145 miljoner för könsbyten på bestick och ”genusbanker” i svenska skolor

augusti 21, 2010
Håll i er - nytt genombrott av svensk genuspedagog!

Håll i er - ett nytt genombrott av svensk genuspedagog: könsbyten på bestick!

Ursäkta min frånvaro. Dator- och internetkrångel som nu är åtgärdat! Som vi alla minns har nuvarande regering beviljat 145 miljoner kronor till SKL (Sveriges kommuner och landsting) för att under tre år ”stödja genomförandet av jämställdhets-integrering.” Jag har tidigare bloggat om detta och länkat till regerinsgbeslutet från 2008, men så här i valtider kan  det vara bra med en liten påminnelse. Då lovade man ”högst 100 miljoner kronor” för tiden 2008-2010 men summan steg under förra året till 145 miljoner. Men vad är väl ynka 45 miljoner extra när det handlar om genus? Inget pris i form av mänskligt lidande, civilisatorisk tillbakagång och strävan efter att sätta Sverige på kartan som centrum för världsalltets samlade idioti är för högt när det handlar om svenska genusprojekt!

En genuspilot per arbetsplats som kan krascha verksamheten

En genuspilot per arbetsplats som kan krascha verksamheten - för ett jämställt Sverige!

Jag hoppas verkligen att det är samma 145 miljoner man pratar om i följande tidningsartikel från i förrgår, där det står att regeringen delat ut 145 miljoner ”för att under en treårsperiod förbättra jämställdheten i skolan” Eller är vi redan uppe i 290 miljoner? Nåja, i genuskrig och tider av heterohat är alla medel tillåtna, i synnerhet svenska skattemedel. JÄMIs (sid 4) primära roll är att ”utveckla metoder [Nationella Sekretariatet fick 13 miljoner för detta] för jämställdhetsintegrering samt förslå system för kvalitetssäkring, tex kravprofiler vid upphandling av konsulter och ev cerifiering.” Man måste förstå att inget modernt samhälle längre kan fungera utan minst en genuspilot, en genuscoach, en genusstrateg, en genusambassadör, en jämställdhetspilot, en jämställdhetsdirektör, en jämställdhetsutvecklare, en jämställdhetsinspektör och en genusexpertfunktion i varje svensk myndighet. Detta kräver åratal av utbildning och kommer att garantera ”allas lika värde”, som i högsta grad är kopplat till en systematisk hjärntvätt av myndighetspersoner och medborgare i just genusfrågor. Snart kommer Sverige dessutom att vara Genusvansinnets centrum genom det europeiska ”centrum för excellent transnationell genusforskning” som kommer att byggas just här (se själva) och utgöra en samlingspunkt dit all världens genusvetare kommer att vallfärda för att jobba med att genuscertifiera myndigheter, företag och privatpersoner. Ingen ska få röra sig fritt ute på gator och torg utan att kunna visa upp sitt personliga genuscertifikat som garanterar att man är fullständigt könsneutral i sitt bemötande av andra.  Manligt och kvinnligt är sociala konstruktioner, utom vad gäller bolagsstyrelser där ”det kvinnliga perspektivet” är högst påtagligt och avgörande för bolagets framgång.

Är det här talangerna i konstkukskollektivet bor?

Är det här talangerna i konstkuks-kollektivet bor?

Jag ser förresten att hemsidan för heterohatets dag tycks vara borttagen, antagligen har Göteborgs Queerinstitut tagit ner den för att inte bli anmälda för hatbrott, för sidan var uppe innan det skrevs om det i SVD. Som ni minns uppmärksammade jag denna intressanta dag i hatets tecken under förra året (även den sidan borttagen, men här finns en intervju med de inblandade) i samband med att att jag blev informerad om det intressanta priset för ”intersektionellt manshat” som Queerinstitutet delade ut året innan med ett ”pris i form av en exklusiv statyett, formgiven av de av oss upptäckta talangerna i konstkukskollektivet, samt en s.k. blomsterkvast, av mer oanständigt snitt.”

Talangerna i konstkukskollektivet var det. Vad är det förresten för skillnad på intersektionellt manshat och vanligt manshat? Jag ser att jag fortfarande har mycket kvar att lära. För att återgå till tidningsartikeln om Lerum och ministerbesöket, ministern är ingen mindre än Nyamko Sabuni, en av dem som skrivit under regeringsbeslutet ovan och som dessutom initierat den riksomfattande värdegrundsdialogen som också avslutas i år. Jag är säker på att syftet är gott från hennes sida, men frågan är om hon verkligen inser vad ett genusarbete går ut på? Uppenbarligen behöver ju även regeringskansliet genusutbildas, ty i regeringsbeslutet kan man läsa (sid 4):

Regeringen skrev under

Regeringen skrev under beslutet om sin egen genusutbildning

”Som tidigare redovisats konstaterade även Jämställdhetspolitiska utredningen att behovet av kunskap och stöd i det praktiska arbetet är stort. Utredningen pekar på behovet av stöd för såväl Regeringskansliet som för myndigheter, regionala organ och kommuner. Erfarenheterna från Jämstöds verksamhet med stöd till myndigheter visar att allt fler myndigheter efterfrågar stöd och att stödet som efterfrågas blir alltmer kvalificerat i takt med att myndighetens utvecklingsprocess fortskrider. För att stödja denna utveckling är det angeläget att ånyo inrätta en stödfunktion [= JÄMI, som beviljats 145 miljoner enligt regeringsbeslutet ovan]... På sikt bör det stöd myndigheter och andra offentligt finansierade aktörer efterfrågar i sitt arbete för en jämställd verksamhet, i högre grad än idag, kunna tillgodoses på en fristående konsultmarknad [genuscoacher mm]Flertalet står ensamma med sin uppgift och behöver hjälp med att bli mera professionella och utveckla sitt strategiska tänkande.”

Det kvalificerade stödet innebär att man vill veta hur man ska omsätta den postkoloniala radikalfeminismen i praktiken, och detta vet väldigt få, för som bekant anser ju självaste Genusforskarförbundet att genusforskning inte måste vara kopplad till praktiskt jämställdhetsarbete. Alliansen kritiserades ju för att göra ”en alltför snäv koppling mellan genusforskning och jämställdhets-strävanden” och då kan man fråga sig varför just genusforskarna sätts att skriva statens offentliga utredningar om jämställdhet – det borde istället ett intersektionellt tvärsnitt av befolkningen göra, i enlighet med genusvetarnas egen strävan efter en ”jämställd representation” (i första hand avseende kön men helst också med avseende på även andra faktorer som ålder, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder osv). Strävan efter 50/50 finns det faktiskt stöd för i det nya övergripande jämställdhetspolitiska målet som antogs strax innan valet 2006 (När lika möjligheter blev 50/50) och där vi (prop 2005/06:155) kan läsa att:

I ett heterohushåll ska mannen diska exakt hälften enligt prop 2005/06:155

I ett heterohushåll ska mannen diska exakt hälften enligt proposition 2005/06:155

”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle” (läs gärna den första meningen en extra gång). Dessutom med det uttalade delmålet att hushållsarbetet skall delas lika mellan man och kvinna (man tog dock inte upp fördelningen av hushållsarbetet i samkönade hushåll – jag ser att även genusvetarna måste bli mer genusmedvetna). Bara som en liten påminnelse om vad de rödgröna menar med jämställdhet - målet fastställs först (inte ens en rådgivande folkomröstning…) och inom ramarna för detta på förhand fastställda mål kan sedan medborgarna ges ett visst handlingsutrymme om de inte förstör statistiken – något de ofta gör med sina fria val, som alltså står i vägen för ”sann jämställdhet” i form av lika utfall.

Nu glömde jag ju nästan artikeln om genusarbetet i Lerums kommun:

”Lerums kommun ligger långt framme i sitt arbete med genusfrågor i skolan och har redan utbildat 50 genuspedagoger. Det beskedet fick integrations- och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni när hon var på blixtvisit i onsdags. 2008 började regeringen dela ut 145 miljoner kronor för att under en treårsperiod förbättra jämställdheten i skolan.”

– Det som är bra i Lerums fall är att åtgärderna är förankrade hela vägen upp till kommunledningen, det handlar inte bara om att en enskild pedagog ska jobba frågorna. Här i Lerum finns också konkreta resultat, säger Nyamko Sabuni och lovar att arbeta för att mer pengar ska finnas att söka efter valet. Nu är de nämligen slut.”

Genuspengar kan aldrig ta slut

Genuspengar kan aldrig ta slut i Sverige

Vad i h-ete, är genuspengarna redan slut!? 145 miljoner räcker inte långt om man ska göra samhället genusmedvetet. Genusbanken är ju en kunskapsbank som slukar pengar. Och denna bank måste fyllas på, det är alla ledande politiker överens om. ”Till jul ska det finnas minst en genuspedagog på varje skola i hela kommunen. Christina Andersson är samordnare i projektet. – Vi har utbildat lärare för att de ska kunna förstå vad genus är. Vi har byggt upp en genusbank för varje skola, där ska man bland annat hitta faktaböcker och värderingsövningar. Att komma till rätta med genusproblematiken i skolan är ingen ”quick fix”, det är ett långsiktigt arbete, konstaterar Christina Andersson.”

Är detta en man eller en kvinna?

Genuspedagog: inget är som det tycks vara - fullständig förvirring som nytt lärandemål

Värderingsövningar? SÅ HÄR SER SÅDANA UT FÖR DEN SOM UNDRAR!!! Genuspedagog tillkallad i sjunde klass visar en bild på en ”höggravid person som ser ut som en man” för att ”medvetandegöra” eleverna utifrån en ”poststrukturell feministisk analys”.  Med en personalgenusgrupp, en elevgenusgrupp och en föräldragenusgrupp ska skolan komma tillrätta med barnens ingrodda fördomar. Förra rektorn lyfte fram genusarbetet som skolans ”viktigaste utvecklingsområde” medan den nya rektorn valt att lägga genusarbetet på samma prioriteringsnivå som ”individualisering, ämnensövergripande projekt och läsutveckling” (!) (relaterat blogginlägg).  Notera att skolans lärare tröttnade på genusarbetet så att man fick ta en paus.

Så här ser kvalitetsredovisningen ut för en skola i Lerum med en genusbank. På sidan 21-22 under ”Systematiskt jämställdhetsarbete” kan vi läsa:

”Skolans personal har av genuspedagog fått fortsatt tillgång till en idébank på kommunens intranät, ”Lernet”, där det t ex finns artiklar, lektionsförslag, filmtips och forskning… Inom kommunen jobbar man med att få fram en genusbank som kommer att finnas till för alla pedagoger…Vårt mål är att genus och jämställdhet är/blir en självklar del av alla ämnen och inte något separerat från den ordinarie undervisningen. Två pedagoger genomförde under hösten 2007 en genusfortbildning. Syftet var att utveckla vårt genus- och jämställdhetsarbete. En enkät genomfördes med personal och elever december 2006 och våren 2008. Båda rapporterna är mycket omfattande. Under 2009 har vi haft en genuspedagog i personalen. Alla pedagoger arbetar med genus och jämställdhet utifrån sitt egna ämne och är en fråga som lyfts på ämneskonferenser.”

Och så undrar vi varför lärarna är stressade och skolresultaten sjunker… Och högskolevärlden har hakat på trenden med att integrera genus i respektive ämne (Genusväldet intar Södertörn, von Wright och tekoppen).

Andra exempel på det aktuella framgångsrika svenska genusarbetet som fått ta del av de 145 miljoner kronorna finner vi tex i denna artikel från den 17 augusti som tydligt illustrerar vad genuspedagogerna bränner sin energi och våra skattepengar på:

Könsbytet på besticken är ett faktum!!

Könsbytet på besticken var plötsligt ett faktum!!

”Jag håller upp en kniv och en gaffel. Vilken är feminin och vilken är maskulin? Den frågan fick genuspedagogerna Helena Magnusson och Britten Dehlin nyligen på ett möte. – Alla svarade att gaffeln var mest feminin. Då bytte de ut kniven mot en sked, och plötsligt var det skeden som var feminin. Vi hade gjort ett könsbyte på bestick, säger Helena Magnusson. Britten Dehlin firar fem år som genuspedagog i Simrishamns kommun i år. Som sådan har hon träffat dagbarnvårdare, förskollärare och lärare och diskuterat hur man kan integrera genus och jämställdhetstänk i skolans värld. Men efter ett tag fick hon nog. – Det funkar inte att bara en person driver det här viktiga arbetet. Det krävs nätverk, säger Britten Dehlin.”

Hon behövde hjälp, och fick det. 2009 fick Simrishamns kommun en miljon kronor av Sveriges kommuner och landsting för att bedriva jämställdhetsarbete. Helena Magnusson anställdes på 75% och Britten Dehlins tjänst utökades. Under tre terminer skulle de få hela barn och utbildningsförvaltningen att leva och andas jämställdhet. En stor och inte helt smärtfri utmaning.”

”– Det finns en tro om att jämställdheten sköter sig självt bara man skriver under på att man vill ha ett mer jämställd samhälle. Men det funkar inte så… Alla måste vara med på det för att det ska lyckas, tror Helena Magnusson– och man kan börja med sig själv.” (på tal om att börja med sig själv: läs Matte Matiks sammanställning).

Svensk genuspedagog använder sin fulla potential

Svensk genuspedagog använder sin fulla intellektuella potential

”Hon har varit dramapedagog i kommunen sedan 1998 och är utbildad genusvetare. I sitt arbete med barn och unga har hon gjort en upptäckt. – Barn föds jämställda. De bryter alla normer om genus, men sedan får vi vuxna dem att tänka på vårt sätt ändå. Barn i förskoleåldern har redan stenkoll på hur man ska bete sig som flicka eller pojke. – Om jag sitter bredbent som en man på stolen tittar folk konstigt på mig. Vi är så styrda av vårt samhälle, säger Helena Magnusson och vräker sig på stolen så att folk runtomkring verkligen vänder på huvudet och glor. Både Helena Magnusson och Britten Dehlin är övertygade om att en uppluckring av gamla könsroller gagnar alla. Även kommunen.”

Könsbyten på bestick och att ”vräka sig på en stol så att alla glor”. Det är vad vi betalar för. Och det är vuxna människor vi pratar om här. Med universitetsutbildning. I genus. Det går bra för Sverige…

Relaterat: Grattis skattebetalare, Grattis skattebetalare – del 2 , Det nya yrket: förändringspilot.

Lästips: Svik inte de yngsta genierna, Bra studieresultat ska ge skolor mer statliga bidrag, Könet, dumbom!


Socialantroplog och beteendevetare: ordet ”invandrare” är missvisande – flyg och container blir allt vanligare transportmedel

augusti 9, 2010

Man kan också immigrera i en uppblåst rullande badboll

Man kan också immigrera i en uppblåst rullande badboll...

Måste man få hjärtstillestånd varje gång man öppnar en svensk dagstidning!? Claes Corlin, docent i socialantropologi vid Göteborgs universitet och Milena Cvetic, ”beteendevetare, HR-konsult och utlandsfödd” har skrivit en debattartikel i Göteborgsposten med titeln ”Dags att skrota ordet invandrare”: ”Vi anser att det är hög tid att sluta använda ordet ”invandrare” i media och i det offentliga samtalet. Varför detta? Därför att ordet dels är felaktigt, dels är utpekande och nedvärderande. Felaktigt: Hur många ”invandrare” har egentligen kommit vandrande med sitt pick och pack över landgränser? Vi antar att det är väldigt få. I stället har man kommit via skiftande transportermedel, från företagsledaren i businessklass till flyktingen som smugglats in i en container. Inte precis några vandrande nomader, som ordet ger associationer till.”

En motivering ges med följande talande exempel:

En bekant som talar svenska med brytning blev, något bryskt, tillfrågad:
– Och var kommer du ifrån då?
– Från USA, svarade han sanningsenligt.
– Å ursäkta, blev det nu betydligt hövligare svaret, jag trodde i hastigheten att du var invandrare!
Episoden visar att inte alla utlandsfödda betraktas som invandrare, även om de tekniskt sett är det.”

...eller så kan man cykla in över Öresundsbron

...eller så kan man cykla in över Öresundsbron, det är tekniskt sett bara fotgängarna som vandrar in

Nu är plötsligt amerikanen tekniskt sett en invandrare enligt debattörerna – han eller hon har således vandrat med sitt  pick och pack över Atlanten likt en vandrande nomad, för att använda geniernas egna ord. Man föreslår istället ordet ”immigrant”, som alltså inte är ”utpekande”. För detta ord öppnar ju faktiskt upp för möjligheten att man åkt container eller flyg över gränsen. Debattörerna anser att ordet ”immigrant” (från latinets immigro, att flytta in) är ”ett något mer neutralt ord”. Frågan är varför och hur länge ordet i så fall kommer att förbli neutralt, eller är det bara att byta ut ordet igen då? Mycket intressant problemlösningsmetod. Om någon har fördomar mot mig eller pekar ut mig som ”Tanja” mig så byter jag bara namn.

Artikelförfattarna påpekar i all sin vishet att ”Nedvärderande ord och begrepp är sällan neutrala” vilket måste ses som en banbrytande insikt. Varför skulle förresten ordet ”invandrare” vara nedvärderande såsom artikelförfattarna antyder? De skriver: ”Om du ständigt får höra av omgivningen att du är dålig, känner du dig dålig, och motsatsen.” och hänvisar till, ja vad tror ni? EN GENUSPROFESSOR givetvis. Ingen mindre än Judith Butler som tydligen ”visat” att ”appellationen, tilltalet” är ”en viktig faktor för vår självkänsla och självuppfattning”. Goddag yxskaft och tack fru (herr?) genusprofet för denna djupa insikt.

”För den som är till exempel mor, hustru, sjuksköterska, kurd och muslim är dessa identiteter normalt mycket viktigare än ”invandrare”. Men i kontakter med svenska myndigheter och i media får hon ständigt höra att hon placeras i denna kategori, skild från ”riktiga” svenskar, fast hon har svenskt pass och betalar sin skatt.”

Detta eviga tjat...

Detta eviga tjat...

Man glömde visst nämna att identiteten ”svensk” kanske är viktigare också, för det är väl det hela artikeln handlar om? Att man ska bli betecknad som svensk av myndigheter och media, eftersom man anser sig vara just svensk? Men det går ju inte, eftersom svenskhet bara är en illusion vilket man givetvis också är noga med att påpeka: ”Viktigast är dock att inse att uppdelningen mellan svenskar och ickesvenskar är konstgjord och bygger på en förlegad uppfattning om nationell kultur som en tidlös essens. Kultur är istället en process som ständigt förändras och berikas i samspelet mellan människor oavsett deras ursprung. Vi är alla ättlingar till ”invandrare” från istiden och framåt, och alla dessa har bidragit till formandet av den svenska kulturens historia.”

DN: Afrikas hat kommer utifrån

Förvirring i folkvandringsfrågan

Närmare bestämt har vi som bekant alla utvandrat från Afrika, undantaget ett stort antal hatiska människor som intressant nog kommer  ”utifrån” och istället invandrat till Afrika, vilket vi nyligen kunde läsa om i DN. Det är intressant att notera hur konsekvent man är och hur vetenskapliga rön, liksom vårt genus, är föränderliga i tiden, i rummet och i svenska dagstidningar. Är uppdelningen mellan kurder och ickekurder, japaner och ickejapaner, afrikaner och ickeafrikaner också konstgjord? Har debattörerna frågat någon som anser sig vara kurd, japan eller afrikan om detta stämmer? Varför håller miljarder människor över Jorden på med sina förlegade uppfattningar när svenska forskare sedan länge bevisat att kulturer och kön är föränderliga och därmed saknar existensberättigade. Tiden är kommen för den nationslösa, kulturlösa, könslösa och IQ-befriade världsmedborgaren. Claes Corlin och Milena Cvetic visar oss en väg ut ur identitetsträsket genom att agera förebilder.

Påväg bort från genusvansinnet

Påväg bort från genusvansinnet

Däremot är visst ”ursprung” tydligen något reellt att döma av artikeln, så jag föreslår man istället för att definiera sig som ”svensk”, ”invandrare”, ”immigrant”, ”socialantropolog”, ”beteendevetare” eller ”containerressenär” istället anger koordinaterna för sin födesleplats. I mitt pass kan det tex stå Lat 55,7 Long 13,2 (Lund). Fast givetvis kan man vända upp och ner på Jordklotet eller koordinatsystemet och då blir ju siffrorna annorlunda, så även detta försök till definition av ursprung blir relativt och därför meningslöst. Kanske kan det stå Jordklotet eller Vintergatan i passet? Det senare för att inte peka ut eller ”nedvärdera” de barn som råkar födas i en rymdfarkost påväg mot Mars, och därmed utanför rikets gränser, om man nu skulle ha den oturen. Eller kanske turen skulle jag säga eftersom man då är påväg bort från genusvansinnet på Jorden.

Omvänt

Grad av (erkänd) svenskhet som funktion av tiden. Som synes går graden av svenskhet mot noll när tiden går mot oändligheten, och vice versa.

Under rubriken ”Svenskhetens gränser” får vi veta var gränsen går avseende debattörernas logik: ”Idéhistorikern Michael Azar uttrycker denna mekanism så här i boken Den koloniala bumerangen: ”Att vara äkta svensk är att inte vara som den som inte är det” vilket man kommenterar med ”En finurlig och tänkvärd definition.” Men detta kan ju enligt definitionen av definition inte ens vara en definition. Begreppet svenskhet saknar i så fall helt substans, vilket kanske också är just det man vill poängtera. Ingen och alla är vi svenskar. Inget och allt är svenskt. I synnerhet råder en omvänd proportionalitet mellan graden av svenskhet och tiden man vistats inom landets gränser – ju tidigare ens förfäder invandrat  till detta territorium desto mer inbillningssjuk är man. Detta beror bland annat på att Sverige och svenskarna bara funnits i 100 år men också på att debattklimatet i det här landet är lite unikt eftersom man inte vill såra någon. Man utgår ifrån att alla i hela världen inte drömmer om något annat än att få kalla sig svenskar, eftersom, och det är här paradoxen kommer, det ju inte finns något finare och bättre än att vara svensk – det är kanske därför det enligt debattörerna är ”nedvärderande” att bli kallad invandrare?

För att återgå till Judith Bulter. Från wikipedia:

Butlers heteromatris?

Butlers heteromatris?

”Illusionen av en inre genuskärna innefattar synen på handlingarna som ett uttryck för att en individ är en kvinna, istället för att det är det som skapar en kvinna. Denna illusion (föreställningar) (re)produceras diskursivt för att reglera sexualiteten inom den obligatoriska heterosexualiteten, dvs. den samhälleligt dominerande idén att den könsbestämda kroppen måste anta ett med det biologiska könet sammanhängande genus, sexuellt begär och sexuell praktik. Detta system av tvingande kopplingar refererar Butler till som den heterosexuella matrisen. Genom denna matris, som kräver en genusordning med två identifierbara kön, blir kroppar begripliga.” Genuskärnan är alltså kärnan av genusavbildningen, dvs mängden av element i definitionsmängden (här genusordningen) som avbildas på nollelementet. Genuskärnan utgör då nollrummet, och allt utanför det är värderummet och där finns till skillnad från i genuskärnan något av värde att studera.

Och om Judith Butler bara hade läst lite matte och om hon nu velat ändra på något genom sin abstrakta teoribildning hade hon förstås bara inverterat denna matris, som dock egentligen är en en 2×1-matris då den består av ”två identifierbara kön” och därmed är den en vektor och låter sig inte inverteras, men det förstår givetvis inte Butler som tror att alla matriser är lika kvadratiska som hennes egna hjärnceller. Faktum är, vilket jag tidigare visat med min matte-genus-hobbyforskning, att den heterosexuella matrisen är en egenvektor innehållandes könen och att denna egenvektor förblir opåverkad, bortsett från en konstant k  (egenvärdet) efter att en kvadratiska matris  G som innehåller genusordningen våldfört sig på vektorn (den som Butler felaktigt kallar den heterosexuella matrisen), och värdet på k bestäms av Patriarkatets makt  – alltså hur elementen i G ser ut.

Kroppen

Det räcker inte att säga att genus påtvingas en könad kropp - även det biologiska könet är en social konstruktion

Judith Butler är ju riktigt fascinerande: ”Genus är således att betrakta som en social kategori påtvingad en könad kropp. Butler nöjer sig dock inte med det utan menar att själva den dikotomi som uppstår mellan kön och genus i sig är att betrakta som problematisk och den förutsätter att kroppen finns innan den får sin könsbestämda betydelse. Detta medför ett antagande om att verkligheten skapas diskursivt, dvs. genom specifika sätt att tala om, uppfatta och konstruera den sociala världen. Diskursen fungerar som normerande social praktik och verkar genom det tänkande subjektets talhandlingar. Sålunda uppfattas även det biologiska könet genom en samhällelig diskurs, vilket medför att det biologiska könet snarare bör betraktas som lika kulturellt konstruerat som genus, då kön alltid redan är genus. Utifrån detta finns det således ingen anledning att separera på kön och genus eftersom genus refererar och förhåller sig till ett redan existerande genussystem, inte ett ”underliggande” kön. Butler lyckas därmed upphäva distinktionen mellan natur och kultur respektive kropp och identitet. Det biologiska könet blir relevant genom genusfunktionen och genus är den faktor genom vilken förtrycket verkar på människan. Om genus inte är knutet till kön, blir genus ett slags handling som kan sprida sig över de gränserna som påläggs könens skenbart binära karaktär.”

Vad är en genusfunktion? Är den inverterbar? Det biologiska könet är en kulturell konstruktion -  ja, då måste det givetvis vara ett stort problem för genusvetarna att ”kroppen finns innan den får sin könsbestämda betydelse”! :lol:


Sahlin: i ett jämlikt Sverige föder även män barn!

augusti 3, 2010

Årets jämställdhetsplan är utförlig och detaljerad

En bra jämställdhets- plan är minst tre meter hög

Ursäkta min frånvaro – jag har varit bortrest! Det är skönt att vara tillbaka, jag har saknat Sverige och allt vansinne! :-) För den som inte orkar läsa hela det här inlägget  – missa inte videoklippet längst ner för ett gott skratt! :-)  Jag ser att det kvinnliga företagandet i Sverige ökar. Kanske är det tack vare Alliansen det går så bra för Sverige, för på nätet finns numera ett överflöd (eller kanske är det snarare ett underskott med tanke på de politiska målen) med tjänster som går i genusvansinnets tecken. Beställ en ”diskriminerings-kartläggning” ur ett genusperspektiv eller en färdig utarbetad jämställdhetsplan med efterföljande utvärdering (sk ”följeforskning”). Varje arbetsplats är ju enligt lag skyldig att årligen upprätta sådana här dokument (jämställdhetsplaner, likabehandlingsplner mm) och allt ska följas upp och utvärderas så det innebär att det för varje svensk arbetsplats behövs en motsvarande genusarbetsplats med konsultverksamhet riktad mot den första arbetsplatsen i genus-, HBT-, jämställdhets-, likabehandlings-, tankeövervaknings-  och värdegrundsfrågor. Forskare i form av högt utbildade genuscoacher (vad gör en genuscoach? och vad är jämställdhetsrevision? ) följer verksamhetens varje rörelse och producerar decimetertjocka buntar med dokument som kommer att vara verksamheten till gagn oavsett om man inser detta eller ej. För naturligtvis innnebär det här att verksamheten expanderar då man kontinuerligt måste utöka sina lokaler för att få plats med alla genuspapper och övrig administration som följer på den åsiktsregistrering, tankeövervakning och videoinspelade möten och fikaraster som en diskriminerings- och genuskartläggning innebär.

Man kan alltid lita på en genuscoach!

Man kan alltid lita på en genuscoach!

För genuscoachen är det viktigt att ta dem som ”gör kön” på bar gärning, eftersom folk är så korkade att de bara kan tillägna sig en egentlig förståelse för omvärlden genom att se sig själva inspelade på ett band som analyserats av Myndigheten för könsdekonstruktion och därefter tar ut 50% av sin årliga arbetstid till att diskutera inspelningen med genuscoachen, sina medbrottslingar och företagets VD, som oftast är den som får sitta inne längst efter att jämställdhetsarbetet är avslutat, i synnerhet om VD:n är en man. Någon jämställdhet i fängelset kan det inte bli tal om så länge de flesta VD:ar är män. Men vad gäller arbetsplatsen så är blandade miljöer är bäst hävdar man efter att ha konstaterat att det inte finns någon skillnad mellan kvinnor och män, utan kön och andra mänskliga påfund är sociala konstruktioner som man med genuscoachernas hjälp ska se till att få bukt med genom likriktning, varefter man upprepar att blandade miljöer är bäst även efter att man med genuscoaching lyckats eliminera varje tecken på variation på den aktuella arbetsplatsen. Och det är först nu, efter könsnivellering och tankelikriktning, som kreativiteten inom företaget kommer att flöda enligt genuscoachen – i synnerhet som VD:n sitter inne och alla får göra vad de vill med sitt kön, med varandra och med genusvetarna.

Sahlin - en galning

Sahlin - galen och okunnig

Man kan göra sitt arbete, göra nya jämställdhetsplaner eller göra barn. Allt bortom begrepp som kön, det har till och med Socialdemokraternas partiledare och vår eventuellt blivande statsminister sagt: i ett jämlikt Sverige kan både kvinnor och män både föda barn och ha barn, så sa Sahlin till P1:s reporter under Almedalsveckan (lyssna själva min 6.02-6.22 här! Tipstack till kommentatorn Wanderlust!) utan att reportern ens reagerade på detta, för som alla vet är ju allt möjligt i Sverige (”Ett jämlikt Sverige där både män och kvinnor, både kan föda barn, ha barn och också kunna arbeta – det finns inget viktigare för att bygga upp ett jämlikt samhälle” sa Sahlin ordagrant). Man kan undra om det är Sahlin eller hennes man som fött deras barn, och jag undrar vad jag har missat för genombrott i vetenskapen under de veckor jag varit borta. Eller är det bara valpropaganda? Ligger Ohly på BB? Det var också Sahlin som 2003 sade ”Jag tror inte folkomröstningar är gynnsamma för demokratin”, vilket visar att hon kommit betydligt längre än vi andra, som ännu inte är mentalt förberedda för den diktatur hon tänkt påtvinga oss efter valet.

Är det

Sahlin, Schyman eller Schlinggenus - blir det någon skillnad?

Men som kommentatorn Dr Jonsson påpekat så kan det faktiskt ses som väldigt kränkande i politikernas ögon att en befolkning som har det svårt nog med att välja dam- eller herrtoalett (varför man föreslagit könsneutrala toaletter) också ska tvingas till valurnorna för att välja parti på valdagen. Valfriheten är överskattad – det är bättre att toaletterna är könsneutrala och att Sjupartialliansen går till val med en gemensam lista i höst, varför ska vi göra det så svårt för oss och komplicera livet? För att återgå till genuscoachingen, som vi lär få dras med oavsett vilket parti i Sjupartialiansen som får egen majoritet i valet (borde förresten inte varje parti tilldelas lika antal mandat i jämställdhetens namn?): i en blandad miljö finns per definition lika andel kvinnor och män, men i genuskonsultbolagen kan blandad miljö innebära att 100% av konsulterna är biologiska kvinnor där hälften antagit manligt genus genom att vara som just karriärsugna konsulter. Och för övrigt är frågan irrelevant, ty som Bo Rothstein påpekat (läs och skratta gott! :-)) finns det ingenting som säger att man inte kan ändra kön under dagen eller natten medan man jobbar med jämställdhetsrevisionen. Vad som pågår kan bara en köns- eller identitetsinspektör utröna.

Klocka

Genusvetare letar ofta efter liknelser från vetenskapen för att motivera sina idéer

”Vi definierar och omdefinierar ständigt oss själva i en gränsöverskridande könscyklisk process som kan liknas vid en klocka där minutvisaren och sekundvisaren oftast befinner sig på olika ställen, trots att timvisaren går för sakta och faktiskt stannar av helt om man tappar klockan i golvet, precis som när man tappar sin identitet efter ett pass med genusterapi” brukar genuscoachen förklara i all sin smarthet och om hen är påläst kommer fortsatta utläggningar om att allt är relativt och att om två referenssystem med identiska klockor befinner sig i relativ rörelse så kommer en observatör i det ena systemet att anse att klockan i det andra systemet går långsammare, vilket ytterligare visar att kön och genus sitter i betraktarens öga, och närmare bestämt i genuskonsultens öga. Samma princip kan tillämpas på barnafödande och följer alltså av relativitetsteorin.

Dags att anpassa skolan efter sms:a ndet

Dags att anpassa skolan efter sms:ande och telefonpratande!

Vetenskapsrådet satsar på utbildningsvetenskap (156 miljoner år 2009 ) och man har nu intervjuat tolv forskare om deras forskning, bland annat Sangeeta Bagga-Gupta, professor i pedagogik med inriktning didaktik och initiativtagare till en forskarskola med mångkulturell inriktning vid Örebro Universitet, som i intervjun ”Hon vill vidga språkbegreppet” uppger att ”Skolundervisningen utgår från en förlegad syn på språk och kommunikation”. Ur intervjun: ”Sangeeta Bagga-Gupta har många forskningsengagemang, men är speciellt intresserad av literacy, enkelt beskrivet som förmågan att läsa och skriva. Begreppet definieras av framförallt två inriktningar, den ena är skriven av strukturella lingvister, den andra av de kommunikativa antropologerna, som hon själv tillhör.

– Hittills har forskare och skola framför allt tittat på elevernas läs- och skrivförmåga, betonat grammatik och att de kan  redogöra för den litteraturkanon vi har. Det är denna kunskap som betygssätts, förklarar Sangeeta Bagga-Gupta. Men språklig kommunikation är så mycket mer. Idag umgås unga och uttrycker sig via telefon, sms, facebook och internationella internetspel som i World of Warcraft. Men denna språkliga arena vet forskare mycket lite om. Än mindre fångas den upp och värderas i skolan, trots att den spelar en viktig roll för ungas språk och identitetsskapande…

Är det "hänsyn" att sänka kraven för två- och flerspråkiga?

Är det "hänsyn" att sänka kraven för två- och flerspråkiga? Vem förlorar mest på det?

Sangeeta Bagga-Gupta fascinerades av en 18-åring som bedömdes att inte klara sig i svenska. – Att det stämde kunde vi också se i hans texter. Men när vi följde honom på fritiden, och såg hur han kommunicerade med sms, på internet och hur han skrev arga brev till sin flickvän på mail växte en annan bild fram. Han var mycket mer kapabel än skolans undervisningsform fångar upp, berättar Sangeeta Bagga-Gupta. Att uppmärksamma flera dimensioner i människors kommunikation och att ta hänsyn till att de flesta i världen är två eller flerspråkiga är viktiga utmaningar för forskningen, anser hon.”

Således, svenskbetyget ska även värdera elevens identitetsskapande på fritiden via sms och telefonsamtal. Varför fastna i grammatik och textläsning? Sms-konversation:

- ?
– Vad?
– Ska vi lira fotboll efter skolan?
– Va f-n, varför vänta vi drar redan nu!
– WTF
[what the fuck] ska vi skolka!?

- :-)

Fantastiskt, så verbalt, intressant, fascinerande! De här två busfröna uttrycker hela sin identitet här med känslor, värderingar och prioriteringar på bara några få korta textmeddelanden. Man kan utläsa en del av ungdomskulturen här –  ett helt forskningsprojekt för en svensk professor som själv vuxit upp utan mobiltelefon. Men låt oss inte bara forska utan nu när vi väl upptäckt detta sätt att kommunicera stöpa om hela skolan och anpassa läs- och skrivundervisningen efter detta. Det går ju utmärkt att kommunicera utan att behöva trassla in sig i varken grammatik eller tråkig gammal litteratur. Det viktiga är att eleverna intalas att de duger som de är och att vi inte stör deras identitetsskapande processer. Vi kan inte kränka barn idag med gammal skåpmat som inte längre är aktuell. Sms 20 år senare:

- Tja, jag söker jobbet som VD hos er! Svara snabbt! Ha det!
– Vi skulle vilja veta vilka kvalifikationer du har, formell utbildning, meriter osv. Har du en CV?
– Va, öh? Checka in mig på facebook, jag är sköööönaste snubben. Kolla in bilden när jag kokar nudlar naken! Fett skööön!!!!!
– Men har du något som är relevant för ett bilföretag?
– Jag har körkort o diggar bilar, körde bara upp 18 gånger, kolla in min bil på facebook, alla andra suger fett. Peace!!
:cool:
– Kan du komma på en intervju möjligtvis?
– Ha ha, fan det är ju söndag snubben. No way!!!!
:lol:
– Men då kan du inte bli aktuell för tjänsten, tyvärr.
– Vilken diss, ska f-n anmäla er till DO!!
:evil:

Pojkars underprestationer - en effekt av den sociala konstruktionen av manlighet

Konstruktion av manlig identitet skadar allvarligt elevens förmåga att tillgodogöra sig kunskaper om alltifrån svensk grammatik till fysikens lagar.

Jag vet av egen erfarenhet som tvåspråkig sedan barnsben att man måste lägga dubbelt så mycket tid på studier om man vill lära sig två språk ordentligt i tal och skrift och utöver detta ta till sig relevant litteratur. Många är redan pga sänkta krav i skolan dubbelt halvspråkiga istället för tvåspråkiga. Nu har man idéer om att ytterligare sänka kraven, maskerat som att ”tillföra en ny dimension”. Sedan kan man sitta och undra över skolresultaten. Precis som man gör i den femtioelfte (mer exakt sjunde) utredningen som kommit den senaste tiden om pojkars underprestationer i skolan, här regeringens pressmeddelande ”Det råder en ‘pojkkris’ inom utbildningen”: ”Det finns en ”könsklyfta” i utbildning i Europa, och även i Nordamerika. Unga kvinnor utbildar sig i större utsträckning än unga män, flickor får bättre betyg än pojkar, och bland pojkarna är risken större för att bli diagnostiserad med beteendeproblem som kräver stödingripanden. Traditionella föreställningar om manlighet hindrar många pojkar från att lyckas i skolan. Så skriver professor Michael Kimmel i DEJA-rapporten Pojkar och skolan: Ett bakgrundsdokument om ”pojkkrisen” (SOU 2010:53),  som publiceras idag. ”

”I rapporten diskuteras hur fenomenet att pojkar som grupp tenderar att prestera sämre i skolan ska förstås, och vad man kan göra åt saken. I den industrialiserade världen har samhällen genomgått stora förändringar under de senaste 50 åren. Men föreställningarna om vad det innebär att vara man har inte ändrats i samma takt. Ytterst beror problemen med pojkars och unga mäns lägre deltagande och sämre resultat i utbildning samt även vissa beteendeproblem i skolan på traditionella föreställningar om manlighet.”

Fler och fler utredningar, men alltid samma ”forskningsresultat”. Vi minns ju förra sommarens SOU 2009:64:

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!]  utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Mer från sid 240: ”För det första så synes maskulinitet, i vart fall i den västerländska kulturen, formas i en viss motsättning till de ideal som gäller i skolan eller till och med i motsättning till skolan som institution.”

Är det så konstigt när skolan som institution snart har ett regeringsuppdrag att ”dekonstruera makuliniteten”. Hur kunde förresten så många män som gick i skolan för några decennier sedan bli forskare? Trots att ingen problematiserade deras maskulinitet? Och varför ökar beteendestörningarna i takt med att genusvetarna får mer att säga till om idag? Har man undersökt om det finns något samband här? Man skriver att maskulinitet formas i motsättning till de ideal som gäller i skolan. Om inget har hänt vad avser föreställningarna om vad det innebär att vara man (SOU 2010:53) och pojkar fortsätter att konstruera sin maskulinitet precis som förr i tiden, kanske det är skolans ideal som har förändrats? Kanske inte på pappret men i praktiken, eller både och? Något har i alla fall hänt med svensk skola de senaste åren, och det är knappast något som en genusanalys kan ge svar på eller lösa – snarare tvärtom.

Samhället förändras men vissa saker är tidlösa – kolla dessa videos :-) Pentagon – personliga nyheter:

Pentagon – knark i väskan:


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 915 andra följare

%d bloggare gillar detta: