Genuspedagogik i förskolan – del 1

Genuspedagogik i förskolan – del 1. Detta är den första delen i en längre serie där jag tänkte skriva om genuspedagogernas arbete baserat på en  granskning av deras egna offentliga dokument.

Ingår i ett könspolitiskt projekt

Ingår i ett könspolitiskt projekt

Jag har redan låtit folket få veta (längst ner) att förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt. Detta könspolitiska projekt styrs av genusvetarna, som är statligt avlönade för att tänka ut genusteorier och testa och implementera dessa i svensk förskoleverksamhet. Föräldrarna har enligt bestämmelserna ingenting att säga till om: ”Det är viktigt att komma ihåg att det inte är föräldrarna som ska bestämma om en förskola ska arbeta med jämställdhet eller inte. Uppdraget finns formulerat i läroplanen och det är alltid personalen som har det pedagogiska ansvaret.” (SOU 2006:75 sid 120). Med ”läroplanen” avses förskolans läroplan Lpfö 98, och SOU 2006:75 är den statens offentliga utredning från år 2006 som utgör slutbetänkandet av Delegationen för jämställdhet i förskolan med titeln ”Jämställdhet i förskolan – om betydelsen av jämställdhet och genus i förskolans pedagogiska arbete”.

Men vad står det då mer i denna förskolans läroplan Lpfö 98 som ska utgöra grunden för svensk förskoleverksamhet? På sidan 4 slås följande fast: ”Verksamheten skall syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt… Förskolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Varje barn skall ges möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån de egna förutsättningarna… Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.”

Detta är viktigt och väl värt att lägga på minnet när man granskar diverse andra dokument, och till och med resterande textmassa i Lpfö 98 självt. Som jag påtalade i TV4-debatten den 27:e december, så rymmer denna läroplan ett antal inbyggda motsättningar som innebär att den måste revideras. På flera ställen kolliderar nämligen olika uppdrag med varandra, ett exempel är det jag påtalade i TV4-debatten mot en genusforskare (vars ”forskning” om att lekplatser är könskodade gavs utrymme i DN och fick mig att reagera, en artikel som Pär Ström ursprungligen tipsade mig om), nämligen att uppdraget ”Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller” (Lpfö 98 sid. 4) krockar med uppdraget ”I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmågor och barns eget kulturskapande som att överföra ett kulturarv – värden, traditioner och historia, språk och kunskaper – från en generaton till nästa.” (Lpfö 98 sid. 5).

Sagan om Askungen - farlig litteratur

Sagan om Askungen - farlig och numera förbjuden litteratur

Att detta är problematiskt framgår även av SOU 2006:75 (sid. 114), där förskolepersonalen i en av utvärderingarna som utredningen granskat skriver följande: ”Vi har diskuterat fram och tillbaka hur vi ska förhålla oss till kulturarvet när det strider mot vårt uppdrag att motverka traditionella könsroller. Till slut har vi valt att lyfta bort vissa titlar från barnens hyllor eftersom vi inte känner att vi kan stå för det böckerna förmedlar. Vi kan komma att läsa dessa böcker i framtiden, tex i samband med teman om hur det var förr i tiden, men vi vill inte att barnen ska bläddra i böckerna där både bild och text förmedlar passivitet för flickor och aktivitet för pojkar.” Hur det var förr i tiden!?

I en annan förskolas utvärdering säger man att ”En medveten pedagog bör först läsa boken för att se vad bokens budskap är. Böcker som upprätthåller de traditionella könsrollerna kan man sortera bort”. Det blir väl flertalet böcker då kan man anta, eftersom det räcker att en mamma står tecknad med en brödkavel i handen, eller ens upprätthåller sig i ett kök på bilden, för att de patriarkala maktstrukturerna ska lysa genom hela berättelsen i genusvetarnas ögon. Jag är förvånad att genusvetarna inte ännu anordnat offentliga bokbål, men det kommer nog.

”Många förskolor ändrar i själva berättelserna, till exempel genom att byta kön på karaktärerna eller genom att ändra i handlingen på något annat vis.” skriver Delegationen för jämställdhet i förskolan (SOU 2006:75, sid. 114). Och framhäver detta som något positivt.

Visste ni att denna censur av litteratur enligt sovjetisk modell pågår i era barns förskolor idag, år 2009! Jag råder alla föräldrar att antingen tillgodose vidareförandet av kulturarvet själva genom att inhandla relevant litteratur (detta borde för övrigt rent strikt kommunen bekosta, då det är ett förskolans uppdrag som missköts, så skicka gärna en räkning till din kommun) eller att sälla sig till det organiserade motstånd som är under uppbyggnad genom att kontakta mig (tanjasblogg@gmail.com) .

Man kan inflika, när man väl insett vidden av detta faktum och hunnit varva ner tryggt förvissad om att staten leder oss alla till avgrundens rand, att ett könsbyte på rollkaraktärer endast ersätter den ena stereotypen med motsatt stereotyp. Det är i sådana här sammanhang jag rekommenderar genusvetarna att läsa matematik för att aktivera sin logiska förmåga.

Man har prisat nyutkomna böcker som tar in genusperspektiv genom att ta in alternativa livsstilar samt regnbågsfamiljer i karaktärerna. Visst kan man göra det, men varför ska allt annat bort!? Återigen, man skapar bara en annan norm, barnen blir inte friare i tanken av att få  förmedlat en alternativ ensidig stereotyp. Och än mer förvirrad bli man när det visar sig regnbågsfamiljerna tydligen ska börja isolera sig och sina barn i egna förskolor – sk ”fredade zoner”. Bara tanken på att man skulle kunna få en fråga som skulle kunna tolkas som ett antagande att man skulle vara heterosexuell antas alltså vara så pass kränkande att det motiverar egna förskolor.

Och de föräldrar som känner sig kränkta och störda av det påtvingade ”genusperspektivet” då? När ska de få ”fredade zoner”? Man konstaterar till och med i SOU 2006:75, vilket är oerhört skrämmande att man gör utan att därmed ompröva sin egen världsbild lite, att föräldrarna oftast inte är med på genuspedagogiken! På sid. 120 konstaterar nämligen Delegationen för jämställdhet i förskolan att man efter genomgång av förskolornas utvärderingar följande: ”Den vanligaste bilden många verkar ha är att jämställdhetsarbetet ofta motarbetas från föräldrahåll när frågan introduceras. Ett sådant exempel kommer från projektet ”Vidgade Vyer” i Östersund. En bit in i arbetet blev motreaktionen från några av pojkarna på den berörda förskolan starka. De motarbetade personalen och det blev mer eller mindre kaos i gruppen. Delar av föräldragruppen ville då att projektet skulle avbrytas och det var nära att personalgruppen gav upp, men med hjälp av handledare jobbade de vidare och till slut löste sig problemen.”

Löste sig problemen? Med andra ord: föräldrarna och barnen resignerade. För genuspedagogiken skulle införas och påtvingas till varje pris, även mot barnens och föräldrars vilja. Man kan bara konstatera: detta är Sovjet, i Sverige år 2009!

En annan inbyggd motsättning i Lpfö 98 gäller återigen uppdraget ”Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller” (Lpfö 98 sid. 4) mot ett annat uppdrag, nämligen uppdraget att stärka barn i deras identitet och kulturella tillhörighet. Bla står i Lpfö 98 sid.5: ”Förskolan skall ta hänsyn till att barn lever i olika livsmiljöer och att barn med de egna erfarenheterna som grund söker förstå och skapa sammanhang och mening.” Och återigen (från sid. 4): ”Verksamheten skall syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt…”. Barnen skall alltså lära sig respektera skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt, vilket är positivt. Men hur ska förskolepersonal kunna göra detta om de inte själva respekterar ovanstående? Eller inte tillåts göra det pga genusvetarna? Det finns för det första barn i svensk förskola från kulturer där de ”traditionella könsrollerna” ses som något naturligt och dessutom som en förutsättning för ett fungerande samhälle. Detta förekommer för övrigt också i en hel del svenska familjer, där familjen själv vill kunna välja sitt sätta att leva utan att behöva må dåligt över att inte leva upp till de senaste genustrenderna.

Hur kommer barnen för övrigt att må när de får motstridiga signaler från föräldrarna respektive förskolepersonal om hur livet, världen och mänskliga relationer ser ut och fungerar? Att könet är en social konstruktion, att inga skillnader finns dem emellan osv. Genusvetarna har inte lyckats förändra vuxenvärlden, så man ger sig på barnen istället, med förhoppning om att kunna åstadkomma ett paradigmskifte. Man kan då fråga sig hur barnen kommer att kunna hantera livet, när de sedan kommer ut i en verklighet de inte känner igen, en helt annan verklighet än den genusvetarna försökt tuta i dem. De kommer att bli dysfunktionella naturligtvis. Så länge genusvetarna inte lyckas förändra hela den omgivande verkligheten först, så ska de låta barnen vara ifred, annars kommer de att bli synnerligen förvirrade redan när de kommer upp i tonåren. Kanske lika förvirrade som genusvetarna.

Synen på vad som är naturligt, är enligt genusvetarna i högsta grad (och i själva verket uteslutande) kulturellt betingat (och inte biologiskt). Säkert är det en kombination av dessa båda, men om synen på vad som är naturligt, och manligt och kvinnligt, är helt kulturellt betingat i genusvetarnas ögon, innebär detta alltså att genusvetarna vill köra över alla kulturella yttringar (dessutom vissa kulturers själva fundament) som inte ”passar”, för att införa sin egen syn. Utan att göra någon bedömning av synen på manligt och kvinnligt i olika kulturer (som genusvetarna för övrigt inte lyckats förändra ens i den svenska kulturen, därav den aldrig sinande strömmen av propagandainsatser i flera decennier nu) så kan man konstatera att genusvetarna inte bara saknar logisk förmåga – de är även kulturimperialister, de vet allt och de vet bäst och världen ska lägga sig platt för dem. Och det är skrämmande att se att medborgarna i detta land faktiskt gör det.

Här går en genusmedveten kvinna till vänster och en genusmedveten man till höger

Här går en genusmedveten kvinna till vänster och en genusmedveten man till höger. Eller?

Och vi ska inte tala om (jag kommer att ta upp dessa dumheter i senare inlägg) den sjuka fixeringen vid yttre attribut hos genusvetarna, och om hur föremål blir ”könskodade”!  Som om saker och ting skulle förändras på ett genomgripande och grundläggande sätt om bara pojkarna hade rosa kjol och flickorna slutade bära rosetter och blommiga klänningar. Vad jag vet så har männen i vissa kulturer klänningsliknande plagg, men jag tror inte svensk feministmaffia anser att jämställdhet mellan könen råder i dessa kulturer. Och jag förstår fortfarande inte det här med Fru Gårman. Feministerna ville ha en kvinna på trafikskylten, men vad säger de om att hon har en kjol, är inte detta något som befäster det stereotypt kvinnliga? Borde inte Fru Gårman ha byxor och snaggat hår? Är det inte så att Herr Gårman faktiskt egentligen hela tiden varit en genusmedveten kvinna med byxor och kort hår, som vänt de traditionellt kvinnliga attributen ryggen? Jag har alltid trott det….

Som i all annan vetenskaplig forskning måste man inleda i liten skala, följa upp resultaten, och därefter eventuellt, efter folkomröstning, massimplementera om resultaten fallit väl ut. Nå, i detta fall är uppföljningstiden ca 18 år, inte förrän då kan vi veta hur gensuvetarnas teorier påverkat barnens identitet och hälsa, så därför borde genusvetarna ta en lång semester i 18 år från och med nu. Alternativet är att gensuvetenskapen faktiskt inte borde betraktas som en vetenskap, och därför inte behöver leva upp till de krav på vetenskaplig stringens som gäller i alla annan forskning. Men en pseudovetenskap baserad på en verklighetsfrämmande ideologi som bara lever och gror i huvudet på några fanatiker borde inte tillåtas få något inflytande i samhället. Särskilt inte på barnen, som är samhällets framtid!

About these ads

30 kommentarer till Genuspedagogik i förskolan – del 1

  1. Mannen skriver:

    Apropå din fru gårman.
    Blogge har också bloggat om henne.
    http://tianmi.info/blogge/posts/08/04/30/Fru-Garman/

  2. Pelle Billing skriver:

    Mycket intressant information Tanja. Jag ser fram emot dina vidare inlägg om genuspedagogiken i förskolan.

  3. Paula skriver:

    I tredje stycket om man räknar med det allra översta, så står det om barnens rätt till öppen utveckling eller nåt sånt. i alla fall så betyder det att om flickorna vill leka med dockor och killar med bilar, ja, det är ju helt upp till dem! Lagen för jämnställdhet bör inte gå in och hindra barn från att leka med det ena eller andra. Killar och tjejer, dockor och bilar. Herr gåman som man/transvistit/gay/invandrare/dam. Ska det vara sånt tjafs om det? Jag känner mig inte nedsatt av herr gåman är en herre eller att Gud kallas för han. Behöver man gå in på smådetaljerna för att få jämnställdhet?
    För mig betyder jämnställdhet att alla, svenskar som invandrare, kvinnor som män, alla behandlas lika.

    tja, det var min syn på saken.
    ha det bra!!

  4. Jonas skriver:

    Bakgrunden till variationen på vägmärket Övergångsställe, med den till synes kvinnliga variationen, är att en kommun i västra Sverige satte upp vad som ser ut som ett vägmärke med en kvinna istället för en man. Bevekelsegrunden var snarare att man tyckte att det var roligt än några genuina feministiska åsikter. Detta uppmärksammades (men polisanmäldes dock inte, det är faktiskt straffbelagt att sätta upp sådant som ser ut som vägmärken men inte är det eller sätta upp vägmärken om man inte får det) och det påpekades att märket inte var giltigt och inte fick sitta uppe. Man kontaktade den centrala förvaltningsmyndigheten som naturligtvis inte var särskilt intresserade då vägmärken är till för att vägleda trafikanterna och märka ut trafikregler och inte för sådana ändamål som att främja skenbara jämställdhetssträvanden. Kommunen skickade sedan förslaget om ett nytt vägmärke till regeringen som gillade förslaget och gav den centrala förvaltningsmyndigheten ett uppdrag att ta fram det nya märket och så blev det naturligtvis, till kostnaden av en okänd summa pengar.

    Om man tittar på vägmärkena i vägmärkesförordningen finns det en mängd andra märken där människor av ett visst kön (om man nu ska gå på kläder, frisyr och kroppsform), både av manligt och kvinnligt kön avbildas. Vilket märke kommer härnäst?

  5. Joakim Palestro skriver:

    Läser med intresse dina kommentarer om genusvetenskaplig litteratur. Det är frapperande vilken raljerande ton du anför och avfärdar ett forskningsfält med en doktorsexamen i matematik som grund för dina påståenden. Alla forskningsfält har svaga sidor, men du framställer dig själv som om du har djupa insikter i genusvetenskapens kvalitet som du rimligtvis inte har något större kunskap om. För lite drykt 130 år sedan fick kvinnor inte verka vid universitet och högskolor, med anförande att deras hjärnkapacitet inte räckte till annat än till husliga plikter. Med tanke på att universitet har funnits i Europa i över 1000 år så finns det sannolikt många kulturella drag i denna organisation som systematiskt missgynnar kvinnor, trots att man bedrivit ett aktivt jämställdhetsarbete i cirka 30 år. Så mitt råd till dig är att förkasta inte allt för du finner mindre gneomtänkte projekideer, för jag kan garantera att dessa även finns inom medicinska/naturvetenskapliga verksamheter också. Oftast med långt mindre källkritisk och kritiskt vetenskapsteoretisk förhållningssätt.

  6. tanjabergkvist skriver:

    Joakim: jag avfärdar inte ett forskningsfält med en doktorsexamen i matematik som grund för mina påståenden, som du skriver.

    Jag har i denna artikel kommenterat en statlig utredning med mitt förnuft och logiska tänkande som grund. Jag har definitivt inte avfärdat ett helt forskningsfält, tvärtom skulle jag som kvinna inte haft möjlighet att bli matematiker om inte kvinnor (och män) före mig fört den kamp som gjort detta möjligt, om man nu ska räkna genusvetenskapen av idag som något som går kvinnors (eller mänsklighetens för den delen) ärenden.

    Det som är tråkigt är ju att dagens genusvetare gör kvinnorna en björntjänst genom att gå över gränsen bortom rimlighet, förnuft och annan beprövad vetenskap, så färre och färre tar dem på allvar numera, och de har ju sig själva att skylla för det.

  7. eyeman skriver:

    Sverige är i många avseenden ett exceptionellt idiotiskt land – slika dårskaper skulle knappast få kunna blomma ut någon annanstans.
    Jag gläder mig åt mig o min familjs ägnar att vi lyckades emigrera för tio år sedan.
    Numera driver vi både företag o förskola (Montessori) framgångssrikt. Aldrig att vi skulle tillåta pedagogiskt fullständigt ovetenskapligt snömos hos oss.

    Lycka till i Din kamp mot detta!

  8. anarko skriver:

    Visst blir det en slags kulturimperialism om skillnader mellan könen är socialt konstruerade och en grupp anser sig ha närmast ensamrätt på att tolka om och konstruera om könen efter deras eget gottfinnande.

    Mycket bra Tanja, fortsätt så!

  9. Pelle Billing skriver:

    Joakim:

    Är det inte bättre att värdera kritik utifrån kritikens egen kvalitet, istället för att bedöma vilken utbildning som kritikern har?

    Tanja analyserar inte genuspedagogiken i förskolan från ett matematisk perspektiv, utan från ett genusperspektiv. Däremot så tar hon ett bredare perspektiv än genuspedagogerna, då hon även tar upp biologiska skillnader och barnens utveckling, medan genuspedagogerna endast bryr sig om hur samhället ska anpassa sig till deras ideologi.

    M v h
    Pelle
    http://www.pellebilling.com

  10. VEB skriver:

    Joakim:

    Påståendet att universitet skulle missgynna kvinnor låter säkert bra när du pratar med politiskt likasinnade men vi andra kräver bevis för sådana anklagelser innan de ses som valida. Och du har inte på något sätt gett belägg för din grova anklagelse. Du har bara tagit för givet att påståendet i sig är belägg för påståendet. Tvärtom visar det empiriska faktum att det är över 60% kvinnor på universitetet idag att de enda som diskrimineras av universitetskultur är de som samhället anser vara en problemgrupp oavsett vilka de för tillfället är. Vid samma analys skulle man kunna dra slutsatsen könet man (med anförandet de utan terapiuppfostran inte kan kommunicera känslor och liknande fördomsfullt feministiskt trams) av samhället ses lika idag som könet kvinna sågs för ca 200 år sedan.

    Fast det kräver förståss att man motiverar sina åsikter utifrån år 2009, och inte med 130 år för gamla åsikter som för länge sedan samma patriarkat ni brukar klaga på gjorde inaktuella. Som Tanja påpekar, det är inte tack vare kvinnor som hon fått utbilda sig och definitivt inte kommunister (som tenderade att fängla de bildade. Det är tack vare män och kvinnor som förespråkade allas lika värde. Och lustigt nog glömmer gärna genusvetare att nämna att åsikten allas lika värde SKAPADES av det samhälle de klagar på.

    Fast det är klart, då denna åsikt inte systematiskt missgynnar kvinnor är det inte konstigt de inte vill prata om det samhälle som skapade den heller.

  11. Bo S skriver:

    Tyvärr stannar det inte vid dagis, utan genusmaffian har tydligen satt sig före att deras idéer ska genomsyra all undervisning, från dagis till högre universitet.

    Nu har turen kommit till Lunds universitet, där undervisningen bl.a. vid Fysikum nu ska genuscertifieras (kan man tänka!) till såväl form som innehåll – se t.ex.

    http://utbildning.fysik.lu.se/genderandphysics

    På Galileis tid var det kyrkan som skulle lägga sig i naturvetenskapen, i gamla Sovjet var det politrukerna – idag är det genusmaffian. Man tar sig för pannan – idén att tvinga in fysikämnet i ett s.k. genusperspektiv får verkligen tanken att svindla…

    Fysikens lagar – även i den form de lärs ut på Fysicum, får man hoppas – låter sig icke tänjas för att inkorporera den ena eller andra för dagen gällande, politiskt korrekta vindriktningen.

    Frågan är om detta Bror Duktig-eri är en följd av missriktad
    vilja att locka till sig fler (kvinnliga) studenter, eller bara ren och skär dumhet – för det kan väl inte vara så illa att det avspeglar en medveten vilja att åsidosätta kritiskt vetenskapligt tänkande…?

    Och varför fixera sig vid kön? Snart kommer väl ras- och hårfärgs- såväl som längd- och tjocklekscertifiering, m.m., där all undervisning måste underkastas alla dessa perspektiv innan den officiellt kan stämplas som politiskt korrekt.

    Man får bara hoppas att det finns tillräckligt många förnuftiga människor inom Fysikum för att sätta stopp för dumheterna, för annars är det synd om vetenskapen vid LU!

    Bo S, Lunds Universitet

  12. Roffe skriver:

    Bo S:
    ”Frågan är om detta Bror Duktig-eri är en följd av missriktad
    vilja att locka till sig fler (kvinnliga) studenter, eller bara ren och skär dumhet – för det kan väl inte vara så illa att det avspeglar en medveten vilja att åsidosätta kritiskt vetenskapligt tänkande…?”

    Du är onekligen något på spåren här…;-)
    Tänk vad vägen ligger öppen för om man lyckas med det sistnämnda?
    I själva verket syns det ju redan vara gjort i delar av akademien.
    Lämnade själv den akademiska världen för mer än 20 år sedan för näringslivet och kan i retrospektiv konstatera att det som då fortfarande var kontroversiellt idag tycks vara allmängods.

    ”för det kan väl inte vara så illa att det avspeglar en medveten vilja att åsidosätta kritiskt vetenskapligt tänkande…?”

    Vem/vilka gynnas av ovanstående? Vad är deras agenda?
    Först när charlatanerna är avslöjade är ett tillfrisknande möjligt.

    Leve förnuftet!

    Mvh/Roffe

  13. Joakim Palestro skriver:

    Hahahaha förstår att ämnet fortfarande diskuteras livligt. Logiskt tänkande och förnuft är säkert en bra utgångspunkt att resonera utifrån (om man gör den lilla kopplingen att förnuft och kritiskt tänkande enbart var kopplat till den manliga delen av befolkningen då kvinnorna ansågs för känslosamma för att kunna hantera logiska resonemang för en sådär 150 år sedan). Så det är glädjande att kvinnor idag faktiskt ges delaktighet i alla samhällets funktioner (om än i mindre utsträckning än män givetvis) Någon av kommentatorerna tog också upp kommunism och jag vet inte om den riktades mot mig, men i så fall är diskussionen ännu mer underhållande hahahaha. Frågan kring sociala och biologiska orsaker till mänskligt handlande är vetenskapens långbänk och det finns givetvis inga sanningar som kan påvisas då inga påstående (hur väl förnuftiga de anser sig vara) kan ställa sig utanför det samhälle de lever i och därmed blir de formade av paradigm, trosuppfattningar samt den offentliga debatten.

    Jag förstår uppriktigt inte denna stora uppståndelse kring genusvetarna. De är en extrem minoritet inom universitetsvärlden och erhåller mindre än en promille av de totala forskningsresurserna.

    Men konservativa gubbar verkar ändå tycka det är kul att även yngre kvinnor delar deras åsikter om att ”män” är MÄN och Kvinnor är kvinnor och helst ska männen ha tolkningsföreträde för det har de alltid haft. Tröttsamt, men ändå så förutsägbart. Lycka till med den fortsatta diskussionen.

  14. tanjabergkvist skriver:

    Joakim, det är väl ingen här som tycker att män ska ha tolkningsföreträde. Även om genusvetarnas anslag är små (de behöver ju ingen stor experimentell utrustning som tex fysikerna, de har ju oss allihop som försöksdjur gratis) så
    har de ett enormt inflytande på mångas vardag, och det är när människor nu mer och mer själva kommer i kontakt med vansinnet som de reagerar. Jag tror faktiskt inte genusvetarna kommer att finnas kvar länge till :-)

    Du skriver:
    ”Frågan kring sociala och biologiska orsaker till mänskligt handlande är vetenskapens långbänk och det finns givetvis inga sanningar som kan påvisas då inga påstående (hur väl förnuftiga de anser sig vara) kan ställa sig utanför det samhälle de lever i och därmed blir de formade av paradigm, trosuppfattningar samt den offentliga debatten.”

    Helt fel!! Många sanningar kan påvisas vetenskapligt. Jag har kontakt med flera forskare på KI som hörde av sig efter min artikel i SVD 19/12-08. Många skillnader är hormonellt betingade ocvh inget att tvista om. Enkelt test: injicera testosteron i en kvinna och se vad som händer. Osv. Och angående att ingen kan ställa sig utanför det samhälle det lever i, nej, inte fysiskt givetvis, men en fråga Joakim: hur tror du paradigmskiften sker?

  15. [...] i förskolan – del 2 För ett tag sedan skrev jag blogginlägget Genuspedagogik i förskolan – del 1 och tänkte göra en längre serie, men så kom genustrumpeten upp mitt i allt så del 2 blev lite [...]

  16. Rospiggen skriver:

    Det är just det här med motstridiga signaler som gör mig mest mörkrädd när det gäller barnens väg från hemmet till förskolan, skolan och sen ut i arbetslivet och familjebildning. Vi är olika, det är bara så; kvinnor har två x-kromosomer och männen har en xy-uppsättning – denna y-kromosom utgör en skillnad så varför kan det inte få vara så då?
    Det är också det här med dessa signaler som gör det svårt att faktiskt uppfostra barnen för jag som människa och mamma tänker som dig men jag märker att inte alla andra föräldrar i min omgivning gör det och då blir det motstridigt även för mig för jag vill lära ut en mer realistisk syn, jag vill inte ånga på i den här genus-filen.

  17. [...] Det finns minst två inneboende motsättningar inom förskolans läroplan Lpfö 98 som jag skrivit om tidigare. Någon borde åtminstone hjälpa förskolepersonalen att tolka de motstridiga direktiven vilka [...]

  18. [...] i förskolan – del 3 SOU 2006:75 – den roliga fortsättningen (av del 1 och del 2 ): “Förskolans uppdrag att motverka traditionella könsroller och könsmönster [...]

  19. [...] i förskolan – del 4 Fortsättning på del 1, del 2, del 3. Vägra [...]

  20. [...] den som missat: genuspedagogik i svensk förskola del 1, del 2, del 3,  del [...]

  21. [...] – se här! Och läs mer om genusperspektivets implementering i svensk förskola här: del 1, del 2, del 3, del 4. Här är en verklighetsförankrad SVD-artikel med kloka kommentarer hos Pelle [...]

  22. [...] Genuspedagogik i förskolan – del 1 [...]

  23. [...] Vad gör egentligen en genuspedagog? Jag har tagit upp detta i min genomgång av SOU 2006:75 (del 1 , del 2 , del 3 , del 4) – bland annat ska förskolepersonalen ”[köns]avkoda allt material [...]

  24. [...] Genuspedagogik i förskolan – del 1, Genuspedagogik i förskolan – del2, Genuspedagogik i förskolan – del 3, Genuspedagogik i [...]

  25. [...] att ”könsavkoda leksaker” och inspektera förskolebarns attityder (trots att föräldrarna motsätter sig detta) för att därefter utarbeta en seriös nationell handlingsplan för några miljoner för hur man [...]

  26. [...] , Är genusvetarnas verksamhet laglig?, Genusarbete smulades sönder, Genuspedagogik i förskolan: del 1 , del 2 , del 3,  del 4 , 2-årsdagen sedan Nyhetsmorgon!, Iiiinte 80 miljoner [...]

  27. [...] förvirrar barnen SVD  (mitt första inlägg i svensk samhällsdebatt) Genuspedagogik i förskolan del 1  , del 2,  del 3,  del 4, Genusarbete smulades sönder i DN, Project implicit – bär du på [...]

  28. [...] gärna Tanja Bergkvists inlägg om ”genus” och den svenska förskolan, t ex här och [...]

  29. [...] genusvetarnas verksamhet laglig?,  De farliga olikheterna, Genuspedagogik i förskolan del 1, Genuspedagogik i förskolan del 2, Genuspedagogik i förskolan del 3, Genuspedagogik i förskolan [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 883 andra följare

%d bloggers like this: