Vad var det jag sa?

januari 29, 2011
Aktuellt 28 januari

Ur SVT Aktuellt kl 21.00 den 28 januari

Det var ett intressant sammanträffande. I måndags nämnde jag i mitt inlägg att min 7-åring kommer hem från skolan och säger minst tre gånger i veckan att hon är ”trött på att vi bara pratar om att man ska vara snäll, man ska inte mobbas, man ska inte vara dum” osv. Att hålla på med detta på ett överdrivet och tvångsmässigt sätt en alldeles för stor andel av tiden verkar alltså leda till understimulering, enligt min egen privata observation. Och så igår,  när jag tittade på Aktuellt (min 17:52 och framåt – Aktuellt 28 jan, textat)  visar det sig att Skolverket kommit med en rapport på just det temat. Notera (min 19:36 och framåt) ”Skolverket har tittat på de åtta vanligaste programmen i skolan och dömer ut samtliga. Inget av programmen mot mobbning fungerar. Och allra sämst går det om man följer programmen till punkt och pricka. Då är utsikten att minska mobbningen minst. Några insatser leder till och med till att mobbningen ökar på skolorna. Det handlar om kamratstödjare, medling och schemalagd livskunskap. Exakt hur det leder till mer mobbning vet man inte, men när man har intervjuat lärare och elevr i studien säger de så här om tex livskunskap: Både lärare och elever vittnar om komplikationer med de här särskilda lektionerna schemalagt för alla klasser, att det blir tråkigt, tjatigt och konstgjort, att det känns artificiellt. Och tjatar man så tappar eleverna respekten för frågor som rör just värderingar, menar Skolverket.”

Minut 21:30 och framåt: ”[Undersökningen] involverar 10.000 elever. Men vad ska skolorna göra då?…Genom denna undersökning vet vi vad som fungerar. Ingen behöver köpa dyra program utan man kan följa Skolverkets egna rekommendationer. De går ut på att utbilda personal, kartlägga egna problem, analysera behoven och involvera eleverna. Det som hjälper är tex att ha rastvakter som patrullerar otrygga delar av skolan, att ha tydliga ordningsregler och disciplinåtgärder för mobbarna” osv. Se resten av inslaget, bla intervju med grundaren av en av de mest kritiserade metoderna: SET-metoden.

Ur pressmeddelandet på Skolverkets hemsida:

”Skolverket rekommenderar inget program mot mobbning

Skolverket har gjort en omfattande utvärdering av metoder som används mot mobbning och är kritiskt till att använda färdiga programkoncept. Alla åtta granskade program innehåller inslag som är såväl effektiva som ineffektiva eller rentav riskerar att öka mobbningen. Skolverket kan därför inte rekommendera att skolorna använder något av de granskade programmen fullt ut i arbetet mot mobbning.

10 000 elever i årskurs 4-9 vid totalt 39 skolor har deltagit i studien. De åtta program som undersökts är Friends, SET, Lions Quest, Olweusprogrammet, Farstametoden, Skolkomet, Skolmedling och StegVis. Studien bygger på enkätundersökningar och intervjuer. Den har pågått i tre år och har utförts av sju forskare under ledning av Skolverket. Studien är unik eftersom den omfattar stora mängder kvalitativa och kvantitativa data.

Vad sägs om lite vanlig hederlig undervsining?

Vad sägs om lite vanlig hederlig undervsining?

Alla program innehåller insatser som kan vara effektiva men också insatser som är ineffektiva och insatser som kan leda till att elever kränks. Två insatser riskerar att leda till ökad mobbning. Det handlar om schemalagda särskilda lektioner för alla klasser och elever som fungerar som observatörer eller rapportörer – till exempel kamratstödjare. I motsats till tidigare studier visar den här rapporten att flickor är lika utsatta som pojkar. En helt ny upptäckt är också att insatser fungerar olika för pojkar och flickor. Studien visar att det som hjälper för pojkar till och med kan ha negativ effekt för flickor och tvärtom. Det lär oss att mobbning är ett komplext problem som inte går att motverka bara genom en enda universalmetod. Inget av de utvärderade programmen tar hänsyn till pojkar och flickors olika behov av insatser.

- De manualbaserade programmen är ett trubbigt verktyg i kampen mot mobbning. Vi förespråkar istället att man utgår från Skolverkets allmänna råd och systematiskt skapar en strategi utifrån skolans unika förutsättningar, säger Annika Hjelm, undervisningsråd på Skolverket.”

Hur mycket ska vi slå vad om att genusforskarna ger sig in i detta och får några miljarder för att revidera och fullända programmen  genom att inkludera ett genusperspektiv? Rekommenderad läsning: Morgonsur om värdegrunder: del Idel II ,del III.

Jag och Roland

Jag och Roland, som nu ligger på sjukhus

Men egentligen var det inte det jag skulle skriva om, jag är ganska utmattad av att ha gråtit hela dagen ända sedan i morse och fram till nu. Vi just hem efter att ha spenderat hela dagen på djursjukhus, en av katterna har insjuknat och det var så pass allvarligt så han fick remitteras vidare och till slut läggas in. Det är inte roligt att hålla sitt älskade husdjur som alltid varit friskt, medan han får lugnande för att ens kunna undersökas, och känna honom bli som spaghetti i famnen, man får ju ganska obehagliga tankar, och sedan framåt kvällen fortfarande inte ha svar på vad det är och hur det kommer att gå. :-( Nu har vi ju tre katter till, och de är friska och krya. Efter att ha förlorat den katt vi hade från jag var 7 till 16 så antar jag att det var mitt undermedvetna som talade till mig när det några år senare blev två katter, och sedan två till, för att aldrig mer bli utsatt för den smärta det innebär att förlora sitt enda husdjur. Iofs gör det lika ont ändå, ingen annan katt kan ersätta just honom, men förlusten blir inte total. Och det kan ju också ordna sig, veterinärerna är duktiga och jag litar på att de gör allt. Så därför är jag inte så upplagd att skriva nu i det här tillståndet, och då är det väl tur att någon annan  redan skrivit det jag tänkt säga, nämligen (på tal om den diskussion som uppstod i förra inlägget) Olle Häggström, som är professor i matematik vid Chalmers, i texten ”Lära sig att lära sig” är omöjligt utan ordentliga faktakunskaper” (2003):

Häggström

Professor Olle Häggström

”Vad bör skolundervisningen prioritera: faktakunskaper eller högre förståelse? Svaret verkar givet, ty vem vill väl idag försvara det tröstlösa tragglandet av utantilläxor framför träning i generella färdigheter som informationssökning, kritiskt tänkande, och övergripande analys? Den svenska pedagogikforskningens nestor Torsten Husén berömmer sig i essäsamlingen ”Bokslut” (2002) om att ha varit tidigt ute med att torgföra uppfattningen att ”förmågan att själv söka och finna kunskap [är] viktigare än att tillägna sig uppslagsboksmässiga data” I den parlamentariska Gymnasiekommitténs betänkande tidigare i år betonas (på specifika ämneskunskapers bekostnad) ”generella kunskaper [som exempelvis] kommunikativ förmåga, förmåga att lära om och nytt, och problemlösningsförmåga” och ”ett föränderligt arbetsliv där gymnasieskolan är en av byggbitarna i det livslånga lärandet”.

Jag vill emellertid ifrågasätta den kunskapssyn som citaten ovan ger uttryck för, och som utgör den idag förhärskande uppfattningen bland lärarutbildare och pedagoger. I det följande ämnar jag först visa att ryktena om faktakunskapernas snara sista förbrukningsdatum är starkt överdrivna, för att sedan diskutera förhållandet mellan fakta och mer generella färdigheter, och till sist försöka komma fram till några praktiska slutsatser.

Låt oss försöka tänka oss en undervisning där specifika fakta prioriterats bort till förmån för de ”högre ordningens kunskaper” som nämnts ovan. En sådan undervisning kommer att handla om att tillämpa ett antal generella strategier för sådant som informationssökning, problemlösning och kritiskt tänkande.

Strategin för kritisk textanalys kommer då att bestå av att ställa sig, och söka besvara, ett antal frågor om texten och dess innehåll, såsom ”Vad är orsak och vad är verkan?”, ”Rör det sig om en artskillnad eller bara en gradskillnad?” och ”Håller författaren isär normativa och deskriptiva utsagor?”. Den som ger sig i kast med att tillämpa ett sådant formulär på exempelvis en fackbok eller en tidningsartikel kommer emellertid snabbt att finna att detta båtar föga om man inte samtidigt har kunskaper att luta sig emot inom det specifika område som texten behandlar – analysen måste ha ett innehåll.

På liknande sätt förhåller det sig med informationssökning. Den som inte redan har grundläggande kunskaper inom ett område har mycket svårt att finna och tillgodogöra sig mer avancerad kunskap inom samma område – vad skall man leta efter, vad är relevant, och hur skall det man finner tolkas?

Ett kraftfullt verktyg då man skall tillgodogöra sig ny kunskap är att söka paralleller och analogier mellan det nya och något som redan är välbekant. För detta krävs naturligtvis att man bär på ett stort batteri av välbekanta förhållanden – faktakunskaper! Det är i sammanhanget värt att notera att det oftast (men inte alltid) är till störst nytta med kunskaper som hör till ungefär samma ämnesområde som de nya man stöter på. För den som för första gången har att ta ställning till Bohrs atommodell med elektroner som rör sig i banor runt atomkärnan, kan det vara till stor hjälp av att tänka på planeternas banor kring solen, medan exempelvis nationalekonomins konjunkturcykler eller hinduismens cykliska tidsuppfattning inte ger lika gott stöd för tanken.

Den allra viktigaste färdigheten när det gäller förmågan att hämta in ny kunskap är att kunna läsa. De första skolåren handlar läsinlärning om att tolka följder av bokstäver som i tur och ordning ljud, ord och meningar. Men för de elever som lämnat ”Mor ror”-stadiet för att ta itu med mer avancerade meningar som exempelvis ”Arbetarrörelsen tog åt sig hela äran av efterkrigstidens välfärdsbygge” är svårigheterna med att tillgodogöra sig texten på en helt annan nivå: Vad menas med välfärdsbygget? Vilket krig avses? Vilka grupperingar räknas till arbetarrörelsen? Här krävs återigen faktakunskaper.

(Matematikämnet kräver en delvis separat, men i hög grad parallell, diskussion. Här är de rena faktakunskaper som behövs avsevärt färre än i de flesta andra ämnen; lite tillspetsat kan man säga att utifrån ett litet antal axiom och definitioner kan det mesta annat härledas. De debattörer som förkastar faktainlärning i andra ämnen brukar istället angripa den repetitiva och ”själlösa” träning i basfärdigheter – främst de fyra räknesätten och bråkräkning – som präglar mycket av matematikundervisningen, och hävda att denna är onödig i och med dagens tillgång till elektroniska hjälpmedel. Vad de då förbiser är att endast idog träning i att räkna kan ge den känsla för räknesätten och för talen och deras decimalrepresentationer som behövs för att kunna använda dem i praktiken. Utan denna känsla, där talen upplevs som konkreta storheter, har eleven inte heller någon möjlighet att tillgodogöra sig nästa abstraktionsnivå: algebran.)

Googla själv och skit i andra

Googla själv och skit i andra

Självklart är alla de högre färdigheter som diskuterats ovan viktiga, och skolan bör göra vad den kan för att förse eleverna med dessa. Men vi har sett att detta inte är möjligt att åstadkomma om man skjuter förmedlandet av faktakunskaperna åt sidan – dessa utgör en nödvändig bas för de högre färdigheterna. Då det nu är fastslaget inställer sig nästa fråga – vilka faktakunskaper skall eleven lära sig?… De flesta håller nog med om att idealet är en mix av dessa nivåer, men om var tonvikten skall ligga föreligger en hel del meningsskiljaktigheter. Det finns sympatiska argument om demokrati, medbestämmande och lust att lära, för att eleven skall ha det största inflytandet över stoffet. Tyngre skäl väger emellertid emot detta. Ett uppenbart sådant är att den elev som ägnat alltför stor andel av sin skoltid åt att studera Tolkiens sagovärld eller Britney Spears, är illa rustad för arbetsliv och fortsatta studier…. Valet av lärostoff kan alltså inte huvudsakligen överlåtas på eleven. Läs hela artikeln HÄR . Fler läsvärda artiklar av Häggström: Skolans sak är vår! , Det är dags att göra upp räkningen , Mörk bild av den svenska skolan, Eleverna har mycket dåliga förkunskaper i matematik, Respektera elevers olikheter och differentiera undervisningen, Matematikbrev till ledarsidan, Kritiskt tänkande eller flum? Alla skolinlägg här.

Annat lästips: etnologen Jonas Frykman (1998): Från raka puckar till familjemys: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper. Skolan koncentrerar sig på att göra individen till Någon. Dagens skola har fastnat i Den Goda Viljans Tragik.”

Minns att det var Olle Häggström som startade den här viktiga debatten: Genusväldet intar Södertörns högskola, mer om vansinnet i von Wright och tekoppen. Ber om ursäkt för eventuella stavfel i detta inlägg, orkar inte korrläsa vad jag skrivit idag. Mina tankar är hos min katt Roland.


Timbro-seminarium om integration och SVT om lärare som pratar sperma-smaker

januari 24, 2011

Jag nämnde detta nederst i mitt förra inlägg, men jag tänkte att det kan vara värt ett eget inlägg: statsvetaren Andreas Johansson Heinös nyutkomna rapport Integration eller assimilation? och tillhörande seminarium. Inbäddningskoden accepteras inte av wordpress, så det får bli en länk till seminariet (drygt en timme långt) istället – se/lyssna! Intressant och välbehövligt. Det är ju bra om vi kan ha en debatt som inte ser ut så här :-) :

I förra inlägget tog jag upp några inslag i svensk skolundervisning, och jag ser att SVT läst min blogg, för i dagens TV-tablå kan vi se att man tagit detta viktiga inslag från klassrummen ut till den obildade massan.  Efter att ha sett Timbro-seminariet, som jag rekommenderar (för ytterligare fördjupning läs Johansson Heinös doktorsavhandling ”Hur mycket mångfald tål demokratin?” – va!? Jag vill också sälja min doktorsavhandling på Bokus! :-)), kan man sätta på TV:n, för klockan 22.00 har programserien ”Sexualkunskap” premiär på TV : (ur Metros TV-tablå): ”Sexualkunskap. UR. Faktaserie.  Del 1 av 8. Hur smakar sperma? När läraren Sanna ska starta sex- och samlevnadsundervisningen så visar det sig att åttorna har egna funderingar om livet och kärleken. Även SVT2 26/1 och 28/1.”

Skolan slösar våra barns tid!

Skolan slösar våra barns tid!

Åttorna har säkert många funderingar om livet. En fundering är antagligen hur de ska komma in på gymnasiet när all tid går till genus, sex och relationsprat. En annan fundering är hur de ska klara sitt matteprov, sitt NO-prov och sitt engelskaprov.  De undrar, alltmedan läraren i sitt psykotiska tillstånd av gensuvansinne pratar om spermasmaker, om de kommer att kunna bli ingenjörer, läkare, jurister eller ekonomer, eller om de är dömda till att bli genusvetare och livscoacher. För självklart behövs det en livscoach per medborgare i det här landet snart  – få individer förblir vid sina sinnens fulla bruk efter en svensk skolgång – minst hälften utvecklar psykisk ohälsa och genusrelaterade personlighetsstörningar.  På tal om skolan. Låt mig  säga detta, med förhoppning om att fler delar med sig av sina erfarenheter: min 7-åring kommer hem från skolan och säger minst tre gånger i veckan att hon är ”trött på att vi bara pratar om att man ska vara snäll, man ska inte mobbas, man ska inte vara dum” osv. Hon är understimulerad och vill lära sig om växter, djur, tal, figurer och maskiner. Det tog mig en kvart att lära henne att lösa linjära ekvationer förra året (i stil med 7+x=11, vad är x?). Det var ett år sedan – jag ville bara se om det gick! Nu ser jag till att hon ser de djur- och växtdokumentärer som visas på Kunskapskanalen och National Geographic och ibland SVT. Är de på engelska läser jag texten åt henne. På nätet hittar vi fina bilder på galaxer och ibland till och med filmer. Vad sysslar svensk skola med!? Och vad sysslar SVT med? Annat var det på min tid: jag var ordförande i Unga Forskare och mamma var ordförande i Hem & Skola – det var enbart därför skolan inte gick under.

En sådan här trevlig växt hade de på Bergianska

En sådan här trevlig växt hade de på Bergianska

Istället för ett folkbildningsprogram om sperma (som dessutom är hämtat från svensk skolundervisning!) borde man sända en repris på UR-serien Jorden är plattmatematik där jag medverkar i två av programmen. I den ena var jag höggravid men pallade mig likväl till studion för att berätta om matematik och arkitektur, och det andra programmet spelades in en månad efter förlossningen, då jag åkte till Bergianska trädgården för att berätta om Fibonacci, gyllene snittet och växters geometri. Det ser ut som att jag får ta ett samtal med UR-folket, så här kan det inte få fortsätta – innan vi vet ordet av bjuder de in en genusforskare! För den som inte vill se TV1 så finns ett annat alternativ på TV 5 samma tid: ”Fråga Olle dokumentären: Svensk dokumentärserie. Del 1. Vi jobbar med porr. Följ med på en svensk filminspelning med Sveriges yngsta porrfilmsproducent, 20 årige Jacob, när en av hans filmer spelas in i skånska Hörby”. Det är bra att man lyfter fram de mest framstående medborgarna i riks-TV: porrskådisar, sex-lobbyn, spermalärare och genusforskare. Det räcker ju inte med att vi möter dem i det dagliga livet  – även vår fritid ska gå till det här.

Relaterat: Aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer. Annan aktuell skolfilm: ”Sex på kartan”.

Lästips: Chefsingenjören om att Försvarsmakten ”sänker de fysiska kraven medan man höjer värdegrundskraven” (se även Wiseman’s wisdoms).


Metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer!

januari 22, 2011
Jag skojade bara - men det fanns visst verkligen mobiltelefonsteleskop!

Jag skojade bara ang mobiltelefonteleskop - med det finns visst!

Nu har jag äntligen sett till att ordna Paypal, som ni kan se uppe till höger på bloggen :-). Donationer kommer att användas till att investera i en apparat som gör det möjligt för mig att blogga oftare och läsa mail regelbundet – jag tänkte jag skulle införskaffa en androidgrej som är så populär och användbar, ni vet en sådan där kombinerad dator-mobil-teleskop-brödrost med en inbyggd grafritande hårtork med diskmaskin i. På 20 kvadratcentimeter, och som löser alla fläckar, problem och sudokun när man sätter den på 60 grader och stoppar in lite Ariel och ett simkort. Där jag främst är ute efter datorfunktionen och Internet då, så att jag kan koppla upp mig även på buss och tunnelbana och se vad som pågår på genusfronten och på bloggen.

Missuppfattning

Vetenskapspropaganda?

I DN Insidan under rubriken ”Vi pratar sex redan i förskolan” (tipstack till Joakim!) kunde man häromdagen läsa om hur den anatomiska undervisningen i en grundskola görs könsneutral. 700 elever från förskoleklass och upp till årskurs nio ska  genusinformeras så att Sverige blir en ledande kunskapsnation. Så här inleds artikeln:

”Undervisningen i sex-och samlevnad har hamnat på efterkälken. I höst införs ny läroplan med krav på att ämnet ska ingå i fler ämnesområden. Men på Frejaskolan i Gnesta är man steget före.” Verksamheten i denna skola kommer antagligen därför utgöra en förebild för övriga skolor i landet som måste verka i enlighet med (faktarutan till höger) den läroplan som börjar gälla hösten 2011 och som ”omfattar tydligare skrivningar för hur sex och samlevnad ska integreras i de olika ämnena i skolan”. Både kommunens jämställdhetsstrateg och matematik- och NO-läraren är därför engagerade i arbetet:

”Det viktiga är att eleverna ser hur allt hänger samman, menar Maja [matematik- och NO-lärare] och Karina [Kommunens jämställdhets-strateg]. Hur sexualitet ofta styrs av andras normer och värderingar. Därför ska undervisningen också ske på ett neutralt sätt. I den anatomiska undervisningen försöker de vara så tydliga som möjligt.

– Vi vill komma bort från metaforer som att spermier är aktiva och ägg passiva i befruktningsprocessen, eller att mäns och kvinnors könsorgan beskrivs som komplementära. Den typen av beskrivningar tjänar bara till att förstärka traditionella könsnormer och heteronormen, menar de.”

Ett ägg attackerar några passiva spermier

Ägg attackerar spermier

Idén om att spermien verkligen simmar till ägget är en social konstruktion som producerats i huvudet på patriarkatet. Ägget ligger inte bara där, utan det simmar faktiskt in i penisen där det genast ”tar för sig” av livet genom att grabba tag i närmsta förvirrade spermie, kidnappar den, kör över allt i sin väg och för sedan den passiva spermien tillbaka till livmodern där den låser in den och sedan borrar sig in i den, vilket orsakar en sammansmältning, om spermien inte dött under äggets vilda framfart. Om det är fallet åker ägget tillbaka in i penisen och tar en mer duglig passiv spermie som tål lite stryk – det är så evolutionen gynnat snabba ägg och
stryktåliga spermier som inte vågar röra en fena. Att en förvirrad professor på Karolinska Institutet sedan tycker sig se i sitt mikroskop att det är spermien som är aktiv och simmar runt och letar efter ett ägg är ett tecken på demens. Alla som sysslat med IVF vet hur det egentligen ligger till, och att män kan bli lika gravida som kvinnor (återkommer till det lite längre ner). Annat ur artikeln:

”En annan ambition på Frejaskolan är att sex och samlevnad inte ska begränsas till biologilektionerna, utan ingå i flera olika ämnesområden.

– Det är skolans uppdrag att hjälpa unga att vara självständiga individer som gör fria val, säger Karina Solax Stridh, jämställdhetsstrateg på kommunen i Gnesta och tidigare kollega med Maja på skolan.

Lärarens uppgift är att

Lärarens uppgift är att synliggöra normer och fördomar. I det här fallet visar sig fördomen genom att eleverna tittar på läraren istället för tavlan, som om hennes klädsel vore viktigare än hennes kompetens. Ett genusgeni kom på detta unika fördomstest (obs detta är inte jag utan en bild jag fann på nätet när jag googlade "sexy teacher" :-) )

– Om man som lärare inte förstår vad man håller på med, är det lätt att man förstärker och befäster stereotypa könsnormer och värderingar. Då gör man mer skada än nytta, säger hon. En viktig del av undervisningen är att ge eleverna verktyg som synliggör deras egna och omgivningens normer och värderingar. Detta kallar vi för ett normkritiskt perspektiv, säger Karina.

- I åttan hade vi en övning där vi fick titta på olika ansikten och gissa vilka som var ihop med varandra, minns Ludvig. Det fanns inget facit, men efteråt när vi diskuterade insåg vi att ingen har satt ihop två tjejer eller två killar. Det var intressant.

- Här fick ni ju möjlighet att fundera kring hetronormen, säger Karina till Ludvig och Fredrika. Det gäller att göra det på ett roligt sätt, så att barnen får lite aha-upplevelser. Fredrika har funderat och läst mycket om genusfrågor och jämställdhet. För henne och en del av hennes jämnåriga är det självklart att ifrågasätta normerna kring kön.

– I min grupp var det många som redan var medvetna om hur vi styrs av fördomar och normer när vi skulle fördela orden på killar och tjejer. Så vi pratade ganska mycket om fördomar redan under själva övningen, säger Fredrika.

– Pedagogens roll är inte att säga vilka normer som är rätt eller fel, utan att belysa att de finns, att göra eleverna uppmärksamma på dem, avslutar Maja Thorsén. Det är alltid lika roligt att höra dem reflektera över sina egna perspektiv. Det märks att de växer.”

Vägra dammsuga!

Vägra dammsuga!

Detta med aha-upplevelser och att låta eleverna veta vilka fördomar de bär på känner jag igen, nämligen från verksamheten i en annan skola, vars genusarbete uppmärksammades för ett tag sedan. På Mariaskolan i Stockholm  (som beskrivs som ”ledande i genusundervisningen”) har man hyrt in en gensupedagog som håller i en genusinriktad lektion i sjunde klass. Enligt honom är det viktigt att prata om genus i grundskolan och han anser att ett alternativ är att föra in det i den vanliga undervisningen. Han uppger sig jobba utifrån ”poststrukturell feministisk analys”. Skolan har en personal-genusgrupp, en elev-genusgrupp och en föräldra-genusgrupp. Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad tror att det kan ge konkurrensfördelar och har sökt pengar från Skolverket för att försöka ta fram en siffra eller ett index på skolornas genusarbete. Sedan kan man ju undra varför det går utför vad gäller svenska elevers kunskaper i matematik och andra ämnen. Det kan väl inte bero på att genuslektioner tränger ut andra ämnen, eller att genuskunskap med absolut nödvändighet ska integreras i alla ämnen, och att lärarna måste gå kurser och omvärdera sin roll eftersom de uppenbarligen missförstått sitt uppdrag?

Hur tolkar man det här utan att kunna läsa? Att politikern lyssnar på väljaren, som är en struts?

Hur tolkar man det här utan att kunna läsa? Att politikern lyssnar på väljaren, som är en struts?

Uppdraget går tydligen i fösta hand ut på att ”motverka traditionella könsmönster”, inte att lära ut ekvationslösning eller kemiska formler. Inte ens att skriva eller läsa är prioriterat. Genuskunskaperna står över allt det där. Det visar inte minst det faktum att man ca en vecka efter valet ägnade ett helt program i P1 (minns inte exakt datum eller tid, hade på radion och stötte på det av en slump) åt att diskutera problemet med valaffischerna med en kvinna som doktorerat på sådana. Temat var alla de analfabeter i landet som kanske röstat fel eftersom de bara kunde döma partipolitiken efter bilderna, och inte kunnat läsa texten på dem, och än mindre partiprogrammen. Därför är bilden så mycket viktigare. Tänk bara på Hägglund och strutsen – hur ska man tolka in ett politiskt budskap här om man inte kunnat läsa texten under eller något om KD? Lösningen var i vilket fall att inför nästa val försöka utforma affischerna på ett bättre sätt, så att inte analfabeterna missförstår bilderna och röstar fel. Den geniala men verklighetsfrämmande idén att under de fyra år som är kvar till nästa val istället satsa på att lära analfabeterna att läsa nämndes inte ens. Folk som säger att det inte finns något typiskt svenskt har fel, detta om något är det som idag är typiskt svenskt. Jag tror jag ska skriva en bok snart. Den ska heta ”Att rasera en nation”. Den som är intresserad av att bli medförfattare är välkommen att kontakta mig.

Gravida män -

Kvinna eller man? Bli medveten om dina fördomar!

Men just det ja – Mariaskolans genusarbete. Läs artikeln! Dagens uppgift i samhällsorientering: eleverna ska studera ett papper uppdelat som ett schackbräde. I rutorna av den ena färgen står ord som ”stark”, ”bra lokalsinne”, ”krigare” osv och i övriga rutorna ord som ”plocka ögonbryn”, ”trösta”, ”blyg” och ”laga mat”. Eleverna ska försöka komma på vad färgerna står för (önskat svar: killar resp tjejer), men uppenbarligen är eleverna inte så ”fördomsfulla” som genusvetaren antog, för enligt artikeln säger eleverna följande: ”Nej, laga mat gör inte bara tjejer, killar kan göra det också.”, ”Alla personer kan trösta om de vill.”, ”Jag tycker alla är fel för jag kan vara alla om jag vill”, och detta är innan genusmissionen påbörjats – vilket är intressant eftersom man i artikeln försöker ge sken av att denna genuslektion är en nödvändighet! Därför, eftersom eleverna ju redan tycks vara ganska fördomsfria och öppna för att alla kan göra det mesta, lägger läraren upp en bild på ”en höggravid person som ser ut som en man”.

Framtidens forskare skapas med genusvansinne

Framtidens forskare skapas med genusvansinne som bas

Där kommer barnen minsann att säga fel, oavsett om de säger att detta är en man eller kvinna kan genuspedagogen tillrättavisa dem och bekräfta deras fördomar. Genuspedagogen inser nu sitt värde och känner hur viktigt hans uppdrag är. Detta inslag under skoldagen kommer att göra Sverige till en ledande kunskapsnation genom att lägga grunden för de högre studier i matematik och fysik som behövs för att eleverna ska komma in på civilingenjörsutbildningen. I synnerhet är det just detta som kommer att bryta könsbundna studieval och eliminera den sociala snedrekryteringen. Det är bra att man satsar så välgenomtänkt och målmedvetet på precis det som behövs för att uppnå det som står skrivet i alla jämställdhetsplaner. Man är mållös. Kan den stress unga känner idag och som tas upp i en av DEJA-rapporterna möjligtvis bero på att dagarna ägnas åt genusarbete och att barnen måste plugga in själva skolämnena på kvällar och helger?

Forskning visar att grundläggande kommunikation saknas mellan flera delar av den genusinfiltrerade hjärnan

Forskning visar att grundläggande kommunikation saknas mellan flera delar av den genusinfiltrerade hjärnan

Nu när vi ändå är inne på det ledande genusarbetet och skolornas undervisning, minns ni programmet Skolfront för ett drygt år sedan? Programmet om ”skolinformatörer” i sex- och samlevnad och som avslutades med  ”Tänk på vad vi har lärt oss ikväll: det finns inget naturligt glidmedel i röven”. Göran Skytte skrev om det i SVD: ”Det är faktiskt inte riktigt klokt”. Detta gäller skolelever, som förväntas acceptera det som till och med upprör våra riksdagsledamöter (här ”Praktikan” eller här ) och dessutom är det obligatorisk närvaro för eleverna. Riksdagsledamöterna hade valet att slänga broschyren i papperskorgen, vilket flera av dem uppenbarligen gjorde. Sedan undrar genusforskarna varför samhället blivit så ”hårt och kallt” och varför 14-åringar gruppvåldtar varandra och använder grova ord. Det beror på förtryckarstrukturer säger man och skriver en 300-sidig rapport genusrappakalja med ena handen med instruktioner för hur man ”dekonstruerar maskuliniteten” hos unga pojkar, medan man med andra handen delar ut instruktioner för analsex och tar in ”skolinformatörer” som dem man lyfte fram i Skolfront. Och genuspedagoger, som med sitt normkritiska perspektiv ska göra klart för ungdomarna att det inte finns något rätt och något fel, allt ska ifrågasättas och i synnerhet då föräldragenerationens förlegade normer om uppförande och vad som är normalt beteende. När sedan eleverna våldför sig på varandra så startar man ett antimobbnings-arbete, parallellt med den normkritiska genusundervisningen. När ska de två hjärnhalvorna hos genusexperterna börja kommunicera med varandra?

Lästips: Experter i barnmedicin om skolan, idétorka hos (m)mer om skolan, kramkalas istället för partiledardebatt, Rayman i AB om kramkalaset, DJ om jämställdhetsbonus på DN Debatt, Nekad jobb pga fel åsikter, kvotering till polisutbildningen?, slutreplik om Amazonia, censur i ungerska medier, Heinö på Newsmill (Heinö är aktuell med denna rapport + debatt).


Folk och försvar, matematik, härskarteknik och trumpetens genusladdning i Skandinavien

januari 17, 2011
Gunnar Berg är en av de bästa pedagogerna vid matematiska institutionen vid UU

Gunnar Berg är matematiker och verksam vid Uppsala Universitet

Ja ja, jag vet att jag borde hålla mig till ett ämne men ni kommer att inse efter ett tag att allt det här hänger ihop. Ingen får missa Filosofiska Rummets senaste program om matematik: ”Var finns matematiken?” (här  mp3-fil) där matematikern Gunnar Berg och den teoretiske fysikern Ulf Danielson diskuterar matematikens natur. Minut 24:47 talar Gunnar Berg om hur Einstein ”fångades i matematiken och kom inte ut”. Så var det ju för mig också – jag började läsa till teoretisk fysiker efter att ha varit besatt av kosmologi sedan tonåren, men när jag skulle till Matematicum i Lund för att hämta verktygen så att säga, så fastnade jag också och kom inte ut. :-) Jag kom förvisso ut ur byggnaden efter några år, eftersom jag ju skulle ta tåget till Stockholm för att doktorera år 2000, men ut ur matematiken kom jag ju som bekant inte förrän någon drämde genustrumpeten i mitt huvud, jag återkommer till den snart. Minut 26:16 och framåt säger Ulf Danielsson att ”Jag tror inte man kan använda matematik för att bedriva litteraturvetenskap i någon större utsträckning på något intressant sätt i alla fall”. Där har han helt fel! Sverige är världsledande på området: flera dammiga professorer i litteraturvetenskap vittnar (anonymt via mail till mig) om hur man kan ta ut en examen i litteraturvetenskap genom att ta en klassisk bok och ”studera den ur ett genusperspektiv”, vilket bland annat innebär att man räknar antalet ”hon” och ”han”, och sedan räknar ut kvoten mellan dessa och får ett könsinverterat jämställdhetsindex att trycka upp i författarens ansikte på Aftonbladets kultursidor. De svenska genusforskarna har således med sin briljans lyckats öppna upp för ett helt nytt tvärvetenskapligt område, som professorn i teoretisk fysik olyckligtvis tycks ha missat, eller låtsas missa och därmed gör sig skyldig till utövandet av härskartekniken ”osynliggörande”.

Innehavaren av det här kan bli anklagad för utövandet av härskartekniken "Undanhållande av information"

Innehavaren av det här kan bli anklagad för utövandet av härskartekniken "Undanhållande av information"

Alla som känner till de fem klassiska härskarteknikerna (numera är de dock 33 stycken,  minst – och glöm aldrig vad som kan hända om man utövar en sådan!) vet att fenomenet är vitt utbrett. Inte minst SÄPO och andra myndigheter gör sig regelbundet skyldiga till utövandet av den tredje härskartekniken, nämligen ”Undanhållande av information”. Som ni ser är ”bläddrande i papper” också en härskarteknik (”Osynliggörande”) och under samma härskarteknik faller ”Att tysta eller marginalisera oppositionella personer genom att ignorera dem.” – något som Genusmaffian själv faktiskt  gör sig skyldig till genom att inte uppmärksamma mina blogginlägg stort på sina hemsidor och i sina tidningar. Hallå? Jag vill ha in en artikel i den excellenta forskningstidskriften Genus! Eller kanske en reklamplats då, för bloggen? Eller reklam för min egenutformade  kurs i härskarteknik som genusmaffian inspirerat mig till. Hade ni glömt den? Jag tyckte väl att det var lite för få deltagare i år. Den är indelad i tio obligatoriska moment, varje moment tar ungefär ett år. Efter tio år, vid kursslut, erhåller alla deltagare en doktorsexamen i genusvetenskap med valfri inriktning (välj mellan inriktningar som kritisk mansforskare , queerteoretisk konsult, genuspilot, genuskapten, könskonverterare och många andra fina titlar)

Till moment 8, dvs under år 8, använder vi detta som kurslitteratur

Till moment 8, dvs under år 8, använder vi dessa som kurslitteratur

1. Hat mot Patriarkat – en kurs i fanatism med inbjuden talare från Förvirrat Initiativ.

2. Kulturmarxistisk infiltration av akademi, kulturliv och statlig förvaltning – hur man förgör ett statsbygge inifrån.

3. Att upptäcka härskartekniker i den könade vardagen och hur man använder detta för att krossa makten och slå fiendens liv i spillror.

4. Könsförräderi – var går gränsen i ett anständigt samhälle? Den ideella föreningen ”Feminister för fångläger” gästföreläser.

5. Upptäcka härskartekniker fördjupning – att genom likriktning och kontroll av det kollektiva psyket påföra skuld och skam för avvikande åsikter.

6. De små stegens tyranni och träning i offermentalitet – att införa världsmarxism förklätt i små steg av ”praktiskt jämställdhetsarbete”.

7. Reproduktionens dilemma – hur för vi vidare det genusvetenskapliga arvet när reproduktionen avstannat och framfödandet av förtryckare upphört?

8. Det biologiska könets flyktighet – med hallucinogena svampar visar vi varandra att könet verkligen är en illusion – föränderligt i tiden, rummet och det påverkade psyket.

9. Sociala konstruktioner – medan patriarkatets argument är tagna ur luften hämtar vi istället våra argument ur den vakuumfyllda rymden och visar att ingenting egentligen existerar, förutom genussystemet.

10. Moderna bibelstudier: SCUM-manifestets ständiga aktualitet och vår kamps andliga kärna – att smida järnet medan hatet är varmt.

Anmäl er till min privata genusinstitution via mail: jag-vill-medverka-till-att-Sverige-går-under-av-idioti@genusvansinne-för-alla.com

Genusväldet har intagit Lund

Genusväldet har intagit Lunds Universitet

Själv medverkade jag i Filosofiska Rummet i våras angående genuscertifieringen där jag visst råkade höja blodtrycket på både Lunds Universitets förre rektor Bexell och hans trogne vapendragare Brage – båda varma förespråkare för genuscertifiering (se detaljer om vad denna certifiering innebär rent konkret  i länken ovan), genom att lyfta fram deras egen rappoort i ljuset.  Minns att Bexell först (här mp3:n eller se mitt inlägg om saken)  kallar slutrapporten för genuscertifiering för  ”en mycket välskriven och välstrukturerad rapport” min. (2:53-2:56) men när jag längre fram i programmet börjar citera dess innehåll bla i form av de konkreta kriterier som ska tillämpas så säger Bexell plötsligt att ”texten är inte att uppfattas på det sättet” (min 31:50-32:14) vilket är anmärkningsvärt med tanke på att det ju är just denna 9-sidiga rapport som ligger till grund för Fysicums hela genuscertifieringsarbete (en delmängd av exakt dessa kriterier återkommer nämligen i denna enkät) och jag bara läste kriterierna innantill.

Jag spelar också genustrumpet

Genustrumpetens klang blir avvikande när jag blåser i den

Men låt mig komma till saken: GENUSTRUMPETEN är åter på tapeten! Egentligen tänkte jag ta upp DEJA-rapporten ”Att bli medveten och förändra sitt förhållningssätt” som jag läste över julen men nu får jag skjuta på det ytterligare en gång. Vi minns alla det VR-finansierade projektet ”Trumpeten som gensusymbol” Då tyckte jag det var helt galet och skrev an artikel som hamnade i SVD (här replik och slutreplik) och glöm inte att Birger Schlaug varnade proffstyckareliten för att inte ta min kritik på allvar. Något den fortfarande inte gjort och därför kommer konsekvenserna att bli kännbara när jag är klar med mitt samhällsengagemang ;-).

Jag tänkte ägna min fortsatta karriär åt att studera den här triangeln ur ett genusperspektiv

Jag tänkte ägna min fortsatta karriär åt att studera den här triangeln ur ett genusperspektiv

På samma sätt är jag säker på att Sverige kommer att ta ledningen vid studiet av cello, trummor, fiol, dragspel, saxofon, bastuba, blockflöjt, piano och resterande musikinstrument i denna lista ur ett genusperspektiv. Varje projekt kommer likt genustrumpeten att kosta 700.000 kronor och vi har drygt 300 instrument att undersöka ur ett genusperspektiv, vilket blir totalt 700.000×300= 210 miljoner kronor! Men kan genuskunskap verkligen mätas i pengar? Nej, det kan den inte – däremot kan den räknas i den avtagande genomsnitts-IQ som kommer att visa sig inom några år vid en koll av de svenska studenterna, och som kommer att förvåna många och generera nya genusprojekt. Ty skälet är alltid, och låt oss minnas denna sanning, skälet till allt och därmed lösningen på alla världsproblem är och har alltid varit att anlägga ett genusperspektiv. Och helst inte bara ett utan flera, ett för varje genusforskare och varje skattemiljon. När pengarna i landet sedan är helt slut och BNP har sjunkit till noll, så inser man att även detta är ett genusproblem – och den gången har man för en gångs skull rätt i sin analys!

Nu kan man läsa om hur det går med trumpetforskningen i tidningen Genus, sidan 19 under ”Symbol för kraft och manlighet” (tipstack Anna F och Agneta m fl!). ”Trumpeten inom genussystemet” föredrar den kvinnliga doktorn i musikvetenskap dock att kalla sitt 2-åriga post doc- projekt som kommer att avslutas i slutet av 2011. Det tar faktiskt tid att undersöka en trumpet ur genusperspektiv, eftersom ingen tidigare gjort just det. Det är intressant att få veta hur arbetet fortskrider:

Hur ska man tolka den här gitarren?

Hur ska man tolka den här gitarren?

”Hur används trumpeten för att skapa, återskapa och befästa maktrelationer och värderingar kopplade till kön?” frågar sig doktorn som själv spelar trumpet. ”Musik som symbol för genus kan undersökas med hjälp av andra instrument, men föreställningar om genus är speciellt tydligt kopplade till trumpeten… Forskning har bland annat kopplat specifika instrument och genrer till genus och sexualitet och visat hur olika sätt att framföra musik både kan konstruera och bekräfta en speciell genusdiskurs. Gitarren är ett exempel. Kvinnors marginella position förklaras utifrån instrumentets sexuella laddning – bland annat har gitarren beskrivits som fallossymbol. Liknande beskrivningar finns även i nyare forskning om trumpeten, men… forskningen har rört sig på en kvantitativ nivå. Problemet är att detta ofta skett utan en ifrågasättande diskussion av själva genuskonstruktionen i samband med instrumentet trumpet.”

Men detta projekt handlar enligt uppgift om det motsatta:

Trumpetens genusladdning är svag i Skandinavien

Trumpetens genusladdning är svag i Skandinavien

”En stor del av hennes arbete går ut på kvalitativa undersökningar i form av intervjuer av trumpetare, såväl kvinnliga som manliga. –Det intressanta är att samtliga informanter, även om de hade olika åsikter om det, visste om trumpetens manliga kodning. Den kulturella konsensusen kring trumpetens genuskodning är alltså fortfarande väldigt tydlig. Däremot visar intervjuerna att trumpetens genusladdning är olika stark beroende på geografiskt läge. Ju längre österut man kommer i Europa ju starkare är genusladdningen och i Skandinavien är den ganska svag. Möjligheten att spela starkt på instrumentet har gynnat genuskodningen då trumpetens starka ljud har kopplats till kraft och manlighet. Att spela starkt har blivit till ett slags norm som länge överskuggat andra klangmöjligheter som uppfattats som avvikande och kvinnliga”.

Man undrar ibland vem det egentligen är som har det manliga som norm. Jag hoppas att det genusindustriella komplexet inte tar illa upp om jag tar min genustrumpet och får utlopp för mitt undertryckta manliga genus genom att blåsa så starkt att ljudvågen välter hela Nationella Sekretariatet och förintar hela propagandamaskineriet så att både genusforskarna och alla flygblad lämnar galaxen för alltid? Min egen forskning visar för övrigt att genustrumpeten inte är en markör för manlighet utan en symbol för ett samhälle i utförsbacke:

Ingen har väl förresten missat årets konferens Folk och Försvar? Den inleddes igår och pågår i hela tre dagar. Man kunde se sändningar på TV i förmiddags från igår, och gårdagens och dagens sändningar ligger nu uppe i  arkivet. Jag satte på TV:n i morse och hamnade mitt i föredraget ”Cyberattacker i praktiken – demonstation” där en forskare från FOI höll ett väldigt intressant föredrag. Söndagens tema var som ni kan se ”De inre hoten” och ämnena är extremism och cyber-attacker.

Jag och min dotter besöker Armémuseum

Jag och min dotter utanför Armémuseum

Sändningarna läggs upp fortlöpande i denna länk. Misstar jag mig eller har man missat det stora smygande inre hot mot Rikets säkerhet som kallas Genusväldet? Jag ska genast kontakta FOI, SÄPO, Kungen och det församlade patriarkatet i ärendet och återkommer när jag vet mer. Möjligtvis kan det vara strategiskt klokt att inte lyfta fram vissa hot eftersom man då riskerar folkliga uppror och kaos, men allt finns ju ändå dokumenterat här och anledningen till att jag lägger upp det genusindustriella komplexets växande vansinne och utbredning på bloggen är ren självbevarelsedrift, man vill ju inte bli anklagad för den tredje härskartekniken ”undanhållande av information”. Glöm nu inte att lyssna på Filosofiska Rummets program om matematik! :-)


Lösningen på skolproblemen?

januari 12, 2011
Skolverket anser att lärarkåren måste genusutbildas

Skolverket anser att lärarkåren måste genusutbildas - det är svensk skolas största utmaning inför framtiden

I Rapport 10 den januari tar man upp DEJA:s slutrapport SOU 2010:99 (den som vi väntat på i över ett år nu, med ”lämpliga åtgärder” baserat på genusanalysen av svensk skola) och vi kan höra undervisningsrådet på Skolverket, Ann Frisell Ellburg, kommentera pojkars högre genomsnittsbetyg i ämnet Idrott och hälsa (min 8.10-): ”Den här studien liksom tidigare studier visar att det är väldigt stark betoning på fysisk aktivitet och då bollsportsaktivitet och det gynnar framför allt bollsportsaktiva pojkar, och det är ju då, det ger ju inte alla elever samma förutsättningar.” Reportern kommenterar: ”Och det här får konsekvenser för elevernas betyg, deras kunskaper i ämnet blir sämre [??] och de når inte heller skolans mål för idrott och hälsa. Förklaringen till varför det blivit så här ligger i lärarnas kompetens, det menar skolverket.” Men huvudproblemet är att pojkar presterar sämre i de andra ämnena, eftersom de odlar en ”antipluggkultur” – dock väljer man i reportaget att bara ta upp det ämne där förhållandet är det motsatta. Undervisningsrådet på Skolverket fortsätter: ”Lärarna har en okunskap kring tex bedömningsbiten och även att man är okunnig, eller att man skulle behöva utveckla snarare en genusmedvetenhet, dvs hur man bemöter flickor och pojkar i en undervisningssituation och så. Det finns många lärare som är väldigt engagerade, som vill förändra könsmönster, men men som kanske famlar efter hur man ska göra”.

Hur kunde eleverna klara skolan bättre förr när det fanns färre genusvetare i farten?

Hur kunde eleverna klara skolan bättre förr när det var färre genusvetare i farten?

Detta följs av en elev (flicka) som kommenterar hur hon skulle göra: ”…och inte låta killarna ta över så mycket som de gör.” Vad detta betyder konkret i en klassrumssituation är exempelvis krav på att man ska räcka upp handen för att få komma till tals, inte låta killarna (och inte heller tjejerna för den delen) att springa runt i klassrummet och störa lektionen för att få uppmärksamhet, och så vidare. Är detta då ett genusproblem? Ja, i ett visst avseende, om det är så att det framför allt är killarna som beter sig på ett störande eller icke-acceptabelt sätt, och som gör att flickor som grupp inte får en syl i vädret eller studiero. Men är lösningen på detta problem verkligen genusteori och queerkunskap för lärarkåren? Kan inte lösningen vara så enkel som att utvisa störande element ur klassrummet? Inte låta den som pratar utan att räcka upp handen komma till tals utan ge en handuppräckande elev ordet istället, och så vidare. Så som det var på den gamla goda tiden, när man själv gick i skolan. Eller är lärarkåren så försvagad att det inte förmår upprätthålla ordningen i klassrummet? Och vad beror då detta på? Att pojkarna ”tar för sig” (dvs tar tid och uppmärksamhet från läraren på bekostnad av flickorna) måååste bero på bristande genusmedvetenshet hos lärarkåren (könsstereotypa förväntningar och föreställningar om kön gör att lärarna reproducerar manligt beteende genom sitt bemötande). Den är ju fullständigt okunnig i genusfrågan. Se exempelvis Uppsala Universitets ”Genus- och jämställdhetslitteratur relevant för lärarutbildare”:

Genussamordnaren vid lärarutbildningen

Genussamordnaren vid lärarutbildningen

”Här presenteras genus- och jämställdhetslitteratur med relevans för lärarutbildare. Delar av litteraturen är dock relevant för all personal. Först presenteras allmän genuslitteratur, vilket förutom genus bl.a. innefattar maskulinitetsforskning och queerteori. Därefter kommer genusforskning med anknytning till utbildningsområdet, som följs av litteratur om jämställdhet med koppling till förskola/skola samt universitetet/ arbetsplatsen. Sist listas ett antal webplatser. Litteraturlistan är inte att betrakta som fullständig utan snarare som ett pågående projekt som regelbundet fylls på och justeras. Kommentarer och förslag mottages därför tacksamt” Klicka gärna på länken för att se hur lång listan är – just nu är den på drygt 7 A4-sidor. Så här ser de första två sidorna ut:

Genuslitteratur

Andersson Gudrun (red.) (2000) Bedrägliga begrepp: kön och genus i humanistisk forskning. Uppsala: Historiska inst., Uppsala universitet

Butler Judith (1990) Gender Trouble. Feminism and the Subversion of Identity. New York: Routledge

Carlson Åsa (2001) Kön, kropp och konstruktion: en undersöking av den filosofiska grunden för distinktionen mellan kön och genus. Eslöv: Symposion Connell Robert Will (2002) Om genus. Göteborg: Daidalos

Connell Robert William (1999) Maskuliniteter. (övers. Åsa Lindén) Göteborg: Daidalos

Eduars Maud (2002) Förbjuden handling. Om kvinnors organisering och feministisk teori. Malmö: Liber

Elvin-Nowak Ylva & Thomsson Heléne (2003) Att göra kön. Stockholm: Bonniers förlag

Funberg Jesper (2003) Kom igen, gubbar!: om pojkfotboll och maskuliniteter. Stockholm: Carlsson

Gemzöe Lena (2003) Feminism. Stockholm: Bilda förlag

Gothlin Eva (1999) Kön eller genus. Göteborg: Nationella Sekretariatet för Genusforskning

Harding Sandra (1996) The science question in feminism. Ithaca: Cornell Univ. Press

Hirdman Yvonne (2001) Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber

Hirdman, Yvonne. (1998) Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 3, 49-63.

Holmberg Carin (2003) Det kallas manshat – en bok om feminism. Stockholm: Modernista

Lenz Taguchi Hillevi (2004) In på bara benet. En introduktion till feministisk poststrukturalism. Stockholm: HLS förlag.

Lundgren Eva (1993) Det får da være grenser for kjønn: voldelig empiri og feministisk teori. Oslo: Universitetsforlaget

Rosenberg Tiina (2003) Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas

Wahl Anna ( 2002) Förbjuden handling. Malmö: Liber

Wendt Höjer Maria & Åse Cecilia (1999) Politikens paradoxer – en introduktion till feministisk politisk teori. Lund: Academia adacta

Genuslitteratur inom utbildningsområdet

Ambjörnsson Fanny (2004) I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. Stockholm: Ordfront förlag

Arnesson Anne-Lise (2000) Masculinities and identities at play. A discourse analysis of conflict in a Norwegian classroom. Pedagogy, Culture and Society, 2, 157-171

Berg Lena (2002) Äkta kärlek: heterosexuell samvaro speglat mot diskurser om kärlek, heterosexualitet och kropp. (utgör, jämte författarens licentiatuppsats, avhandling för doktorsexamen, Uppsala universitet)

Berg Lena (1999) Lagom är bäst: unga kvinnors berättelser om heterosexuell samvaro och pornografi. Stockholm: Bilda: ROKS

Berge Britt-Marie (1998) Könskoreografi och symboliskt våld i skolan. Kulturella perspektiv, 4, s.46-54

Berggren Inger (2001) Identitet, kön och klass. Hur arbetarflickor formar sin identitet (avhandling för doktorsexamen, Göteborgs universitet).

Bjerrum Nielsen, Harriet. (2003) Nye jenter og gamle kjønn. NIKK magasin, 2, 9-12.

Jag och min lillebror med våra avhandlingar 2007

Jag och min lillebror med våra doktorsavhandlingar 2007

Med 5 sidor till så kan man nästan säga att lärarna mer eller mindre också blir genusvetare, vilket ju är målet. Men man kanske inser att detta är ganska nytt och att lärare i 50-60-års åldern ju missat all den här viktiga kunskapen och därför är inkompetenta och inte kan lära ut sitt ämne på ”ett jämställt sätt”. Samma lärare, och till och med sådana som idag är i 80-årsåldern, som undervisade mig, och jag blev ju matematiker (dessutom disputerade jag exakt 19 dagar innan min lillebror gjorde det – och vann därmed ett viktigt könskrig, eller åtminstone hade det varit det, om min familj varit genusupplyst). På tal om förväntningar som det talas om så mycket, mina gamla gymnasieläre, flera av dem avdankade universitetslektorer från Lunds Universitet, hade den helt könsneutrala förväntningen på oss alla att vi skulle få alla rätt på centralproven i kemi och matematik. Det blev också ofta så, eller nästan så, för deras klasser. De kunde sitt ämne som ett rinnande vatten och kunde förklara saker på olika sätt tack vare sina djupa kunskaper, vilket ledde till att de flesta elever förr eller senare förstod det mesta. De var dock helt okunniga om genusstrukturer.

Den här mobila övervakningskameran ska rulla runt i skolkorridorerna och jaga genusstrukturer och omedvetna lärare

Den här mobila övervakningskameran ska rulla runt i skolkorridorerna och jaga genusstrukturer och omedvetna lärare

Rektorn var en klok man som en gång under en samling i aulan inför terminsstart sade till oss: ”En utbildning är inte något man får, det är något man skaffar sig. Det är lite otur i dagens Sverige, med både den nya moderna synen på vad kunskap är, och samtidig kravlöshet och en mentalitet som odlas (med genusvetarna i spetsen) att man alltid är offer för ”strukturer”. Och de ”olika förutsättningarna” olika elever har inför ett matteprov – där en elev pluggade under helgen medan en annan spelade fotboll och gick på disco och inte ens öppnade matteboken. Dessa ”olika förutsättningar” skapas av strukturer, men inte strukturer i hjärnan som man skulle kunna tro, utan av genusstrukturerna som omger oss alla. Det är genusstrukturerna som gör att vissa prioriterar skolarbetet högt och andra lågt. Detta visar inte minst SOU 2009:64, där vi kan ta del av den fullkomligt fenomenala analysen av svensk skola (den rapport som Anna Ekström, delegationens ordförande, i debatten med mig i Riksdagen i våras kommenterade med att hon ”står bakom varje ord i rapporten” efter att jag citerade nedanstående):

Sid 16: ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna… Skolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.”

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet!).

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.

Här växer de svenska genuspengarna

Här växer de svenska genuspengarna

Det är dessa problem som man har att lösa. Bland annat. Sedan dess har det producerats 13 rapporter till , och i dagarna kom alltså slutrapporten med åtgärdspaketet som jag ska läsa givetvis, men det får bli helggöra. I julhelgen läste jag Rapport 11: ”Att bli medveten och förändra sitt förhållningssätt” som jag måste avhandla först, nu när jag ändå orkat plöja den. :-) Men slutrapporten är klart viktigast –  där skulle ju ”lämpliga åtgärder” presenteras, baserade på de föregående rapporterna (regeringens pressmeddelande), som vi betalat med våra skattepengar. Hur är det nu – är hemundervisning fortfarande lagligt?

Om slutrapporten SVD Brännpunkt, SVD , DN ledare, Lärarutbildare på  Newsmill , Genusnytt om rapporten. Mer skoldebatt – lärare blir byråkrater: SVD 1, SVD 2.

PS! Bloggen Tysta tankar tar upp frågan om mäns roll och andelen män i skolan i sitt inlägg om DEJA:s slutrapport, och jag noterar att bloggen i ett annat inlägg nämner SOU: 2006:75. Och då jag läst SOU 2006:75 riktigt noga så kan jag svara på frågan som ställs i det senaste inlägget om DEJA:s slutrapport. I SOU 2006:75 som jag bloggat om i fyra inlägg har jag i del 3 svaret, och här är det:

På sidan 52 under 2.6: ”Män + förskola = jämställdhet?” diskuteras andra länders jämställdhetsarbete i förskolan, där man också vill ha in fler män. Dessa länder vill dock ha in fler män av fel skäl! Bland annat kritiseras det skotska projektet ”Men in childcare” som startades i början av 2000-talet, för att projektet ”bygger i stort sätt enbart på tankar om kvinnors och mäns olikheter. Initiativtagarna till projektet ser män som i grunden olika kvinnor. De bör komma in i förskolan för att fylla en funktion som kvinnor aldrig kan göra.” Detta sticker visst i ögonen på svenska genusvetare. Även Norge och Belgien kritiseras av samma skäl (sid 54): ”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.” Här kan man ställa sig två frågor: 1. Varför vill  svenska genusvetare egentligen att det ska vara 50% män i förskolan? 2. Varför spelar kön roll i bolagsstyrelser men inte i förskola och skola?

En sista kommentar: är det någon som tänkt på att förkortningen DEJA är olämplig med tanke på ambitionen? Deja är benämning på en kvinnlig träl under den yngre järnåldern. Förkortningen bör granskas ur ett genusperspektiv då den uppenbarligen bär på ett dolt budskap.

Relaterat: Världen idag: ”Skolorna blir sämre och genusvetarna fler”Är genusvetarnas verksamhet laglig? , Skolgenus  (del 1 om SOU 2009:64) , Från DEJA till Rismodellen (del 2 om SOU 2009:64) , DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion (del 3 om SOU 2009:64) , Mattegenus i det Butlerska vektorrummet (del 4 om SOU 2009:64) , DEJA:s matteproblem (del 5 om SOU 2009:64), Mitt anförande i Riksdagen , Grattis skattebetalare!Genusväldet intar Södertörns högskola, von Wright och tekoppen.

Fler genusrelaterade nyheter hos Pelle Billing, Matte Matik, Pär Ström, Aktivarum


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 879 andra följare

%d bloggers like this: