Konsensuskultur och genusfysik

maj 21, 2011

Nu är det nya numret av Axess Magasin  ute, och temat är konsensuskultur. Flera av artiklarna återfinns på nätet: I skuggan av framtiden,   Baksidan av konsensus, Pippi och Sveriges särart, Samarbetslandet, Samförstånd som statsreligion, Och glöm inte att följa Axessbloggen!  Axess Magasin går att köpa i välsorterade Pressbyråer, annars teckna prenumeration HÄR.  Axess höll i veckan även ett intressant frukostseminarium på temat Konsensus, åsiktspluralism och grindvakter, som jag återkommer till när det kommer upp på Axess Play. (Uppdatering! Nu är videon uppe – se detta inlägg!) Min krönika Svåra lösningar på enkla problem (lista på resten här  – ni finner dem utspridda på bloggen) i Axess återfinns på sidan 66 – den ligger inte ute på nätet men överensstämmer innehållsmässigt med mitt blogginlägg ”Vad var det jag sa?”  (vilket betyder att den faktiskt ligger på nätet, men i en utvidgad version) som ni alla så klart redan läst. Och med alla menar jag även det tillskott av 8.000 nya läsare jag fick under gårdagen, eftersom min statistik då gick från det sedvanliga 1.000-2.000 till 10.035 som ni kan se på skärmdumpen nedan till vänster, vilket slog mitt gamla rekord på 5.209 efter inlägget ”Ett skräckexempel på Genusväldet”.

Min statistik gick upp till 10.035 igår

Min statistik gick upp lite, till 10.035 igår - ledsen att det här ser ut som en fallossymbol.

För den som är ny går det att finna alla inlägg på bloggen under Alla inlägg , jag hittar knappt något själv på bloggen längre så jag var tvungen att organisera det lite, präglad som jag är av den ”manliga rationalitet” som Södertörn Högskolas rektor förkastar i den av Skolverket beställda rapporten Genus och text som granskar hur ”jämställda” skolans fysikböcker är (och som jag skrivit om här och här) och med risk för att verka tjatig, låt mig ändå en sista gång lyfta fram en sammanställning av några av de djupaste insikterna i denna 69-sidiga text som Skolverket rekommenderar till blivande lärarutbildare. Jag var själv en sådan under doktorandtiden, och som ni kan se på tex denna tenta från 2006 så frågar jag efter en normalvektor till ett plan, och försöker därmed undermedvetet normalisera normalbegreppet inom matematiken. Vi vet alla att de förhatliga normerna  (metoder att beräkna längden av en vektor i ett normerat rum) inom matematiken upprätthåller föreställningar om hegemonisk maskulinitet. Bara det patriarkala påfundet att mäta något, när alla vet att en vektor är lika elastisk som en genusforskares fantasi, visar att man är ute på hal is, men även det är ett felaktigt påstående, då det här med halhet bygger på manliga föreställningar om friktion och motstånd mot genusvansinne.

Glöm inte att genus även är ett begrepp inom algebraisk topologi

Genusbegreppet är även matematiskt

Men jag blev som bekant genusmedveten någon gång efter 2006 (nu pratar jag inte om det matematiska begreppet genus), närmare bestämt 2008 (läs om hur det gick till i Om bloggen) och det gav utslag redan 2010 när jag tex i denna tenta i flervariabelanalys bad de blivande civilingenjörerna att undersöka gränsvärden och som ni ser i facit existerar inte gränsvärdet, eftersom man får olika värden beroende på ifrån vilket håll man närmar sig punkten och det är just detta som är kärnan av matte-genus-vetenskapen: mitt gränsvärde är inte lika med ditt gränsvärde eftersom du närmar dig det utifrån en annan diskurs, och därför är alla svar lika rätt, eller snarare fel, och därmed lika sanna, eller falska, eller vilket som – allt kvittar liksom. Om man ska bygga en bro och räkna ut hur den ska hålla så är inte svaret givet, min hållfasthetsdiskurs är inte lika med din hållfasthetsdiskurs så dra dit pepparn växer och bygg din egen bro, eller så bygg den inte, en bro är ändå en social konstruktion, och oftast en manlig sådan, så den behöver inte ens byggas utan det räcker att tänka fram den innan man ska gå över, och ha det så trevligt i vattnet alla genusforskare, så ses vi inte på andra sidan. Men för att komma till saken :-) – citaten från Södertörns högskolas rektor och den jämställda framtiden i fysikböckerna och svensk skolas slutliga kollaps, men kollapsen blir åtminstone ”jämställd” (för den som tycker att det här har med jämställdhet att göra):

Jag stoppade fingrarna i vägguttaget för att vakna upp ur den psykos jag helt enkelt måste befinna mig i med tanke på sakernas tillstånd, men det gick inte

Efter att ha läst Genus och text stoppade jag fingrarna i vägguttaget för att vakna upp ur den psykos jag trodde jag befann mig i, men det gick inte, det här är på riktigt...

* ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan. Enligt Sundgren (1996 s.31) måste det uppstå en dialog för att inte skolan skall utöva symboliskt våld på eleverna genom att påtvinga en given mening.” (sid 7)

* ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.” (sid 59)

* ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden. (sid 64)

* ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.” (sid 65)

* ”Sylvia Benckert (1997) menar att fysiken som universitetsämne eftersträvar en opersonlig renhet, och en strävan att framstå som höjd över och fri från mänskliga önskningar, och att just denna skenbara opersonlighet och könlöshet är knuten till föreställningar om maskulinitet, vilket bidrar till att göra fysiken ointressant för flickorna. (sid 16).

* ”Man kan, med Sundgren (1996, s. 86ff), ifrågasätta denna tradition som insisterar på förmedlandet av vetenskapliga begrepp och deras tolkningsföreträde, samtidigt som den invaderar vardagsförståelsen genom att också lägga beslag på vardagliga begrepp och ge dem tolkningsföreträde, som t.ex. kraft.” (sid 24)

* ”Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen… Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. T.e.x genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande.” (sid 24)

* ”Det är sannolikt att en jämställd läroplan skulle uppfattas som en utmaning eller en provokation för många lärare och för många i det naturvetenskapliga samfundet som gärna vill se sin egen kunskap behandlad i skolan.” (sid 65)

Ämnesöverskridande genusforskning på hög nivå?

Ämnesöverskridande genusforskning på hög nivå?

Alla glada svenska barnfamiljer kan tryggt sätta sina barn i skolan förvissade om att genusvansinnet är dess främsta bundsförvant tack vare den välgenomtänkta tjänstetillsättningen på strategiskt viktiga poster i det här landet. Det gäller att värna den kommande generationens IQ, och där kan inte patriarkala påfund som logisk förmåga få störa genusindoktrineringen. Är nästa steg att fasa ut matematiken? Kanske inte, för som ni kan se på Skolverkets hemsida så uppges rapporten ”Genus och text” vara  111 sidor lång, trots att den är på 69 sidor, något som med all tydlighet illustrerar att Skolverket redan tagit till sig av den viktiga informationen om kunskapens relativa karaktär. Ni kanske tror att det bara är att bläddra genom rapporten och räkna sidorna, men att addera två tal är som bekant inte trivialt, och som exempel kan man tänka på den vardagliga situation som flertalet beslutsfattare befinner sig i dagligen, nämligen sandlådan, där man upptäcker att om man gör en sandkaka ovanpå en annan sandkaka så blir det en ny, fast större och möjligtvis fulare, men ändå EN, sandkaka. Detta förstår redan en 2-åring, så varför den svenska skolans matematik- och fysikböcker inte har tagit till sig det här är en av mänsklighetens, och genusforskningens, stora gåtor.

Var är genussandhögen?

Var är den där genussandhögen?

Jag måste nog uppdatera min doktorsavhandling med ett genusperspektiv och göra om allt.  Förresten, nu är ju Anna Ekström ny generaldirektör för Skolverket, och som ni minns hade jag en genusdebatt med henne i Riksdagen för ett år sedan om svensk skola ( se inlägget Mitt anförande i Riksdagen)  och detta inger ju ännu mer hopp om den svenska skolans framtid och lösningen på skolproblemen. Det gäller ju att sätta in insatserna och finansieringen där den behövs – nämligen hos genusforskarna. Problemet är kanske inte, för den som lyfter blicken ur genusträsket och skådar ut i världen, något jag själv ofta gör med mitt teleskop, att pojkar underpresterar med 10% jämfört med flickorna, utan att alla underpresterar. Under mina sommarlov i Bulgarien visade mig grannbarnen i 7:e klass hur man genomför ett matematiskt induktionsbevis, medan vi i Sverige fortfarande höll på med de fyra räknesätten och att dela upp en tårta i fem delar, år ut och år in, åtminstone fram till gymnasiet, där jag hade turen att ha avdankade universitetslektorer i fysik, kemi och matematik, och det förblir en gåta hur klassen lyckades så bra på de nationella proven trots att lärarna hade ämneskunskaper istället för genuskunskaper. Låt mig avsluta med symbolen för genusvansinnets intåg i akademin – GENUSTRUMPETEN (SVD) (här replik och slutreplik, se även Birger Schlaugs inlägg där han varnar proffs-tyckareliten, bland annat sig själv, för att inte ta min kritik på allvar):

Texten till låten återfinns här. Nu hade jag ju tänkt blogga om genusexcellens och om inläggen i veckans debatt om fri lek (SVD1, SVD2, Newsmill, Ingerö i Studio Ett osv), men det får bli i nästa inlägg. Jag råkade nämligen härom veckan se ett program i Kunskapskanalen där studier visat att delar av hjärnan inte utvecklas och att inlärning hämmas om barn inte får ägna sig åt fri lek: Barndomens försvunna äventyr – se det här på UR Play (46 min)!

Det var faktiskt jag som upptäckte de patriarkala strukturerna

Det var faktiskt jag som upptäckte de universella patriarkala strukturerna...

Notera de, ska jag kalla dem könsneutrala, sakerna som kvinnan lägger ut på skolgården i slutet av programmet. Tygstycken, snören, kartonger. Jag antar att dessa räknas som könsneutrala, de blir ju varken ”pojkkodade” eller ”flickkodade”. Jag har redan berättat om det här, att jag till min dotter köpt många leksaker på Clas Ohlson (vilket bör göra mig till ledande genusforskare) och med leksaker menar jag alltså metallplattor med hål, skruvar, muttrar och monterbara små hjul, brädbitar, spikar och sandpapper. Mest för att jag själv också vill leka med det här, något som även gör mina föräldrar till ledande genusforskare, (eller gränsöverskridande fysik-genusforskare) eftersom de lät mig och min bror växa upp i en miljö med hålkort som papper att rita på, kretskort och elektriska komponenter över hela golvet, en rostig ABC 80, ELFA-katalogen i sagobokhyllan och så vidare, och jag lödde mitt första kretskort vid 5 års ålder, började spela schack vid 6, skrev mitt första BASIC-program vid 8, men det var även då jag, liksom min bror, broderade min första bulgariska duk, och gjorde mina första pyrograferade tavlor (som jag bla ställt ut längst ner i inlägget  Mitt bidrag till den moderna konsten – fast just de där gjorde jag nyligen :-)). Dessutom skötte vi hela grönsakslandet hos våra morföräldrar varje sommar i Bulgarien. Ja, det här med miljön har nog en viss inverkan, eftersom både jag och min lillebror disputerade, jag i matematik och han i elektroteknik, men det föregicks av ett par decenniers hårt arbete också, och hur ska man få fler att välja den vägen i Sverige om man både ska föra över egenansvaret till någon annan genom att skylla på patriarkala strukturer och dessutom plocka bort en hel del av det traditionella vetenskapliga innehållet i fysiken? Med en genuskurs i härskarteknik 7.5 hp? Anmäl er med ett mail till  jag-vill-bidra-till-att-landet-kollapsar-av-genusvansinne@gmail.com. Studsar det så är det för att denna min så populära genuskurs är överbokad! :-)

... och inte COBE

...och inte COBE-satelliten

Det var ju inte Jupiters månar och solfläckarna jag studerade varje dag  efter skolan med mitt teleskop, det var de patriarkala strukturer som skapades redan vid Big Bang och som under den inflationistiska fasen blåstes upp till de förtryckarstrukturer vi kan se idag. Så var det. Kort efter min upptäckt fann COBE-satelliten  (Cosmic Background Explorer) samma sak – små anisotropier i den kosmiska bakgrundstrålningen som utgjorde fröerna till de patriarkala strukturerna, vilket ledde till Nobelpriset i fysik för två forskare, trots att jag upptäckte det här flera år tidigare med mitt teleskop från vår balkong i Lund. Gud vad jag babblar, nä nu måste jag sluta. Glöm inte se UR Play om fri lek och Axess-artiklarna längst upp med mera!

Relaterat: Därför lyckas asiatiska elever (professor Inger Enkvist, författare till Skolan – ett svenskt högriskprojekt), läs även artikeln  ”Lära sig att lära sig” omöjligt utan ordentliga faktakunskaper  av professor Olle Häggström! Vad var det jag sa?-inlägget. Blandade genusnyheter: Genusnytt, Matte Matik, Aktivarum, Pelle Billing. EU-vansinne: HAX, kulturblogg: Axessbloggen.


Ström och Billing resonerar och genusforskare vill separera teoretisk genusforskning från jämställdhetspolitik!

maj 4, 2011

Ni har väl inte missat diskussionen om dagens jämställdhetsdebatt mellan civilingenjör Pär Ström (blogg) och läkaren Pelle Billing (blogg) (teknisk support Matte Matik (blogg) ) – glömde ju nästan av att tipsa om den! Se de fyra delarna nedan (totalt drygt 30 min):

Jag vill minnas (se artikeln ”Vad har genusforskning med jämställdhet att göra?” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv nr 5-6/08 sid 5 i denna pdf ) att jämställdhet och genus var två separata områden. Detta enligt genusforskarna själva:

Vad har genusfroskningen med jämställdhetsarbete att göra, frågar sig nu även genusforskarna

Vad har teoretisk genusforskning med jämställdhetsarbete att göra, frågar sig nu även kritiska genusforskare

”I processen för att vinna legitimitet i vetenskapssamhället har ett avståndstagande från politiken och ett fokus på grundforskningsfrågor varit centralt. Att Nationella sekretariatet för genusforskning sedan i juli i år förutom att stödja och främja genusforskningen även har uppdraget att informera om och vidareutveckla metoder för jämställdhetsintegrering fick flera av deltagarna på hearingen att lyfta frågan om relationen mellan teoretisk genusforskning å ena sidan och jämställdhetspolitik, jämställdhets-praktik och tillämpad jämställdhets-forskning å den andra. Flera uttryckte också kritik och oro över att sekretariatets dubbla uppdrag ska leda till att genusforskning och jämställdhetsforskning blandas ihop, att jämställdhetsforskning ska vinna mark på genusforskningens bekostnad och att den senare därigenom förlorar i legitimitet, bredd och kritisk potential. Genusforskarna Malin Rönnblom [ordförande för Sveriges Genusforskarförbund] och Ulrika Dahl var två av kritikerna. – Vi talar väldigt mycket om att forskningen skall vara applicerbar i relation till politiken, det blir nästan som en beställar – utförardiskussion. Hur blir det med grundforskningen inom fältet, frågade sig Rönnblom.”

Under rubriken ”Heteronormativ ordning” kan vi läsa mer om detta:

”Ulrika Dahl fokuserade på att jämställdhetsforskning till skillnad från genusforskning riskerar att upprätthålla bland annat en heteronormativ ordning. – En poäng med genusbegreppet är att det inte bara rymmer män och kvinnor utan olika sorters maskuliniteter och femininiteter. Om det är så att genusforskning blir synonymt med jämställdhetsforskning eller jämställdhetsintegrering så har vi ett problem eftersom alla vet att jämställdhetspolitik handlar om två dikotoma kön som har en relation till varandra.”

Alltså: inte bara kvinnor och män utan ”olika sorteras maskuliniteter och femininiteter”. Vad betyder det? Att genusforskarna upptäckt att det finns individer? Vilken banbrytande upptäckt. Då är det ju hög tid att lägga ner genusforskningen. Eller ska alla de nya ”könen” i form av det gränsöverskridande kontinuum av personligheter mellan traditionellt manligt och kvinnligt beteende ses som en genusvetenskaplig angelägenhet? Och varför ska, med självinsikterna ovan i åtanke,  genusforskarna sköta den så kallade jämställdhetsintegreringen, som ju är praktiskt jämställdhetsarbete? (I inlägget Iiiinte 80 miljoner till!!!! får vi veta hur det gick  och vad de kommunanställda tyckte ). Ur regeringsbeslutet om jämställdhetsintegrering:

Varför antog man uppdraget?

Varför antog man uppdraget?

”Regeringen uppdrar åt Göteborgs universitet (Nationella sekretariatet för genusforskning) att ge stöd till statliga myndigheters arbete med jämställdhetsintegrering. Uppdraget omfattar följande uppgifter:

- vidareutveckla metoder för jämställdhetsintegrering,

- skapa ett forum för erfarenhetsutbyte om jämställdhetsintegrering,

- informera om jämställdhetsintegrering, och

- skapa förutsättningar för ett långsiktigt stöd för jämställdhetsintegrering.

I uppdraget ingår att samråda med berörda parter, såsom statliga myndigheter, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), länsstyrelserna, universitet och högskolor samt andra berörda aktörer. Universitet ska även följa arbetet med jämställdhetsintegrering i EU och andra internationella organ liksom det arbete som bedrivs inom kommuner och landsting till följd av regeringens beslut om ekonomiskt stöd till arbetet med jämställdhetsintegrering i kommuner, landsting och samverkansorgan.”

Det här teleskopet som jag haft sedan jag var tolv år ledde mig till matematiken

Det här teleskopet som jag haft sedan jag var tolv år ledde mig till matematiken

En sann genusforskare och idealist hade tackat nej för att inte avlegitimera forskningsfältet genom att blanda ihop genusforskning med jämställdhetsarbete, som man ju oroas över. Det hade gynnat oss alla och inte minst de intervjuade kommunanställda i Iiinte 80 miljoner till.  Dessutom hade det besparat oss inte bara 80 miljoner utan hela 225 miljoner kronor,  vilket hade räckt för att inhandla ett teleskop till varje elev i landet och därmed minska den sociala snedrekryteringen till universitet och högskolor, för att inte tala om könsfördelningen inom tekniska ämnen, se bara på genusforskarnas egen fina statistik, med 70-100% kvinnor och 0-30% män på de egna arbetsplatserna. Det gäller ju att leva som man lär. Men först måste man ju se till att alla andra inte lever som man själv gör, utan istället som man hade tänkt sig, för det gäller ju att tänka först och handla sedan, och genusforskarna, som redan är så förtryckta och helt saknar inflytande, ska man inte ge pekpinnar åt. I synnerhet inte deras egna pekpinnar.

Under en jubileumshearing då Nationella sekretariatet för genusforskning fyllde tio beklagade alltså de deltagande genusforskarna (sid 5 i pdf:en) att genusforskningen måste värja sig mot anklagelser om att ligga närmare politiken än andra vetenskapliga discipliner. Detta till trots kritiserar Genusforskarförbundet forskningspropositionens utformning i hur ”genusforskningen behandlas” och ställer i en intervju (se artiklarna ”Leijonborg: ”Forskarna skall inte underordna sig en politisk agenda”” och ”Genusforskningens roll tonas ner i nya propositionen” sid 2 i pdf:en) dåvarande forskningsminister Lars Leijonborg mot väggen med följande ord:

”Förbundet är också kritiskt till att regeringen inte nämner behovet av genusforskning på något av de områden som man valt att prioritera: medicin teknik och klimat. Detta trots att det finns oerhört angelägna fält för genusvetenskaplig forskning inom samtliga tre områden. Varför har ni valt bort genusforskningen i detta sammanhang?”

Leijonborg gav genussamfundet svar på tal under förra mandatperioden

Leijonborg gav genussamfundet svar på tal under förra mandatperioden

Leijonborg bemöter kritiken: ”Jag känner mig väldigt lite träffad av den kritiken. Jag tycker att man faller på eget grepp om man i ett tidigare sammanhang tidigare säger att politiska skrivningar är för inskränkta. Då ska man väl inte efterlysa politiska beställningar på andra områden heller.” Bra av Leijonborg att genomskåda dubbelmoralen här! Men sådana är genusforskarna – de vill ha allt och inget – det ska finnas  tusen olika kön men ändå inga kön. Hur ska de ha det? Kanske borde regeringen bevilja pengar för en utredning kring genusforskningens legitimitet. Genusforskarna verkar ju själva uppenbarligen oroade över den. På tal om genusforskning, läs gärna Timbro-rapporten (från 2005) ”Viljan att flyta medströms”  (en granskning av svenska genusavhandlingar 2005) av Susanna Hakelius Popova. På tal om Timbro, Eva Cooper har kommit ut med boken ”Myten om det andra könet” (44 kr, Bokus), se hennes artikel i SVD Brännpunkt från 8 mars: ”De röda kvinnorna är en myt” vilket jag hade missat men upptäckte i och med QED:s tips om Brännpunktsartikeln Timbro backar till 50-talet i diskussion om jämställdhet” från 30 april skriven av två borgerliga feminister, en fd riksdagsledamot för (m) och fil dr i genusvetenskap, och en medlem i fp samt ledamot av Timbros borgerliga framtidskommission. Jag har inte läst boken än, så kan inte uttala mig, men har just beställt den.

Varför

Flickorna gjorde inte alls som läraren ville, och läraren missade att se detta som ett stort engagemang i skolarbetet

Sedan har vi fortsatt uppmärksamhet kring Kristina Anderssons nya avhandling ”Lärare för förändring – att synliggöra och utmana föreställningar om naturvetenskap och genus” som jag bloggat om tidigare HÄR. I artikeln ”Genusmedvetna NO-lärare nyckeln till förändring” har Nationella Sekretariatet för genusforskning (se Sekretariatets uppdrag i Svensk Författningssamling) skrivit om den.  Under underrubriken ”Dubbel bestraffning av flickor” kan vi läsa: ”Lärarna uppfattade det till exempel som att flickorna egentligen inte var så intresserade av den tekniska verksamheten utan främst försökte vara dem till lags. Det fanns tillfällen då barnen motbevisade detta, men då såg inte läraren det. Som exempel berättar Kristina Andersson om ett tillfälle då en förskollärare gjorde en övning tillsammans med en grupp flickor där de skulle lägga olika föremål i vatten för att undersöka vilka som flöt.

- Läraren ville att de skulle lägga i en sak i taget, men barnen hittade små plastpärlor och började kasta i hela nävar av dem. I den här situationen visade flickorna ett stort engagemang och de gjorde inte alls som läraren ville, men läraren blev bara irriterad.

Kristina Andersson beskriver det som att flickor utsätts för en form av dubbel bestraffning – när de gör det som läraren förväntar sig av dem beskrivs de som oengagerade men när de tar egna initiativ är även det fel.

- Jag tror att man måste jobba mycket tuffare med de här frågorna på lärarutbildningen. Det finns en retorik i dag om att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar, men på ett omedvetet plan kan vi styras av någonting helt annat, säger hon.”

Men här kommer den riktiga blodtryckshöjaren, under underrubriken ”En naturvetenskap som lockar fler” kan vi läsa:

Vetenskap

En vetenskapstradition där resultaten ses som sanningar lockar inte elever till naturvetenskap enligt genusmaffian

”Kristina Andersson tycker att det är särskilt intressant att studera undervisningen i naturvetenskap eftersom de naturvetenskapliga ämnena har sin grund i en vetenskapstradition där resultaten ses som sanningar. Det beskrivs ofta som ett problem att ungdomar inte är tillräckligt intresserade av de naturvetenskapliga ämnena, men Kristina Andersson tycker att man borde fråga sig vad ointresset beror på i stället för att lägga problemet hos ungdomarna. Hon tror till exempel att ämnena skulle kunna locka fler elever om det gavs större utrymme till diskussion.Elever uttrycker ofta att de tycker att undervisningen i naturvetenskap är okreativ. De tycker att det handlar för mycket om att bara producera ett korrekt svar och att det finns för lite utrymme för egna idéer.”  (läs mer i detta pressmeddelande om avhandlingen – det är viktigare med genuskunskap än ämneskunskap för att undervisa i naturvetenskap, eller se mitt aprilskämtsinlägg om detta).

Om lärarna hade fått spendera mer tid med själva fysiken, och mindre på genusvansinne under sin studietid, hade undervisningen faktiskt kunnat bli kreativ, som den var förr i tiden, jag tänker på mina gamla gymnasielärare i fysik, kemi och matematik, som alla var avdankade lektorer (inte i genus utan i sina ännen) från Lunds universitet, och inte kunde något om genus – hur kunde de se förbi könsstrukturerna och få nästan hela klassen att gå vidare till universitetsstudier i naturvetenskap?

Periodiska systemet - en förtryckande struktur

Periodiska systemet - en förtryckande struktur

”Resultaten ses som sanningar” – vad sjukt, som om det skulle kunna gå att fastställa något på experimentell väg och se det som ett entydigt förtryckande faktum. Som om en fysiker ska smälla upp ett atomnummer i ansiktet på en elev och förstöra elevens kreativa hjärnflöde för all framtid. Ska vi verkligen ha en sådan skola? I en modern svensk genusmedveten skola ska man istället i sann demokratisk genusanda ”diskutera” sig fram till vilket atomnummer ett ämne har, och varje elev har lika rätt att uttrycka sin åsikt i frågan och räkna efter eget godtycke på det nationella provet. Alla inser ju för övrigt att det periodiska systemet bara är en social konstruktion, och inte ens det – det är baserat på en dröm som en galning vid namn Mendelejev hade på 1800-talet, och varför ska en modern svensk genusmedveten fysiker behöva slava under det? Jag har själv löst flera av mina forskningsproblem i sömnen, och även om bevisen stämmer så utgör de ändå en privat social konstruktion som en genusforskare kan dekonstruera i sitt psykotiska tillstånd av storhetsvansinne när andan faller på, vilket den gör dagligen. Varför ska en matematiker rätta sig efter några skruttiga axiom som är flera tusen år gamla? I sann radikal andra borde hela matematikens grundvalar raseras, för det är inte bara logiken som spökar utan axiomen är också en patriarkal kvarleva som tillhör mänsklighetens kulturarv, och ett kulturarv hör verkligen inte ihop med en modern genusmedveten demokrati, där varje åsikt i form av axiom, atomnummer eller annat elände har lika rätt att existera, och inte bara existera utan i själva verket utgöra grunden för varje individs unika vetenskapliga föreställning om verkligheten. Om nu verkligheten finns, man har ju i ett genusmedvetet land också rätt att ifrågasätta det, och bör kanske göra det, liksom hela sin existens, vilket man får anledning att göra rätt ofta i ett genusinfiltrerat land, kanske dagligen. Åtminstone de dagar man sätter på datorn…

Hur könar maskinerna de anställda på arbetsplatserna?

Hur könar maskinerna de anställda på arbetsplatserna?

Lästips! ”Lära sig att lära sig är omöjligt utan ordentliga faktakunskaper”   av matematik-professor Olle Häggström (i Skolvärlden 15/2003). Kreativitet förutsätter en hel del faktakunskaper, kanske inte i genusforskning, men i alla normala ämnen. Inget illa menat, genusforskningen vill ju inte se sig som ingåendes i någon förtryckande normalitetsnorm. Man vill även hjälpa andra ämnen ut ur den förtryckande rationalitetsnorm som hittills rått. I september kan man besöka Symposium on Interferometric Investigations of Physical Knowledges and Gender in the Making (tipstack till QED), med följande syfte: ”The aim of this symposium is to explore and to construe existing gaps and possible articulations between gender and science studies with regard to physics and the material sciences. The meeting will function as a starting point to open up novel research perspectives for examining the gender dimensions in the history, epistemology and social studies of physical sciences.” och vi kommer att få svar på följande intressanta frågeställning: ”What is the role of machines and instruments in doing gender at scientific workplaces and their division of labour? Can the acquisition of experimental skills be explained on the grounds of genderings in the machine-human interactions?” Jag har själv en verktygslåda hemma från Clas Ohlson som säkert tidvis gett mig en maskulin identitet, tex när jag hängde ut från fönstret på 8:e våningen för att spika fast ett hönsnät på utsidan av fönstret så att katterna skulle kunna sitta och titta på utsikten utan att falla ner. Eller vad det mitt kvinnliga beskyddargenus? Är inte det här ett tema för en hel genusavhandling? Hur könskodas man när syftet bär kvinnligt genus men själva utförandet kräver ett manligt genus och en manlig verktygslåda?


Genusmedveten snöröjning behövs när efterblivna svenskar stampar jordgolv

april 25, 2011
Anders Borg är orolig över att vi kommer att stampa på jordgolv

Tack vare Anders Borgs insatser slipper vi alla att stampa på ett jordgolv resten av livet. Var det hans egen sysselsättning innan han invandrade till Riksdagen?

Jag ser att Markus har namnsdag idag, så jag vill passa på att gratulera min vän Markus! Jag hoppas förresten att du ställer upp som min livvakt på FreedomFest? (Glöm inte anmäla er!) Det är det minsta du kan göra efter alla år jag stått ut med dig! ;-) Dessutom har du inget val, du måste göra det i egenskap av befäl för min livvaktsstyrka. Jag har fortfarande nära 4000 olästa mail med socialt kapital att mobilisera i kampen mot fördumningsindustrin så det ligger faktiskt i allas vårt intresse att jag överlever. Dessutom måste du fixa datorn åt mig, eftersom den är full av smulor och mellanslagstangentenfungerarintelängre! Hur tror du jag ska kunna blogga då och rädda landet? Du har ändå inget bättre för dig, du står antagligen fortfarande och stampar jordgolv, för att citera Anders Borg från den 13 april i år, alltså för mindre än två veckor sedan, (och ursäkta att jag länkar till en politiskt inkorrekt sida,  det hade jag inte behövt göra om tex SVD, DN, Expressen, Aftonbladet, Corren, Göteborgsposten eller Newsmill tagit upp det  här) i Riksdagen: ”Utan invandring hade vi stått och stampat på ett jordgolv”. Hur vet han det? Finansminister Anders Borg kan ju inte ens addera tre tal  (35+9+15=60) och hur trovärdig är han då? Jag hade gärna gett honom privatlektioner om det inte vore under min värdighet, eller snarare kompetens – mannen måste ju gå om lågstadiet medan jag ju har lektorskompetens (för att inte tala om alla mina andra aktuella titlar ;-) ).   Vad är det förresten för fel med att stampa jordgolv, det hade behövts en fast grund att stå på i det här landet, i synnerhet när politikerna, proffstyckarna och alla deras indoktrinerade karriärlystna marionetter lyckats luckra upp det sunda förnuftet på så kort tid. Jag hittade förresten ett bra citat: ”Vår kultur är den första av alla kulturer som systematiskt ägnat sig åt att aktivera den mänskliga dumheten, vårda den, klä den och förse den med uttrycksmöjligheter.”

En sådan uttrycksmöjlighet är genusvansinnet. Här har vi en aktuell artikel på Newsmill: Därför behövs genusmedveten snöröjning:

Snöröjning

Genusperspektiv på snöröjning - en snilleblixt under Jämställd Göra Lära-utbildningen i Karlskoga kommun

Stina Kållberg, informatör för Karlskoga kommun där man har tillämpat jämställd snöröjning nu i vår, beskriver vad det går ut på. Det började som en hemuppgift till sista dagen på en JGL-utbildning (Jämställd Göra Lära) för avdelningschefer och ledningsgrupp från Karlskoga kommuns samhällsbyggnads-förvaltning. Det var på hösten, vintersäsongen närmade sig och gatuchefen, en av deltagarna på utbildningen ställde frågan: vad händer om vi ser på snöröjningen ur jämställdhetsperspektiv? Det som kom fram var att ringleder och bilvägar röjdes före gång- och cykelvägar. Traditionellt manliga domäner prioriterades, lastbilar och arbetsplatser med övervägande manliga anställda. Bilar prioriterades före cyklande och de som åker kollektivt, färdsätt som i större utsträckning används av kvinnor. Detta gjordes givetvis inte medvetet utan följde den tradition som gällt sedan årtionden tillbaka, kanske ännu längre. Numera gör vi annorlunda. Gång-/cykelvägar och busshållplatser har generellt högre prioritet eftersom en decimeter snö är svårare att ta sig fram i med cykel än med bil, även snöplogkanter vid busshållplatser måste tas omhand tidigare.”

En genuspilot påväg till möte

Smutsar inte genuspiloterna ner miljön?

Patriarkatet ska minsann trampa i sin egen snöskit – det är ju trots allt den manliga konsumtionen som orsakat klimatförändringarna och all snö (se tex artikeln ”Bråttom få in genusperspektiv i klimatforskningen” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet från Nationella sekretariatet för genusforskning). Parallellt med detta drivs kampen om kvinnors rätt till samma möjligheter att åka bil, flyg och konsumera, minst lika mycket som männen i jämställdhetens namn. Då blir klimatförändringarna åtminstone jämställda och om hela mänskligheten dör ut så var det ändå värt det eftersom alla hade lika möjligheter att bidra till Jordens undergång. På tal om undergången, jag hade visst fel i mitt förförra inlägg när jag under översta bilden skrev att det saknades ett genusperspektiv på sprängämnen, det finns faktiskt forskning kring genusperspektiv på landminor (se här och här):

To date, the international community has paid very little attention to the gender dimensions of landmines. There are numerous rhetorical statements about women and children as innocent victims of landmines, but little documentation, research and analysis. This note provides initial thoughts on how a gender perspective could be beneficial in looking at landmines. In assessing the gender dimensions of landmines it should be stressed that each situation should be looked at on its own merits, as generalizations do not always apply across all situations. Women and men tend to do different work and have different responsibilities. In many parts of the world affected by landmines, women and men tend to spend their days differently. Women tend to hold primary responsibility for household work and for the health care of family members and the care of dependants. Women are often the ones who care for the victims of landmines… Women’s work is often not valued and can be invisible to outsiders… Concrete implications: Given the gender division of labour, women and men (girls and boys) often have different risks of exposure to land-mines. Given that it is often women and girls who are responsible for gathering fuel or fetching water, they may run greater risks in some areas. Men’s responsibilities and greater mobility may, however, put them at greater risk in other areas.” (källa)

ide

Lysande idé

Jag förstår inte hur man kan vara så smart, att konstatera att kvinnor löper större risk att trampa på minor i vissa områden, medan männen löper större risk i andra områden - allt beroende på vem som rör sig mest i det minerade området! Och att få det internationella samfundet att se det som en genusfråga och ösa pengar över genusforskarna. Ungefär som när man i SOU 2009:64 (sid 221 här) konstaterar att det är lika stora , och ibland till och med större större, variationer inom könskollektiven som mellan dem när det gäller skolprestationer, och därför inför ett nytt genusbegrepp enligt följande (mer i detta inlägg):

”Genussensitiv undervisning innebär enligt Sinnes att variationer inom kön är lika viktiga som variationer mellan könen. Denna modell kan då sägas inte ha ett av könen, utan båda, i fokus för intresset.”

Det självklara, att prestationen beror på individen i första hand och inte könet, har gjorts till en genusfråga! Man har båda könen i fokus för intresset, och därför är skolundervisningen en köns/genusfråga. Är det konstigt att det går utför? Men nu måste jag komma till saken, jag tänkte lägga upp min krönika i senaste Axess, hade ju glömt det. Och ni vet ju redan allt det här eftersom ni så klart plöjt hela min blogg och från ”Om bloggen” vet ni att detta var det första jag skrev om i en svensk dagstidning: Genusvetare förvirrar barnen  – en reaktion på följande DN-artikel om ”könskodade” lekplatser, här läsarreaktioner och om en slumrande folkopinion och folkliga protester och sedan ringde TV 4 och undrade om jag ville prata med genusvetaren i Nyhetsmorgon – här Youtubeklippet.

Axess: Jämställdhet eller galenskap?

Könsbytet på besticken var plötsligt ett faktum!!

Dina skattepengar går till könsbyten på bestick.

Miljöpartiet gick i mars ut med att man avser satsa åtskilliga miljoner för att få in genuspedagoger i alla förskolor [minns förresten deras tidigare genusanalys av sedlar]. Jämställdhet och lika möjligheter är något som alla ställer upp på, men vi är alltför många som vet vad genusarbetet innebär rent konkret. I SOU 2006:75 konstateras inledningsvis (s 19) att: ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt”. Det könspolitiska projektet börjar dock bli bisarrt. Liksom så mycket annat ingår det numera i en utbredd försumningsindustri. I Ystads Allehanda kunde man den 17/8-10 läsa om två genuspedagogers verksamhet i Simrishamns kommun – en miljon kronor hade man fått från SKL för år 2009 för att ”bedriva jämställdhetsarbete” i kommunen, och nu berättar man om den framgångsrika verksamheten i en intervju. Vi får bla veta att man på ett möte hållt upp en kniv och en gaffel, och alla (personal på barn- och utbildningsförvaltningen satta att ”genusutbildas”) svarade att gaffeln är mest feminin. Då bytte man ut kniven mot en sked, och plötsligt var det skeden som var feminin! ”Vi hade gjort ett könsbyte på bestick!”, förklarar genuspedagogen stolt i intervjun,  som fortsätter i samma anda: ”Om jag sitter bredbent som en man på stolen tittar folk konstigt på mig. Vi är så styrda av vårt samhälle, säger Helena Magnusson och vräker sig på stolen så att folk runtomkring verkligen vänder på huvudet och glor.” (se detta blogginlägg för fler detaljer). Att låta genuspedagoger göra könsbyten på bestick och vräka sig på en stol inför publik, det är vad kommunerna satsar pengar på. Några ytterligare exempel på hur det konkreta arbetet går till kan vi läsa om i SOU 2006:75.

* Stoppa pojkarna i dörröppningen: pojkarna rusar först ut på gården, medan flickorna inväntar varandra. Detta bäddar för en framtida könsmaktsordning. Man kan notera att det som anses förkastligt när det gäller pojkar, samtidigt är eftersträvansvärt när det gäller flickor.

* Könsavkoda leksaker: på vissa förskolor har man tagit bort alla bilar för att pojkarna ”könskodade” genom att leka för mycket med dem. Det ”pojkkodade materialet kan” enligt de statliga utredarna ”kopplas till hierarkin i genusordningen som ger det pojkar ägnar sig åt ett högre värde”.

Vargen och rödluvan

Vargen och rödluvan befäster den skadliga normen att jägaren är en man

* Kulturarvet: förskolepersonalen skriver i en utvärdering: ”Vi har diskuterat fram och tillbaka hur vi ska förhålla oss till kulturarvet när det strider mot vårt uppdrag att motverka traditionella könsroller. Till slut har vi valt att lyfta bort vissa titlar från barnens hyllor eftersom vi inte känner att vi kan stå för det böckerna förmedlar. Vi kan komma att läsa dessa böcker i framtiden, tex i samband med teman om hur det var förr i tiden, men vi vill inte att barnen ska bläddra i böckerna där både bild och text förmedlar passivitet för flickor och aktivitet för  pojkar.” Utredningen lyfter dock fram ett sätt att hantera det här: ”Många förskolor ändrar i själva berättelserna, till exempel genom att byta kön på karaktärerna eller genom att ändra i handlingen på något annat vis.” Den statligt sanktionerade genuspropagandan är problematiskt eftersom det faktiskt inte går att bli av med den. Acceptans skapar utrymme för ”fördjupning” och ”breddning”, medan ett öppet och uttalat motstånd (se tex min krönika i Axess nr 9/2010 angående genusutbildningen av kommunanställda) ses som ett tecken på behovet av ännu mer genuspropaganda eftersom det visar på fördomar – så hur man än gör vinner genusforskarna. Det är därför dags att börja lyfta fram det konkreta innehållet i verksamheten, bortom slagorden om jämställdhet.

Axess nr 3 är ute!

Axess nr 3 är ute!

Jag fick inte plats att ta med mer i Axess, men värt att uppmärksamma är också Föräldrarnas motstånd (sid 120): ”Den vanligaste bilden många verkar ha är att jämställdhetsarbetet ofta motarbetas från föräldrahåll när frågan introduceras. Ett sådant exempel kommer från projektet ”Vidgade Vyer” i Östersund. En bit in i arbetet blev motreaktionen från några av pojkarna på den berörda förskolan starka. De motarbetade personalen och det blev mer eller mindre kaos i gruppen. Delar av föräldragruppen ville då att projektet skulle avbrytas och det var nära att personalgruppen gav upp, men med hjälp av handledare jobbade de vidare och till slut löste sig problemen.” Löste sig? Hur då kan man undra…

Man kan alltså notera att uppdraget om att ”motverka traditionella könsmönster och könsroller” krockar med uppdraget ”I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmågor och barns eget kulturskapande som att överföra ett kulturarv – värden, traditioner och historia, språk och kunskaper – från en generaton till nästa.” (Lpfö sid 5). Vi får även en krock med följande från Lpfö 98: ”Verksamheten skall syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt” för att inte tala om ”Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.”

Relaterat: 145 miljoner för könsbyten på bestickMetaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer! , Är genusvetarnas verksamhet laglig?, Genusarbete smulades sönder, Genuspedagogik i förskolan: del 1 , del 2 , del 3del 4 , 2-årsdagen sedan Nyhetsmorgon!, Iiiinte 80 miljoner till!

OBS! Temat för senaste Axess är Den marknadsförda människan”. Flera av artiklarna går att läsa på nätet: Alla ska med  – till PR-byrånGlobal och lokal skönhet , Nätets Narcissister,   Falsk autenticitet, Det sanna Finland?, Den talangfulle MR Wahlström, När USA pånyttföddes, Godtyckliga betyg skadar skolan, En känslomässig kapprustning (och resten återfinns i tidningen) För den som har tidningen (teckna prenumeration eller köp på Pressbyrån) så kan man läsa en trevlig insändare som är publicerad på sidan 9:

Tack, Tanja!

Tack för Tanja Bergkvists lysande krönikor som med stilistisk elegans blottlägger genusvansinne och ”fördumningsindustrins” framfart. Att dessa tröttsamma och nedbrytande fenomen ges företräde framför sunt förnuft vågar allt färre påtala i klartext. Jag ser fram mot nästa tillfälle att läsa Tanja Bergkvists verbala dissektion av någon stollighet”. Anders G Lindblom.

Vad roligt! :-) Kanske var en reaktion på min förra krönika ”Sjukt i sjukvården” om mångkulturell utbildning i tidpassning (!)  eller någon av de andra. Tänk om man hade kunnat skriva om galenskaperna på heltid, då hade det blivit en hel ny dagstidning! Just det, och glöm inte se seminariet Den marknadsförda människan på Axess Play (28 min)!


Timbro-seminarium om integration och SVT om lärare som pratar sperma-smaker

januari 24, 2011

Jag nämnde detta nederst i mitt förra inlägg, men jag tänkte att det kan vara värt ett eget inlägg: statsvetaren Andreas Johansson Heinös nyutkomna rapport Integration eller assimilation? och tillhörande seminarium. Inbäddningskoden accepteras inte av wordpress, så det får bli en länk till seminariet (drygt en timme långt) istället – se/lyssna! Intressant och välbehövligt. Det är ju bra om vi kan ha en debatt som inte ser ut så här :-) :

I förra inlägget tog jag upp några inslag i svensk skolundervisning, och jag ser att SVT läst min blogg, för i dagens TV-tablå kan vi se att man tagit detta viktiga inslag från klassrummen ut till den obildade massan.  Efter att ha sett Timbro-seminariet, som jag rekommenderar (för ytterligare fördjupning läs Johansson Heinös doktorsavhandling ”Hur mycket mångfald tål demokratin?” – va!? Jag vill också sälja min doktorsavhandling på Bokus! :-)), kan man sätta på TV:n, för klockan 22.00 har programserien ”Sexualkunskap” premiär på TV : (ur Metros TV-tablå): ”Sexualkunskap. UR. Faktaserie.  Del 1 av 8. Hur smakar sperma? När läraren Sanna ska starta sex- och samlevnadsundervisningen så visar det sig att åttorna har egna funderingar om livet och kärleken. Även SVT2 26/1 och 28/1.”

Skolan slösar våra barns tid!

Skolan slösar våra barns tid!

Åttorna har säkert många funderingar om livet. En fundering är antagligen hur de ska komma in på gymnasiet när all tid går till genus, sex och relationsprat. En annan fundering är hur de ska klara sitt matteprov, sitt NO-prov och sitt engelskaprov.  De undrar, alltmedan läraren i sitt psykotiska tillstånd av gensuvansinne pratar om spermasmaker, om de kommer att kunna bli ingenjörer, läkare, jurister eller ekonomer, eller om de är dömda till att bli genusvetare och livscoacher. För självklart behövs det en livscoach per medborgare i det här landet snart  – få individer förblir vid sina sinnens fulla bruk efter en svensk skolgång – minst hälften utvecklar psykisk ohälsa och genusrelaterade personlighetsstörningar.  På tal om skolan. Låt mig  säga detta, med förhoppning om att fler delar med sig av sina erfarenheter: min 7-åring kommer hem från skolan och säger minst tre gånger i veckan att hon är ”trött på att vi bara pratar om att man ska vara snäll, man ska inte mobbas, man ska inte vara dum” osv. Hon är understimulerad och vill lära sig om växter, djur, tal, figurer och maskiner. Det tog mig en kvart att lära henne att lösa linjära ekvationer förra året (i stil med 7+x=11, vad är x?). Det var ett år sedan – jag ville bara se om det gick! Nu ser jag till att hon ser de djur- och växtdokumentärer som visas på Kunskapskanalen och National Geographic och ibland SVT. Är de på engelska läser jag texten åt henne. På nätet hittar vi fina bilder på galaxer och ibland till och med filmer. Vad sysslar svensk skola med!? Och vad sysslar SVT med? Annat var det på min tid: jag var ordförande i Unga Forskare och mamma var ordförande i Hem & Skola – det var enbart därför skolan inte gick under.

En sådan här trevlig växt hade de på Bergianska

En sådan här trevlig växt hade de på Bergianska

Istället för ett folkbildningsprogram om sperma (som dessutom är hämtat från svensk skolundervisning!) borde man sända en repris på UR-serien Jorden är plattmatematik där jag medverkar i två av programmen. I den ena var jag höggravid men pallade mig likväl till studion för att berätta om matematik och arkitektur, och det andra programmet spelades in en månad efter förlossningen, då jag åkte till Bergianska trädgården för att berätta om Fibonacci, gyllene snittet och växters geometri. Det ser ut som att jag får ta ett samtal med UR-folket, så här kan det inte få fortsätta – innan vi vet ordet av bjuder de in en genusforskare! För den som inte vill se TV1 så finns ett annat alternativ på TV 5 samma tid: ”Fråga Olle dokumentären: Svensk dokumentärserie. Del 1. Vi jobbar med porr. Följ med på en svensk filminspelning med Sveriges yngsta porrfilmsproducent, 20 årige Jacob, när en av hans filmer spelas in i skånska Hörby”. Det är bra att man lyfter fram de mest framstående medborgarna i riks-TV: porrskådisar, sex-lobbyn, spermalärare och genusforskare. Det räcker ju inte med att vi möter dem i det dagliga livet  – även vår fritid ska gå till det här.

Relaterat: Aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer. Annan aktuell skolfilm: ”Sex på kartan”.

Lästips: Chefsingenjören om att Försvarsmakten ”sänker de fysiska kraven medan man höjer värdegrundskraven” (se även Wiseman’s wisdoms).


Metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer!

januari 22, 2011
Jag skojade bara - men det fanns visst verkligen mobiltelefonsteleskop!

Jag skojade bara ang mobiltelefonteleskop - med det finns visst!

Nu har jag äntligen sett till att ordna Paypal, som ni kan se uppe till höger på bloggen :-). Donationer kommer att användas till att investera i en apparat som gör det möjligt för mig att blogga oftare och läsa mail regelbundet – jag tänkte jag skulle införskaffa en androidgrej som är så populär och användbar, ni vet en sådan där kombinerad dator-mobil-teleskop-brödrost med en inbyggd grafritande hårtork med diskmaskin i. På 20 kvadratcentimeter, och som löser alla fläckar, problem och sudokun när man sätter den på 60 grader och stoppar in lite Ariel och ett simkort. Där jag främst är ute efter datorfunktionen och Internet då, så att jag kan koppla upp mig även på buss och tunnelbana och se vad som pågår på genusfronten och på bloggen.

Missuppfattning

Vetenskapspropaganda?

I DN Insidan under rubriken ”Vi pratar sex redan i förskolan” (tipstack till Joakim!) kunde man häromdagen läsa om hur den anatomiska undervisningen i en grundskola görs könsneutral. 700 elever från förskoleklass och upp till årskurs nio ska  genusinformeras så att Sverige blir en ledande kunskapsnation. Så här inleds artikeln:

”Undervisningen i sex-och samlevnad har hamnat på efterkälken. I höst införs ny läroplan med krav på att ämnet ska ingå i fler ämnesområden. Men på Frejaskolan i Gnesta är man steget före.” Verksamheten i denna skola kommer antagligen därför utgöra en förebild för övriga skolor i landet som måste verka i enlighet med (faktarutan till höger) den läroplan som börjar gälla hösten 2011 och som ”omfattar tydligare skrivningar för hur sex och samlevnad ska integreras i de olika ämnena i skolan”. Både kommunens jämställdhetsstrateg och matematik- och NO-läraren är därför engagerade i arbetet:

”Det viktiga är att eleverna ser hur allt hänger samman, menar Maja [matematik- och NO-lärare] och Karina [Kommunens jämställdhets-strateg]. Hur sexualitet ofta styrs av andras normer och värderingar. Därför ska undervisningen också ske på ett neutralt sätt. I den anatomiska undervisningen försöker de vara så tydliga som möjligt.

– Vi vill komma bort från metaforer som att spermier är aktiva och ägg passiva i befruktningsprocessen, eller att mäns och kvinnors könsorgan beskrivs som komplementära. Den typen av beskrivningar tjänar bara till att förstärka traditionella könsnormer och heteronormen, menar de.”

Ett ägg attackerar några passiva spermier

Ägg attackerar spermier

Idén om att spermien verkligen simmar till ägget är en social konstruktion som producerats i huvudet på patriarkatet. Ägget ligger inte bara där, utan det simmar faktiskt in i penisen där det genast ”tar för sig” av livet genom att grabba tag i närmsta förvirrade spermie, kidnappar den, kör över allt i sin väg och för sedan den passiva spermien tillbaka till livmodern där den låser in den och sedan borrar sig in i den, vilket orsakar en sammansmältning, om spermien inte dött under äggets vilda framfart. Om det är fallet åker ägget tillbaka in i penisen och tar en mer duglig passiv spermie som tål lite stryk – det är så evolutionen gynnat snabba ägg och
stryktåliga spermier som inte vågar röra en fena. Att en förvirrad professor på Karolinska Institutet sedan tycker sig se i sitt mikroskop att det är spermien som är aktiv och simmar runt och letar efter ett ägg är ett tecken på demens. Alla som sysslat med IVF vet hur det egentligen ligger till, och att män kan bli lika gravida som kvinnor (återkommer till det lite längre ner). Annat ur artikeln:

”En annan ambition på Frejaskolan är att sex och samlevnad inte ska begränsas till biologilektionerna, utan ingå i flera olika ämnesområden.

– Det är skolans uppdrag att hjälpa unga att vara självständiga individer som gör fria val, säger Karina Solax Stridh, jämställdhetsstrateg på kommunen i Gnesta och tidigare kollega med Maja på skolan.

Lärarens uppgift är att

Lärarens uppgift är att synliggöra normer och fördomar. I det här fallet visar sig fördomen genom att eleverna tittar på läraren istället för tavlan, som om hennes klädsel vore viktigare än hennes kompetens. Ett genusgeni kom på detta unika fördomstest (obs detta är inte jag utan en bild jag fann på nätet när jag googlade "sexy teacher" :-) )

– Om man som lärare inte förstår vad man håller på med, är det lätt att man förstärker och befäster stereotypa könsnormer och värderingar. Då gör man mer skada än nytta, säger hon. En viktig del av undervisningen är att ge eleverna verktyg som synliggör deras egna och omgivningens normer och värderingar. Detta kallar vi för ett normkritiskt perspektiv, säger Karina.

- I åttan hade vi en övning där vi fick titta på olika ansikten och gissa vilka som var ihop med varandra, minns Ludvig. Det fanns inget facit, men efteråt när vi diskuterade insåg vi att ingen har satt ihop två tjejer eller två killar. Det var intressant.

- Här fick ni ju möjlighet att fundera kring hetronormen, säger Karina till Ludvig och Fredrika. Det gäller att göra det på ett roligt sätt, så att barnen får lite aha-upplevelser. Fredrika har funderat och läst mycket om genusfrågor och jämställdhet. För henne och en del av hennes jämnåriga är det självklart att ifrågasätta normerna kring kön.

– I min grupp var det många som redan var medvetna om hur vi styrs av fördomar och normer när vi skulle fördela orden på killar och tjejer. Så vi pratade ganska mycket om fördomar redan under själva övningen, säger Fredrika.

– Pedagogens roll är inte att säga vilka normer som är rätt eller fel, utan att belysa att de finns, att göra eleverna uppmärksamma på dem, avslutar Maja Thorsén. Det är alltid lika roligt att höra dem reflektera över sina egna perspektiv. Det märks att de växer.”

Vägra dammsuga!

Vägra dammsuga!

Detta med aha-upplevelser och att låta eleverna veta vilka fördomar de bär på känner jag igen, nämligen från verksamheten i en annan skola, vars genusarbete uppmärksammades för ett tag sedan. På Mariaskolan i Stockholm  (som beskrivs som ”ledande i genusundervisningen”) har man hyrt in en gensupedagog som håller i en genusinriktad lektion i sjunde klass. Enligt honom är det viktigt att prata om genus i grundskolan och han anser att ett alternativ är att föra in det i den vanliga undervisningen. Han uppger sig jobba utifrån ”poststrukturell feministisk analys”. Skolan har en personal-genusgrupp, en elev-genusgrupp och en föräldra-genusgrupp. Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad tror att det kan ge konkurrensfördelar och har sökt pengar från Skolverket för att försöka ta fram en siffra eller ett index på skolornas genusarbete. Sedan kan man ju undra varför det går utför vad gäller svenska elevers kunskaper i matematik och andra ämnen. Det kan väl inte bero på att genuslektioner tränger ut andra ämnen, eller att genuskunskap med absolut nödvändighet ska integreras i alla ämnen, och att lärarna måste gå kurser och omvärdera sin roll eftersom de uppenbarligen missförstått sitt uppdrag?

Hur tolkar man det här utan att kunna läsa? Att politikern lyssnar på väljaren, som är en struts?

Hur tolkar man det här utan att kunna läsa? Att politikern lyssnar på väljaren, som är en struts?

Uppdraget går tydligen i fösta hand ut på att ”motverka traditionella könsmönster”, inte att lära ut ekvationslösning eller kemiska formler. Inte ens att skriva eller läsa är prioriterat. Genuskunskaperna står över allt det där. Det visar inte minst det faktum att man ca en vecka efter valet ägnade ett helt program i P1 (minns inte exakt datum eller tid, hade på radion och stötte på det av en slump) åt att diskutera problemet med valaffischerna med en kvinna som doktorerat på sådana. Temat var alla de analfabeter i landet som kanske röstat fel eftersom de bara kunde döma partipolitiken efter bilderna, och inte kunnat läsa texten på dem, och än mindre partiprogrammen. Därför är bilden så mycket viktigare. Tänk bara på Hägglund och strutsen – hur ska man tolka in ett politiskt budskap här om man inte kunnat läsa texten under eller något om KD? Lösningen var i vilket fall att inför nästa val försöka utforma affischerna på ett bättre sätt, så att inte analfabeterna missförstår bilderna och röstar fel. Den geniala men verklighetsfrämmande idén att under de fyra år som är kvar till nästa val istället satsa på att lära analfabeterna att läsa nämndes inte ens. Folk som säger att det inte finns något typiskt svenskt har fel, detta om något är det som idag är typiskt svenskt. Jag tror jag ska skriva en bok snart. Den ska heta ”Att rasera en nation”. Den som är intresserad av att bli medförfattare är välkommen att kontakta mig.

Gravida män -

Kvinna eller man? Bli medveten om dina fördomar!

Men just det ja – Mariaskolans genusarbete. Läs artikeln! Dagens uppgift i samhällsorientering: eleverna ska studera ett papper uppdelat som ett schackbräde. I rutorna av den ena färgen står ord som ”stark”, ”bra lokalsinne”, ”krigare” osv och i övriga rutorna ord som ”plocka ögonbryn”, ”trösta”, ”blyg” och ”laga mat”. Eleverna ska försöka komma på vad färgerna står för (önskat svar: killar resp tjejer), men uppenbarligen är eleverna inte så ”fördomsfulla” som genusvetaren antog, för enligt artikeln säger eleverna följande: ”Nej, laga mat gör inte bara tjejer, killar kan göra det också.”, ”Alla personer kan trösta om de vill.”, ”Jag tycker alla är fel för jag kan vara alla om jag vill”, och detta är innan genusmissionen påbörjats – vilket är intressant eftersom man i artikeln försöker ge sken av att denna genuslektion är en nödvändighet! Därför, eftersom eleverna ju redan tycks vara ganska fördomsfria och öppna för att alla kan göra det mesta, lägger läraren upp en bild på ”en höggravid person som ser ut som en man”.

Framtidens forskare skapas med genusvansinne

Framtidens forskare skapas med genusvansinne som bas

Där kommer barnen minsann att säga fel, oavsett om de säger att detta är en man eller kvinna kan genuspedagogen tillrättavisa dem och bekräfta deras fördomar. Genuspedagogen inser nu sitt värde och känner hur viktigt hans uppdrag är. Detta inslag under skoldagen kommer att göra Sverige till en ledande kunskapsnation genom att lägga grunden för de högre studier i matematik och fysik som behövs för att eleverna ska komma in på civilingenjörsutbildningen. I synnerhet är det just detta som kommer att bryta könsbundna studieval och eliminera den sociala snedrekryteringen. Det är bra att man satsar så välgenomtänkt och målmedvetet på precis det som behövs för att uppnå det som står skrivet i alla jämställdhetsplaner. Man är mållös. Kan den stress unga känner idag och som tas upp i en av DEJA-rapporterna möjligtvis bero på att dagarna ägnas åt genusarbete och att barnen måste plugga in själva skolämnena på kvällar och helger?

Forskning visar att grundläggande kommunikation saknas mellan flera delar av den genusinfiltrerade hjärnan

Forskning visar att grundläggande kommunikation saknas mellan flera delar av den genusinfiltrerade hjärnan

Nu när vi ändå är inne på det ledande genusarbetet och skolornas undervisning, minns ni programmet Skolfront för ett drygt år sedan? Programmet om ”skolinformatörer” i sex- och samlevnad och som avslutades med  ”Tänk på vad vi har lärt oss ikväll: det finns inget naturligt glidmedel i röven”. Göran Skytte skrev om det i SVD: ”Det är faktiskt inte riktigt klokt”. Detta gäller skolelever, som förväntas acceptera det som till och med upprör våra riksdagsledamöter (här ”Praktikan” eller här ) och dessutom är det obligatorisk närvaro för eleverna. Riksdagsledamöterna hade valet att slänga broschyren i papperskorgen, vilket flera av dem uppenbarligen gjorde. Sedan undrar genusforskarna varför samhället blivit så ”hårt och kallt” och varför 14-åringar gruppvåldtar varandra och använder grova ord. Det beror på förtryckarstrukturer säger man och skriver en 300-sidig rapport genusrappakalja med ena handen med instruktioner för hur man ”dekonstruerar maskuliniteten” hos unga pojkar, medan man med andra handen delar ut instruktioner för analsex och tar in ”skolinformatörer” som dem man lyfte fram i Skolfront. Och genuspedagoger, som med sitt normkritiska perspektiv ska göra klart för ungdomarna att det inte finns något rätt och något fel, allt ska ifrågasättas och i synnerhet då föräldragenerationens förlegade normer om uppförande och vad som är normalt beteende. När sedan eleverna våldför sig på varandra så startar man ett antimobbnings-arbete, parallellt med den normkritiska genusundervisningen. När ska de två hjärnhalvorna hos genusexperterna börja kommunicera med varandra?

Lästips: Experter i barnmedicin om skolan, idétorka hos (m)mer om skolan, kramkalas istället för partiledardebatt, Rayman i AB om kramkalaset, DJ om jämställdhetsbonus på DN Debatt, Nekad jobb pga fel åsikter, kvotering till polisutbildningen?, slutreplik om Amazonia, censur i ungerska medier, Heinö på Newsmill (Heinö är aktuell med denna rapport + debatt).


Mitt bidrag till den moderna konsten

december 30, 2010

(Konstverket återfinnes längst ner i inlägget!) I SVD-ledaren ”Vem är insnöad” av Per Gudmundson  kan vi läsa om en artikel som även fångade min uppmärksamhet i senaste numret av Axess : ”Forskning utan forskare” (finns inte på nätet) skriven av Johan Lundberg (min krönika finns inte heller på nätet men innehållsmässigt svarar den mot detta och detta inlägg). Så här skriver Gudmundson: ”Kanske går det heller inte att tänka nytt utan att utgå från traditionen. Om man utplånar traditionen tar man bort de grundläggande byggstenar som allt annat vilar på. Tidskriften Axess har länge drivit en debatt just om traditionens roll inom främst måleriet. Man menar att delar av den samtida konsten är intellektuellt tom, därför att den aktivt motarbetat och försökt frigöra sig från varje form av tradition. I nya numret återtrycks en katalogtext från Moderna museets pågående utställning av samtida svensk konst, som exempel.

Chokladrutor som konst

Chokladrutor som konst

”Viktor Kopp målar choklad. Som en del i hans undersökning av det måleriska bildrummet har han sedan 2007 i flera sviter återkommit till chokladkakan som motiv. I kraftig uppförstoring och genom en nyfiket utforskande blick visas chokladens rutmönster. Varje målning är samtidigt flera mindre bilder. Kakans högplatåer närmar sig monokromens serena stillhet, medan de illusoriskt målade mellanrummen dramatiskt avtecknar sig som belysta eller skuggade sänkor. Målningen buktar in och ut i ett spel mellan realism och abstraktion. Som om den vill vara både choklad och färg. I början brukade Viktor Kopp låta sina initialer avteckna sig i chokladen. Versalerna V och K framträdde nedsänkta i färgen som ett skämtsamt firmanamn. Målningarna från 2010 präglas mindre av den sortens humor och mer av allvar. Kanske till och med av sorg. De byggs upp av en tyngre och mörkare kulör än tidigare och med tydligare rester av den måleriska akten. Viktor Kopps chokladytor fixerar seendet. Att de kommer ur ett undersökande av dörrar är därför inte förvånande. Inte heller den medvetna blinkningen åt såväl geometrisk modernism som popkonst. Målningarnas vertikala plan pekar tillbaka på sig själva. ’Se mig i min framställning som chokladdörr.’ Så talar målningarna till betraktaren. Om färgen och om händelser i färgen. Om motivets realism. Och penseldragets.  Tidigare föreställde oljefärgen choklad. Nu är chokladen verkligen målad färg.”

Frågan är väl vem som är mest insnöad. Den som upprätthåller sin tradition eller den som klippt av banden? Traditionen kan kännas som meningslös upprepning. Men traditionen är ackumulerad kultur, själva utgångspunkten för varje ansträngning att tänka nytt. Utan traditionen blir skapandet tomt.”

Gubbslem är en encellig alg som exploderar om den utsätts för värme eller beröring

Gubbslem är en encellig alg som exploderar om den utsätts för värme eller beröring - googla själva

Gudmundsson har bra koll på vansinnet – tidigare i år fann han som bekant en rolig artikel i Arena där en genusforskare konstaterade att hon delar 70% av sina gener med en brödlimpa och drar därför slutsatsen att ”vi har aldrig varit människor”, och vi fick också veta att många menar att ”det finns ingen skillnad mellan det som händer innanför och utanför människans kranium”. Istället lanseras bilden av ”slemsvamp”” osv. Moderna galenskaper med svenskt ursprung – varför blir man inte förvånad? Inget förvånar mig faktiskt längre, vilket ju visar att man uppnått sitt mål: att normalisera vansinnet. Så här fortsätter Axessartikeln:

”Det bör kanske påpekas att Viktor Kopp lika lite som andra konstnärer bör hållas ansvarig för receptionen av sitt eget oeuvre. Han är inte heller den  konstnär som är mest representativ för den estetik som dominerar utställningen, vilken med en term hämtad från från konstfack och Konstfack-läraren Gunnar Larsson kan sägas präglas av ”hitte-på-konst”. Som exempel kan anföras Kajsa Dahlberg, som bidrar med en installation med sidor ur Wirginia Woolfs ”A Room of One’s Own”. Dahlberg har samlat marginalanteckningar från de exemplar av boken som hon beställt fram på olika bibliotek. Idén är möjligen intressant för den som aldrig lånat en bok på något universitets kursbibliotek. Men är den ens det?”

”Hitte-på-konstens företrädare är säkerligen till sin merpart hyggliga och trevliga människor med ett demokratsikt patos och en humanistisk människo- och samhällsssyn. Men det de sysslar med kan lätt uppfattas som vittnande om något annat. Nämligen att de underförstår att den gängse galleri- och museibesökaren är någon sorts heltigenom vegeterande varelse, som inte kan fås att reflektera med mindre än att man ställer vederbörande framför en museimonter, som i sin tur helst ska vara försedd med en beledsagande text av en kurator som så att säga ska leda in museibesökarens tankar på rätt spår. I just Kajsa Dahlbergs fall påpekas till exempel att hon

gör… oss medvetna om läsningens betydelse, att reception och tolkning är en del av upphovsmannaskapet. Ett eget rum/Tusen bibliotek skriver in sig i den tradition som tematiserar möjligheten för det egna förnuftet att skapa sig någon form av frihet, både i förhållande till andras berättelser och till ekonomiska system.”

Lundberg kämpar mot vaninnet i konstvärlden

Lundberg kämpar mot vansinnet i konstvärlden

Att hitte-på-konsten har svårt att göra sig gällande beror, tror jag, på just detta: att man inte beaktar att människor faktiskt tänker konstant och att de hellre tänker och reflekterar fritt än på order av konstnärer och kuratorer som i sin tur har förläst sig på de senaste årens feministiska eller postkoloniala trend-filosofer. Jag misstänker kort sagt att de flesta människor upplever att den värld som vi lever i är tillräckligt gåtfull och spännande i sig själv, och att de inte behöver assistans i att upptäcka detta.”

Det här med marginalanteckningarna är intressant, det betyder att jag numera utöver alla mina andra titlar även kan titulera mig konstnär. Här är mitt bidrag till den moderna svenska konsten: mina egna marginalanteckningar från tre slumpmässigt utvalda kursböcker i matematik (alla mina ca femtio kursböcker ser ut så här – dvs som modern konst): Priestly: ”Introduction to Complex Analysis” (läst 1997 vid Lunds Univ), Do Carmo: ”Differential Geometry of Curves and Surfaces” (läst 1999 vid Lunds Univ) och Strichartz:  ”A guide to Distribution Theory and Fourier Transforms” (läst 2005 vid KTH). Konstverket döper jag till En egen bokhylla/Tusen kursböcker. Längst ner bifogar jag även två tavlor jag pyrograferade medan jag var mammaledig. De manifesterar något så djupt som det egna förnuftets möjlighet att skapa något under mammaledigheten.



Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket

december 17, 2010
Axess nr 9 2010

Axess nr 9 2010

Ok…varning för långt inlägg. Trevlig helgläsning till er som orkar ta er igenom vansinnet! :-). Nu är det senaste numret av Axess Magasin ute. Temat är ”Den ömtåliga civilisationen” och flera av artiklarna ligger ute på nätet (se länkar nedan), dock inte min krönika, som återfinnes på sådan 64 (för första gången, den brukar ju alltid hamna på sid 58 eller 60). Jag tar upp det här med JÄMI, som ni ju redan känner till sedan blogginlägget Iiiinte 80 miljoner till!!!! och uppföljaren ”Forskning saknas” på genusvansinne för 225 miljoner och dags att ”reflektera över sin vithet”. Här är artiklarna tillgängliga på nätet: Antikt ideal (JohnArmstrong), Vikten av andligt välstånd (Rob Riemen), Den obäddade sängens diktat (Johan Lundberg), Mot sängkammaren!” (Niklas Ekdal), Civilisation kräver uppoffringar (Svante Nordin). Svante Nordin var som ni minns min meddebattör i Filosofiska Rummet i mars om genuscertifieringen.

En av mina fyra katter

Ytterligare en av mina fyra katter

Häromdagen medan jag och dottern lekte med våra fyra katter med några gamla skosnören lyssnade jag på programmet ”En bok, en författare” i Kunskapskanalen (bara en kvinna kan göra två saker samtidigt så här) där man hade ett samtal om boken ”Afrika” med dess författarinna Ellen Hillbom, som också är doktor i ekonomisk historia verksam vid Lunds Universitet. Allt flöt på i vanlig ordning medan
katterna sprang runt och nästan välte TV:n, tills man 20 minuter in i programmet (här i UR Play) kunde höra följande (min 19:56 och framåt):

Intervjuare: ”Men i Afrika då, spåren av kolonialismen, såren av kolonialismen, vad ser vi av det idag då?”

Dr Ellen Hillbom: ”Ja en sån sak som vi ser det är ju uppdelningen, gränsuppdelningen, det är ju väldigt få gränser som egentligen har förändrats efter självständigheten. Och det har ju inneburit att man har skapat länder som Nigeria, med 250 olika folkslag som ska samlas inom en nationsgräns. I andra fall i Somalia har man delat upp den somaliska folkgruppen i fem olika stater, och det här har ju orsakat problem, att statsstaterna, det som förväntas att bli nationalstater, inte bygger på en homogen befolkning som vi kan känna här i Europa, det har inte fått växa fram på ett mer långsamt naturligt sätt utan tvingats på, och det är väl mycket utav det vi kanske ser som, man tycker om att kalla för etniska konflikter idag, många av de grupperna, folkgrupperna, skapades ju också utav kolonialmakten.”

Bulgarien - sedan 681

Bulgarien - sedan år 681

Det intressanta här är inte analysen av Afrika, som säkerligen är helt korrekt, utan det faktum att Hillbom säger något som man egentligen inte får hävda, något som dessutom anses helt felaktigt av experterna i det politiska etablissemanget och journalistkåren (även om dessa inte innehar doktorsgrad så är de ju ändå som bekant ämnesexperter inom alla tänkbara områden): att det varit en fördel för de europeiska staternas framväxt med en homogen befolkning, och inte bara det – dessutom har nationalstaterna, till skillnad från här i Europa, inte fått växa fram på ett naturligt sätt, vilket varit en nackdel. Får man verkligen säga att nationalstaterna i Europa vuxit fram ”på ett långsamt naturligt sätt” och att det varit en fördel med homogena befolkningar!? Naturligt och långsamt? Jag trodde att de alla var en onaturlig social konstruktion som implementerades från en dag till nästa någon gång på 1800-talet. Har dagstidningarna lurat mig?

Min blåögda birma kommer dock överens med de gulögda perserkatterna

Min blåögda birma kommer bra överens med de gulögda perserkatterna

Detta är inte det enda exemplet på när svensk media omedvetet klantar sig. Jag har sparat ett utklipp här från Metro Stockholm (i Plus) från den 29 november på sidan 28. I artikeln ”Därför dras vi till folk som liknar oss själva” kan vi läsa: ”Hur vi mår, vem vi gifter oss med, om vi blir sjuka, hur mycket pengar vi tjänar och vem vi röstar på – allt beror på dina vänner. Men varför? ”Genetic similarity theory” kan ge oss svaret. Den kanadensiske psykologiprofessorn Philippe Rushton menar att våra gener är programmerade för att bli attraherade av att skaffa barn med någon som liknar oss själva. – Gener för blåa ögon har större möjligheter att föra sig själva till kommande generationer om de samtidigt får sina bärare att attraheras av andra med blåa ögon snarare än av dem med bruna ögon, säger Kimmo Sorjonen, vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet… – Vi nätverkar och umgås med dem som liknar oss själva eftersom detta är ett sätt för våra gener att överleva, säger Kimmo Sorjonen, vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.”

Det behövs en bättre granskning av media

Metro behöver hjälp av ett proffs

Detta är innehållsmässigt inte mer kontroversiellt än vad som brukar stå i Illustrerad Vetenskap. Intressant är att Metro refererar till professor Philippe Rushton som skrivit flera politiskt inkorrekta böcker, bland annat boken”Race, evolution and behaviour”, som jag själv läste för några år sedan, och jag kan lugnt säga att den var väldigt politiskt inkorrekt. Om svenska journalister hade haft någon form av koll, dvs utbildning eller bildning, hade man i sann PK-anda inte vågat hänvisa till Rushton. Detta är den andra missen på kort tid som media gjort sig skyldig till och som jag av en slump snubblat över. Jag ska hålla ögonen öppna för fortsatta missar och hoppas på så sätt kunna göra karriär inom den statliga censurapparaten. En effektiv censur förutsätter pålästa och kunniga medarbetare i statens, eller medias, tjänst. De här misstagen måste hänga samman med den senaste PISA-studien som jag bloggade om här nyligen.

Julmust kan underblåsa nationalistiska strömningar!

Julmust kan underblåsa nationalistiska strömningar!

Dessa två exempel utgör dock olyckliga undantag som snabbt måste falla i glömska. 99.999999% av alla artiklar i media är naturligtvis PK så som sig bör. Expressen varnar oss tex för farorna med julmust: ”Anna Burstedt förklarar att mat är en viktig del av varje folks nationella identitet. Men hon ser en fara i att vissa grupper gör sig till tolk för vad som är tradition och identitet – i dessa tider när främlingsfientligheten ökar. - Mat kan användas i politiskt syfte för att utestänga människor. Men den kan också vara gränsöverskridande. Man kan bjuda in andra till att dela sin julmust, säger hon.” Men låt mig komma till saken, till det jag egentligen skulle blogga om: Kemigenus. Bloggen Tradition & Fason har redan tagit upp detta, som man kunde läsa om i Skånskan den 9 december (återger hela artikeln):

”Genus och etnicitet är kanske inte det första man tänker på när man öppnar en kemibok för mellanstadiet. Men skolinspektionen har granskat kemiböckerna på Ludvigsborgs friskola och kommit fram till att det brister i jämställdhetstänkandet. Ur kemisynpunkt är det inget fel på böckerna, men eftersom de är från sent 1990-tal anser de inte belysa etnicitet och genus på ett modernt sätt. Bland annat är namnen på personer som förekommer i böckerna nästan uteslutande västerländska, andra kulturer nämns över huvud taget inte. Böckerna speglar med andra ord inte det mångkulturella samhället.”

 

Genus- och etnicitetsperspektiv saknas i kemiböckerna!

Genus- och etnicitetsperspektiv saknas i kemiböckerna!

”Skolan får beröm för det pedagogiska arbetet men kurslitteraturen i kemi måste man göra någonting åt, menar Skolverket. Dessutom vill Skolverket att att Ludvigsborgs friskola i högre utsträckning börjar tala om genus och etnicitetsfrågor, både lärare emellan och med eleverna. Någon vidare reflektion över läromedlens normerande funktion vad det gäller genus och etnicitet finns inte som det ser ut i dag.”

”Kerstin Lindberg tog nyligen över som rektor på Ludvigsborgs
friskola och tar åt sig av kritiken. – Det stämmer, det har varit eftersatt. Det har varit olika ledningar på skolan och jag har inte hunnit med den biten. Men vi ska åtgärda det här. Litteraturen ska utvärderas och nya böcker ska köpas in. Man kommer även att inleda en tydlig jämställdhetsplan för personalen och bjuda in föreläsare i genus och etnicitetsfrågor. – Jag har börjat göra analyser. Det handlar både om att lärare ska bli mer medvetna och om hur vi ska prata med eleverna. Det ska satsas på det här. Senast den 3 mars kommer Skolverket att följa upp vilka förbättringsåtgärder som har vidtagits.”

Trots hundratals miljoner på genusinsatser blir svenska elever inte bättre i kemi!

Trots hundratals miljoner på genusinsatser blir svenska elever inte bättre i kemi!

Även Johan Ingerö har bloggat om detta. Det här är så absurt att det inte ens behöver kommenteras. Och så undrar man varför svenska skolelever blir allt sämre i de naturvetenskapliga ämnena, liksom i matematik (men mitt ämne har de inte gett sig på än. Eller vad säger jag!? Visst finns en genusanalys av matematiken!). Trots att man satsar miljoner och åter miljoner i svensk skola på genuskunniga specialpedagoger och ägnar dyrbar lektionstid åt diverse rollspel, genusteori, värderingsövningar, allas lika värde-projekt, bygger världsfredsutställningar, har normbrytande samtal, anordnar värdegrunds-dialoger, gör könsrollsteater och bjuder in genuspiloter som föreläser om maktstrukturer – hur kan Sverige då inte vara världsbäst och kamma hem alla kemiolympiader? Väldigt konstigt ju… Men Vetenskapsrådet både vet och har råd och satsar 5.5 miljoner på ytterligare ett genusprojekt till lärarutbildningen för perioden 2011-2013:

”I vårt forskningsprojekt är vi intresserade av att undersöka hur man kan öka genusmedvetenheten hos blivande lärare som är inriktade mot grundskolans tidigare år och om det i förlängningen kan leda till att undervisningen i naturvetenskapliga ämnen förändras, både med avseende på innehåll och på utförande, säger Anita Hussénius. I projektet utforskas lärarstudenternas relation till lärande och undervisning i naturvetenskap från ett genusperspektiv Vi är även intresserade av hur man kan skapa sig en identitet som lärare i naturvetenskap och hur denna identitetsskapande process kan påverkas av ämnesdidaktiska kunskaper och genusmedvetenhet.”

Genustrumpeten

Genustrumpeten gick sönder i skidbacken

Vem är förvånad? Med 700.000 kronor till att undersöka trumpeter ur ett genusperspektiv är detta ytterligare ett steg framåt. För fler VR-finansierade projekt se Grattis skattebetalare del 1 och Grattis skattebetalare del 2. För den som är intresserad av det här så har Skolverket som bekant beställt en rapport från professorn i pedagogik och nuvarande rektorn vid Södertörns Högskola,  Moira von Wright, där hon studerat fysikböckerna ur ett genusperspektiv. Rapporten heter ”Genus och text” och jag har sammanfattat den i två blogginlägg. Det här är riktigt sjukt – läs det den som inte gjort det: Genusväldet intar Södertörns högskola och Von Wright och tekoppen.

Pedagogikprofessorn konstaterar bland annat följande:

* ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan.” (sid 7)

*Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.” (sid 59)

* ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden.” (sid 64)

Grattis Sverige! Påminner om att Snillen spekulerar bara ligger uppe till och med imorgon lördag för den som missat programmet eller vill se om det. Igår kväll kunde man se programmet ”Nobel 2010: Hard talk” om Nobels fredspris, med repriser den 21 december och 27 december – sevärt!  Nedan ett framtidsscenario för svensk skola:

LÄSTIPS: ”Interaktivitet – ännu ett framsteg bakåt” av Johan Hakelius, Johan Norberg i Metro, Björklund i DN om svensk forskning, genusdebatt om excellenssatsning och mer , se även Genusnytts granskning, DN om barn och karriär, Skoldebatt i SVD, Kvinnor sorterar bort kvinnor, Världen Idag om en tabubelagd verklighet. Ännu ett fall av politiskt inkorrekthet, nu i Expressen. Pär Ström (som driver bloggen Genusnytt) skriver i SVD.

BLOGGAR om genusvansinne: Morgonsur om värdegrund del 1, del 2 och del 3. Aktivarum, Matte Matik, Pelle Billing, Genusnytt, Anders B Westin.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 916 andra följare

%d bloggare gillar detta: