För den som bara vill göra eller se testet  - se längst ner i inlägget!

Flicka könskodar sitt leksaksslott

Igår var det exakt ett år sedan min ”Genusvetare förvirrar barnen”-artikel publicerades i SVD (här om läsarreaktionerna) och som var en reaktion på en DN-artikel om hur genusforskare kommit fram till att ”klätterställningar, gungor, sandlådor och cyklar – den tillrättalagda miljön på förskolor kan förstärka könsroller och maktstrukturer hos barn.” Barnen agerar ”könspoliser” och ”könskodar” leksaker, och förskolepersonalens ”egna föreställningar om kön” påverkar barnen, och den enda räddningen är  ”genuspedagoger” och ”genuskonsulter”. Idag kan man vara professor i ”genus, människa och maskin” och i bokhandeln kan man köpa böcker som ”Skönheter och odjur : en feministisk kritik av djur-människa-relationen” där författaren resonerar kring ”normer, normalitet och makt i förhållandet mellan människor och djur” och med detta ”visar hur en feministisk kritik kan klarlägga samband mellan underordning av olika grupper.”

Genusvansinnet fortsätter att förfölja oss från vaggan till graven, eller åtminstone tills vi gått ut skolan, trots att  det i både skolans och förskolan läroplaner (Lpo94 resp Lpfö98) uttryckligen står:

”Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen”

Och just nu pågår faktiskt en debatt om just genuspedagogik på Newsmill. Pär Ström var först ut med Låt inte genusproffsen välja leksaker! Observera Moderatmännens inlägg:

För Moderatmännen är självuppoffring ett passerat stadium

”Krigsleksaker borde förvisso vara helt okej för små gossar att leka med, men tyvärr så anser vi att den bakomliggande strukturen – som reducerar män till något slags offerlamm som ska uppoffra sig för kung och fosterland och inte minst kvinnor – är lika skadlig som den är oacceptabel i ett jämställt samhälle. Ge därför inte krigsleksaker till era pojkar denna jul utan köp hellre en Barbiedocka eller en rosa prinsessklänning till dem… Gamla idéer om ridderlighet, gentlemannaskap och hur en ”riktig” man ska vara, har blivit mäns största fiender då de uppmuntrar till självuppoffring och försakelse. Här har män mycket att lära av feministers obstinata ovilja att låta sig reduceras till redskap för någon annans agenda.”

Hade det inte varit för att radikalfeministerna provocerat fram denna extrema själviskhet hade jag nästan klandrat Moderatmännen.

Låt mig citera ur statens offentliga utredning ”Jämställdhet i förskolan” (SOU 2006:75):

Sid 58: ”Den som har ”genusglasögonen” på sig behöver nog inte gå längre än till hallen för att upptäcka det……Barnen trivs, peronalen trivs och föräldrarna är nöjda. Men som vi redan konstaterat, behöver inte trivsel automatiskt betyda att en förskola är jämställd. De könsstrukturer som finns i förskolan speglar ofta de mönster som finns i samhället utanför. Som vuxen kan det vara svårt att upptäcka och förhålla sig kritiskt till detta eftersom man lever mitt upp i dem.”

Det viktiga är således inte att barn, föräldrar och personal trivs och är nöjda med förskolan, utan att ”jämställdhet” råder, och det är bra att det blir svart på vitt nu att genusvetarnas ”jämställdhet” står i motsatsförhållande till lycka och trivsel.

På sid 151 förklarar man det problematiska i att lära ut tolerans och acceptans bland barnen eftersom detta innebär att  det finns något ”avvikande” som måste tolereras och accepteras.  Citat:

”Det kan låta konstigt att tolerans och acceptans inte är den bästa vägen att gå, men problemet med detta synsätt är att det ofta saknar maktperspektiv”

På sid 54-55 under ”Män + förskola = jämställdhet” får vi höra den svenska genusmaffian uttala sig kritiskt om jämställdhetsarbetet i förskolor i Norge, Belgien och Skottland eftersom man där vill ha in fler män i förskolan av fel skäl, nämligen att män har något att tillföra i egenskap av män:

”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.”

Följdfråga: varför vill svenska genusvetare absolut ha in 50% män som anställda i förskolan?

Förskolepersonal uppmanas att "avkoda" det "könade lekmaterialet"

På sid 110 får vi veta att personalen uppmanas ”avkoda” de ”könade” leksakerna på genusexperternas inrådan. På förskolan Kullegården i Partille har man istället för att plocka bort något valt att köpa in fler flickleksaker, samtidigt som personalen ”arbetar för att avkoda allt material och ge det samma status”. Det ”pojkkodade materialet kan” enligt statens utredare nämligen ”kopplas till hierarkin i genusordningen som ger det pojkar ägnar sig åt ett högre värde.” Hur i all fridens namn könsavkodar man en platsbil? Vad sysslar regering, riksdag och svenska myndigheter med egentligen som sanktionerar och finansierar denna fullständiga idioti!?

På sid 114 får vi från en utvärdering reda på det dilemma förskolepersonalen står inför då man dels ska förmedla ett kulturarv i form av sånger och sagor, och dels motverka traditionella könsroller, med pekpinnar från upplysta och allvetande ”gensupedagoger”:

”Vi har diskuterat fram och tillbaka hur vi ska förhålla oss till kulturarvet när det strider mot vårt uppdrag att motverka traditionella könsroller. Till slut har vi valt att lyfta bort vissa titlar från barnens hyllor eftersom vi inte känner att vi kan stå för det böckerna förmedlar. Vi kan komma att läsa dessa böcker i framtiden, tex i samband med teman om hur det var förr i tiden, men vi vill inte att barnen ska bläddra i böckerna där både bild och text förmedlar passivitet för flickor och aktivitet för pojkar”.

På sid 120 får vi från en utvärdering veta hur det går med ”föräldraproblemet”:

”Den vanligaste bilden många verkar ha är att jämställdhetsarbetet ofta motarbetas från föräldrahåll när frågan introduceras. Ett sådant exempel kommer från projektet ”Vidgade Vyer” i Östersund. En bit in i arbetet blev motreaktionen från några av pojkarna på den berörda förskolan starka. De motarbetade personalen och det blev mer eller mindre kaos i gruppen. Delar av föräldragruppen ville då att projektet skulle avbrytas och det var nära att personalgruppen gav upp, men med hjälp av handledare jobbade de vidare och till slut löste sig problemen.”

Löste sig problemen? Genom att kuva de föräldrar (troligen flertalet) med en avvikande åsikt i frågan? Och vad gäller det obligatoriska skolväsendet är det samma trend. I DEJA:s (Delegationen för jämställdhet i skolan) delbetänkande som kom i somras (slutbetänkandet kommer 2010) ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” SOU 2009:64 kan vi tex på sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” läsa följande:

Pojkar underpresterar för att upprätthålla sin hegemoniska maskulinitet?

”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan”

Som en följd av denna insikt vill genusvetarna nu ägna kommande decennium åt att  ”dekonstruera maskuliniteten” för skattebetalarnas pengar.

På sid 46 ser vi att det inte spelar någon roll om lärarna behandlar eleverna lika eftersom:

”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

På sid 240 fortsätter det:

”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Från Maria Hjalmarssons doktorsavhandling (Göteborgs Universitet) om genusordningen inom lärarkåren (källa):

”I resonemang om genusordning avfärdar emellertid de yngre lärarna, och då främst de yngre kvinnorna, ett sådant resonemang och betonar istället den enskilda individens betydelse än betydelsen av en strukturell eller symbolisk genusordning.

-  Många inom skolan pekar på att man vill ha in ”det andra”, det manliga i grundskolan. Men det verkar finnas en uppfattning att kvinnor inte kan bidra med ”det manliga”. Faran är att detta förstärker könssegregeringen och könsstereotyperna inom grundskolan vilket gör skolan motsägelsefull, säger Maria Hjalmarsson som skrivit avhandlingen inom ramen för forskningsprojektet Förändrade köns-/genusordningar i skola och utbildning. Policy, perspektiv och praktik.

Intressant, ”det manliga” är inget unikt för män, men ”det kvinnliga” (perspektivet) måste in i bolagsstyrelserna och detta kan bara biologiska kvinnor bidra med – hyckleriet vet i vanlig ordning inga gränser.

Genusglasögonen måste på i tid!

Linköpings Universitetsportal ”Lika Villkor” erbjuder oss att göra ett test inom Harvardbaserade ”Project Implicit” om vi bär på omedvetna fördomar angående (välj test själv) sexuell läggning, hudfärg, ålder, etnicitet, kön, vikt, länder. Det senare testet ”erbjuder en ny metod för att studera nationalism.” För tänk om man år 2009 bär på ”fördomen” att den som är äldre faktiskt är äldre, eller att den som är kvinna verkligen är kvinna, eller om man anser att det finns olika länder, och tänk om man hellre vill bo i ett land än ett annat? Dessa ”föreställningar” om ”verkligheten” som man eventuellt bär på innebär att man livet ut lurar sig själv vilket påverkar ens välmående och hälsa i en tid när det är de intersektionella genus- och fördomsforskarna som bestämmer vad som är verkligt och inte.

Den svenska samarbetspartnern i Projekt Implicit utgörs av en forskningsgrupp vid Uppsala Universitet som leds av professor Bo Ekehammar (se här). Här är huvudsidan. Notera dock att ”IP-adresser registreras rutinmässigt men dessa är helt konfidentiella” (se info).

VARSÅGODA: VÄLJ DEMOTEST!

Uppdatering: forskare kritiska mot implicita associationstestet.

Efter utfört test kan det vara på sin plats att se Indoctrinate U (del 1):

Årets julklapp är en strömförande genusbrödrost

Studenter vid Mälardalens Högskola har ägnat sig åt ”Leksaksdesign ur ett genusperspektiv” och ”har tillverkat egna leksaker, som ska stimulera till kreativ lek oavsett om barnet är en pojke eller flicka”. Vad har stimulerandet av kreativitet med genus att göra? Är inte korrelationen snarare negativ? Till vänster en bild (härifrån) på en av leksakerna – en rostig och nedklottrad brödrost från 80-talet med två metallfjädrar som sticker ut. Kommer ungarna inte att få ström i sig? Eller är det detta som är poängen – en liten elchocksbehandling så att de blir genusmedvetna? År 2009 är det fullt rimligt att riskera 220 volt i kroppen och massdöd av hjärnceller om det finns en liten om än försvinnande chans att via vägguttaget implementera ett genusmedvetande. Jag funderar själv på att köpa den där strömförande brödrosten – kanske kommer jag att vakna upp då och inse att hela genusvansinnet bara varit en enda långvarig psykos? På tal om barnleksaker, igår tog Studio Ett upp bojkott av rosa leksaker i Storbritannien (här) och ikväll kommer Studio Ett att ta upp slutförvar av kärnavfall och jag hoppas inte de missar genusperspektivet som ju måste beaktas även i denna fråga!!

Trodde ni det var slut på genusnyheter nu? Genusnyheterna tar aldrig slut och genusmaskineriet är faktiskt det enda exemplet på en äkta evighetsmaskin, uppfunnen och patenterad i Sverige. Regeringen ger ytterligare 20  miljoner kronor till SKL för jämställdhetsintegrering inom programmet ”Hållbar jämställdhet” (man är nu totalt uppe i 145 miljoner). I Regeringens pressmeddelande står att det handlar om ”bestående verksamhetsförbättringar”, men SKL som delar ut pengarna till sökande uppger att ”Ansökningarna handlar ofta om att göra en översyn av styrsystem och beslutsprocesser samt att utveckla IT-system och brukarundersökningar så att all statistik kan könsuppdelas. Många innehåller också riktade utbildningsinsatser för förtroendevalda och chefer för att öka kunskaperna om genus och jämställdhet.” Könsuppdelad statistik och genusgropaganda således, och inget som kommer medborgarna till del. Här är beslutet om JÄMI från 2008  för den som inte vet vad ”jämställdhetsintegrering” är. Nu har pengarna börjat delas ut och det är nu helt svart på vitt att pengarna går till att ”öka medvetenheten kring makt, genus och normer bland förtroendevalda, chefer och personal.” Vi bekostar vår egen hjärntvätt!

Normbrytande bullbak i Lund

Men det räcker inte med att införliva ett genusperspektiv i all statlig förvaltning. Genusmaffian deltar även på FN:s klimatkonferens för att få in ett genusperspektiv, och den otroligt viktiga och avancerade forskning de bidrar med i frågan är att könsuppdela mänskligheten och sedan peka på ”hur män och kvinnor på olika sätt bidrar till och drabbas av klimatförändringarna.” Dagens genusforsknings övergripande strategi kan kort sammanfattas med orden ”Där vi ser pengar – där ser vi genus!” och det är inte konstigt – även pengar är ju könade, vilket som bekant miljöpartiet uppmärksammat. Att ”köna” klimatfrågan måste vara det mest banbrytande påfundet för år 2009 som förtjänar ett eget Nobelpris i vansinne, möjligtvis ett delat pris med Hardqueer i Lund som åter varit i farten och i en nattlig queeraktion ”bytt kön och identitet” (könet förstår jag men hur bytte de identiteterna!?) på statyerna på Universitetsplatsen och dessutom bakat bullar åt polisen som en del i sin normbrytande verksamhet:

”Det är också viktigt att ifrågasätta – göra tvärtom mot normen… Som när polisen kom till huset på Botulfsgatan och vi stack ut en plåt med nybakade bullar till dem. Det är ett sätt att ifrågasätta deras machoattityd.”

Vad har ni gjort för andra aktioner?

”Vi bytte ut några av böckerna på Filosofiska institutionens bibliotek mot andra, som vi tyckte mer nödvändiga. Plus att vi bytte kön och identitet på statyerna på Universitetsplatsen… Det är viktigt med vardagsaktivism, att agera när man ser att det behövs. Är jag ute på en klubb kan jag lika gärna testa att klä av mig, så får man se när jag bli utslängd. Jag gjorde det en gång i somras – på en klubb för hbtq-personer dessutom. Och blev utslängd!”

Vi sitter alla mitt i genuslabbet

Ha ha, de är lite roliga trots allt! Tills de hamnar i maktens korridorer givetvis… För att testa gränserna för hur mycket resten av mänskligheten tål är nog vad genusvansinnet ytterst handlar om, och vi är alla försöksdjur i det experimentet. Problemet är bara att vetenskapliga experiment normalt sett är avgränsade i tid och rum, i synnerhet om det finns risk för dödlig utgång eller irreversibla hjärnskador, så att arten kan fortbestå efter avslutat experiment. Så är inte fallet med genusvansinnet som blivit allomfattande och antagligen kommer att visa sig bli en av de ”universella värderingarna” när värdegrunden är klar 2010. Det börjar bli dags att en gång för alla avlägsna genusvansinnet från all offentlig verksamhet. Jag har därför som en sista utväg kontaktat ledande forskare i geologi och experter på plattektonik vid Stockholms Universitet som förklarat sig villiga att hjälpa mig att iscensätta en artificiell kontinentalförskjutning för att bryta loss och förflytta hela Nationella Sekretariatet med genusmaffian på bort från norra halvklotet i ett första steg och bort från planeten Tellus i ett andra steg för att sedan föras vidare ut i rymden mot det svarta hålet i Vintergatans mitt.

Lagrangepunkterna

I ett tredje steg ska jag tillsammans med några astronomer i Lund försöka skapa artificiell gravitation genom att rotera en supraledare så att vi kan hämta hem Sekretariatet en gång per decennium för att se vad som hänt, alternativt kommer vi att placera sekretariatet i en Lagrangepunkt där jordens och solens gravitation tar ut varandra och som därför utgör en stationär punkt och säker förvaringsplats, och sedan studera utvecklingen kontinuerligt med mitt teleskop, det gäller ju att hålla sina fiender nära och under uppsikt! Detta avlägsningsprojekt kommer att påbörjas under januari 2010 direkt efter att jag hållt mina tentor, så bli inte rädda om det kommer några små jordskalv då och då från och med mitten av januari – det är bara jag som jobbar fysiskt med genusfrågan.

Vad hände förresten med det förra jobbet jag sökte som informatör åt genusmaffian? Fick jag inte det? Näha nä, men skam den som ger sig! Nu söker Centrum för genusvetenskap i Lund en genuslektor, där forskningen ska bedrivas inom projektet ”En öppen akademi” där en aspekt, utöver att ”utveckla en forskningsprofil kring makt, jämställdhet och mångfald inom akademin, utifrån feministiska, postkoloniala och queera perspektiv” är att ”utforska motstånd mot jämställdhet och mångfald inom universiteten som organisation”.

Jag vill utforska mig själv ur ett postkolonialt perspektiv för att se om jag i strid med den rådande uppfattningen möjligtvis bidrar till jämställdheten utan att vara en medlöpare till genusmaffian, tex genom det projekt som jag igår fick brev om att jag beviljats bidrag för och på vilket sätt jag, genom att inte underordna mig genusideologin, är queer i ett postgenussammanhang, och hur ser maktrelationen mellan mig och genusmaffian egentligen ut när jag inte får de genusjobb jag söker? Jag får väl läsa på om Judith Butlers heterosexuella matris och vilken den är framgår av denna artikel om genustrubbel:

”Butlers syfte i Genustrubbel är, som titeln antyder, att skapa trubbel. Hon menar att trubbel är en nödvändighet eftersom kön inte är en naturlig och fast enhet utan en trasslig och socialt konstruerad icke-sanning… Den heterosexuella matrisen är en genusmodell som utgår från att kroppar (män och kvinnor) görs begripliga genom ett visst genus (maskulinitet och femininitet). Dessa två enheter organiseras som motsatta genom en tvingande heterosexuell praktik (män åtrår kvinnor och kvinnor åtrår män). Det är genom detta system som föreställningen om en ursprunglig natur skapas. Förbud och påbud får människor att agera utefter könsspecifika normer, något som upprepas tills vi förväxlar orsak med verkan. Butler menar alltså att vi upplever män och kvinnor som ett naturligt faktum när de egentligen bara är en effekt av den heteronormativa matrisen”.

Den heterosexuella matrisen

Jag minns nu att jag ju tidigare utvecklat den Butlerska matrismekaniken här men jag har ju helt glömt bort att skicka detta banbrytande blogginlägg för vetenskaplig publicering i någon ansedd genustidskrift så att jag kan lägga det på mitt CV. Kanske därför jag inte fått något genuslektorat än? Kanske jag tills vidare kan medverka i Uppsala-projektet Gränsöverskridande möten som fått 10.8 miljoner från VR för att ”problematisera” de ”ökade spänningarna” mellan genusvetenskapen och naturvetenskaperna och där gränsöverskridande möten ska hjälpa naturvetarna, då ”Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och –kritik” (sic!) Jag behöver geeenast den där strömförande genus-brödrosten! Väck mig någon – detta är inte sant!!!

Vem fick dessa 10.8 miljoner? Hoppsan, det var ju samma Margaretha Fahlgren som håller i Uppsala Universitets genusmärkning. Stämmer det anonyma mail jag fått om att hon är påtänkt som nästa rektor för Uppsala Universitet? Det rimmar i så fall väl med projektet att sätta sina egna på strategiska poster för att gendermainstreama hela samhällsapparaten för skattebetalarnas pengar och ta över landet. Hur var det nu med samverkande maktordningar och det förtryckta genuskollektivet? Med några miljoner kronor hinner man ställa till med mycket på tre år. Själv fortsätter jag naivt min verksamhet i tron att fler (av båda könen) kommer att få upp ögonen för matematikens skönhet om vi spelar in våra populärvetenskapliga föreläsningar under tre månader för en över 200 gånger lägre summa och sedan sprider dem, än om vi ”problematiserar” de ”ökade spänningarna” mellan genusvetenskap och naturvetenskap för 10.8 miljoner. Vad tror ni?

Hur öka intresset för naturvetenskap?

Här har jag listat några beviljade genusprojket som säkert är avgörande för vår arts slutliga undergång. Och istället för 145 miljoner till SKL:s ”jämställdhetsintegrering” kunde man  införskaffa ca 145.000 teleskop och skänka till landets skolor för att stimulera elevernas intresse för vetenskap. Men förvisso, om teleskopen inte används för att leta patriarkala strukturer i himlavalvet så skulle ju ett sådant växande intresse för vetenskap riskera att utveckla ungdomarnas logiska förmåga vilket på sikt innebär ett allvarligt hot mot hela genusmaffians verksamhet, och då framstår ju JÄMI som ett mer förnuftigt alternativ att satsa på. Vi kan därför luta oss tillbaka och slappna av i trygg förvissning om att landets högsta ledning fattar kloka beslut, även om de observationer jag gjorde i helgen med mitt eget teleskop dessvärre visar att det borgerliga blocket håller på att blåsa upp till en röd jätte. Fast eftersom de irrationella talen är en del av det västerländska kulturarvet så är det väl helt logiskt att föra en irrationell politik – det är detta politikerna menar med att de vill bevara kulturarvet.

Är normalfördelningen egentligen en fallossymbol?

Några dagsaktuella inlägg i genusdebatten: Om MUF-ordförandens feministiska initiativ (Pär Ström) (i rättvisans namn ska nämnas att det finns sunda röster), Pelle Billing startar nätverk och Johan Lundberg skriver på Axess-bloggen att en journalist på DN inte ens kunde räkna när hon skulle göra könsuppdelad statistik på artiklarna i senaste Axess, vilket visar att det verkligen behövs insatser i matematik och inte i genusfrågor. Eller blir nästa steg att utvidga genuseländet med en ”intersektionell förståelse av begreppet genus” (som jag sett flera tendenser till) där man börjar registrera all mänsklig aktivitet inte bara utifrån kön utan även ålder, etnicitet, klass och funktionshinder mm. För att därefter med olika tvångsåtgärder uppnå en exakt avspegling av det omgivande samhället inom all privat och offentlig verksamhet. Men just det – det förslaget kom ju redan 2006! I SOU 2006:79 – Kamalis Integrationens Svarta Bok, vad gäller etniciteten, och dåvarande demokratiminister Orback påtalade att flera av Kamalis förslag var författningsstridiga. Varför får då genusvetarna hålla på, och hur rimmar registrering av kön med var och ens rätt att själv välja detsamma? Med tanke på det ena vansinniga utspelet efter det andra kan man misstänka att kvoteringsmodellen sedan flera år tillbaka redan smygimplementerats i all statlig förvaltning vad gäller IQ och att vänsterfalangen på normalfördelningskurvan lyckats kuppa bort övriga IQ-inkvoterade.

Relaterat till genusbrödrosten: inlägg om dagisgenus.

Axess nr 9/09

Nu har det nya numret (nr 9) av Axess Magasin kommit ut. Numret heter ”I väntan på framtiden” och handlar om ”modernitetens komplicerade förhållande till den klassiska traditionen och demokratin”. Min krönika ”Grunt om värdegrund” finns på sidan 60. År 2008 initierade regeringen som bekant en tre år lång värdegrundsdialog för att ”skapa en förstärkt gemensam värdegrund” eftersom diskussionen ”inte gått i takt med samhällets utveckling” (här Sabunis anförande på temat 2008).  Dialogen ska handla om vilka de universella värdena och de mänskliga rättigheterna är och lyfta fram hur dessa ibland krockar. Det är tveksamt om det går att sätta sig vid skrivbordet och snickra ihop en gemensam värdegrund som alla förväntas omfamna utan invändning, men syftet är gott – att stärka demokrati och mänskliga rättigheter. Läser man diverse styrdokument som exempelvis det obligatoriska skolväsendets läroplan får man intrycket att den demokratiska värdegrunden innebär att man ska respektera olikheter i människors uppfattningar, synsätt och värderingar  – dvs människors olika värdegrunder. Så en konkretisering av innebörden av såväl den demokratiska som den gemensamma värdegrunden med de grundläggande värderingar som det är skolans demokratiska uppdrag att förmedla är välkommen. Tills vidare tolkar jag den demokratiska värdegrunden som att man ska acceptera att människor har skilda värdegrunder. Kommer förresten inte projektet med en gemensam värdegrund att krocka med den demokratiska värdegrunden?

Arbetet med den gemensamma värdegrunden pågår 2008-2010

År 2010 ska man sammanställa alla erfarenheter och möjliggöra för involverade parter (representanter från riksdag, kommuner, landsting, organisationer, fackföreningar och forskare) att arbeta fram rekommendationer för det fortsatta arbetet. I pressmeddelandet från regeringen underskrivet Sabuni ovan uppges att ”Vi kommer också att genomföra en ny studie där svenska folket får ta ställning till ett antal dilemmafrågor om exempelvis yttrandefrihet, jämställdhet och politisk jämlikhet”. Ska dessa ställningstaganden utgöra ett aktivt bidrag till konkretiseringen av värdegrunden eller bara hanteras som en opinionsundersökning för att kunna bedöma hur pass långt avståndet är mellan befolkningen och visionen om en (redan inofficiellt antagen?) gemensam värdegrund? På tal om att stärka demokratin, som ju är en uttalad del i arbetet med den gemensamma värdegrunden – kommer vi att få folkomrösta om denna värdegrund och blir det i så fall innan eller efter valet 2010? Hur hade man tänkt förankra värdegrunden en gång för alla, och kommer en eventuell ny regering att börja snickra ihop en ny och annorlunda värdegrund? Jag vill helst redan nu veta hur jag ska tolka demokratibegreppet och vilka värderingar som kommer att vara universella under nästa och helst också nästnästa mandatperiod. Och kommer det att ingå i yttrandefriheten att få kritisera värdegrunden?

Detta kan vara ännu viktigare för forskare inom humaniora och samhällsvetenskap att få veta. Mina matematiska bevis kan inte krocka med någon värdegrund och gör de det så är det fel på värdegrunden och inte på matematiken. Då den logiska förmåga jag förvärvat genom matematiken råkat smitta av sig även på andra områden i min hjärna så föreslår jag mig själv som konsult åt regeringen för att utarbeta ett logiskt motsägelsefritt värdegrundssystem för att förhindra sådana här problem i framtiden. Frågan varför just jag ska få utarbeta den gemensamma värdegrunden är inte konstigare än frågan om varför någon annan ska göra det. Jag kan initiera en dialog här på bloggen och sammanställa detta som underlag. För någon ursvensk värdegrund finns ju inte och i den mån den finns är den som vår käre statsminister påpekat barbarisk. Därför borde värdegrunden, likt allt annat gott, komma utifrån, och inte inifrån Regeringskansliet. Vad sägs om att hämta in värdegrunden från Saudiarabien? Själv skulle jag iofs föredra Bulgarien om jag måste välja utifrån. Vad menas för övrigt med utifrån?

Bor vi på ett Möbiusband?

Finns det verkligen någon skarp gräns mellan in- och utsida eller ska jag tolka regeringens allmänna hållning som att jordklotet är ett Möbiusband? Med stöd i ett citat från en annan insiktsfull politiker: ”Det var faktiskt inte vi svenskar som byggde Sverige. Det var människor som kom utifrån.” (Maud Olofsson, 2007 sid 6 här) så föreslår jag att vi fortsätter denna uråldriga tradition och i toleransens namn låter någon annan komma hit och bygga värdegrunden. Och då gälls inte att svenska politiker åker på konferens till Teneriffa och sedan kommer tillbaka över gränsen, tio kilo tyngre och en erfarenhet klokare, där den senare innebär att de insett hur smart det var att bli politiker så att man kan åka på semester för skattebetalarnas pengar. Eller semester och semester, det var antagligen en seriös genuskonferens, och de tio kilona är tyngden av de härskartekniker de fått med sig hem, som boken: ”Den andra och femte härskartekniken – metoder för förlöljligande och påförande av skuld och skam som metod för att gender-mainstreama och legitimera sin extrema hållning och få den cementerad som ett faktum i samhällsdebatten för all överskådlig framtid.” Bara den boken väger tre kilo och resten väger sju – det är tufft att vara svensk politiker.

För att återgå till verkligheten, eller jag var ju i verkligheten, men för att återgå till värdegrundsdialogen då. Jag har personligen fortfarande inte blivit tillfrågad om något, och jag antar att om medborgarna tillåts ta ställning i exempelvis genusfrågan så kommer flertalet inte att instämma i att ”den nordiska synen är dock att könet är en konstruktion” eller att svensk förskola ska representera ”såväl ett barnpedagogiskt som könspolitiskt projekt” (såsom fastslagits i SOU 2006:75 sid 55 resp 19). Genusfrågan visar hur svårt det är att få alla medborgare i ett land att enas kring en enda uppifrån pådyvlad åsikt som snickrats ihop vid våra lärosäten och sedan basunerats ut via statens megafoner i decennier nu utan att man lyckats ena befolkningen i frågan. Där kan man tala om social konstruktion och enkelriktad ”dialog”.

Detta förfarande är för övrigt ett utmärkt exempel på utövandet av den första härskartekniken ”Osynliggörande” vilket som ni ser innebär ”Att tysta eller marginalisera oppositionella personer genom att ignorera dem.” Det leder mig förresten till frågan om hur de ”involverade parterna” är utvalda. För värdegrunsdialogens webbplattform som är framtagen av regeringen ser mest ut som en enkelriktad kommunikationskanal för redan befintliga organisationer. Pågår själva dialogen ”experterna” och organisationerna emellan medan jag är på jobbet och betalar skatt för att de ska utöva den tredje härskartekniken ”Undanhållande av information” mot mig? Det ska bli intressant att se värdegrunden när den är klar. Här är ett exempel på ett liknande projekt som pågick 2006-2008  där man i projektansökan kan läsa om syftet, som är att kartlägga olika värderingsmönster utifrån kategorierna traditionalism, modernism och postmodernism vad gäller familjens roll och tankar kring jämlikhet och demokrati, och utifrån detta utarbetat en ”värdegrundskarta för professionellt bruk” i Uppsala med syftet att olika grupper ska ”bli mer medvetna om sin värdegrund och kunna förhålla sig till andra värdegrunder på ett medvetet sätt”. Men regeringens projekt är alltså nu att skapa en enda gemensam värdegrund som så många som möjligt ska omfatta. Inte konstigt att det tar tre långa år – nästan lika länge som Sverige existerat ju. Eller har mina lärare lurat mig?

Maskulinitet är föränderlig - det är dags att tänka om!

Apropå skolan så har den visst en egen värdegrundsportal. Där kan man beställa Värdegrundshandboken online (flik överst). Materialet vänder sig till personal inom grundskola och gymnasiet. Under ”lektionexempel” kan man läsa gratis. Här är tex ett lektionsexempel för gymnasiet om ”genus, jämställdhet och fördomar”:  ”Genus är vårt sociala kön, och handlar om de föreställningar om och förväntningar vi har på hur kvinnor och män bör vara: gester, kläder, språk, vad vi gör eller inte gör. Till vardags tänker vi inte så mycket på det – inte förrän någonting bryter mot det vi förväntar oss. Exempelvis när killar sminkar sig – och ännu mer om en 50-årig man skulle göra det. Eller om en tioårig kille skulle komma i kjol till skolan, eller en tjej som jämt har skrap- och blåmärken på knäna. Kanske är det särskilt viktigt att diskutera våra föreställningar om män och maskulinitet, eftersom det diskuteras mindre, och en förändring av hur vi ser på maskulinitet – inte minst hur män ser på maskulinitet – främjar jämställdhet. Lektionen syftar till att låta eleverna reflektera över hur vi bekönar egenskaper och uttryck. Eleverna ges även möjlighet att ifrågasätta och vidga de ramar könen tillåts röra sig inom.”

Får man ifrågasätta själva lektionsexemplet? Eller vad det har i svensk skola att göra överhuvudtaget när svenska niondeklassare inte ens kan lösa en andragradsekvation, medan kineser och östeuropéer lär sig avancerad bevisföring i den åldern utan en enda genusvetare i sikte! Och där andelen kvinnor på tekniska utbildningar är långt högre än i Sverige. Är denna andel möjligtvis omvänt proportionell mot genusvetartätheten? Man kan ju nästan misstänka det.

Alla ska vi kasta oss nerför (s)tupet

Jag trodde att det var var och ens rätt i detta liberala lyckorike att sätta upp sina egna tio gudomliga budord. Eller är det frihet under ansvar som gäller? Ungefär som när dagens skolelever själva ska ta ansvar för sin utbildning och sin fostran, bortsett från den obligatoriska genuspropagandan då? Genuspropagandan ska fostra barnen till demokratiska medborgare som ska kunna ta aktiv del i en demokratisk debatt där utgången redan är given och där det demokratiska samtalet redan från början följer en given mall, och det är skolans demokratiska uppdrag att se till att ingen rör sig utanför denna mall, eller järntriangel, och ve den olycksalige dåre som självständigt rör sig mot hypotenusans utkant och avviker från grundmängden när det är dags för oss alla att tillsammans och i en gemensam kraftansträngning kasta oss utför det propagandakantade stupet och förgås. Det är för övrigt just detta som avsågs i förra valrörelsen med (s)-slogan ”Alla ska med” vilket jag insåg efter att ha tagit del av några interna (s)-mail om det genusindustriella komplexet – alla ska vi följa med sossarna ner i avgrunden och det är då och endast då det gäller att vara solidarisk med sina medmänniskor. Ingen ska nämligen lämnas ensam kvar i ett övergivet tillstånd av förnuft och klarsynthet, ett sådant utanförskap måste motarbetas till varje pris och det är däri den framtida politiska utmaningen ligger: att fördumma alla samtidigt med en och samma funktion.

På tal om funktioner har jag just beräknat att utifrån dagens negativa utgångsläge på så gäller att integrationen med en gemensam värdegrund som de naturliga logaritmernas bas går mot noll efter en oändlig gränsövergång -  se själva:

För samhällsutvecklingen som helhet gäller fortfarande min gamla vetenskapliga ansats till förståelse:

som ni kan läsa mer om här i mitt förslag på Theory of Everything men jag har konstigt nog glömt att ta med genusvansinnet explicit, men jag antar att jag då tänkte att det ingick i pk-funktionen, fast nu vet jag bättre. Genusvansinnet står i en kategori för sig – läs mer om kategoriteori här: Ha ha ”A term dating from the 1940s, ”general abstract nonsense” refers to its high level of abstraction, compared to more classical branches of mathematics.”

Avslutningsvis en video med Mark Steyn (tipstack till Erik & Dogdylan):

”Our core value is that we have no core values”

Uppdatering: den bloggande journalisten Ingrid Carlqvist har fått sparken som chefredaktör för Villaliv (Journalisten, Resumé)  efter att meningsmotståndare utövat påtryckningar. Flera bloggar har uppmärksammat saken (Pelle Billing, Pär Ström, Dick Erixon, Ann Helena Rudberg, Medborgarperspektiv, Erik med flera).  Yttrande- och åsiktsfriheten har sitt pris. Hur kommer den nya värdegrunden att ställa sig till detta?

Ikväll kl 19.00 kommer jag att hålla ett föredrag om genusmaskineriets intåg i utbildningsväsendet, från förskola till grundskola och vidare upp till universitetet. Detta kommer att ske hos Högerteknologerna (KTHs borgerliga och liberala studenter). Alla intresserade är välkomna! För mer info se här! Lokalen ligger på Drottning Kristinas väg 13, närmsta T-banestation är KTH.  Genusväldets intåg intresserar visst många (skärmdump härifrån för 10 min sedan):

Genus-kommissarier intar Uppsala Universitet

Bertil Holmlund, professor och prefekt vid Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala Universitet skriver i en kritisk debattartikel i UNT: ”Genusnormen en Sovjetmodell?” om hur genuscertifieringen nått de humanistiska och samhällsvetenskapliga institutionerna vid universitetet: ”Det bör finnas kurslitteratur som ”analyserar aktuellt ämne ur genusperspektiv”. När kurslitteratur som saknar genusperspektiv används bör den ”problematiseras ur genusperspektiv”. Åtgärder bör vidtas för att ”identifiera brister med avseende på genusmedvetenhet” och ”höja genusmedvetenheten”. Ambitionen verkar vara att genusperspektivet ska genomsyra all verksamhet vid universitetet, inklusive forskningen… Genuscertifiering innebär krav på ”perspektivmonopolisering”: genus är det perspektiv som ska gälla och omfattas av alla. Det går inte att komma ifrån att denna sorts upphöjande av genus till överordnad norm leder tankarna till den roll som marxism-leninismen spelade i Sovjetunionen och dess lydstater.”

Förra hösten var det Lunds Universitet som drabbades av genushysterin och forskarna protesterade högljutt men projektgruppen arbetade vidare med stöd av dåvarande rektor (se tidigare blogginlägg, man kan ur slutrapporten från Lundagruppen se att man skiljer på  ”genusperspektiv i undervisningen” och ”genusmedveten pedagogik”: ”Med genusperspektiv avses i policyn det konkreta innehållet i utbildningen och med könsmedveten pedagogik formerna för undervisningen”). Nu har denna tvivelaktiga och extremt resurskrävande verksamhet spridit sig.

Redan förra hösten till Göteborgs Universitet (läs om institutionens dilemma med genusperspektiv på Anselms Gudsbevis och Humes regelbundenhetsteori) och nu  är det alltså dags för Uppsala Universitet. Jag har fått tag i den utredning om ”genusmärkning” av verksamheten som just nu är ute på remiss hos fakultetsnämnderna inom samhällsvetenskap och humaniora. Jag har inte hunnit få upp den på någon server än men kommer att ordna detta under morgondagen (se uppdatering av inlägget då med länk, se längst ner i inlägget) nedan en skärmdump av förstasidan, yttranden ska vara inkomna senast den 15 januari, man är visst försenad med utredningsarbetet:

Områdesnämnden för humaniora och samhällsvetenskap beslutade 2009-01-29 att uppdra åt professor Margaretha Fahlgren att utse arbetsgrupp för arbetet med genuscertifiering. Denna utsågs 2009-03-26 och kom att bestå av fem personer från Teologiska fakulteten, Juridiska fakulteten, Historisk-filosofiska fakulteten, Språkvetenskapliga fakulteten och Samhällsvetenskapliga fakulteten. Efter fyra sammanträden presenterade gruppen det 5-sidiga förslag som nu är ute på remiss. De verksamhetsaspekter för vilka genusmärkning anses vara av betydelse är: undervisning, arbetsfördelning, forskning (!) och rekrytering.

Några citat:

”Arbetsgruppen är splittrad vad gäller att uteslutande fokusera på genus. Ett flertal i gruppen anser att vi i de fall det är möjligt bör inbegripa även andra diskrimineringsgrunder än kön.” Jämför med slutrapporten från projektgruppen för genuscertifieringen i Lund ledd av Tiina Rosenberg, där man (sid 3) kan läsa att ”Projektgruppen har valt att i första hand fokusera på genus, men är öppen för en intersektionell förståelse av genusbegreppet. Intersektionalitet innebär att ta hänsyn till fler faktorer än kön, såsom etnicitet, klass, sexuell läggning, ålder, funktion, religion och andra samverkande, och varandra förstärkande,maktordningar.” Vi kan alltså förvänta oss en stor intersektionell fanatisk aktivistkader bestående av i princip halva befolkningen som måste anställas för att granska att resten sköter sin verksamhet ur ett genusperspektiv. Notera  (sid 2) att man finner värdegrunden för genuscertifieringen i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna!

Åter till Uppsala-gruppens förslag: ”För att undvika mindre lämpliga associationer för verksamheten inom humaniora och samhällsvetenskap valde arbetsgruppen att inte använda termen ”genuscertifiering”.” Istället använder man ”genusmärkning” som ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genusmedvetenshet.”

Av nedanstående citat (sid 2) framgår dock att de konkreta planerna är desamma som de för genuscertifieringen vid Lunds Universitet:

”Arbetsgruppen anser att kriterierna för genusmärkning behöver tas fram med stor omsorg och eftertanke. Det är en uppgift som kräver mycket mer omfattande insatser än dem som arbetsgruppen kunnat lägga ner… Konkreta kriterier vad gäller undervisning är t. ex. följande. De flesta av dem är hämtade från rapporten om genuscertifiering vid Lunds Universitet.” Nedan en skärmdump av punkterna:

Många morötter behövs för att lura på folk genusidiotin

Sid 3-4: ”Erfarenheten har visat att institutioner blir motiverade om det finns en ekonomisk morot. Det ska löna sig att ansöka om och bli genusmärkt…I märkningsprocessen bör det finnas en typ av kriterier som ska vara uppfyllda. Kriterierna kan t.ex. vara sådant som att kurslitteraturen har blivit granskad ur genusperspektiv och att eventuella brister är åtgärdade. Ett annat exempel är att det ska beskrivas och förklaras på vilket sätt man problematiserar begrepp, teorier och metoder med avseende på genus, samt i vilka föreläsningar, övningar och uppgifter och med hjälp av vilka delar av kurslitteraturen man har gjort det… På så sätt kan bedömarna skaffa sig en klar bild och tillstyrka eller avslå en ansökan om genusmärkning… Det är arbetsgruppens uppfattning att en tillämpning av genusmärkning med hjälp av ovan nämnda kriterier [skärmdumpen ovan avseende undervisningen plus nio punkter till som gäller arbetsfördelning] skulle kunna bidra till att förbättra Uppsala Universitets image, dvs att komma ifrån bilden av att präglas av konservatism och förlegade strukturer”.

Man ser dock en del ”problem” så här i ett inledande skede, bland annat (sid 4):

– bedömarna behöver ha både en kompetens i jämställdhetsfrågor och en ämnesmässig kompetens som är relevant för de verksamheter som ska underkastas en märkningsprocess.

-  på vissa institutioner kan det finnas problem vad gäller kompetensnivån att identifiera brister med avseende på genusmedvetenhet.

Ekvationer ur genusperspektiv

Vem ska då kontrollera att ”genusmedvetenheten” är hög och att all undervisning sker med ett genusperspektiv avseende det konkreta innehållet i kurserna? Arbetsgruppen ”föreslår en kombination av självvärdering och extern granskning. Granskningen av vad som åstadkommits bör dock göras av en extern bedömare. Det är önskvärt att det är en grupp av bedömare så att behovet av kompetens i jämställdhetsfrågor samt av olika sorters relevant ämnesspecifik kompetens är täckt”. Hur f-n löser man en partiell differentialekvation på ett genusmedvetet sätt? Så här ser en enkät ut för intresserad personal i Lund för närvarande. Först ska man granska sitt eget genusmedvetande ur ett postkolonialt radikalfeministiskt perspektiv och lämna in till närmsta genuskommissarie, varefter man får gå en propagandakurs i genus (jag har själv utarbetat ett förslag till en genusintroduktionskurs!) och sedan förväntas man undervisa med könet i åtanke ”hela tiden”. Hur långt får vansinnet gå i ett civilicerat land? Man kan visst lägga an ett genusperspektiv på allt – även nationalekonomi (vilket jag skrivit om tidigare: gender budgeting och postautistisk ekonomi).

Se för övrigt den blygsamma genuslitteraturlista som rekommenderas för lärarutbildare vid Uppsala Universitet: ”Först presenteras allmängenuslitteratur, vilket förutom genus bl.a. innefattar maskulinitetsforskning och queerteori. Därefter kommer genusforskning med anknytning till utbildningsområdet, som följs av litteratur om jämställdhet med koppling till förskola/skola samt  universitetet/ arbetsplatsen.”

Även Pär Ström och Pelle Billing har bloggat om UNT-artikeln (1 ,2). PS! Glöm inte att FRA kopplar in kablarna nu (HAX)!

Uppdatering: Nu har jag fått Uppsalaremissen upplagd med hjälp från Pär Ström (tack Pär!) - HÄR!

Relaterat: En ekologisk genusfråga & Ett skräckexempel på genusväldet & Rothsteins genusbrev.

GUBBSLEM SOM EXPLODERAR

Det är dags att gå vidare i de statliga offentliga utredningarna för att en gång för alla försöka förstå den djupare innebörden av begreppet gubbslem – en encellig alg som exploderar om den utsätts för värme eller beröring. Gubbslemmet utgör enligt DN ett allvarligt hot som skjuter ut slemmiga trådar och den blir allt vanligare. ”Om vi har gubbslem i våra system så är den helt dominant, med 98 procent av biomassan”, säger en forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet, och bekräftar därmed den feministiska tesen om att gubbslem dominerar det politiska systemet genom att skjuta ut sina slemmiga tentakler över 98% av jordens tillgångar.

Till saken. I SOU 2005:66 ”Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål” kan vi läsa:

Den andra jämställdhetspolitiska propositionen under 1990-talet ”Delad makt delat ansvar” som är den nu gällande propositionen, var den första som hade en tydlig och mer utvecklad maktanalys och det var betecknande nog den första som hade själva ordet makt i titeln. Här redogörs utförligt för Yvonne Hirdmans teori om genussystemet. Den nya betoningen av makt och förståelsen av den i termer av genussystem kopplas till mainstreaming, något som senare benämndes jämställdhetsintegrering, en strategi som innebär att jämställdhetsperspektivet ska genomsyra alla politiska beslut. (sid 48)

Yvonne Hirdman var den som först formulerade en teori om genussystemet i Sverige och den har haft stort inflytande. Enligt denna teori verkar ett socialt mönster som kallas för genussystem genom två principer: ”könens isärhållande” (att manligt och kvinnligt inte ska blandas) och ”den manliga normens primat” (att mannen ses som människan och kvinnan som den sekundära och avvikande, vilket innebär en hierarkisk ordning). Yvonne Hirdman menar att isärhållandet är en förutsättning för kvinnors underordning, liksom att en förståelse av kvinnor och män som i grunden olika är grunden för isärhållandet. I den process där genus skapas i samhället skapas också hierarkier och olikheter mellan könen. (sid 53)

På sidan 54-57 får vi veta lite om feministiska ideologier:

RADIKALFEMINISMEN är den enda feministiska ideologi som inte utgått från en redan existerande politisk ideologi och formulerat om den i feministisk riktning. Inom radikalfeminismen ses sexualiteten som patriarkatets bas. Patriarkatet uttrycks genom olika former av våld mot kvinnor och söker kontroll över kvinnors kroppar, sexualitet och reproduktiva förmåga.

LIBERAL FEMINISM utgår från liberalismen. Målet är att alla liberala principer som gäller män också ska gälla kvinnor. Den liberala feminismen erbjuder inte riktigt någon förklaring till vad som är basen för patriarkatet. Kvinnors och mäns värde och roller uttrycks i attityder och fördomar.

FEMINISTISK MARXISM har utvecklats från marxismen. Feministerna har velat lyfta in det reproduktiva arbetet i den marxistiska teorin om produktionen. Både det produktiva och det reproduktiva arbetet betraktas som en del av samhällsekonomin. Här ses kapitalismen som patriarkatets bas.

SOCIALISTISK FEMINISM utgår från socialismen men har inspirerats av både radikalfeminism och feministisk marxism. Arbetsdelningen mellan könen ses som patriarkatets bas och dess uttryck är att det som kvinnor är och gör värderas lägre i jämförelse med män.

Dessa är att betrakta som grundformer eftersom feministiska ideologier utvecklas och korsbefruktar varandra hela tiden... Svensk jämställdhetspolitik har huvudsakligen utgått från liberal och socialistisk feminism, men sedan mitten av 1990-talet har den radikalfeministiska ideologin fått en mer framskjuten position genom en ökad fokusering på frågor om mäns våld mot kvinnor. Det är inom genusforskning med radikalfeministisk inriktning som avgörande delar av kunskapsbildningen i dessa frågor har skett.

Ett trisexuellt linjärt oberoende system som spänner upp patriarkatet

Alltså: sexualiteten är patriarkatets bas och denna bas genererar könsmaktsordningen eller genussystemet, eller så kan man säga att sexualiteten är den bas som spänner upp patriarkatets överordning och varje maktsituation kan då uttryckas som en linjärkombination av baselementen som i det radikalfeministiska fallet består av de olika sexuella läggningar som finns och som är linjärt oberoende av varandra – vad det nu ska betyda,  men här öppnar jag alltså upp för ett helt nytt forskningsområde och några frågor inställer sig genast: finns det bisexualiteter som är multipler av varandra och som genomgående reducerar den tänkta basens dimension med ett och hur ska man i så  fall upptäcka detta? Hur ska man vidare i ett linjärt beroende trisexuellt system välja ut den tvådimensionella bisexualitet, dvs de två basvektorer (eller bassexualiteter),  som är linjärt oberoende och som spänner upp patriarkatets tvådimensionella överordning? Hur ska man i sådana fall liksom motsvarande sexuella system i högre dimensioner tolka och problematisera den hierarkisering som blir den oundvikliga följden av att man måste välja ut vissa bassexualiteter medan andra betraktas som andra klassens  läggningar i form av multipler som för en förtryckt tillvaro i skuggan av den utvalda Basen?

Könen separeras av öppna omgivningar

Hur avgör vi vilken norm som ska gälla och hur testar vi att triangelolikheten gäller efter att ha introducerat normen och hur ska för övrigt denna horribla olikhet, som den olikhet den är förutom i de fall där likhet råder, tolkas ur ett radikalfeministiskt perspektiv? Kan man manipulera detta metriska rum så att avståndet mellan illusion och verklighet alltid är lika med noll? Och det finns fler skäl till oro, då alla metriska rum är Hausdorffrum innebär detta att två skilda punkter kan separeras med öppna omgivningar vilket innebär att vi har ett inbyggt topologiskt problem med ett Hirdmanskt ”isärhållande” av könen. Går detta att komma runt på något sätt tex genom att fylla de öppna omgivningarna med det nya radikalfeministiska begreppet ”genushelvete” som innebär att skilda punkter är en patriarkal illusion och att ”alla” punkter i själva verket sammanfallar i en sluten omgivning till genushelvetet? Var ligger i så fall detta genushelvete, dvs i vilken gren av matematiken, och hur ska man hitta den utan att behöva rådfråga matematiker som med sitt ”manliga tänk” (vem lanserade det fullkomligt idiotiska ordet ”tänk” som substantiv!?) medvetet, omedvetet, undermedvetet och genusmedvetet bidrar till att hålla genushelvetet gömt från radikalfeminismens operativsystemkärna?

Men låt oss börja från början av SOU 2005:66 (sid 39-41):

Sverige har världens högsta feministtäthet

Inledning. Sverige är världens mest feministtäta land. Det är inte vetenskapligt belagt men jag håller det för att vara en trolig hypotes. Inte i något annat land som är mig bekant är debatten om feminismen och jämställdheten så bred och så intensiv… Kvinnor är mer än någonsin förut medvetna om sin underordning. Män är i sin tur mer än någonsin tidigare medvetna om sin överordning. Det betyder att även om det blir bättre växer otåligheten ändå. Detta är inte unikt för jämställdhetsområdet – det har kallats för ”de ökade förväntningarnas missnöje”… Det är här intressant att göra internationella jämförelser. I ett internationellt perspektiv framstår den svenska utvecklingen som i det närmaste avvikande.

Min personliga erfarenhet, av otaliga föreläsningar runt om i landet, är att intresset för jämställdhetsfrågor vuxit under de senaste tio åren. Men min erfarenhet är också att svenska folket är drabbat av något som närmast kan liknas vid en kollektiv demens. Ett område där det råder stor kollektiv glömska rör den i jämställdhetspolitiken grundläggande strävan att möjliggöra för både kvinnor och män att arbeta och att ha barn. Bägge ska ha båda… Det glädjande är dock att samtidigt som minnet ofta sviktar och kunskapsnivån är låg, finns det ett stort intresse att komma ihåg och att förstå. Det som efterfrågas är just kunskap. En devis vi så småningom kommit att hålla oss med i utredningen är just att ”saklighet är en underskattad feministisk strategi”.

Saklighet är en underskattad feministisk strategi! Goddag yxskaft och välkomna ut ur er genuspsykos till verkligheten, och apropå verkligheten – se Paolo Roberto ge en reporter från P3 högt blodtryck när hon får höra om just verkligheten (tipstack till Joakim):

Dagens lästips: ”Hushållsavdraget bra för jämställdheten” (SVD).

dioxin-molekyl

Danska forskare presenterar en 326-sidig forskningsrapport som visar att pojkar redan i 2-årsåldern blir femininiserade som en följd av ”gender-bending chemicals” som återfinns i  bla vattentäta kläder, gummistövlar, sängkläder, mat, blöjor, solskydd lotion och fuktgivande kräm. Till dessa kemikalier hör PCB, PVC, dioxiner, flamskyddsmedel,  ftalater (mjukar upp plast) och paraben som förekommer i många krämer och verkar hormonstörande. Ur artikeln i the Daily Telegraph:

”Sperm counts are falling so fast that young men are less fertile than their fathers and produce only a third as much, proportionately, as hamsters. And gender-bending chemicals are increasingly being blamed for the mystery of the ”lost boys”: babies who should normally be male who have been born as girls instead. The Danish government set out to find out how much contamination from gender-bending chemicals a two-year-old child was exposed to every day. It concluded that a child could be ”at critical risk” from just a few exposures to high levels of the substances such as from rubber clogs, and imperilled by the amount it absorbed from sources ranging from food to sunscreens.”

”Young boys, like those in the Danish study, could end up producing less sperm and developing feminised behaviour. Research at Rotterdam’s Erasmus University found that boys whose mothers were exposed to PCBs and dioxins were more likely to play with dolls and tea sets and dress up in female clothes. And it is in the womb [livmodern] that babies are most vulnerable; a study of umbilical cords [navelsträngar] from British mothers found that every one contained hazardous chemicals. Scientists at the University of Rochester in New York discovered that boys born to women exposed to phthalates had smaller penises and other feminisation of the genitals.”

”The contamination may also offer a clue to a mysterious shift in the sex of babies. Normally 106 boys are born for every 100 girls: it is thought to be nature’s way of making up for the fact that men were more likely to be killed hunting or in conflict. But the proportion of females is rising, so much so that some 250,000 babies who statistically should have been boys have ended up as girls in Japan and the United States alone. In Britain, the discrepancy amounts to thousands of babies a year. A Canadian Indian community living on ancestral lands at the eastern tip of Lake Huron, hemmed in by one of the biggest agglomerations of chemical factories on earth, gives birth to twice as many girls as boys. It’s the same around Seveso in Italy, contaminated with dioxins from a notorious accident in the 1970s, and among Russian pesticide workers. And there’s more evidence from places as far apart as Israel and Taiwan, Brazil and the Arctic.Yet gender-benders are largely exempt from new EU regulations controlling hazardous chemicals… Now the Danish government is planning to lobby to have the rules toughened up.”

Jordnötter innehåller också fytoöstrogener, som även kan minska risken för prostatacancer

I en färsk europeisk undersökning fann man 80 gånger så mycket östrogen-liknande substanser i sojabaserad mjölkersättning som i den vanliga ersättningen och ”än så länge vet ingen vilka konsekvenser det kan ge barnen men forskarna befarar att det ökar risken för diabetes och bröstcancer.” Sojabönor innehåller som bekant fytoöstrogener och i den engelska wikiartikeln om sojabönor kan man läsa att (under ”Health risks”): ”Because of the phytoestrogen content, some studies have suggested that there is an inverse correlation between soybean ingestion and testosterone in men” (se vetenskaplig referens i wiki-artikeln eller här en populärartikel i BBC News från 2004). Kanske kan läkaren och genusdebattören Pelle Billing ta en titt på dessa studier . Han har för övrigt nyligen hållit en utbildning om jämställdhet  i Vellinge kommun, och Pär Ström har skrivit en debattartikel i Expressen och Axess-bloggen tar upp Birgitta Ohlssons (fp) problematiska hållning i föräldraförtsäkringsfrågan. Mycket debatt på genusfronten alltså. Själv brukar jag äta en matsked sojaprotein i veckan för att få i mig de essentiella aminosyror som behövs för att hjärnan ska kunna återställa balansen hos signalsubstanserna efter den dagliga psykos kombinerad med högt blodtryck och ångest man drabbas av i samma ögonblick som man öppnar en svensk dagstidning. I fredags har tex nätverket ”Hardqueer” genomfört en husockuppation i Lund med ett queerperspektiv.

Storhetsvansinne på hjärnscanning

På tal om psykoser, jag tror jag funnit en av förklaringarna till genusmaffians storhetsvansinne såväl som framgångar i det offentliga rummet (utöver lobbyverksamheten). I veckan har jag suttit och plöjt några Timbro-rapporter inom Välfärdsprogrammet (det är aldrig för sent att rusta sig för kamp) och under ”Rapporter” finner man ”Bland världens mest bildade folk” av fil dr Daniel Braw och som handlar om hur läroböckerna i historia skildrat Sverige genom tiderna och frågan ställs om bilden av Sverige som ett ledande föregångsland kan påverka beslut. Ur sammanfattningen sid 29:

”Den svenska exceptionalismen, föreställningen om Sverige som föregångsland, har varit tongivande i berättelsen om Sverige. Även om det är möjligt att betrakta denna föreställning helt enkelt som en fortsättning på en gammal nationalistisk tendens att framhäva allt fosterländsk, är det frågan om det är meningsfullt eller hjälper förståelsen av exceptionalismens karaktär. Den moderna svenska exceptionalismen handlar inte, som den tidigare nationalistiska historieskrivningen, om gamla svenska seder eller traditioner, utan om Sverige som ett mönstersamhälle och föregångare i en utveckling som mer eller mindre alla länder har att genomgå. Som övergripande modell har denna föreställning blivit alltmer osannolik och sällsynt, men den lever fortfarande kvar i ett slags allmän föreställning om att Sverige tenderar att ligga i utvecklingens framkant och har en internationell betydelse som överstiger landets storlek.”

Protestmarschen kommer att kantas av några fordon som plattar till de strukturer som upprätthåller vansinnet

Bilden av Sverige som det mest demokratiska och jämlika landet och som i alla avseenden kommit längst banar givetvis vägen för genusvansinnet som ett led i kampen för jämställdhet (där Sverige ju också kommit längst) och denna tro på att utvecklingen går framåt och i rätt riktning bara för att tiden går framåt, samtidigt som det inte finns något behov av att jämföra sig med andra länder eftersom Sverige ju ändå kommit längst och alltid kommer att ligga i utvecklingens framkant oavsett vad man sysslar med, måste ju vara en bidragande orsak till att genusvansinnet kunnat etablera sig. Det finns flera bidragande orsaker och när jag funnit alla ska jag anordna en protestmarsch mot genusvansinnet. Vi ska tåga från Centrum för Genusstudier, rakt över Enheten för lika villkor och vidare till Mynttorget. Det får bli en liten omväg då, eftersom enheten för lika villkor ligger i Uppsala (eller så kan vi ta enheten för lika villkor i Linköping). Och så avslutar vi med att åka ångvält över Värdegrundscentrum vid Umeå universitet som också strör skattepengar omkring sig. Anledningen till att hemsidan inte är uppdaterad sedan 2005 är att Värdegrundscentrum med hela genus- och värdegrundsmaffian tillfälligt flyttat in i Rosenbad! Alltså räcker det att vi avslutar vår marsch där.

I Linköpings universitets portal för Lika villkor finner vi ett knappt två minuterlångt reportage från SVT från en föreläning som ägde rum nu i veckan (17/11) med titeln ”Härskartekniker – den fula vägen till makt”. SE DET HÄR (eller här)! Den värsta härskartekniken är tydligen ”komplimangtekniken” och glöm inte att listan utökats från Berit Ås ursprungliga fem från 1976 till de nuvarande 33 härskarteknikerna. Vi kan även se ett videoklipp om hur ”heteronormativiteten tar sig uttryck i skola och lärarutbildning” – se det här (5 min): ”Skolan som plats för sexualitets- och könskonstruktion”. Vi får veta att  ”upprätthållandet av skolan som en asexuell plats kan förklara delvis varför det är sen sådan stark heteronormativitet”. Varför går elever, lärarstudenter och föreläsare inte runt och tänker på sex, heteronormen och maktstrukturer hela dagarna!? Detta allvarliga ämne måste diskuteras mycket och länge för skattebetalarnas pengar.

Genusmaffian ska rökas ut ur Rosenbad

För att återgå till ämnet, vi avslutar vår parad utanför Rosenbad där vi sedan röker ut genusmaffian. Medan den är på avgiftning i Dubai i Storkalifens harem (svenska sjukhus är ju överfyllda av tvångsintagna patienter som förnekat könsmaktsordningen, lider av patriotisk posttraumatisk stress eller uppvisar allvarliga dissociativa symptom i form av upphävd identitetsupplevelse som en följd av genusmaffians verksamhet) ägnar vi oss åt att avskaffa inte mindre än hela det genusindustriella komplexet. Som ni minns så ställde jag ju för ett tag sedan en medicinsk diagnos på genusmaffian och denna kommer jag att faxa till sjukhuset i Dubai och därför lär de stanna där ganska länge – så vi har gott om tid på oss att vidta åtgärder för att förevigt utestänga det globala terrornätverket ”Genus och intersektionalitet” (som de kommer att ha byggt upp under sin sjukhusvistelse) och förhindra att det tar sig in i landet igen via en osmotisk process. Detta gör att vi tillfälligt måste täcka över hela landets yta med ett ogenomträngligt membran och en sådan ändlig övertäckning möjliggörs av Heine-Borels övertäckningssats. I förebyggande syfte måste vi också rensa upp på tangentborden och avskaffa alla bokstäver i alfabetet som möjliggör ordbildning i syfte att framställa politiskt korrekt propagandaklister som fäster sig i huvudet på våra ovetande landsmän likt ett obeprövat SSRI-preparat som måste tas på daglig basis för att hålla både lyckan och genusvansinnet på en onormalt hög nivå, och en handlingsplan måste också utformas för att stoppa den olagliga import av vodka som sänker fryspunkten och höjer toleransnivån hos folket. Min kvalificerade gissning är dock att vi inte behöver vara oroliga eftersom ”Genus och intersektionalitet” kommer att ha fullt upp med att studera intressanta strukturer i Dubai, men om de vågar sig tillbaka så ska huvudaktörerna placeras i Riksdagens egen proteinmixer och smulas sönder likt äggulan på ett sönderkokt påskägg för att därefter reduceras till ofarliga aminosyror som vi ska använda oss av för att nära det växande folkvettet! Jag skojar bara! Men protestmarschen kommer att bli av, förr eller senare, men utan ångvältar.

Senaste numret av NEO är ute!

Först ska jag bara tipsa om det senaste numret av  magasinet NEO med tema ”Framtiden är ljusare än du tror – 18 framstående tänkare berättar varför”. Jag berättar om matematikens ljusa framtid på sidan 52. Andra forskare som uttalar sig framtidsoptimistiskt om sitt ämne är bland annat professor Annica Dahlström (som skrivit ”Könet sitter i hjärnan”), professor Steven Pinker (som skrivit ”Ett oskrivet blad”), professor Svante Nordin, professor Marian Radetzki (som jag  blev lite irriterad på för ett tag sedan), professor Ingemar Nordin, professor Lynn Åkesson med flera. Det verkar ju som om jag är den enda som inte är professor, men så är det verkligen inte, men jag antar att jag inte borde rada upp alla utan att det är meningen att folk ska köpa tidningen för att se själva. I vilket fall är ju titeln professor liksom könet bara en social och godtycklig konstruktion och innehavaren kan inte hjälpa att han råkat slita häcken av sig i 30 år för att bli professor. I Sverige kan man för övrigt bli professor på väldigt udda meriter, som tex Tiina Rosenberg som blivit professor genom att postulera att könet är en social konstruktion och sedan byggt vidare all sin forskning på detta och vars forskarkollegor jobbar på att ”dekonstruera maskuliniteten” vid våra högre lärosäten. Detta ska tydligen rädda världen från den hegemoniska maskuliniteten och göra alla lyckliga, för det är bara män som förpestar tillvaron, själv är professor Rosenberg ett föredöme för oss alla som vill uppnå världsfred genom att minimera konfliker (1 , 2). Nu kanske ni tycker jag är lite otaktisk som inte är inställsam mot allt och alla, men om jag inte får skriva i befintlig media så startar jag ju bara upp egen – så det är inget att oroa sig för, i alla fall inte för mig.  Men visst borde jag kanske vara lite försiktig med tanke på att jag ju nyligen sökte jobb hos självaste gensumaffian!

Herman Lindgvist har skrivit en väldigt träffande artikel i Aftonbladet: ”I Sverige är det fint att vara ”osvensk”” Några utvalda stycken:

Lindqvist om den svenska omvända nationalismen

”Frankrikes minister för invandring och integration har uppmanat hela nationen att debattera två frågor: Vad är det att vara fransk? Vilka är de franska värderingarna? Ingen svensk minister kan göra så. Det skulle bli en våldsam debatt, men den skulle inte handla om svenska värderingar utan om själva debatten, därför att i Sverige är formen nästan alltid viktigare än innehållet och bara det faktum att man nämner begreppet ”svenska värderingar” skulle misstänkliggöra honom. Han skulle kallas ärkereaktionär och få ett SD stämplat i pannan, och så skulle den diskussionen vara avslutad. Innan någon svensk värdering blev omnämnd.Ändå finns det givetvis svenska värderingar, underligt vore det annars i ett land där det bott människor som i över tusen år gått igenom krig och katastrofer, segrar och nederlag, reformer och utveckling.”

”I Sverige frodas en unik svensk variant av nationalism – den omvända nationalismen. De som hyllar denna linje kan kallas svenskförnekarna. De finns huvudsakligen på vänsterkanten och bland socialliberaler. Eftersom personer med den inställningen styr de största svenska opinionsorganen är det deras åsikt som för tillfället är den politiskt mest korrekta. De tar avstånd från det som kan kallas svenskt. Denna form av nationalism, det totala avståndstagandet, är så typisk för Sverige att den kan kallas ett nationaldrag, unikt för Sverige.”

”I sin arrogans ställer sig de svenska självförnekarna i en alldeles egen nisch pekande finger åt den överväldigande majoritet av svenska folket som är född och uppväxt i Sverige, som har svenska som modersmål, som har en hemkommun i ett landskap där de hör hemma och som de tycker är lite vackrare och finare än alla andra landskap, för där har deras förfäder bott i generationer. Denna stora svenska majoritet har olika politiska åsikter, de ser olika ut, de har olika religioner eller ingen religion alls, men de är sammanflätade i en historisk ödesgemenskap för de tillhör alla den unika svenska mixen, den vi kallar den svenska kulturen. Dit hör vi alla, även självförnekarna som i sin upphöjda avskildhet idiotförklarar alla som vågar ha en annan åsikt och till och med erkänna sin svenska patriotism.”

Antisvensken äter en svensk frukost

”Den inbitne antisvensken blir alltså en högljudd och alltmer blågul ambassadör för Sverige i utlandet….Och skulle han råka i svårigheter där borta ropar han genast på Mamma UD – som förväntas komma till omedelbar undsättning. Väl hemma i Sverige, när självförnekaren hunnit bota sin svåra abstinens efter kanelbullar, Kalles kaviar, godis eller vad de kan ha varit han saknade mest av allt, klättrar han upp i sin nisch igen och sjunger förnekelsens lov. På ren svenska. Han står med stämpeln i hand, redo att idiotförklara var och en som vill uttrycka sin kärlek till Sverige och det svenska. ”

Ett praktexempel på detta är Metrokolumnen ”Vi behöver hjälp mot den helsvenska idiotin” av Hillevi Wahl från förra veckan. Då en kvinna i hennes egen släkt under en middag ”visade sig vara rasist” så höll Hillevi enligt egen utsago på att ramla av sin stol och här kommer hennes högst balanserade reaktion som antagligen ska ses som ett försvar för invandringen och/eller invandrarna (vilket framgår inte – antagligen båda, det brukar inte skiljas mellan dessa två, det tycks inte heller hennes släkting ha gjort), vilket för vissa tydligen bara kan åstadkommas genom att uttrycka sig i starkt negativa ordalag om sig själv och allt som kan tänkas vara förknippat med svenskhet (undantaget den svenska toleransen och öppenheten då som utmärkt det svenska samhället i årtusenden innan sådana som Hillevis släktingar plötsligt öppnade munnen):

Enligt Hillevi Wahl vågar svenskar inte kasta ut soporna om någon ser på

”Jag visste inte om jag skulle skratta henne rakt i ansiktet eller bara dänga en stekpanna i huvudet på henne så hjärncellerna ramlade på rätt plats. Anpassa sig? Are you kidding me? Till vadå? Ska de bli som vi? Ska de klä sig i grått och beigt och försöka smälta in i väggen? Ska skriva arga lappar om luddet i torktumlaren? Börja titta i titthålet i dörren innan de vågar gå ut i trappen med soporna, för att de är så jävla rädda för att träffa folk? Ska de stå under köksfläkten och röka resten av sitt liv? Och pimpla lådvin i sin ensamhet och vara otacksamma och bittra? Nej, tack gode gud för att inte invandrarna sänker sig till vår låga nivå. Bring them in, säger jag bara. Vi behöver all hjälp vi kan få mot den helsvenska idiotin.”

Bild på svensk DNA-sträng med ingrodda fördomar

Jag känner inte någon som beter sig som ovan beskrivet. Förmodligen är det mest sannolikt sig själv hon beskriver här, för annars ser jag ingen annan förklaring än att hon bär på ingrodda fördomar – något som ju också är ett typiskt svenskt drag och förmodligen också den enda genetiskt överförbara egenskap som svenskar bär på. Man behöver heller inte vända sig till någon genetiker eller hjärnforskare på KI för att övertyga sig om detta, utan nästan vilken svensk journalist som helst kan bekräfta detta faktum med den medicinska expertis som följer med utbildningen från Journalisthögskolan. Man får här också tillfälligt bortse från det faktum att det ju egentligen inte finns några svenskar, och i den mån de finns är de liksom sitt kön uteslutande sociala och inbillade konstruktioner utan existensberättigande, men just den här genetiska predispositionen att bära på ingrodda fördomar är något som ärvts från generation till generation ända sedan den första människan satte sin fot på det landområde som idag kallas Sverige och i samband med detta muterade. Kanske något för forskargruppen i Uppsala att undersöka, som nyligen kom ut med ny forskning som visar att könsskillnader finns i hjärnan redan före födseln.

En olöslig paradox

Det intressanta är att de personer som Lindqvist kallar för svenskförnekare och vars förfäder bott här i tusentals år, om några,  enligt sina egna teorier borde bära på ingrodda fördomar och därmed är deras utlåtanden inte faktamässigt tillförlitliga, exempelvis påståendet om att alla svenskar bär på fördomar. Hmm.. jag ser att man här hamnar i något som kan liknas vid Russells paradox. Om svenska proffstyckare kommit fram till att alla svenskar bär på fördomar så måste de givetvis även själva bära på dessa fördomar, och därmed måste fördomen om att alla svenskar (och därmed även de själva) bär på fördomar vara falsk och därmed bär de inte på några fördomar. Motsägelse. Om proffstyckarna å andra sidan inte bär på fördomar så är deras påstående att alla svenskar bär på fördomar sant och därmed måste även de själva bära på dessa fördomar. Återigen motsägelse. Den enda utvägen ur denna paradox är givetvis att denna del av den svenska proffstyckareliten inte är svensk, och inget skulle väl glädja dem mer än att få höra detta så att de kan kasta av sig det svenska oket. Saken är bara den att detta sorts tänkande, precis som Lindqvist poängterar, är typiskt svenskt och unikt för Sverige, och därför måste de vara svenskar. Det går således inte att avgöra om alla svenskar bär på fördomar, åtminstone inte om denna utsaga kommer från svensk proffstyckarmaffia – vilket den gör.

Jag är inte färdig med min kalkyl...

Vad göra? Tydligen ingår jag tillsammans med Fredrik Linström och David Eberhard i remaking-Sweden-trojkan, åtminstone om man ska tro Corrupt men faktum är att jag inte ens börjat än, och skälet till detta är att jag inte är färdig med mina beräkningar kring huruvida det alls går att ordna till den mentala röran i detta land och vilken invers funktion som i så fall ska appliceras på det mentala landskapet, och om jag i så fall borde söka postdoc från VR (som jag fortfarande inte hunnit göra) för att utveckla och tillhandahålla denna kontinuerliga funktion som ska rensa upp efter den mentala nedskräpning av det offentliga rummet som flera decennier av logiska felslut lett till. Varför skulle exempelvis kärlek till det egna landet utesluta internationell solidaritet? Maud Olofsson sa nyligen (SVT 20 oktober) att man inte behöver vara orolig för nya utländska influenser om man ”har starka rötter i den egna kulturen och traditionen”. Men då måste politiker och proffstyckare tillåta svenskarna att få vara stolta över sitt land och sig själva utan att skämmas – självhat och självförnekelse kan väl knappast stärka ens kulturella identitet? Eller är det bara invandrare som får vara stolta över att vara svenskar? Och hur ska invandrarna för övrigt kunna bli trygga i en svensk identitet som inte finns och än mindre får påtalas? Och så undrar de varför klyftorna ökar. Som man sår får man skörda…

Här är förresten dagens lästips: Roland PM:s kolumn i SVD om hånet som metod och fördumningen som strategi.

50/50-fördelning överallt till varje pris - den fria ska viljan offras på jämställdhetens altare

Häromdagen kom nyheten att Linköpings Universitet inte är jämställt vilket innebär att fördelningen av poster på alla nivåer från student till professor inte är exakt 50-50. Detta visar statistik som tagits fram av Strategigruppen för lika villkor och Resursgruppen för jämställdhet och genus (!) En lika villkorstrategigrupp och genus-resursgrupp? Vilka andra grupper finns? Kan de inte kalla sig för StaGePo - statliga genuspolisen, som en kommentator på bloggen tidigare föreslagit? Bland studenterna är 53% kvinnor och 47% män. Som disputerad matematiker inser jag efter att ha tänkt länge och väl att 53% + 47% =100% och att man uppenbarligen inte har några anställda eller studenter vid Linköpings Universitet som antagit någon annan könsidentitet än ”man” eller ”kvinna” och att det därför bara är en tidsfråga innan en tredje grupp, kanske ”gränsöverskridande gruppen” anmäler både Strategigruppen och Resursgruppen för hets mot könsidentitet. Jag skulle i alla fall gjort det om jag vore genuskommissarie, eftersom det skulle dra igång en karusell som gynnat min könspolitiska karriär, slösat på skattemedel och dessutom lett till massmedial uppmärksamhet som gett mig ett ypperligt tillfälle att visa resten av folket var skåpet ska stå – nämligen till vänster om extremvänstern, där genusvansinnet vanligen håller till. Efter att ha splittrat denna genusgrupp-trojka i syfte att gynna min egen karriär hade jag stämt SVT:s nyhetsportal för att ha förmedlat en nyhet som kan ge sken av att det bara finns två kön, och sedan hade jag kuppat Riksdagen för att införa min genusagenda, eller kanske inte förresten, eftersom någon annan uppenbarligen redan tycks ha ordnat detta.

Och ser vi på Uppsala Universitet med sina 1162 doktorander så är 51% kvinnor och 49% män. Detta ligger hyfsat nära 50/50-utopin och faller definitivt inom det man kallar ”jämställdhetsintervallet 40-60″ vilket jag fann genom att studera artiklarna i UNT:s 50-50-vecka som att döma av den aldrig sinande strömmen av genusartiklar blivit till månader och snart till ett halvt års jämställdhetskamp där man även granskat innehållet i sin egen tidning ur ett genusperspektiv genom att ägna sig åt biologisk kroppsräkning – och så här ser det  ut, och detta har alltså som ni kan se pågått inte i en vecka som man försöker gen sken av utan ända sedan 2004, vilket innebär att UNT just avslutat sin första femårsplan på temat jämställdhet. Men man är inte nöjd med 51/49-könsfördelningen av doktorander eftersom denna siffra ju spänner över alla ämnen, och inom varje ämne ser fördelningen inte ut så varför man verkligen inte kan vara nöjd!

50/50-veckan var en tuff utmaning där alla anställda var tvungna att lära sig de fyra räknesätten - eller åtminstone addition...

Genom att länka mig från UNT:s 50-50-vecka och över halva internet som ju snart uteslutande består av bara genusartiklar fann jag att man faktiskt bildade UNT:s genusgrupp redan 2003 och att ”grunden är att regelbundet räkna kvinnor och män i text och bild”. För detta avancerade yrke krävs det naturligtvis äkta genuskompetens och det är inte bara att sätta sig och skriva ett manligt könskodat datorprogram som räknar antalet ”hon” och ”han” utan det måste ske manuellt med tjocka genusglasögon på som finslipas av chefredaktören varje morgon, helst med redaktionens egen jämställdhetsplan indränkt i någon brandfarlig vätska som fräter bort alla strukturer och ibland till och med hela genusglasögonen som då måste tillverkas på nytt och det behövs i vilket fall flera par – ett par för varje feministisk inriktning – liberalfeminsim, postkolonial likhetsfeminism, marxism-feminism, leninist-feminism, queerfeminism, krossa-makten-feminism, SCUM-feminism och så vidare. Jag tänkte lösa några tankenötter och fann UNT-artikeln ”Problem och lösningar” men denna handlade också om genus! Och hör och häpna, den uppmanar journalister (som ett led i att ”förändra genus-perspektivet i tidningen”) till att inte skriva ut ord som ”kvinnlig” samtidigt som man ju sitter och genuscertifierar sitt innehåll genom att just räkna antalet sådana ord. Så här motiveras det:

”Fortfarande dyker det upp texter med ”kvinnliga läkare”, trots att hälften av alla läkare är kvinnor. Vi ser vidare ”kvinnliga” poliser, chaufförer, chefer i spalterna. Pojkar spelar i band, flickor i ”tjejband”. Och så vidare. Vår kommentar: Stryk. Annars blir intrycket att männen är normen och kvinnor undantagen.”

Konstverket på Backaskolan i Lund där jag gick i lågstadiet

I en annan artikel skriver man att ”Så fort man slutar tänka, trillar man dit och stereotyperna får fritt spelrum. Rutin och gammal vana är jämställdhetens fiende nummer ett.” vilket är intressant för det första eftersom ordet ”tänka” här missbrukas å det grövsta, och dessutom eftersom innehållet i genusmaskineriet numera sedan flera år tillbaka ju blivit rutin och gammal vana att döma av alla utredningar, rapporter och artiklar jag själv läst och därför borde den vara sin egen fiende nummer ett. Det är ungefär som med konsten där ett konstverk går ut på att provocera den rådande normen, och ju större provokation desto bättre konst, men nu när provokationen blivit mainstream så är det mest provocerande man kan göra att måla en vacker tavla som ska föreställa något som också går att beskriva med ord. Detta är minst lika absurt och provocerande som att i dagsläget  förneka könsmaktsordningen, vilket för övrigt konstigt nog ännu inte är kriminellt – kanske för att det är så provocerande att det är att betrakta som konst?

Jag har studerat tidernas begynnelse med mitt teleskop, och där fanns ingen nyhetsvärdering från varken UNT eller någon annan tidning heller

Och man talar också om hur man ska välja ämnen att skriva om i tidningen: ”Det finns en traditionell nyhetsvärdering som hängt med sedan tidernas begynnelse, förmodligen. Infrastruktur och ekonomi har hög status.” Tidernas begynnelse! Varför finns ”tidernas begynnelse” när det gäller den postulerade könsmaktsordningen och genusstrukturerna men inte annars? Om man pratar könsroller så brukar man få höra att dessa är sentida sociala konstruktioner och om man ens nämner ”tidernas begynnelse” får man bara hånskratt till svar. Hur kan UNT:s nyhetsvärdering kring infrastruktur och ekonomi ha funnits sedan tidernas begynnelse när tidningen bara existerat sedan 1890? Är UNT:s genusgrupp kreationister eller hur ska man tolka detta? Om jag får lov att använda uttrycket så skulle jag vilja säga att i tidernas begynnelse rådde folkvett, och genusvansinnet är en sentida social konstruktion som dessutom är lika instabil som jag själv blir efter att ha läst en av statens offentliga utredningar som handlar om jämställdhet och är tillkommen efter 1974.

Och apropå det så har jag just hämtat mig efter att ha läst i  SOU 2005:66 ”Makt att forma samhället och sin egen död”, eller kanske den hette ”Makt att forma samhället och sitt eget liv” förresten. Skillnaden är i vilket fall irrelevant och en illusion eftersom liv och död ju båda är sociala konstruktioner som kan överföras till varandra via en enkel homeomorfism precis som en kaffekopp med ett handtag är homeomorf med en torus, eller en genusvetenskaplig artikel ihopknycklad till en torr och obrukbar boll i en övergiven papperskorg förpassad till evigt utanförskap är homeomorf med en genusvetares hjärna som alltså har genus noll (0),  så länge man inte skär i ytan och delar på hjärnhalvorna (som då var för sig är homeomorfa med bollen) för att se om det finns någon kommunikation att tala om eller om aktiviteten är lika låg som i Riksdagen under en votering som inte handlar om genusvansinne.

Genusvetare på väg till Genusland med hushållets gemensamma kvast

Jag kom nu på att det var ju denna utredning jag tänkt skriva om, men nu blir inlägget i vanlig ordning för långt så jag nöjer mig med att nämna några korta saker och fortsätter sedan i kommande blogginlägg. Från 1994-2006 rådde de jämställdhetspolitiska mål som fastsälldes 1994 i prop 1993/94:147: ”Delad makt delat ansvar :  ”Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken bör stå fast. Det innebär att  kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet.” Vilket innebär att detta var det övergripande målet även före 1994, men jag har ännu inte hunnit kolla upp exakt vilket år detta fastställdes men återkommer med den informationen. I mars 2006 (innan valet dvs) lämnar dåvarande regering över prop 2005/06:155 ”Makt att forma samhället och sitt eget liv – nya mål i jämställdhetspolitiken” som utfomats av dåvarande regering i samarbete med (mp) och (v) med det uttalade delmålet: ”En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor”. De övriga tre delmålen rör jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, samt mäns våld mot kvinnor.

Jämställdhetspolitiskt mål: Alla SKA ha samma förmåga, annars kan inte 50/50-målet nås inom alla samhällssfärer!

Förslagen i prop 2005/06:155 utgår delvis ifrån den jämställdhetspoltiska utredningens delbetänkande SOU 2005:66  som jag nämnde ovan och som färdigställdes i augusti 2005. Arbetsmarknadsutskottet behandlade prop 2005/06:155  i betänkandet 2005/06:AU11: ”Nya mål i jämställdhetspolitiken”, där vi kan läsa att utskottet ställer sig bakom de föreslagna målen och att samtliga motioner avstyrks, samt att kammaren bifaller utskottets förslag. Notera att det övergripande jämställdhetspolitiska målet omformuleras (vilket flera remissinstanser beklagar, bland annat Uppsala Universitet och Länsstyrelsen i Stockholms län) enligt följande: ”Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.” Vad menas då med ”samma makt”? Under ”Skälen för regeringens förslag” (sid 43-44) i prop 2005/06:155 står att läsa: ”Maktbegreppet är centralt i jämställdhetspolitiken och bör därför uttryckas explicit i det övergripande målet. Ordet makt skall förstås i betydelsen att kvinnor och män skall ha samma rätt, förmåga och möjlighet att forma samhället och sina egna liv.” Observera – ska ha ”samma förmåga”, och inte längre bara ”samma möjlighet” – man skiljer också i klartext på dessa två som framgår ovan! 

Med denna nål ska jag punktera genusbubblan

Och vidare: ”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle”. Där har vi det alltså – vilket resultat som ska nås är det centrala – nämligen en 50/50-fördelning inom varje yrke, på varje arbetsplats, i det privata hushållsarbetet osv. Alltså:  män och kvinnor ska inte längre bara ha lika rättigheter, skyldighter och möjligheter utan också samma (lagstadgade) förmåga – och detta ska vidare leda till ett jämnt utfall på 50/50. Jag ska ta upp dessa utredningars och propositioners detaljerade innehåll i nästa inlägg, det är som vanligt fullt med intressant vansinne att citera. Men eftersom mitt eget mål är att ett blogginlägg inte längre får vara längre än 5 A4-sidor vid utskrift så måste jag avsluta här för denna gång. Här är förresten en personlig historia om en genussoldat som lämnat slagfältet och valt att lägga ner vapnen. Det tog visst 10 år att inse att genusvansinnet är en återvändsgränd, men bättre sent än aldrig, för egen del tog det mig 10 sekunder att inse att genusvansinnet är en rad med  luftslott staplade ovanpå varandra och att det är min ödesbestämda uppgift att utgöra den nål som ska smälla sönder alla dessa när tiden är mogen.