Ifrågasatte könsmaktsordningen – fick sparken

mars 25, 2010

Sparkad för att han ifrågasatte innehållet i en obligatorisk genuskurs

Sparkad för att han ifrågasatte innehållet i en obligatorisk genuskurs

Carl Festin kontaktade mig för ett tag sedan angående ett unikt fall (eller finns det fler där ute?) som behövde uppmärksammas. Jag uppmanade honom då att vända sig till tidningen Världen Idag, som garanterat skulle ta upp hans fall, vilket nu skett: Ställde inte upp på könsmaktsordningen – Sparkades som pappagruppsledare: När Carl Festin ifrågasatte vetenskapen bakom den så kallade könsmaktsordningen fick han inte vara kvar som ledare för pappagrupper inom Jämtlands läns landsting. Carl Festin hade varit timanställd som pappagruppsled­are i Östersund i fem år när han förra vintern blev kallad att delta i en flera dagar lång genusutbildning i landstingets regi.

”Vi fick veta att det ur samhällets synvinkel inte finns något kön vid födseln, och att man sedan kommer in i en maktstruktur där männen är överordnade kvinnorna. När jag frågade vilka vetenskapliga belägg det finns för att beskriva relationen mellan könen just så, hänvisades jag till en litteraturlista och till att detta var bestämt av riksdagen”, berättar Carl Festin. Under kursen skulle deltagarna se på vardagliga uppgifter ur ett könsmaktsperspektiv. ”Om jag bar in maten och min fru packade upp, så var det ett könsmaktsbeteende.”

Mot slutet av kursen blev Carl Festin kallad till ett tre timmar långt möte med kursledarna, den överläkare som ansvarar för hälsoutbildningarna och pappagruppernas samordnare. Han fick veta att hans kritik mot genusvetenskapen och könsmaktsordningen var olämplig, och att han ”utövat könsmakt” under en föreläsning, då han rest sig för att fylla på sin kaffekopp från en kaffevagn.

Någon vecka senare blev han ombedd att ta time-out som pappagruppsledare. Carl Festin anmälde det inträffade till Diskrimi­neringsombudsmannen (DO), som efter ett halvårs handläggning i höstas beslöt att inte ta upp ärendet.”Jag menar att jag blev tystad, och att jag inte kunde uttrycka mina åsikt­er eller ifrågasätta genusvetenskapen utan att det kostade mig jobbet”, säger Carl Festin, som nu vill få utländska bedömare att avgöra om genus är en politisk rörelse eller faktisk vetenskap.”Är det en politisk rörelse är jag således avsatt på grund av att jag motsatt mig att bedriva politisk agitation inom landstingets regi och berättigad till ett rejält skadestånd”

Jag doktorerade här vid matematiska institutionen SU, och har sedan dess jobbat på KTH, SSHL och sedan åter SU.

Jag doktorerade här vid matematiska institutionen SU, och har sedan dess jobbat på KTH, SSHL och sedan åter vid SU.

Det är alltså inte bara härskartekniker man kan bli fälld för utan även för att ifrågasätta könsmaktsordningen. Dessutom kanske man snart kan bli klassad som havandes en personlighets-störning om man inte delar genusmaffians värdegrund eftersom definitionen enligt läkarkåren lyder: ”Individer med en personlighetsstörning har vissa tanke- och beteendemönster som tydligt skiljer sig från majoriteten av befolkningen”. Det gäller alltså att vända utvecklingen i tid innan en majoritet blivit genushjärntvättad. På tal om jobb så kan jag meddela att min tjänst vid matematiska institutionen gick ut nu i februari, och detta beror inte på bloggen utan på att kontraktet helt enkelt löpte ut. Då undrar ni förstås vad jag sysslar med nu, men det är hemligstämplat tills vidare. :-) Den del som jag kan berätta öppet om på bloggen är att jag städar min lägenhet som tycks följa termodynamikens andra huvudsats vilket innebär att entropin (måttet av oordning) i ett slutet fysikaliskt system ökar med tiden och att jag aktivt måste motverka denna universella naturlag genom att städa upp bland alla matte- och genuspapper, men det är inte värre än att jag nästan är klar nu. :-)

Svensk politik på vetenskaplig grund

Svensk politik på vetenskaplig grund?

Frågan är om man inte borde bli politiker? Med min vetenskapliga kompetens skulle jag då kunna motivera allt på ett trovärdigt sätt, exempelvis är Jupiter den femte planeten från solen räknat, och därför måste vi höja kommunalskatten med precis 5% varje år för att väga upp Jupiters kraftiga gravitationsfält så att inte genuskompetensen blir insugen i denna jätteplanet och förgasas. Vidare har Saturnus 17 ringar, och det är därför helt i enlighet med naturlagarna som vi som politiker ger just sjutton i medborgarna. Men detta är inget nytt – ända sedan Antiken har vi vetat att det finns irrationella tal och vi måste då förvalta detta vetenskapliga arv genom att föra just en irrationell politik, varenda skolelev som försökt beräkna hypotenusan i en likbent rätvinklig triangel med sidan 1 förstår detta självklara faktum. När vi sedan bygger vi ut med de komplexa talen kan vi göra världen till en mycket mer komplex plats med genusvansinne, byråkrati och statlig kontroll över gurkans längd, form och färg baserad på ett EU-direktiv där EU står för Europeisk Underordning och syftar till att få alla grönsaker, frukter och fröer som säljs i Europa att med några tusensidiga rekommendationer anta exakt den struktur som makthavarna finner lämplig från fall till fall och i en anda av godtycke som bottnar i att sitta kvar vid makten till varje grönsakspris.

Jag ska sätta de ekologiska kikärtorna i rullning

Jag ska sätta de ekologiska kikärtorna i rullning

Mitt vallöfte blir att de ekologiska kikärtorna kommer att rulla runt längs korridorerna i Bryssel tills de uppnår den flykthastighet på 11 km/sekund som krävs för att de ska kunna lämna Jordens gravitationsfält. De här flygande ekologiska kikärtorna blir då en del av den miljöcertifierade politik som bygger på en hållbar utveckling som jag tänkte bedriva och sprida ut i hela solsystemet och på så sätt står min politik på fast vetenskaplig grund och kommer alla invånade till del genom att den kan uttryckas i en formel som jag skulle vilja kalla för den ekologiska kikärtsformeln. Möjligtvis är flykthastigheten ovan lite felaktig eftersom den bygger på beräkningen v=\sqrt{2GM/R} där Jorden är sfärisk och detta är inte längre fallet då hela Västeuropa och i synnerhet Sverige är nedtyngt av genusidioti och statliga direktiv vilket deformerat hela jordytan och gör det svårare för både ärtor och andra grönsaker att lämna den. Jag kommer att lägga till en konstant till formeln då, som får heta Tanjas konstant, men som egentligen är en variabel då dess värde måste justeras från år till år beroende på hur långt genusvansinnet gått. Dessutom kommer ju glaciärisarna snart att smälta och det påverkar också formeln så klart, men den viktiga frågan är hur det påverkar kikärtorna. De kommer att förvandlas till groddade ärtor om de inte snarast skickas ut i rymden, och groddning är ett tecken på reproduktion och därmed relevant att stoppa ur ett genusperspektiv, så som ni ser hänger allt ihop i ett holistiskt helt och det är bara min politik som representerar detta synsätt med ett klimat-, genus- och hållbar utvecklingsperspektiv som är i samklang med naturlagarna, hela kosmos och storleken på min plånbok efter att ha blivit vald.

Johan Lundberg för en föredömlig kamp mot allehanda idioti

Johan Lundberg för en oavbruten och föredömlig kamp mot allehanda idioti

Johan Lundberg skriver på Axessbloggen under ”När frihet blir ofrihet och ofrihet frihet” ang en krönika i DN från den 23 mars: ”Det gick inte så bra för genusteori-förespråkarna när genuscertifieringen vid Lunds universitet diskuterades i Filosofiska rummet nyligen. Kort sagt sopade Tanja Bergkvist och Svante Nordin mattan med genuscertifieringens företrädare, Göran Bexell och Tomas Brage. För att återupprätta Brage och Bexell har deras professorskollega Sverker Sörlin skrivit en krönika i dagens DN (ej på nätet), där han på ett sätt som kan leda tankarna till Orwellskt nyspråk argumenterar för att statlig styrning av universitetens verksamhet är att betrakta som frihet, alltmedan de som menar att staten inte ska gå in och styra forskning och undervisning politiskt, företräder en, enligt Sörlin, högst problematisk form av frihet, nämligen friheten att kränka andra. Så här avslutas Sörlins artikel: ”Hotet mot universiteten består inte i ökad orättvisa och jämställdhet utan i de frihetens fundamentalister som förväxlat frihet med en självpåtagen rätt att intet vilja och intet välja och därför riskerar att allt kränka.” Jag skulle slutligen vijla fästa uppmärksamheten på ytterligare en av Sverker Sörlins härskartekniker (vid sidan av att utmåla företrädarna för akademisk frihet som ”frihetsfundamentalister”), nämligen att inte nämna någon av genuscertifieringens motståndare vid namn. En obehaglig debatteknik som man i detta fall inte kan utesluta beror på att en av motståndarna, Tanja Bergkvist, är kvinna och tillika inte professor.”

Just det – jag och Svante golvade genusmaffians hantlangare! :-) Och genom att citera ur det dokument som ligger till grund för deras arbete och som nu är på export till andra lärosäten så fick folket veta vad som verkligen pågår, vilket fick Bexell att nästan ta avstånd från dokumentet, i vilket fall sa han att det ”inte är att uppfatta på det sättet” när punkterna med de konkreta åtgärderna lästes upp. Men om det som skrivs inte är att uppfatta ”på det sättet” när man citerar så gäller det väl även det som sägs? Och frågan är då om det är lönt att diskutera något överhuvudtaget med folk som har den inställningen. Frågan är också vad Tiina Rosenberg, som är projektledare och ansvarig för slutrapporten, tycker om att den inte ska uppfattas så som den är skriven? Jag hoppas att detta uttalande orsakar en stor intern splittring inom den genusfixerade falang som härjar inom akademin och att den för evigt traumatiseras och aldrig återhämtar sig.

En genussensitiv kamera i varje klassrum

En genussensitiv kamera i varje klassrum

Så här inleder Sörlin sin krönika i DN: ”Genuscertifiering är på gång vid Lunds universitet. Motståndarna ser det som ett politiskt ingrepp i universitetens frihet. Förre rektorn, den kloke Göran Bexell, försvarade genusambitionerna i radions ”Filosofiska Rummet” nyligen. Å andra sidan, suckade han, finns så mycket som ska främjas: mänskliga rättigheter, demokrati, hållbar utveckling. Vad händer med universitetens frihet? Kanske missförstår vi frågan. Betyder universitetens frihet att de skulle vara fria från värderingar? Knappast. Det har de aldrig varit och kommer aldrig att bli.” Kanske missförstår Sörlin genuscertifieringen – den innebär ju, för att använda professor Bertil Holmlunds ord, en perspektivmonopolisering. För att inte tala om den övervakade detaljstyrning av studenters och forskares beteende och tänkande som ingår i genuscertifieringen, och som vi ”frihetsfundamentalister” vänder oss emot.

Bloggen ”Anders B Westin problematiserar”  skrev förresten ett inlägg för något år sedan om professor Sörlins medverkan i Filosofiska Rummet (men programmet går inte att lyssna till på SR:s hemsida längre) och hur han där tydligen flera gånger försökt påtala att evolutionsläran inte behövs för att förstå människans samhällsbyggande och grundläggande mellanmänskliga ageranden.

Missa inte Matte Matiks nya genuslåt: ”Om du tror att de bryr sig” ! Dessutom är visst polisanmälan mot Transgenusmotorn ute nu. Här en av Mattes äldre matematiklåtar – Calculus. Enjoy! :-)

Lästips: PJ Anders Linder: ”Det politiska högmodets pris”. HAX om The Great Firewall of Europe. Paula Neuding i SVD: ”Lila kuvert gör oss inte tryggare” (om hyperlexi, överlagstiftande). Hon kommenterar bla artikeln ”Hårdare tag ger inte färre brott” av Fries och Jerzy Sarnecki, ni vet den dyslektiske professorn som i en intervju Gaudeamus själv undrar hur han lyckades ta en examen i sociologi, ”Kanske var inte kraven så höga då” kommentarer han. I denna intervju kan man även läsa följande:

Jerzy klarade inte de prov han måste göra för att komma in på gymnasiet. Tack vare familjens kontakter fick han börja på ett tekniskt gymnasium där han läste till lantmätare i fem år… ”En lärarinna hjälpte mig och korrigerade mina stavfel på studentexamenstentan, vilket ju förstås var både olagligt och förkastligt – men jag fick min examen.” Är Sarnecki själv kriminell? Kanske därför han inte vill ha hårdare tag…


”Värre än så är det inte”?

mars 19, 2010
Flicka som befäster normer

Flicka som befäster normer

Jag hoppas att ingen missade P1 Skolministeriet (”Genuspedagogerna”) från i tisdags (UR Play). Deltog gjorde DEJA:s (och SACO:s ) ordförande Anna Ekström, föräldern Håkan Eriksson och  genuspedagoger. Notera vad genuspedagogen säger min 10.55-11:24: ”Det är ju det som är liksom vårt uppdrag till skillnad som förälder, det är ju faktiskt att få barnen att prova på så mycket som möjligt, att, att… jag tycker det är en viktig uppgift man har att barnen ska vara nyfikna, alltså att de inte ska fastna i att ”nej det där är inget för mig”. Jag menar det är ju väldigt tråkigt om man redan som kille när man är då bara 6 år redan har bestämt att vissa saker ska man inte göra om man är kille. Då har man ju begränsat sig redan när man är 6 år.”

Föräldrarna har alltså en hämmande inverkan på barnens nyfikenhet och låter dem inte prova på olika saker, vilket begränsar barnen. Detta till skillnad från genuspedagogerna, som bland annat designar nya leksaker ur ett genusperspektiv som ska stimulera kreativiteten – något varken föräldrar eller förskolepersonal visst kan göra. Låt mig räkna upp några aktiviteter jag gick på under grundskolan åk 1-9: programmering (8 år, BASIC :-) ), simhopp, tennis, fotboll, handboll, teckning, ridning, dans, astronomi, en TV-baserad kurs på 2 poäng fysikhistoria (som jag inte kunde få ut då jag inte hade gymnasiebetyg) och digitalteknik (inom föreningen Unga Forskare). Hur kan nu allt detta komma sig? Var min mamma genuspedagog? Nej – fysiker! Var kurserna i programmering och digitalteknik anordnade av genusvetare som fått miljontals kronor för att könsneutralisera Lunds ungdomars beteenden? Nej – det kom informationsbrev på posten skickat av de eldsjälar som ordnade kurserna, och dessa informationsbrev var inte granskade ur ett genus-, jämställdhets-, demokrati-, queer-, HBT- eller mångfaldsperspektiv! Varken texten eller bilderna!

Håkan Eriksson har en bra poäng minut 19:30-19:39 ang Ekstöms kommentar i början om att pojkar går ut med sämre betyg och presterar sämre i skolan:

”Genuspedagogik i det här fallet gör mer skada än nytta, för den utgår ifrån det omvända förhållandet – att det är flickorna som är missgynnade.”

Samt 22:33- 22:45, på frågan ”Håkan, finns det något som skulle kunna få dig att ändra din syn på genuspedagogernas jobb i skolan? Är du fortsatt motståndare till att de ska in på din skola till exempel?”) blir svaret:

”Absolut, jag tycker bara att ju mer jag läser om det här desto mer förstärks ju mitt motstånd.”

Notera vad  Anna Ekström säger 21:35-22:08:

”Det är också ett sätt som samhället har valt att lägga upp det på. Istället för att lägga jämställdhets- och genusarbetet väldigt mycket på lärarna i klassrumssituationen så har man valt att gå en väg via genuspedagoger. Och jag, jag kan tycka att i drömvärlden så vore det bättre förstås om varje lärare vore en genuspedagog och hade en riktig möjlighet att ge pojkar och flickor samma utbildning och samma förutsättningar, men bekymret med den svenska skolan är att på grund av resursbrist har ju statsmakterna och kommunerna valt att lägga de här pengarna som projekt som återkommer då och då.”

Fan, jag glömde genusperspektivet!

F-n, jag glömde ju genusperspektivet!

Bekymret med den svenska skolan alltså – att inte alla lärare är genuspedagoger, och dagens lärare klarar inte av att ge pojkar och flickor samma utbildning – maken till fräckhet att sitta i riksradio och förringa hela svenska lärarkårens insatser i ett samhälle där det är svårt nog att verka som lärare!  Och då ska ni alla veta att det så klart  ingår obligatoriska genuskurser för alla blivande grundskole- och förskolelärare – tro inget annat. Kanske måste man ha doktorerat i genusvetenskap för att få vara i kontakt med den uppväxande generationen? Bara som en försiktighetsåtgärd då – så att inte deras liv går åt helvete? Se gärna mina tidigare inlägg om genuspedagogik i förskolan med information hämtat från Statens Offentliga Utredning SOU 2006:75, där det på sidan 19 fastslås i första meningen att ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt”.

Genuspedagogik i förskolan – del 1

Genuspedagogik i förskolan – del 2

Genuspedagogik i förskolan – del 3

Genuspedagogik i förskolan – del 4

Jag i DN om genuspedagogik

Jag i SVD om genuspedagogik

På tal om SOU 2006:75 ”Jämställdhet i förskolan” – slutbetänkandet av Delegationen för jämställdhet i förskolan som jag bloggat om i länkarna ovan, så var också här SACO:s ordförande Anna Ekström ordförande (liksom för Delegationen för jämställdhet i skolan som framgick av mitt inlägg om debatten i Riksdagen).

Professor Frängsmyr

Professor Frängsmyr

Nu har repliker inkommit på fil dr Ann Heberleins artikel ”Lika barn leka bäst” i Sydsvenskan, dock bara i den tryckta versionen (15 mars). Både professor Tore Frängsmyr och docent Steven Sampson replikerar. Frängsmyr skriver under rubriken ”Friheten är hotad” bland annat: ”Nu skriver Ann Heberlein att förslaget bara gällde undervisningen, inte forskningen. Detta är fullständigt felaktigt! Det står tydligt att alla teorier och metoder ska relateras till genusteorier. Läroböckerna på universitetsnivå bygger dessutom på forskning. Om inte läroböckerna tar upp genusperspektiv ska läraren genomlysa och diskutera detta som ett problem. Allt detta innebär att genusteorierna ska utgöra en övergripande princip, som ska vara den yttersta intellektuella styrmekanismen. Att det i sin tur skulle hämma den akademiska friheten är så självklart att det nästan inte behöver sägas. Områdesstyrelsen för humaniora och samhällsvetenskap har nu lagt ned den tilltänkta utredningen. I det beslutet deltog både kvinnor och män.”

(Som jag uppfattat det enligt följande protokoll sid 13 angående att tillsätta en arbetsgrupp för fortsatt utredning kring genusmärkningen (möjligtvis under annat namn) kommer detta dock att tas upp till avgörande vid områdesnämndens sammanträde den 24 mars. Planen är dock att inte kalla det man har i åtanke för genusmärkning längre).

Docent Sampson

Docent Sampson

Steven Sampson skriver under titeln ”Ett maktspel” bland annat att: ”Genuscertifieringen av våra kurser, litteraturlistor och lärare är ett nytt försök att tvinga in politiska dagordningar på universitetet. Vare sig det är ”genuscertifiering” i Lund, ”genusmärkning” i Uppsala eller ”jämställdhetscertifiering” i Umeå, är strategin densamma: man tar ett intellektuellt perspektiv kallat ”genusvetenskap”, lägger till en feministisk ideologi och promoverar detta som progressiv jämställdhetspolitik… Genusvetare älskar att framföra maktkritik. Men nu har de fått miljontals kronor till nya genuscertifieringsenheter. Deras maktkritik är nu borta, självkritiken frånvarande. Genuscertifieringen är ett maktspel. Det hör inte hemma i universitetslokalerna.”

Det intressanta är nu Ann Heberleins slutreplik på dessa, med titeln ”En demokratifråga” som inte alls bemöter Frängsmyrs och Sampsons kritik. Jag återger hela:

”Jag vill gärna uppmana Tore Fränsmyr att noggrant läsa ”Slutrapport från projektgruppen för genuscertifiering” (vilken ligger till grund för det ratade Uppsalaförslaget), den här gången mindre konspiratoriskt. Jag har ytterst svårt att förstå det förkastliga i att manliga och kvinnliga studenter bereds tillfälle att delta i undervisningen i lika hög utsträckning. Jag har också ytterst svårt att förstå det problematiska i att lägga sig vinn om att använda sig av kurslitteratur skriven av både män och kvinnor. Att beakta både mäns och kvinnors perspektiv och inkludera båda könen är en demokratifråga snarare än ”feminism”. I föreläsningssalarna, seminarierummen och handledningssamtal är makt ständigt närvarande: föreläsaren, seminarieledaren och handledaren är i en maktposition i förhållande till studenten. Det gäller naturligtvis både manliga och kvinnliga studenter. Just därför är det angeläget att vara medveten om hur makten används. Jag är helt enig med Fränsgsmyr om det löjliga i att klocka den tid manliga respektive kvinnliga studenter öppnar munnen och att räkna antalet sidor skrivna av män respektive kvinnor. Rapporten från Lunds universitet med Tiina Rosenberg som ordförande uppmanar till att reflektera över hur talartiden mellan män och kvinnor fördelas samt tillse att både manliga och kvinnliga författare är representerade på litteraturlistan. Värre än så är det inte.”

En självdeklaration för genusmedvetenhet

En anställds självdeklaration som intygar genusmedvetenhet

Kommentar: om det nu inte är ”värre än så” sa kan man ju fråga sig varför genus-certifieringen kräver miljontals kronor för denna ”reflektion” över talartiden och kurslitteraturen, varför den kräver särskilda certifierinsombud, en oberoende kontrollenhet, flersidig självdeklaration som ska fyllas i av de anställda och skräddarsydd utbildning i genusmedvetenhet för de anställda, samt ekonomisk premiering av de institutoner som låter sig genuscertifieras. Och så har vi detta med maktpositionen som Heberlein tar upp. Den som står framme vid katedern står självklart i en maktrelation till studenterna, detta som kunnig doktorand, lektor, docent eller professor som ska förmedla kunskaper till studenterna och betygssätta dem. Hur kan vi göra detta annorlunda? Eller ska vi bara reflektera över hur det känns att stå där framme? Kanske strunta i att göra tentor alls, så att ingen känner sig kränkt utifall att alla inte får exakt samma poäng på tentan? Eller består maktutövandet i att föreläsaren levererar något som denne i sitt psykotiska tillstånd av storhetsvansinne framställer som en sanning, tex Maxwells ekvationer, och där studenten då förminskas till passiv mottagare av information vilket leder till en strukturell underordning av alla studenter?

En maktrelation man missat att ta i beaktning i slutrapporten är den mellan alla universitetsanställda och de genuscertifieringsansvariga – ska inte de reflektera över vilken makt och hur mycket pengar de har? Vad gäller den  ”jämställdhetscertifiering” i Umeå som Sampson nämner från 2008 gällande intstitutionerna för matematik och matematisk statistik så är bara den ”reviderade ansökan” 58 sidor lång! Tar det inte bara en rad att skriva: ”Reflektera över hur du fördelar talartiden mellan kvinnor och män samt hur litteraturlistan ser ut vad gäller könsfördelning av författare”. En komplett ansökan borde således, om det Heberlein skriver är korrekt, ta max några rader i anspråk, där den andra meningen uppmanar föreläsaren att reflektera över sin makt över studenterna, och på tredje raden skriver institutionens prefekt under.

Vad är väl några miljarder och en liten samhällskollaps när vi pratar genus?

Vad är väl några miljarder och en liten samhällskollaps när vi pratar genus?

Men visst kommer det att kosta, jag har just räknat ut att om en institution med 100 anställda ska reflektera över allt detta under en timme dagligen kommer kostnaden i snitt att uppgå till 6 miljoner kronor kronor årligen per genuscertifierad institution! Lägger vi till arbetsgivaravgiften på 55% blir det 9.3 miljoner. Och då är fortfarande inte genuscertifieringsombuden inräknade, eller genusutbildningspaketen, eller den expertfunktion som kommer från Centrum för Genusvetenskap i form av kontrollarbete och granskning av de anställdas självdeklarationer och andra kostnader i form av kontinuerlig utvärdering mm som tillkommer med detta projekt. Ni kan själva räkna ut totalkostnaden för skattebetalarna om alla Lunds Universitets institutioner genuscertifieras, för att inte tala om alla lärosäten – vi är då uppe i miljardbelopp och måste troligen lägga ner nästan all annan samhällsverksamhet för att det ska gå runt. Du sköna nya värld!

OBS! Missa inte vad som händer i Transgenusdebatten! Tidningar och radio har tagit upp fallet. Från Matte Matiks blogg:

1.Kort

2.En emailintervju

3.Artikel i Uppsala Fria Tidning: ”Nätsatir lades ner efter påtryck från dagspress”

4.Transgenusradio med bara ena parten

Uppdatering: citat ur artikeln i Fria tidningen (länk 3 ovan):

”Håkan Hydénär professor i rättssociologi påLunds universitet, och projektledare för Cybernormer, ett projekt som undersöker de sociala och rättsliga normerna på nätet. Han menar på att det är syftet som är avgörande. Finns det ett syfte som hänger samman med yttrandefriheten och så tydligt handlar om att parodiera eller ironisera över innehållet så är det starkar än upphovsrätten.

– Det som gör det extra parodiskt är ju att det är en tidning, som eljest värnar om yttrandefriheten till varje pris, som nu protesterar mot att den utnyttjas. Men så är det i den värld av förändring som vi lever i, att värden ställs upp och ner. Tycks vara lite av gammalmedier mot sociala medier, säger Håkan Hydén.

Matte Matik menar påatt transgenusmotorn skapades som en kul grej, men även som ett forum för att skapa debatt om jämställdhet, något som borde klassas som politisk satir.

– Jag tycker att genus och jämställdhetsdebatten i media har stora problem i dag och har velat göra ett inlägg i debatten som visar hur lite som krävs för att förvandla artiklar som i dagsläget anses vara politiskt korrekta till texter som är allt annat än trevliga, säger Matte Matik.”

Direktlänk till radioinslaget om transgensumotorn (min 12.15 och framåt)!


Transgenusmotorn polisanmäld!

mars 15, 2010

Timbro och Skattebetalarnas förening startar SlösO – ombudsmannen mot slöseri med skattepengar. Dags att lämna in klagomål mot genusmaffian (se SlösO:s hemsida), eller snarare svenska staten, som finansierar den! Äntligen! Jag ser att Sahlin går vidare med planerna på könskvotering till bolagsstyrelser:  ”Sahlin slog också fast att det blir lagstiftning om könskvotering i bolagsstyrelser om de rödgröna vinner valet. Hon preciserar nu tidigare löften om ändringar av aktiebolagslagen - Nu fungerar det inte med hot längre.

I (s)-singulariteten bryter tid, rum och hjärfunktion samman

I (s)-singulariteten bryter tid, rum och hjärfunktion samman

Sossarna har länge bedrivit en hotfull, hatisk och destruktiv politik, och det är bra att man äntligen är öppen med detta, även om hotstrategin uppenbarligen inte funkat så att man nu måste lagstifta över folks huvuden. ”En lämplig tidpunkt är 2012, sade Sahlin.” Vilken tur, eftersom det är just vid denna tidpunkt som jag och mina gelikar tänkte skjuta iväg den trestegsraket fulltankad med folkvett som varit under uppbyggnad under ett tag nu, och den kommer att landa rakt i sossarnas partikansli just 2012 och under nedslaget lansera en ny marxistisk teori med en uppdelning inte efter kön, utan efter IQ. Vi har idag en tydlig IQ-maktsordning där de med en IQ på över 100 är strukturellt underordnade dem med en lägre, eller till och med negativ, IQ. Graden av exkludering från den verkställande makten är dessutom proportionell mot IQ-värdet. Man kan illustrera detta grafiskt enligt bilden till vänster, där vi ser att rum, tid och all hjärnverksamhet upphör att fungera i den singularitet som utgörs av sossarnas partikansli. Denna kamp mellan IQ-kollektiven kommer enligt min framtidskalkyl att leda till att i princip hela (s) måste avgå med omedelbar verkan 2012, varför Sahlins dumheter inte förtjänar att tas på allvar. Nu gäller det bara att lära sig av genusmaffian och lobba för den marxistiska IQ-teorins existensberättigande, vilket kan bli lite svårt då de som tillhör den underordnade gruppen ur ett IQ-perspektiv (dvs de med över 100) exakt utgör komplementmängden till dem som driver den nu dominerande marxistiska linjen där könskampen ses som central istället för IQ:n – och alla dessa har ju infiltrerat styrelser och beslutande organ som fördelar forskningsmedel och annat. Ett litet dilemma alltså…

Fil dr i etik Ann Heberlein har skrivit en artikel (8 mars) i Sydsvenskan med titeln ”Lika barn leka bäst” där hon ger uttryck för åsikten att genuscertifiering inte är något att oroa sig för samt att den akademiska friheten på intet sätt är hotad:

Det gäller att vända utvecklingen i tid!

Det gäller att vända utvecklingen i tid!

”Det finns ord som provocerar. Och så finns det ord som provocerar så till den milda grad att den provocerade förlorar besinningen.”Genus” är ett sådant ord, för att inte tala om ”genuscertifiering”. Det sistnämnda får sansade och intelligenta människor att gå verbal bärsärk, som socialantropologen Steven Sampsons  överord ”förmynderi och härskarteknik”. Tore Frängsmyr, professor emeritus i vetenskapshistoria, går ett steg längre. Han befarar – på allvar! – att den akademiska friheten ska gå förlorad om den förhatliga genuscertifieringen införs: ”diktatorisk taktik!” dundrar han i SvD den 13 januari. Sällsynt naivt hävdar han alltså att den frihet den enskilde forskaren enligt honom åtnjuter riskerar att ersättas av ett tvång att bedriva genusvetenskaplig forskning. Det är naturligtvis trams… För det andra är syftet med genuscertifiering att uppmärksamma den problematik som ibland finns i undervisningssituationen, nämligen att kurslitteraturen domineras av manliga författare, att den blott speglar den vite heterosexuelle mannens perspektiv, att de kvinnliga studenterna får mindre utrymme än de manliga etc. Om forskning sägs inte ett smack. ”

Det är ju en intressant fråga i så fall VEM det är som ska ”problematisera etablerade begrepp, teorier och metoder med avseende på genus” vilket är ett kriterierna i genuscertifieringen som rör undervisningens innehåll (av många, även den befintliga kurslitteratur som saknar genusperspektiv ska problematiseras med avseende på genus etc), om inte just forskarna? Ska man kunna förmedla denna nya kunskap till studenterna måste den först forskas fram och i vanlig ordning granskas av det övriga forskningssamfundet och så vidare. Så givetvis måste man lägga allt annat åt sidan för att ägna sig åt genusperspektivet. Detta på kort sikt (även om man ju kan fortsätta att ”problematisera” i all oändlighet – så även detta kan bli heltidsgöra). På lång sikt riskerar denna omdaning av undervisningen att premiera forskning kring genusperspektiv eftersom studenterna kommer att matas med just detta perspektiv. De studenter som inte hade väntat sig denna ensidighet i sina universitetsstudier kommer att lämna ämnet och de genusfixerade strukturerna att reproduceras och växa tills de totalt dominerar forskningsområdet. Den som vill läsa vad en genuscertifiering innebär kan läsa HÄR och försöka övertyga sig om hur ”oskyldigt” detta tillltag är.

Transgenusmotorn omvandlar en politiskt korrekt artikel till en politiskt inkorrekt artikel - detta har vållat några tidningar bekymmer

Transgenusmotorn omvandlar en politiskt korrekt artikel till en politiskt inkorrekt artikel - detta har vållat några tidningar bekymmer

Matte Matik, den musikaliska begåvning som sjunger låten ”Genusväldet drar fram” har fått några svenska tidningar att gå i taket i dagarna. Matte Matik har nämligen programmerat vad han kallar Transgenusmotorn där man kan mata in en URL (förslagsvis en typisk tidningsartikel) och därefter fås vissa ord att byta plats i artikeln. Genom att systematiskt byta ut ”kvinnor” mot ”svenskar” och ”män” mot ”invandrare” kan man illustrera och tydliggöra hur vissa artiklar egentligen låter, bortom den hjärntvätt som förblinat oss idag vad gäller framställandet av könskollektiven. Med andra kollektiv skulle nämligen tidningarna göra sig skyldiga till alltifrån ärekränkning till hets mot folkgrupp. Transgenusmotorn illustrerar helt enkelt att det är skillnad på kollektiv och kollektiv. Matte Matik har fått mail från UNT:s chefredaktör, som är upprörd över Transgenusmotorn, vilket bland annat beror på att någon kört denna artikel genom motorn med ett resultat som chefredaktören uppenbarligen ansåg osmakligt, till skillnad från hur artikeln är skriven i sin ursprungliga form. Delar av resultatet finns återgivet i följande blogginlägg: Transgenusmotorn skakar Uppsala (Oscar Swartz)

Mailkonversationen mellan Matte Matik och UNT går att läsa här, där Matte liksom Oscar påpekar att med denna logik borde även tex Google Translate bli föremål för polisutredning (vid sådana översättningar kan dessutom resultatet också bli förvanskat, om det nu skulle vara relevant). Så här skriver Oscar i sitt inlägg: ”Har UNT:s chefredaktör mejlat Google och bett dem blockera möjligheten att köra deras sidor genom Google Translate? Nej, det verkar inte så för jag kan översätta UNT-artiklar där. Om det hela bara är en upphovsrättsfråga, varför har han inte krävt blockering?”

1. Att tysta en kritiker med hjälp av upphovsrätt (Matte Matik)

2. Mer transgenus (Matte Matik)

3. Jag stänger transgenus (Matte Matik)

4. Hur många transgenusmotorer? (Oscar Swartz)

5. Att verkligen tysta en genuskritiker (Medborgarperspektiv)

6. TRANSGENUS HAR ÅTERUPPSTÅTT (Ershag) - testa transgenusmotorn och konvertera en artikel!

Det är visst Sundsvalls Tidning som polisanmält Transgenus: ”Sajt som förvanskar mediesidor polisanmäld.” Även Journalisten.se skriver om fallet.

Är det denna apa från The Infinite Monkey Theorem som producerar alla genusartiklar?

Är det denna apa från The Infinite Monkey Theorem som producerar alla genusartiklar?

Läs förresten här om UNT:s 50/50-vecka. Det är som sagt skillnad på grupp och grupp… Lite underligt i dessa tider av medvetenhet om allas lika värde och där generaliseringar av grupper ses som tecken på fördomar och som ett resultat av en misslyckad demokratisk fostran av medborgarna. Skulle vara intressant att konvertera en av statens offentliga utredningar om jämställdhet med transgensumotorn. Apropå att använda olika källor för att producera något nytt: vad sägs om The Postmodernism Generator där du själv kan generera postmodernistiska artiklar på löpande band genom en knapptryckning. Inte konstigt att genusmaffian har tid att lobba och anordna festivaler och jippon som ”Heterohatets dag” parallellt med sin vetenskapliga (?) verksamhet. Om man nu inte använt sig av The Infinite Monkey Theorem: En enda (odödlig) apa som gör oändligt många tangenttryckningar kommer förr eller senare att skriva varje känd text – en oändlig mängd apor å andra sidan kommer att börja skriva varje känd text omedelbart. Varje odödlig daktylografisk apas producerade sträng innehåller någonstans i sig varje känd text, någonstans. Ska inte UNT och ST polisanmäla denna apa och de ansvariga forskare vid några universitet i USA som håller på med detta experiment?

Världen idag rapporterar om genusdebatten i Riksdagen: ”Skolorna blir sämre och genusvetarna fler”. Vill minnas att jag konstaterade detta ja! :-) Apropå utbildning och bildning. I fredags och lördags höll jag föredrag om fraktaler inför visningarna av dokumentärfilmen ”Jakten på den gömda dimensionen” som visades på Tempo dokumentärfilmfestival i samarbete med Nobelmuseet (Nobelmuseets nystartade filmfestival heter FILM & SCIENCE). Utöver denna matematikdokumentär visades ”Resan till livets kärna – Virus är fienden” samt ”Jordens snällaste apa”, även dessa med inbjudna forskare som introducerade filmen samt svarade på frågor efteråt.

Detta är min favoritlåt (efter ”Genusväldet drar fram givetvis” :-)):

OBS! Lyssna på Skolministeriet imorgon tisdag 16 mars: ”Genuspedagogerna” Jag var inbjuden att medverka men kunde dessvärre inte ställa upp vid inspelningstillfället i fredags eftersom jag då höll mitt fraktalföredrag. ”Skolministeriet tittar närmare på den förra regeringens satsning på genuspedagoger –hur gick det och vad gör de? Förvandlar de pojkar till flickor och tvärtom, eller skapar de möjligheter för barnen att växa utan begränsande könsroller? Och vad händer med jämställdhetsarbetet inom den svenska skolan och de 145 miljoner kronor som staten vikt åt olika jämställdhetsprojekt. Möt genuspedagogen ute på uppdrag, den kritiske föräldern och ordföranden i DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan.” (dvs Anna Ekström, som medverkade i paneldebatten i Riksdagen i förra veckan).

OBS! Lyssna även på Johan Lundberg mfl i senaste Nya Vågen om debatten om svensk högerdebatt.



Mitt anförande i Riksdagen

mars 11, 2010
Hur skildras Sveriges historia

Hur skildras Sveriges historia?

I onsdags var jag i Uppsala och lyssnade på det intressanta Timbro-seminariet ”Finns det en officiell svensk historieskrivning” – för den intresserade går det att se videoinspelning i efterhand. Många kloka synpunkter framfördes, UNT har skrivit en artikel om seminariet. Jag hade tänkt ställa en fråga till Dick Harrison men dessvärre hade han ett flyg att passa och var tvungen att lämna seminariet innan frågestunden inleddes, så det blev inget av det. Med tanke på att fokus ska ligga på 1900-talet i det nya verket ”Sveriges historia” för vilket han är huvudredaktör så ville jag fråga hur det kommer sig att just Yvonne ”genussystemet” Hirdman ska ansvara för bandet 1920-1970 och Kjell ”Tidsignal” Östberg (för övrigt medlem i Socialistiska partiet) ska skriva historien från 1970-talet och framåt (något som inte alls nämndes under seminariet), och om inte detta riskerar att också ge en viss bild av historien som inte behöver bli mer objektiv än den förra bilden, vilket ju är det dilemma som diskuterades under seminariet. Här har jag skrivit ett blogginlägg om Harrisons intressanta teori om att Sverige och svenskar bara funnits i 100 år vilket ju innebär att det senaste stora standardverket från 60-talet om svensk historia då bara rymmer knappt halva den tidsrymd under vilken Sverige och svenskar existerat, och vilket land och vilket folk är det då som skildras i alla övriga band i Harrisons standardverk (med tanke på verkets titel) som kommer ut nu under 2010 och som sträcker sig från 1350-1921? Men jag fick aldrig tillfälle att ställa den frågan, däremot fick jag äran att samtala med moderatorn, Uppsalaprofessorn i vetenskapshistoria Tore Frängsmyr som agerat föredömligt genom att våga rikta offentlig kritik mot den planerade genusmärkningen vid Uppsala Universitet.

Camilla Lindberg var en av initiativtagarna till gårdagens seminarium

Camilla Lindberg: en av initiativtagarna till gårdagens seminarium

Igår den 10 mars anordnades ett seminarium i Riksdagen med titeln ”Genus – vägen till jämställdhet?” om genus och jämställdhet i utbildningsväsendet på initiativ av riksdagsledamöterna Camilla Lindberg (fp), Eva Johnsson (kd) och Betty Malmberg (m). I panelen satt jag, Carina Hägg (s) och SACO:s ordförande Anna Ekström som är regeringens utredare och leder DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan, som i somras (juli 2009) kom ut med sitt delbetänkande SOU 2009:64: ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” Moderator var Siewert Öholm som är redaktör för tidningen Världen Idags näringlivsbilaga. Den genuspedagog som var inbjuden till panelen meddelade dessvärre förhinder kvällen innan. I det 9-sidiga kommittédirektivet 2008:75 till Delegationen för jämställdhet i skolan framgår att uppdraget består bland annat i att ”utveckla kunskap om jämställdhet i skolan”, ”identifiera områden där ytterligare kunskap om jämställdhet och genus behövs” samt (sid 7-8) ”kartlägga flickors och pojkars studievanor och undersöka skolarbetets inverkan på deras psykosociala hälsa”, ”sammanställa en kunskapsöversikt om samt analysera orsakerna till skillnaderna mellan pojkars och flickors resultat och prestationer liksom deras attityder till studier och till skolan” och att ”ur ett könsperspektiv belysa hur resurserna i skolan fördelas och analysera effekterna av användningen av resurserna,” samt ”i samverkan med högskolor med relevant kompetens inom området sammanställa och utvärdera metoder för att bryta traditionella könsmönster och könsroller”. I slutbetänkandet, som kommer i slutet av 2010, ska man föreslå ”lämpliga åtgärder” baserade på den genusanalys man nu tagit fram.

Anna Ekström är ordförande i SACO och leder DEJA

Anna Ekström är ordförande i SACO och leder DEJA

Anna Ekström inledde med ett anförande om innehållet i delbetänkandet SOU 2009:64 i allmänna ordalag och betonade vikten av ett aktivt jämställdhetsarbete i skolorna och om att vara observant på vilka orsaker som kan tänkas ligga bakom skillnader mellan pojkars och flickors skolresultat och betyg (som bekant har pojkar i genomsnitt 10% lägre betyg än flickor) och hon nämnde brittiska studier där man djupdykt i fenomenet ”antipluggkultur” som enligt dessa formas som en försvar för den maskulina identiteten, och hon nämnde att den här antipluggkulturen och vissa andra yttringar är specifika för Västvärlden, i kontrast till Östeuropa och många asiatiska länder. Ekström tog även upp flickors stress och psykiska ohälsa samt hur vi trots att jämställdhetsarbetet är ett prioriterat område i Sverige kan se att de traditionella könsbundna valen till gymnasielinje kvarstår (detta gäller även elever som gått på förskolor med jämställdhetsprofil, sk ”genusdagis” , min anm) och hon påpekade också helt korrekt att undersökningar visar att pojkar tenderara att överskatta sina kunskaper och förmågor medan flickor tenderar att underskatta sina.

Mitt anförande

Mitt anförande om skolan och jämställdheten baserat på slutsatserna i SOU 2009:64

Efter Anna Ekström höll jag ett anförande innan paneldebatten tog vid, och som av en händelse har jag ju läst igenom SOU 2009:64 och bloggat om den i fem delar (se länkar nedan) så jag hade ju en del att säga om detta delbetänkande som Anna Ekström ansvarat för och enligt egen utsago stödjer genom att hon ”står för vartenda ord i rapporten” (yttrat under paneldebatten). Nu pratade jag, liksom Anna Ekström i 20 minuter, och på den tiden inser ju vem som helst att jag fick ganska mycket sagt ;-) men jag kan ta upp det jag nu minns på rak arm. Jag inledde med att ifrågasätta huruvida en jämställdhetsanalys verkligen är vad som behövs för att förklara de försämrade resultaten i svensk skola, även pojkars 10% lägre betyg, och om det faktum att pojkar stökar och därmed tar mer plats och tid inte kan åtgärdas genom att ge lärarna ökade befogenheter vad gäller att hålla ordning i klassen (jämför tex en japansk klass med 40 tysta och ordningssamma elever), detta skulle ju kunna resultera i att flickorna får mer undervisningstid och utrymme, men detta rimmar ju å andra sidan illa med den idétradition som många jämställdhetsforskare företräder där hierarkier och maktstrukturer ska plattas till vilket i skolsammanhang innebär att läraren inte ska betraktas som en auktoritet utan som en jämlik klasskamrat (jämför genuscertifieringen i Lund där universitetsläraren ska reflektera över sin maktsituation gentemot eleven).

En inverterad genusordning i klassrummet ska slå ut den manliga primaten och dra upp pojkarnas betyg

En inverterad genusordning i klassrummet ska slå ut den manliga primaten och dra upp pojkarnas betyg

sid 240 kan man exempelvis läsa: ”För det första så synes maskulinitet, i vart fall i den västerländska kulturen, formas i en viss motsättning till de ideal som gäller i skolan eller till och med i motsättning till skolan som institution.” – frågan är då om man inte ska undersöka vilka ideal som egentligen råder i västerländska skolor, utöver den obligatoriska granskningen av maskuliniteten? Är en genusanalys av svensk skola det som behövs? Och om man nu vill studera könsskillnader – är det klokt att utgå ifrån det ensidiga axiomet om ett försvar av hegemonisk maskulinitet som grunden för pojkars attityder till studier? Och varför problematiseras inte flickors attityder till studier – har vi inte ett allmänt problem gällande attityder till studier överhuvudtaget, eller ett problem gällande studierna i sig – jag påpekade att Sverige börjar hamna långt nere i de internationella undersökningarna gällande kunskaper i matematik och naturvetenskap – både flickor och pojkars resultat försämras, sedan att pojkar i Sverige presterar 10% sämre än de flickor som presterar sämre än för några decennier sedan är kanske inte det som bör vara prioriterat område för en skattefinansierad undersökning.

I DEJA:s rapport görs nämligen en analys av pojkars beteende samt ”antipluggkultur” baserad på pojkarnas behov av att skapa, upprätthålla och försvara en hegemonisk maskulinitet samt ett behov av att distansera sig från kvinnligt könskodat beteende (och ”dit hör att vara duktig i skolan”, se citat nedan)  – man ser genomgående det maskulina identitetsskapandet som ”boven i dramat” för de 10% lägre meritpoängen (se citat nedan) och detta återkommer genomgående i hela rapporten. Jag ifrågasatte att en ”dekonstruktion av maskuliniteten” utförd av våra jämställdhetsforskare vid universitet och lärosäten (som på de genusvetenskapliga institutionerna för övrigt till 70-100% utgörs av kvinnor – se själva här. Hur lever de själva upp till certifieringsmålet 50/50?) kan avhjälpa situationen i svensk skola både vad gäller prestationerna, attityder till studier och mental hälsa? Nu skulle ju jämställdhet studeras men även då, inte ett ord om att trycka på ordning och reda och krav på någon form av uppförande för att tex stökiga pojkar ska ta mindre plats, eftersom ju könet är en social konstruktion så kan könsskillnader i beteende endast avhjälpas genom att konstruera om den sociala konstruktion av kön som undervisande personal gjort sig skyldig till.

Låt mig citera de stycken från SOU 2009:64 som jag tog upp i mitt anförande och resonerade kring:

Sid 16:  ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna… Skolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.” (denna meningsbyggnad står rapportförfattarna för).

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet).

Pojkar underpresterar för att försvara sin maskulina identitet?

Pojkar underpresterar för att försvara sin maskulina identitet mot duktiga flickor?

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Och här kommer ett exempel på en helt fenomenal åtgärd mot genusordningen – genussensitiv undervisning (sid 221): ”Ett exempel på ett försök att utveckla en teoretisk modell över möjligheter att hantera genus i undervisning gör Sinnes (2006). Hon beskriver, ur feministiskt perspektiv, tre olika ansatser i undervisning i naturvetenskap som grundas på likhets- respektive särartsfeminism samt en som hon benämner genussensitiv. Genussensitiv undervisning innebär enligt Sinnes att variationer inom kön är lika viktiga som variationer mellan könen. Denna modell kan då sägas inte ha ett av könen, utan båda, i fokus för intresset.”

Låt mig tänka – båda könen i fokus för intresset, variationerna inom könskollektiven är lika viktiga (och stora också faktiskt vilket både Ekström tog upp och vilket också står i rapporten) som mellan dem – detta perspektiv har vi redan idag, och det tillämpas – det heter ”individanpassad undervisning”, påpekade jag inför den vakna publiken som nickade instämmande. Men nu kan man alltså med inspiration från annan genusforskning lansera det nya begreppet ”genussensitiv undervisning” och därmed få forskningsanslag och inrätta nya expertfunktioner. Smart. Jag vill råda politikerna att hålla ögonen öppna på befintliga metoder som förkläs i nya ord med epitetet ”genus”.

Från vänster: Anna Ekström, Siewert Öholm, Carina Hägg, Tanja Bergkvist

Fr vänster: Anna Ekström, Siewert Öholm, Carina Hägg, Tanja Bergkvist

Angående mina citat påpekade Ekström under paneldebatten att det finns stycken i rapporten som citerar annan genusforskning (dock citerar man den ju av ett skäl, och jag såg ingen kritik eller invändning mot den forskning man citerade) och det gäller exempelvis detta korta stycke om genussensitiv undervisning bland de 252 sidorna, men när jag tog upp de andra citaten jag radat upp ovan (sid 16, sid 46, sid 220, sid 237) så fick hon tillstå att det faktiskt var rapportförfattarnas egna ord och analys. Och detta kombinerat med uttalandet om att Ekström står för varje ord i rapporten samtidigt som hon ju lett hela arbetet får åtminstone mig att misstänka att denna analys delas av Ekström, vilket ju är helt i sin ordning. Den delas dock inte av mig.

Ang citatet ovan från sid 16 ovan tog jag under debatten upp det anmärkningsvärda i att man skuldbelägger lärarkår och skolledare och anser att deras bristande insikt i genusfrågan är en orsak till pojkars problem med flit och ansvarstagande. Man kan för övrigt fråga sig varpå denna (alltför generaliserande) uppfattning grundar sig vad gäller pojkars flit och ansvarstagande. Det faktum att studier visar på detta kan ju bero på att pojkar kanske inte vill ge intryck av att ha ansträngt sig, eftersom det ger högre status att visa att man klarar sig bra utan att ha lagt ner en massa tid, och detta gäller i större utsträckning för pojkar än för flickor, något som Ekström instämde i. Är det då ett allvarligt jämställdhetsproblem att (vissa) pojkar inte vill erkänna hur mycket de pluggat? Ekström nämnde att studier visar att pojkar faktiskt lägger ner precis 10% mindre tid på läxläsning än flickorna. Och föjldfrågan som då infinner sig för mig är om detta beror på ”görandet av kön” där pojkar försöker skapa sig en manlig identitet, och varför pojkarna tog skolarbetet på större allvar och lade ner mer tid på läxläsning för några decennier sedan, innan genusvetarna börjat dekonstruera maskuliniteten och i en tid när det maskulina beteendet var mindre kontroversiellt (eller ska jag säga mer tillåtet) än idag. Och återigen kan man fråga sig om det inte också har att göra med att andra ideal genomsyrar samhället idag och att detta inte alls har med genus att göra? Var förresten inte dessa beteenden med flit och ansvarstagande även ”manligt könskodade” för inte alltför länge sedan – och varför är de då inte längre det? Denna fråga berörs överhuvudtaget inte.

Kunskaper eller egenskaper - det är frågan

Kunskaper eller egenskaper - det är frågan

Så här sade etnologen Jonas Frykman redan 1998: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper. Skolan koncentrerar sig på att göra individen till Någon. Dagens skola har fastnat i Den Goda Viljans Tragik.” Carina Hägg (s) lät mig under paneldebatten få veta att man inte kan dra alla genusvetare över en kam, utan att genusforskningen håller på med många olika saker, och mitt svar på det var givetvis att jag enbart pratar om de rapporter jag läst och indirekt då om de genusvetare som ansvarar för just dessa rapporter och inget annat. I mitt anförande nämnde jag dock att genuspedagoger, genuspiloter, jämställdhetscoacher, genusstrateger, jämställdhetsutvecklare mfl tar allt större plats inom alla politiska områden. Carina Hägg lät mig under paneldebatten veta att genusvetare och genusforskare inte alls har ambitionen att ta sig in överallt, men detta kan man enkelt motbevisa genom att exempelvis studera det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv där vi ser att ”genusperspektivet” måste in i allt ifrån klimatfrågan till polisväsendet, skolan, vården, akademin, läromedlen osv  (jag kan rada upp hundra områden till, kontinuerligt genusnyhetsflöde vad gäller denna forsknings ambitioner återfinns här) liksom alla de statliga utredningar om jämställdhet som bedrivs inom alla tänkbara områden och som leds av just genusvetare, eftersom de anses vara experter på jämställdhet, men frågan är om det är sunt att alla jämställdhetsanalyser utgår ifrån en maktkamp mellan könen? Man har som bekant i det senaste numret av Genusperspektiv reagerat på genusvetarnas utsatthet bla som en reaktion på KDU:s utspel för ett tag sedan.

Tanja citerade ur vår rapport - var är närmsta sandhög?

Tanja citerade ur vår rapport - var är närmsta sandhög?!

Under slutet av paneldebatten vände sig moderatorn Siewert Öholm mot Anna Ekström och sa att det hon talat om under sitt inledande anförande gällande jämställdhet i skolan i allmänna ordalag ju lät bra, men att ”efter Tanjas citat från rapporten” så kändes det lite mer problematiskt, vilken också avspeglades i den efterföljande debatten. Detta påminner mig om Filosofiska Rummet från i Söndags (som jag måste lyssna på en gång till och skriva ner lite kring, har inte hunnit det ännu) där Lunds Universitets fd rektor Göran Bexell precis i inledningen av programmet kallade (min 2:53-2:56) slutrapporten för genuscertifiering för ”en mycket välskriven och välstrukturerad rapport” men när jag längre fram i programmet började citera från denna rapport och gå in på dess innehåll bla i form av de konkreta kriterier som ska tillämpas så fick jag höra från Bexell (min 31:50-32:14) att ”texten är inte att uppfattas på det sättet”, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att jag läste innantill och det ju är denna rapport som ligger till grund för Fysicums hela genuscertifieringsarbete (en delmängd av exakt dessa kriterier återkommer nämligen i denna enkät) samtidigt som den aktuella genusmärkningen vid Uppasla Universitet också hämtat sina kriterier från just denna slutrapport, vilket måste tyda på att man inte ändrat uppfattning gällande kriterierna.

Sammanfattningsvis: när man undersöker vad som rent konkret döljer sig bakom alla fagra ord om  jämställdhetsarbete och genusperspektiv så märker man en viss obekvämhet från de ansvarigas sida. Om man nu menade något helt annat än det man skrev – varför skrev man då inte det? Helt obegripligt för mig som matematiker, liksom för flertalet andra normalt fungerande människor.

Uppdatering: Världen Idag om genusdebatten i Riksdagen.

Relaterat:

Är genusvetarnas verksamhet laglig?

Skolgenus  (del 1 om SOU 2009:64)

Från DEJA till Rismodellen (del 2 om SOU 2009:64)

DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion (del 3 om SOU 2009:64)

Mattegenus i det Butlerska vektorrummet (del 4 om SOU 2009:64)

DEJA:s matteproblem (del 5 om SOU 2009:64)

Årets rebell enligt Ian Wachtmeister (Om DEJA:s konferens ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” i andra halvan av inlägget)

Projekt Implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om ”verkligheten”?

Grattis skattebetalare! (några statligt finansierade projekt för kartläggning av genusordning i skolan och manlighet som lärarproblem)

LÄSTIPS!

1) Bloggen Aktivarum har skrivit om debatten i Filosofiska Rummet: del 1, del 2.

2) ”Kvinnokamp har blivit blå och rosa kläder” (Felicia Sværen):

”I dag på internationella kvinnodagen bör vi uppmärksamma behovet av ett jämställdhets­arbete som myndigförklarar vuxna individers livsval och som har rättigheterna i fokus men tillåter varje människa att vara jämställd med utgångspunkt i individen och inte från en strukturell så kallad könsmaktsordning”

3) ”Vi är misstänksamt fördomsfria i Sverige” (Fredrik Lindström):

”I en färsk undersökning säger nästan hälften av svenskarna att de tror att deras åsikter överensstämmer med vad de flesta andra tycker.Det är en världsledande siffra. I landet som ligger vid individualismens frontlinjer tycker vi, till synes paradoxalt, alltmer som alla andra. Om udda och extrema åsikter någon gång dyker upp, brukar svenskarna anstränga sig att frysa ut dem, blixtsnabbt stämpla dem som ”osunda”. Yttrandefrihet? Nej, håll ihop! Vi försöker med våra anpassade åsikter forma en ny gemenskap som ersättning för den vi offrade när vi självförverkligade oss.Det är knappast förvånande att ju svagare gruppidentitet människor känner, desto mer ångestladdat blir det att uttrycka en egen åsikt. Det är allmänmänskligt.”

På tal om Fredrik Lindström och svensk skola:

Jag läste förresten att en vänsterpartist motionerat om att införa ett tredje kön och det må väl vara hänt om det finns människor som kommer att må bättre av detta och bli trygga i sin identitet, och det är betydligt bättre att bedriva politik genom att skriva motioner än att, som Lars Ohly gjorde för att locka väljare till (v) i valrörelsen 2006 – smygrunka (ursäkta språkbruket) framför valstugan: 


Filosofiska Rummet imorgon söndag kl 17

mars 6, 2010

 

Filosofiska Rummet om genuscertifieringen

Filosofiska Rummet om genuscertifieringen. Från vänster: Göran Bexell, Tanja Bergkvist, Tomas Brage, Svante Nordin

 

Imorgon söndag 7/3 kommer jag att medverka i Filosofiska Rummet (P1) ”Genus-perspektivet och forskningens frihet” (eller mp3-filen HÄR) där jag, professor Svante Nordin, professor Tomas Brage och professor Göran Bexell diskuterar genuscertifieringen inom akademin. Svante Nordin är professor i idé- och lärdomshistoria och liksom jag kritisk mot idén att genuscertifiera universitetskurser, universitetsprogram, forskare, institutioner och hela lärosäten. Tomas Brage är professor i fysik och ansvarig för det pilotprojekt för genuscertifiering som dragits igång vid Fysicum i Lund (de andra två pilotprojekten pågår på Institutionen för Energivetenskaper och Trafikflyghögskolan). Göran Bexell är professor i etik och var rektor för Lunds Universitet 2003-2008, dvs under den tid då universitetet tillsatte den projektgrupp för genuscertifiering som leddes av genusprofessor Tiina Rosenberg (det känns som om alla är professorer utom jag :-)) och som sedermera utmynnade i följande tvivelaktiga dokument: Slutrapport från projektgruppen för genuscertifiering:

Några citat från denna slutrapport som utgör grund inte bara för genuscertifieringen vid Lunds Universitet utan som även varit inspiration för den planerade genusmärkningen vid Uppsala Universitet. Som bekant, se länkar nedan, så hade man i Uppsalaförslaget hämtat kriterierna rakt av från denna slutrapport från Lunds Universitet, men man valde dock att kalla det för ”genusmärkning” för att ”undvika mindra lämpliga associationer” (utan att gå in på vilka), och som bekant har man nu även valt att skippa ”det belastade begreppet genusmärkning” som av någon anledning blev belastat under remissprocessen. Det gäller att hitta på nya namn för samma ovälkomna förslag – denna föredömliga uppfinningsrikedom från genusfanatikernas håll ska en gång för alla visa Sveriges akademiker och det allsmäktiga Patriarkatet var skåpet ska stå – nämligen till vänster om extremvänstern där genusvansinnet vanligen håller till. Genom att märka, certifiera, stämpla och därefter ranka alla forskare och institutioner utifrån genusmedvetenhet ska man bygga upp Sverige som kunskapsnation och konkurrera ut omvärlden en gång för alla – Sverige kommer med hjälp av Centrum för Genusvetenskap att resa sig ur de förlegade strukturernas aska och börja producera forskning i Nobelprisklass så snart landets akademiker bara lär sig att anlägga ett genusperspektiv på sin forskning, sig själva, sina kollegor och sina studenter. Genusmaffian som gjort karriär på att kartlägga maktstrukturer är i full färd med att bygga upp egna.

 

Sexistiska naturlagar?

Sexistiska naturlagar?

 

Genus är lösningen på allt - alltifrån dåliga skolresultat till avancerad forskning inom alltifrån medicin till kvantfysik – genom att anlägga ett genusperspektiv på den patriarkala partikelacceleratorn i CERN kommer den efterlängtade Higgsbosonen att dyka upp när den inte längre behöver gömma sig undan de samverkande maktordningar som kraftfält och partiklar hittills underkastats inom partikelfysiken. Genuskompetensen kommer att släta ut all hieraki och alla förtryckande strukturer som skapades under den inflationistiska fasen kort efter Big Bang då Universum utvidgades exponentiellt som ett resultat av mäns fixering vid höga hastigheter, vilket Luce Irigaray som bekant visade redan 1987:

”I Irigarays essä Le sujet de la science est-il sexue? från 1987 analyseras Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt socialkonstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einstein’s välkända formel E = mc2 är sexistisk. Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.”

 

Genuspilot på krigsstigen?

Genuspilot på krigsstigen?

 

Med tillräckligt mycket genusmedvetenhet kan man med hjälp av en spektralanalys av allt vansinne som strålar ut från Centrum för Genusvetenskap bygga en rymdfarkost som färdas bakåt i tiden utan att färdas med den patriarkala ljushastigheten och under denna resa strukturera om hela Universum med en feministisk postmodernistisk analys som har sin grund i det kvantmekaniska faktum att observatören skapar verkligheten i observationsögonblicket. Det är av denna anledning svenska staten utbildat alla våra genuspiloter, förändringspiloter, jämställdhetspiloter, jämställdhetsutvecklare, genusutvecklare, genusstrateger, jämställdhetsstrateger, genuscoacher, jämställdhetscaocher, jämställdhetsdirektörer, genuskonsulter,  jämställdhetskonsulter, genusambassadörer, jämställdhetsambassadörer och jämställdhetsinspektörer (googla själva för att övertyga er om att dessa yrkestitlar finns). För att komma till saken – några citat från slutrapporten från projektgruppen för genuscertifiering som tas upp i programmet:

”I Jämställdhetspolicy för Lunds universitet 2006-2010 anges att relevanta genusperspektiv och en könsmedveten pedagogik ska vara ett naturligt inslag i all utbildning. Med genusperspektiv avses i policyn det konkreta innehållet i utbildningen och med könsmedveten pedagogik formerna för undervisningen.”

”Genusperspektiv har under 2000-talet varit ett prioriterat insatsområde vid Lunds universitet, men genomslagskraften har inte varit tillräckligt stor. Projektgruppen har i denna rapport försökt, i enlighet med rektors [Göran Bexell] beslut, att på ett explorativt sätt utreda och belysa möjligheterna till en genuscertifiering vid Lunds universitet.”

”Med denna rapport [2008-03-31] avslutar projektgruppen sitt arbete och överlämnar förslaget till Rektor [Göran Bexell] för vidarebefordran till områdena. I projektgruppens namn tackar undertecknad [Tiina Rosenberg] Rektor för initiativet och för förtroendet att vi fått möjligheten att arbeta med ett förslag till genuscertifiering. Det har varit en lärorik process för oss alla.”

 

Genus är ett begrepp inom algebraisk topologi. Trippeltorusen har genus 3.

Genus är ett begrepp inom algebraisk topologi. Trippel-torusen har tex genus 3.

 

”Genus är ett mångfacetterat begrepp. Genusperspektiv och teorier om genus erbjuder sätt att se, analysera och förklara sociala och kulturella fenomen som har med kön att göra (jfr SOU 2006:42). Projektgruppen har valt att i första hand fokusera på genus, men är öppen för en intersektionell förståelse av genusbegreppet. Intersektionalitet innebär att ta hänsyn till fler faktorer än kön, såsom etnicitet, klass, sexuell läggning, ålder, funktion, religion och andra samverkande, och varandra förstärkande, maktordningar.”

”I ljuset av detta föreslår projektgruppen för genuscertifiering det vi kallar en utvidgad självdeklaration som certifieringsmodell. Att institutioner själva redovisar sina framsteg är praktiskt för universitetet och har en pedagogisk poäng…  Samtidigt bör någon form av tredjepart finnas som kontrollenhet för att ge trovärdighet åt och stöd i arbetet med genuscertifiering på institutionsnivå. Projektgruppen har valt att föreslå en certifieringsmodell specifikt gällande undervisningen och har därmed inte utformat kriterier som omfattar hela universitetets verksamhet.” (Fanns det en sådan tanke?!)

”Projektgruppen menar vidare att det är viktigt att på olika sätt motivera institutioner för genomförandet av genuscertifiering. Detta bör ske med hjälp av ekonomiska incitament. En annan metod är någon form av offentligt rankningssystem där institutioners förbättringar och konkreta satsningar på genusperspektiv i undervisningen och genusmedveten undervisning synliggörs.”

”I denna rapport presenteras kriterierna i form av frågor, med karaktär av en checklista… Med tanke på skillnaderna mellan olika områden är det projektgruppens mening att kriterierna i viss mån kan modifieras och anpassas till den egna verksamheten, dock utan att enskilda institutioner uppställer helt egna alternativa kriterier. En enhetlighet i användningen av genuscertifieringskriterier är att rekommendera för att undvika godtycke och möjliggöra jämförelser.”

Några av kriterierna (återfinnes på sid 6-8):

* Problematiseras kvalitetskriterier och lärandemål med avseende på genus?

* Har kursplaner och andra styrdokument setts över med avseende på genus och har detta synliggjorts för studenterna?

* Används litteratur som explicit analyserar ämnet ur genusperspektiv?

*När litteratur används som saknar ett genusperspektiv, problematiseras den då i undervisningen?

* Har lärare genomgått utbildning avseende genusperspektiv i undervisning och genusmedveten undervisning?

* Har lärare kunskap om genus som begrepp, perspektiv och forskningsområde?

*Genomsyrar genusperspektiv undervisningen?

* Problematiseras etablerade begrepp, teorier och metoder med avseende på genus?

* Reflekterar läraren över sin och studenternas roll ur ett genusperspektiv? (Vem läraren är i relation till studenterna och vilken makt och möjlighet hon/han har att påverka uttryck för maktstrukturer i undervisningssituationer.)

* Används kompetensen som finns på Centrum för genusvetenskap?

 

Självdeklaration för genusmedvetenshet

Självdeklaration för obligatorisk genusmedvetenhet

 

Se gärna även denna enkät som nu används i pilotprojekten där föreläsarna tydligen kontinuerligt ska granska sitt genusmedvetenade ur ett radikalfeministiskt potskolonialt perspektiv innan de  sätter foten i ett klassrum eller tilltalar en student eller kollega, allt under överinseende av genusmaffian och dess hantlangare, om de vill ha sin genuscertifieringsstämpel. Se även denna debattartikel av socialantropolog Steven Sampson från 2008 kort efter att slutrapporten för genuscertifiering kom: ”Förmynderi i Lund” samt svar på denna debattartikel ”Förmynderiet långt borta” undertecknat Göran Bexell, Tiina Rosenberg, Eva Frisendahl och  Ann Numhauser-Henning.

Relaterat:

Vad sysslar Vetenskapsrådet med? (Genustrumpeten)

Genuscertifieringen vid Lunds Universitet

Ett skräckexempel på genusväldet

En ekologisk genusfråga

Rothsteins genusbrev och genusforskningens dilemma

Grattis skattebetalare!

Grattis skattebetalare – del 2

Jämställdhetsindex och trafikljus vid våra lärosäten

En akademisk fråga om genus (Axessbloggen)

Uppsala-remissen: genusvälde på frammarsch!

Uppsalaprofessor sätter ner foten i SVD

Uppsala Universitets institutioner nobbar genusmärkningen!

Genusvetarna – offer och slagträn? (forts Uppsalas genusmärkning, andra halvan av inlägget)

Genusväldet intar Södertörns högskola

Von Wright och tekoppen (forts Södertörn)

Genus-Hitler och Genusväldets undergång

Årets Musikvideo: ”Genusväldet drar fram” (text här). Läs om Genustrumpeten i SVD)

Genus-Hitler och Genusväldets undergång:

Lästips: KD om rut , mer om religionsundervisningen, om datalagringsdirektivet.



HBT-certifiering och nationaldagsfirande

mars 3, 2010
Axess Magasin nr 2

Axess Magasin nr 2

Nu har det nya numret av Axess kommit ut! Temat är ”Ideologiska slagfält”. På hemsidan finns flera av artiklarna tillgängliga för den nyfikne och glöm inte att följa Axessbloggen. I min krönika (Certifiering på schemat) skriver jag om att det nu är dags för Folktandvården att ”göra skäl för namnet” och detta innebär att den måste HBT-certifieras av RFSL ”som bevis på sin kompetens att bemöta både personal och patienter som är homo-, bisexuella och transpersoner.” Alla kliniker i Uppsala län ska vara HBT-certifierade 2012 och syftet är att alla ska känna sig välkomna och känna att de kan vara sig själva. Är denna målsättning ny? Man kan då undra hur bemötandet sett ut hittills. Har man ställt patienter mot väggen angående sexuella preferenser och gett vissa sämre tandvård eller kränkt dem? I så fall är det ju illa. För det kan ju inte finnas något annat skäl till att man nu ska utbilda 550 anställda i HBT-frågor om man inte har belägg för att personalen behandlat denna grupp sämre. Har man förresten rätt att fråga patienter om deras sexliv och är det relevant i en tandvårdssituation? Kanske. Lärarnas Riksförbund gav ju som bekant i somras uttryck för åsikten att ”Man kan tycka att alla lärare har en skyldighet att vara öppna med sin sexuella läggning. Man kan fråga sig om det är möjligt att vara en bra lärare om man inte är sann mot sig själv och öppen med sin sexuella läggning.” Men människor kan känna sig kränkta utan att explicit bli tillfrågade, tex genom att någon utgår ifrån att de har en viss läggning. Kanske är det kommentarer i stil med ”Be nu frugan laga soppa” efter en lagning ligger till grund för HBT-certifieringsprojektet? Jag har förståelse för detta, och det kan vara önskvärt att undvika kommentarer som utgår ifrån en viss sexuell läggning, men varför kan inte detta åstadkommas inom ramen för de jämställdhetsplaner och likabehandlingsplaner som alla arbetsgivare enligt lag är skyldiga att årligen upprätta och vid behov uppdatera?

Polisen

Polisen kritisk mot HBT- utbildningen

Hur ser en HBT-utbildning egentligen ut? År 2007 genomgick 5000 anställda vid Stockholmspolisen en webbaserad HBT-utbildning. Kritiken kunde man läsa om för ett år sedan i ”Ekot granskar” . Jocke Beland, gruppchef för polisens Plattangrupp sa så här: ”Jag tyckte den var mer eller mindre ett påhopp. Väldigt generaliserande och väldigt låg nivå för att den utgick ifrån att alla poliser var mer eller mindre homofober. Det kändes inte bra alls”. Poliserna fick se bilder på människor och gissa om de är svenska eller inte, om de är heterosexuella eller inte, och om olika konstellationer av människor utgör familjer. Belands kommentar: ”Här visar man en bild på en asiatiska och sen står frågan: ”Är det här en svensk?”. Det är för mig en mycket konstig fråga. Det är helt ointressant om hon är svenska eller inte. Har hon blivit utsatt för ett brott eller inte, det är mer intressant. Det känns som ganska mycket bortkastad tid.” En polisman som vill vara anonym säger: ”Man får känslan av att utbildningen är utformad för någon som är sex år gammal. Det känns nästan kränkande att behöva genomgå den.”

Högstadieelever ska lära sig att inte ha "fördomar"

Högstadieelever ska lära sig att inte ha några "fördomar"

Detta påminner mig om situationen på Mariaskolan i Stockholm där inbjudna genusexperter visar bilder på ”en höggravid person som ser ut som en man” och därefter frågar eleverna om det är en man eller kvinna. Vilket svaret än blir är det fel och ”fördomsfullt” – alla som sett Oprah Winfrey vet att det finns män (fd kvinnor) som blivit gravida. Så vad är syftet? Att bevisa förekomsten av ”fördomar” för att motivera sitt existensberättigande? Och varför är sexuell läggning prioriterat? Hur är det med upplevd kränkning baserad på andra faktorer? För vilka grupper är det legitimt eller inte att känna sig kränkta? Var går gränsen för en utvidgning av certifiering av svenska myndigheter? Hur skulle jag som älskar snö och vinter känna mig om tandläkaren plötsligt hävde ur sig en kommentar som ”Vad trevligt att våren är på väg!” Motiverar inte detta ett särskilt utbildningspaket för fördomar om årstidspreferenser? Halva befolkningen är snart satt att övervaka att den andra halvan sköter sin verksamhet på ett ”genusmedvetet” sätt. Finns det verkligen inget annat sätt att lösa arbetslösheten på?

Jag har letat fram RFSL:s HBT-certifiering för vård-och omsorgssektorn Utbildningen tar 6-8 månader och måste genomgås av alla anställda och certifikatet måste förnyas vartannat år: ”Omcertifiering efter två år kan ske efter behovsanalys i samarbete med RFSL. Behoven kan exempelvis omfatta faktauppdatering genom kompetensutvecklingsinsatser för personalen” (sid 8). Arbetsplatsen får internutbilda sina anställda efter att ha uppnått HBT-kompetens men minst 70% av de anställda måste ha utbildats av RFSL liksom arbetsplatsens chef, som alltså inte kan ”introduceras av arbetsplatsen” (sid 7). RFSL erbjuder kontinuerlig fyllnadsutbildning av nyanställda och på ringa 6-8 månader kan den nyanställde lära sig att bemöta folk på ett värdigt sätt, något denne verkligen inte skulle kunna göra efter några år på tandläkarlinjen i mötet med lärare, kollegor och patienter. Dessutom mister ju arbetsplatsen sitt HBT-certifikat om den nyanställde inte ställer upp.

Folkandvården ska få HBT-certifikat

Folkandvården ska få HBT-certifikat

”Uppdragsgivarens samtliga anställda skall ha en kunskapsnivå motsvarande en grundutbildning i hbt-frågor samt relevanta fördjupningskunskaper.” (sid 9). Det är tydligen viktigt att HBT-kompetensen synliggörs och ”RFSL har en lång erfarenhet av att genomföra utbildningsinsatser inom alla områden i samhället… Efter en gedigen utbildning med fokus på hbt-frågor, analys och bearbetning av styrdokument samt kvalitetssäkring genom bl.a. tydliga uppföljningsplaner, erhåller uppdragsgivaren ett officiellt hbt-certifikat. Detta certifikat kan sedan användas i egen marknadsföring och kommer att kunna behållas av uppdragsgivaren under förutsättning att företaget/institutionen fortfarande lever upp till de kriterier som ställts upp av RFSL” (sid 4). Kriterierna återfinnes på sid 5 i länken ovan. 6-8 månader med halv- och heldagar i flera steg tar det alltså att lära svenska tandläkare att: ”arbeta för att skapa ett välkomnande och respektfullt bemötande av kunder/patienter/brukare utifrån ett hbt-perspektiv” samt att ”arbeta för att skapa en öppen och inkluderande arbetsmiljö utifrån ett hbt-perspektiv”. Detta inkluderar att inventera ”hur den fysiska miljön för patienten (väntrum, blanketter, webb-sida mm) ser ut” och att ”inventera hur den fysiska och psykosociala miljön för personalen (fikarumsdiskussioner mm) ser ut”. Det är ju ett under att vår civilisation överhuvudtaget kunnat uppstå utan genus- och HBT-konsulter som lärt oss att uppträda trevligt och hyfsat mot våra medmänniskor.

Lästips! Sydsvenskan: Malmöprofessor om lärarutbildningens egentliga problem.

Newsmill: när offer bli förövare (Sakine Madon kommenterar) Jag efterlyser en maktkritisk genusanalys av det här, tack!

Genusnytt: Genusperspektiv på hus. Jag ser att genusforskar-förbundets ordförande Malin Rönnblom som jag citerade i förra inlägget just presenterat ”sin forskning kring stadsplanering, regionutveckling och genus under rubriken ”Staden som relationell och produktiv: planering, politik och visioner ur ett feministiskt perspektiv” för Nätverket Genus och byggd miljö.

Pelle Billing om medfödda könsskillnader och om när kvinnor är normen.

IDAG DEN 3 MARS ÄR DET BULGARIENS NATIONALDAG! Det var den 3:e mars 1878 som Ryssland och Osmanska riket skrev under det fredsavtal (San Stefano-fördraget) som avslutade det rysk-turkiska kriget 1877-1878 och därmed befriades Bulgarien efter att i 500 år ha ingått i det osmanska imperiet. Några sevärda videos dagen till ära:


Genusvetarna – offer och slagträn?

mars 1, 2010
Finns det andra sätt att förbättra situationen för kvinnor i offentlig sektor än via en postmodern genusanalys?

Finns det andra sätt att förbättra situationen för kvinnor i offentlig sektor än via en postmodern genusanalys?

Jag ser till min glädje att tankesmedjan Timbro är aktiv i jämställdhetsdebatten. I seminariet ”Jämställdhet på norska” nu på onsdag 3 mars  diskuteras rapporten ”Kvotering – inte bara en kosmetisk reform” där effekterna av den norska kvoteringslagen granskas. Jag har dessvärre ingen möjlighet att närvara men kommer att se debatten på webben efteråt! Förra veckan kunde man i Världen Idag- artikeln ”Valfrihet ökar jämställdheten” läsa om Eva Westerbergs nyutkomna rapport ”Välfärdens hjältar”: ”Med fler arbetsgivare att välja mellan och möjligheter att starta egen verksamhet ökar såväl välbefinnandet som möjligheterna för de anställda inom vårdsektorn… I en undersökning bland Vårdförbundets medlemmar uppger de som arbetar i privata vårdföretag att de i större utsträckning känner uppskattning, har friheten att bestämma hur arbetet ska utföras och får gehör för sina idéer.” Något att tänka på för vänsterfeministerna… Dessutom fann jag följande rapport från 2005: ”Viljan att flyta medströms” av Susanna Hakelius Popova, med en granskning av svenska genusavhandlingar – denna rapport måste jag ju läsa! :-)

I senaste numret av det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 1/2010 kan vi på sid 4 i denna pdf läsa att ””Genusvetarna” blir slagträn i debatten” bland annat som en reaktion på KDU-artikeln i SVD för ett tag sedan . Att ordet genusvetarna är skrivet med citationstecken tolkar jag som att något av följande gäller för genusvetare: 1) de finns egentligen inte eller 2) de är en social konstruktion. Jag antar att man syftar på alternativ 2, och framför allt är då genusvetarna en social konstruktion i huvudet på de kritiker som är trötta på att genusperspektivet måste implementeras överallt och att de som driver denna utveckling framåt kommit att kallas genusvetare eftersom de själva kallar sig för genusvetare. Bland annat skriver Malin Rönnblom, ordförande Sveriges genusforskarförbund i denna debattartikel följande:

”Inte minst är föreställningen om att det skulle finnas en enhetlig grupp genusvetare som alla företräder samma åsikter och som forskar om samma frågor problematisk.”

Hur görs kön i ICA:s grönsaksdisk?

Hur görs kön i ICA:s grönsaksdisk och hur påverkar det paprikakonsumtion, könsroller och vilken färg en given paprika antar?

Givetvis utgör inte genusvetarna en enhetlig grupp med exakt samma åsikter som alla forskar i samma frågor, utan de forskar i alla politiska liksom andra vetenskapliga områden – alltifrån medicin (nytt område: ”genusmedicin” – får genusvetarna nu forska om det som varit tabu för läkarkåren?) till frågor rörande brandmännens utrustning och görande av kön (senast för 10 miljoner), och hyser därmed flera tusen olika åsikter, den ena galnare än den andra, som samverkar på ett för befolkningen och samhällsutvecklingen skadligt sätt. Då alla grundläggande antaganden är identiska (könsmaktsordningen, patriarkatet, strukturerna, hegemonisk maskulinitet mm) så manifesterar sig dessa åsikter inom alla områden på ett tämligen förutsägbart sätt, så förutsägbart att jag själv borde söka 10 miljoner för att beskriva hur ”kön görs” i dubbel bemärkelse i matkön eller grönsaksdisken i den lokala ICA:n och därefter ta jobb som jämställdhetskonsult för alla stora matkedjor. Allt för att utvecklingen inte ska stanna av! Ja, kanske hela konsumtionen skulle stanna av för alltid om jag inte gjorde denna forskningsrapport, och det är väl sådana argument som fått även borgerliga partier på fall.

Visa mig gärna den genusforskare vid en genusvetenskaplig institution som fått doktorera och fortsätter att forska samtidigt som hon/han exempelvis vågar kalla sig för särartsfeminist eller inte har teorin om en könsmaktsordning som grundbult i sitt teoribygge utan förutsättningslöst inte antar existensen av det som ska bevisas. Att det förekommer så många olika åsikter beror på att genusvetarna just forskar inom så många olika områden – nämligen alla områden man kan tänka sig eftersom genusperspektivet anses vara nödvändig inom absolut alla sfärer för all framtida forskning och samhällsutveckling. Här har vi ett färskt exempel: ordföranden för genusforskarförbundet, Malin Rönnblom, som skrivit debattartikeln ovan har just tilldelats 3 miljoner kronor för ett forskningsprojekt om svenska universitets och högskolors jämställdhetsarbete:  ”Vår uppgift är att ställa kritiska frågor”:

”Jag vill studera vilka problem som universitetens jämställdhetsarbete avser att lösa, vilka lösningar som presenteras och hurvida problem och lösningar hänger ihop. Genom att studera hur jämställdhet ”görs” i akademin blir det förhoppningsvis möjligt att synliggöra jämställdhetsarbetets möjligheter och begränsningar… Genuforskingen är fortfarande, och bör kanske alltid vara, ett kritiskt fält som ifrågasätter självklarheter både inom och utom akademin.”

För ingen annan forskare skulle väl kunna komma på den vansinniga idén att koppla en lösning till det problem man identifierat? Att lösning och problem kan och bör hänga ihop måste te sig oerhört fascinerande och vara en inkörsport till ett helt nytt och okänt paradigm för vissa genusforskare. Och hur ”görs jämställdhet” inom akademin? Det räcker inte att ge andra instruktioner om hur de ska jobba med jämställdhet utan denna process måste övervakas och observeras kontinuerligt som ett underlag för forskningen om att ”göra jämställdhet”.

En elit av genusforskare kan vara oförenlig med de egna jämställdhetssträvandena

En elit av genusforskare är oförenlig med de egna jämställdhets-strävandena

Låt mig även påminna om att genusvetare som byggt upp excellensmiljöer nu måste låta undersöka denna sin egen verksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv. Se Genusperspektiv 4/2009. På sid 4 i denna pdf under ”Får jämställdhet plats på framtidens universitet?” står att läsa följande: ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhets-strävandena inom akademin”. Man har alltså problem med sina egna excellenssatsningar och efterlyser nya feministiska metoder för att ”kritiskt belysa elit och excellens inom akademin”! Detta enligt Solveig Bergman, föreståndare för Nikk –  ett ”tvärnordiskt kunskapscentrum för könsforskning och jämställdhet” finansierat av Nordiska Ministerrådet. Läs HÄR om de tre excellenscentra för genusvetenskap som finns i Sverige. På sikt planeras som synes ett ”Europeiskt centrum för excellent transnationell genusforskning” i Sverige dit alla Europas genusforskare kommer att vallfärda i vansinne och extas. Detta centrum kan komma att förläggas i traken Linköping/Örebro för den som har flyttplaner, eller för den som vill söka genusjobb och tjäna storkovan genom att övervaka hur kön görs i detta excellenscentrum eller ”kritiskt belysa” denna elits verksamhet ur ett antielitistiskt jämställdhetsperspektiv.

För att återgå till Rönnbloms debattartikel om hur genusvetarna görs till slagträn i debatten. Så länge som alla statliga utredningar som handlar om jämställdhet uppdras åt just genusvetare så kommer genusvetarna att vara en utsatt grupp i debatten om jämställdhet. Därför rekommenderar jag regeringen att sluta uppdra dessa utredningar som syftar till politiskt jämställdhetsarbete åt genusvetare, utan att istället tillsätta en intersektionell grupp bestående av ett representativt tvärsnitt av befolkningen till att jobba med jämställdhetsutredningarna. Så var det problemet löst och gensuvetarna kan fortsätta att forska i lugn och ro utan att oroa sig för att hamna i den politiska hetluften. Då slipper Rönnblom beklaga sig över att ”Sammanblandningen mellan forskning och politik är ständigt återkommande” från kritikernas håll. Jag vill heller inget hellre än att genusforskningen håller sig borta från politiken – tänk att jag och ordföranden för Sveriges Genusforskarförbund har samma vision! :-)

145 miljoner kostade det att under 2008-9 göra statligt anställda genusmedvetna

145 miljoner för att 2008-9 göra statligt anställda riktigt genusmedvetna

Nu kan man gå en distansutbildning i ”Jämställdhetsintegrering med intersektionellt perspektiv” 7.5 hp arrangerat av Forum för genusvetenskap och jämställdhet i Linköping och finansierat av JÄMI. Program JÄMI (”Jämställdhetsintegrering i staten”) har under 2008-2009 kostat skattebetalarna 145 miljoner, pengaflödet fortsätter uppenbarligen, och denna kurs vänder sig till alla statligt anställda som vill bli genusmedvetna. Min kurs i Härskarteknik 7.5 som jag bedriver helt ideellt är också fortfarande öppen för anmälan, för den som missat den. Glöm inte att antagningskravet är genomgånget politiskt korrekt IQ-test.

Slutligen en kommentar om genusmärkningen vid Uppsala Universitet. Utifrån vissa artiklar i media (tex ”Genusmärkning kan läggas i malpåse” eller detta SVT-inslag) skulle man kunna tro att någon har backat i frågan, men jag har tagit del av områdesnämndens skrivelse angående genusmärkningen efter att remissyttrandena inkommit, och faktum är att det bara är ”det belastade begreppet genusmärkning” (som ju skulle ersätta det andra belastade begreppet ”genuscertifiering” för att ”undvika mindre lämpliga associationer”)  som eventuellt ska skrotas. Av det 12-sidiga dokumentet som kom den 11 februari framgår att det man egentligen (?) avsett med genusmärkning var ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genus.” Enligt arbetsgruppen har institutionerna och fakultets-nämnderna  sammanblandat ovanstående två (?) och denna olyckliga sammanblandning anser man vara skälet till kritiken mot genusmärkningen och att  debatten blivit ”skev” av att man använt kortformen ”genusmärkning” om ”syften eller åtgärder som har en komplex karaktär” (sid 10):

”Arbetsgruppen var inte bekväm med begreppet [genuscertifiering] utan sökte istället andra formuleringar för verksamheten och menade i brist på bättre ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genusmedvetenhet”. Av och till i rapporten avsåg gruppen utnyttja termen ”genusmärkning” som en kortform av vad man menade. De remissinstanser som lämnat negativ kritik har nästan uteslutande valt kortformen och kritiserat begreppet. Arbetsgruppens diskussion och förslag till benämning av verksamheten och synpunkterna i yttrandena visar möjligen hur svår eller t.o.m. skev debatten kan bli när kortformer används om syften eller åtgärder som har en komplex karaktär.”

Genusvetarna - missförstådda genier och före sin tid

Genusvetarna - missförstådda genier före sin tid

Detta är helt i linje med genusfanatikernas sedvanliga sätt att resonera – de är missförstådda, denna gång till följd av komplexiteten i sitt förslag. Hur menar de att ”kortformen genusmärkning” skiljer sig ifrån det den är en förkortning av? Kanske lästes förslaget med alla sina uttryckliga detaljer inte med genusglasögonen på, och kanske är genusmärkningens fullskaliga genomförande för övrigt en förutsättning för att kunna förstå förslaget? I Genusland kan man givetvis även börja i den änden. Angående att tillsätta en arbetsgrupp för fortsatt utredning kring genusmärkningen (möjligtvis under annat namn) kommer detta att tas upp till avgörande vid områdesnämndens sammanträde den 24 mars. Remissinstansernas alla synpunkter och missuppfattningar gör att ett fortsatt arbete måste föregås av ytterligare utredningsarbete och (sid 11) ”Ett fortsatt utredningsarbete kan även tjäna som grund för att skapa en större samsyn inom vetenskapsområdet om vad arbetet med jämställdhets- och genusfrågor syftar till.” Borde man inte klargjort detta tydligt i ett tidigt skede, helst i samband med förslaget, om man nu ville ha gehör för sitt förslag? Eller kan först punkta upp åtgärder och ingripanden och sedan i efterhand och i samförstånd bestämma sig för vad syftet ska vara? Vidare skyller man genomgående på ”statsmakterna”, som exempelvis på sidan 9:

”Å ena sidan motsätter sig några remissinstanser vad de kalla ”hegemoni” för vissa teorier på politisk grund och hänvisar till argumentation från andra tidsperioder. Å andra sidan uppställer statsmakterna politiska mål för universitetens verksamhet, vilka i högskolelagen anges som främjande av: hållbar utveckling, jämställdhet, förståelse av internationella förhållanden, breddad rekrytering.” Men vem är det som tolkar begreppet jämställdhet? Och vem bestämmer vad som utmärker ett jämställt universitet och ett jämställt samhälle? Jag vill inte göra bördan tyngre för en utsatt grupp, men kan det vara genusvetarna…

Uppdatering! Roligt läsning av Bitte Assarmo (länk till hennnes artikel på Secong Opinion): ”Vem ska du rösta på i höst – Fredrik eller Ursula?”


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 915 andra följare

%d bloggare gillar detta: