Haro-föredrag, Axess, att våga ta debatten och kan någon köpa solen till mig?

Varning för jättelångt inlägg!

Oj oj, hur ska det här gå? Jag tänker blogga men vet inte hur jag ska undvika att inlägget blir 10-20 A4-sidor. Men å andra sidan har jag flera gånger i rad klippt av inlägg så egentligen har jag gjort mig förtjänt av att skriva precis hur mycket jag vill idag. Men vi får se, jag ska försöka hålla det kort men har så mycket att ta upp ju, men möjligtvis kommer jag nu att ta rådet med flera kortare inlägg på allvar. Får jag blogga i omvänd kronologisk ordning? Då börjar jag med helgen. I helgen var jag i Skövde och höll ett föredrag på Haro:s Riksstämma 2013. Jag är själv medlem i Haro och kan rekommendera en titt på hemsidan. Haro:s styrelse och medlemmar består av väl insatta och pålästa kvinnor och män som vet vad de pratar om, och de följer aktivt den vetenskapliga forskningen vad gäller anknytning och mycket annat – ty den som går emot konsensusbubblan kan inte ta sina argument från tomma intet, utan måste hitta vetenskapligt stöd för den där magkänslan vi alla har, men som inte duger som argument i dessa tider så instinkter, DNA, magkänslor och vi själva alla är sociala konstruktioner som är felkonstruerade om vi inte tycker ”rätt”.  Nu var det ju senast igår vi kunde se ett reportage på Aktuellt om hur alltfler föräldrar lokalt runt om i landet börjat organisera sig i protest mot de stora barngrupperna i förskolan. Alltfler föräldrar börjar inse det absurda i att lämna ifrån sig sin 1- eller 2-åring till främlingar 8 timmar om dagen. Och även om ett barn i en grupp på 20 stycken skulle lyckas knyta an till en av fröknarna, så kommer den anknytningen att upphöra plötsligt över en dag, vilket kommer att upplevas som ett trauma för barnet. Det är föräldrarna som ska knyta an till sina barn, inte förskolepersonalen. Och då är gränsen för dagis 2 år – de första två åren ska fokuseras på anknytning till föräldrarna, det har även Eva Rusz sagt.

På Haros Riksstämma träffade jag även Jonas Himmelstrand, grundare till tankesmedjan Mireja  som skrivit två böcker (framförallt rekommenderas ”Att följa sitt hjärta – i jantelagens Sverige” – och här har boken en egen hemsida med recensioner) och han är expert på frågan om hemundervisning. Nu är det nästintill omöjligt idag att hemundervisa i Sverige – man kan ju missa viktig hjärntvätt, och missa att inte lära sig korrekt svenska (se förra inlägget ) och även missa möjligheten att ha på sig hörselskydd i klassrummet för att inte bli galen av allt oljud (ja – elever på lågstadiet idag har en hög med stora arbetarhörselskydd i sina klassrum). I själva verket borde man skicka in en ansökan om hemundervisning med hänvisning till att dagens svenska skola inte kan garantera barnen den utbildning de har rätt till enligt svensk lag.  För att komma in på lärarutbildningen idag räcker det med 0.1 på högskoleprovet vilket är mindre än de 0.4 poäng man får om man tex väljer svarsalternativ C på alla uppgifter.

I vilket fall – föredraget i helgen var nog det bästa jag hållt, och otroligt nog kunde jag även hålla en röd tråd samtidigt som jag fick sagt det mesta jag ville säga. Som vanligt blev det både skratt och gråt. Nåja, inte gråt kanske, men förtvivlan över vissa galenskaper – men jag lugnade alla med att jag är optimist och ser positivt på framtiden, att folk börjar vakna och att vi nog har nått en återvändsgränd när det gäller idioti, vi befinner oss just nu i själva återvändsgränden, och därför ska ni inte bli alltför upprörda längre över absurditeterna. Genusforskarna måste ju trots allt motivera sin existens och det finns inget annat alternativ än att låta projekten och idéerna bli alltmer galna. Dock är det väldigt allvarligt när man raserar utbildningsväsendet och sedan undrar varför svenska elever presterar allt sämre. Det gäller även den högre utbildningen. Ni minns ju att vi tog upp Uppsala-seminariet ”Queera perspektiv på fittan”  i kommentarsfältet till något gammalt inlägg  (inbjudan kom även till mig via mail, då jag prenumererar på genusvansinnets aktiviteter) och så här stod det:

”Seminariet tar sin utgångspunkt i feministisk så kallad fittaktivism, vars strävan generellt sätt syftar till att uppvärdera det kvinnliga könsorganet i synnerhet och den kvinnliga kroppen i allmänhet. Detta sätt att förstå fittbärande kroppar innebär dock en syn på fittan som förknippad med föreställningar om ursprunglig femininitet. Hur kan en transfeministisk och queer fittaktivism bedrivas är temat för detta samtal. Måste talet om fittan till exempel alltid hänga ihop med talet om kvinnor? Efter seminariet går vi tillsammans vidare till centrum för genusvetenskaps lunchrum för postseminarium och fittpyssel. Några av personerna bakom bloggen FittForFight finns där för att inspirera till kreativt pyssel.”

Och bland de medverkande fanns bla en ”fittaktivist, fil Dr i socialantropologi samt forskare och lärare i genusvetenskap vid Stockholms universitet.” Som någon kommentator föreslog – är det inte dags att sätta ihop fittaktivist och fil dr till Fitt. Dr? Och för den som inte anser sig ha en fittbärande kropp, Pitt. Dr? Detta var väl det enda som saknades i inbjudan, som jag för övrigt skrattade högt åt. På något sätt måste man ändå ge dem lite cred för deras kreativa galenskap, inte för att jag har någon som helst personlig erfarenhet av galenskap, inte alls – men jag kan med min välutvecklade emotionella intelligens sätta mig in i exakt hur det skulle kännas att vara sådär galen. Faktum är att några jag mailade detta till trodde att seminariet var en satir jag skrivit. Där ser man – när verklighet och fantasi flyter ihop går det inte att skilja dem åt längre. Jag förstår att den här överanvändningen kan vara ett sätt att neutralisera en eventuell negativ innebörd i f-ordet, men betänk att resultatet kommer att bli att genusforskare (eller RFSU som vi redan vet) reser runt på skolor och överanvänder det så att det blir en del av elevernas dagliga språkbruk samtidigt som det även fortsättningsvis kommer att användas som skällsord – och vilka tror ni kommer att komma flygande med den skräddarsydda antimobbningsplan som ska åtgärda det här när lärare och föräldrar slår larm? Jo just samma genusmaffia. Frågan är om det handlar om två stridande genusfalanger eller om detta är en medveten strategi för att hålla varandra sysselsatta i all oändlighet?

Jag har en banbrytande idé om hur de lika villkoren ska uppnås – det är aldrig för sent!

Vi vet ju alla numera att det som kommit att kallas ”jämställdhet” och arbetet för ”lika villkor” egentligen handlar om en allmän fördumning av den uppväxande generationen så att den blir mottaglig för än mer socialt konstruerad rappakalja förklätt i ord som ”praktiskt jämställdhetsarbete” och ”lika villkor”. De lika villkoren kan på sikt bara uppnås genom att alla från födseln placeras i en könsneutral och mentalt steril ekologisk kapsel, eller anstalt om man så vill, där de blivande hen-personerna möts av exakt samma fysiska miljö, samma personer och samma upplevelser. Uttryck för skillnader i upplevelse av en och samma miljö eller händelse kan då aktivt upptäckas och motarbetas tills alla känner, upplever och tänker på exakt samma sätt – detta är det enda sättet att uppnå lika villkor och lika förutsättningar för alla. Men om arbetet handlar om exempelvis studenter på universitetsnivå som redan vuxit upp och kan vara olika så inser jag att det behövs ett annat alternativ, kanske en obligatorisk elchocksbehandling som först nollställer alla – jag tror förresten att jag uppnått det flera gånger med mina tentor till studenterna, vilket alltså betyder att man kan jobba genusmedvetet utan att gå kulturmarxistisk bärsärkagång i det offentliga rummet. Borde inte jag få ett pris för mitt arbete? Nej, antagligen inte, men den som vill ge en donation får gärna göra det på min paypalknapp till höger, eftersom er doktor Tanja numera är arbetssökande. Det betyder dock inte att jag är sysslolös, jag har ju ett land att rädda och måste hålla mitt löfte.

Jag blev lite skadad men det kommer att gå bra, nu kan jag skriva igen!

Dessutom är jag (tillfälligt) handikappad, som ni ser på bilden överst i inlägget, och det är förklaringen till varför jag inte bloggat sedan min KTH-kurs tog slut. Lägligt nog vreds min axel ur led för en månad sedan, just när jag skulle få lite tid över… Och smärtan är ju obeskrivlig så därför kan jag per definition inte beskriva den. Den har tidigare oftast vridits ur led på offentlig plats, bland annat i tunnelbanan och när jag haft föreläsningar – så att studenterna fått rusa fram och bilda läkarteam och vrida den rätt. Den här gången gick det dock inte så bra, den var ur led under 15-20 minuter, en granne kom till slut, och jag fick åka ambulans första gången i mitt liv. Handen var sådär trevligt mörkblå för att något blodkärl kom i kläm, och sedan dess har jag fått ha den bunden och leva enarmad, och med rädsla för att den ska gå ur led igen, varför jag inte kan röra mig och vara sådär hyperaktiv som jag egentligen borde vara, men jag står i operationskö så det här kommer att ordna sig. Man lär sig ganska snabbt att leva enarmad faktiskt. Även att blogga går bra nu, man bara trycker ner shift-knappen med en sax med andra handen för stor bokstav och punkt.

Jag måste nog börja ta det lite lugnt…

Och betänk att det bara är bra att jag opererar den nu, innan jag ger mig ut på gator och torg för att hålla improviserade känsloladdade tal om allt vansinne så att den i stundens hetta vrids ur led igen. Jag frågade läkarna om de inte kunde gjuta in den i cement så att den hålls fixerad fram till operationen, men de sa att de inte jobbar på det sättet, så jag får helt enkelt vara försiktig. Behöver jag nämna att den varit på väg ur led flera gånger redan? Men det har inte hänt igen, och nu kan jag äntligen använda datorn. Och så har jag en larmknapp på mig utifall olyckan skulle vara framme. Så fienden göre sig icke besvär att hälsa på eftersom den kommer att få en ambulans på sig. Det svåra är när något ramlar ner från någonstans eller man tappar något, då man ju är programmerad (nåja, inte ni kanske, slöfockar, men jag är det ) att fånga upp det som ramlat på en millisekund, vilket ju är farligt för mig, men efter tre veckor lyckades jag avprogrammera instinkten att fånga upp saker, vilket betyder att det trillar ner en massa saker till höger och vänster här utan att jag reagerar. Jag känner mig ju som en äkta PK-politiker nästan – helt utan reaktionsförmåga och när världen rasar omkring mig går jag bara vidare som om ingenting hänt. Jag kanske borde söka jobb i 7-klövern?

Snart värdelöst?

För att återgå till mitt HARO-föredrag. Fördumningen får ju konsekvenser på alla plan och medan svenska folket är upptaget med könsneutrala omklädningsrum och fittaktivism kan man som exempel nämna det faktum att regeringen fattade beslut om att höja den sk insättningsgarantin från 500.000 kronor till 100.000 euro för ett tag sedan, och bankerna framställer höjningen som något bra eftersom 100.000 euro ju är mer än 500.000 kronor. Idag. Det förstår ju vem som helst att om euron blir värdelös så blir svenska sparares instättningsgaranti värdelös, och bara för att få detta bekräftat  ringde jag upp en av våra största banker för att fråga om det här att koppla instättningsgarantin till euron istället för kronan inte är förenat med risker. ”Eh, ja men det är ju väldigt hypotetiskt… och osannolikt” sa banktjänstemannen, som till en början skröt om hur bra det var att den höjts, för att sedan skylla på regeringen som fattat beslutet. Jag sa att jag inte är intresserad av sannolikheter, det kan jag räkna på själv, utan jag är intresserad av principfrågan – försöker regeringen lura medborgarna? I början på 90-talet bevittnade jag ju med egna ögon en hyperinflation i Bulgarien, och bara den som behövt lämna 10 cm sedlar och en fd månadslön för en kopp kaffe, kan förstå att vi inte är skyddade mot något bara för att vi bor i Sverige, och än mindre när man kopplat svenska sparpengar till euron. Sedan kan Borg säga vad han vill om att Sverige intar en försiktig hållning. Det är handlingarna som räknas, inte pratet. Dags för politikerna att inse det. Så vad kommer att hända när det krisar ute i Europa? Jo, svenska små- (och stor-)sparare kommer att acceptera att bidra ekonomiskt för att ”rädda euron”, eftersom de annars riskerar att förlora sina egna sparpengar.  kanske lika bra att inte ha några pengar då – och istället vara skuldsatt så inflateras skulderna kanske bort? Och vad händer med Genusmaffians pengar? De har ju ändå mest pengar i det här landet. Kommer de att inflateras bort? Är det här vår räddning?

Nu märker jag att jag tappade tråden lite. Måste kolla på en av mina tio listor om vad jag skulle ta upp. Jo, jag ska ju göra lite reklam om två böcker och en tidskrift ju:

1. Jalvings bok ”Absolut Sverige – ett land i förändring” finns nu att beställa. I den finns intervjuer med olika personer i Sverige, i den svenska upplagan även den intervju med mig från 2011 som jag tog upp i inlägget ”Glad nationaldag” där jag även skrev lite om vad ordet demokrati kommit att betyda idag.
2. Gunnar Sandelins och Karl-Olov Arnstbergs ”Invandring och mörkläggning”  Arnstberg är professor i etnologi och Sandelin är en välkänd journalist som vågar säga även det obekväma. Bokens hemsida.
3. Tidskriften DSM  (Debatt, Sanningssökande, Mediakritik) av Jan Gillberg.

Jag prenumererar själv på DSM och har införskaffat de två böckerna, och alltså borde ni också göra det. Dessutom har jag träffat tre av de fyra och kan gå i god för att det är väl värt att lyssna på vad de säger och läsa vad de skriver.  Och missa inte att ekonomidocent Tullberg är i farten sedan ett tag:  Brist på demokratisk debatt  och Den rationella nationalstaten  och 4 läsvärda artiklar på Newsmill.

Och nu till nästa ämne – de två Axesskrönikorna från 2012 som jag efter flera försök här på bloggen fortfarande inte lyckats lägga upp på bloggen eftersom jag alltid svävar iväg. Här är de båda, som publicerats i Axess i juni och augusti (orkar/hinner inte leta upp tidningarna just nu för att få titlarna):

1. Krönika om utbildning:

Min arbetsplats under doktorandtiden

I slutet av april kom Högskoleverkets kvalitetsutvärdering av 189 svenska utbildningar vid 25 högskolor och universitet runt om i landet. Drygt var femte granskad utbildning får underkänt och den som inte rättar till bristerna inom ett år förlorar examensrätten. Ett nytt inslag (!) är att man istället för ”förutsättningar och processer” utvärderat resultaten – genom att granska hur väl studenterna når målen i motsvarande examensbeskrivningar. I Aktuellt 25/4 kunde man se en debatt mellan utbildningsminister Björklund och Camilla Georgsson, ordförande för Sveriges förenade studentkårer, där man är kritisk mot att mäta kvalitén genom att se till resultat. Här vi ser typiska tecken på den förödande rådande mentaliteten. Enligt Georgsson är problemet att ”man därigenom missar många viktiga aspekter, bland annat studenternas egen åsikt om utbildningen.” Björklund kontrade med att ”när man är student på en utbildning så har man inte fullt ut förmågan att se om den håller rätt vetenskaplig kvalitet” varpå Georgsson svarar att studenten minsann absolut kan bedöma både utbildningens kvalitet och föreläsarens kompetens.

Och studenternas ”egen åsikt” om utbildningen behöver givetvis inte alls ha med prestation eller resultat att göra (annars hade man ju varit överens i studion). Bra idé – vi mäter kvalitén genom att fråga studenterna vad de tycker om sin utbildning. ”Vad tycker du om kursen i ordinära differentialekvationer?” Svar: ”Den var kass, det var för lite fokus på hur vi kände oss som människor och för mycket fokus på differentialoperatorerna, det var avhumaniserande och kränkande.”

Jag är själv härdad efter att ha undervisat studenter i över tio år. Det måste påpekas att de flesta studenter har en bra inställning och jobbar hårt för att lyckas. Det kan kanske vara så att man inom matematik är förskonad från diverse influenser. Men tecken på tidsandan stöter man på ändå med jämna mellanrum och vet inte om man ska skratta eller gråta. Ett år var det studenter som krävde en garanti i förväg att de skulle klara tentan om de la åtta timmar om dagen på kursen eftersom det i kurskatalogen stod att den ju motsvarade heltid. Ett annat år var det en grupp förstaårsstudenter som efter första föreläsningen tågade mot mig med bestämda steg med den flera kilo tunga kursboken och ett självförtroende som heter duga och proklamerade: ”Vi räknar med att klara den här kursen utan ett behöva öppna boken”. Krav på att per automatik bli godkänd för åtta timmars arbetsdag och krav på att klara kursen utan att öppna boken – det är ord och inga visor.

Jag kan bara minnas en gång när den nya mentaliteten visat sig gynnsam. Det var när jag hade en grupp lärarstudenter som fulla av vishet och uppror i sinnet efter sin första termin på Lärarhögskolan. ”De har sagt till oss på Lärarhögskolan att det är en del av vår pedagogiska utbildning att ifrågasätta allt ni gör här” var det första man fick höra. Ifrågasätt på ni, svarade jag, det är bara bra att ifrågasätta ett matematiskt bevis, då måste vi gå igenom varje tankesteg ni ifrågasätter och förstå hur allt leder fram till en sats, och om ni inte gillar det ändå kanske ni kan tänka ut ett alternativt bevis till satsen. Det blev en givande termin, och lärarstudenternas ifrågasättandeprocess ledde faktiskt till att de utvecklade ett genuint intresse för matematik – det var en win-win situation. Ibland har man tur och kan utnyttja rådande trender, även om de är galna.

2. Krönika  om matematikens verklighet

Kan individerna i ett samhälle bli för smarta för samhällets bästa?

I förra Axess tog jag upp det här med att intelligenta människor inom vissa akademiska discipliner förespråkar verklighetsfrånvända idéer och vad detta kan tänkas bero. Många känner att delar av genusteorierna som presenteras som fakta inte stämmer med den upplevda verkligheten, och genusforskningen kontrar då med att det är verkligheten som inte hängt med i utvecklingen – teorierna stämmer. Men alla vetenskaper har inte den fördelen att man kan avgöra något slutgiltigt och en gång för alla. Men i rättvisans namn ska sägas att inte ens vi naturvetare kan vara säkra på om det egentligen finns någon verklighet. Man kunde få en inblick i de senaste teorierna kring detta fascinerande ämne i senaste Vetenskapens världs ”Finns verkligheten på riktigt?” (kan ses på SVT Play). För den som redan känner till dubbelspaltexperimentet, Bells olikhet, Schrödingers katt, EPR-paradoxen och Heisenbergs obestämdhetsrelation som erbjuder allehanda intressanta tolkningar av verkligheten (ang determinism, lokal kausalitet, spöklik avståndsverkan, existens av en objektiv verklighet – det är bara att välja vad man ska tro på) så får vi här ytterligare något intressant att grubbla på: är den verklighet vi upplever i själva verket ett hologram, där den egentliga informationen är lagrad vid universums ”rand”? Fysikerna förbereder nu experiment för att testa denna ”holografiska princip”.

I programmet framförs då den i sammanhanget helt naturliga tanken att matematiken inte bara är en mänsklig uppfinning i form av ett verktyg för att beskriva och förutsäga fysikaliska fenomen, utan att den har en oberoende existens som ”den underliggande strukturen” vid randen, och verkligheten är därmed en projektion av ett rent matematiskt objekt – nämligen den samlade matematiskt paketerade informationen vid randen, och därmed är ju matematiken verkligheten. Det finns därmed ingen principiell gräns för vår förmåga att förstå det vi kallar verklighet – i synnerhet inte om man är matematiker.

Ni har säkert alltid undrat hur man kan veta att det finns ett oändligt antal primtal – så här vet vi det!

Jag vet att matematiken för vissa tycks obegriplig och många har fram till universitetsstudierna aldrig ens stött på ett matematiskt bevis, vilket är absurt då bevisföring är matematikens kärna och jag tänkte därför bidra till folkbildningen med ett bevis för att det finns oändligt många primtal. Ett motsägelsebevis, där vi antar att motsatsen till det vi ska bevisa gäller, och visar att detta leder till en motsägelse. För det första kan varje heltal på precis ett sätt skrivas som en produkt av primtal (aritmetikens fundamentalsats), där ett primtal ju är ett tal som bara är delbart med talet 1 och sig självt. Antag nu att det finns ändligt många primtal som vi döper till där är det största primtalet (ett sådant måste ju finnas om de är ändligt många). Låt oss nu bilda talet xxx, alltså produkten av alla primtal och denna produkt plus talet 1. Detta tal Q måste då kunna skrivas som en produkt av primtal (och därmed vara delbart med vart och ett av de primtal av vilka det är en produkt). Men vilka skulle det vara? Delar vi Q med vilket som helst av de existerande primtalen så får vi alltid resten 1, så Q är inte delbart med något av dem. Så antingen måste Q vara ett nytt primtal eller så är det delbart med ett okänt primtal som inte finns med bland de vi antog fanns. Således var antagandet om att det finns ändligt många primtal fel, och därmed har vi visat att det finns oändligt många primtal.

Sådär – ursäkta att ni fick plöja dem, men det är bara bra för era hjärnor att få se ett matematiskt bevis så ni inte blir dementa – kaffe och matematiska bevis är det mest effektiva för att stoppa åldrandet, det har min egen forskning visat – och beviset är jag själv, med tanke på all galenskap hade jag ju fått en hjärtattack för länge sedan om jag inte ägnat mig åt den meditation som matematiska grubblerier innebär. En annan metod att förlänga sitt liv är att sänka sin ämnesomsättning, och det enklaste är då att sätta sig i kylskåpet en timme om dagen – om man får plats och inte preppat mat inför den kommande ekonomiska kollapsen, annars kan man ju alltid köpa en frysbox och ställa in den på upptining om ett sekel – då är genusvansinnet garanterat borta, liksom euron och alla nu levande galningar. Vad sägs tex om att skriva en artikel med titeln ”När folket röstar fel är författningsdomstolen sista utposten” ? Citat: ”I politiska diskussioner i Sverige pratar vi sällan om det, men det är tyvärr en svaghet som demokratin har: ibland röstar folk fel.” Jag ska återkomma till Selimovic om ett tag. Och ni (= Dolf) kan lika bra sluta tjata om att jag ska läsa 1984 – varför ska jag det när jag redan lever i det? Det är bara att beskriva verkligheten idag – det blir säkert minst lika bra som den där boken.

Sedan måste ni se Publicistklubbens debatt ”Våga (vägra) ta debatten” - verkligen underhållande att se Linderborg tappa fattningen och motsäga sig själv hundra gånger och vifta med höger-handen mot Josefsson – har hon blivit nazist eller? Josefsson har min fulla respekt, en av få (det finns faktiskt ett par kvar) journalister man kan ha förtroende för och som säger kloka saker. Väl värd att se denna debatt om huruvida folk ska få prata (tack tack, men vi har redan diskuterat i flera år bakom er rygg) om den förda politikens konsekvenser vad gäller invandringen (man får ju inte säga ”massinvandring” för bara 100.000 pers om året – däremot är det  en ”massavvisning” när 50 personer ska utvisas – och den får man mer än gärna prata om). Det finns en punkt där båda gör en korrekt analys dock – missnöjet med den förda politiken kommer att växa – oavsett om folk ”får” prata om det eller inte i media. Det gäller både EU-frågan och invandringen och kemikalier i vardagen och andra obekväma aspekter av verkligheten där samhället lyckats mindre bra. Ty verkligheten är verkligheten och den är lika verklig för den som tittar ut genom köksfönstret varje dag – oavsett om man i media och på tidningsredaktioner kallar det för ”mångkultur” eller ”multikulturalism” eller uppfinner ännu fler begrepp, så ser vi det vi ser – kalla det vad ni vil - verkligheten förändras inte genom att döpas om. Nåja, personligen ser jag en stor skog när jag tittar ut genom köksfönstret, och bakom skogen finns vatten, och efter det ser jag något slottliknande som tillhör Danderyd (tror jag) men efter det kan man nog skymta lite mångkultur, eller förlåt, jag menar multikulturalism, eller ska det vara mångkulturalism eller multikultur? Jag kan inte hålla isär begreppen länge. Och faktum är att det inte spelar någon roll om man inte har koll på dessa nya begrepp. Som sagt – se debatten om att ta debatten HÄR .

Ty liksom med genusfrågan så löses inga reella problem genom att sätta akademiker vid ritbordet – det vet vi ju vid det här laget – könet existerar fortfarande och har inte dekonstruerats, den kritiska vithetsforskningen har fortfarande inte förändrat min hudfärg, det kommer däremot stranden här ute att göra på bara en månad i sommar, mycket mer effektivt än de kritiska vithetsforskarnas 20-åriga forskning lyckats göra, vilket visar att vi verkligen slösar på skattepengarna, som istället borde gå till mina kommande projekt. För att inte tala om min axeloperation, som hade blivit av direkt om pengarna gått till vården istället för några tusen genusprojekt. Jag tror jag ska skriva en genusrapport: Dekonstruktionen av den hegemoniska vithetsnormen genom att sola och bada på stranden – hur är vithetsnormen kopplad till solaktiviteten och kan en geomagnetisk solvindsinducerad storm påverka maktbalansen på Jorden? Kan vi vidare bryta vithetsnormen genom att låta allt vitt ljus brytas i ett jätteprisma? Får vi en större färgmångfald då? Fysiken, som vi genusforskare egentligen inte tror på, kan som av en slump råka komma till användning här. Denna spektrumstudie syftar till att bygga, cementera och slutligen rikta allt vitt ljus mot ett prisma som bara kommer att kosta hela höstbudgeten.

Att svenska staten går i konkurs måste dock noga vägas mot de fördelar det innebär att låta den vite mannens reflekterade hudfärg passera genom ett mångfaldsprisma, och undersöka om spektrat blir kontinuerligt eller diskret. För särskilt diskret är ju inte den vita mannen som roffar åt sig och tar för sig av allt det goda i världen, medan vi genusforskare står på bar backe och inte får något i ett kvinnofientligt land som Sverige, som för övrigt borde förintas, men före det vill vi undersöka den osynliga mörka struktur som ligger mellan oss och dem som absorberar vissa våglängder – vi vill med andra ord undersöka ett absorptionsspektrum för att förstå vad som ligger mellan oss och den totala oinskränkta makt som vi eftersträvar. Till dess och under hela projektets gång kräver vi för övrigt att solen kommer i vår ägo, vi vill ha ett papper som visar att vi äger solen och ha alla rättigheter till den samt tillhörande solaktivitet, ty utan den förbannade solen hade den vite mannens hy inte varit vit och vi tror att vi genom att manipulera med kärnbränslet där inne kan upplösa vithetsnormen. Vi förbehåller oss rätten att eventuellt upphäva årstiderna genom att räta upp Jordens lutning på 23.5 grader mot banellipsens normal så att det blir jämställt i årstidsfrågan och soltillgången. På så sätt hoppas vi att alla på sikt får samma hudfärg, vilket kommer att platta till alla ojämlika strukturer.

Med vänlig hälsning,

Tanja och genusmaffian i samarbete

Inte för att verka galen, men jag tror att solen tillhör mig faktiskt. Om inte så tänker jag köpa den till mitt genusprojekt.

Nä, nu skojar jag bara – inget samarbete med genusmaffian här inte. Men att äga solen vore ju fördelaktigt. Är det NASA man ska kontakta? Eller utomjordingarna här utanför mitt fönster? Eller är det tillresta genusvetare som könskodar kottarna, jag ser nog lite dåligt… Kanske Bilderberggruppen redan äger solen? Kan ni lägga in något på mitt paypal så jag kan köpa den från dem, undrar vad den kostar? Jag har letat på Blocket men ingen säljer ju solen. Jag trodde man kunde köpa allt för pengar, vad är det här för vansinne!? Nåja – om ingen redan äger den så utropar jag mig till dess ägare nu, jag har trots allt studerat solfläckarna sedan jag var 12 och har en relation med solen som få andra, ni kan inget om solens magnetfält medan jag studerat det dagligen. Jag ser nu att mitt worddokument är 8 sidor, det kanske får räcka nu då? Jag antar att ni redan är jättesura för det här långa inlägget så jag tar nog och slutar nu. Vi ses i kommentarsfältet. Imorgon då antar jag, efter att ni hunnit läsa hela inlägget och sett debatten. Jag tror det här blir mitt sista megalånga inlägg faktiskt, jag har också fått nog av att ha en så här oöverskådlig blogg – jag hittar ju inget här själv längre.

Tips –  svensk PK syntax error i SVT Debatt (s)-Expo-Mustafa

Och glöm inte se PK-debatten med Josefsson och Linderborg

Relaterat: Haro – ett ljus i mörkret

Läs även:

Feministisk Gryning inbjuder till konferens 

Förslag: Gör det straffbart att kritisera feminism

Bittergubben om granskande UU-rapport som kartlagt genusbloggarna  (jag har läst rapporten, den är helt undermålig både språkligt och innehållsmässigt ska ta upp den i nästa inlägg tänkte jag).

Aktivarum: intervju om jämställdism, 

Genusdebatten om genusdebatten

Toklandet om tok

Vad i h-ete pågår? Åka snowboard med en genusvetare gör dig till matematiker!

Det kan man ju fråga sig, efter att ha hört detta mycket intressanta radioreportage – lyssna här (15 min): Lektorer larmar: ”Studenter kan inte svenska”. (eller direktlänk här). Relaterad debattartikel i UNT: ”Våra studenter kan inte svenska” Verklighetens folk gör sig ibland hört i media – och det är oftast det enda läsvärda. Verkligheten ses nämligen nuförtiden som sensationsjournalistik - för journalister och politiker har ju svårt att tro på att verkligheten finns, den sticker ut, verkligheten ger läsare eftersom den så sällan beskrivs. Ju mer verklighet desto fler läsare – kanske dags för tidningarna som håller på att gå under att vakna upp ur sin dvala?

Min katt Tommy brukar göra slarvsylta av PK-tidningarna jag tar hem – de rivs sönder på nolltid i en prasslande glädjeyra och se hur nöjd han är efteråt!

Förlåt att jag inte skrivit på ett tag, KTH-kursen jag undervisar på har tentamen den 8 mars, och först efter det kommer jag att kunna frigöra den tid vi alla väntat på, eller åtminstone jag. Vad ni väntar på vet jag inte, ni sitter säkert bara och latar er och väntar på bättre tider (nejdå, jag vet att ni är väldigt aktiva, och att det är jag som latat till mig på bloggfronten, men jag kan ju inte erkänna det öppet så ni får ta det här) och delvis sköter ju utvecklingen sig själv, med tanke på att galenskaperna eskalerar och PK-media är hemmablind och inte ser hur det är den själv som bidrar till att förstärka kritikernas världsbild, och inte, som vissa hävdar, alternativa medier, där i dagsläget även professorer läser sina nyheter – alltså inte de högintelligenta professorerna på Expo, utan vanliga professorer som studerat, doktorerat, forskat i decennier och bidragit till att civilisationen ännu inte gått under på ett flertal områden, och inte heller den andra typen av professorer (tex genusprofessorer) som gjort karriär på floskler och genererat sina artiklar med POMO  (The postmodernism generator) – klicka på F5 för att generera ny vetenskaplig artikel.

Läkare undersöker patient som konsumerat PK-media i flera år. Som synes verkar hjärnan ha försvunnit. Forskning pågår.

Myten om det motsatta är just en myt – prova själva att lyssna på P1, se nyheter på TV och läsa Metro varje dag i en månad och notera hur er bild av en galen värld förstärks. Till och med läkarkåren vet att hjärt- och kärlsjukdomar och högt blodtryck idag inte beror så mycket på salt som på TV, tidningar och radio. Mina morföräldrar fick faktiskt rådet att sluta se nyheter efter kommunismens fall i Östeuropa – som en blodtryckssänkande åtgärd (inget skämt). ”Sluta se på TV och läsa PK-tidningar på recept” är den nya flugan efter ”motion på recept” – det har nämligen visat sig att vissa sitter framför TV:n på sin motionscykel, vilket bara förvärrar skadan. Detta börjar alltfler svenska professorer inse såhär på ålderns höst. Det ska till en doktor som jag för att våga träda fram och berätta vari det egentliga problemet ligger, som vanligt. PK-maffian har blivit totalt fartblind och hemmablind, vilket betyder att de sociala ingenjörerna antingen gjort en allvarlig strategisk missbedömning av det kollektiva psyket, eller att de verkligen är så korkade som vi alltid trott. Eller så består den av en union av dessa två mängder som i samverkan banat vägen för sin egen undergång.

Några citat ur UNT-artikeln:

”Att de flesta studenter inte har några grundläggande kunskaper inom vårt eget ämne, historia, har vi accepterat. Det är vår uppgift att lära ut historia, och vi kan anpassa vår undervisning efter studenternas kunskapsnivå. Orsaken till att vi nu väljer att gå ut i offentligheten med ett veritabelt nödrop är att studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket. Bland de studenter som nu kommer till oss direkt från gymnasiet har en majoritet problem med språket.

Det gäller att börja i tid

Språkproblemen yttrar sig i alla tänkbara undervisningssammanhang. Studenter missförstår muntlig och skriftlig information, klarar inte av att läsa kurslitteraturen, och förstår inte tentafrågorna. Men allra tydligast blir problemen då studenterna själva måste uttrycka sig i skrift. Utan hjälp av ordbehandlare är stavningen över lag eländig. Detta brukar vi emellertid överse med, eftersom man i de flesta situationer i arbetslivet har tillgång till datorer. Mer beklämmande är att studenterna har ett oerhört begränsat ordförråd, och verkligt oroväckande är att ordförståelsen är grund eller direkt felaktig.

I viss mån kan vi även skönja en utveckling där studenter i mindre grad än tidigare studentkullar är villiga att åtgärda sina kunskapsluckor genom självstudier. Man ser sig själv mer som kund än som student, och förväntar sig att ”skolan” ska leverera. Historiska samband som är komplicerade avfärdas som irrelevanta, föreläsare som fokuserar på fakta i stället för på ett underhållande framförande får omdömet ”mycket dålig föreläsning”, och får studenten påpekat för sig att studieresultaten inte håller måttet händer det allt oftare att man anser sig kränkt.

Dessa studenter är emellertid en minoritet, om än högljudd. Majoriteten av våra studenter kämpar på – men uppnår inte de resultat de borde utifrån sin begåvning och det arbete de lagt ner. Vi som undervisar kan inte se annat än att dessa studenter svikits av de beslutsfattare som skapat dagens skolsystem. Varför har dessa studenter inte fått grundläggande kunskaper i vårt officiella språk?

Vi som undervisar på universitetsnivå har inga möjligheter att täcka upp för de brister som uppstått redan i grund- och gymnasieskolan. Som läget är nu har vi stora svårigheter att ens åstadkomma en acceptabel kunskapsnivå i vårt eget ämne hos våra studenter – alltför många av dem förstår helt enkelt inte vad vi säger.”

Och missa som sagt inte det relaterade radioinslaget.

Politiker pratar om att lärare ska ”kompetensutvecklas” (hur kommer det sig att det inte räckte med åren på Lärarhögskolan?) och att Sverige ska vara en ”kunskapsnation” (numera så överanvänt begrepp att det hamnar i floskelhögen pga oklar innebörd). Så här är det, tyvärr: äldre lärare (och nästan alla som redan pensionerats) innehade ordentliga kunskaper men det var en trend många omfamnade att inte fokusera på faktakunskaper utan ”eget lärande” (googla eller rita en teckning, låt det du har i huvudet ploppa upp så blir du garanterat en Nobelpristagare), ”kreativitet” (tro mig som forskat i ett antal år – det blir inga kreativa forskningsgenombrott utan faktakunskaper. Detta kan alla forskare i åtminstone alla naturvetenskapliga ämnen intyga). Nu har vi en lärargeneration som, även om det fattades ett politiskt beslut om fokus på kunskaper, faktiskt inte innehar de kunskaper som ska läras ut (gäller långt ifrån alla ska tilläggas, men tillräckligt många för att det ska vara ett samhällsproblem uppenbarligen – se även citat längre ner från forskare på området). Det är inte jag som säger detta – det är det evigt återkommande ”kompetensutveckling” som inte kan betyda något annat.

En förstklassig produkt från svensk skola.

Om nu inte ”kompetenshöjning” betyder kurser i demokrati, värdegrund, genus, mänskliga rättigheter och sex och samlevnad – som väl redan genomsyrar alla ämnen genom sk ämnesintegration (glöm inte att metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer i anatomiundervisningen där NO-lärarna samarbetar med kommunens genusstrateg!) men det kan ju aldrig bli nog med sådan ”kompetensutveckling” i ett modernt svenskt ”kunskapssamhälle”, ty genus är ju också kunskap, och inte vilken som helst, utan Kunskapen som kommer att fördumma den uppväxande generationen, något som är makthavarnas egentliga önskedröm, eftersom det är just detta som kommer att garantera deras eviga maktinnehav och det enda som faktiskt KAN garantera det. Det är dock nog fler än jag som noterat det språkliga förfallet i skolan. Och jag syftar inte på ordet hen, som man ju kan ha åsikter om, personligen är jag inte så oroad över det ordet, som flerspråkig är jag bekant med det mesta, och det används redan i skolorna idag, utan det finns betydligt värre saker att oroa sig för.

Syftningsfel kan få ganska fatala följder.

En sådan sak är allvarliga syftningsproblem som både journalister i dagstidningar liksom lärare som undervisar (gärna även i svenska) har. Vad sägs om en matteläxa där man kan läsa ”Peter har fem hästar i hans stall” (istället för sitt stall), eller rapporter om att barnen lär sig viktenheter och att de plockat stenar och därefter ”vägde de deras stenar” (istället för sina stenar). Detta är inga tillfälligheter utan det är satt i system. Man kan argumentera med all god vilja i världen att ”språk förändras” men frågan kvarstår – hade Peter fem hästar i någon annans stall? Vägde barnen någon annans stenar? Fullständigt vansinne. Och ändå vill lärarna ha flera tusen kronor mer på deras lönekonto i månaden? Inte på sitt konto då får man förmoda. Det går bra att lägga de högre lönerna på mitt paypal-konto så jag kan blogga bort genusmaffian – tack på förhand!

I samband med det av några svenska centerpartister bevittnade och troligen iscensatta mordförsöket  på en partiledare i Bulgarien roade jag mig med att läsa och lyssna på bulgariska nyheter på riks-TV-kanalen bnt.bg (där analytiker ansåg att det uppenbara skälet till att en helt okänd partisympatisör utan någon ställning eller maktanspråk i partiet lyckades, till skillnad från alla andra, passera kontrollen med ett vapen på sig samt springa upp på podiet trots säkerhetsvakter, och genomföra det mest amatörmässiga man sett (se videon), berodde på att det stundade en inrikespolitisk kongress där man skulle ta ställning till vilka bulgariska politiker som kan anses vara i extra behov av beskydd. Behov av mer EU-pengar anses också ha spelat in och det var då extra lämpligt att man bjudit in en massa utländska, bland annat svenska, politiker. Det hade heller aldrig förekommit någon hotbild mot politikern som varit partiledare i 23 år, enligt uppgift. Intressant att man bara kan säga sådant rakt ut i riksmedia, i Sverige hade man aldrig torgfört en sådan ”konspirationsteori” i riksmedia genom att lägga ihop några enkla pusselbitar, utan snarare hade man talat om en rasistisk attack, vilket antagligen också var så de utländska åskådarna uppfattade saken, alternativt att det skulle råda brist på yttrandefrihet och att det skulle vara farligt att vara öppet politiskt engagerad i Bulgarien, något som ju absolut inte förekommer i det perfekta landet Sverige, där var och en är fri att ställa sig på Mynttorget och torgföra sina åsikter utan den minsta risk) och, för att komma till saken, då började jag läsa bulgariska läsarkommentarer och upptäckte i all min genusmedvetenhet att bulgariskan ju innehåller genusstrukturer!

Och då menar jag inte saker som att månen är feminin (även en bil är feminin – är inte det ett tecken på genusmedvetenhet?) och att en sten är maskulin och att solen är neutrum (dvs som alla ord i detta neutralitetens lyckorike) utan att man genom att skriva helt enkelt MÅSTE avslöja sitt kön för att ens kunna prata/skriva bulgariska. En kommentar som lyder ”Nikoga ne sam vizdal” (= jag har aldrig sett, ska egentligen vara på kyrilliska men jag gör det enkelt för er i min oändliga omsorg och godhet) avslöjar att kommentatorn är (eller uppger sig vara) man, medan en kvinna måste skriva ”Nikoga ne sam vizdala” – alltså VIZDAL eller VIZDALA – man alltså måste identifiera sig med ett av könen för att ens kunna prata bulgariska. Denna genusorättvisa borde rapporteras till framstående svenska genusforskare, som borde kunna pumpa EU på miljarder och åter miljarder av skattpengar från hårt arbetande européer som ju i dagsläget inte har några andra reella problem i sina liv än att bekymra sig om det här och därför mer än gärna, hellre än att rädda banker till och med, skänker sina matpengar och tilltänkta räntekostnader på bostäder och gärna även blir hemlösa (fysisk såväl som mental hemlöshet är ju även det ett mål i dagens genusmoderna samhälle) för det allmännas bästa – vilket alltså är att införa en queer verbböjelse (i dubbel bemärkelse) i bulgariskan.

Johnny Skalin är en frisk fläkt under riksdagsdebatterna i EU-frågan.

Jag är säker på att jag hade fått ett jättestipendium om jag hade varit lika korkad som genusmaffian, och det var verkligen dumt att uppmärksamma dem på det här, men gjort är gjort, nu ligger detta faktum på bloggen för allmän beskådan och vi får leva med den risken. Om pengaflödet till det här påskyndar EU-vansinnets kollaps är det bara bra. Att vara motståndare till en bankunion, och därefter en politisk union för att rädda en valuta ingen vill ha, är inte att vara ”antieuropeisk” – så låt inte politikerna lura er likt genusvetarna med sin begreppsförvirring där genusprojekt av alla de slag jämställs med jämställdhet, för det behövs inget parlament och 40.000 byråkrater och lobbyister för att bedriva handel med andra länder. I dagarna (13 feb) såg jag en riksdagsdebatt (Utrikespolitisk debatt, se på riksdagens hemsida HÄR där man kan lyssna till debatten eller läsa alla anföranden, väldigt bra ordnad sida, notera hur ni kan klicka på just de ledamöter ni vill höra och ignorera eventuella galningar – fast det är lika nyttigt att lyssna till dem) och i anförande 34 av Johnny Skalin (SD) (mycket duktig EU-debattör att döma av de debatter jag sett = nästan alla) kan vi läsa:

”Om Sverige ska kvarstå som medlem i den europeiska unionen menar jag därför att medlemskapet rimligen också måste bygga på en respekt för riksdagens rätt att hävda sin nationella suveränitet. Därför måste riksdagen utlysa en folkomröstning där väljarna direkt får ta ställning till om vi vill omförhandla det svenska EU-medlemskapet eller i stället bygga vidare på den ekonomiska och politiska unionen genom att låta EU-kommissionen, vilket har delgetts i deras arbetsprogram för 2013, föreslå ytterligare överstatlig lagstiftning, fortsätta vägen mot en gemensam arbetsmarknadspolitik, fortsätta att försvaga de nationella parlamentens utrikespolitik och inte minst låta de svenska skattebetalarna i än högre grad än tidigare betala avdemokratiseringen av Europa.”

Avdemokratisering är just vad det handlar om, och ändå kan vi höra Birgitta Ohlsson mfl  prata på om demokrati hela dagarna trots att de sysslar med raka motsatsen. Krig är fred, diktatur är demokrati osv (en del intressanta nyheter och fakta om EU-utvecklingen, eller EU-invecklingen, finns att läsa på denna sida – ordföranden är för övrigt docent på KTH). Men avdemokratisering är säkert en demokratisk rättighet, det finns säkert en demokratisk förklaring på allt det här som vi är garanterade enligt konventionen om de mänskliga rättigheterna osv. Lita på allt ni läser och hör. Och tro på genusvetarna. ”Hur blir man matematisk?” är tex en fråga de nyligen ställde sig och som vi måste ta på stort allvar. Särskilt jag ju, som själv doktorerat och även utbildar blivande matematiker och civilingenjörer. Jag vill gärna veta hur jag kan kompetenshöja mig och bli genusmedveten  – man är aldrig fullärd så låt oss läsa detta om hur man blir matematisk med ett öppet sinne.  Citat:

”Vi är redan matematiska och det vi gör är redan matematiskt. Det gäller bara att få syn på det. Det sade forskaren Anna Palmer i den workshop om matematik, genus och dans som Genusskolan.se anordnade på Skolforum.

Anna Palmer forskar och utbildar i pedagogik vid Stockholms universitet. Hon har skrivit boken ”Hur blir man matematisk? Att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn” utifrån sin avhandling. Enligt henne gäller det att komma bort från synen på matematik som något man först tänker ut och sedan tecknar ned på ett papper och istället utgå från kroppen och synliggöra vad barn gör som redan är matematiskt. Genom aktiviteter där barnen är fokuserade, engagerade och deltar med hela kroppen blir det lättare att förstå vad matematik är och vad det kan användas till.

Träning inför nationella provet i matte.

Som exempel tog hon en förskoleklass där några killar använde pulkorna för att åka snowboard. Pedagogen såg att det de försökte åstadkomma var rotationer och utifrån det spann samtal om matematik och om vad killar, respektive tjejer förväntades kunna göra. För att överbrygga könsstereotypa gränser prövade pedagogen bland annat att tillsammans med barnen göra en ”snowboarddans”. Barnen kom fram till att det var en dans som inte kunde betraktas som vare sig ”killig” eller ”tjejig” och att snowboarddans nu var ”det nya coola”. Samtidigt hade de använt sig av matematiska beräkningar som form, vinklar, hastighet och rotationer. – Lärande och identitet skapas i samspel med snowboards, snön, backen, dansen, musiken och med matematiken, det går inte att dra gränser utan det skapas samtidigt, sade Anna Palmer.”

(Klicka på bilden för tydligare text). Använt sig av matematiska beräkningar?! Med kroppen? Ja, varför teckna ner på ett papper när man kan åka snowboard? Och Allianspartierna låtsas undra (de sponsrar ju ytterst den här idiotin) hur resultaten kan sjunka. Ja huuuuuur kan det komma sig att svenska elever blir allt sämre i matematik?  Nåja, om en dryg vecka är det nationellt prov för alla tredjeklassare i landet – det blir intressant att se om provet består i att åka snowboard och dra genusgränser, fundera över sitt kön, och över vad man förväntas göra. Kanske förväntas man kunna de fyra räknesätten, kanske förväntas man dansa runt och åka snowboard med en genusvetare – vem vet?  Här ligger vi stormsteg före i idioti, det är en sak som är säker. Det hade inte gjort mig något om de höll på med det här som ett skämt, men det är dessa personer som alltså utbildar på lärarutbildningen.

Snart rasar hela bygget menar alltfler insatta.

Läs artikeln ”Lärarutbildning – bygge i förfall?” i Lärarnas Nyheter (tipstack till någon kommentator  - minns inte vem det var, som lade länk i något kommentarsfält i något äldre inlägg som skulle ta mig en hel dag att leta upp, jag printade artikeln och läste och nu passar det att uppmärksamma den). Citat:

” Mindre känt är att dagens lärarstudenter, jämfört med såväl tidigare år som andra utbildningar, har lägre gymnasiebetyg, sämre resultat på högskoleprovet, sämre kognitiv förmåga, sämre ledaregenskaper, i större utsträckning rekryteras från lägre socialgrupper med mindre kulturellt kapital och från familjer med annat modersmål än svenska. Dessutom lägger lärarstudenterna ned minst tid på självstudier av alla. Det är, kort sagt, inte längre lärarnas, läkarnas eller kulturarbetarnas barn som blir lärare.”

” Forskargruppen Sociology of Education and Culture (SEC) vid Uppsala universitet har under ledning av professor Donald Broady tagit fram ett omfattande statistiskt underlag som visar på en tydlig förskjutning av lärarstudenternas förutsättningar. De så kallat lågpresterande har ökat markant. Andelen lärarstudenter med gymnasiebetyg under meritvärdet 12 har tredubblats sedan början av 1990-talet, och utgör numera mer än en femtedel.”

— Lärarutbildningen blir sämre. Lärosätena anpassar utbildningen till studenterna och sänker ribban. Eftersom i stort sett alla som söker tas in vill man få dem igenom utbildningen på något sätt, säger han.

Politikerna jobbar hårt för att alltfler ska kunna skriva och läsa efter 9 år (nio år!) i svensk skola.

— Ett växande antal skolor kommer att framstå som oacceptabla för överklassen och en stor del av medelklassen när de fylls med lärare som framstår som alltför okunniga. Så snart föräldrarna får hem det första felstavade veckobrevet kommer de att gå till rektorn och säga: »Denna lärare får inte komma i närheten av mitt barn.« Konsekvensen blir att den svenska skolan klyvs socialt.

— Min förutsägelse är att de bemedlade finner egna utbildningsvägar, särskilda skolor för eliterna, som egentligen är det normala i de flesta andra länder.

Jan Sjunnesson är skolledare och lärarutbildare vid Stockholms universitet. Han anser att huvudproblemet inte är studenterna utan den utbildning de möter. Han framhåller det orimliga i att studenter med allt sämre förkunskaper och utan en stabil teoretisk grund möter en »progressivistisk” lärarutbildning, som väjer för en kunskapssyn där betoningen av grundfärdigheterna sätts i förgrunden.

— Dessa studiesvaga studenter ska tillgodogöra sig skollärarens elementa, det vill säga en utvecklad läs- och skrivkunnighet samt förmågan att organisera och leda. Samtidigt som de av lärarutbildarna förväntas ta avstånd från dessa grundfärdigheter. Ofta hoppar de över det första steget och går direkt på att kritisera katederundervisning, säger Jan Sjunnesson, inte utan sarkasm i rösten.

— Högskolorna vräker ut massutbildade, halvdåliga lärare i stället för att satsa på kvalitet.

— Över hälften av eleverna i Skolverkets undersökning uppger att de aldrig har arbetsro i skolan. Det är hårresande siffror. Och i stället för handfasta råd om hur man får ordning i klassrummet får lärarstudenterna lära sig om identitetskonstruktioner och att det är fel att säga till stökiga elever.”

Okej, så här ligger det till: jag har inte ens kommit till saken!!! Saken var den att jag skulle lägga upp två Axesskrönikor från 2012, som jag ännu inte lagt upp och där den ena handlar om utbildningsväsendet och den andra om matematik – men jag noterar att mitt inledande förord till detta redan blivit för långt! Jag inser att det inte blir så bra om jag nu lägger upp dem nu, eftersom ni kommer att gnälla i kommentarsfältet över ett för långt inlägg – så jag lägger upp de två krönikorna i nästa inlägg om några dagar och bara klistrar in dem utan förord – så får det här inlägget förbli så här kort. Och utan att jag fick komma till saken och tala till punkt – alltid ska ni stoppa mig från att blomma ut i min fulla potential genom att påstå att mina inlägg är långa. Ja ja, vad gör man inte för att hålla sig på god fot med sina kära läsare. Kom dock ihåg att en relation alltid består av kompromisser  - det här avkortade och skoningslöst avklippta inlägget ger mig rätten att skriva ett 10 A4-sidigt inlägg någon annan gång – utan att ni gnäller!

Läs även Därför floppar satsningarna på skolmatematiken (Newsmill) och Satsningar på matematiken långt ifrån tillräckliga (SVD) och Därför är matematiken så¨viktig (SVD) . Lästips för mer genus på aktivarum-bloggen och GENUSDEBATTEN. Läs även Matte Matiks inlägg om näthatsdebatten.

Birro, matematikerna och genusflanöser i P1

Axess nr 7/2011

För några veckor sedan utkom det senaste numret av Axess Magasin med tema ”Det kulturella kapitalet”. Flera av artilklarna går att läsa på nätet: Konsten att göra goda affärer, Den goda smakens pris, Litteratur på utförsäljning, Att paketera kulturhistoria, Konsten och kapitalet sitter i samma båt, Attraktionsmakten, Ryska ikoner på väg till Sverige, Klarspråk om Churchill. Och glöm inte att följa Axessbloggen!  Min egen krönika återfinns på sidan 66, här är den:

Birro och matematikerna. Den 10 augusti lanserade Marcus Birro (vars alster jag annars väldigt ofta uppskattar), under rubriken ”Det som inte går att bevisa är en stor del av mitt liv”  en ny konspirationsteori i Expressen – världen styrs av matematiker. Dessa män och kvinnor ska enligt Birro med sina ”staplar, siffror och diagram” regelbundet ägna sig åt att ”förminska allt mänskligt så att det ryms i en uträkning”. Det skulle jag vilja se – det är i så fall ett resultat i Nobelprisklass. Dessutom befolkas tydligen svenska tidningars kultursidor av matematiker (om det ändå vore så väl…) som sönderdelar, krånglar till och silar allt genom genusfilter (!) vilket leder till ”exkludering”, som är ”en vanlig syn bland matematiker” (?). Birro skriver att han kom på kant med matematikerna dagen då hans högstadielärare introducerade ”matematik med bokstäver” och att han då inte fattade någonting, vilket kanske säger mer om svensk matematikundervisning än om Birro.

Hur står det till med matematikkunskaperna?

Låt mig säga ett par saker om matematik och oss matematiker. Medan andra (genusvetare och kanske de kulturskribenter Birro talar om?) ägnar sig åt att göra det enkla och uppenbara komplicerat och totalt obegripligt, arbetar man som matematiker istället hårt och målmedvetet för att göra det komplicerade och invecklade så enkelt och begripligt om möjligt. Och medan det i andra sammanhang (exempelvis på kultursidorna) ses som negativt att generalisera, är detta något som istället är både tillåtet och tillrådligt inom matematiken, och i matematiken kan man dessutom generalisera utan att dra förhastade slutsatser. Vidare, om man generaliserar sina resultat så att de täcker så många fall som möjligt så slipper man behandla varje specialfall, särfall och psykfall var för sig – det är där bokstäverna kommer in – och detta sparar en hel del tid, och skiljer sig alltså från hur man måste arbeta som opinionsbildare, vilket jag lärt mig den hårda vägen. Slutligen vill vi inget hellre än att inkludera så många som möjligt till att ta del av och förstå våra forskningsresultat, men dessvärre tillåts vi oftast inte publicera dem på kultursidorna.

Vad är det för matematiker som sitter på kultursidorna?

Vidare, enligt Birro, låter sig matematiker inte svepas med av känslor, Christer Sturmark är en av matematikerna, och matematikerna försöker beskriva Birros förälskelser med formler! Men Sturmark är ingen matematiker, det är i hög grad känslor som driver matematiker att ägna åratal av sitt liv åt matematiska problem de fascineras av, och även om Birros val av partner skulle kunna förklaras med någon matematisk modell, så försöker (och kan) inte denna modell ersätta Birros känslor eller hans förälskelse – bara beskriva, förklara och förutspå processen.Att syssla med matematik är ren meditation, att befinna sig i ett konstant flow-tillstånd och definitivt en andlig verksamhet. Jag har ett passande lästips till Birro: den teoretiske fysikern Paul Davies böcker, tex ”Gud och den nya fysiken” eller ”I huvudet på Gud”. Annars finns det ett formellt gudsbevis att läsa av matematikern Kurt Gödel – men det innehåller bokstäver. Nä, Birro, det är inte ”matematikernas” fel att du inte orkar läsa kultursidorna, och Humanisternas ”Gud finns nog inte” är inte en ”matematisk slutsats”, som du skriver, (följt av ”tänk om Humanisterna och resten av matematikerna har fel”!). Dels finns mig veterligen inget matematiskt bevis, och funnes det skulle ”nog” inte förekomma i påståendet. Du måste helt enkelt prata om något annat än oss matematiker.

Läs Birros artikel i Expressen. Flera matematiker har reagerat på den, konstigt nog, jag trodde inte vi läste kvällstidningar. Men det är ju tur att Expressen finns, hur skulle vi annars få reda på saker som att MC Hammer håller på att utveckla en sökmotor som ska konkurrera ut Google?

” Det handlar om ett förhållande som går djupare än nyckelorden, sa han enligt CNN.com och hävdade också att den nya sökmotorn kommer att vara bättre än exempelvis Google. Tanken är WireDoo inte bara ska ge direkta resultat av det man eftersöker, utan även information om relaterade ämnen. Sökmotorn säljs in med de effektfulla orden: ”Search once and see what’s related”, rapporterar CNN.com.”

Det ska bli intressant att tömma dammsugaren

För den som har gmail låter inte det där som något nytt. Om jag tex skriver ett mail till en professor för att fråga om multipla rötter ingår i kursen så dyker det genast (och då menar jag verkligen genast – medan jag skriver mailet) upp en gardin i högermarginalen i min gmail med information om hur man får multipla orgasmer, hur man multiplicerar med Jalusimetoden, att de multinationella företagen drar ner lönerna och att multipel skleros oftare drabbar kvinnor – allt relaterat till de polynom med multipelrötter jag skrev om i mailet. Det ska bli intressant att se hur MC Hammers internetverktyg kommer att se ut. Expressen kunde istället skriva om något mer relevant ämne, som den sökmotor jag själv utvecklar just nu för att dammsuga nätet på likasinnade, och som jag kallar Den Virtuella Dammsugaren – DVD. Men det kan ju inte Expressen känna till, eftersom projektet är hemligt och jag inte har släppt ut sökmotorn än, och det beror bland annat på att den är för bra. Den skulle till exempel kunna upptäcka att det är jag som ligger bakom den här bloggen, och den informationen kan kapas av grävande journalister och nå media, något som vore förödande för mig. Jag kan redan se rubrikerna framför mig: ”Expressen avslöjar: Tanja B ligger bakom Tanja B:s blogg!” Och vi vet ju redan hur ett drev kan se ut, och det har jag verkligen inte tid med nu.

Så här kan det se ut på Aftonbladets kultursidor när matematikerna varit framme

För att återgå till Birros artikel, det finns mycket mer att säga om den, men jag orkar faktiskt inte, och jag förstår inte att så många matematiker reagerade på den, men här kommer ett till lästips till Birro: ” The Fifth Miracle: The Search for the Origin and Meaning of Life” och så glömde jag ju att rekommendera matematikern Ian Stewarts böcker.  Fast mest av allt skulle jag vilja rekommendera lite grundläggande Calculus och det vore bra om Birro kunde få med sig alla ”matematiker” på de svenska tidningarnas kultursidor, så skulle vi kunna bilda en liten studiecirkel. Det skulle iofs betyda att jag måste umgås med kulturnissar IRL – men vad gör man inte för kampen?

Andra matematiker som bloggat om Birros artikel: Elin Ottergren här och Olle Häggström här. Bloggen Susanna’s Crowbar om artikeln här. Jag hoppas ni hörde matematikern Gunnar Berg i Filosofiska rummet 25 september: ”Finns matematiken?” och för den som istället vill lyssna på ett genusprogram så kan jag rekommendera ett äldre filosofiskt rum: ”Genusperspektivet och forskningens frihet” där jag själv medverkade förra året och missa inte Filosofiska Rummet nu på söndag, som har titeln ”Makt och förtryck”  – gäster är kulturvetaren Petra Ragnerstam, kulturjournalisten Per Svensson, filosofen Jeanette Emt. Alltså en massa matematiker som tänker sönderdela världen i dess minsta beståndsdelar och lägga in de söndersmulade resterna i ett stapeldiagram.

Kan man (eller jag menar kvinna) som kvinna helt enkelt bara gå ut och gå? Vem äger utomhuset, irrandet, flanerandet och vem äger egentligen P1:s Kulturradion?

Och på tal om radio så kom jag just på att jag ju glömt lyfta fram ett jätteintressant genusprogram jag råkade höra i somras (30 juni): 45 minuter värdefull programtid till ”Kulturradion på spaning – Vart ska jag gå? Ut?” Här kan vi höra framstående genusforskare granska flanösbegreppet. Kan man som kvinna verkligen bara gå ut och gå? Ja, det var faktiskt vad jag själv gjorde denna sommardag med radion på i mobilen i hopp om att få höra ett vettigt program. Istället blev det det här:

”Ordet flanör hör det förra sekelskiftet till, men det här programmet handlar nu inte om männen på gatan. Kan det paradoxalt nog ligga ett stråk av revolt i ordet flanös idag? En kvinna som flanerar avsiktslöst utan stegräknare. Är det över huvud taget möjligt att röra sig på det sättet längre? Vad är det som driver gåendet? Vems är utomhuset? När övergår strosandet till irrandet? Vad betyder gå av sig? Katarina Wikars promenerar en stund med författaren Maja Lundgren, diskuterar flanösstrategier med Ulrika Dahl, lektor i genusvetenskap medan radioproducenten Jenny Teleman vandrar i de fotspår hon som nioåring trampade upp på kyrkogården. Lars Hermansson går meditativt och Kristina Törnqvist läser Söndag mellan Odengatan, Birger Jarlsgatan och Roslagsgatan av Anne-Marie Berglund.”

Och jag funderade faktiskt på att förlänga min promenad till radiohuset för att delta i debatten, men innan jag hann ändra färdriktning hade de redan pratat klart om flanerandet, på 45 minuter, konstigt nog.  Man kan lyssna på det här (mp3).

Med dessa visdomsord inleds programmet:

Åt vilket håll ska man egentligen gå? Vad händer när stan tar slut? Var hamnar man om man tar fel buss? Detta dilemma undersöks av ledande genusforskare på spaning efter ett genusperspektiv på gåendet och irrandet.

”Man måste komma till en punkt liksom när stroset rinner ner från huvudet och tanken ner i axlarna genom magen och sätter sig i benen – då sätter det sig mellan knäet och foten. Det är där, som det sitter, och litegranna i blicken. Och efter någon stund så kommer du in i en rytm, som gör att… inte bara benen går av sig självt, det gör de litegrann liksom, de drar dig. Men att du också får de här korta impulserna: jag ska gå hitåt. Nej förresten! Jag gör inte det, jag går hit. Nej, jag vill gå dit mot det där ljuset, den där gatan har bättre ljus, det vill jag gå upp i! Näääe, här tog ljuset slut! Jag svänger här, och går vidare, det här blir mycket längre, men det gör ju ingenting för där borta ser jag en brandbil som jag vill se. Och så snurrar jag och så plötsligt kommer man till en busshållplats –det här var ju inte min buss! Ah, men det gör ingenting, jag tar den här bussen och åker till Södra Station, det blir ju helt bakvänt, men sen fortsätter jag, jag skulle egentligen in till Gamla Stan och fika, fast nu hamnade jag ju faktiskt nästan hemma, nä jag går hem istället.” * musiktrudilutt * och så tar nästa genus-gå-expert vid:”Ibland så går jag, tills stan tar slut, jag tror inte det är nyfikenheten, jag ser inte så mycket, lärde mig tidigt att inte se män rakt in i ögonen, så jag går inte runt på gatorna och flörtar, jag bara går, det är ganska likgiltigt åt vilket håll! Ibland kan jag bestämma en rutt och sedan, helt plötsligt, ta av åt ett annat håll. Det spelar ingen roll…. Jag går helt enkelt av mig – tills stan tar slut.” osv med mera ändlöst babbel. Lyssna själva. Flanösstrategier!?

Jag har redan nött ner golvet framför tavlan flera millimeter

Låt mig informera dessa genus-gå-experter om hur vanligt folk flanerar och går – vanligt folk går till jobbet, jobbar, och går sedan hem. Möjligtvis går de till affären och handlar, eller går en promenad i skogen till helgen. De har inte tid att genus-gå utan mål och mening för att sedan tömma statskassan på pengar i sin analys av gåendet. Min egen flanösstretegi är att varje dag på väg hem gå runt på genusvetenskapliga institutionens tak medan jag grubblar på ett olösligt matteproblem. På så sätt hoppas jag kunna nöta ner eländet inom ett decennium. Måste ju jobba på alla fronter. OBS! Pär Ström (som bloggar på Genusnytt) är aktuell med en artikel på SVD Brännpunkt, en reaktion på denna artikel, och idag kom ytterligare en replik på samma artikel (Pär Ström är förresten även aktuell med rapporten ”Storebror på facebook” (gratis pdf ). Pelle Billing har bloggat om debatten i ”Politiskt förslag paketeras som kvinnofråga.” där vi också får veta att strävan efter 50/50-könsfördelning på arbetsplatser finns inskrivet i Diskrimineringslagen. Pär Ström avslutar sin artikel i SVD med ”Problemets kärna är en missuppfattning av vad jämställdhet är. Många tror numera att jämställdhet är att det finns lika många personer av vardera könet i samhällets alla vinklar och vrår. Medan jämställdhet egentligen är samma rättigheter och skyldigheter för könen. Sedan får utfallet bli vad det blir.”

Det kan man ju tycka, men faktum är att prop 2005/06:155  (Nya mål i jämställdhetspolitiken) som klubbades igenom våren 2006 fastställde följande:

”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen [obs! Regeringen våren 2006] finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle” (jag har tidigare tagit upp detta i ”När lika möjligheter blev 50/50″)  så politikernas jämställdhetsbegrepp har uppenbarligen ett annat innehåll. Likaså är det lagstadgat att kvinnor och män ska fördela det obetalda hushållsarbete jämnt (ett av de fyra delmålen i samma prop 2005/06: 155 – även om flera remissinstanser ställde sig frågande till hur kontrollen ska ske): ”En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet”. Det är här värt att notera att man i all sin genusmedvetenhet glömt att lagstadga hur samkönade par ska fördela hushållsarbetet!

Att diska är en kvinnofälla. En man som diskar utvecklar däremot sin potential.

Igår valde tydligen moderatstämman att ta bort formuleringen ”jämn fördelning av oavlönat hushållsarbete” i förslaget till partiets nya idéprogram. Filippa Reinfedts uttalande ”Ärligt talat, människors värde definieras inte av hushållsarbete. Vi ska inte berätta för människor hur de ska fördela sitt hushållsarbete” har citerats flitigt i alla medier och är idag en riksnyhet. Ärligt talat, ska vi vara imponerade? Får jag steka pannkakorna helt själv i fortsättningen? Tack, tack snälla politiker – äntligen har ni gjort er förtjänta av skattepengarna! För en moderat röst får du frihet att diska i ditt eget kök – otroligt generöst! Förresten, så länge vi har de gällande jämställdhets-politiska målen, och så länge jag är ensamstående och måste göra allt hushållsarbete själv, så kräver och förväntar jag mig givetvis att få hit en skattefinansierad man som gör den andra hälften av mitt hushållsarbete. Minst en gång i veckan måste han komma och diska, dammsuga, byta kattsand, tvätta och röja bland mina postits-lappar!   Var finns formuläret för en ansökan? Ska man skicka den till Försäkringskassan eller direkt till Regeringskansliet?

Greider om matte och galenskaper i SVD

Det är bäst att jag hjälper till att utbilda framtidens samhällsbyggare

Jag ber om ursäkt för bloggstilleståndet och att jag därigenom försenat den stundande  samhällsrevolutionen med en månad. Jag har förflyttat mig fysiskt och mentalt till KTH sedan några veckor, där jag just nu undervisar deltid på SF1624 Algebra och geometri på Farkostteknik och Samhällsbyggnadsprogrammet. Man vill ju gärna att den farkost som ska ta oss ut ur solsystemet om samhällsrevolutionen mot all förmodan misslyckas ska vara välbyggd och funktionell, och dessutom kan vi komma att behöva ta med oss ett par framtida samhällsbyggare. Någon genusfri planet ska det väl finnas i Universum om vi genomsöker det tillräckligt noga. Inte genusfri i den meningen att genus är betydelselöst – genuset på en normal planet är ju som bekant noll , medan vi kommer att ha genus 1 om vi bosätter oss på en torus och genus 2 om vi hittar en planet som utan att gå sönder kan deformeras till en tekopp med två handtag, om den nu inte redan såg ut så från början. Man kan ju undra hur Jorden egentligen ser ut med tanke på att genusvetarna har upptäckt minst åtta genus, men så är det ju också genusforskningens uppgift att rasera gamla vetenskapliga föreställningar lanserade av det maktfullkomliga Patriarkatet. Hur man byter genus på kroppar kan man förresten få reda på om man går en topologikurs på KTH eller vid SU, eller så kan man läsa om det själv, exempelvis på sidan 161 i boken Basic Topology (Armstrong)  under rubriken ”Surgery”-  detta borde verkligen intressera genusforskarna.

Surgery topology. Den här kursen tentade jag i Lund för hundra år sedan vill jag minnas. Det borde intressera genusforskarna att matematikerna funnit en metod att reducera genuset till noll. Jag hoppas kursen fortfarande går.

Cosmic Background Explorer sändes ut 1989

De förtryckarstrukturer vi ser runt omkring oss idag härrör faktiskt från tidernas begynnelse. Som bekant fick två fysiker Nobelpriset 2006 för att med hjälp av COBE-satelliten ha upptäckt de små variationer i den kosmiska bakgrundstrålningen som kort efter Big Bang, under den inflationistiska fasen av universums utvecklig, blåstes upp till de orättvisor vi ser idag – allt för att Universum inte behagade vara homogent i begynnelsen. Därför är det helt motiverat att genusforskarna och deras hjärntvättade marionetter letar med ljus och lykta efter minsta avvikelse och undersöker varje beteendemönster noga – om inte alla gör exakt lika mycket av allt kan det bli katastrofala konsekvenser; exempelvis har en färskt och viktig kartläggning som Johan Hakelius uppmärksammat oss på  visat att kvinnor stryker i snitt 14 minuter om dagen, medan män bara stryker – ve och fasa – i fyra minuter! Min egen kartläggning av kartläggningen visar att genusvetarna själva stryker runt 1440 minuter om dygnet (dvs hela dygnet utan avbrott) och övervakar oss alla, och att de själva tilldelar kvinnliga sysslor ett lägre värde genom att se mekande med bilen som mer värt än strykning. Själv skulle jag aldrig gå in i en bilmotor och sitta där och andas in giftiga ångor flera timmar i sträck, inte bara för att jag inte har någon bil eftersom jag promenerar till KTH, utan också eftersom vi ju ser vad som händer när genusforskare som vill fixa till statistiken sitter i bilmotorn alldeles för länge – det händer något irreversibelt med hjärnan.

Kampen mot galenskaperna måste föras samtidigt på alla plan.

Fast för två veckor sedan åkte jag faktiskt T-bana till KTH, och då blev jag haffad av en för mig okänd professor som frågade om jag var Tanja Bergkvist, och när jag sa ja (efter att ha studerat honom noga och insett att han inte kunde vara en genusforskare på jakt efter mig), så utbrast han ”Du är min idol! Jag läser allt du skriver! Vad roligt att du jobbar här!” Det var ju roligt. Men nu till något tråkigt. Marcus Birro skrev en krönika i Expressen nyligen: ”Det som inte går att bevisa är en stor del av mitt liv” som upprört flera matematiker. Jag trodde inte att vi matematiker läste kvällstidningar, men eftersom jag ju ändå är självutnämnd talesperson för alla i det här landet som tänker logiskt (jag innehar ju titeln Fanbärare för Folkvett ) så tog jag upp detta i en Axesskrönika, som jag kommer att publicera på bloggen när nästa Axess utkommer, dvs om två veckor. Det är uppenbart att Birro, som annars brukar skriva bra texter, har förväxlat oss matematiker med någon annan yrkesgrupp. Och det påminner mig om att jag måste tipsa om det senaste numret av Axess Magasin och som ni ser kan ni läsa flera av artiklarna på nätet, och glöm inte följa allt på Axessbloggen. I min krönika i det numret tog jag upp den nyutkomna rapporten På spaning efter framtidens skola (PDF ) och jag har ju redan skrivit om det i inlägget Nya svenska skolinsikter  så jag ska inte säga mer om det, men som ni ser så har rapportförfattarna gjort ett finns cirkeldiagram på sidan 16 med tre (icke-överlappande, vilket också framgår av den ställda frågan) fält med procentsatserna 47, 48 och 6 och det betyder att cirkeldiagrammet totalt representerar 101%, vilket bekräftar rapportens innehåll om behovet av mer matteundervisning.

Ingen har väl missat debatten i SVD om matematikundervisningen! Läs här inlägg, replik och slutreplik:

 Jan Björklund har blivit grundlurad

Intellekt i toppform skapar framtidschanserna

Svår matte ska inte stoppa elever

Olle Häggström, professor i matematisk statistik vid Chalmers

Rena galenskapen, man saknar ord. Per Acke Orstadius, fd lärare och lärarutbildare (!) har fått ett bra svar av Johan Wendt, generalsekreterare för Mattecentrum. Det är skrämmande att förstnämnda person varit lärarutbildare, men det bekräftar ju att förfallet, idiotin och de försämrade kunskaperna har ett ursprung, och det ursprunget sitter inte i eleverna utan i sådana som Orstadius. Med den inställningen är det inte konstigt att det går utför (jag rekommenderar som vanligt matematikprofessor Olle Häggströms debattinlägg i skolfrågan: Skolans sak är vår!). Som om allt detta inte är nog, kommer geniet Göran Greider ut på Newsmill med artikeln ”Sundhetstecken att svenska elever inte gillar matte”  (och till höger om artikeln kan man i vanlig ordning se resterande debattinlägg i samma ämne, jag har inte hunnit läsa dem själv än men kommer att göra det nu ikväll), som en upprörd docent på KTH tipsade mig om i förra veckan med hjärtat i halsgropen, eftersom det är vi som utbildar framtidens ingenjörer, medan Greider bara sitter och jäser i sin soffa som ännu inte rasat ihop eftersom någon som läst hållfasthetslära RÄKNAT UT hur den ska byggas för att inte göra det, med hänsyn tagen till variabler som att Greider kan gå upp i vikt osv. Så här skriver Greider:

”Att svenska elever enligt många internationella undersökningar tycks prestera sämre i matematik än tidigare är faktiskt inte enbart en dålig nyhet. För det betyder också att de uppväxande släktena i matteundervisningen känt vittringen av just det där gamla, konservativa, ja, det som disciplinerar och som tar ifrån oss frihet och skaparlusta.”

De hopkrullade dimensionerna

Vad är detta för rappakalja (för att använda Svante Nordins ord om gensuvansinnet i Filosofiska Rummet)!!? Ändå fascineras Greider av att ”Vi ser bara tre dimensioner. Matematikerna kan räkna med uppåt ett dussin.” Vi kan i själva verket räkna med hur många vill rent tekniskt, även om det kan vara svårt att föreställa sig hur en motsvarande verklighet skulle se ut. Låt mig därför förklara det: om man skulle dra ut en av Greiders hjärnceller till ett fullkornsspaghetti, så skulle detta på avstånd se ut som ett endimensionellt objekt om bara Greider är tillräckligt långt borta, vilket man ju får hoppas, men om man skulle närma sig den till bristningsgränsen utdragna hjärncellen så skulle man inse att den i själva verket har två dimensioner och att man kan vandra runt på den då den har en yta, så alltså var det som såg endimensionellt ut på håll i själva verket tvådimensionellt. Om detta och mycket mer kan Greider läsa i Brian Greenes ”Ett utsökt universum” (40 kr på Bokus ) om han inte redan läst den. Greider måste ju ha läst flera tusen böcker vid det här laget, men antagligen i fel ämnen, och därför kan jag även rekommendera matematikerm Ian Stewarts böcker.  Jag antar att han och alla ni andra redan läst Simon Singhs ”Fermats Gåta”, annars gör det!

Men sedan skriver Greider även en del sanningar (och jag ber om ursäkt att jag blir nyanserad här), som att svenska skolelever faktiskt tråkas ut av matematikundervisningen i grundskolan. Men detta beror inte på Björklund, som Greider hävdar har

 ”gått i bräschen för både mer av auktoritär betygssättning och till och med för speciella matematikklasser, där genierna ska samlas för sig. Min känsla är den att Jan Björklund antagligen är en av de sämst lämpade för att ge matematiken en ny chans hos skoleleverna. Han kan nästan symbolisera den pedagogik som låst matematiken vid tristessen… I den konservativa skolrevolution som Björklund anfört ingår också den självklara idén att det är bra med fler läxor. Och visst, läxor är ibland nödvändigt och bra. Men i många fall förvärrar läxorna bara de problem som finns och det gäller inte minst i matematiken. Jag har då och då suttit sena kvällar med min dotter som alltså på fritiden – långt från varje lärare – ställts inför matteproblem som det inte finns en chans i världen att lösa om inte en lärare är där”

Det behövs inte toppmodern IT-utrustning och nyslipade parkettgolv i skolan för att få upp skolresultaten. En sandlåda räcker gott och väl, se bara på genusforskarna, som sitter i en hela dagarna.

Ett: man behöver inte vara ett geni för att gå i matematikklass/spetsutbildning, för 30 år sedan var det den normala nivån på undervisningen. Och det är inte Björklunds pedagogik som lett till tristessen utan vänsterns flumpedagogik där varje elev ska lära sig att lära sig i en evig ”lärandeprocess” som läraren inte ska lägga sig i eftersom varje elevs inneboende potential ska leda till att denna själv ska uppfinna de metoder de behöver – vilket oftast tar hela grundskoletiden. Och det är här det som Greider kallar frihet och skaparlusta kommer in. Om läraren lär eleverna hur de ska tänka och resonera på matematiklektionerna så kommer de inte att behöva en lärare i närheten när de ska göra sina läxor. Men det förutsätter ju att man inte har problem med grundläggande stoff som de fyra räknesätten och manipulation av algebraiska uttryck mm. Men eftersom det i Sverige ofta tar nio eller tolv år att lära ut det mest grundläggande (medan det är överstökat på några år i andra länder, läs Häggströms Det är dags att göra upp räkningen i Axess) så kommer man aldrig till det där spännande Greider pratar om. Jag minns när jag hade ett gästlektorat på deltid på SSHL och lärde eleverna att förstå och genomföra induktionsbevis, de var riktigt fascinerade och kände sig väldigt stolta över att de förstått något som man i Sverige sysslar med först på universitetsnivå. Själv lärde jag mig matematisk induktion i en sandlåda i Bulgarien under en sommarlovsdag när grannbarnen som gick i 7:e klass visade mig det. Det visar också att det inte behövs mer pengar, fler specialpedagoger, fackpedagoger, datorer, nymålade bänkar och tredimensionella tavlor i skolorna, utan kunniga lärare som kan sitt ämne, elever som tar skolarbetet på allvar så att man kan gå vidare i ämnet, och en inställning bland lärarutbildare som skiljer sig starkt från Orstadius.

Det hjälper varken med genusforskare som kommer till skolorna för att ”problematisera” strukturer och hierarkier eller andra allvetande konsulter som ska prata fram ett självförtroende hos barnen genom att låta dem skriva komplimanger till varandra på lappar (ja, så illa är det!), ett genuint självförtroende hos skolelever vad gäller skolarbetet skapar man givetvis bäst genom att spendera tid på att lära dem att behärska ämnena, det duger inte att fortsätta i gamla hjulspår och sedan hyra in självförtroendecoacher.

Varje lärare borde ha en sådan här skalärprodukttröja

Och därför är Björklunds satsning helt rätt, och katederundervisning är bra. Så när Greider skriver (och jag instämmer): ”Men matematiken måste framförallt släppas ut ur sin genibur och bli någonting som varje människa kan känna är spännande.” så undrar jag på vilket sätt en satsning på mer matematik skulle utgöra ett hinder för det här. Och det är inte Björklund som ska ge matematiken en mening (Greider avslutar ju med: ”Men Jan Björklund är knappast mannen som kan ge matematiken en mening.”) utan matematiklärarna. Jag kan tänka mig att Greider i själva verket förläst sig på populärvetenskaplig litteratur och inser att matematiken är så mycket större än vad skolan ger sken av, men då ska han inte klaga på Björklund utan på sådana som Orstadius. Och för att kunna nå upp till en nivå där man kan uppleva ”frihet och skaparglädje” måste man ta sig igenom en massa annat stoff först. Om Greider vill räkna på flera dimensioner är det en fördel om han vet vad en vektor är, och ett koordinatsystem, och kan en massa räkneregler, annars kommer han ingenvart.

Ett Calabi Yau-rum för Greider att grubbla över

Det finns liksom en koppling mellan Greiders filosofiska dagdrömmar om flera dimensioner och grundläggande matematikkunskaper. För att förstå den djupare innebörden av de många dimensioner han talar om och som förekommer i strängteorin måste han även förstå något om Calabi-Yau rum, annars kan han inte förstå hur man ska packa ihop de extra rumsdimensionerna. Här återstår dessutom en massa forskning, men för att kunna ta del av den, och för att inte tala om för att kunna känna ”skaparglädje”, måste Greider läsa matematikerprogrammet i fyra-fem år och sedan doktorera i fem år på Calabi Yau-rum och därefter samarbeta med de ledande forskarna på området och resa jorden runt i flera år och leva på postdoc-stipendier. Kanske tjugo år senare, efter flera års slit och besatthet och undervisning av den framtida matematikergenerationen, när professuren närmar sig, kommer ett genombrott. Det är nämligen sådana ”mattegeniers” hårda arbete som gjort att Greider kan ligga i soffan och läsa populärvetenskaplig litteratur som söndagslektyr. Och det går inte att nå dit utan en seriös matematikundervisning i skolan.

Det gäller att börja i tid, envariabeln ska avklarad innan barnet fyllt ett år.

Men jag instämmer i att matematiklärarna borde ha fler inslag med sådan här verklighetsanknytning (iofs vet vi ju inte om de extra dimensionerna finns, men hur ska vi ta reda på det om vi inte jobbar med det?) bara att ta upp sådant här kan skapa ett matematikintresse hos eleverna, och sedan är det ju verkligen på tiden att man inför bevisföring, som är matematikens kärna, redan på högstadiet eller gymnasiet. Det finns ingen anledning till att man inte skulle kunna det här, eftersom det uppenbarligen går i Kina, Korea, Japan, Ryssland, Bulgarien m fl. Om man inte är en övertygad rasbiolog som tror att just de svenska eleverna inte har den förmågan, så borde man kanske undersöka lite närmare om det kan vara något man gör fel i svensk skolundervisning. Som att inte gå vidare till nästa nivå när det är dags, eftersom det skulle ”kränka” de elever som inte hunnit göra läxan eller orkat anstränga sig. Och därför stampar man på samma ställe i nio år. Under tiden kommer genusvetare och specialpedagoger för att kartlägga barnens självförtroende. Nyligen kunde vi läsa i DN att

”Dyslektiska elever som får intensiv lästräning under några månader gör större framsteg än elever som specialundervisas på vanligt sätt. Intensivträningen tycks ha samma goda effekt på elever med matteproblem.”

Notera det senare. Jaaa… kan det verkligen vara så att träning ger färdighet!? Vilket genombrott för svensk pedagogisk forskning! Ska denna särskilt utarbetade modell med ”intensivträning” kanske normaliseras. Då kanske gruppen ”elever med matteproblem” delvis försvinner? Vidare kan vi läsa att

 ”Förutom att eleverna klarar målen får de en tilltro till den egna förmågan att lära”.

Ja men helt otroligt, behövs det inte speciella självförtroendecoacher med utbildning i emotionell kompetens för det här? Och genusforskare? Och fackpedagoger utan kunskaper i något ämne? Har vi en hel konsultmarknad i onödan? Fick eleverna tilltro till sin förmåga genom att klara målen? Var det inte det jag just skrev ovan? Det var min personliga erfarenhet men nu verkar det som om det kan gälla rent allmänt – otroligt!

Elin Ottergren - en annan bloggande matematiker!

Matematikdoktoranden Elin Ottergren har också bloggat om Greiders artikel  och gör en bra jämförelse med grammatik som förutsättning för språkinlärning. Få tycker att grammatik är jätteroligt i sig ( jag tyckte dock det, men jag är ju galen  ) men det är nödvändigt. Nåja, i dessa tider vet man inte, man kanske har skippat det också eftersom det är ”tråkigt”. Läs resten av inläggen på Newsmill om detta: Matematik bör vara en del av allmänbildningen m fl. Neeej, nu fick jag ju inte plats med den formel jag skulle lägga upp till Greider – inlägget är redan på 16.000 tecken inkl blanks!  Får bli i nästa inlägg! Så detta medellånga inlägg är alltså en stor framgång för mig – det kunde ha blivit dubbelt så långt. Fast egentligen var det bara formeln jag skulle lägga upp – varför blir det alltid så här?!

Just det, glömde ju att skicka en hälsning till mina morföräldrar den 9:e september, Bulgariens fd nationaldag. Här kommer hälsningen:

Intervju på Correns ledarsida, mina aktuella titlar, IQ-testfrågor och Sverige som ett slutet system

VARNING FÖR JÄTTELÅNGT INLÄGG!

Hej alla! Jag är ledsen att jag inte återkom med ett inlägg som skulle utgöra en fortsättning på det förra, det passade sig inte att publicera ett starkt humoristiskt inlägg just när tragedin i Norge ägt rum, så jag skippade de planerna förra helgen (men sparade textmassan till kommande inlägg) och tänkte att jag istället skulle montera ihop några IKEA-hyllor medan jag följde händelseutvecklingen i radio. IKEA har jag skrivit om tidigare (Lusttur på IKEA) vill jag minnas, och det var som bekant författaren och läkaren Richard Fuchs som insåg att ”Livet är som att sätta ihop en möbel från IKEA: det är svårt att förstå  vad det går ut på, man får inte bitarna att passa ihop, någon väsentlig del saknas alltid och slutresultatet blir inte alls vad man hade hoppats på.” Dock, när jag monterade ihop några Billy bokhyllor saknades inga bitar, spånplattorna smulades inte sönder och slutresultatet blev just vad det skulle bli – mer förvaringsutrymme för blandat genusvansinne jag printat ut från nätet de senaste åren, och som trängt undan mina matteböcker och sju års lager av samlade forskningsartiklar från nätet, något som jag egentligen borde blogga om istället. Innehållet i forskningsartiklarna alltså. Alla borde exempelvis känna till att

Där är en positiv testfunktion och betecknar Lebesguemåttet. Men det där struntar ni väl fullständigt i, och än mindre att jag kan få in det på SVD Brännpunkt, trots att den där testfunktionen hade kunnat testa den allmänna bildningsnivån långt mer effektivt än ett Vem vet mest?-frågeprogram på SVT. 10.000-kronorsfrågan hade varit att utveckla det här och leda Lemma 8 i min doktorsavhandling i bevis, sid 31 här (eller här i Math Research letters) men ingen gav mig 10.000 kronor för det, och det visar hur långt förfallet gått. Exakt hur långt det gått har jag summerat i en tidigare formel som jag kommer att uppdatera inom kort och publicera här på bloggen, och om möjligt på SVD Brännpunkt eller DN Debatt, om de tar in latex-dokumentet. I vilket fall, för de nya läsare som tillkommit idag pga min intervju i Corren som jag förhoppningsvis kommer till snart om jag bara kan sluta skriva, så började mitt bloggande med att jag skrev två artiklar som publicerades på SVD Brännpunkt (Genusvetare förvirrar barnen och Vetenskapsrådets genustrumpet).

I vilket fall hade det funnits fördelar med att blogga om matematik istället för genus och vansinne, inte minst för att medan det i andra sammanhang ses som negativt att generalisera, är detta något som faktiskt är både tillåtet och tillrådligt inom matematiken, och i matematiken kan man dessutom generalisera utan att dra förhastade slutsatser. Om man generaliserar sina resultat så att de täcker så många fall som möjligt så slipper man nämligen behandla alla specialfall, särfall och psykfall var för sig. Detta sparar en hel del tid.

Jag ser att några hundra personer kommit till min blogg den senaste veckan genom att googla det aktuella ordet kulturmarxism. Detta är intressant, eftersom jag vad jag vill minnas bara tagit upp det i ett enda inlägg, nämligen i moment två i kursupplägget på min kurs Härskarteknik 7.5 hp  som jag hoppas att ni alla gått. Även Genusmaffian håller i kurser i härskarteknik, men dessa saknar synliga kursupplägg, vilket man ironiskt nog kan se som utövandet av härskarteknik nummer tre: ”undanhållande av information”. Genusmaffian gör sig även ofta skyldig till härskartekniken ”Osynliggörande” som innebär att ”Att tysta eller marginalisera oppositionella genom att ignorera dem” (källa). Ett exempel är när jag skulle debattera genuscertfiering i Filosofiska Rummet (lyssna här  eller här), och man inte lyckades få någon tid att fungera för Tiina Rosenberg, vilket resulterade i att jag fick vara ensam kvinna i studion med tre manliga professorer och en manlig programledare och en manlig ljudtekniker. Ska det vara genusjämställt eller var det tänkt att någon skulle dekonstruera sitt kön precis före programmet?

Göran Bexell, jag, Tomas Brage och Svante Nordin

Dock ”tog jag för mig” som det heter, på bekostnad av alla männen i programmet och pratade mest, då jag hade mest att säga eftersom jag scannat av hela projektrapporten om genuscertifiering med mitt fotografiska minne och sedan återgav kriterierna, vilket fick förre rektorn för Lunds Universitet att sätta kaffet, eller snarare bubbelvattnet, i halsen (min 31:50-32:14, jämför detta med uttalandet min 2:53-2:56). Det kan han dock ha med tanke på att jag själv sätter både kaffe, te och smörgås, och ibland även själva tidningen (om det inte är nättidningen jag kollar på) i halsen varje gång jag öppnar en svensk dagstidning, undantaget Corren då, vars ledarsida på senare kommit att återställa balansen i Universum, eller åtminstone i mitt av genusvansinne hårt sargade psyke.

Correns ledarredaktion skrev i våras ett inlägg om ett av mina blogginlägg, i ”Bevakningen av SD – hönan eller ägget?” och det handlade alltså om mitt inlägg ”SD och gensuvansinnet”. Så Corren känner ni redan till. Correns ledarsida (huvudsida här  – följ gärna den!) har just inlett en intervjuserie med ”personer som påverkar samhällsdebatten utan att tillhöra politiken eller opinionsjournalistiken. Vi kallar dem annorlunda opinionsbildare”. Först ut i denna intervjuserie var Macijej Zaremba, vars utmärkta artiklar om kränkthet och skola vi alla tagit del av – läs Correns intervju med Zaremba här. Och idag kan vi idag läsa intervjun ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket”som jag återger här (jag har lagt till några källlhänvisningar bara  i form av länkarna och det inom [] ):

Tanja Bergkvist är matematikern som startade en blogg ”mot fördumningsindustrin”, bara för att få skriva av sig. I dag är hon en Sveriges tyngsta granskare av genuspolitiken och vad den leder till, trots att hon fortfarande är matematiker i det civila: En annorlunda opinionsbildare. Alla som har läst Tanja Bergkvists blogg någon gång vet att inläggen är långa, med vilda associationer och tankehopp, men bibehållen analytisk precision. Att telefonintervjua henne är om möjligt snäppet häftigare. Det är som att befinna sig i en kulspruteeld av sylvassa tankar. Tanja förklarar att hon letar efter ett telefonheadset och snart ska hämta sitt barn på fritids, samtidigt som hon snabbt och på mild skånska sprutar ur sig sina iakttagelser om Sverige i dag.

Vad vill du uppnå med bloggandet?

- Jag halkade ju in på det här av en slump, när jag upptäckte [genustrumpet]  att ett så kallat genustänkande måste prägla utvecklingen inom alla samhällsområden och i alla vetenskapliga discipliner. Från början trodde jag att om jag bara uppmärksammar världen på galenskapen så blir det en förändring. Men då hade jag inte insett hur institutionaliserat genusvansinnet är. Det är en fördumningsindustri, allt ska lösas med genusteori, trots att det ofta är helt irrelevant för flertalet aktuella samhällsproblem. Indirekt påverkar genusvansinnet oss alla genom att det tar resurser från annan verksamhet. Hon börjar prata om sina egna ämnen – matematik och fysik – och att genusvetarna vill få fler kvinnor att välja den banan.

I Östeuropa och Asien läser kvinnor matematik och naturvetenskap i högre utsträckning än här för att ämnena har högre status i de kulturerna. I Sverige tror man att man ska uppnå samma sak genom att ge genusforskarna tillträde till den akademiska utbildningen i de ämnena. Titta på litteraturlistorna för lärarutbildare – det är sida efter sida med genusvetenskap. När elevresultaten försämras borde man se till att lärarna får bättre ämneskunskaper. Det går inte att lösa med genusvetenskap, tvärtom konkurrerar genusstudierna ut ämneskunskaperna. Dessutom har vissa genusforskare ambitionen att i grunden förändra de andra ämnena, som anses bygga på ”manlig rationalitet”. [del 1  , del 2]

Upplever du att bloggen påverkar och ger effekt?

- Det är massor av människor som hör av sig, och många är tacksamma. Kanske är det fler som vågar säga ifrån när de ser att jag gör det. Men genusexperterna har ju redan infiltrerat alla myndigheter, så frågan är om det går att förändra något.

- Jag tror att folk i gemen är trötta och förbannade, genusteorierna handlar ju oftast inte längre om jämställdhet och likabehandling. Dessutom måste genusexperterna hela tiden bli mer extrema för att kunna motivera sin verksamhet – målet är rörligt för det är meningen att vi aldrig ska nå dit.

- Nu utvidgar man dessutom genusteorin, lägger nya perspektiv  vid sidan om könsperspektivet: sexuell läggning, etnicitet, ålder, funktionalitet och så vidare. Det som inte skulle spela någon roll blir plötsligt helt avgörande – genusvetarnas verksamhet är kontraproduktiv.

Tanja pekar på hur genusvetarna vänder upp och ned på vad som är manligt och kvinnligt, biologiskt och socialt.

Är ägget passivt och spermierna aktiva, eller är det i själva verket tvärtom? Hur påverkas egentligen eleverna av det forskarna kallar fakta? Frejaskolan i Gnesta ligger steget före med genusarbetet i anatomiundervisningen.

- ”Att motverka metaforen om aktiva spermier och passiva ägg”,  i anatomiundervisningen som beskrivits som exempel på ”föredömligt jämställdhetsarbete” i en skola – det är ju absurt. Genusforskarna bidrar själva till att nedvärdera det traditionellt kvinnliga och tycks själva alltid ha det manliga som norm. Tänk om de gjorde något konstruktivt i stället, som att argumentera för att kvinnodominerade yrkesgrupper som sjuksköterskor och lärare ska ha åtminstone lika hög lön som golvläggare.

- Det uppochnedvända blir allra tydligast när det handlar om moderskapet – jämför synen på en mamma och en pappa som är hemma med barn. Hon är förtryckt, för honom är det berikande. Varför är det inte berikande för kvinnor att läsa sagor för sina barn när det är det för män? Om det traditionellt manliga ska vara norm för kvinnor och det traditionellt kvinnliga norm för män, då vill man bara vända på stereotyperna.

Hon förstår inte varför politikerna satt som mål att nå 50/50-utfall.

- Regeringen skriver att lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för könen ska leda till 50/50-utfall – att resultatet bättre avspeglar ett jämställt samhälle (prop 2005/06:155) men hur blir det då med den fria viljan? Är det genusforskarna som ska definiera den?

Var står du politiskt?

- Jag antar att jag är konservativ. Inte för att jag vill konservera det rådande genusvansinnet, men ideologiskt är jag konservativ.

Du har kritiserat genusvetarnas förklaring till pojkars dåliga skolresultat – vad tror du är lösningen?

- Genusexperterna skyller ju på att det är ”konstruktionen av maskulinitet/manlig identitet som är boven i dramat”   (SOU 2009:64), men problemet är att alla underpresterar, flickor också. Sverige sjunker både jämfört med omvärlden och med våra tidigare resultat, vi har sänkt kraven och döljer det bakom betygsinflation.

- När pojkar tar för sig genom att prata rakt ut i klassrummet utan att räcka upp handen – då är lösningen att genusforskare ska dekonstruera maskuliniteten. Varför inte gå tillbaka till något funktionellt, att ge läraren befogenheter? När jag gick i skolan sade lärarna bara att man räcker upp handen om man vill prata och det funkade ju då, utan genusanalys.

- Men i Sverige kan man aldrig gå tillbaka till någon tidigare metod, hur funktionell den än må vara, då är man reaktionär. Modernitetstänkandet är ett problem för Sverige.

- Här försöker vi lösa alla problem med genusforskning. Genusexperterna har fått politikerna att sätta likhetstecken mellan genusvetenskap och jämställdhet, och ingen vågar ju vara emot jämställdhet. Så har man lyckats tysta ner ett helt folk.

Hon beskriver en genusutbildning som polisen fick och som de anställda upplevde som kränkande. [källa]

- Utbildaren visar en bild på några personer och frågar: ”Är det här en familj?” Vad du än svarar, ja eller nej, så visar du att du har fördomar – de idiotförklarar människor.

- Jag tror inte att politikerna följer upp sina egna beslut, de är nöjda med att det låter bra med jämställdhet. Samtidigt säger de ju att alla ska få vara sig själva. Det är litet åsiktsförtryck i det här genusvansinnet. Om man ifrågasätter så anklagas man för att vara emot jämställdhet.

Tanja Bergkvist får hämta sitt barn och jag läser på hennes blogg att hon den senaste tiden citerats av bland annat amerikansk, brittisk, holländsk och brasiliansk media om ”det svenska genusvansinnet”. Kanske kan hennes varnande röst hjälpa dessa länder att inte styra ned i genusfällan som vi har gjort. Men hur ska det gå för oss? Jag är rädd att inte ens Tanja Bergkvist – trots att hennes djärvhet och företagsamhet påminner en del om Pippi Långstrump – kan ändra färdriktningen på sin fritid.

Kanske om Fredrik Reinfeldt gjorde henne till jämställdhetsminister?

Marika Formgren

Låt min bara göra ett tillägg, eller kanske några tillägg, eller kanske ganska många ska jag säga redan nu eftersom jag känner mig själv. Om ni inte orkar läsa får ni printa ut inlägget och häfta ihop det till en bok för att sedan läsa några sidor varje kväll.

Det här svarta hålet som jag upptäckte en dag efter skolan, har nu visat sig vara ett intergalaktiskt centrum för genusvansinne, som vi obönhörligt färdas mot i ca 2000 km/s

Jag antar att jag är en annorlunda opinionsbildare, men inte en annorlunda matematiker, förutom att jag började blogga i februari 2009. Jag hade noterat att medan jag som matematiker arbetade hårt för att göra det komplicerade enkelt och begripligt för andra, så arbetade andra istället försöker göra det enkla och uppenbara totalt obegripligt.  Detta upptäckte jag första gången jag öppnade en svensk dagstidning 2008, och det var så fascinerande att jag var tvungen att undersöka det närmare. Men min uppväxt var inte särskilt annorlunda, mitt intresse för naturvetenskapen började när jag i de tidigare tonåren införskaffade ett teleskop. Sedan var jag fast och spenderade de kommande åren med att läsa populärvetenskapliga böcker i kosmologi och teoretisk fysik, och under gymnasietiden startade jag och några vänner upp en Unga Forskare-förening där vi kunde utvecklas i en vettig riktning i isolation från omgivningen.

Vi byggde teleskop, åkte på solförmörkelseexpedition till Finland, bjöd in olika föreläsare från universitetet och en gång kom en student som på två dagar försökte förmedla hela grunden logik och boolesk algebra genom en intensivkurs i digitalteknik och då var det ju tur att jag och min ett år yngre bror (som disputerade i elektroteknik vid KTH 2007)  vuxit upp med att löda kretskort (eftersom pappa jobbade med att hålla igång alla tekniska prylar vid Atomfysik i Lund). Egentligen började det här (jag vet inte riktigt vad jag menar med ”det här”, men ni förstår nog vad jag menar, även om jag inte gör det själv) redan när mamma (fysiker och programmerare)  satte mig och min bror på en BASIC-programmeringskurs när vi var sju resp åtta år gamla.

Feynmandiagram - en beräkningsmetod inom kvantfältteorin

Eller kanske började det redan när min mormor hälsade på från Bulgarien när vi var fyra och fem för att lära oss det kyrilliska alfabetet och att spela schack, utöver att recitera Sovjethyllande dikter då. Min uppväxt var således  helt normal, när kompisar fyllde år fick de vackra teckningar av Feynmandiagram med bifogad förklaring, om jag inte lyckats fota de galileiska månarna runt Jupiter med mitt teleskop. Efter gymnasiet började jag läsa till teoretisk fysiker vid Lunds Universitet, men insåg snart att varje teoretisk fysiker med nödvändighet också måste vara matematiker, och så blev jag det.

Hm, sedan står det i högermarginalen i Corren att jag är fil dr i matematik, och det stämmer, men liksom en genusvetare, som alltid givetvis även är ”utvecklingskonsult”, ”pedagog”, ”kognitiv handledare” och ”sociolog” på en och samma gång, minst, så har även jag en massa andra titlar, som jag inte brukar skryta om men som alla vet att jag fått mig tilldelade av folket genom hårt och hängivet arbete. Exempelvis är jag utöver fil dr i matematik även mamma, matte-pilot, bloggare, pedagog, samhällsdebattör, genuskritiker, amatörastronom, språkvetare (fil kand i slaviska språk), fanbärare för Folkvett, förändringskonsult, whistleblower, allvetare, ägare av verklighetensfolk.org och framtida statsminister. Dessutom är jag givetvis PR-konsult, bloggstrateg, kommunikatör och provokatör. Men också psykolog, sociolog och psykiater, eftersom jag visste hur jag skulle utforma bloggen för att få den uppmärksammad och läst av vår kuvade befolkning.

En annan titel, som är lite inofficiell, men som en lektor vid Stockholms Universitet gav mig, är Reaktionär talang. Dessutom är jag Rebell. Kanske inte detta årets, men åtminstone förra årets. Utöver detta har jag figurerat i TV  och radio  vilket gör mig till radiopratare och TV-profil (både matte och genus har det varit), och dessutom är jag politiskt sakkunnig, eftersom jag  hållt låda i riksdagen. Om man läser mina krönikor i Axess  inser man att jag även är krönikör. Men om man dessutom synar innehållet inser man snabbt att jag även är värdegrundanalytiker, genetiker, utbildningsexpert, ledande evolutionsforskare och zoolog (flera professorer i zoologi mailade och tackade tex  för krönikan ”Vantolkning av altruism”), hjärncoach och dessutom integrationsexpert – som matematiker vet jag, till skillnad från politikerna, att man man vid integrationsproblem ska prova något av följande: partialintegration eller variabelbyte.  Detta säger jag inte bara för att jag är en insnöad mattenörd, utan för att begreppen även har sin motsvarighet utanför matematiken, att exempelvis partialintegrera upprepade gånger skulle kunna vara en väg framåt, och ett variabelbyte kan tolkas som att ersätta vissa politiker osv. Allt bygger på matematik, och att jag insett detta gör mig även till en framstående filosof. Jag har fler titlar men nu får jag inte plats med fler.

Jo en till, jag svarade nog inte ordentligt på frågan ”Vad vill du uppnå med bloggandet?” Jag kom på att syftet ju är att initiera en revolution, eller snarare påskynda den, den är ju redan på gång, jag tänkte bara agera katalysator, vilket alltså är en annan titel jag har.  För den som inte vet vad det är, man vet ju inte hur det står till med utbildningsväsendet nuförtiden, från wiki:

”En katalysator är ett ämne som utan att själv förbrukas ändrar kinetiken hos en termodynamiskt tillåten kemisk reaktion genom att öppna en alternativ reaktionsväg med lägre aktiveringsenergi så att fler partiklar har tillräckligt hög energi för att kunna reagera. På detta sätt accelererar en katalysator reaktionen så att den kan utföras vid lägre temperatur och tryck.”

Randen är som bekant en sluten mängd

Och ni känner ju till termodynamik från era fysikstudier, om inte annat borde alla vid det här laget veta att vårt samhälle följer termodynamikens andra huvudsats  vilket innebär att det totala oredan, även känt som entropin, i ett slutet system alltid ökar med tiden. Nu kanske ni tänker att Sverige inte är ett slutet system utan snarare öppet eftersom politikerna säger det, men även om Sverige är öppet rent fysiskt, utom på randen,  som ju alltid är sluten vilket varje matematikt bevandrad person som läst topologi vet, så är man inte öppen för en uppluckring av de mentala processerna som lett oss in i ett tillstånd av gensuvansinne. Och därför säger oss termodynamiken att måttet av oordning hela tiden ökar.

Ni får göra ett IQ-test så att jag vet om jag kan ta upp sådana här fysik- och mattesaker, jag ska genast konstruera ett nytt eftersom facit läckt ut till mitt gamla, men tills vidare kan svara på de här frågorna:

1. (fysik/datavetenskap) Vilket tangentsbord-tecken ska stå här:___?

a) En smily.

b) En punkt, eftersom det är denna interpunktion som mest kan liknas vid den ensamma exciterade elementarpartikel som utgör ett förstadium till den enda hjärncell som svävar runt i politikernas hjärnor, och som när den övergår från sitt exciterade tillstånd till grundtillståndet kommer att frigöra precis den energimängd som krävs för att genom interferens neutralisera den chockvåg som kommer att gå genom etablissemanget den dag jag bloggar bort genusvetarna från det offentliga rummet.

2. (Minne/ögonfunktion) Hur många tecken innehöll detta blogginlägg? (Ni får inte läsa om det och absolut inte fuska genom att klistra in texten i word och använda verktyg räkna ord!!)

a) Som vanligt alldeles för många

b) Ca 19 000

3. (Genusvetenskap) Vad är gubbslem?

a) Den halva av befolkningen som till följd av Patriarkatets förtryck konstruerat ett manligt genus.

b) En encellig alg  som exploderar när man rör vid den och utgör ett hot mot badgäster.

4. (Kombinatorik) På hur många sätt kan man välja tre genusmedvetna genusforskare från ett fikabord med tjugo stycken som dricker både det ena och det andra under arbetstid och som dessutom inte lämnar in sina forskningsrapporter i tid för att de är upptagna med att missionera runt som det kall de har att göra oss alla genusupplysta för att inte tala om att svämma över internet med hundratals olika hemsidor om könets sociala karaktär och dagligen spamma oss om nya genuskonferenser, lobba för nya genuspengar och allmänt vimsa omkring utan mål och mening i det offentliga rummet på bekostnad av annan samhällsutveckling, vetenskapliga framsteg och inte minst den allmänna IQ-nivån, som är omvänt proportionell mot antalet genusforskare som flyger runt som förvirrade löv och bidrar till en ytterligare ökning av entropin i ett land som sedan tidernas begynnelse eftersträvat ordning och reda.

a) Ett – alla är ju identiska

b)

Jag tror jag svävade iväg lite som vanligt, men jag måste ju få skriva av mig, någon måste säga som det är, och vem är bättre lämpad för det än en matematiker? Ni känner kanske till ordspråket ”Bakom varje samhällsförändring av betydelse döljer sig alltid en hårt arbetande matematiker som försöker hålla låg profil för att inte bli störd i sin tankeverksamhet.” Inte? Nä, men det är ivf ett ordspråk jag kommer att mynta när Genusväldet väl är raserat så det var ju inte konstigt att ni inte kände till det ännu. Jag ska försöka att inte gå händelserna i förväg. Låt mig avsluta med Genusväldet drar fram, en sång om genustrumpeten (text här) för nytillkomnna läsare:

Lästips: Correns ledarsida, Zaremba i Corren,  jag i Corren (annan länk till samma artikel här), Newsmill-artikel: I dagens skola skall en pojke helst vara en flicka, Axessbloggen, Stort språng med politiskt korrekt kinesiska, Filosof om Norge, Newsmill-debatt om Norge.