Haro-föredrag, Axess, att våga ta debatten och kan någon köpa solen till mig?

Varning för jättelångt inlägg!

Oj oj, hur ska det här gå? Jag tänker blogga men vet inte hur jag ska undvika att inlägget blir 10-20 A4-sidor. Men å andra sidan har jag flera gånger i rad klippt av inlägg så egentligen har jag gjort mig förtjänt av att skriva precis hur mycket jag vill idag. Men vi får se, jag ska försöka hålla det kort men har så mycket att ta upp ju, men möjligtvis kommer jag nu att ta rådet med flera kortare inlägg på allvar. Får jag blogga i omvänd kronologisk ordning? Då börjar jag med helgen. I helgen var jag i Skövde och höll ett föredrag på Haro:s Riksstämma 2013. Jag är själv medlem i Haro och kan rekommendera en titt på hemsidan. Haro:s styrelse och medlemmar består av väl insatta och pålästa kvinnor och män som vet vad de pratar om, och de följer aktivt den vetenskapliga forskningen vad gäller anknytning och mycket annat – ty den som går emot konsensusbubblan kan inte ta sina argument från tomma intet, utan måste hitta vetenskapligt stöd för den där magkänslan vi alla har, men som inte duger som argument i dessa tider så instinkter, DNA, magkänslor och vi själva alla är sociala konstruktioner som är felkonstruerade om vi inte tycker ”rätt”.  Nu var det ju senast igår vi kunde se ett reportage på Aktuellt om hur alltfler föräldrar lokalt runt om i landet börjat organisera sig i protest mot de stora barngrupperna i förskolan. Alltfler föräldrar börjar inse det absurda i att lämna ifrån sig sin 1- eller 2-åring till främlingar 8 timmar om dagen. Och även om ett barn i en grupp på 20 stycken skulle lyckas knyta an till en av fröknarna, så kommer den anknytningen att upphöra plötsligt över en dag, vilket kommer att upplevas som ett trauma för barnet. Det är föräldrarna som ska knyta an till sina barn, inte förskolepersonalen. Och då är gränsen för dagis 2 år – de första två åren ska fokuseras på anknytning till föräldrarna, det har även Eva Rusz sagt.

På Haros Riksstämma träffade jag även Jonas Himmelstrand, grundare till tankesmedjan Mireja  som skrivit två böcker (framförallt rekommenderas ”Att följa sitt hjärta – i jantelagens Sverige” – och här har boken en egen hemsida med recensioner) och han är expert på frågan om hemundervisning. Nu är det nästintill omöjligt idag att hemundervisa i Sverige – man kan ju missa viktig hjärntvätt, och missa att inte lära sig korrekt svenska (se förra inlägget ) och även missa möjligheten att ha på sig hörselskydd i klassrummet för att inte bli galen av allt oljud (ja – elever på lågstadiet idag har en hög med stora arbetarhörselskydd i sina klassrum). I själva verket borde man skicka in en ansökan om hemundervisning med hänvisning till att dagens svenska skola inte kan garantera barnen den utbildning de har rätt till enligt svensk lag.  För att komma in på lärarutbildningen idag räcker det med 0.1 på högskoleprovet vilket är mindre än de 0.4 poäng man får om man tex väljer svarsalternativ C på alla uppgifter.

I vilket fall – föredraget i helgen var nog det bästa jag hållt, och otroligt nog kunde jag även hålla en röd tråd samtidigt som jag fick sagt det mesta jag ville säga. Som vanligt blev det både skratt och gråt. Nåja, inte gråt kanske, men förtvivlan över vissa galenskaper – men jag lugnade alla med att jag är optimist och ser positivt på framtiden, att folk börjar vakna och att vi nog har nått en återvändsgränd när det gäller idioti, vi befinner oss just nu i själva återvändsgränden, och därför ska ni inte bli alltför upprörda längre över absurditeterna. Genusforskarna måste ju trots allt motivera sin existens och det finns inget annat alternativ än att låta projekten och idéerna bli alltmer galna. Dock är det väldigt allvarligt när man raserar utbildningsväsendet och sedan undrar varför svenska elever presterar allt sämre. Det gäller även den högre utbildningen. Ni minns ju att vi tog upp Uppsala-seminariet ”Queera perspektiv på fittan”  i kommentarsfältet till något gammalt inlägg  (inbjudan kom även till mig via mail, då jag prenumererar på genusvansinnets aktiviteter) och så här stod det:

”Seminariet tar sin utgångspunkt i feministisk så kallad fittaktivism, vars strävan generellt sätt syftar till att uppvärdera det kvinnliga könsorganet i synnerhet och den kvinnliga kroppen i allmänhet. Detta sätt att förstå fittbärande kroppar innebär dock en syn på fittan som förknippad med föreställningar om ursprunglig femininitet. Hur kan en transfeministisk och queer fittaktivism bedrivas är temat för detta samtal. Måste talet om fittan till exempel alltid hänga ihop med talet om kvinnor? Efter seminariet går vi tillsammans vidare till centrum för genusvetenskaps lunchrum för postseminarium och fittpyssel. Några av personerna bakom bloggen FittForFight finns där för att inspirera till kreativt pyssel.”

Och bland de medverkande fanns bla en ”fittaktivist, fil Dr i socialantropologi samt forskare och lärare i genusvetenskap vid Stockholms universitet.” Som någon kommentator föreslog – är det inte dags att sätta ihop fittaktivist och fil dr till Fitt. Dr? Och för den som inte anser sig ha en fittbärande kropp, Pitt. Dr? Detta var väl det enda som saknades i inbjudan, som jag för övrigt skrattade högt åt. På något sätt måste man ändå ge dem lite cred för deras kreativa galenskap, inte för att jag har någon som helst personlig erfarenhet av galenskap, inte alls – men jag kan med min välutvecklade emotionella intelligens sätta mig in i exakt hur det skulle kännas att vara sådär galen. Faktum är att några jag mailade detta till trodde att seminariet var en satir jag skrivit. Där ser man – när verklighet och fantasi flyter ihop går det inte att skilja dem åt längre. Jag förstår att den här överanvändningen kan vara ett sätt att neutralisera en eventuell negativ innebörd i f-ordet, men betänk att resultatet kommer att bli att genusforskare (eller RFSU som vi redan vet) reser runt på skolor och överanvänder det så att det blir en del av elevernas dagliga språkbruk samtidigt som det även fortsättningsvis kommer att användas som skällsord – och vilka tror ni kommer att komma flygande med den skräddarsydda antimobbningsplan som ska åtgärda det här när lärare och föräldrar slår larm? Jo just samma genusmaffia. Frågan är om det handlar om två stridande genusfalanger eller om detta är en medveten strategi för att hålla varandra sysselsatta i all oändlighet?

Jag har en banbrytande idé om hur de lika villkoren ska uppnås – det är aldrig för sent!

Vi vet ju alla numera att det som kommit att kallas ”jämställdhet” och arbetet för ”lika villkor” egentligen handlar om en allmän fördumning av den uppväxande generationen så att den blir mottaglig för än mer socialt konstruerad rappakalja förklätt i ord som ”praktiskt jämställdhetsarbete” och ”lika villkor”. De lika villkoren kan på sikt bara uppnås genom att alla från födseln placeras i en könsneutral och mentalt steril ekologisk kapsel, eller anstalt om man så vill, där de blivande hen-personerna möts av exakt samma fysiska miljö, samma personer och samma upplevelser. Uttryck för skillnader i upplevelse av en och samma miljö eller händelse kan då aktivt upptäckas och motarbetas tills alla känner, upplever och tänker på exakt samma sätt – detta är det enda sättet att uppnå lika villkor och lika förutsättningar för alla. Men om arbetet handlar om exempelvis studenter på universitetsnivå som redan vuxit upp och kan vara olika så inser jag att det behövs ett annat alternativ, kanske en obligatorisk elchocksbehandling som först nollställer alla – jag tror förresten att jag uppnått det flera gånger med mina tentor till studenterna, vilket alltså betyder att man kan jobba genusmedvetet utan att gå kulturmarxistisk bärsärkagång i det offentliga rummet. Borde inte jag få ett pris för mitt arbete? Nej, antagligen inte, men den som vill ge en donation får gärna göra det på min paypalknapp till höger, eftersom er doktor Tanja numera är arbetssökande. Det betyder dock inte att jag är sysslolös, jag har ju ett land att rädda och måste hålla mitt löfte.

Jag blev lite skadad men det kommer att gå bra, nu kan jag skriva igen!

Dessutom är jag (tillfälligt) handikappad, som ni ser på bilden överst i inlägget, och det är förklaringen till varför jag inte bloggat sedan min KTH-kurs tog slut. Lägligt nog vreds min axel ur led för en månad sedan, just när jag skulle få lite tid över… Och smärtan är ju obeskrivlig så därför kan jag per definition inte beskriva den. Den har tidigare oftast vridits ur led på offentlig plats, bland annat i tunnelbanan och när jag haft föreläsningar – så att studenterna fått rusa fram och bilda läkarteam och vrida den rätt. Den här gången gick det dock inte så bra, den var ur led under 15-20 minuter, en granne kom till slut, och jag fick åka ambulans första gången i mitt liv. Handen var sådär trevligt mörkblå för att något blodkärl kom i kläm, och sedan dess har jag fått ha den bunden och leva enarmad, och med rädsla för att den ska gå ur led igen, varför jag inte kan röra mig och vara sådär hyperaktiv som jag egentligen borde vara, men jag står i operationskö så det här kommer att ordna sig. Man lär sig ganska snabbt att leva enarmad faktiskt. Även att blogga går bra nu, man bara trycker ner shift-knappen med en sax med andra handen för stor bokstav och punkt.

Jag måste nog börja ta det lite lugnt…

Och betänk att det bara är bra att jag opererar den nu, innan jag ger mig ut på gator och torg för att hålla improviserade känsloladdade tal om allt vansinne så att den i stundens hetta vrids ur led igen. Jag frågade läkarna om de inte kunde gjuta in den i cement så att den hålls fixerad fram till operationen, men de sa att de inte jobbar på det sättet, så jag får helt enkelt vara försiktig. Behöver jag nämna att den varit på väg ur led flera gånger redan? Men det har inte hänt igen, och nu kan jag äntligen använda datorn. Och så har jag en larmknapp på mig utifall olyckan skulle vara framme. Så fienden göre sig icke besvär att hälsa på eftersom den kommer att få en ambulans på sig. Det svåra är när något ramlar ner från någonstans eller man tappar något, då man ju är programmerad (nåja, inte ni kanske, slöfockar, men jag är det ) att fånga upp det som ramlat på en millisekund, vilket ju är farligt för mig, men efter tre veckor lyckades jag avprogrammera instinkten att fånga upp saker, vilket betyder att det trillar ner en massa saker till höger och vänster här utan att jag reagerar. Jag känner mig ju som en äkta PK-politiker nästan – helt utan reaktionsförmåga och när världen rasar omkring mig går jag bara vidare som om ingenting hänt. Jag kanske borde söka jobb i 7-klövern?

Snart värdelöst?

För att återgå till mitt HARO-föredrag. Fördumningen får ju konsekvenser på alla plan och medan svenska folket är upptaget med könsneutrala omklädningsrum och fittaktivism kan man som exempel nämna det faktum att regeringen fattade beslut om att höja den sk insättningsgarantin från 500.000 kronor till 100.000 euro för ett tag sedan, och bankerna framställer höjningen som något bra eftersom 100.000 euro ju är mer än 500.000 kronor. Idag. Det förstår ju vem som helst att om euron blir värdelös så blir svenska sparares instättningsgaranti värdelös, och bara för att få detta bekräftat  ringde jag upp en av våra största banker för att fråga om det här att koppla instättningsgarantin till euron istället för kronan inte är förenat med risker. ”Eh, ja men det är ju väldigt hypotetiskt… och osannolikt” sa banktjänstemannen, som till en början skröt om hur bra det var att den höjts, för att sedan skylla på regeringen som fattat beslutet. Jag sa att jag inte är intresserad av sannolikheter, det kan jag räkna på själv, utan jag är intresserad av principfrågan – försöker regeringen lura medborgarna? I början på 90-talet bevittnade jag ju med egna ögon en hyperinflation i Bulgarien, och bara den som behövt lämna 10 cm sedlar och en fd månadslön för en kopp kaffe, kan förstå att vi inte är skyddade mot något bara för att vi bor i Sverige, och än mindre när man kopplat svenska sparpengar till euron. Sedan kan Borg säga vad han vill om att Sverige intar en försiktig hållning. Det är handlingarna som räknas, inte pratet. Dags för politikerna att inse det. Så vad kommer att hända när det krisar ute i Europa? Jo, svenska små- (och stor-)sparare kommer att acceptera att bidra ekonomiskt för att ”rädda euron”, eftersom de annars riskerar att förlora sina egna sparpengar.  kanske lika bra att inte ha några pengar då – och istället vara skuldsatt så inflateras skulderna kanske bort? Och vad händer med Genusmaffians pengar? De har ju ändå mest pengar i det här landet. Kommer de att inflateras bort? Är det här vår räddning?

Nu märker jag att jag tappade tråden lite. Måste kolla på en av mina tio listor om vad jag skulle ta upp. Jo, jag ska ju göra lite reklam om två böcker och en tidskrift ju:

1. Jalvings bok ”Absolut Sverige – ett land i förändring” finns nu att beställa. I den finns intervjuer med olika personer i Sverige, i den svenska upplagan även den intervju med mig från 2011 som jag tog upp i inlägget ”Glad nationaldag” där jag även skrev lite om vad ordet demokrati kommit att betyda idag.
2. Gunnar Sandelins och Karl-Olov Arnstbergs ”Invandring och mörkläggning”  Arnstberg är professor i etnologi och Sandelin är en välkänd journalist som vågar säga även det obekväma. Bokens hemsida.
3. Tidskriften DSM  (Debatt, Sanningssökande, Mediakritik) av Jan Gillberg.

Jag prenumererar själv på DSM och har införskaffat de två böckerna, och alltså borde ni också göra det. Dessutom har jag träffat tre av de fyra och kan gå i god för att det är väl värt att lyssna på vad de säger och läsa vad de skriver.  Och missa inte att ekonomidocent Tullberg är i farten sedan ett tag:  Brist på demokratisk debatt  och Den rationella nationalstaten  och 4 läsvärda artiklar på Newsmill.

Och nu till nästa ämne – de två Axesskrönikorna från 2012 som jag efter flera försök här på bloggen fortfarande inte lyckats lägga upp på bloggen eftersom jag alltid svävar iväg. Här är de båda, som publicerats i Axess i juni och augusti (orkar/hinner inte leta upp tidningarna just nu för att få titlarna):

1. Krönika om utbildning:

Min arbetsplats under doktorandtiden

I slutet av april kom Högskoleverkets kvalitetsutvärdering av 189 svenska utbildningar vid 25 högskolor och universitet runt om i landet. Drygt var femte granskad utbildning får underkänt och den som inte rättar till bristerna inom ett år förlorar examensrätten. Ett nytt inslag (!) är att man istället för ”förutsättningar och processer” utvärderat resultaten – genom att granska hur väl studenterna når målen i motsvarande examensbeskrivningar. I Aktuellt 25/4 kunde man se en debatt mellan utbildningsminister Björklund och Camilla Georgsson, ordförande för Sveriges förenade studentkårer, där man är kritisk mot att mäta kvalitén genom att se till resultat. Här vi ser typiska tecken på den förödande rådande mentaliteten. Enligt Georgsson är problemet att ”man därigenom missar många viktiga aspekter, bland annat studenternas egen åsikt om utbildningen.” Björklund kontrade med att ”när man är student på en utbildning så har man inte fullt ut förmågan att se om den håller rätt vetenskaplig kvalitet” varpå Georgsson svarar att studenten minsann absolut kan bedöma både utbildningens kvalitet och föreläsarens kompetens.

Och studenternas ”egen åsikt” om utbildningen behöver givetvis inte alls ha med prestation eller resultat att göra (annars hade man ju varit överens i studion). Bra idé – vi mäter kvalitén genom att fråga studenterna vad de tycker om sin utbildning. ”Vad tycker du om kursen i ordinära differentialekvationer?” Svar: ”Den var kass, det var för lite fokus på hur vi kände oss som människor och för mycket fokus på differentialoperatorerna, det var avhumaniserande och kränkande.”

Jag är själv härdad efter att ha undervisat studenter i över tio år. Det måste påpekas att de flesta studenter har en bra inställning och jobbar hårt för att lyckas. Det kan kanske vara så att man inom matematik är förskonad från diverse influenser. Men tecken på tidsandan stöter man på ändå med jämna mellanrum och vet inte om man ska skratta eller gråta. Ett år var det studenter som krävde en garanti i förväg att de skulle klara tentan om de la åtta timmar om dagen på kursen eftersom det i kurskatalogen stod att den ju motsvarade heltid. Ett annat år var det en grupp förstaårsstudenter som efter första föreläsningen tågade mot mig med bestämda steg med den flera kilo tunga kursboken och ett självförtroende som heter duga och proklamerade: ”Vi räknar med att klara den här kursen utan ett behöva öppna boken”. Krav på att per automatik bli godkänd för åtta timmars arbetsdag och krav på att klara kursen utan att öppna boken – det är ord och inga visor.

Jag kan bara minnas en gång när den nya mentaliteten visat sig gynnsam. Det var när jag hade en grupp lärarstudenter som fulla av vishet och uppror i sinnet efter sin första termin på Lärarhögskolan. ”De har sagt till oss på Lärarhögskolan att det är en del av vår pedagogiska utbildning att ifrågasätta allt ni gör här” var det första man fick höra. Ifrågasätt på ni, svarade jag, det är bara bra att ifrågasätta ett matematiskt bevis, då måste vi gå igenom varje tankesteg ni ifrågasätter och förstå hur allt leder fram till en sats, och om ni inte gillar det ändå kanske ni kan tänka ut ett alternativt bevis till satsen. Det blev en givande termin, och lärarstudenternas ifrågasättandeprocess ledde faktiskt till att de utvecklade ett genuint intresse för matematik – det var en win-win situation. Ibland har man tur och kan utnyttja rådande trender, även om de är galna.

2. Krönika  om matematikens verklighet

Kan individerna i ett samhälle bli för smarta för samhällets bästa?

I förra Axess tog jag upp det här med att intelligenta människor inom vissa akademiska discipliner förespråkar verklighetsfrånvända idéer och vad detta kan tänkas bero. Många känner att delar av genusteorierna som presenteras som fakta inte stämmer med den upplevda verkligheten, och genusforskningen kontrar då med att det är verkligheten som inte hängt med i utvecklingen – teorierna stämmer. Men alla vetenskaper har inte den fördelen att man kan avgöra något slutgiltigt och en gång för alla. Men i rättvisans namn ska sägas att inte ens vi naturvetare kan vara säkra på om det egentligen finns någon verklighet. Man kunde få en inblick i de senaste teorierna kring detta fascinerande ämne i senaste Vetenskapens världs ”Finns verkligheten på riktigt?” (kan ses på SVT Play). För den som redan känner till dubbelspaltexperimentet, Bells olikhet, Schrödingers katt, EPR-paradoxen och Heisenbergs obestämdhetsrelation som erbjuder allehanda intressanta tolkningar av verkligheten (ang determinism, lokal kausalitet, spöklik avståndsverkan, existens av en objektiv verklighet – det är bara att välja vad man ska tro på) så får vi här ytterligare något intressant att grubbla på: är den verklighet vi upplever i själva verket ett hologram, där den egentliga informationen är lagrad vid universums ”rand”? Fysikerna förbereder nu experiment för att testa denna ”holografiska princip”.

I programmet framförs då den i sammanhanget helt naturliga tanken att matematiken inte bara är en mänsklig uppfinning i form av ett verktyg för att beskriva och förutsäga fysikaliska fenomen, utan att den har en oberoende existens som ”den underliggande strukturen” vid randen, och verkligheten är därmed en projektion av ett rent matematiskt objekt – nämligen den samlade matematiskt paketerade informationen vid randen, och därmed är ju matematiken verkligheten. Det finns därmed ingen principiell gräns för vår förmåga att förstå det vi kallar verklighet – i synnerhet inte om man är matematiker.

Ni har säkert alltid undrat hur man kan veta att det finns ett oändligt antal primtal – så här vet vi det!

Jag vet att matematiken för vissa tycks obegriplig och många har fram till universitetsstudierna aldrig ens stött på ett matematiskt bevis, vilket är absurt då bevisföring är matematikens kärna och jag tänkte därför bidra till folkbildningen med ett bevis för att det finns oändligt många primtal. Ett motsägelsebevis, där vi antar att motsatsen till det vi ska bevisa gäller, och visar att detta leder till en motsägelse. För det första kan varje heltal på precis ett sätt skrivas som en produkt av primtal (aritmetikens fundamentalsats), där ett primtal ju är ett tal som bara är delbart med talet 1 och sig självt. Antag nu att det finns ändligt många primtal som vi döper till där är det största primtalet (ett sådant måste ju finnas om de är ändligt många). Låt oss nu bilda talet xxx, alltså produkten av alla primtal och denna produkt plus talet 1. Detta tal Q måste då kunna skrivas som en produkt av primtal (och därmed vara delbart med vart och ett av de primtal av vilka det är en produkt). Men vilka skulle det vara? Delar vi Q med vilket som helst av de existerande primtalen så får vi alltid resten 1, så Q är inte delbart med något av dem. Så antingen måste Q vara ett nytt primtal eller så är det delbart med ett okänt primtal som inte finns med bland de vi antog fanns. Således var antagandet om att det finns ändligt många primtal fel, och därmed har vi visat att det finns oändligt många primtal.

Sådär – ursäkta att ni fick plöja dem, men det är bara bra för era hjärnor att få se ett matematiskt bevis så ni inte blir dementa – kaffe och matematiska bevis är det mest effektiva för att stoppa åldrandet, det har min egen forskning visat – och beviset är jag själv, med tanke på all galenskap hade jag ju fått en hjärtattack för länge sedan om jag inte ägnat mig åt den meditation som matematiska grubblerier innebär. En annan metod att förlänga sitt liv är att sänka sin ämnesomsättning, och det enklaste är då att sätta sig i kylskåpet en timme om dagen – om man får plats och inte preppat mat inför den kommande ekonomiska kollapsen, annars kan man ju alltid köpa en frysbox och ställa in den på upptining om ett sekel – då är genusvansinnet garanterat borta, liksom euron och alla nu levande galningar. Vad sägs tex om att skriva en artikel med titeln ”När folket röstar fel är författningsdomstolen sista utposten” ? Citat: ”I politiska diskussioner i Sverige pratar vi sällan om det, men det är tyvärr en svaghet som demokratin har: ibland röstar folk fel.” Jag ska återkomma till Selimovic om ett tag. Och ni (= Dolf) kan lika bra sluta tjata om att jag ska läsa 1984 – varför ska jag det när jag redan lever i det? Det är bara att beskriva verkligheten idag – det blir säkert minst lika bra som den där boken.

Sedan måste ni se Publicistklubbens debatt ”Våga (vägra) ta debatten” - verkligen underhållande att se Linderborg tappa fattningen och motsäga sig själv hundra gånger och vifta med höger-handen mot Josefsson – har hon blivit nazist eller? Josefsson har min fulla respekt, en av få (det finns faktiskt ett par kvar) journalister man kan ha förtroende för och som säger kloka saker. Väl värd att se denna debatt om huruvida folk ska få prata (tack tack, men vi har redan diskuterat i flera år bakom er rygg) om den förda politikens konsekvenser vad gäller invandringen (man får ju inte säga ”massinvandring” för bara 100.000 pers om året – däremot är det  en ”massavvisning” när 50 personer ska utvisas – och den får man mer än gärna prata om). Det finns en punkt där båda gör en korrekt analys dock – missnöjet med den förda politiken kommer att växa – oavsett om folk ”får” prata om det eller inte i media. Det gäller både EU-frågan och invandringen och kemikalier i vardagen och andra obekväma aspekter av verkligheten där samhället lyckats mindre bra. Ty verkligheten är verkligheten och den är lika verklig för den som tittar ut genom köksfönstret varje dag – oavsett om man i media och på tidningsredaktioner kallar det för ”mångkultur” eller ”multikulturalism” eller uppfinner ännu fler begrepp, så ser vi det vi ser – kalla det vad ni vil - verkligheten förändras inte genom att döpas om. Nåja, personligen ser jag en stor skog när jag tittar ut genom köksfönstret, och bakom skogen finns vatten, och efter det ser jag något slottliknande som tillhör Danderyd (tror jag) men efter det kan man nog skymta lite mångkultur, eller förlåt, jag menar multikulturalism, eller ska det vara mångkulturalism eller multikultur? Jag kan inte hålla isär begreppen länge. Och faktum är att det inte spelar någon roll om man inte har koll på dessa nya begrepp. Som sagt – se debatten om att ta debatten HÄR .

Ty liksom med genusfrågan så löses inga reella problem genom att sätta akademiker vid ritbordet – det vet vi ju vid det här laget – könet existerar fortfarande och har inte dekonstruerats, den kritiska vithetsforskningen har fortfarande inte förändrat min hudfärg, det kommer däremot stranden här ute att göra på bara en månad i sommar, mycket mer effektivt än de kritiska vithetsforskarnas 20-åriga forskning lyckats göra, vilket visar att vi verkligen slösar på skattepengarna, som istället borde gå till mina kommande projekt. För att inte tala om min axeloperation, som hade blivit av direkt om pengarna gått till vården istället för några tusen genusprojekt. Jag tror jag ska skriva en genusrapport: Dekonstruktionen av den hegemoniska vithetsnormen genom att sola och bada på stranden – hur är vithetsnormen kopplad till solaktiviteten och kan en geomagnetisk solvindsinducerad storm påverka maktbalansen på Jorden? Kan vi vidare bryta vithetsnormen genom att låta allt vitt ljus brytas i ett jätteprisma? Får vi en större färgmångfald då? Fysiken, som vi genusforskare egentligen inte tror på, kan som av en slump råka komma till användning här. Denna spektrumstudie syftar till att bygga, cementera och slutligen rikta allt vitt ljus mot ett prisma som bara kommer att kosta hela höstbudgeten.

Att svenska staten går i konkurs måste dock noga vägas mot de fördelar det innebär att låta den vite mannens reflekterade hudfärg passera genom ett mångfaldsprisma, och undersöka om spektrat blir kontinuerligt eller diskret. För särskilt diskret är ju inte den vita mannen som roffar åt sig och tar för sig av allt det goda i världen, medan vi genusforskare står på bar backe och inte får något i ett kvinnofientligt land som Sverige, som för övrigt borde förintas, men före det vill vi undersöka den osynliga mörka struktur som ligger mellan oss och dem som absorberar vissa våglängder – vi vill med andra ord undersöka ett absorptionsspektrum för att förstå vad som ligger mellan oss och den totala oinskränkta makt som vi eftersträvar. Till dess och under hela projektets gång kräver vi för övrigt att solen kommer i vår ägo, vi vill ha ett papper som visar att vi äger solen och ha alla rättigheter till den samt tillhörande solaktivitet, ty utan den förbannade solen hade den vite mannens hy inte varit vit och vi tror att vi genom att manipulera med kärnbränslet där inne kan upplösa vithetsnormen. Vi förbehåller oss rätten att eventuellt upphäva årstiderna genom att räta upp Jordens lutning på 23.5 grader mot banellipsens normal så att det blir jämställt i årstidsfrågan och soltillgången. På så sätt hoppas vi att alla på sikt får samma hudfärg, vilket kommer att platta till alla ojämlika strukturer.

Med vänlig hälsning,

Tanja och genusmaffian i samarbete

Inte för att verka galen, men jag tror att solen tillhör mig faktiskt. Om inte så tänker jag köpa den till mitt genusprojekt.

Nä, nu skojar jag bara – inget samarbete med genusmaffian här inte. Men att äga solen vore ju fördelaktigt. Är det NASA man ska kontakta? Eller utomjordingarna här utanför mitt fönster? Eller är det tillresta genusvetare som könskodar kottarna, jag ser nog lite dåligt… Kanske Bilderberggruppen redan äger solen? Kan ni lägga in något på mitt paypal så jag kan köpa den från dem, undrar vad den kostar? Jag har letat på Blocket men ingen säljer ju solen. Jag trodde man kunde köpa allt för pengar, vad är det här för vansinne!? Nåja – om ingen redan äger den så utropar jag mig till dess ägare nu, jag har trots allt studerat solfläckarna sedan jag var 12 och har en relation med solen som få andra, ni kan inget om solens magnetfält medan jag studerat det dagligen. Jag ser nu att mitt worddokument är 8 sidor, det kanske får räcka nu då? Jag antar att ni redan är jättesura för det här långa inlägget så jag tar nog och slutar nu. Vi ses i kommentarsfältet. Imorgon då antar jag, efter att ni hunnit läsa hela inlägget och sett debatten. Jag tror det här blir mitt sista megalånga inlägg faktiskt, jag har också fått nog av att ha en så här oöverskådlig blogg – jag hittar ju inget här själv längre.

Tips –  svensk PK syntax error i SVT Debatt (s)-Expo-Mustafa

Och glöm inte se PK-debatten med Josefsson och Linderborg

Relaterat: Haro – ett ljus i mörkret

Läs även:

Feministisk Gryning inbjuder till konferens 

Förslag: Gör det straffbart att kritisera feminism

Bittergubben om granskande UU-rapport som kartlagt genusbloggarna  (jag har läst rapporten, den är helt undermålig både språkligt och innehållsmässigt ska ta upp den i nästa inlägg tänkte jag).

Aktivarum: intervju om jämställdism, 

Genusdebatten om genusdebatten

Toklandet om tok

Akademikerna och det sunda förnuftet – finns verkligheten på riktigt?

Det gäller att stå stadigt med fötterna på Jorden så man inte blir indragen i alla svarta hål där ute.

För det första tänkte jag bara, eftersom det under de senaste fem dagarna inkommit hela två mail med synpunkter angående förra inlägget  säga att jag svarat på detta här i kommentaren guilt by association?  Det var ju inte många dagar sedan en journalist kom med något liknande angående TFS som jag kommenterat här  och där det visade sig att journalisten glömt att granska sig själv. Jag vill passa på att tacka dem som bemödar sig om att granska min verksamhet trots att den låg vilande i över sex veckor – det vore ju alldeles förfärligt om allt inte gick rätt till, och vi inte hade en saklig debatt i sann demokratisk anda där vi diskuterade sakfrågor, som tex genusvansinnet, utan istället började diskutera om en länk leder till en annan blogg som i ett annat inlägg har en kommentar med en länk till en  annan blogg som länkar till en kommentar i en blogg där det i ett annat inlägg står något olämpligt i en kommentar. Och det vore ju inte bra om jag inte kunde  svara på frågor ställda av vissa som följer varje steg jag tar, vilket påminner mig att jag därför inte hann ta steget till ICA idag för att köpa mjölk och därför får jag dricka mitt te lika urvattnat som vissa journalisters artiklar på nätet.

Relaterat: Aktivarum om hen-skyltar  och Aktivarum om TFS.

Tänkte passa på att lägga upp min krönika från Axess nr 2 med tema ”Tabula rasa? Om hur evolutionsläran kan vidga vår förståelse av vad det innebär att vara människa.” Det går att läsa några av artiklarna på nätet, som ”Konsensuskultur hotar vetenskapen”,  ”Därför blev kön en konstruktion”  och ”Nationalismens dilemman”  Om man är prenumerant eller blir plus-användare kan man läsa många av artiklarna HÄR på huvudsidan och HÄR  finner man lokal återförsäljare för lösnummer. Följ även Axess kulturblogg. Här är min krönika (sid 68):

Hög IQ är ingen garant för sunt förnuft, om man använder sin analytiska förmåga som behövs för att lösa ekvationer till att ställa upp verklighetsfrånvända genusteorier som ingen som befinner sig i verkligheten känner igen sig i.

”Bruce Charlton, professor i medicin och författare till boken ”Thought Prison – the fundamental nature of political correctness”, skrev (inspirerad av evolutionspsykologen Satoshi Kanazawa) 2009 en artikel i Medical Hypotheses: ”Clever sillies: Why high IQ people tend to be deficient in common sense” (tillgänglig på nätet). Där lanserar han flera intressanta tankar kring det moderna fenomenet att intelligenta människor förfäktar åsikter som strider mot det sunda förnuftet, definierat som de (genom det naturliga urvalet frambringade) instinktiva och rationella sätten att bedöma, analysera och handskas med vardagliga situationer som rör det sociala samspelet mellan människor. Vi får ofta anledning att förundras över hur mycket abstrakt nonsens som produceras inom viss modern forskning för att ”problematisera” och framför allt lösa triviala vardagliga problem. Ett exempel är från SOU 2009:64, där man tar upp att pojkar ofta talar utan att räcka upp handen i skolan, vilket ska lösas genom en ”dekonstruktion av den hegemoniska maskuliniteten” på en (eller många) genusforskares ritbord istället för genom en enkel tillsägelse om att handuppräckning gäller (det funkade ju förut?). Men analyser och välfungerande lösningar baserade på sunt förnuft som redan är välkända hos den stora massan kan ju knappast räknas som nydanande forskning, och det gäller att kunna motivera sin verksamhet.

Kortsiktigt kan det löna sig att hänga på vansinnet

Där en normalintelligent person, eller en högintelligent person utrustad med sunt förnuft skulle förespråka en viss förklaringsmodell, kan en högintelligent person (ofta aktiv inom akademin) som forskar inom ett visst område komma med helt absurda och verklighetsfrånvända förklaringar som strider mot det sunda förnuftet, och Charlton föreslår att detta beror på ett systematiskt överanvändande av abstrakt analys inom områden och för problem där detta inte är adekvat. Däremot kan det vara ett uttryck för sunt förnuft i sig att producera dessa enfaldiga (men sofistikerat uttryckta) idéer då det är gynnsamt för karriär, social status och därmed reproduktion eftersom uppvisandet av intelligens i form av abstrakt tänkande och analytisk förmåga är attraktivt. Charlton menar att det är mer sannolikt att en icke-expert ur det breda folklagret drar en korrekt slutsats gällande ett socialt fenomen än en akademiker som i sin iver att producera något nytt finner något icke-intuitivt som strider mot den evolutionärt utvecklade psykologin manifesterad som ”sunt förnuft”.

Enligt Charlton fungerar detta stigmatiserande av det sunda förnuftet hos den intellektuella (och politiska) eliten som ett sätt att bevara makten, och högintelligenta har helt enkelt en bättre förmåga att formulera abstrakt nonsens som strider mot det sunda förnuftet. Men det är knappast så att alla dessa sociala ingenjörer i form av genusvetare och andra alla är högintelligenta, utan jag tror att flertalet är normalbegåvade medlöpare, som hakar på en enfaldig trend att köra över det sunda förnuftet och beprövad erfarenhet för att gynna sig själva. Frågan är, och den frågan ställer sig även Charlton i slutet av sin artikel, om detta överanalyserande som leder till felaktiga slutsatser som blivit allmängods (som ofta heller inte får ifrågasättas) inte är långsiktigt destruktivt rent evolutionärt. Så här avslutar han: ”Det återstår att se huruvida den genetiska självförstörelsen hos IQ-eliten även kommer att leda till självförstörelsen av de samhällen de styr över”.”

Källa i Medical Hypotheses:  ”Clever sillies: Why high IQ people tend to be deficient in common sense” – läs gärna hela artikeln!

Annat viktigt: Väst driver på fördumningen av Östeuropa!

Relaterade blogginlägg:  Vem lurar vem (reciprok alturism)?,  Repris på genusperspektiv och snälla apor (Lasse Bergs nya tes) ,  En vetenskaplig ansats till förståelse (den svenska förfallsfunktionen) , Genusforskare delar gener med brödlimpa.

Min forskning var tydligen redan lagrad vid universums rand...

Men i rättvisans, jämställdhetens, demokratins och vetenskapens namn ska nämnas att inte ens vi naturvetare kan vara säkra på om det finns någon verklighet. Mer om detta fascinerande ämne i senaste Vetenskapens värld på SVT Play – se den här (börjar min 8.30) och notera att under de sista tio minuterna kommer betydelsen av matematiken in i samband med den holografiska principen, där tanken framförs att matematiken inte bara är en mänsklig uppfinning utan har en oberoende existens som ”den underliggande strukturen”, där verkligheten alltså är en projektion av ett rent matematiskt objekt – det enda verkliga i egentlig och verklig mening, och därmed är ju matematiken verkligheten. Det finns därmed ingen principiell gräns för vår förmåga att förstå det vi kallar verklighet – i synnerhet inte om man råkar vara matematiker. Känns bra att veta att den moderna teoretiska fysiken stödjer tesen, eller snarare sanningen, att det jag framför på bloggen är den verkliga verkligheten, och att den som alltså har något att invända måste bevisa sin invändning genom att formulera den matematiskt och ta den till Universums utkant (eller snarare utanför själva Universum – lycka till kära genusforskare! ) och lagra den där för att sedan återge informationen i form av ett hologram som når mitt vardagsrum.

Det där fixar Genusmaffian på nolltid med sin tekniska kompetens och kunskap om de patriarkala universella strukturerna. Det finns både fördelar och nackdelar med att vår fysiska verklighet är ett hologram – den stora nackdelen är som alla förstår  att mitt exjobb Matematiska modeller inom kosmologi  i så fall inte är så verkligt som jag trott, men den stora fördelen är ju att min doktorsavhandling Asymptotics of Eigenpolynomials of Exactly-Solvable Operators är verklig. Jag som alltid trodde att jag upptäckt universum i  exjobbet medan jag konstruerat matematik i avhandlingen, men nu visar det sig alltså att det kanske är tvärtom…  Se nu Vetenskapens Värld-programmet (SVT PLAY min 8.30-59) så inser ni hur det ligger till med allt!

Millt sagt om genusvansinnet

Jan Milld  har fått upp ögonen för genusvansinnet och gjort fyra videos om genus och jämställdhet, varje video är ca en kvart lång:

Jan Milld har under den senaste tiden även skrivit flera inlägg om genusfrågan (allt sammanställt här i kategorin genus ) – dessa:

Spricka i muren?

”Obehagligt”, sa Borgström

Prostitution – slaveri

Klokt om tokerier

Könsroller och ”trakasserier”

Statsfeminism

Jämställdhet och rättvisa

En udda genusbok

En reaktionär bok…

Rapport från en hönsgård

Är Bertil feminist?

Genustok

Feminister

Sverige världsledande

Uppsala steget efter!

Farlig rättvisa

För att förstå de universella patriarkala strukturerna behövs ett genusperspektiv på fysikämnet

Läs gärna mitt inlägg Ett skräckexempel på Genusväldet  som tas upp i video 3.  Se det omtalade programmet Hjernevask som nämns i video nr 3 HÄR. Läs de  vansinnigaste citaten uppradade här  från den på flera lärarutbildningar rekommenderade rapporten till Skolverket (”Genus och text” )  som också nämns i video nr 3. Rapporten är skriven av en genusfrälst professor i pedagogik (!) som nu är rektor för Södertörns högskola. Arbetet med att skriva om de svenska fysikläromedlen ur ett ”feministiskt perspektiv” pågår, inledningsvis i projektform genom enskilda propagandainsatser på skolor och lärarutbildningar, men det lär inte dröja länge innan vi får se ett helt nytt utbildningsmaterial i fysik, som genusvetarna (som inte läst fysik – den genusvetare i detta avlånga land på randen till sammanbrott som även har en universitetsexamen i fysik är välkommen att kontakta mig för rättelse av detta påstående) hoppas kommer att ”locka fler kvinnor till fysikämnet” men som i själva verket kommer att rasera de sista resterna av utbildningsväsendet och leda till att alla som väljer en teknisk eller naturvetenskaplig utbildning vid ett svenskt lärosäte (som ju måste hålla internationell standard – kan passa på att nämna att Södertörns högskola själv inte bedriver någon utbildning i fysik, däremot en omfattande lärarutbildning) kommer att ha sex års fysikkunskap att ta igen under det två månader långa sommarlovet mellan gymnasiet och universitetet.

Rektorn vid Vid Södertörns högskola har granskat fysikböckerna och anser att "En jämställd skola och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan" (!)

Fler detaljer om hur fysikläromedlen även kränker elever med annan kulturell bakgrund genom att ha tedrickande i sina exempel när det finns kulturer där man inte dricker te, och där dessa uppgifter samtidigt kränker dem som inte vill dricka sitt te kallt genom att föreslå experiment där man löser upp socker i te vid flera olika temperaturer för att undersöka sambandet mellan temperatur och tidsåtgång för att lösa upp sockret  – här i von Wright och tekoppen. Som ni alla inser behövs här en omfattande genusinsats! OBS! Von Wright ingår nu även i regeringens  forskningsberedning (pressmeddelande):
”Sverige ska vara en världsledande forskningsnation. Forsknings-beredningen är en plats där företrädare för universitet, forskare och näringslivet möter regeringen och diskuterar hur vi bäst kan stå starka i den globala konkurrensen, säger utbildningsminister Jan Björklund.” (påminner om CITATEN angående de svenska fysikböckerna).

Det behövs både ett genus- och etnicitetsperspektiv i kemin anser skolor som ligger "stormsteg före i jämställdhetsarbetet"

Forsknings- och kunskapsnation var ordet. Vi får väl se hur det går med det. Även kemiämnet är drabbat – se Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket. Under tiden får elever som känner sig kränkta av läroböckerna besöka Vetenskapens Hus  där jag och några till byggde upp en matematikavdelning för några år sedan, så att vi inte förlorar hela den unga generationen pga Genusmaffians förehavanden och politiker som inte har koll på läget. Det var faktiskt jag och två kvinnor till som ledde det projektet – och den ena kvinnan som nu doktorerar blev genusmedvetet nog rekryterad av mig från ekonomi till den rena matematiken. Min genusinsats är långt större än Genusmaffians -  den raserar och jag måste ideellt verka för att lappa ihop de sista resterna av det som ska bli en kunskapsnation. För mer vansinne se Hur många aprilskämt?

Men Genusmaffian har ju även andra orealistiska projekt på gång som den lurat i politikerna att sponsra med våra skattemedel. I prop 2005/06:155  (Nya mål i jämställdhetspolitiken, antagen våren 2006) kan vi läsa på sid 43-44: “Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle” (se mer om detta i inlägget När lika möjligheter blev 50/50 ). Alltså, det ”fria valet” måste leda till ett visst utfall, intressant.

50/50 till varje pris. Men varför? Det finns ju ändå inget kön.

Och varför måste det egentligen vara 50/50 på varje arbetsplats och inom varje yrkeskategori? Om vi nu har 30/70 någonstans, och det tar oss 20 år och åtskilliga miljoner att uppnå det magiska 50/50 – vad är vunnet? Blir det en bättre värld? Blir de anställda lyckligare? Man börjar ju ana att det är en politisk strategi att ställa upp ett mål som man på förhand vet aldrig kan uppnås, då har vi en växande Genusmaffia som kan jobba heltid i flera hundra år till. Dessutom kan man hålla befolkningen sysselsatt med detta för vardagen ovidkommande irrelevanta nonsens så att den, så länge vi inte har 50/50 överallt (någon som tagit sig en titt på de genusvetenskapliga institutionernas egen könsfördelning förresten?), kan känna sig utsatt för all världens orättvisa och känna att politikerna verkligen jobbar för dess väl, medan den i själva verket åker till Bryssel på tio-rätters-middagar och nätverkar för att ställa upp nya viktiga intressanta mål, som tillåtet krökningsindex på en gurka. Iofs behövs ju här en matematiker, för den som känner sig kallad… Läs förresten Nils Lundgrens Makteliten mot folket.

Får en gurka verkligen se ut hur som helst? EU har viktiga frågor på dagordningen!

Det gäller att fästa sig vid det viktiga här i världen. I prop 2005/06:155 lagstiftade man också om att män och kvinnor ska dela lika på det obetalda hemarbetet (delmål 4), men inte bara det – man skiljer även på inomhus- och utomhussysslor (och det intressanta är att man här i all sin genusmedvetenhet glömde att tala om arbetsfördelningen i samkönade relationer). Vad har staten med det att göra? Flera remissinstanser hade invänt att det blir svårt att kontrollera arbetsfördelningen i hemmet. Men vad har vi väl EU till, om inte för att få ett trevligt direktiv om att sätta upp en övervakningskamera i varje hem? Allt som är tillräckligt korkat kommer ju förr eller senare att komma som ett brev på posten i form av ett EU-direktiv (på tal om EU-vansinnet – följ gärna HAX-bloggen).

Lästips (Newsmill): Forskare i kulturell evolution och innovation: Ingen vetenskap bakom tanken om det postmoderna könet.

Tiden har hunnit ifatt genusmaffian

OBS! Bloggen Genusnytt tar en time out. Läs det (för tillfället) sista inlägget: Vad vill jämställdisterna?  Men för genusfrågor så finns det flera andra bloggar att följa, som Pelle Billings, Aktivarum-bloggen  och Matte Matik men vi får hoppas att Ström snart åter kommer till den växande snöboll som satts i rullning. Men alla kan behöva en paus från Internetkrigandet, och Ström har ju blivit kallad alltifrån apa till Hitler. Även Billing (se hans replik) blev angripen  här i DN Kultur  där alla som inte delar författarinnans åsikter blir kallade för Breivik. Se även Correns utmärkta respons här  och  här. Nu är alla epitet förbrukade ju…

Det är den här apan i Satsen om oändligt många apor som skriver alla genusartiklar. I det här fallet behövs bara en apa som håller på oändligt länge, satsen funkar även då ju. Snacka om plågsamma djurförsök att låta apan skriva allt deras trams.

Och vad gör vi då när vi finner den egentliga apan och Hitler?! För vi vet ju alla att det är en genusforskare som är apan, nämligen apan i  Satsen om oändligt många apor  och att det är så alla genusartiklar produceras  – en apa som slumpmässigt trycker på en skrivmaskin i all oändlighet kommer till slut kommer att ha skrivit alla genusartiklar som någonsin skrivits, men i sin moderna version insinuerar satsen att det faktiskt är en apa som sitter i Nationella Sekretariatet för Genusforsknings källare och från början skriver alla genusartiklar. Och det är för övrigt också en genusvetare som är Hitler – se själva för att övertyga er om detta:

Uppdatering: en kort kommentar om detta inlägg här. Eller kort och kort – kort för att vara skriven av mig iaf.

Norge avskaffar genusforskning och lite om underkastelse, föda och evolution

Varning för jättelångt inlägg (behöver jag ens skriva det? Är det en tröst att detta ändå är en förkortad version?)

Axess 9 2011

Nu har det nya numret av Axess Magasin (nr 9 2011)  utkommit. Temat är Dante – en man för vår tid, om den västerländska bildningstraditionens betydelse för vår tid, och flera av artiklarna går att läsa på nätet: En man i takt med vår tid, Kärlekens apostel, Dantes suggestiva mörkerseende, Vikten av att hålla odödliga verk levande, Lustans professor, Ovärdigt spel för gallerierna,  Min krönika ”Hemmafru – varför inte?” återfinns på sidan 68 (ej på nätet), och jag har redan skrivit om detta i inlägget Hemmafruar, genusexperter och Sverigedemokratiska tider ”i” Norden? Dessutom uppmärksammar jag (vilket jag gjort ofta på bloggen) de jämställdhetspolitiska mål som klubbades under den gamla regeringen våren 2006 och som vi kan läsa om i proposition 2005/06:155:

”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle”.

Axess 8 2011

Kan man verkligen skriva så: vilket resultat som ska nås genom att kvinnor och män har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Detta måste praktiskt tolkas som att man (eller kvinna) i egenskap av sitt kön har en skyldighet att utnyttja sin rättighet och möjlighet på ett visst sätt – nämligen så att utfallet blir 50/50, vilket kan tyckas inte lämnar så stort utrymme åt fria val.  Också regeringen Reinfeldt omhuldar som bekant detta, även om moderatstämman nu låter oss bestämma över disken själva, så är det fortfarande 50/50-utopin som gäller i arbetslivet och i alla andra sammanhang. Men jag har inte heller tagit upp förra numret av Axess, nämligen nr 8 2011 med tema Dygden som räddningspaket. Vetebomben – om sambanden mellan priset på spannmål och politiska förändringar. Artiklar som går att läsa på nätet är: Normlösheten förklarar krisen, Vi har fostrat barbarer, Konfucius eller kapitalism?, När gamla dygder kommer till heders, Spannmålsfeber. På sidan 32-33 (ej på nätet) kan man läsa Klaus Bernpainters (entreprenör och Senior Fellow i Ludwig von Mises Institutet Sverige, se hans verklighetsekonomi-föreläsningar här)  artikel ”Lågräntepolitiken måste få ett slut”. Ett utdrag:

Varifrån kommer alla pengar egentligen?

”Dagens samhälle kännetecknas av att politik genomsyrar snart sagt varje del av vårt dagliga liv där nationalekonomer mer än andra akademiker tycks ha förvandlats till fjäskande tjänare vid maktens hov… I sitt magnum opus Human Action gör von Mises något så briljant som att logiska-axiomatiskt bygga upp en sammanhängande teori med ekonomiska lagar som är oberoende av tid och rum. Den österrikiska skolan har visat sig ha en oöverträffad förmåga att förutse utvecklingen och går inte att avfärda som förlegad dogm. Dess förespråkare inte bara förutsåg den nuvarande finanskrisen utan hade även en logisk förklaring till den: orsaken till de störande konjunkturcyklerna är att staten kommenderat fram ett bedrägligt monetärt system baserat på papperspengar och plåtmynt, så kallad pappersmyntfot. Till detta ska tillfogas att staten dessutom har gett bankerna licens på att tillverka egna elektroniska pengar. Faktum är att de svenska bankerna idag producerar över 15 gånger gånger med elektroniska kronor än Riksbanken skapat i form av sedlar och mynt. Ingen tycks anse att det är något konstigt med detta högst anmärkningsvärda bankprivilegium… Det enda sättet att få slut på vårt ekonomiska lidande är att staten slutar planera, fixa och ”hjälpa till”. Det gäller speciellt Riksbanken och alla andra centralbanker som måste upphöra med din sovjetiska ränteplanering… Vi är i desperat behov av en rejäl debatt om sann ekonomisk frihet.”

Det är vi matematiker som ligger bakom allt, tack vare vår unika kunskap kan vi göra modeller av verkligheten som andra sedan anammar i sin verksamhet. Problemet är att vi numera i en given modell måste inkludera irrationella variabler i form av människor som missbrukar modellen, vilket betyder att man måste ta in en slumpgenerator, eller en icke-matematiker, vilket är samma sak, och då imploderar modellen och förlorar sin förutsägelseförmåga och kan därför bara beskriva ett redan passerat stadium, tyvärr.

Jag har själv inte hunnit se alla föreläsningar i verklighetsekonomi, men här ligger de för den intresserade! Även om vissa framfört i BBC att det är vi matematiker som bär skulden till finanskrisen  så är det inte så, verkligen inte (det påminner om Birros analys av ”matematikerna på tidningarnas kultursidor”), vi matematiker är goda, oskyldiga, tidvis kanske insnöade och ofta helt ovetandes om vad alla galningar i världen utanför sysslar med, det är istället matematiskt okunniga personer som tar vissa matematikers idealiserade modeller (för att det i stunden gagnar deras egna syften) och hävdar att de håller i alla lägen, även när man genom sitt bedrägliga beteende ändrat på begynnelsevillkoren och i ärlighetens namn borde modifiera modellen i takt med att verkligheten förändras, men det kan man inte eftersom man inte ens kan ställa upp en differentialekvation, och än mindre lösa den, och än mindre erkänna att något behöver ändras så länge pengarna väller in. Sedan när allting rasar så är det matematikernas fel. I vissa sammanhang är det ju förvisso så, när Genusväldet rasar kommer det ju tex att vara mitt fel, men jag är beredd att ta mitt straff, eller belöning kanske, jag hoppas ni låter resa en staty över mig på Stureplan och att ni vallfärdar dit årligen efter min död. Jag ska ju ha teknisk fysik med materialinriktning i vår, om jag inte gör något annat istället, och jag undrar om jag får ge bonuspoäng på tentan i utbyte mot att de bygger statyn i ett motståndskraftigt material, som diamant kanske. Vad tycker ni? Jag har alltid tänkt att jag skulle bli en Stureplansprofil men har inte haft tid att leva IRL på tre år, så en staty får göra jobbet istället.

Min krönika i Axess nr 8 återfinns på sidan 66 och handlar om kemikalierna i vår vardag. Jag har skrivit om något liknande tidigare i inlägget Svensk exceptionalism och gender-bending-kemikalier. Nu har jag dock sett den svenskproducerade filmen Underkastelsen (Stefan Jarl 2010). Jag fyllde tio A4-sidor med anteckningar medan jag såg filmen, som ni alla vet har jag dock bara 3.500 tecken i Axess, så här kommer den förkortade versionen av mina tankar (jag hade gärna fyllt ut hela inlägget med tio A4-sidor men då börjar ni bara gnälla i kommentarsfältet ):

”Man skulle kunna tro att genusvansinne och fördumningsindustri är det största hotetmot folkhälsan, men så är det inte. För två år sedan läste jag om en dansk forskningsrapport som visat att pojkar redan i 2-årsåldern blir feminiserade (fysiskt och beteendemässigt) till följd av ”gender-bending” kemikalier som återfinns i mat, kläder, blöjor och krämer [blogginlägg ]. Några av dessa hormonstörande kemikalier är PCB, PVC, dioxiner, flamskyddsmedel, ftalater och paraben. Man hade funnit ett tydligt samband mellan feminiseringen av pojkarna och höga halter av PBC och dioxiner i modern. Í ett kanadensiskt samhälle nära Lake Huron, i Italien kring Sesevo, och i ryska områden där man jobbar med bekämpningsmedel, föds pga kemikalieutsläppen dubbelt (!) så många flickor som pojkar.

Jag blev åter påmind om det här för några veckor sedan då SVT visade dokumentären Grodorna tystnar, där forskare visade upp missbildade grodor som fått i sig rester av p-piller och andra kemikalier som släppts ut i vattendragen. En djurart som funnits i 250 miljoner år håller på att försvinna över stora områden. När jag sökte vidare på ämnet fann jag filmen ”Underkastelsen” av Stefan Jarl.

Vi vet ännu inte hur alla kemikalier samverkar och på sikt påverkar växter och djur, men vissa tendenser är redan ett faktum - åtminstone vad gäller människor och djur

Vi har uppåt hundra kemikalier i vårt blod (som inte ska vara där) och det är ännu inte klarlagt hur dessa, enskilt eller i kombination med varandra, påverkar oss och vår avkomma. I filmen berättar Åke Bergman, professor i miljökemi, om ytaktiva ämnen i alltifrån tyger till hamburgerpapper. En forskare berättar att dessa ämnen kan lösa upp cellväggarna. Vad som händer i kombination med de andra ca hundra kemikalierna vi har i vårt blod (och som inte ska vara där) vet ingen. Doktoranden Hazem Khalaf vid Örebro universitet berättar om den kompott av läkemedel man finner i vårt avloppsvatten (och som vattenreningsverken inte kan avskilja). Sedan har vi flamskyddsmedel i elektronik (som återfunnits i ägg från pilgrimsfalk!) och ftalater i plastprodukter. I dagarna lanserade Philips en hushållsapparat som sägs ta bort rester av bekämpningsmedel från frukt och grönsaker. Den ska nu finnas till försäljning i Kina, där konsumenter efterfrågat produkten. Det låter ju bra. Men hur renar vi oss själva? Vi kan kanske inte skydda oss helt från framskyddsmedel och liknande, men vi kan åtminstone kontrollera vårt mattintag.

En amerikansk-kanadensisk studie som presenterades förra året [se Insektsgift kan orsaka ADHD, SVD ] visade på ett tydligt samband mellan beteendestörningen ADHD hos barn och förhöjda nivåer av nedbrytningsprodukter av bekämpningsmedel i barnens urin (förhöjda och förhöjda, gifterna ska inte finnas där alls, men i förhållande till andra barn med mer ”normala” nivåer). Det handlade i detta fall om organiska fosforföreningar, som påverkar både det centrala och det perifiera nervsystemet och har både akuttoxiska och långtidsverkande effekter. Det här uppmärksammades faktiskt i media, samtidigt som man i flera TV-reportage under förra året kunde följa drabbade familjer som lät sina barn medicineras med amfetaminliknande preparat mot ADHD. Det låter inte direkt som något en högtstående civilisation skulle ägna sig åt: att först i ren okunskap förgifta sin avkomma, för att sedan, när misstaget upptäcks, droga ner och förgifta avkomman med ett annat preparat i ett försök att mildra symptomen från den första förgiftningen, som man dessutom låter fortgå. Jag pratar inte om det enskilda fallet här, men sett ur ett helhetsperspektiv är det ju just vad det handlar om. Jag trodde mänskligheten var smartare än så.”

Se första halvan av Underkastelsen nedan (45 min, hela filmen måste dock inhandlas):

Nyligen höll förresten Naturskyddsföreningen en konferens med titeln Rädda mannen! vilket någon kommentator på bloggen tipsade mig om, och på deras sida fann jag en nyutkommen bok: Den flamsäkra katten  som jag inte vågar beställa eftersom jag har tre katter. Läs gärna boken Förgiftad. Om kemikalierna i vardagen och det dolda hotet mot vår hälsa :

”I Förgiftad beskriver Rick Smith och Bruce Lourie, två av Kanadas främsta miljöaktivister, hur vår vardagsmiljö blivit en veritabel giftfälla som riskerar att allvarligt påverka vår hälsa. Giftiga kemikalier återfinns idag i allt från hygienprodukter, möbler och köksredskap till elektronikvaror, kläder och barnleksaker. Vi får i oss dem genom den mat vi äter, det vatten vi dricker och den luft vi andas.  Från det att vi stiger upp ur sängen och våra skrynkelfria lakan (behandlade med det cancerframkallande ämnet formaldehyd) till dess att vi går och lägger oss efter en filmkväll med mikrade popcorn (vars förpackning på insidan är belagd med en oförstörbar kemikalie som lagras i våra kroppar) exponeras vi för olika gifter. Gifter som bland annat förknippas med bröst- och prostatacancer, hormonella rubbningar, infertilitet, Parkinsons, Alzheimers och diabetes. Genom att utgå från vår vardagsmiljö redogör författarna för sju av de vanligaste kemikaliegrupperna och deras långsiktiga inverkan på vår hälsa. De beskriver de mäktiga intressen som representeras av kemikalieindustrin och berättar vad vi kan göra för att skydda oss själva och våra barn från att långsamt förgiftas.”

Trevligt. Har just börjat läsa den. Jag hoppas inte det blir ramaskri nu och ni anklagar mig för att vara en miljömupp   men vetenskap är vetenskap (observera att jag inte skriver om koldioxidfrågan, jag är inte alls insatt i den, men för den som är intresserad rekommenderar jag artiklar från Stockholmsinitiativet (eller deras blogg) och  Olle Häggströms artiklar. Uppvärmning eller inte, det är ändock ett faktum att den politiska eliten använder det här för att motivera diverse projekt som ingen frågat efter).

Som ni ser på den här satellitbilden jag tog imorse så har genusvetartätheten redan sjunkit rejält i Norge

Dessutom är detta relaterat till genus eftersom även Genusmaffian utgör ett allvarligt miljögift och hälsohot – det står inte om det i boken och tas inte heller upp i filmen men vi vet alla att den är ett reproduktionstoxiskt mögel och mycket mer. Som drivande i och såsom utgörandes kulmen (och antagligen slutstadiet) på en riksomfattande fördumningsindustri är den en IQ-sänkande och i värsta fall irreversibel civilisatorisk förkrympningsfaktor som måste bort från det offentliga rummet. Och på tal om det – Norge har just lagt ner sin genusforskning, vilket vi kunde läsa om nyligen på Genusnytt  och i SVD  och i Aftenposten  om hur norsk genusforskning mister 56 miljoner ett och ett halvt år efter det uppmärksammade programmet Hjernevask (här på Youtube), oklart dock om något samband finns (glöm dock inte att Island fortfarande är ett ”nordiskt laboratorium” för genusforskarna ).

Med uppdrag att krossa maktstrukturer och invertera könsmaktsordningen

Genusforskarna är upprörda, men faktum är att detta ju är en naturlig följd av deras egen verksamhet och uppgift – att 1. krossa maktstrukturer (de har ju just byggt upp en egen sådan och nu måste den därför bort) och att 2. ifrågasätta normer och uppmuntra normkritiskt beteende (nu när genusvansinnet blivit mainstream och normerande för hela samhället är det ju väldigt normkritiskt och på tiden att ta bort det) samt 3. rasera traditionellt kunskapsstoff – man kan ju faktiskt redan tala om att det finns en lång tradition av genusvetenskap i Sverige.

Får jag bara göra ett tillägg och framstå som nyanserad (ber om ursäkt för det) – det finns självklart relevant och viktig forskning om kön, men den har försvunnit och stigmatiserats till förmån för det mest absurda – som tex den nya genusfysiken där vi bla får veta att rektorn för en svensk högskola anser att ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan.” (!)

En relevant fråga här, som genusforskarna också brukar ställa sig, är varför så få kvinnor läser fysik (i ett internationellt perspektiv, det finns ju fler kvinnor i de länder där det saknas genusvetare, som Kina, Japan, Korea, Italien, de östeuropeiska länderna m fl) – kan det vara så att uppgiften med att öka andelen kvinnor inte har sin lösning i en feministisk modifiering av naturlagarna, utan att tvärtom lägga ännu mer tid på att förstå naturlagarna, och framförallt dessas matematiska formulering då i form av patriarkala ekvationer, om jag får göra lite reklam för mitt eget ämne? Lösningen kan således vara så enkel som att låta de 67 miljoner kronorna (som Vetenskapsrådet nyligen beviljat) gå från Centrum för genusvetenskap till institutionerna för matematik och fysik, helst via en fiberoptisk kabel då eftersom jag har beröringsångest och dessutom, som Klaus påpekade i sin artikel Axess så finns pengarna ändå inte utan kan lika gärna skapas som ett fotonflöde. Då kan VR lika bra lägga till några miljarder, det har man råd med, med tanke på att Uppsala Universitet fick 11 miljoner för gränsöverskridande genusmöten eftersom ”Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”

På tal om vetenskap, så var det för ett tag sedan ett intressant inslag på P1 Vetenskapsradion: Ris tycks kunna påverka människors gener:

Ris påverkar generna

”Kan det vara så att en potatis kan påverka hur en människas gener fungerar. Ja, kanske kan den det, i alla fall om man får tro ny spännande forskning från en grupp kinesiska forskare. Fast då handlar det om ris, och om hur kopior av arvsmassa från ris kan leta sig in i människans celler. För forskarna har hittat kopior av arvsmassa, så kallat mikro-RNA, från ris inuti både möss och människors celler och det verkar som risets mikro-RNA här kan påverka generna i kroppen.– Om det här nu håller är det jätteintressant, säger Fredrik Söderbom som är mikro-rna-forskare på SLU, vi har växtmikro-RNA som faktiskt kan ta sig in genom maten, in i våra kroppar och faktiskt reglera gener.  ”

”Vetenskapsradions Ulrika Björkstén kommenterar den kinesiska mikro-rna-forskningen: ”Det här är ytterligare ett exempel på det fina samspel som finns mellan generna som vi ärvt och omgivande miljö. Länge lärde man inom molekylärbiologin ut den gyllene regeln att dna styr alla processer. Man fick lära sig rita pilar som visade att all information gick ut från dna som omvandlades till rna som vidarebefordrade budskapet ut i cellerna, och kroppen. Men nu är vi mitt inne i en utveckling där det här ställs på huvudet. I själva verket är våra arvsanlag, som alltså byggs upp av DNA-molekylen helt beroende av input utifrån för att gener ska slås på och av vid rätt tillfällen, och där har RNA visat spela omvänd roll som informationsbärare, och tala om för genen att den ska slås på, inte bara transportera ut informationen från arvsanlagen.”

LYSSNA PÅ DETTA INSLAG 6 MINUTER (LÄNK)

Jag visste redan det här, men nu är det vetenskapligt bevisat: vad vi stoppar i oss styr vilken riktning evolutionen tar - betänk det när ni pendlar på morgonen!

Som ni hör i radioinslaget kan födointaget påverka vilken riktning evolutionen tar – det gäller alltså att tänka på vad man stoppar i sig, jag har länge sagt att det inte är nyttigt att konsumera för många nyhetsartiklar och genustexter på daglig basis utan att kompensera detta med att avgifta sig regelbundet på min blogg, och nu är det alltså vetenskapligt bevisat att intaget kan påverka hur era gener tar sig uttryck (läs om epigenetik  – mer här i Forskning och Framsteg  och här i Illustrerad vetenskap: Dolda krafter styr generna): ”Vi är vana vid att tänka på vår genetiska kod som det som avgör vårt biologiska öde. Genkoden är dock inte ensam om att bestämma vilka egenskaper vi har och ger vidare till våra ättlingar. Viktiga mekanismer utanför genomet slår på och av generna. Så kallade epigenetiska modifikationer betyder bland annat att egenskaper som växter eller djur förvärvar, till exempel genom kosten, kan gå i arv till kommande generationer.” (hela pdf:en kan hämtas genom att man registrerar ett konto gratis). Samtidigt som forskningen går framåt håller svensk skola på att föra in en ”ny tes bortom Darwin”  tack vare en svensk dokumentärfilmare som rest runt, pratat med folk och gjort sin egen tolkning av sakernas tillstånd (läs om filmen ”Jordens snällaste apa” i forskning.se-artikeln ”Filmen betonar människans godhet”).  Jag kritiserade ju slutsatsen att vi aldrig haft någon konkurrens eller kamp om överlevnad (!) i Axess och fick tackmail från flera zoologer som läst min artikel. Det är alltså inte bara jag som tycker att galenskapen trängt sig på lite väl mycket. Man kan tycka att gränsen går vid propaganda i utbildningsväsendet, men det verkar faktiskt inte finnas någon gräns. Hur det går till när en civilisation går under kan man läsa om i Why Civilizations Self-Destruct – eller Civilisationernas självmord (145 kr Bokus).

Jag undrar om man kan slå på och av sitt kön genom att äta en varierad kost? Jag tänker på det här med att RFSU ju för ett tag sedan talade om manlighet som en folksjukdom, minns ni det? Kanske finns det något kosttillskott som hjälper? Jag rekommenderar alla mina manliga läsare att sjukskriva sig för sin manlighet och låta systemet braka samman, på så sätt låter vi Genusväldet leda till sin egen undergång. Det kommer ju att göra det ändå, men varför inte snabba på processen? Jag försöker bara ge lite goda råd här i egenskap av samhällskatalysator  som jag ju sagt förut: ”En katalysator är ett ämne som utan att själv förbrukas ändrar kinetiken hos en termodynamiskt tillåten kemisk reaktion genom att öppna en alternativ reaktionsväg med lägre aktiveringsenergi så att fler partiklar har tillräckligt hög energi för att kunna reagera. På detta sätt accelererar en katalysator reaktionen så att den kan utföras vid lägre temperatur och tryck.”

En känd genusprofessor befarar att öppna gränser kan utlösa en patriarkal kedjereaktion

Frågan är om en reaktionär återgång till tiden före Genusväldets intåg är en termodynamiskt tillåten reaktion. Enligt termodynamikens andra huvudsats kan ju inte entropin (måttet på oordning) minska i ett slutet system. Men Sverige är ju inte ett slutet system, det inser man genom att ställa sig vid randen som i matematisk mening är sluten, men inte i politisk. Tur att jag har koll på både politik och vetenskap så att jag kan jobba så här tvärvetenskapligt – då går det att öppna en alternativ reaktionsväg, och lägre aktiveringsenergi låter bra med tanke på att vi behöver uppnå en kritisk massa av aktivister samtidigt som det är ett politiskt faktum alla inte har energi till både jobb, familjeliv och att bekämpa vansinnet, ska räkna på hur jag ska katalysera reaktionen så att ni kan dega i soffan medan allt faller ihop. Men det får inte gå så långt att jag måste rekrytera ur genusmaffian. Även om den rikskända genusprofessorn Eva Lundgren skrivit på Newsmill i Risk att Mellanösternmännen uppmuntrar svenska patriarkatet att ett icke-slutet system kan leda till en minskning av genusentropin genom att nytt patriarkalt stoff som förs in i systemet leder till en kedjereaktion där alla slumrande svenska patriarker vaknar till liv – det måste vi vara vaksamma på – så vill jag inte stöja mig på genusforskning. Men det är fascinerande att genusvetarna är både pedagoger, biologer, kemister, fysiker och allvetare. Undrar varför ingen fått Nobelpriset än? Och på tal om det, jag har inte hunnit se detta årets tal av Nobelpristagarna, men tills jag gjort det så kan jag rekommendera förra årets fysikpristagare, Andre Geim, som tar upp det här med PK-giftet, inför Kungen och allt (5 minuter):

Jag hade mycket mycket mer att ta upp, som vanligt, men jag känner att platsen börjar ta slut, alternativt ert tålamod. Får ta allt det andra jag hade att säga i nästa inlägg då . Får jag bara signera den? Liksom en genusvetare, som alltid givetvis även är ”utvecklingskonsult”, ”pedagog”, ”kognitiv handledare” och ”sociolog” på en och samma gång, minst, så har även jag en massa andra titlar, som jag inte brukar skryta om men som alla vet att jag fått mig tilldelade av folket genom hårt och hängivet arbete. Exempelvis är jag utöver fil dr i matematik även mamma, matte-pilot, bloggare, pedagog, samhällsdebattör, genuskritiker, amatörastronom, språkvetare (fil kand i slaviska språk), fanbärare för Folkvett, förändringskonsult, whistleblower, allvetare, ägare av verklighetensfolk.org och framtida statsminister. Dessutom är jag givetvis PR-konsult, bloggstrateg, kommunikatör och provokatör. Men också psykolog, sociolog och psykiater, eftersom jag visste hur jag skulle utforma bloggen för att få den uppmärksammad och läst av vår kuvade befolkning.

En annan titel, som är lite inofficiell, men som en lektor vid Stockholms Universitet gav mig, är Reaktionär talang. Dessutom är jag Rebell. Kanske inte detta årets, men åtminstone förra årets. Utöver detta har jag figurerat i TV  och radio  vilket gör mig till radiopratare och TV-profil (både matte och genus har det varit), och dessutom är jag politiskt sakkunnig, eftersom jag  hållt låda i riksdagen. Om man läser mina krönikor i Axess  inser man att jag även är krönikör. Men om man dessutom synar innehållet inser man snabbt att jag även är värdegrundanalytiker, genetiker, utbildningsexpert, ledande evolutionsforskare och zoolog (flera professorer i zoologi mailade och tackade tex  för krönikan Vantolkning av altruism), hjärncoach och dessutom integrationsexpert – som matematiker vet jag, till skillnad från politikerna, att man man vid integrationsproblem ska prova något av följande: partialintegration eller variabelbyte.  Detta säger jag inte bara för att jag är en insnöad mattenörd, utan för att begreppen även har sin motsvarighet utanför matematiken, att exempelvis partialintegrera upprepade gånger skulle kunna vara en väg framåt, och ett variabelbyte kan tolkas som att ersätta vissa politiker osv. Allt bygger på matematik, och att jag insett detta gör mig även till en framstående filosof. Jag har fler titlar men detta var ett axplock.

OBS! Lyssna på Nordegren i P1 – Genusvetenskaps ifrågasätts  och följ gärna Aktivarum-bloggens intressanta alster och Pelle Billing med ständigt aktuella debatter , nu senast om en ledarartikel på Corren om genusvetenskap som ideologi  och Matte Matik som skriver om både genus och annat relevant. Och så Genusnytt givetvis – med alla senaste nyheter på genusfronten! Annat intressant: Fp vill införa euron mot folkets vilja (reaktion på den här, Merkozy behövde Cameron som syndabock, Därför skyr LO nobelpristagaren, Nobelpriset visar att svensk grundforskning måste stärkas, Nya moderaterna kan bana väg för vänsterpopulister 2014.

Greider om matte och galenskaper i SVD

Det är bäst att jag hjälper till att utbilda framtidens samhällsbyggare

Jag ber om ursäkt för bloggstilleståndet och att jag därigenom försenat den stundande  samhällsrevolutionen med en månad. Jag har förflyttat mig fysiskt och mentalt till KTH sedan några veckor, där jag just nu undervisar deltid på SF1624 Algebra och geometri på Farkostteknik och Samhällsbyggnadsprogrammet. Man vill ju gärna att den farkost som ska ta oss ut ur solsystemet om samhällsrevolutionen mot all förmodan misslyckas ska vara välbyggd och funktionell, och dessutom kan vi komma att behöva ta med oss ett par framtida samhällsbyggare. Någon genusfri planet ska det väl finnas i Universum om vi genomsöker det tillräckligt noga. Inte genusfri i den meningen att genus är betydelselöst – genuset på en normal planet är ju som bekant noll , medan vi kommer att ha genus 1 om vi bosätter oss på en torus och genus 2 om vi hittar en planet som utan att gå sönder kan deformeras till en tekopp med två handtag, om den nu inte redan såg ut så från början. Man kan ju undra hur Jorden egentligen ser ut med tanke på att genusvetarna har upptäckt minst åtta genus, men så är det ju också genusforskningens uppgift att rasera gamla vetenskapliga föreställningar lanserade av det maktfullkomliga Patriarkatet. Hur man byter genus på kroppar kan man förresten få reda på om man går en topologikurs på KTH eller vid SU, eller så kan man läsa om det själv, exempelvis på sidan 161 i boken Basic Topology (Armstrong)  under rubriken ”Surgery”-  detta borde verkligen intressera genusforskarna.

Surgery topology. Den här kursen tentade jag i Lund för hundra år sedan vill jag minnas. Det borde intressera genusforskarna att matematikerna funnit en metod att reducera genuset till noll. Jag hoppas kursen fortfarande går.

Cosmic Background Explorer sändes ut 1989

De förtryckarstrukturer vi ser runt omkring oss idag härrör faktiskt från tidernas begynnelse. Som bekant fick två fysiker Nobelpriset 2006 för att med hjälp av COBE-satelliten ha upptäckt de små variationer i den kosmiska bakgrundstrålningen som kort efter Big Bang, under den inflationistiska fasen av universums utvecklig, blåstes upp till de orättvisor vi ser idag – allt för att Universum inte behagade vara homogent i begynnelsen. Därför är det helt motiverat att genusforskarna och deras hjärntvättade marionetter letar med ljus och lykta efter minsta avvikelse och undersöker varje beteendemönster noga – om inte alla gör exakt lika mycket av allt kan det bli katastrofala konsekvenser; exempelvis har en färskt och viktig kartläggning som Johan Hakelius uppmärksammat oss på  visat att kvinnor stryker i snitt 14 minuter om dagen, medan män bara stryker – ve och fasa – i fyra minuter! Min egen kartläggning av kartläggningen visar att genusvetarna själva stryker runt 1440 minuter om dygnet (dvs hela dygnet utan avbrott) och övervakar oss alla, och att de själva tilldelar kvinnliga sysslor ett lägre värde genom att se mekande med bilen som mer värt än strykning. Själv skulle jag aldrig gå in i en bilmotor och sitta där och andas in giftiga ångor flera timmar i sträck, inte bara för att jag inte har någon bil eftersom jag promenerar till KTH, utan också eftersom vi ju ser vad som händer när genusforskare som vill fixa till statistiken sitter i bilmotorn alldeles för länge – det händer något irreversibelt med hjärnan.

Kampen mot galenskaperna måste föras samtidigt på alla plan.

Fast för två veckor sedan åkte jag faktiskt T-bana till KTH, och då blev jag haffad av en för mig okänd professor som frågade om jag var Tanja Bergkvist, och när jag sa ja (efter att ha studerat honom noga och insett att han inte kunde vara en genusforskare på jakt efter mig), så utbrast han ”Du är min idol! Jag läser allt du skriver! Vad roligt att du jobbar här!” Det var ju roligt. Men nu till något tråkigt. Marcus Birro skrev en krönika i Expressen nyligen: ”Det som inte går att bevisa är en stor del av mitt liv” som upprört flera matematiker. Jag trodde inte att vi matematiker läste kvällstidningar, men eftersom jag ju ändå är självutnämnd talesperson för alla i det här landet som tänker logiskt (jag innehar ju titeln Fanbärare för Folkvett ) så tog jag upp detta i en Axesskrönika, som jag kommer att publicera på bloggen när nästa Axess utkommer, dvs om två veckor. Det är uppenbart att Birro, som annars brukar skriva bra texter, har förväxlat oss matematiker med någon annan yrkesgrupp. Och det påminner mig om att jag måste tipsa om det senaste numret av Axess Magasin och som ni ser kan ni läsa flera av artiklarna på nätet, och glöm inte följa allt på Axessbloggen. I min krönika i det numret tog jag upp den nyutkomna rapporten På spaning efter framtidens skola (PDF ) och jag har ju redan skrivit om det i inlägget Nya svenska skolinsikter  så jag ska inte säga mer om det, men som ni ser så har rapportförfattarna gjort ett finns cirkeldiagram på sidan 16 med tre (icke-överlappande, vilket också framgår av den ställda frågan) fält med procentsatserna 47, 48 och 6 och det betyder att cirkeldiagrammet totalt representerar 101%, vilket bekräftar rapportens innehåll om behovet av mer matteundervisning.

Ingen har väl missat debatten i SVD om matematikundervisningen! Läs här inlägg, replik och slutreplik:

 Jan Björklund har blivit grundlurad

Intellekt i toppform skapar framtidschanserna

Svår matte ska inte stoppa elever

Olle Häggström, professor i matematisk statistik vid Chalmers

Rena galenskapen, man saknar ord. Per Acke Orstadius, fd lärare och lärarutbildare (!) har fått ett bra svar av Johan Wendt, generalsekreterare för Mattecentrum. Det är skrämmande att förstnämnda person varit lärarutbildare, men det bekräftar ju att förfallet, idiotin och de försämrade kunskaperna har ett ursprung, och det ursprunget sitter inte i eleverna utan i sådana som Orstadius. Med den inställningen är det inte konstigt att det går utför (jag rekommenderar som vanligt matematikprofessor Olle Häggströms debattinlägg i skolfrågan: Skolans sak är vår!). Som om allt detta inte är nog, kommer geniet Göran Greider ut på Newsmill med artikeln ”Sundhetstecken att svenska elever inte gillar matte”  (och till höger om artikeln kan man i vanlig ordning se resterande debattinlägg i samma ämne, jag har inte hunnit läsa dem själv än men kommer att göra det nu ikväll), som en upprörd docent på KTH tipsade mig om i förra veckan med hjärtat i halsgropen, eftersom det är vi som utbildar framtidens ingenjörer, medan Greider bara sitter och jäser i sin soffa som ännu inte rasat ihop eftersom någon som läst hållfasthetslära RÄKNAT UT hur den ska byggas för att inte göra det, med hänsyn tagen till variabler som att Greider kan gå upp i vikt osv. Så här skriver Greider:

”Att svenska elever enligt många internationella undersökningar tycks prestera sämre i matematik än tidigare är faktiskt inte enbart en dålig nyhet. För det betyder också att de uppväxande släktena i matteundervisningen känt vittringen av just det där gamla, konservativa, ja, det som disciplinerar och som tar ifrån oss frihet och skaparlusta.”

De hopkrullade dimensionerna

Vad är detta för rappakalja (för att använda Svante Nordins ord om gensuvansinnet i Filosofiska Rummet)!!? Ändå fascineras Greider av att ”Vi ser bara tre dimensioner. Matematikerna kan räkna med uppåt ett dussin.” Vi kan i själva verket räkna med hur många vill rent tekniskt, även om det kan vara svårt att föreställa sig hur en motsvarande verklighet skulle se ut. Låt mig därför förklara det: om man skulle dra ut en av Greiders hjärnceller till ett fullkornsspaghetti, så skulle detta på avstånd se ut som ett endimensionellt objekt om bara Greider är tillräckligt långt borta, vilket man ju får hoppas, men om man skulle närma sig den till bristningsgränsen utdragna hjärncellen så skulle man inse att den i själva verket har två dimensioner och att man kan vandra runt på den då den har en yta, så alltså var det som såg endimensionellt ut på håll i själva verket tvådimensionellt. Om detta och mycket mer kan Greider läsa i Brian Greenes ”Ett utsökt universum” (40 kr på Bokus ) om han inte redan läst den. Greider måste ju ha läst flera tusen böcker vid det här laget, men antagligen i fel ämnen, och därför kan jag även rekommendera matematikerm Ian Stewarts böcker.  Jag antar att han och alla ni andra redan läst Simon Singhs ”Fermats Gåta”, annars gör det!

Men sedan skriver Greider även en del sanningar (och jag ber om ursäkt att jag blir nyanserad här), som att svenska skolelever faktiskt tråkas ut av matematikundervisningen i grundskolan. Men detta beror inte på Björklund, som Greider hävdar har

 ”gått i bräschen för både mer av auktoritär betygssättning och till och med för speciella matematikklasser, där genierna ska samlas för sig. Min känsla är den att Jan Björklund antagligen är en av de sämst lämpade för att ge matematiken en ny chans hos skoleleverna. Han kan nästan symbolisera den pedagogik som låst matematiken vid tristessen… I den konservativa skolrevolution som Björklund anfört ingår också den självklara idén att det är bra med fler läxor. Och visst, läxor är ibland nödvändigt och bra. Men i många fall förvärrar läxorna bara de problem som finns och det gäller inte minst i matematiken. Jag har då och då suttit sena kvällar med min dotter som alltså på fritiden – långt från varje lärare – ställts inför matteproblem som det inte finns en chans i världen att lösa om inte en lärare är där”

Det behövs inte toppmodern IT-utrustning och nyslipade parkettgolv i skolan för att få upp skolresultaten. En sandlåda räcker gott och väl, se bara på genusforskarna, som sitter i en hela dagarna.

Ett: man behöver inte vara ett geni för att gå i matematikklass/spetsutbildning, för 30 år sedan var det den normala nivån på undervisningen. Och det är inte Björklunds pedagogik som lett till tristessen utan vänsterns flumpedagogik där varje elev ska lära sig att lära sig i en evig ”lärandeprocess” som läraren inte ska lägga sig i eftersom varje elevs inneboende potential ska leda till att denna själv ska uppfinna de metoder de behöver – vilket oftast tar hela grundskoletiden. Och det är här det som Greider kallar frihet och skaparlusta kommer in. Om läraren lär eleverna hur de ska tänka och resonera på matematiklektionerna så kommer de inte att behöva en lärare i närheten när de ska göra sina läxor. Men det förutsätter ju att man inte har problem med grundläggande stoff som de fyra räknesätten och manipulation av algebraiska uttryck mm. Men eftersom det i Sverige ofta tar nio eller tolv år att lära ut det mest grundläggande (medan det är överstökat på några år i andra länder, läs Häggströms Det är dags att göra upp räkningen i Axess) så kommer man aldrig till det där spännande Greider pratar om. Jag minns när jag hade ett gästlektorat på deltid på SSHL och lärde eleverna att förstå och genomföra induktionsbevis, de var riktigt fascinerade och kände sig väldigt stolta över att de förstått något som man i Sverige sysslar med först på universitetsnivå. Själv lärde jag mig matematisk induktion i en sandlåda i Bulgarien under en sommarlovsdag när grannbarnen som gick i 7:e klass visade mig det. Det visar också att det inte behövs mer pengar, fler specialpedagoger, fackpedagoger, datorer, nymålade bänkar och tredimensionella tavlor i skolorna, utan kunniga lärare som kan sitt ämne, elever som tar skolarbetet på allvar så att man kan gå vidare i ämnet, och en inställning bland lärarutbildare som skiljer sig starkt från Orstadius.

Det hjälper varken med genusforskare som kommer till skolorna för att ”problematisera” strukturer och hierarkier eller andra allvetande konsulter som ska prata fram ett självförtroende hos barnen genom att låta dem skriva komplimanger till varandra på lappar (ja, så illa är det!), ett genuint självförtroende hos skolelever vad gäller skolarbetet skapar man givetvis bäst genom att spendera tid på att lära dem att behärska ämnena, det duger inte att fortsätta i gamla hjulspår och sedan hyra in självförtroendecoacher.

Varje lärare borde ha en sådan här skalärprodukttröja

Och därför är Björklunds satsning helt rätt, och katederundervisning är bra. Så när Greider skriver (och jag instämmer): ”Men matematiken måste framförallt släppas ut ur sin genibur och bli någonting som varje människa kan känna är spännande.” så undrar jag på vilket sätt en satsning på mer matematik skulle utgöra ett hinder för det här. Och det är inte Björklund som ska ge matematiken en mening (Greider avslutar ju med: ”Men Jan Björklund är knappast mannen som kan ge matematiken en mening.”) utan matematiklärarna. Jag kan tänka mig att Greider i själva verket förläst sig på populärvetenskaplig litteratur och inser att matematiken är så mycket större än vad skolan ger sken av, men då ska han inte klaga på Björklund utan på sådana som Orstadius. Och för att kunna nå upp till en nivå där man kan uppleva ”frihet och skaparglädje” måste man ta sig igenom en massa annat stoff först. Om Greider vill räkna på flera dimensioner är det en fördel om han vet vad en vektor är, och ett koordinatsystem, och kan en massa räkneregler, annars kommer han ingenvart.

Ett Calabi Yau-rum för Greider att grubbla över

Det finns liksom en koppling mellan Greiders filosofiska dagdrömmar om flera dimensioner och grundläggande matematikkunskaper. För att förstå den djupare innebörden av de många dimensioner han talar om och som förekommer i strängteorin måste han även förstå något om Calabi-Yau rum, annars kan han inte förstå hur man ska packa ihop de extra rumsdimensionerna. Här återstår dessutom en massa forskning, men för att kunna ta del av den, och för att inte tala om för att kunna känna ”skaparglädje”, måste Greider läsa matematikerprogrammet i fyra-fem år och sedan doktorera i fem år på Calabi Yau-rum och därefter samarbeta med de ledande forskarna på området och resa jorden runt i flera år och leva på postdoc-stipendier. Kanske tjugo år senare, efter flera års slit och besatthet och undervisning av den framtida matematikergenerationen, när professuren närmar sig, kommer ett genombrott. Det är nämligen sådana ”mattegeniers” hårda arbete som gjort att Greider kan ligga i soffan och läsa populärvetenskaplig litteratur som söndagslektyr. Och det går inte att nå dit utan en seriös matematikundervisning i skolan.

Det gäller att börja i tid, envariabeln ska avklarad innan barnet fyllt ett år.

Men jag instämmer i att matematiklärarna borde ha fler inslag med sådan här verklighetsanknytning (iofs vet vi ju inte om de extra dimensionerna finns, men hur ska vi ta reda på det om vi inte jobbar med det?) bara att ta upp sådant här kan skapa ett matematikintresse hos eleverna, och sedan är det ju verkligen på tiden att man inför bevisföring, som är matematikens kärna, redan på högstadiet eller gymnasiet. Det finns ingen anledning till att man inte skulle kunna det här, eftersom det uppenbarligen går i Kina, Korea, Japan, Ryssland, Bulgarien m fl. Om man inte är en övertygad rasbiolog som tror att just de svenska eleverna inte har den förmågan, så borde man kanske undersöka lite närmare om det kan vara något man gör fel i svensk skolundervisning. Som att inte gå vidare till nästa nivå när det är dags, eftersom det skulle ”kränka” de elever som inte hunnit göra läxan eller orkat anstränga sig. Och därför stampar man på samma ställe i nio år. Under tiden kommer genusvetare och specialpedagoger för att kartlägga barnens självförtroende. Nyligen kunde vi läsa i DN att

”Dyslektiska elever som får intensiv lästräning under några månader gör större framsteg än elever som specialundervisas på vanligt sätt. Intensivträningen tycks ha samma goda effekt på elever med matteproblem.”

Notera det senare. Jaaa… kan det verkligen vara så att träning ger färdighet!? Vilket genombrott för svensk pedagogisk forskning! Ska denna särskilt utarbetade modell med ”intensivträning” kanske normaliseras. Då kanske gruppen ”elever med matteproblem” delvis försvinner? Vidare kan vi läsa att

 ”Förutom att eleverna klarar målen får de en tilltro till den egna förmågan att lära”.

Ja men helt otroligt, behövs det inte speciella självförtroendecoacher med utbildning i emotionell kompetens för det här? Och genusforskare? Och fackpedagoger utan kunskaper i något ämne? Har vi en hel konsultmarknad i onödan? Fick eleverna tilltro till sin förmåga genom att klara målen? Var det inte det jag just skrev ovan? Det var min personliga erfarenhet men nu verkar det som om det kan gälla rent allmänt – otroligt!

Elin Ottergren - en annan bloggande matematiker!

Matematikdoktoranden Elin Ottergren har också bloggat om Greiders artikel  och gör en bra jämförelse med grammatik som förutsättning för språkinlärning. Få tycker att grammatik är jätteroligt i sig ( jag tyckte dock det, men jag är ju galen  ) men det är nödvändigt. Nåja, i dessa tider vet man inte, man kanske har skippat det också eftersom det är ”tråkigt”. Läs resten av inläggen på Newsmill om detta: Matematik bör vara en del av allmänbildningen m fl. Neeej, nu fick jag ju inte plats med den formel jag skulle lägga upp till Greider – inlägget är redan på 16.000 tecken inkl blanks!  Får bli i nästa inlägg! Så detta medellånga inlägg är alltså en stor framgång för mig – det kunde ha blivit dubbelt så långt. Fast egentligen var det bara formeln jag skulle lägga upp – varför blir det alltid så här?!

Just det, glömde ju att skicka en hälsning till mina morföräldrar den 9:e september, Bulgariens fd nationaldag. Här kommer hälsningen: