Timbro-seminarium om integration och SVT om lärare som pratar sperma-smaker

Jag nämnde detta nederst i mitt förra inlägg, men jag tänkte att det kan vara värt ett eget inlägg: statsvetaren Andreas Johansson Heinös nyutkomna rapport Integration eller assimilation? och tillhörande seminarium. Inbäddningskoden accepteras inte av wordpress, så det får bli en länk till seminariet (drygt en timme långt) istället – se/lyssna! Intressant och välbehövligt. Det är ju bra om vi kan ha en debatt som inte ser ut så här :

I förra inlägget tog jag upp några inslag i svensk skolundervisning, och jag ser att SVT läst min blogg, för i dagens TV-tablå kan vi se att man tagit detta viktiga inslag från klassrummen ut till den obildade massan.  Efter att ha sett Timbro-seminariet, som jag rekommenderar (för ytterligare fördjupning läs Johansson Heinös doktorsavhandling ”Hur mycket mångfald tål demokratin?” – va!? Jag vill också sälja min doktorsavhandling på Bokus! ), kan man sätta på TV:n, för klockan 22.00 har programserien ”Sexualkunskap” premiär på TV : (ur Metros TV-tablå): ”Sexualkunskap. UR. Faktaserie.  Del 1 av 8. Hur smakar sperma? När läraren Sanna ska starta sex- och samlevnadsundervisningen så visar det sig att åttorna har egna funderingar om livet och kärleken. Även SVT2 26/1 och 28/1.”

Skolan slösar våra barns tid!

Åttorna har säkert många funderingar om livet. En fundering är antagligen hur de ska komma in på gymnasiet när all tid går till genus, sex och relationsprat. En annan fundering är hur de ska klara sitt matteprov, sitt NO-prov och sitt engelskaprov.  De undrar, alltmedan läraren i sitt psykotiska tillstånd av gensuvansinne pratar om spermasmaker, om de kommer att kunna bli ingenjörer, läkare, jurister eller ekonomer, eller om de är dömda till att bli genusvetare och livscoacher. För självklart behövs det en livscoach per medborgare i det här landet snart  – få individer förblir vid sina sinnens fulla bruk efter en svensk skolgång – minst hälften utvecklar psykisk ohälsa och genusrelaterade personlighetsstörningar.  På tal om skolan. Låt mig  säga detta, med förhoppning om att fler delar med sig av sina erfarenheter: min 7-åring kommer hem från skolan och säger minst tre gånger i veckan att hon är ”trött på att vi bara pratar om att man ska vara snäll, man ska inte mobbas, man ska inte vara dum” osv. Hon är understimulerad och vill lära sig om växter, djur, tal, figurer och maskiner. Det tog mig en kvart att lära henne att lösa linjära ekvationer förra året (i stil med 7+x=11, vad är x?). Det var ett år sedan – jag ville bara se om det gick! Nu ser jag till att hon ser de djur- och växtdokumentärer som visas på Kunskapskanalen och National Geographic och ibland SVT. Är de på engelska läser jag texten åt henne. På nätet hittar vi fina bilder på galaxer och ibland till och med filmer. Vad sysslar svensk skola med!? Och vad sysslar SVT med? Annat var det på min tid: jag var ordförande i Unga Forskare och mamma var ordförande i Hem & Skola – det var enbart därför skolan inte gick under.

En sådan här trevlig växt hade de på Bergianska

Istället för ett folkbildningsprogram om sperma (som dessutom är hämtat från svensk skolundervisning!) borde man sända en repris på UR-serien Jorden är platt – matematik där jag medverkar i två av programmen. I den ena var jag höggravid men pallade mig likväl till studion för att berätta om matematik och arkitektur, och det andra programmet spelades in en månad efter förlossningen, då jag åkte till Bergianska trädgården för att berätta om Fibonacci, gyllene snittet och växters geometri. Det ser ut som att jag får ta ett samtal med UR-folket, så här kan det inte få fortsätta – innan vi vet ordet av bjuder de in en genusforskare! För den som inte vill se TV1 så finns ett annat alternativ på TV 5 samma tid: ”Fråga Olle dokumentären: Svensk dokumentärserie. Del 1. Vi jobbar med porr. Följ med på en svensk filminspelning med Sveriges yngsta porrfilmsproducent, 20 årige Jacob, när en av hans filmer spelas in i skånska Hörby”. Det är bra att man lyfter fram de mest framstående medborgarna i riks-TV: porrskådisar, sex-lobbyn, spermalärare och genusforskare. Det räcker ju inte med att vi möter dem i det dagliga livet  – även vår fritid ska gå till det här.

Relaterat: Aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer. Annan aktuell skolfilm: ”Sex på kartan”.

Lästips: Chefsingenjören om att Försvarsmakten ”sänker de fysiska kraven medan man höjer värdegrundskraven” (se även Wiseman’s wisdoms).

Metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer!

Jag skojade bara ang mobiltelefonteleskop - med det finns visst!

Nu har jag äntligen sett till att ordna Paypal, som ni kan se uppe till höger på bloggen . Donationer kommer att användas till att investera i en apparat som gör det möjligt för mig att blogga oftare och läsa mail regelbundet – jag tänkte jag skulle införskaffa en androidgrej som är så populär och användbar, ni vet en sådan där kombinerad dator-mobil-teleskop-brödrost med en inbyggd grafritande hårtork med diskmaskin i. På 20 kvadratcentimeter, och som löser alla fläckar, problem och sudokun när man sätter den på 60 grader och stoppar in lite Ariel och ett simkort. Där jag främst är ute efter datorfunktionen och Internet då, så att jag kan koppla upp mig även på buss och tunnelbana och se vad som pågår på genusfronten och på bloggen.

Vetenskapspropaganda?

I DN Insidan under rubriken ”Vi pratar sex redan i förskolan” (tipstack till Joakim!) kunde man häromdagen läsa om hur den anatomiska undervisningen i en grundskola görs könsneutral. 700 elever från förskoleklass och upp till årskurs nio ska  genusinformeras så att Sverige blir en ledande kunskapsnation. Så här inleds artikeln:

”Undervisningen i sex-och samlevnad har hamnat på efterkälken. I höst införs ny läroplan med krav på att ämnet ska ingå i fler ämnesområden. Men på Frejaskolan i Gnesta är man steget före.” Verksamheten i denna skola kommer antagligen därför utgöra en förebild för övriga skolor i landet som måste verka i enlighet med (faktarutan till höger) den läroplan som börjar gälla hösten 2011 och som ”omfattar tydligare skrivningar för hur sex och samlevnad ska integreras i de olika ämnena i skolan”. Både kommunens jämställdhetsstrateg och matematik- och NO-läraren är därför engagerade i arbetet:

”Det viktiga är att eleverna ser hur allt hänger samman, menar Maja [matematik- och NO-lärare] och Karina [Kommunens jämställdhets-strateg]. Hur sexualitet ofta styrs av andras normer och värderingar. Därför ska undervisningen också ske på ett neutralt sätt. I den anatomiska undervisningen försöker de vara så tydliga som möjligt.

– Vi vill komma bort från metaforer som att spermier är aktiva och ägg passiva i befruktningsprocessen, eller att mäns och kvinnors könsorgan beskrivs som komplementära. Den typen av beskrivningar tjänar bara till att förstärka traditionella könsnormer och heteronormen, menar de.”

Ägg attackerar spermier

Idén om att spermien verkligen simmar till ägget är en social konstruktion som producerats i huvudet på patriarkatet. Ägget ligger inte bara där, utan det simmar faktiskt in i penisen där det genast ”tar för sig” av livet genom att grabba tag i närmsta förvirrade spermie, kidnappar den, kör över allt i sin väg och för sedan den passiva spermien tillbaka till livmodern där den låser in den och sedan borrar sig in i den, vilket orsakar en sammansmältning, om spermien inte dött under äggets vilda framfart. Om det är fallet åker ägget tillbaka in i penisen och tar en mer duglig passiv spermie som tål lite stryk – det är så evolutionen gynnat snabba ägg och
stryktåliga spermier som inte vågar röra en fena. Att en förvirrad professor på Karolinska Institutet sedan tycker sig se i sitt mikroskop att det är spermien som är aktiv och simmar runt och letar efter ett ägg är ett tecken på demens. Alla som sysslat med IVF vet hur det egentligen ligger till, och att män kan bli lika gravida som kvinnor (återkommer till det lite längre ner). Annat ur artikeln:

”En annan ambition på Frejaskolan är att sex och samlevnad inte ska begränsas till biologilektionerna, utan ingå i flera olika ämnesområden.

– Det är skolans uppdrag att hjälpa unga att vara självständiga individer som gör fria val, säger Karina Solax Stridh, jämställdhetsstrateg på kommunen i Gnesta och tidigare kollega med Maja på skolan.

Lärarens uppgift är att synliggöra normer och fördomar. I det här fallet visar sig fördomen genom att eleverna tittar på läraren istället för tavlan, som om hennes klädsel vore viktigare än hennes kompetens. Ett genusgeni kom på detta unika fördomstest (obs detta är inte jag utan en bild jag fann på nätet när jag googlade "sexy teacher" )

– Om man som lärare inte förstår vad man håller på med, är det lätt att man förstärker och befäster stereotypa könsnormer och värderingar. Då gör man mer skada än nytta, säger hon. En viktig del av undervisningen är att ge eleverna verktyg som synliggör deras egna och omgivningens normer och värderingar. Detta kallar vi för ett normkritiskt perspektiv, säger Karina.

- I åttan hade vi en övning där vi fick titta på olika ansikten och gissa vilka som var ihop med varandra, minns Ludvig. Det fanns inget facit, men efteråt när vi diskuterade insåg vi att ingen har satt ihop två tjejer eller två killar. Det var intressant.

- Här fick ni ju möjlighet att fundera kring hetronormen, säger Karina till Ludvig och Fredrika. Det gäller att göra det på ett roligt sätt, så att barnen får lite aha-upplevelser. Fredrika har funderat och läst mycket om genusfrågor och jämställdhet. För henne och en del av hennes jämnåriga är det självklart att ifrågasätta normerna kring kön.

– I min grupp var det många som redan var medvetna om hur vi styrs av fördomar och normer när vi skulle fördela orden på killar och tjejer. Så vi pratade ganska mycket om fördomar redan under själva övningen, säger Fredrika.

– Pedagogens roll är inte att säga vilka normer som är rätt eller fel, utan att belysa att de finns, att göra eleverna uppmärksamma på dem, avslutar Maja Thorsén. Det är alltid lika roligt att höra dem reflektera över sina egna perspektiv. Det märks att de växer.”

Vägra dammsuga!

Detta med aha-upplevelser och att låta eleverna veta vilka fördomar de bär på känner jag igen, nämligen från verksamheten i en annan skola, vars genusarbete uppmärksammades för ett tag sedan. På Mariaskolan i Stockholm  (som beskrivs som ”ledande i genusundervisningen”) har man hyrt in en gensupedagog som håller i en genusinriktad lektion i sjunde klass. Enligt honom är det viktigt att prata om genus i grundskolan och han anser att ett alternativ är att föra in det i den vanliga undervisningen. Han uppger sig jobba utifrån ”poststrukturell feministisk analys”. Skolan har en personal-genusgrupp, en elev-genusgrupp och en föräldra-genusgrupp. Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad tror att det kan ge konkurrensfördelar och har sökt pengar från Skolverket för att försöka ta fram en siffra eller ett index på skolornas genusarbete. Sedan kan man ju undra varför det går utför vad gäller svenska elevers kunskaper i matematik och andra ämnen. Det kan väl inte bero på att genuslektioner tränger ut andra ämnen, eller att genuskunskap med absolut nödvändighet ska integreras i alla ämnen, och att lärarna måste gå kurser och omvärdera sin roll eftersom de uppenbarligen missförstått sitt uppdrag?

Hur tolkar man det här utan att kunna läsa? Att politikern lyssnar på väljaren, som är en struts?

Uppdraget går tydligen i fösta hand ut på att ”motverka traditionella könsmönster”, inte att lära ut ekvationslösning eller kemiska formler. Inte ens att skriva eller läsa är prioriterat. Genuskunskaperna står över allt det där. Det visar inte minst det faktum att man ca en vecka efter valet ägnade ett helt program i P1 (minns inte exakt datum eller tid, hade på radion och stötte på det av en slump) åt att diskutera problemet med valaffischerna med en kvinna som doktorerat på sådana. Temat var alla de analfabeter i landet som kanske röstat fel eftersom de bara kunde döma partipolitiken efter bilderna, och inte kunnat läsa texten på dem, och än mindre partiprogrammen. Därför är bilden så mycket viktigare. Tänk bara på Hägglund och strutsen – hur ska man tolka in ett politiskt budskap här om man inte kunnat läsa texten under eller något om KD? Lösningen var i vilket fall att inför nästa val försöka utforma affischerna på ett bättre sätt, så att inte analfabeterna missförstår bilderna och röstar fel. Den geniala men verklighetsfrämmande idén att under de fyra år som är kvar till nästa val istället satsa på att lära analfabeterna att läsa nämndes inte ens. Folk som säger att det inte finns något typiskt svenskt har fel, detta om något är det som idag är typiskt svenskt. Jag tror jag ska skriva en bok snart. Den ska heta ”Att rasera en nation”. Den som är intresserad av att bli medförfattare är välkommen att kontakta mig.

Kvinna eller man? Bli medveten om dina fördomar!

Men just det ja – Mariaskolans genusarbete. Läs artikeln! Dagens uppgift i samhällsorientering: eleverna ska studera ett papper uppdelat som ett schackbräde. I rutorna av den ena färgen står ord som ”stark”, ”bra lokalsinne”, ”krigare” osv och i övriga rutorna ord som ”plocka ögonbryn”, ”trösta”, ”blyg” och ”laga mat”. Eleverna ska försöka komma på vad färgerna står för (önskat svar: killar resp tjejer), men uppenbarligen är eleverna inte så ”fördomsfulla” som genusvetaren antog, för enligt artikeln säger eleverna följande: ”Nej, laga mat gör inte bara tjejer, killar kan göra det också.”, ”Alla personer kan trösta om de vill.”, ”Jag tycker alla är fel för jag kan vara alla om jag vill”, och detta är innan genusmissionen påbörjats – vilket är intressant eftersom man i artikeln försöker ge sken av att denna genuslektion är en nödvändighet! Därför, eftersom eleverna ju redan tycks vara ganska fördomsfria och öppna för att alla kan göra det mesta, lägger läraren upp en bild på ”en höggravid person som ser ut som en man”.

Framtidens forskare skapas med genusvansinne som bas

Där kommer barnen minsann att säga fel, oavsett om de säger att detta är en man eller kvinna kan genuspedagogen tillrättavisa dem och bekräfta deras fördomar. Genuspedagogen inser nu sitt värde och känner hur viktigt hans uppdrag är. Detta inslag under skoldagen kommer att göra Sverige till en ledande kunskapsnation genom att lägga grunden för de högre studier i matematik och fysik som behövs för att eleverna ska komma in på civilingenjörsutbildningen. I synnerhet är det just detta som kommer att bryta könsbundna studieval och eliminera den sociala snedrekryteringen. Det är bra att man satsar så välgenomtänkt och målmedvetet på precis det som behövs för att uppnå det som står skrivet i alla jämställdhetsplaner. Man är mållös. Kan den stress unga känner idag och som tas upp i en av DEJA-rapporterna möjligtvis bero på att dagarna ägnas åt genusarbete och att barnen måste plugga in själva skolämnena på kvällar och helger?

Forskning visar att grundläggande kommunikation saknas mellan flera delar av den genusinfiltrerade hjärnan

Nu när vi ändå är inne på det ledande genusarbetet och skolornas undervisning, minns ni programmet Skolfront för ett drygt år sedan? Programmet om ”skolinformatörer” i sex- och samlevnad och som avslutades med  ”Tänk på vad vi har lärt oss ikväll: det finns inget naturligt glidmedel i röven”. Göran Skytte skrev om det i SVD: ”Det är faktiskt inte riktigt klokt”. Detta gäller skolelever, som förväntas acceptera det som till och med upprör våra riksdagsledamöter (här ”Praktikan” eller här ) och dessutom är det obligatorisk närvaro för eleverna. Riksdagsledamöterna hade valet att slänga broschyren i papperskorgen, vilket flera av dem uppenbarligen gjorde. Sedan undrar genusforskarna varför samhället blivit så ”hårt och kallt” och varför 14-åringar gruppvåldtar varandra och använder grova ord. Det beror på förtryckarstrukturer säger man och skriver en 300-sidig rapport genusrappakalja med ena handen med instruktioner för hur man ”dekonstruerar maskuliniteten” hos unga pojkar, medan man med andra handen delar ut instruktioner för analsex och tar in ”skolinformatörer” som dem man lyfte fram i Skolfront. Och genuspedagoger, som med sitt normkritiska perspektiv ska göra klart för ungdomarna att det inte finns något rätt och något fel, allt ska ifrågasättas och i synnerhet då föräldragenerationens förlegade normer om uppförande och vad som är normalt beteende. När sedan eleverna våldför sig på varandra så startar man ett antimobbnings-arbete, parallellt med den normkritiska genusundervisningen. När ska de två hjärnhalvorna hos genusexperterna börja kommunicera med varandra?

Lästips: Experter i barnmedicin om skolan, idétorka hos (m),  mer om skolan, kramkalas istället för partiledardebatt, Rayman i AB om kramkalaset, DJ om jämställdhetsbonus på DN Debatt, Nekad jobb pga fel åsikter, kvotering till polisutbildningen?, slutreplik om Amazonia, censur i ungerska medier, Heinö på Newsmill (Heinö är aktuell med denna rapport + debatt).

Mitt bidrag till den moderna konsten

(Konstverket återfinnes längst ner i inlägget!) I SVD-ledaren ”Vem är insnöad” av Per Gudmundson  kan vi läsa om en artikel som även fångade min uppmärksamhet i senaste numret av Axess : ”Forskning utan forskare” (finns inte på nätet) skriven av Johan Lundberg (min krönika finns inte heller på nätet men innehållsmässigt svarar den mot detta och detta inlägg). Så här skriver Gudmundson: ”Kanske går det heller inte att tänka nytt utan att utgå från traditionen. Om man utplånar traditionen tar man bort de grundläggande byggstenar som allt annat vilar på. Tidskriften Axess har länge drivit en debatt just om traditionens roll inom främst måleriet. Man menar att delar av den samtida konsten är intellektuellt tom, därför att den aktivt motarbetat och försökt frigöra sig från varje form av tradition. I nya numret återtrycks en katalogtext från Moderna museets pågående utställning av samtida svensk konst, som exempel.

Chokladrutor som konst

”Viktor Kopp målar choklad. Som en del i hans undersökning av det måleriska bildrummet har han sedan 2007 i flera sviter återkommit till chokladkakan som motiv. I kraftig uppförstoring och genom en nyfiket utforskande blick visas chokladens rutmönster. Varje målning är samtidigt flera mindre bilder. Kakans högplatåer närmar sig monokromens serena stillhet, medan de illusoriskt målade mellanrummen dramatiskt avtecknar sig som belysta eller skuggade sänkor. Målningen buktar in och ut i ett spel mellan realism och abstraktion. Som om den vill vara både choklad och färg. I början brukade Viktor Kopp låta sina initialer avteckna sig i chokladen. Versalerna V och K framträdde nedsänkta i färgen som ett skämtsamt firmanamn. Målningarna från 2010 präglas mindre av den sortens humor och mer av allvar. Kanske till och med av sorg. De byggs upp av en tyngre och mörkare kulör än tidigare och med tydligare rester av den måleriska akten. Viktor Kopps chokladytor fixerar seendet. Att de kommer ur ett undersökande av dörrar är därför inte förvånande. Inte heller den medvetna blinkningen åt såväl geometrisk modernism som popkonst. Målningarnas vertikala plan pekar tillbaka på sig själva. ’Se mig i min framställning som chokladdörr.’ Så talar målningarna till betraktaren. Om färgen och om händelser i färgen. Om motivets realism. Och penseldragets.  Tidigare föreställde oljefärgen choklad. Nu är chokladen verkligen målad färg.”

Frågan är väl vem som är mest insnöad. Den som upprätthåller sin tradition eller den som klippt av banden? Traditionen kan kännas som meningslös upprepning. Men traditionen är ackumulerad kultur, själva utgångspunkten för varje ansträngning att tänka nytt. Utan traditionen blir skapandet tomt.”

Gubbslem är en encellig alg som exploderar om den utsätts för värme eller beröring - googla själva

Gudmundsson har bra koll på vansinnet – tidigare i år fann han som bekant en rolig artikel i Arena där en genusforskare konstaterade att hon delar 70% av sina gener med en brödlimpa och drar därför slutsatsen att ”vi har aldrig varit människor”, och vi fick också veta att många menar att ”det finns ingen skillnad mellan det som händer innanför och utanför människans kranium”. Istället lanseras bilden av ”slemsvamp”” osv. Moderna galenskaper med svenskt ursprung – varför blir man inte förvånad? Inget förvånar mig faktiskt längre, vilket ju visar att man uppnått sitt mål: att normalisera vansinnet. Så här fortsätter Axessartikeln:

”Det bör kanske påpekas att Viktor Kopp lika lite som andra konstnärer bör hållas ansvarig för receptionen av sitt eget oeuvre. Han är inte heller den  konstnär som är mest representativ för den estetik som dominerar utställningen, vilken med en term hämtad från från konstfack och Konstfack-läraren Gunnar Larsson kan sägas präglas av ”hitte-på-konst”. Som exempel kan anföras Kajsa Dahlberg, som bidrar med en installation med sidor ur Wirginia Woolfs ”A Room of One’s Own”. Dahlberg har samlat marginalanteckningar från de exemplar av boken som hon beställt fram på olika bibliotek. Idén är möjligen intressant för den som aldrig lånat en bok på något universitets kursbibliotek. Men är den ens det?”

”Hitte-på-konstens företrädare är säkerligen till sin merpart hyggliga och trevliga människor med ett demokratsikt patos och en humanistisk människo- och samhällsssyn. Men det de sysslar med kan lätt uppfattas som vittnande om något annat. Nämligen att de underförstår att den gängse galleri- och museibesökaren är någon sorts heltigenom vegeterande varelse, som inte kan fås att reflektera med mindre än att man ställer vederbörande framför en museimonter, som i sin tur helst ska vara försedd med en beledsagande text av en kurator som så att säga ska leda in museibesökarens tankar på rätt spår. I just Kajsa Dahlbergs fall påpekas till exempel att hon

”gör… oss medvetna om läsningens betydelse, att reception och tolkning är en del av upphovsmannaskapet. Ett eget rum/Tusen bibliotek skriver in sig i den tradition som tematiserar möjligheten för det egna förnuftet att skapa sig någon form av frihet, både i förhållande till andras berättelser och till ekonomiska system.”

Lundberg kämpar mot vansinnet i konstvärlden

”Att hitte-på-konsten har svårt att göra sig gällande beror, tror jag, på just detta: att man inte beaktar att människor faktiskt tänker konstant och att de hellre tänker och reflekterar fritt än på order av konstnärer och kuratorer som i sin tur har förläst sig på de senaste årens feministiska eller postkoloniala trend-filosofer. Jag misstänker kort sagt att de flesta människor upplever att den värld som vi lever i är tillräckligt gåtfull och spännande i sig själv, och att de inte behöver assistans i att upptäcka detta.”

Det här med marginalanteckningarna är intressant, det betyder att jag numera utöver alla mina andra titlar även kan titulera mig konstnär. Här är mitt bidrag till den moderna svenska konsten: mina egna marginalanteckningar från tre slumpmässigt utvalda kursböcker i matematik (alla mina ca femtio kursböcker ser ut så här – dvs som modern konst): Priestly: ”Introduction to Complex Analysis” (läst 1997 vid Lunds Univ), Do Carmo: ”Differential Geometry of Curves and Surfaces” (läst 1999 vid Lunds Univ) och Strichartz:  ”A guide to Distribution Theory and Fourier Transforms” (läst 2005 vid KTH). Konstverket döper jag till En egen bokhylla/Tusen kursböcker. Längst ner bifogar jag även två tavlor jag pyrograferade medan jag var mammaledig. De manifesterar något så djupt som det egna förnuftets möjlighet att skapa något under mammaledigheten.

Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket

Axess nr 9 2010

Ok…varning för långt inlägg. Trevlig helgläsning till er som orkar ta er igenom vansinnet! . Nu är det senaste numret av Axess Magasin ute. Temat är ”Den ömtåliga civilisationen” och flera av artiklarna ligger ute på nätet (se länkar nedan), dock inte min krönika, som återfinnes på sådan 64 (för första gången, den brukar ju alltid hamna på sid 58 eller 60). Jag tar upp det här med JÄMI, som ni ju redan känner till sedan blogginlägget Iiiinte 80 miljoner till!!!! och uppföljaren ”Forskning saknas” på genusvansinne för 225 miljoner och dags att ”reflektera över sin vithet”. Här är artiklarna tillgängliga på nätet: Antikt ideal (JohnArmstrong), Vikten av andligt välstånd (Rob Riemen), Den obäddade sängens diktat (Johan Lundberg), Mot sängkammaren!” (Niklas Ekdal), Civilisation kräver uppoffringar (Svante Nordin). Svante Nordin var som ni minns min meddebattör i Filosofiska Rummet i mars om genuscertifieringen.

Ytterligare en av mina fyra katter

Häromdagen medan jag och dottern lekte med våra fyra katter med några gamla skosnören lyssnade jag på programmet ”En bok, en författare” i Kunskapskanalen (bara en kvinna kan göra två saker samtidigt så här) där man hade ett samtal om boken ”Afrika” med dess författarinna Ellen Hillbom, som också är doktor i ekonomisk historia verksam vid Lunds Universitet. Allt flöt på i vanlig ordning medan
katterna sprang runt och nästan välte TV:n, tills man 20 minuter in i programmet (här i UR Play) kunde höra följande (min 19:56 och framåt):

Intervjuare: ”Men i Afrika då, spåren av kolonialismen, såren av kolonialismen, vad ser vi av det idag då?”

Dr Ellen Hillbom: ”Ja en sån sak som vi ser det är ju uppdelningen, gränsuppdelningen, det är ju väldigt få gränser som egentligen har förändrats efter självständigheten. Och det har ju inneburit att man har skapat länder som Nigeria, med 250 olika folkslag som ska samlas inom en nationsgräns. I andra fall i Somalia har man delat upp den somaliska folkgruppen i fem olika stater, och det här har ju orsakat problem, att statsstaterna, det som förväntas att bli nationalstater, inte bygger på en homogen befolkning som vi kan känna här i Europa, det har inte fått växa fram på ett mer långsamt naturligt sätt utan tvingats på, och det är väl mycket utav det vi kanske ser som, man tycker om att kalla för etniska konflikter idag, många av de grupperna, folkgrupperna, skapades ju också utav kolonialmakten.”

Bulgarien - sedan år 681

Det intressanta här är inte analysen av Afrika, som säkerligen är helt korrekt, utan det faktum att Hillbom säger något som man egentligen inte får hävda, något som dessutom anses helt felaktigt av experterna i det politiska etablissemanget och journalistkåren (även om dessa inte innehar doktorsgrad så är de ju ändå som bekant ämnesexperter inom alla tänkbara områden): att det varit en fördel för de europeiska staternas framväxt med en homogen befolkning, och inte bara det – dessutom har nationalstaterna, till skillnad från här i Europa, inte fått växa fram på ett naturligt sätt, vilket varit en nackdel. Får man verkligen säga att nationalstaterna i Europa vuxit fram ”på ett långsamt naturligt sätt” och att det varit en fördel med homogena befolkningar!? Naturligt och långsamt? Jag trodde att de alla var en onaturlig social konstruktion som implementerades från en dag till nästa någon gång på 1800-talet. Har dagstidningarna lurat mig?

Min blåögda birma kommer bra överens med de gulögda perserkatterna

Detta är inte det enda exemplet på när svensk media omedvetet klantar sig. Jag har sparat ett utklipp här från Metro Stockholm (i Plus) från den 29 november på sidan 28. I artikeln ”Därför dras vi till folk som liknar oss själva” kan vi läsa: ”Hur vi mår, vem vi gifter oss med, om vi blir sjuka, hur mycket pengar vi tjänar och vem vi röstar på – allt beror på dina vänner. Men varför? ”Genetic similarity theory” kan ge oss svaret. Den kanadensiske psykologiprofessorn Philippe Rushton menar att våra gener är programmerade för att bli attraherade av att skaffa barn med någon som liknar oss själva. – Gener för blåa ögon har större möjligheter att föra sig själva till kommande generationer om de samtidigt får sina bärare att attraheras av andra med blåa ögon snarare än av dem med bruna ögon, säger Kimmo Sorjonen, vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet… – Vi nätverkar och umgås med dem som liknar oss själva eftersom detta är ett sätt för våra gener att överleva, säger Kimmo Sorjonen, vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.”

Metro behöver hjälp av ett proffs

Detta är innehållsmässigt inte mer kontroversiellt än vad som brukar stå i Illustrerad Vetenskap. Intressant är att Metro refererar till professor Philippe Rushton som skrivit flera politiskt inkorrekta böcker, bland annat boken”Race, evolution and behaviour”, som jag själv läste för några år sedan, och jag kan lugnt säga att den var väldigt politiskt inkorrekt. Om svenska journalister hade haft någon form av koll, dvs utbildning eller bildning, hade man i sann PK-anda inte vågat hänvisa till Rushton. Detta är den andra missen på kort tid som media gjort sig skyldig till och som jag av en slump snubblat över. Jag ska hålla ögonen öppna för fortsatta missar och hoppas på så sätt kunna göra karriär inom den statliga censurapparaten. En effektiv censur förutsätter pålästa och kunniga medarbetare i statens, eller medias, tjänst. De här misstagen måste hänga samman med den senaste PISA-studien som jag bloggade om här nyligen.

Julmust kan underblåsa nationalistiska strömningar!

Dessa två exempel utgör dock olyckliga undantag som snabbt måste falla i glömska. 99.999999% av alla artiklar i media är naturligtvis PK så som sig bör. Expressen varnar oss tex för farorna med julmust: ”Anna Burstedt förklarar att mat är en viktig del av varje folks nationella identitet. Men hon ser en fara i att vissa grupper gör sig till tolk för vad som är tradition och identitet – i dessa tider när främlingsfientligheten ökar. - Mat kan användas i politiskt syfte för att utestänga människor. Men den kan också vara gränsöverskridande. Man kan bjuda in andra till att dela sin julmust, säger hon.” Men låt mig komma till saken, till det jag egentligen skulle blogga om: Kemigenus. Bloggen Tradition & Fason har redan tagit upp detta, som man kunde läsa om i Skånskan den 9 december (återger hela artikeln):

”Genus och etnicitet är kanske inte det första man tänker på när man öppnar en kemibok för mellanstadiet. Men skolinspektionen har granskat kemiböckerna på Ludvigsborgs friskola och kommit fram till att det brister i jämställdhetstänkandet. Ur kemisynpunkt är det inget fel på böckerna, men eftersom de är från sent 1990-tal anser de inte belysa etnicitet och genus på ett modernt sätt. Bland annat är namnen på personer som förekommer i böckerna nästan uteslutande västerländska, andra kulturer nämns över huvud taget inte. Böckerna speglar med andra ord inte det mångkulturella samhället.”

 

Genus- och etnicitetsperspektiv saknas i kemiböckerna!

”Skolan får beröm för det pedagogiska arbetet men kurslitteraturen i kemi måste man göra någonting åt, menar Skolverket. Dessutom vill Skolverket att att Ludvigsborgs friskola i högre utsträckning börjar tala om genus och etnicitetsfrågor, både lärare emellan och med eleverna. Någon vidare reflektion över läromedlens normerande funktion vad det gäller genus och etnicitet finns inte som det ser ut i dag.”

”Kerstin Lindberg tog nyligen över som rektor på Ludvigsborgs
friskola och tar åt sig av kritiken. – Det stämmer, det har varit eftersatt. Det har varit olika ledningar på skolan och jag har inte hunnit med den biten. Men vi ska åtgärda det här. Litteraturen ska utvärderas och nya böcker ska köpas in. Man kommer även att inleda en tydlig jämställdhetsplan för personalen och bjuda in föreläsare i genus och etnicitetsfrågor. – Jag har börjat göra analyser. Det handlar både om att lärare ska bli mer medvetna och om hur vi ska prata med eleverna. Det ska satsas på det här. Senast den 3 mars kommer Skolverket att följa upp vilka förbättringsåtgärder som har vidtagits.”

Trots hundratals miljoner på genusinsatser blir svenska elever inte bättre i kemi!

Även Johan Ingerö har bloggat om detta. Det här är så absurt att det inte ens behöver kommenteras. Och så undrar man varför svenska skolelever blir allt sämre i de naturvetenskapliga ämnena, liksom i matematik (men mitt ämne har de inte gett sig på än. Eller vad säger jag!? Visst finns en genusanalys av matematiken!). Trots att man satsar miljoner och åter miljoner i svensk skola på genuskunniga specialpedagoger och ägnar dyrbar lektionstid åt diverse rollspel, genusteori, värderingsövningar, allas lika värde-projekt, bygger världsfredsutställningar, har normbrytande samtal, anordnar värdegrunds-dialoger, gör könsrollsteater och bjuder in genuspiloter som föreläser om maktstrukturer – hur kan Sverige då inte vara världsbäst och kamma hem alla kemiolympiader? Väldigt konstigt ju… Men Vetenskapsrådet både vet och har råd och satsar 5.5 miljoner på ytterligare ett genusprojekt till lärarutbildningen för perioden 2011-2013:

”I vårt forskningsprojekt är vi intresserade av att undersöka hur man kan öka genusmedvetenheten hos blivande lärare som är inriktade mot grundskolans tidigare år och om det i förlängningen kan leda till att undervisningen i naturvetenskapliga ämnen förändras, både med avseende på innehåll och på utförande, säger Anita Hussénius. I projektet utforskas lärarstudenternas relation till lärande och undervisning i naturvetenskap från ett genusperspektiv… Vi är även intresserade av hur man kan skapa sig en identitet som lärare i naturvetenskap och hur denna identitetsskapande process kan påverkas av ämnesdidaktiska kunskaper och genusmedvetenhet.”

Genustrumpeten gick sönder i skidbacken

Vem är förvånad? Med 700.000 kronor till att undersöka trumpeter ur ett genusperspektiv är detta ytterligare ett steg framåt. För fler VR-finansierade projekt se Grattis skattebetalare del 1 och Grattis skattebetalare del 2. För den som är intresserad av det här så har Skolverket som bekant beställt en rapport från professorn i pedagogik och nuvarande rektorn vid Södertörns Högskola,  Moira von Wright, där hon studerat fysikböckerna ur ett genusperspektiv. Rapporten heter ”Genus och text” och jag har sammanfattat den i två blogginlägg. Det här är riktigt sjukt – läs det den som inte gjort det: Genusväldet intar Södertörns högskola och Von Wright och tekoppen.

Pedagogikprofessorn konstaterar bland annat följande:

* ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan.” (sid 7)

* ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.” (sid 59)

* ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden.” (sid 64)

Grattis Sverige! Påminner om att Snillen spekulerar bara ligger uppe till och med imorgon lördag för den som missat programmet eller vill se om det. Igår kväll kunde man se programmet ”Nobel 2010: Hard talk” om Nobels fredspris, med repriser den 21 december och 27 december – sevärt!  Nedan ett framtidsscenario för svensk skola:

LÄSTIPS: ”Interaktivitet – ännu ett framsteg bakåt” av Johan Hakelius, Johan Norberg i Metro, Björklund i DN om svensk forskning, genusdebatt om excellenssatsning och mer , se även Genusnytts granskning, DN om barn och karriär, Skoldebatt i SVD, Kvinnor sorterar bort kvinnor, Världen Idag om en tabubelagd verklighet. Ännu ett fall av politiskt inkorrekthet, nu i Expressen. Pär Ström (som driver bloggen Genusnytt) skriver i SVD.

BLOGGAR om genusvansinne: Morgonsur om värdegrund del 1, del 2 och del 3. Aktivarum, Matte Matik, Pelle Billing, Genusnytt, Anders B Westin.

Aftonbladet, statsministern och min senaste genusartikel

Jag blev just kontaktad av Aftonbladet för att svara på frågan om det är viktigt att Sverige får en kvinnlig statsminister. Varför tillfrågas jag om det? Frågan är ju bara relevant utifall jag själv är aktuell för posten, för i så fall kan jag tänka mig ett könsbyte – jag offrar gärna min kropp för landets framtid. Det finns ju ett kontinuum av kön och inte bara två, som vi ju vet att Butler visat så finns det ju minst åtta kön, och jag kan anta vilket som av dessa för att få leda folket i förnuftets tecken. Jag svarade i alla fall att det är viktigt att Sverige får en kompetent och kunnig statsminister, oavsett kön, och så skrev jag några hundra ord till så klart om att det ska bli intressant att se vilken analys genussamfundet gör av ”en kvinna med makt” osv. Jag kan ju inte skriva min åsikt här innan Aftonbladet trycker det för då kommer deras tidning inte att sälja ju, och inte vill vi väl att Aftonbladet ska gå i konkurs just när jag blivit deras genuskonsult.

Jag ser att Tidskrift gör Genusvetenskap TGV eftersöker nya  forskningsartiklar: ”Vill du publicera din forskning i Tidskrift för genusvetenskap?” Vem vill inte det? Minns det förra TGV-numret med tema ”Vithet” som jag bloggade om med artiklar som ”Om föreställd vithet, systerligt medlidande och nya husbyggen” och i numret före det hade man artiklar som ”En förlossningsmaskin utan slut: simulering, realism och postmänsklig feminism” . Det här efterfrågas:

”Tidskrift för genusvetenskap, TGV… är Nordens största tidskrift för aktuell tvärvetenskaplig genusforskning. Tidskriftens redaktion befinner sig sedan årsskiftet 2009/2010 vid Tema Genus, Linköpings Universitet. Tidskriften efterlyser nu abstracts eller artiklar på följande teman:

Klimat och genus – Vilken betydelse har ett intersektionellt genusperspektiv i klimatfrågorna?

”Oldies Goldies” – Redaktionen noterar att en rad om- och nyläsningar av feministiska och genusvetenskapliga klassiker publiceras mer eller mindre kontinuerligt… Temat är öppet för kritisk nyläsning, hyllning, samtids- och dåtidsreflektion. Redaktionen ser gärna nyläsning genom radikala metodologiska och teoretiska grepp, där äldre text betraktas genom en lins med vetenskaplig hemhörighet någon helt annan stans än där den äldre texten producerades.

Diaspora – Hur formar och omformas genus i diasporan? Hur är genus viktigt för hur diaspora erfars? Hur ser intersektionerna ut mellan genus, diaspora, sexualitet, offentlighet, politik och sociala nätverk?

Abstract: Skicka ditt abstract på minst 300 ord till tgv@liu.se

Deadline: 15 december 2010”

Shit, nu är det riktigt bråttom, knappt en månad kvar ju! Jag mååååste få in en artikel där! Ok, tänka, tänka – vad göra? Just det, jag satsar på Oldies goldies. Vänta lite….. ok  nu är jag klar, det tog nästan fyra långa minuter att forska fram ett genusresultat, med hjälp av The Postmodernism Generator där man kan slumpa fram nya intressanta forskningsartiklar som kombinerar gamla klassiker som redan är inmatade. Det var lite ansträngande faktiskt, jag fick trycka på refresh-knappen F5 flera gånger tills det kom upp något intressant! Och sedan fick jag klippa ut den intressanta artikeln och klistra in den i Google Translate – manuellt! Vilket slitgöra, jag förstår nu att det måste vara tufft att vara genusforskare, hur vet man vilken artikel man ska välja av alla och kan man lita på att Google Translate inte förvränger någon djup insikt? Det betyder ju att man måste korrläsa och fixa till artikeln, vilket tar längre tid än allt det andra tillsammans. Dessutom lade jag personligen in lite från andra automatgenererade artiklar som jag tyckte passade in i min kontext, och så hittade jag på, eller jag menar: tänkte under djup kontemplation ut, några saker själv. Kanske är 50% mina egna insikter och resten fiktion, eller jag menar klassiskt material. Nåja, här är mitt bidrag till TGV i alla fall:

Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox

Av: Tanja Bergkvist, Fil dr matematik

Subdialektisk feminism attackerar och dekonstruerar bakverk

”Sexuell identitet är oupplösligt meningslös”, säger Debord. Är han mentalt störd? Utgångspunkten för en postsexuell rationalism innebär att sammanhanget är en produkt av Gubbslemmet och den kollektiva genusglömskan [Bergkvist, 30 nov 2009 ]. Ämnet är kontextberoende i en prekulturell rationalism som innehåller språket som en paradox. Men Lyotard främjar användningen av subdialektisk feminism för att attackera bakverk. Det gör inte jag. Mina föremål interpoleras till en patriarkalisk berättelse som innehåller verkligheten som en maskulin paradox. Man kan säga att Marx antyder användandet av ett patriarkaliskt paradigm med en inneboende irrationalitet för att dekonstruera klasskillnader. Men jag menar att den efterföljande meningslösheten av ett patriarkalt medvetande existerar och befäster hjärnaktiviteten. Utgångspunkten för expressionism innebär att berättande kan användas för att befästa kapitalismen, men bara om sanningen är skild från språk, och om detta inte är fallet, är sexualiteten en social kommentar.

”Klass är omöjligt”, säger Marx. Vad i helvete menas? Å ena sidan, om diskursen gäller, måste vi välja mellan subdialektisk feminism och postsexuell socialism. Samtidigt kan antagandet av realism innebära att verkligheten är en burk, särskilt om Marxs kritik av subdialektisk feminism är ogiltigt. Burroughs analyserar ett subdekonstruktivt paradigm för verkligheten, i biljetten som exploderade, men bekräftar subdialektisk feminism. Därför är föremålet extrapolerat till en konstruktivistisk liberalism som inkluderar narrativitet som helhet. ”Kultur är i grunden död”, säger Lyotard. Det karaktäristiska temat i min kritik av realism är en subkulturell verklighet, där ett dominerande begrepp är skillnaden mellan mark och figur, manligt och kvinnligt, sexuellt och onormalt. ”Sexualiteten är en juridisk fiktion”, säger Derrida. Debord föreslår att man utnyttjar realism för att analysera och ändra sexuell identitet. Således innebär detta att subdialektisk feminism som konst syftar till att ta makten av proletariatet där realismen utnyttjas för att attackera verkligheten.

Patriarkalt berättande?

I verk av Tarantino  är ett dominerande begrepp skillnaden mellan öppning och stängning. Men Gaiman upprepar det postkulturella paradigmets diskurs, där han även dekonstruerar den strukturella kapitalismen som varken går att öppna eller stänga eftersom locket fastnat. Därför håller Foucaults essä med om att neostrukturell objektivism har betydelse. Ämnet är interpolerat till en strukturell kapitalism som inkluderar sexualiteten som en irreversibel paradox. Flera dekonstruktioner av löpsedlar, ekonomi och senare meningslösheten, när man undersöker paradigm av berättande, ställer oss inför ett val: antingen prepatriarkalt berättande eller dra slutsatsen att målet med konstnären har en betydande form. Därför är det karakteristiska temat bryggan mellan klass och kön, paradox och mening. Men om expressionism har en brygga så är den postsexuella realismens berättelse utrustad med ett figurativt verktyg.

”Språket är elitistisk”, säger Lacan. Men vad fan är inte det? Om man undersöker subkulturell dialektisk teori, måste man snart välja: antingen subkulturell dekonstruktiv teori eller dra slutsatsen att klass, något paradoxalt, har en inneboende mening. Med tanke på att verkligheten är lika med språket främjar Debord användningen av konstruktiva paradigm för att läsa sexuell identitet. Foucaults modell av subkulturell dekonstruktiv teori hävdar att det kollektiva klarar av sanningen. Det tror inte jag, sanningen om könet måste mörkas för folket, eftersom sexualiteten är en paradox som vill ta makten av proletariatet, som jag visat ovan. Ty om man undersöker det strukturalistiska paradigmet av diskursen, står vi inför ett val: antingen neokonstruktiv sublimering eller dra slutsatsen att verkligheten måste komma från skillnaden mellan skapande och dekonstruktion av rådande ordning. Klass har betydelse, men bara om sanningen är utbytbar med språket, om så inte är fallet, kan vi anta att berättelsen är en produkt av textmässig rationalism utan sexuella begär. Referenslista: Pomo + all postmodernistisk litteratur.

Vi får se hur det går...

Vi får se hur det går. Redaktionen sitter vid Tema Genus vid Linköpings universitet. Låt mig se vad de sysslar med på Tema Genus, som utgör en del av den stora sk genus-excellenssatsning som jag bloggat om tidigare med syfte att skapa ett Europeiskt Centrum för Excellent Transnationell genusforskning  i Sverige, dit alla världens genusforskare ska kunna vallfärda i vansinne och extas när tiden och pengarna är inne. Glöm inte heller att man redan satsat resurser på att problematisera denna sin egen (av Vetenskapsrådet finansierade så klart) excellenssatsning ur ett genusperspektiv (något jag tagit upp tidigare).För att citera föreståndaren för Nikk (ett ”tvärnordiskt kunskapscentrum för könsforskning och jämställdhet” finansierat av Nordiska Ministerrådet):” ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhetssträvandena inom akademin” Man har alltså problem med sina egna excellenssatsningar och efterlyser därför nya feministiska metoder för att ”kritiskt belysa elit och excellens inom akademin” (bevis: se blogginlägget eller sidan 6 här, dvs sid 4 i pdf:en, under ” Får jämställdhet plats på framtidens universitet?”)!!!

Genussatsningen måste ju också granskas ur ett genusperspektiv

Dubbelt upp med anslag alltså – dels för själva verksamheten, sedan för att problematisera denna genusverksamhet ur ett genusperspektiv! Va  – ska vi ha elitgenusutbildningar för flera miljoner? Då behövs en massa miljoner till för att undersöka de diskriminerande strukturer som uppstår ur denna satsning – rimmar det inte illa med den svenska likriktningsmodellen där alla forskare ska vara lika korkade? En genuselitsatsning betyder ju att några forskare kan bygga upp en maktstruktur och förtrycka de andra med sina resultat. Ja, där har man ju faktiskt en poäng i och för sig… Man kanske kommer fram till att man måste lägga ner sin excellenssatsning.

Men just nu måste jag undersöka vad man sysslar med vid Tema Genus för att se hur mina chanser att bli publicerad i TGV ser ut. Posthumanistiska studier låter intressant:

”Den posthumanistiska utgångspunkten för vårt arbete är en kunskapsteoretiskt performativ och processontologiskt förankrad inställning till det icke-mänskligas roll. Vi kartlägger och följer… hur det mänskliga definieras i kontrast till det icke-mänskliga (djur, maskiner, miljö)… På väldigt påtagliga sätt är moderna människor intrasslade i komplicerade och intima relationer med teknik och vetenskap, med andra djur och inte minst med miljön. Det innebär att teorierna om det mänskliga grundligt börjat ifrågasättas. Frågan vad en människa egentligen är har fått nya betydelser och effekter.”

Ja det kan man ju säga – vem kan avgöra om min artikel ovan är en mänsklig eller maskinell produkt? Här har jag ett forskningsprojekt till genusvetarna på temat posthumanism: Are you living in a computer simulation?:

”This paper argues that at least one of the following propositions is true: (1) the human species is very likely to go extinct before reaching a “posthuman” stage; (2) any posthuman civilization is extremely unlikely to run a significant number of simulations of their evolutionary history (or variations thereof); (3) we are almost certainly living in a computer simulation. It follows that the belief that there is a significant chance that we will one day become posthumans who run ancestor-simulations is false, unless we are currently living in a simulation. A number of other consequences of this result are also discussed.”

Annars kan jag bevisa (3) mycket enkelt, för i verkligheten hade aldrig något  sådant här kunnat hända: ”I Irigarays essä Le sujet de la science est-il sexue? från 1987 analyseras Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt socialkonstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel E = mc² är sexistisk. Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla – inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.”

Och inte heller det här, som jag antar att The Postmodernism generator är inspirerat av: Sokal-affären. Matematikern Olle Häggström skriver om det HÄR:

Kan man ta sig ur genussimulationen genom kvantmekanisk tunnling eller något?

”Det finns således all anledning att lägga viss kraft på försvaret av rationalism, upplysning, och klassiska vetenskapsideal. Till de främsta hjältarna bland försvararna av dessa värden vill jag räkna den amerikanske fysikern Alan Sokal. 1996 fick han en artikel med den grandiost klingande titeln ”Transgressing the boundaries: towards a transformative hermeneutics of quantum gravity” publicerad i Social Text, ett av den postmoderna samhällsforskningens husorgan. Först efter publiceringen avslöjade Sokal att hans artikel var avsedd som en parodi. Jämte den gängse relativistiska jargongen om t.ex. hur det blivit ”alltmer uppenbart att fysisk ‘verklighet’, liksom social ‘verklighet’, i grund och botten är en social och lingvistisk konstruktion” kryddar han sin text med absurditeter som att Jacques Lacans spekulationer inom psykoanalysen skulle ha bekräftats av den moderna kvantfältteorin, och följande obetalbara stycke:

”Liksom liberala feminister ofta nöjer sig med en minimal agenda omfattande juridisk och social jämställdhet samt fri abort, gäller för liberala (och till och med en del socialistiska) matematiker att dessa i allmänhet håller till godo med det hegemoniska Zermelo-Fraenkel-systemet [...], utökat blott med urvalsaxiomet.”

Den här påstådda kopplingen mellan matematik och feminism bygger enbart på att den amerikanska fri abort-rörelsen (pro-choice) och matematikens urvalsaxiom (axiom of choice) råkar bära en viss ordlikhet i engelskan. Jag kan vidare intyga att inget vore mer främmande för en matematiker än att ta politiska hänsyn i valet av mängdteoretiskt axiomsystem. För den som med facit i hand läser Sokals artikel kan det alltså synas som om vem som helst (och i synnerhet Social Texts redaktion) omedelbart borde ha kunnat avslöja bluffen, men den bistra sanningen är att Sokals parodi är snart sagt omöjlig att skilja från den rappakalja som hör till tidskriftens ordinarie innehåll. Härtill kan fogas att de flesta av stolligheterna i Sokals artikel inte ens är hans egna, utan noggrant citerade från diverse ledande tänkare i den postmoderna traditionen, löst sammanfogande med instämmande fraser. Publiceringen av Transgressing the boundaries väckte stor uppståndelse, och följdes av intensiva diskussioner om vetenskaplighet och intellektuell hederlighet, som ännu inte ebbat ut.”