Axess 9 2011

Nu har det nya numret av Axess Magasin (nr 9 2011)  utkommit. Temat är Dante – en man för vår tid, om den västerländska bildningstraditionens betydelse för vår tid, och flera av artiklarna går att läsa på nätet: En man i takt med vår tid, Kärlekens apostel, Dantes suggestiva mörkerseende, Vikten av att hålla odödliga verk levande, Lustans professor, Ovärdigt spel för gallerierna,  Min krönika ”Hemmafru – varför inte?” återfinns på sidan 68 (ej på nätet), och jag har redan skrivit om detta i inlägget Hemmafruar, genusexperter och Sverigedemokratiska tider ”i” Norden? Dessutom uppmärksammar jag (vilket jag gjort ofta på bloggen) de jämställdhetspolitiska mål som klubbades under den gamla regeringen våren 2006 och som vi kan läsa om i proposition 2005/06:155:

”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle”.

Axess 8 2011

Kan man verkligen skriva så: vilket resultat som ska nås genom att kvinnor och män har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Detta måste praktiskt tolkas som att man (eller kvinna) i egenskap av sitt kön har en skyldighet att utnyttja sin rättighet och möjlighet på ett visst sätt – nämligen så att utfallet blir 50/50, vilket kan tyckas inte lämnar så stort utrymme åt fria val.  Också regeringen Reinfeldt omhuldar som bekant detta, även om moderatstämman nu låter oss bestämma över disken själva, så är det fortfarande 50/50-utopin som gäller i arbetslivet och i alla andra sammanhang. Men jag har inte heller tagit upp förra numret av Axess, nämligen nr 8 2011 med tema Dygden som räddningspaket. Vetebomben – om sambanden mellan priset på spannmål och politiska förändringar. Artiklar som går att läsa på nätet är: Normlösheten förklarar krisen, Vi har fostrat barbarer, Konfucius eller kapitalism?, När gamla dygder kommer till heders, Spannmålsfeber. På sidan 32-33 (ej på nätet) kan man läsa Klaus Bernpainters (entreprenör och Senior Fellow i Ludwig von Mises Institutet Sverige, se hans verklighetsekonomi-föreläsningar här)  artikel ”Lågräntepolitiken måste få ett slut”. Ett utdrag:

Varifrån kommer alla pengar egentligen?

”Dagens samhälle kännetecknas av att politik genomsyrar snart sagt varje del av vårt dagliga liv där nationalekonomer mer än andra akademiker tycks ha förvandlats till fjäskande tjänare vid maktens hov… I sitt magnum opus Human Action gör von Mises något så briljant som att logiska-axiomatiskt bygga upp en sammanhängande teori med ekonomiska lagar som är oberoende av tid och rum. Den österrikiska skolan har visat sig ha en oöverträffad förmåga att förutse utvecklingen och går inte att avfärda som förlegad dogm. Dess förespråkare inte bara förutsåg den nuvarande finanskrisen utan hade även en logisk förklaring till den: orsaken till de störande konjunkturcyklerna är att staten kommenderat fram ett bedrägligt monetärt system baserat på papperspengar och plåtmynt, så kallad pappersmyntfot. Till detta ska tillfogas att staten dessutom har gett bankerna licens på att tillverka egna elektroniska pengar. Faktum är att de svenska bankerna idag producerar över 15 gånger gånger med elektroniska kronor än Riksbanken skapat i form av sedlar och mynt. Ingen tycks anse att det är något konstigt med detta högst anmärkningsvärda bankprivilegium… Det enda sättet att få slut på vårt ekonomiska lidande är att staten slutar planera, fixa och ”hjälpa till”. Det gäller speciellt Riksbanken och alla andra centralbanker som måste upphöra med din sovjetiska ränteplanering… Vi är i desperat behov av en rejäl debatt om sann ekonomisk frihet.”

Det är vi matematiker som ligger bakom allt, tack vare vår unika kunskap kan vi göra modeller av verkligheten som andra sedan anammar i sin verksamhet. Problemet är att vi numera i en given modell måste inkludera irrationella variabler i form av människor som missbrukar modellen, vilket betyder att man måste ta in en slumpgenerator, eller en icke-matematiker, vilket är samma sak, och då imploderar modellen och förlorar sin förutsägelseförmåga och kan därför bara beskriva ett redan passerat stadium, tyvärr.

Jag har själv inte hunnit se alla föreläsningar i verklighetsekonomi, men här ligger de för den intresserade! Även om vissa framfört i BBC att det är vi matematiker som bär skulden till finanskrisen  så är det inte så, verkligen inte (det påminner om Birros analys av ”matematikerna på tidningarnas kultursidor”), vi matematiker är goda, oskyldiga, tidvis kanske insnöade och ofta helt ovetandes om vad alla galningar i världen utanför sysslar med, det är istället matematiskt okunniga personer som tar vissa matematikers idealiserade modeller (för att det i stunden gagnar deras egna syften) och hävdar att de håller i alla lägen, även när man genom sitt bedrägliga beteende ändrat på begynnelsevillkoren och i ärlighetens namn borde modifiera modellen i takt med att verkligheten förändras, men det kan man inte eftersom man inte ens kan ställa upp en differentialekvation, och än mindre lösa den, och än mindre erkänna att något behöver ändras så länge pengarna väller in. Sedan när allting rasar så är det matematikernas fel. I vissa sammanhang är det ju förvisso så, när Genusväldet rasar kommer det ju tex att vara mitt fel, men jag är beredd att ta mitt straff, eller belöning kanske, jag hoppas ni låter resa en staty över mig på Stureplan och att ni vallfärdar dit årligen efter min död. Jag ska ju ha teknisk fysik med materialinriktning i vår, om jag inte gör något annat istället, och jag undrar om jag får ge bonuspoäng på tentan i utbyte mot att de bygger statyn i ett motståndskraftigt material, som diamant kanske. Vad tycker ni? Jag har alltid tänkt att jag skulle bli en Stureplansprofil men har inte haft tid att leva IRL på tre år, så en staty får göra jobbet istället.

Min krönika i Axess nr 8 återfinns på sidan 66 och handlar om kemikalierna i vår vardag. Jag har skrivit om något liknande tidigare i inlägget Svensk exceptionalism och gender-bending-kemikalier. Nu har jag dock sett den svenskproducerade filmen Underkastelsen (Stefan Jarl 2010). Jag fyllde tio A4-sidor med anteckningar medan jag såg filmen, som ni alla vet har jag dock bara 3.500 tecken i Axess, så här kommer den förkortade versionen av mina tankar (jag hade gärna fyllt ut hela inlägget med tio A4-sidor men då börjar ni bara gnälla i kommentarsfältet ):

”Man skulle kunna tro att genusvansinne och fördumningsindustri är det största hotetmot folkhälsan, men så är det inte. För två år sedan läste jag om en dansk forskningsrapport som visat att pojkar redan i 2-årsåldern blir feminiserade (fysiskt och beteendemässigt) till följd av ”gender-bending” kemikalier som återfinns i mat, kläder, blöjor och krämer [blogginlägg ]. Några av dessa hormonstörande kemikalier är PCB, PVC, dioxiner, flamskyddsmedel, ftalater och paraben. Man hade funnit ett tydligt samband mellan feminiseringen av pojkarna och höga halter av PBC och dioxiner i modern. Í ett kanadensiskt samhälle nära Lake Huron, i Italien kring Sesevo, och i ryska områden där man jobbar med bekämpningsmedel, föds pga kemikalieutsläppen dubbelt (!) så många flickor som pojkar.

Jag blev åter påmind om det här för några veckor sedan då SVT visade dokumentären Grodorna tystnar, där forskare visade upp missbildade grodor som fått i sig rester av p-piller och andra kemikalier som släppts ut i vattendragen. En djurart som funnits i 250 miljoner år håller på att försvinna över stora områden. När jag sökte vidare på ämnet fann jag filmen ”Underkastelsen” av Stefan Jarl.

Vi vet ännu inte hur alla kemikalier samverkar och på sikt påverkar växter och djur, men vissa tendenser är redan ett faktum - åtminstone vad gäller människor och djur

Vi har uppåt hundra kemikalier i vårt blod (som inte ska vara där) och det är ännu inte klarlagt hur dessa, enskilt eller i kombination med varandra, påverkar oss och vår avkomma. I filmen berättar Åke Bergman, professor i miljökemi, om ytaktiva ämnen i alltifrån tyger till hamburgerpapper. En forskare berättar att dessa ämnen kan lösa upp cellväggarna. Vad som händer i kombination med de andra ca hundra kemikalierna vi har i vårt blod (och som inte ska vara där) vet ingen. Doktoranden Hazem Khalaf vid Örebro universitet berättar om den kompott av läkemedel man finner i vårt avloppsvatten (och som vattenreningsverken inte kan avskilja). Sedan har vi flamskyddsmedel i elektronik (som återfunnits i ägg från pilgrimsfalk!) och ftalater i plastprodukter. I dagarna lanserade Philips en hushållsapparat som sägs ta bort rester av bekämpningsmedel från frukt och grönsaker. Den ska nu finnas till försäljning i Kina, där konsumenter efterfrågat produkten. Det låter ju bra. Men hur renar vi oss själva? Vi kan kanske inte skydda oss helt från framskyddsmedel och liknande, men vi kan åtminstone kontrollera vårt mattintag.

En amerikansk-kanadensisk studie som presenterades förra året [se Insektsgift kan orsaka ADHD, SVD ] visade på ett tydligt samband mellan beteendestörningen ADHD hos barn och förhöjda nivåer av nedbrytningsprodukter av bekämpningsmedel i barnens urin (förhöjda och förhöjda, gifterna ska inte finnas där alls, men i förhållande till andra barn med mer ”normala” nivåer). Det handlade i detta fall om organiska fosforföreningar, som påverkar både det centrala och det perifiera nervsystemet och har både akuttoxiska och långtidsverkande effekter. Det här uppmärksammades faktiskt i media, samtidigt som man i flera TV-reportage under förra året kunde följa drabbade familjer som lät sina barn medicineras med amfetaminliknande preparat mot ADHD. Det låter inte direkt som något en högtstående civilisation skulle ägna sig åt: att först i ren okunskap förgifta sin avkomma, för att sedan, när misstaget upptäcks, droga ner och förgifta avkomman med ett annat preparat i ett försök att mildra symptomen från den första förgiftningen, som man dessutom låter fortgå. Jag pratar inte om det enskilda fallet här, men sett ur ett helhetsperspektiv är det ju just vad det handlar om. Jag trodde mänskligheten var smartare än så.”

Se första halvan av Underkastelsen nedan (45 min, hela filmen måste dock inhandlas):

Nyligen höll förresten Naturskyddsföreningen en konferens med titeln Rädda mannen! vilket någon kommentator på bloggen tipsade mig om, och på deras sida fann jag en nyutkommen bok: Den flamsäkra katten  som jag inte vågar beställa eftersom jag har tre katter. Läs gärna boken Förgiftad. Om kemikalierna i vardagen och det dolda hotet mot vår hälsa :

”I Förgiftad beskriver Rick Smith och Bruce Lourie, två av Kanadas främsta miljöaktivister, hur vår vardagsmiljö blivit en veritabel giftfälla som riskerar att allvarligt påverka vår hälsa. Giftiga kemikalier återfinns idag i allt från hygienprodukter, möbler och köksredskap till elektronikvaror, kläder och barnleksaker. Vi får i oss dem genom den mat vi äter, det vatten vi dricker och den luft vi andas.  Från det att vi stiger upp ur sängen och våra skrynkelfria lakan (behandlade med det cancerframkallande ämnet formaldehyd) till dess att vi går och lägger oss efter en filmkväll med mikrade popcorn (vars förpackning på insidan är belagd med en oförstörbar kemikalie som lagras i våra kroppar) exponeras vi för olika gifter. Gifter som bland annat förknippas med bröst- och prostatacancer, hormonella rubbningar, infertilitet, Parkinsons, Alzheimers och diabetes. Genom att utgå från vår vardagsmiljö redogör författarna för sju av de vanligaste kemikaliegrupperna och deras långsiktiga inverkan på vår hälsa. De beskriver de mäktiga intressen som representeras av kemikalieindustrin och berättar vad vi kan göra för att skydda oss själva och våra barn från att långsamt förgiftas.”

Trevligt. Har just börjat läsa den. Jag hoppas inte det blir ramaskri nu och ni anklagar mig för att vara en miljömupp   men vetenskap är vetenskap (observera att jag inte skriver om koldioxidfrågan, jag är inte alls insatt i den, men för den som är intresserad rekommenderar jag artiklar från Stockholmsinitiativet (eller deras blogg) och  Olle Häggströms artiklar. Uppvärmning eller inte, det är ändock ett faktum att den politiska eliten använder det här för att motivera diverse projekt som ingen frågat efter).

Som ni ser på den här satellitbilden jag tog imorse så har genusvetartätheten redan sjunkit rejält i Norge

Dessutom är detta relaterat till genus eftersom även Genusmaffian utgör ett allvarligt miljögift och hälsohot – det står inte om det i boken och tas inte heller upp i filmen men vi vet alla att den är ett reproduktionstoxiskt mögel och mycket mer. Som drivande i och såsom utgörandes kulmen (och antagligen slutstadiet) på en riksomfattande fördumningsindustri är den en IQ-sänkande och i värsta fall irreversibel civilisatorisk förkrympningsfaktor som måste bort från det offentliga rummet. Och på tal om det – Norge har just lagt ner sin genusforskning, vilket vi kunde läsa om nyligen på Genusnytt  och i SVD  och i Aftenposten  om hur norsk genusforskning mister 56 miljoner ett och ett halvt år efter det uppmärksammade programmet Hjernevask (här på Youtube), oklart dock om något samband finns (glöm dock inte att Island fortfarande är ett ”nordiskt laboratorium” för genusforskarna ).

Med uppdrag att krossa maktstrukturer och invertera könsmaktsordningen

Genusforskarna är upprörda, men faktum är att detta ju är en naturlig följd av deras egen verksamhet och uppgift – att 1. krossa maktstrukturer (de har ju just byggt upp en egen sådan och nu måste den därför bort) och att 2. ifrågasätta normer och uppmuntra normkritiskt beteende (nu när genusvansinnet blivit mainstream och normerande för hela samhället är det ju väldigt normkritiskt och på tiden att ta bort det) samt 3. rasera traditionellt kunskapsstoff – man kan ju faktiskt redan tala om att det finns en lång tradition av genusvetenskap i Sverige.

Får jag bara göra ett tillägg och framstå som nyanserad (ber om ursäkt för det) – det finns självklart relevant och viktig forskning om kön, men den har försvunnit och stigmatiserats till förmån för det mest absurda – som tex den nya genusfysiken där vi bla får veta att rektorn för en svensk högskola anser att ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan.” (!)

En relevant fråga här, som genusforskarna också brukar ställa sig, är varför så få kvinnor läser fysik (i ett internationellt perspektiv, det finns ju fler kvinnor i de länder där det saknas genusvetare, som Kina, Japan, Korea, Italien, de östeuropeiska länderna m fl) – kan det vara så att uppgiften med att öka andelen kvinnor inte har sin lösning i en feministisk modifiering av naturlagarna, utan att tvärtom lägga ännu mer tid på att förstå naturlagarna, och framförallt dessas matematiska formulering då i form av patriarkala ekvationer, om jag får göra lite reklam för mitt eget ämne? Lösningen kan således vara så enkel som att låta de 67 miljoner kronorna (som Vetenskapsrådet nyligen beviljat) gå från Centrum för genusvetenskap till institutionerna för matematik och fysik, helst via en fiberoptisk kabel då eftersom jag har beröringsångest och dessutom, som Klaus påpekade i sin artikel Axess så finns pengarna ändå inte utan kan lika gärna skapas som ett fotonflöde. Då kan VR lika bra lägga till några miljarder, det har man råd med, med tanke på att Uppsala Universitet fick 11 miljoner för gränsöverskridande genusmöten eftersom ”Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”

På tal om vetenskap, så var det för ett tag sedan ett intressant inslag på P1 Vetenskapsradion: Ris tycks kunna påverka människors gener:

Ris påverkar generna

”Kan det vara så att en potatis kan påverka hur en människas gener fungerar. Ja, kanske kan den det, i alla fall om man får tro ny spännande forskning från en grupp kinesiska forskare. Fast då handlar det om ris, och om hur kopior av arvsmassa från ris kan leta sig in i människans celler. För forskarna har hittat kopior av arvsmassa, så kallat mikro-RNA, från ris inuti både möss och människors celler och det verkar som risets mikro-RNA här kan påverka generna i kroppen.– Om det här nu håller är det jätteintressant, säger Fredrik Söderbom som är mikro-rna-forskare på SLU, vi har växtmikro-RNA som faktiskt kan ta sig in genom maten, in i våra kroppar och faktiskt reglera gener.  ”

”Vetenskapsradions Ulrika Björkstén kommenterar den kinesiska mikro-rna-forskningen: ”Det här är ytterligare ett exempel på det fina samspel som finns mellan generna som vi ärvt och omgivande miljö. Länge lärde man inom molekylärbiologin ut den gyllene regeln att dna styr alla processer. Man fick lära sig rita pilar som visade att all information gick ut från dna som omvandlades till rna som vidarebefordrade budskapet ut i cellerna, och kroppen. Men nu är vi mitt inne i en utveckling där det här ställs på huvudet. I själva verket är våra arvsanlag, som alltså byggs upp av DNA-molekylen helt beroende av input utifrån för att gener ska slås på och av vid rätt tillfällen, och där har RNA visat spela omvänd roll som informationsbärare, och tala om för genen att den ska slås på, inte bara transportera ut informationen från arvsanlagen.”

LYSSNA PÅ DETTA INSLAG 6 MINUTER (LÄNK)

Jag visste redan det här, men nu är det vetenskapligt bevisat: vad vi stoppar i oss styr vilken riktning evolutionen tar - betänk det när ni pendlar på morgonen!

Som ni hör i radioinslaget kan födointaget påverka vilken riktning evolutionen tar – det gäller alltså att tänka på vad man stoppar i sig, jag har länge sagt att det inte är nyttigt att konsumera för många nyhetsartiklar och genustexter på daglig basis utan att kompensera detta med att avgifta sig regelbundet på min blogg, och nu är det alltså vetenskapligt bevisat att intaget kan påverka hur era gener tar sig uttryck (läs om epigenetik  – mer här i Forskning och Framsteg  och här i Illustrerad vetenskap: Dolda krafter styr generna): ”Vi är vana vid att tänka på vår genetiska kod som det som avgör vårt biologiska öde. Genkoden är dock inte ensam om att bestämma vilka egenskaper vi har och ger vidare till våra ättlingar. Viktiga mekanismer utanför genomet slår på och av generna. Så kallade epigenetiska modifikationer betyder bland annat att egenskaper som växter eller djur förvärvar, till exempel genom kosten, kan gå i arv till kommande generationer.” (hela pdf:en kan hämtas genom att man registrerar ett konto gratis). Samtidigt som forskningen går framåt håller svensk skola på att föra in en ”ny tes bortom Darwin”  tack vare en svensk dokumentärfilmare som rest runt, pratat med folk och gjort sin egen tolkning av sakernas tillstånd (läs om filmen ”Jordens snällaste apa” i forskning.se-artikeln ”Filmen betonar människans godhet”).  Jag kritiserade ju slutsatsen att vi aldrig haft någon konkurrens eller kamp om överlevnad (!) i Axess och fick tackmail från flera zoologer som läst min artikel. Det är alltså inte bara jag som tycker att galenskapen trängt sig på lite väl mycket. Man kan tycka att gränsen går vid propaganda i utbildningsväsendet, men det verkar faktiskt inte finnas någon gräns. Hur det går till när en civilisation går under kan man läsa om i Why Civilizations Self-Destruct – eller Civilisationernas självmord (145 kr Bokus).

Jag undrar om man kan slå på och av sitt kön genom att äta en varierad kost? Jag tänker på det här med att RFSU ju för ett tag sedan talade om manlighet som en folksjukdom, minns ni det? Kanske finns det något kosttillskott som hjälper? Jag rekommenderar alla mina manliga läsare att sjukskriva sig för sin manlighet och låta systemet braka samman, på så sätt låter vi Genusväldet leda till sin egen undergång. Det kommer ju att göra det ändå, men varför inte snabba på processen? Jag försöker bara ge lite goda råd här i egenskap av samhällskatalysator  som jag ju sagt förut: ”En katalysator är ett ämne som utan att själv förbrukas ändrar kinetiken hos en termodynamiskt tillåten kemisk reaktion genom att öppna en alternativ reaktionsväg med lägre aktiveringsenergi så att fler partiklar har tillräckligt hög energi för att kunna reagera. På detta sätt accelererar en katalysator reaktionen så att den kan utföras vid lägre temperatur och tryck.”

En känd genusprofessor befarar att öppna gränser kan utlösa en patriarkal kedjereaktion

Frågan är om en reaktionär återgång till tiden före Genusväldets intåg är en termodynamiskt tillåten reaktion. Enligt termodynamikens andra huvudsats kan ju inte entropin (måttet på oordning) minska i ett slutet system. Men Sverige är ju inte ett slutet system, det inser man genom att ställa sig vid randen som i matematisk mening är sluten, men inte i politisk. Tur att jag har koll på både politik och vetenskap så att jag kan jobba så här tvärvetenskapligt – då går det att öppna en alternativ reaktionsväg, och lägre aktiveringsenergi låter bra med tanke på att vi behöver uppnå en kritisk massa av aktivister samtidigt som det är ett politiskt faktum alla inte har energi till både jobb, familjeliv och att bekämpa vansinnet, ska räkna på hur jag ska katalysera reaktionen så att ni kan dega i soffan medan allt faller ihop. Men det får inte gå så långt att jag måste rekrytera ur genusmaffian. Även om den rikskända genusprofessorn Eva Lundgren skrivit på Newsmill i Risk att Mellanösternmännen uppmuntrar svenska patriarkatet att ett icke-slutet system kan leda till en minskning av genusentropin genom att nytt patriarkalt stoff som förs in i systemet leder till en kedjereaktion där alla slumrande svenska patriarker vaknar till liv – det måste vi vara vaksamma på – så vill jag inte stöja mig på genusforskning. Men det är fascinerande att genusvetarna är både pedagoger, biologer, kemister, fysiker och allvetare. Undrar varför ingen fått Nobelpriset än? Och på tal om det, jag har inte hunnit se detta årets tal av Nobelpristagarna, men tills jag gjort det så kan jag rekommendera förra årets fysikpristagare, Andre Geim, som tar upp det här med PK-giftet, inför Kungen och allt (5 minuter):

Jag hade mycket mycket mer att ta upp, som vanligt, men jag känner att platsen börjar ta slut, alternativt ert tålamod. Får ta allt det andra jag hade att säga i nästa inlägg då . Får jag bara signera den? Liksom en genusvetare, som alltid givetvis även är ”utvecklingskonsult”, ”pedagog”, ”kognitiv handledare” och ”sociolog” på en och samma gång, minst, så har även jag en massa andra titlar, som jag inte brukar skryta om men som alla vet att jag fått mig tilldelade av folket genom hårt och hängivet arbete. Exempelvis är jag utöver fil dr i matematik även mamma, matte-pilot, bloggare, pedagog, samhällsdebattör, genuskritiker, amatörastronom, språkvetare (fil kand i slaviska språk), fanbärare för Folkvett, förändringskonsult, whistleblower, allvetare, ägare av verklighetensfolk.org och framtida statsminister. Dessutom är jag givetvis PR-konsult, bloggstrateg, kommunikatör och provokatör. Men också psykolog, sociolog och psykiater, eftersom jag visste hur jag skulle utforma bloggen för att få den uppmärksammad och läst av vår kuvade befolkning.

En annan titel, som är lite inofficiell, men som en lektor vid Stockholms Universitet gav mig, är Reaktionär talang. Dessutom är jag Rebell. Kanske inte detta årets, men åtminstone förra årets. Utöver detta har jag figurerat i TV  och radio  vilket gör mig till radiopratare och TV-profil (både matte och genus har det varit), och dessutom är jag politiskt sakkunnig, eftersom jag  hållt låda i riksdagen. Om man läser mina krönikor i Axess  inser man att jag även är krönikör. Men om man dessutom synar innehållet inser man snabbt att jag även är värdegrundanalytiker, genetiker, utbildningsexpert, ledande evolutionsforskare och zoolog (flera professorer i zoologi mailade och tackade tex  för krönikan Vantolkning av altruism), hjärncoach och dessutom integrationsexpert – som matematiker vet jag, till skillnad från politikerna, att man man vid integrationsproblem ska prova något av följande: partialintegration eller variabelbyte.  Detta säger jag inte bara för att jag är en insnöad mattenörd, utan för att begreppen även har sin motsvarighet utanför matematiken, att exempelvis partialintegrera upprepade gånger skulle kunna vara en väg framåt, och ett variabelbyte kan tolkas som att ersätta vissa politiker osv. Allt bygger på matematik, och att jag insett detta gör mig även till en framstående filosof. Jag har fler titlar men detta var ett axplock.

OBS! Lyssna på Nordegren i P1 – Genusvetenskaps ifrågasätts  och följ gärna Aktivarum-bloggens intressanta alster och Pelle Billing med ständigt aktuella debatter , nu senast om en ledarartikel på Corren om genusvetenskap som ideologi  och Matte Matik som skriver om både genus och annat relevant. Och så Genusnytt givetvis – med alla senaste nyheter på genusfronten! Annat intressant: Fp vill införa euron mot folkets vilja (reaktion på den här, Merkozy behövde Cameron som syndabock, Därför skyr LO nobelpristagaren, Nobelpriset visar att svensk grundforskning måste stärkas, Nya moderaterna kan bana väg för vänsterpopulister 2014.

Jag träffade HARO:s styrelse i helgen och vi hade mycket att prata om!

I helgen hade jag förmånen att träffa några fantastiska människor, nämligen Haro:s styrelse  och det var mycket givande att diskutera med dem om både genusvansinne, skola och föräldraskap. Här har Haro sammanställt en del aktuell forskning och de ska ha all heder för att de står rakryggade i en galen värld, eller snarare en galen del av världen, för i flertalet länder på Jordens yta är det inget kontroversiellt alls att stå för valfrihet, jämställdhet och föräldraskap med barnets och föräldrarnas bästa i fokus. Jag har just fyllt i ett formulär för att bli medlem . I många länder ses det istället som ytterst suspekt att vilja lämna ifrån sig sin 1-åring till andra hela dagarna för att jobba. På TV kan jag allt som oftast se svenska reportage om länder i Asien, Afrika och Sydamerika där man förfasas över att kvinnor måste vara ifrån sina barn för att jobba långväga för att ta sig ur fattigdom, och i samband med detta lämna ifrån sig barnet till dess närmsta släktingar, medan man när det kommer till svenska förhållanden tycker att den som inte vill lämna ifrån sig det lilla barnet dagligen till främmande människor utan anknytning till barnet är konstig och agerar mot bättre vetande. Dubbla måttstockar som vanligt.

Jag glömde genusperspektivet i min doktorsavhandling!!!

Det är talande för den tid vi lever i att man för kunna motivera sina personliga livsval inför andra måste vara påläst både på den senaste hjärnforskningen och i praktiken ha kunskaper motsvarande en universitetsexamen i beteendevetenskap, pedagogik och psykologi, men sådana är tiderna. Detta medan genusforskarna, som styr och ställer i riket, inte ens kan lösa en andragradsekvation. En ekvations grad är ju förvisso en social konstruktion, konstruerad av någon vansinnig världsfrånvänd matematiker eller fysiker som försöker få ordning på sina patriarkala teorier i ett hierarkiskt universum där vissa elementarpartiklar (eller kanske strängar) är med grundläggande än andra, och med detta argument kan genusforskarna alltid automatiskt reducera graden till noll och få en motsägelse, som alltid, medan graden av idioti i deras egna avhandlingar alltid går mot oändligheten. Jag borde tagit upp detta i min doktorsavhandling men på den tiden hade jag ingen koll på genusvansinnet.

Var är min lagstadgade diskman? Det börjar bli fullt här...

Jag ber om ursäkt att jag i vanlig ordning kommer dragandes med Sanningen, men det är faktiskt helt absurt att lämna en 1.5-åring på daghem till främmande människor medan man själv är iväg och jobbar åtta timmar eller mer. Inte ens en välmeriterad genuscoach kan ersätta föräldrarna (jag ber om ursäkt för detta kontroversiella uttalande!). Jag insåg detta ganska snabbt under min doktorandtid när jag själv blev mamma, och det är ju tur att man som doktorand är självständig och kan jobba även hemma och olika intensivt i perioder, så att situationen är påverkbar – alla har inte den turen. Barnet har nyss kommit till världen, och vad skickar man för signaler till det genom att varje morgon få det utdraget ur famnen av dagispersonal medan man själv måste göra det som är så viktigt, nämligen säkra sin pension som Reinfeldt sa på Aktuellt apropå hemmafru-undersökningen på Familjeliv. Jag odlar hellre morötter på balkongen (om jag nu hade en balkong, men det har jag inte, så jag får låna grannens) på ålderns höst än låter Reinfeldt och sossemaffian diktera mitt liv. Låt er inte heller luras av att moderatstämman erkände vår rätt att dela på disken hur vi vill, det är bara en skenmanöver för att dölja att vi saknar valfrihet på andra områden. För övrigt har jag inte diskat på tre dagar och väntar fortfarande på att någon skattefinansierad man ska komma så att jag kan leva i enlighet med de nuvarande jämställdhetspolitiska målen (målet om delad disk återfinnes som delmål 3 i prop 2005/06:155 som antogs våren 2006).

Lösning: utvandra och invandra efter några år.

Jag har faktiskt funnit en lösning på det här – för alla som vill vara hemma längre med barnen. Föd barnet utomlands och lev några år på besparingar i något land där det är billigt att leva. Återvandra därefter till Sverige och ta ut föräldraförsäkringen. Lagen är sådan att den som invandrat till Sverige med ett eller flera barn under 8 år har rätt att ta ut 480 dagars betald föräldraledighet, per barn. Om du föder i utlandet och sedan invandrar när barnen är tex 2 och 4 och 6 år gamla, kan du stanna hemma med betald föräldraledighet i 480×3= 1440 dagar. Dessa barn hinner knyta an till föräldrarna under de första viktiga åren, men föder du inrikes är det dagis efter 480 dagar som gäller. Vad sägs om att ge varje barn, oavsett födelseplats,  1440 dagar av föräldrarnas tid sin första tid i livet (inte nödvändigtvis på svenska skattebetalares bekostnad, men att ha det som en politisk ambition i alla länder)? Integrationsminister Erik Ullenhag, som själv har barn, kommenterar:

”Jag tycker inte att det är rimligt att man får lika många föräldradagar för ett barn som är fyra år när det kommer hit, som för ett nyfött barn som är fött här, sade Erik Ullenhag.” (Källa).

Medan Maud Olofsson kritiserar detsamma utifrån en annan vinkel – arbetslinjen.  Själv tycker jag inte att det är rimligt att Ullenhag och Olofsson sitter i regeringen, men man kan inte alltid få som man vill, även om jag vet att jag kommer att få det, i sinom tid.

OBS! Läs Hemmaföräldrars chockerande sammanställning av utvecklingen!

Genusvansinnet bryter ner nervsystemet och får inte sällan dödlig utgång

Jag vet (av personlig erfarenhet) att varje människa inom sig rymmer ett frö av galenskap, och vi vet alla att de svenska genusfanatikerna är det tydligaste beviset för detta. Det är dessutom inbyggt i genusindustrin att man heller aldrig ska kunna bli av med den. Om man som genuspropagandapåtvingad kommunanställd låter den kroniskt inhyrda genuscoachen veta att det där är abstrakt nonsens utan koppling till den kommunala verksamheten, får man höra att man inte är i fas med utvecklingen, jämställdheten, sig själv eller genuscoachen, och att man därför behöver fler föreläsningar, fler stenciler, fler genusstrateger och fler övervakade rollspelsövningar som genuscoachen kan dokumentera i Genus-Riksarkivet. Medan om man instämmer i allt (ofta spelat, för att bli av med coachen eftersom det just inkommit en patient med stroke som behöver tas om hand, där stroken beror på att patienten också hade en inhyrd genuscoach på sin arbetsplats) och tycker att den här genuslektionen är jäääätteviktig för den personliga utvecklingen, så får man även då höra att man behöver ”mer kunskap” om genus, då blir det genus fördjupning – eftersom man ju gillade grundkursen och framförallt insåg vikten av den, är det dags att gå vidare i genusträsket. Faktum är att man, även om man tyckte att genusarbetet på tio månader inte ledde någon vart, varken till ökad jämställdhet eller bättre kommunal service, att projektet är ”påtvingat uppifrån” och att det snarare tar resurser från den ordinarie verksamheten, kan ha oturen att ändå behöva gå genus fördjupning. Eller genus breddning. Detta är vad som skedde i Ljungby kommun nyligen och som jag tog upp i inlägget Iiinte 80 miljoner till!!!!  Där var de kommunanställda och cheferna tveksamma till de inhyrda genusprocessledarna och den tio månader långa ”startsträckan”, vilket ledde till att man öppnade upp för ett likadant projekt, fast nu utvidgat till kategorierna etnicitet, religion och ålder m fl.

Från Ljungby-rapporten  under ”Slutdiskussion” sid 25:

”En ytterligare del i att skapa förutsättningar för ett fortsatt arbete efter projektets slut är även att få in jämställdhetsfrågan i det större mångfaldsperspektivet… grupperna kvinnor och män är inte homogena och de kan i sin tur ha varierande behov beroende på bland annat etnicitet, religion, ålder, social tillhörighet och funktionsnedsättning… För att arbeta med att i framtiden skapa en kommun öppen för alla och där alla medborgare har möjlighet till likvärdig påverkan, är det viktigt att också arbeta med mångfald. Att arbeta med mångfald kan fungera under samma upplägg som finns inom detta projekt, dvs. genom kompetenshöjande insatser, synliggörande och diskussion. Detta kan vara något att ha med sig i kommande funderingar kring hur arbetet med jämställdhet ska fortgå i framtiden, och hur det kan inkluderas i ett större sammanhang.”

Genusmaffian sprider, medvetet eller omedvetet, föraktet för äldre.

Det kritiserade projektet ska alltså breddas – folk har inte bara kön utan även andra egenskaper och därför även behov som inte är kopplade till enbart kön. Detta skulle ingen inse om inte Genusmaffian uppmärksammade det. Det är för övrigt lite ironiskt att genusforskarna anser sig kunna jobba med kategorin ålder, med tanke på att det ju är de som i sin normupplösande verksamhet under decennier aktivt spridit fördomar om äldre som obildade soffpotatisar som lever på medeltiden eftersom de inte läst genuskurser. Vad vet de egentligen om postkolonial feminism? De äldre står som symbolen för ett omodernt tänkande och är allmänt dumma i huvudet och en bromskloss för civilisationen eftersom det är de, tillsammans med alla nu utdöda generationer, som lagt grunden för vetenskap, kultur, traditioner och litteratur – allt patriarkalt snömos.

Den gravida mannen från Oprah Show

Och i genuskurserna i skolan blir genuscoachen chockad när det visade sig att barnen inte hade fördomar om kön och vad en man respektive kvinna kan göra, och fick i desperation lägga upp en bild på en gravid man (se Är genusvetarnas verksamhet laglig?)  så att barnen, oavsett hur de än svarade, fick fel. Vilket ju är genusexpertens mål, eftersom han annars inte kan motivera sin konsultverksamhet. En gravid man – äntligen måste ungarna svara fel oavsett hur de svarar (den gravide mannen är den könsopererade kvinna som ni alla sett på Oprah Winfrey show). Ja, det är ju onekligen så att Sverige ligger i framkant här. TIMSS- och PISA-undersökningarna mäter kanske fel saker? De mäter ju patriarkalt kunskapsstoff istället för genusmedvetenhet. Det är på tiden att svensk genusforskning revolutionerar hela Europas utbildningsväsende. Tyvärr är det möjligt att söka projektmedel för det redan nu. Vansinnet föder och göder sig självt. Läs också om hur metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer och hur kommunens jämställdhetsstrateg i samarbete med NO-lärarna vill ändra på detta i…just det,  anatomiundervisningen! I en svensk skola som går i täten för genusarbetet, givetvis…

Och så behövs massor av genuskunskap i förskolan. I SOU 2006:75  kan vi läsa (sid 19) att ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt” Man kan ju här motivera både med att barnen inte läst genus, har nedärvda fördomar, fördomar inplanterade av det omgivande samhället och att man egentligen inte vet vad man sysslar med. Så här brukar genusforskarna motivera sin verksamhet och behovet av pengar:

Aktiva spermier och passiva ägg rimmar illa med svenska jämställdhetssträvanden

”Effekterna av det vi sysslar med är egentligen inte kända, så vi behöver 100 miljoner för att grubbla över det, men vi behöver dessutom ytterligare 200 miljoner minst, men gärna dubbelt så mycket, under nästa budgetår för att trots det implementera våra teorier, vi kan inte vänta tills barnen är 18 för att se hur det går, men vi tar gärna emot en check på 80 miljarder redan nu för att formulera det projekt som ska ge barnen den vård de behöver efter våra härjningar. Det behövs mer forskning kring de förtryckarstrukturer som barnen utvecklar redan som 1-åringar i samspel med andra barn, och vi vill också bygga en uppfinnarverkstad för att ta fram könsneutrala leksaker. Då behövs naturligtvis även en fabrik för storskalig produktion osv, så låt oss avrunda till en miljard jämnt då. För varje kommun alltså, som vill köpa in leksakerna, vilket torde bli alla då eftersom de andra blir hopplöst efter i jämställdhetsarbetet annars. Det är det minsta regeringen och skattebetalarna kan göra för att uppnå ett jämställt samhälle. Sverige måste också gå i täten för att sprida detta unika vansinnesprojekt över hela jordklotet. Vi behöver alltså internationaliseringsinsatser. Vi brukar hålla kurser i oupplysta länder. Här återger vi ett exempel på en lärorik kommunikativ process som tagit många länder flera sekler framåt i utvecklingen:

- Ni måååste lära er mer om genusordningen påverkan på era barn. Vet ni att gungorna är könsmarkarde? Och att genuskodat material kan skada hjärnvävnaden? Det har en framstående svensk genusvetare visat.

- Nja, alltså saken är den att vi inte har några lekplatser i vårt land… vi behöver verkligen rent vatten. Kan ni inte hjälpa oss att borra en brunn istället?

Är brunnen ett godkänt feministiskt projekt?

- Ja, det är ju bättre att borra en vagina i Moder Jord än att bygga en fallosformad klätterställning med inbyggda karriärstegar som pojkarna kommer att klättra i men inte flickorna. Men saken är den att er vattenbrist beror på den globala uppvärmningen som i sin tur beror på den manliga konsumtionen och för att förstå detta måste ni läsa 15 poäng genusvetenskap. Ni kan läsa den på distans via nätet, så kommer allt annat att lösa sig med tiden.

- Sanningen är den att vi inte har något datornät, vi behöver bygga ut vårt vanliga vägnät först. Kan ni inte hjälpa oss med redskap så att vi kan börja bygga?

- Nej, det går verkligen inte för sig, grävskopor och spadar är manligt könskodade, det har framstående forskare i Sverige visat. Dessutom är vägar farliga – alla vägar bär till Patriarkatet, och där vill ni inte vara, det vore inte bra för jämställdheten. Dessutom behöver vi göra en feministisk intersektionell analys av ert grundvatten när vi borrat Vaginabrunnen, och det innebär att vi måste spärra av 90% av ert landområde under några år, men när vi väl publicerat resultaten i en välrenommerad genustidskrift blir vi…eh jag menar ni, världsberömda – det blir ett feministiskt genombrott! Om inte marken imploderar under borrandet, vi vill helst inte gå händelserna i förväg genom att undersöka markens hållfasthet med manliga makt- och mätinstrument. Men som det gamla talesättet lyder – den som lever får se, medan den som faller in i Vaginabrunnen dör en helig feministisk död. Det låter väl bra, kan vi skriva avtal nu? Döden är en social konstruktion, och vi har visat att ”utanföret” är en illusion, precis som er framtid, om ni inte genast samarbetar med oss.

Vi behöver även medel för internationalisering av våra nättroll. Vi har exempel på genusfrälsta (ofta nyblivna) föräldrar i diverse forum på nätet här hemma i Sverige. De berättar med entusiasm och glädje om genusperspektivets betydelse i vardagen, och hur de äntligen får nytta av sina 30 poäng i genusvetenskap. Hur har de förresten tid att hänga på forum med en så hög utbildning? Det vill vi undersöka ur ett intersektionellt perspektiv. Vi har sett många givande diskussioner och återger här en som ett lärorikt exempel:

- Det var en intressant diskussion men jag måste koppla ner mig nu, det är något oljud i bakgrunden.

- Jaha, är det din man som kommit ut ur sin grotta och brölar?

- Nej, det är lilla Elsa som drar ut tangentbordsknapparna på den andra datorn, jag måste verkligen sluta nu och se vad som står på.

Genusglasögonen måste på i tid

- Vet du att alfabetet är en förskräcklig norm? Det lärde jag mig när jag gick en genuskurs i vintras. Det finns en struktur på tangentbordet där var bokstav ska veta sin plats. Det din dotter gör nu är normbrytande – hon utmanar alfabetsnormen genom att byta plats på bokstäverna – det är viktigt att du inte avbryter detta viktiga inslag i hennes utveckling! Bokstäver är, till skillnad från vad Patriarkatet vill låta påskina, fritt utbytbara mot varandra – ingen bokstav är bättre än någon annan! Känner du till att det finns statistiska undersökningar som visar att vissa bokstäver förekommer oftare än andra och att man därför kan dechiffrera kodade meddelanden där olika bokstäver bytts ut mot varandra? Det läste jag på en matematikers blogg. Helt vansinnigt. Om alla bokstäver förekommit lika ofta och det rådde jämställdhet i bokstavsdjungeln hade det varit jämställt. Jag har en vän som är genusvetare och hon håller på att konstruera ett bokstavsneutralt språk där alla bokstäver förekommer exakt lika många gånger i varje bok som översätts till det språket, verkligen alfabetsbrytande, varje bokstav kan ju sägas utgöra ett eget kön och hon bringar ordning i maktordningarna och plattar till talstrukturen. Låt bokstäverna byta plats så får du se hur strukturen i meningarna försvinner omedelbart – din dotter är mycket klok!

- Byta ut bokstäverna? Men hur ska då min man kunna skriva eller förstå en text skriven på den datorn?

- Förstå och förstå, här handlar det om att sätta barnet i centrum och hela tiden ha jämställdheten i åtanke. Varje barn föds i könsneutralitetens tecken och det är vi vuxna, eller närmare bestämt din man, som begränsar deras kreativa flöde och inneboende feministiska skaparkraft.

- Jaha, ja så kan det vara men nu måste jag verkligen gå ifrån, Elsa klippte just av sladden på hårtorken!

- Ser du, det går framåt! Min tvååriga dotter är för övrigt oerhört positivt påverkad av genuspedagogiken på dagis, igår fick hon ett utbrott och kastade sin leksakstraktor i golvet och var sedan aggressiv hela eftermiddagen – ett verkligt framsteg ur ett genusperspektiv! Hon tog verkligen plats om man säger så. Vi fick fly in i ett annat rum.

- Jaha är det inte trotsåldern då?

- Nejdå, det är genuspedagogiken – den gör underverk! Igår hällde hon ut rosa nagellack över spisen. Det var en feministisk protest mot kvinnans roll som kokerska och slav i det moderna Sverige. Tänk att hon redan förstått det – genuspedagogiken har verkligen påverkat hela familjen, och dagen innan det vred hon huvudet av alla sina dockor och lade dem i en kastrull på spisen, och senast i förra veckan så öppnade hon bilmotorn och dök in och stannade där i en timme, minst. Det kan ha varit en dag, vi ville ju inte störa hennes möjlighet att utvecklas bortom könsrollerna.

- Jaha, eh, är det inte farligt för ett litet barn att vistas i en bilmotor sådär?

Genusvansinnet ger oss helt nya sjukdomar

- Nejdå, när hon kom ut var hon riktigt igång och fick ännu ett raseriutbrott och betedde sig allmänt underligt, i vilket fall betedde hon sig inte normenligt så något måste ju bilmotorn ha gjort för självkänslan. Vi tog henne till en läkare efter några dagars hosta man han kunde inte fastställa sjukdomsbild, men då sa jag stolt att hela familjen ingår i ett genusprojekt som gör att vi bryter mot normer – vi får tydligen helt nya sjukdomar också som varken män eller kvinnor tidigare haft, det måste vara de där nya könsneutrala sjukdomarna som genusvetarna lovade oss, mycket intressant! Jag undrar om det finns några feministiska botemedel eller om Patriarkatets giftpenicillin fungerar även här? Jag känner att vi i min familj är stormsteg före alla andra i jämställdhetsavseende, det är en ny era, ett nytt sätt att leva, eller dö. I vilket fall är det unikt och normbrytande och vi får en gratis intersektionell analys av familjens maktordningar varje vecka tillsammans med vårt horoskop ur ett genusperspektiv! Vill du också vara med?”

Relaterat: Caroline Erfors (HARO) på Newsmill: Svensk förskola ett storskaligt misslyckande, Haro:s hemsida, Haro-bloggen, Haro forskning,  Haro artiklar, Barnens rätt till föräldrarnas tid, Hemmaföräldrars sammanställning!

Genus i förskolan: Projekt Implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om ”verkligheten”?  , 2-årsdagen sedan nyhetsmorgon

Elise Claeson - en sund röst i debatten

Först vill jag tipsa om Elise Claesons artikel i Aftonbladet, som utgör en slutreplik i en debatt. Här är den: Feminister – håll er borta från våra familjeliv!  och den utgör alltså en replik på Schymans Elise Claeson förstår inte vad jämställdhet innebär  samt Lisa Magnussons Varför ska kvinnors arbete vara gratis?  som i sin tur var reaktioner på Elise Cleasons ursprungliga artikel Svensk jämställdhet – en livsfara för kvinnor. Och läs även Elise Claessons artikel på svt.se: Befria de gröna hemmafru-feministerna från jämställdhetsutopin och hennes Newsmill från i maj: Regeringen och genuspedagogerna vill ha ett nytt folk.

Är detta genusforskarnas nya familjevänliga uppfinning?

Ni kanske inte tror att Genusmaffians förehavanden utgör någon risk för folkhälsan, men det gör den. För länge sedan skrev jag ett humorinlägg om genusvansinnets effekter på (dittills) normala människor, men om man läser om texten nu, så verkar det inte alls vara humor, utan skulle mycket väl kunna utspela sig i vilken stad som helst som berikats med en genuslobby som kör över allt i sin väg med en ångvält fulltankad med genuspropaganda. Och med normala människor menar jag samma sak som genusvetarna menar, nämligen människor som lever efter vissa normer, och följaktligen är de andra per definition, de genusupplysta, onormala, även om de faktiskt har normlösheten som norm vilket gör att de egentligen, mot sin vilja, i någon mening också är normala, men jag skulle aldrig lyfta fram detta för att inte såra deras känslor.

Här är min nya vithetsmätapparat

I förra inlägget  fick vi lära oss en del om forskningsområdet genus- och kritisk vithetsanalys, så jag hoppas verkligen att ni alla ägnat den senaste veckan åt att kritiskt granska er eventuella vithet. Själv har jag just utvecklat en helt ny spektroskopisk metod för att undersöka vithetsgraden genom att helt enkelt mäta hur mycket ljus huden absorberar när man står mitt i skuggan av genusvansinnet. Om man upplever skuggan som mycket mörk blir det inte mycket ljus, vilket innebär att det som genusforskarna kallar en ”vit kropp” alltså med mitt mätinstrument kan bli medelbrun, gul, svart eller lila om man samtidigt har högt blodtryck, vilket man ju ofta får i Genusland. Inte jag dock, eftersom jag har en avstressande bettskena jag kan tugga på, och det påminner mig om att jag ju skulle skicka tandläkarräkningen till Nationella Sekretariatet för genusforskning.

Drömmen är att få in mitt resultat i tidskriften Genus med tema Innovation

Jag kallar en sådan av genusforskarna klassificerad ”vit kropp” som varken absorberar eller utstrålar något ljus i genusskuggan och som därför rent mättekniskt är en svart kropp, för en ”ambivalent kropp”. Jag hoppas därmed kunna publicera mig i någon kritisk vithetsprofilerad genustidskrift som accepterar vetenskapliga belägg för något, och om ingen sådan finns, så hoppas jag på att min hypotes om att ambivalenta kroppar skapas i genusskuggan kan komma att accepteras vitt, svart och brett om jag bara upprepar den tillräckligt ofta och får framföra den i något debattprogram på TV. Den kommer också att bli sann om jag lyckas sälja den till någon politiker som sedan uttalar den på TV. Gärna tillsammans med några standardfloskler som ökar trovärdigheten:

Det gäller att nå ut med sina hypoteser

”Hypotesen om ambivalenta kroppar i genusskuggan är något vi måste acceptera eftersom Sverige är en del av världen och eftersom vi lever i en demokrati, och ett öppet samhälle som vårt måste acceptera vissa hypoteser som sanningar eftersom vi strävar efter jämlikhet och jämställdhet och allas lika värde. Inte alla hypotesers lika värde givetvis, men alla andra lika värden, som exempelvis alla genusforskares lika värdering av en vetenskaplig utsaga, som därmed brister, precis som jämställdhetsarbetet skulle göra om inte vi politiker satt vid rodret och gav genusmaffian era skattepengar så att ni åtminstone kan bekosta er egen hjärntvätt, latmaskar.

Här kan Patriarkatet få trampa runt

Vi däremot maskar inte, vi går istället i täten och har gått om alla andra länder med vår öppna toleranta inställning mot olikheter, så länge olikheterna inte hamnar utanför det tillåtna intervallet, som är en krympande mängd. Vi ska få ner det till noll. Det är vårt mål. Då möts ändarna, och vi vill alla skapa möten mellan folk från olika ändar av världen, för utan dessa möten kan inte hypotesen om de ambivalenta kropparna i genusskuggan vara ett led mot ökad rättvisa. När ändpunkterna sammanfaller, då är vi nöjda. Då är nämligen alla lika, och mer exakt identiska fast utan en fast identitet, och livet blir rättvist. För millimeterrättvisa är den enda vi kan tänka oss, när vi väl tänker, vilket inte är särskilt ofta när jag tänker efter. Men oj, nu tänkte jag visst – ja där ser man. Att tänka en millimeter i taget, det är bra för demokratin. En öppen linjal kan vikas ihop så att ändpunkterna sammanfaller och då har vi en sluten cirkel, för ni vet ju alla att cirklar också kan vara öppna, men vi vill gärna sluta cirkeln och stänga in er medborgare i den så att ni inte kommer ut. Världen ute är ju farlig och vi måste skydda er från den.

Möbiusband

Om man vrider rättviselinjalen innan man sätter ihop ändarna får man ett Möbiusband och linjalens yta utgör samtidigt både in- och utsida, eller för att tala klarspråk, något vi politiker är välkända för – det finns ingen in- eller utsida, och det är så vi skapar ett öppet samhälle utan gränser, om ni inte faller av kanten givetvis då är ni illa ute. Och det är det här utanförskapet vi måste komma bort ifrån, utanförskapet som odlas av oliktänkande, som gör att alltfler hamnar utanför den sammanfallande ändpunkten. I en jämställd värld finns bara en demokratisk linjal och det är det vi alltid har i åtanke när vi fattar våra beslut – börjar folk tänka själva hotas rättvisan, demokratin, jämställdheten, sammanhållningen, klimatet, den hållbara utvecklingen och min riksdagsplats. Och då är vi verkligen ute på farligt vatten, eller i åtminstone jag, eftersom jag då inte längre har råd med båten som tar mig ut till min alldeles egna ö i skärgården.”

I vilket fall, med min ombyggda fotomultiplikator (se bild)  kan jag mäta hur många elektroner som slås ut som en följd av den fotoelektriska effekt som Einstein fick Nobelpriset för 1921, och ni får be om ursäkt att jag la in en allmänbildande bisats så här i genusvansinniga tider, och dessa elektroner accelereras sedan i ett högspänningsfält mot en genusartikel, så att ännu fler elektroner och bokstäver frigörs, tills jag har en tillräcklig elektronisk förstärkning som jag sedan kan rikta mot Patriarkatet, som i sann patriarkal anda, mäter den  (vi vet ju att det här att räkna och mäta saker är ett patriarkalt påfund – se tex Genusfysik och konsensuskultur eller Hur många aprilskämt? ).

Genusforskarna känns lätt igen, här flög en framför mitt fönster igår, och försökte spionera på min nya vithets-spektrometer.

Äsch, nu tappade jag tråden, som vanligt . Eller egentligen inte, det är bara det att tråden alltid förgrenar sig lite på vägen, vilket är helt normalt om man vill vara en kreativ matematiker som ser nya möjligheter och nya lösningar på uråldriga problem. Då måste man kunna associera fritt som en genusforskare och inte låta sig störas av triviala saker som verkligheten och världen utanför. Där har jag och genusforskarna faktiskt något gemensamt. Förutom att de tar sig ut i verkligheten när de ska implementera sina hypoteser, medan jag skickar in mina (dessutom bevisade) hypoteser till en vetenskaplig tidskrift och inte till DN debatt. Men det där inlägget jag skrev för två år sedan, och som var menat som ett skämt men som så här i efterhand framstår som helt normalt, jag får inte plats med det utan får ta det nästa gång. Ledsen att det blev så här .

Men glöm inte läsa debattartiklarna överst i inlägget! Det är ju faktiskt så, att många så kallade jämställdhetssträvanden faktiskt är, om jag får lov att använda ordet, kvinnofällor. Istället för mansfällor, som det var tänkt från början.

Det kostade bara 81 miljoner kronor att institutionalisera genusvansinnet inom akademin

Missa nu inte senaste numret av Genusperspektiv! Under rubriken ”Framgångsrik satsning på excellenta genusmiljöer” kan vi läsa att de 27 miljoner som Vetenskapsrådet satsat på dessa tre genusexcellensmiljöer lett till att de vuxit sig starka – och att detta inte kunnat ske utan de där extra miljonerna. Alltså 27 miljoner till vardera excellenscentreum – totalt 81 miljoner kronor! Notera att genusforskarna gärna problematiserar elitisering inom akademin och excellenssatsningar inom andra områden (se om detta i inlägget Genusvetenskap – en krigsmaskin). De måste väl också snart undersöka sina egna excellenssatsningar ur ett genusperspektiv? Det blir väl 81 miljoner till då… Så där föder och göder vansinnet sig självt.  Excellensmiljöerna har följande intressanta teman:

Uppsala (Forskningsprogrammet GenNa): genus och fysik, genus och djurforskning, genus och didaktik, genus och neurovetenskap, genus och bioetik, genus och biosocialitet.

Umeå (Forskningsprogrammet ”Challenging gender”): genus och demokrati/social rättvia, genus och emotioner, genus och våld, genus och hälsa, genus och normalisering.

Linköping/Örebro (Övergripande tema ”Gendering excellence”): genus, sexualitet och global förändring; Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier; Skillander och sanktioner: sexuell hälsa, kropp och ”empowerment”.

På sidan 2 i nyhetsbrevet Genusperspektiv kan vi läsa:

Det pågår en oroväckande och omfattande "brain drain" av genusforskare till excellensmiljöerna, så att hela städer riskerar att ödeläggas.

”Utvärderingen pekar på att finansieringen använts för att höja kvaliteten på forskningen till en nivå som inte varit möjlig utan satsningen… Man kan se satsningen som ett bidrag till genusforskningens institutionalisering. Om man vill medverka till att etablera ett forskningsområde snabbare, vittnar det här om att det är möjligt. Då krävs den här typen av storsatsning…

Risk för ”brain drain”?

Utvärderarnas rapport nämner, men går inte djupare in på, den eventuella risken för att sasningarna har dränerat andra miljöer på forskare genom att de sökt sig till excellensmiljöerna.”

Ska det verkligen få vara så, att alla andra svenska städer dräneras på stora genusgenier? Låt mig gissa vilken lösning Vetenskapsrådet, och inte minst genusforskarna själva, har på detta problem: låt oss göra varje svensk stad till en excellensmiljö för genusforskning! Vi är ju redan på god väg.

Så här ser ju jag ut på kvällarna - hur har den bilden kommit ut på nätet?

Ve och fasa – en undersökning genomförd på Familjeliv (här Sverigemamman 2011 pdf) visar att nästan varannan mamma skulle kunna tänka sig att vara hemmafru. Se även Många vill bli hemmafru SVT & Varannan mamma vill bli hemmafru AB. I förra årets undersökning svarade sju av tio mammor att de ville vara hemma mer med sina barn. I år ställdes frågan om man skulle vilja vara hemmafru, och nästan hälften av de svarande (9552 personer) svarade alltså ja. I gruppen mammor mellan 18 och 29 svarade 53% ja och i gruppen mellan 30 och 44 svarade 40% att de skulle vilja vara hemma om de fick möjlighet. 2% av de svarande är hemmafruar. Jag skulle gärna själv bli hemmafru, och vad jag skulle göra då har jag beskrivit längre ner i inlägget, men ni får läsa allt det andra först. Vägen till seger är som alltid hårt och dedikerat arbete och det betyder att mina inlägg måste plöjas eftersom det är den enda metod som erfarenhetsmässigt visat sig stärka tålamodet, eller kanske inte den enda, men den bästa. Några röster om hemmafrufrågan SVT Play (ca 1 minut). Men här är ett längre inslag (7 min) från Aktuellt igår (25/10) minut 19.00-26.00 se i Play (samma klipp även här).

"Jag vill umgås med mina barn. Det är därför jag jobbar 75 procent."

Minut 23:55 hör vi Reinfeldt idiotförklara en stor del av landets mammor genom att förklara för dem att de inte ska tro att de kan leva sina liv som i en amerikansk dokusåpa (och jag antar att han syftar på ”Svenska Hollywoodfruar” på TV3) – ”Den här glamoröse bilden stämmer inte med den tillvaron” säger han. Givetvis tror de svenska småbarnsmammorna att om de slutar jobba så kommer deras lägenhet att förvandlas till ett lyxigt slott, mannen blir automatiskt en framgångsrik börsmäklare och en betald hushållerska dyker upp så att mamman kan tjattra med sina kompisar och gå på rikemansfester. Detta visar tydligt vilken uppfattning Reinfeldt har om väljarna. Tur att han sätter oss på plats.  Vi ska inte heller tro att vi kan ”utvecklas” inom hemmet. Det är tydligen bara på en arbetsplats vi kan utvecklas. Men samhället har visst heller inte råd med hemmafruar. ”Vi har stora krav på att sjukvård och skola ska ha bättre kvalité”. Eh, det där var ju ett argument för hemmafruarna – med avstressade harmoniska mammor som har tid för barnen minskar vi vårdbehovet hos både unga och gamla, med mammor hemma får vi också upp skolresultaten (Läs Bättre betyg med mamma hemma: ”Mammans arbetstid verkar spela en positiv roll för betygen under hela skoltiden” osv eller Jobba mindre – höj dina barns betyg ). Det politikerna konstant misslyckas med fixar vi själva. Skänk dina skolutredningsmiljoner till hemmamammorna istället, Reinfeldt!

"Vår utgångspunkt är att man ska få välja själv."

”Mer av eget arbete är sättet att bygga upp en starkare pension i framtiden, och det gäller män såväl som kvinnor”. Som vanligt är pengar det enda av värde i Reinfeldts värld, men även om man räknade på det så skulle det samhällsekonomiskt på sikt löna sig med hemmamammor. Om man nu bara vill argumentera i ekonomiska termer. Att så många ändå väljer att jobba deltid eller vara hemmamammor visar att pengar inte är det viktigaste, utan att hälsa och barn kommer före. Tur att det finns politiker som anser att vi väljare kan tänka själva. Jag valde själv att jobba deltid vid Stockholms Universitet hela 2009 och det blev givetvis en sämre ekonomi för mig som dessutom är ensam mamma – men ibland måste man göra sina val – oavsett vad Reinfeldt tycker, det var förresten också då jag startade den här bloggen . Så här i efterhand skulle jag kunna tycka att det inte är helt fel att stanna hemma med barnen ända fram till skolstart.  Jag skulle ha fullt upp hela tiden, och det skulle mina barn också, med tanke på den ideella utbildnings- och sysselsättningsapparat jag skulle bygga upp.

Se även Elise Cleason i Gomorron Sverige om hemmafru-undersökningen (här i Play)

SVT har för sin artikel kontaktat genusforskaren Catrin Lundström, som är lektor vid Centrum för genusvetenskap och som enligt uppgift skrivit artikeln ”Hemmafruns återkomst”  tillsammans med Lena Sohl.

”Hon säger att hon inte är förvånad över resultatet i enkäten.

-För två år sedan hade jag varit överraskad, men inte i dag.

Jag fann just den här röntgenbilden av Reinfeldt

Catrin Lundström tror dels att det beror på glamouriseringen av hemmafrun i media, som i Hollywoodfruar där hemmafrun är mer som en arbetsgivare som lever lyxliv. Dels tror hon att arbetsmarknaden för unga kan ligga bakom… - Man har en bild av att det är skönt att gå hemma och ta hand om sig själv och umgås med sina barn. Men det kanske ändå finns något som gör att man inte omsätter det i praktiken.”

Har Reinfeldt möjligtvis tagit del av den här genusanalysen av undersökningen med tanke på sitt uttalande? Om man tar en titt på Catrin Lundströms meritlista (hon är ju den som citerats i flera medier i hemmafrufrågan) finner man flera tankeväckande titlar. Översta delen av publikationslistan ser ut så här:

-     Hübinette, Tobias och Catrin Lundström, ”Den svenska vithetens melankoli”, Glänta, 2011 (in press).

- Hübinette, Tobias och Catrin Lundström, ”White melancholia and Swedish whiteness: The mourning of the loss of “Old Sweden” and the passing of “Good Sweden”", Eurozine 2011 (in press).

- Lundström, Catrin och Lena Sohl ”Hemmafruns återkomst”, Arena, 2011, nr 1.

- Hübinette, Tobias och Catrin Lundström, (2011) ”Sweden after the recent election: The double-binding power of Swedish whiteness through the mourning of the loss of “old Sweden” and the passing of “good Sweden”.” I: NORA, Nordic Journal of Feminist and Gender Research, 19(1): 42-52.

- Lundström, Catrin, (2011 in press), I Farahani, Fataneh, Hübinette, Tobias, León Rosales, René, och Helena Hörnfeldt (red). ”Rasifierat begär: ”De Andra” som exotiska.”

Annihilationsprocess

Catrin Lundström har skrivit alla sina aktuella forskningsartiklar (2011) utom en tillsammans med Tobias Hübinette, forskare vid Mångkulturellt centrum. På Newsmill finner jag ett aktuellt inlägg av Hübinette i Kinapuffs-debatten (”Därför envisas svenskar med rasistiska uttryck”) där vi kan läsa att: ”För att den vita melankolin en dag ska kunna botas och den svenska vitheten en gång för alla ska kunna annihileras krävs därför att ord som sårar inte längre praktiseras som illokutionära talhandlingar” Vad betyder illokutionär? Annihilera vet jag från mina studier i partikelfysik – det är när en partikel kolliderar med sin antipartikel och förintas (från annihilatio (lat.)  förintelse) Vi kan också läsa att:

”Vidare utgår den kritiska rasforskningen från att ras är en social konstruktion liksom en performativ handling, vilket innebär att när en vit person exempelvis riktar en så kallad racial slur, en nedsättande rasistisk benämning, direkt till en icke-vit person så blir den sistnämnda raced eller racialized, på svenska rasialiserad eller rasifierad, och talaren placeras i en överordnad position och identifieras med vithet medan mottagaren hamnar i en underordnad position och görs till ett icke-vitt subjekt.”

Här växer genuspengarna

Hur kan man själv skriva ”när en vit person riktar…” om nu vithet är en social konstruktion? Det påminner om när genusforskare pratar om könet som en social konstruktion samtidigt som man är helt fixerad vid en så kallad ”biologisk kroppsräkning” där man själv systematiskt kategoriserar människor som just kvinnor eller män och därefter på ett tvångsmässigt sätt räknar antalet av vardera könet på varje arbetsplats och inom varje yrkeskategori, samtidigt som man fortsätter att anklaga sina meningsmotståndare och resten av befolkningen (grupper som i det här fallet nästan helt sammanfaller) för att dela upp människor i just kvinnor och män, och samtidigt som man får mångmiljarder från staten för att stoppa denna skadliga uppdelning i kön som man själv ägnar sig åt.

Nåväl, det är väl därför Catrin Lundström och Hübinette slagit sina kloka huvuden ihop, och SVT vet ju att välja sina experter. Vid Södertörns högskola kan man läsa kursen ”Genus och vithet” 7.5 hp och flera av Catrin Lundströms artiklar ingår som ni ser i kurslitteraturen till just den kursen. Genusvärlden tycks på något sätt vara väldigt liten och snäv. Tidskrift för Genusvetenskap hade för ett tag sedan ett temanummer med genus och vithet  – där finner vi bla Catrin Lundström med artikeln ”Transnationell vithet” där hon finner att vita kvinnor som emigrerat från Sverige med sina familjer ofta blir ”försörjda hemmafruar” i utlandet (eller utland och utland, gränserna är väl också en social konstruktion, men det glömde hon att ”problematisera”) och vi får veta att ”För flertalet kan migrationen beskrivas som mansorienterad inom ramen för en heterosexuell ordning” vilket betyder att mannen fått jobb i utlandet, kvinnan flyttar med mannen dit eftersom hon är gift med mannen och därmed heterosexuell, men detta är problematiskt då ”… dessa kvinnor visserligen erfar ökat välstånd och mer fritid, men att detta sker i utbyte mot ekonomiskt beroende och att de dedicerar sin tid till familjeansvar.” (sid 27).

Här kan man jobba, i en kondomfabrik, så slipper man både ungar, man och fler barn.

Vad hemskt. Konstigt att inte kvinnan tar jobb på närmsta fabrik, eller i någon annans hushåll, och för de pengarna istället anställer någon annan att ta hand om hemmet, barnen och mannen i det nya landet. Hon vill säkert hellre ta hand om någon annan familj och för de pengarna anställa någon som kan ta hand om hennes eget. Självklart. Är det detta som kallas inrikes familjär cirkulär migration? Annars lanserar jag det begreppet nu.

Men minns ni Ulrika Dahl som figurerade i P1 Kulturradions genus-gå-program som jag tog upp i förra inlägget?   Lektorn i genusvetenskap som pratade flanösstrategier. Lustigt nog har även hon publicerat sig i genus- och vithetsnumret  med artikeln ”Rapport från vithetshavet”. Där kan vi läsa om ”genusteoretisk rasism”:

”De många och plågsamma situationer jag befunnit mig i med vänner och kollegor vars icke-vita kroppar ständigt tycks legitimera frågan: var kommer du ifrån? påminner om att vitheten alltjämt är det självklara och oproblematiserade… då  välkomnar jag kritiska vithetsstudier…

Om vithet är en erfarenhetskategori som försvinner som kategori genom erfarenhet, måste detta fält handla om hur institutioner, vanor, kroppar och rum görs vita och vad det får för konsekvenser för vetenskapliga och fysiska kroppar.

Vilken betydelse har det, undrar jag i min pågående forskning, att det svenska och nordiska kvinno- och genusvetenskapliga ”vi” som ofta omskrivs i antologier, konferensbeskrivningar, tidskrifter och berättelser om fältets utveckling, ständigt görs genom att tala om en delad (ärvd) historia, om välfärdsstatliga projekt och starka feministiska rörelser, och bygger på att både forskarsubjekt och objekt placeras ”i” Norden? Vad betyder det att den postkoloniala och anti-rasistiska kritiken ofta placeras ”utanför”? Är det nödvändigt att territorialisera idéer?

Vad får det för konsekvenser i dessa sverigedemokratiska tider, att överhuvudtaget skapa en föreställd gemenskap och tillhörighet genom att åberopa en gemensam nordiskhet? Kort sagt: hur tar sig vitheten uttryck i skapandet av ett nordiskt genusvetenskapligt ”vi” och feministiskt hem?”

Det här maskhålet tillverkade jag igår och jag tänkte placera det utanför genusvetenskapliga institutionen imorgon, så om alla genusforskare plötsligt är borta så vet ni vad det beror på. Jag kan tyvärr inte hämta hem dem igen för jag har inte lyckats lösa ekvationen för det.

Genuskritik av genusforskning, intressant. Och frågan är relevant: varför befinner sig genusvetarna och deras forskning egentligen ”i” Norden istället för ”utanför”?  Det har jag ju själv ofta frågat mig här på bloggen – något som i sig borde förläna mig en lektorstjänst i genusvetenskap. Denna genuslektor som just figurerat i kulturradion och diskuterat gå- och flanösstrategier borde som ett aktuellt forskningsprojekt undersöka om det går att gå över en gräns så att man hamnar i ”utanföret”, och om man i så fall hamnar i ”vithetshavet”, i det vanliga havet, i Danmark, eller kanske i P1:s studio. Kan man gå och gå och gå tills man hamnar någon annanstans? Nej, det behöver man egentligen inte – man kan faktiskt bara träda in i ett svart hål, något jag rekommenderar, och pressa sig genom den avkönande singulariteten, ta till höger i rondellrotationens cirkulära migrationspump och sedan flanösa vidare genom ett maskhål  för att därefter hamna i ”utanföret”. Något jag faktiskt provade igår genom att riva ut ett hål i rumtiden och klistra ihop två ändar av universum, så jag har förberett lite redan. ”Utanföret” kan om man har otur kan vara ett vitt hål och det har genusforskarna redan har räknat ut genom att lösa Einsteins ekvationer, och därför är kritisk vithetsanalys ett högst aktuellt forskningsområde. Ny forskning visar dessutom  att det kan vara så att vita hål skapar nya universa genom att använda materia från svarta hål – något som bekräftar den hegemoniska vithetens imperialistiska snyltambitioner även på ett universellt plan. Alla som har elementär kunskap om något vet dessutom att ordet ”hål” är missvisande här, och detta måste undersökas ur ett genusteoretiskt vithetsperspektiv – vad säger oss egentligen ett ”svart hål”? Inte mycket, om man väl hamnar innanför händelsehorisonten, vilket Genusmaffian snart kommer att göra när jag byggt klart min miljövänliga kvantifierade vakuumejakulationspump och lanserat den på Metros förstasida.

Men låt oss återgå till Jorden ett tag. Här är en rykande färsk nyhet på temat genus och vithet (tipstack till Galne Gunnar): vitt papper i skolan och på dagis kan visst göra barn till rasister:

”Another staple of the classroom – white paper – has also been questioned by Anne O’Connor, an early years consultant who advises local authorities on equality and diversity.

Children should be provided with paper other than white to drawn on and paints and crayons should come in ”the full range of flesh tones”, reflecting the diversity of the human race, according to the former teacher.

“People might criticise this as political correctness gone mad. But it is because of political correctness we have moved on enormously.”

Uppdatering! Varför är toapappret vitt? Video 4 minuter och ett gott skratt!

Tror jag det – galningar! Vad sägs om att de intersektionellt sinnade kritiska vithets- och genusforskarna föregår med gott exempel och börjar trycka sina artiklar på svart papper – det skulle se ganska bra ut, eller snarare inte alls – vilket i det här fallet ju är samma sak. Sedan pressar vi samman dem till ett svart hål som vi skickar ut på en rymdpromenad – det kommer garanterat att riva upp flera hål i rumtiden och visa oss vägen till alternativa och queera universa. Nej, vad f-n – det skulle ju ge en skjuts till genusforskningen, det går ju inte. Vi annihilerar givetvis det svarta hålet genom att bygga ett likadant med genus-antimateria, som jag håller på att framställa hemma i mitt eget personliga labb. Är det någon som har en partikelaccelerator jag kan få låna för att sedan slutföra kollisionsuppdraget? Jag orkar inte gå ner och leta i soprummet, då slutar det bara med att jag tar hem en ny teservis, och då får jag inte plats med min labbutrustning. Nä, nu tappade jag tråden här. Vad var det nu jag skulle skriva om? Just det, hemmafru-frågan. Ja, jag blir gärna hemmafru själv, men frågan är om någon skulle stå ut med mig. Men någon måste snart ställa upp, eftersom jag behöver min tid till kampen mot galenskapen. Dessutom vill jag baka kanelbullar och ägna mig åt ideellt arbete. Och med ideellt arbete menar jag att bygga upp en allomfattande universell kamporganisation mot genusvansinnet, den ska vara lika vital som mitt psyke när jag fått i mig för mycket kaffe. Jag har redan startat upp en lokalförening här i min lägenhet med mig själv som medlem, men som hemmafru skulle jag expandera och ha tid att rita fina medlemskort som jag kan skicka ut i blommiga kuvert.

OBS! Jag har inte glömt kommentarerna i förra inlägget, är bara lite efter, ska avverka det imorgon .

Länkar: Några röster om hemmafrufrågan SVT Play, Aktuellt igår (25/10) minut 19-26.  Elise Cleason i Gomorron Sverige om hemmafru-undersökningen.

Relaterat: SVD nyheter,  SVD ledare: Det viktigaste i livet ska inte vara politiskt,   SVD ledarblogg del 1   SVD ledarblogg del 2   Emma Henriksson (familjepolitisk talesperson för KD) i Aftonbladet: ”Relationer värda mer än karriären”,   Hemmafrudebatt på Newsmill. Sverigemamman 2011 pdf.
Feminism trumfar multikultiralism i Corren.

Andra bloggar om detta: Genusnytt här, Pelle Billing här, Aktivarumbloggen här,  Matte Matik om brittisk sågning av svensk statsfeminism.

Föreningar med aktuella artiklar: Hemmaföräldrar, HARO, Barnens rätt till föräldrarnas tid.

Axess nr 7/2011

För några veckor sedan utkom det senaste numret av Axess Magasin med tema ”Det kulturella kapitalet”. Flera av artilklarna går att läsa på nätet: Konsten att göra goda affärer, Den goda smakens pris, Litteratur på utförsäljning, Att paketera kulturhistoria, Konsten och kapitalet sitter i samma båt, Attraktionsmakten, Ryska ikoner på väg till Sverige, Klarspråk om Churchill. Och glöm inte att följa Axessbloggen!  Min egen krönika återfinns på sidan 66, här är den:

Birro och matematikerna. Den 10 augusti lanserade Marcus Birro (vars alster jag annars väldigt ofta uppskattar), under rubriken ”Det som inte går att bevisa är en stor del av mitt liv”  en ny konspirationsteori i Expressen – världen styrs av matematiker. Dessa män och kvinnor ska enligt Birro med sina ”staplar, siffror och diagram” regelbundet ägna sig åt att ”förminska allt mänskligt så att det ryms i en uträkning”. Det skulle jag vilja se – det är i så fall ett resultat i Nobelprisklass. Dessutom befolkas tydligen svenska tidningars kultursidor av matematiker (om det ändå vore så väl…) som sönderdelar, krånglar till och silar allt genom genusfilter (!) vilket leder till ”exkludering”, som är ”en vanlig syn bland matematiker” (?). Birro skriver att han kom på kant med matematikerna dagen då hans högstadielärare introducerade ”matematik med bokstäver” och att han då inte fattade någonting, vilket kanske säger mer om svensk matematikundervisning än om Birro.

Hur står det till med matematikkunskaperna?

Låt mig säga ett par saker om matematik och oss matematiker. Medan andra (genusvetare och kanske de kulturskribenter Birro talar om?) ägnar sig åt att göra det enkla och uppenbara komplicerat och totalt obegripligt, arbetar man som matematiker istället hårt och målmedvetet för att göra det komplicerade och invecklade så enkelt och begripligt om möjligt. Och medan det i andra sammanhang (exempelvis på kultursidorna) ses som negativt att generalisera, är detta något som istället är både tillåtet och tillrådligt inom matematiken, och i matematiken kan man dessutom generalisera utan att dra förhastade slutsatser. Vidare, om man generaliserar sina resultat så att de täcker så många fall som möjligt så slipper man behandla varje specialfall, särfall och psykfall var för sig – det är där bokstäverna kommer in – och detta sparar en hel del tid, och skiljer sig alltså från hur man måste arbeta som opinionsbildare, vilket jag lärt mig den hårda vägen. Slutligen vill vi inget hellre än att inkludera så många som möjligt till att ta del av och förstå våra forskningsresultat, men dessvärre tillåts vi oftast inte publicera dem på kultursidorna.

Vad är det för matematiker som sitter på kultursidorna?

Vidare, enligt Birro, låter sig matematiker inte svepas med av känslor, Christer Sturmark är en av matematikerna, och matematikerna försöker beskriva Birros förälskelser med formler! Men Sturmark är ingen matematiker, det är i hög grad känslor som driver matematiker att ägna åratal av sitt liv åt matematiska problem de fascineras av, och även om Birros val av partner skulle kunna förklaras med någon matematisk modell, så försöker (och kan) inte denna modell ersätta Birros känslor eller hans förälskelse – bara beskriva, förklara och förutspå processen.Att syssla med matematik är ren meditation, att befinna sig i ett konstant flow-tillstånd och definitivt en andlig verksamhet. Jag har ett passande lästips till Birro: den teoretiske fysikern Paul Davies böcker, tex ”Gud och den nya fysiken” eller ”I huvudet på Gud”. Annars finns det ett formellt gudsbevis att läsa av matematikern Kurt Gödel – men det innehåller bokstäver. Nä, Birro, det är inte ”matematikernas” fel att du inte orkar läsa kultursidorna, och Humanisternas ”Gud finns nog inte” är inte en ”matematisk slutsats”, som du skriver, (följt av ”tänk om Humanisterna och resten av matematikerna har fel”!). Dels finns mig veterligen inget matematiskt bevis, och funnes det skulle ”nog” inte förekomma i påståendet. Du måste helt enkelt prata om något annat än oss matematiker.

Läs Birros artikel i Expressen. Flera matematiker har reagerat på den, konstigt nog, jag trodde inte vi läste kvällstidningar. Men det är ju tur att Expressen finns, hur skulle vi annars få reda på saker som att MC Hammer håller på att utveckla en sökmotor som ska konkurrera ut Google?

” Det handlar om ett förhållande som går djupare än nyckelorden, sa han enligt CNN.com och hävdade också att den nya sökmotorn kommer att vara bättre än exempelvis Google. Tanken är WireDoo inte bara ska ge direkta resultat av det man eftersöker, utan även information om relaterade ämnen. Sökmotorn säljs in med de effektfulla orden: ”Search once and see what’s related”, rapporterar CNN.com.”

Det ska bli intressant att tömma dammsugaren

För den som har gmail låter inte det där som något nytt. Om jag tex skriver ett mail till en professor för att fråga om multipla rötter ingår i kursen så dyker det genast (och då menar jag verkligen genast – medan jag skriver mailet) upp en gardin i högermarginalen i min gmail med information om hur man får multipla orgasmer, hur man multiplicerar med Jalusimetoden, att de multinationella företagen drar ner lönerna och att multipel skleros oftare drabbar kvinnor – allt relaterat till de polynom med multipelrötter jag skrev om i mailet. Det ska bli intressant att se hur MC Hammers internetverktyg kommer att se ut. Expressen kunde istället skriva om något mer relevant ämne, som den sökmotor jag själv utvecklar just nu för att dammsuga nätet på likasinnade, och som jag kallar Den Virtuella Dammsugaren – DVD. Men det kan ju inte Expressen känna till, eftersom projektet är hemligt och jag inte har släppt ut sökmotorn än, och det beror bland annat på att den är för bra. Den skulle till exempel kunna upptäcka att det är jag som ligger bakom den här bloggen, och den informationen kan kapas av grävande journalister och nå media, något som vore förödande för mig. Jag kan redan se rubrikerna framför mig: ”Expressen avslöjar: Tanja B ligger bakom Tanja B:s blogg!” Och vi vet ju redan hur ett drev kan se ut, och det har jag verkligen inte tid med nu.

Så här kan det se ut på Aftonbladets kultursidor när matematikerna varit framme

För att återgå till Birros artikel, det finns mycket mer att säga om den, men jag orkar faktiskt inte, och jag förstår inte att så många matematiker reagerade på den, men här kommer ett till lästips till Birro: ” The Fifth Miracle: The Search for the Origin and Meaning of Life” och så glömde jag ju att rekommendera matematikern Ian Stewarts böcker.  Fast mest av allt skulle jag vilja rekommendera lite grundläggande Calculus och det vore bra om Birro kunde få med sig alla ”matematiker” på de svenska tidningarnas kultursidor, så skulle vi kunna bilda en liten studiecirkel. Det skulle iofs betyda att jag måste umgås med kulturnissar IRL – men vad gör man inte för kampen?

Andra matematiker som bloggat om Birros artikel: Elin Ottergren här och Olle Häggström här. Bloggen Susanna’s Crowbar om artikeln här. Jag hoppas ni hörde matematikern Gunnar Berg i Filosofiska rummet 25 september: ”Finns matematiken?” och för den som istället vill lyssna på ett genusprogram så kan jag rekommendera ett äldre filosofiskt rum: ”Genusperspektivet och forskningens frihet” där jag själv medverkade förra året och missa inte Filosofiska Rummet nu på söndag, som har titeln ”Makt och förtryck”  – gäster är kulturvetaren Petra Ragnerstam, kulturjournalisten Per Svensson, filosofen Jeanette Emt. Alltså en massa matematiker som tänker sönderdela världen i dess minsta beståndsdelar och lägga in de söndersmulade resterna i ett stapeldiagram.

Kan man (eller jag menar kvinna) som kvinna helt enkelt bara gå ut och gå? Vem äger utomhuset, irrandet, flanerandet och vem äger egentligen P1:s Kulturradion?

Och på tal om radio så kom jag just på att jag ju glömt lyfta fram ett jätteintressant genusprogram jag råkade höra i somras (30 juni): 45 minuter värdefull programtid till ”Kulturradion på spaning – Vart ska jag gå? Ut?” Här kan vi höra framstående genusforskare granska flanösbegreppet. Kan man som kvinna verkligen bara gå ut och gå? Ja, det var faktiskt vad jag själv gjorde denna sommardag med radion på i mobilen i hopp om att få höra ett vettigt program. Istället blev det det här:

”Ordet flanör hör det förra sekelskiftet till, men det här programmet handlar nu inte om männen på gatan. Kan det paradoxalt nog ligga ett stråk av revolt i ordet flanös idag? En kvinna som flanerar avsiktslöst utan stegräknare. Är det över huvud taget möjligt att röra sig på det sättet längre? Vad är det som driver gåendet? Vems är utomhuset? När övergår strosandet till irrandet? Vad betyder gå av sig? Katarina Wikars promenerar en stund med författaren Maja Lundgren, diskuterar flanösstrategier med Ulrika Dahl, lektor i genusvetenskap medan radioproducenten Jenny Teleman vandrar i de fotspår hon som nioåring trampade upp på kyrkogården. Lars Hermansson går meditativt och Kristina Törnqvist läser Söndag mellan Odengatan, Birger Jarlsgatan och Roslagsgatan av Anne-Marie Berglund.”

Och jag funderade faktiskt på att förlänga min promenad till radiohuset för att delta i debatten, men innan jag hann ändra färdriktning hade de redan pratat klart om flanerandet, på 45 minuter, konstigt nog.  Man kan lyssna på det här (mp3).

Med dessa visdomsord inleds programmet:

Åt vilket håll ska man egentligen gå? Vad händer när stan tar slut? Var hamnar man om man tar fel buss? Detta dilemma undersöks av ledande genusforskare på spaning efter ett genusperspektiv på gåendet och irrandet.

”Man måste komma till en punkt liksom när stroset rinner ner från huvudet och tanken ner i axlarna genom magen och sätter sig i benen – då sätter det sig mellan knäet och foten. Det är där, som det sitter, och litegranna i blicken. Och efter någon stund så kommer du in i en rytm, som gör att… inte bara benen går av sig självt, det gör de litegrann liksom, de drar dig. Men att du också får de här korta impulserna: jag ska gå hitåt. Nej förresten! Jag gör inte det, jag går hit. Nej, jag vill gå dit mot det där ljuset, den där gatan har bättre ljus, det vill jag gå upp i! Näääe, här tog ljuset slut! Jag svänger här, och går vidare, det här blir mycket längre, men det gör ju ingenting för där borta ser jag en brandbil som jag vill se. Och så snurrar jag och så plötsligt kommer man till en busshållplats –det här var ju inte min buss! Ah, men det gör ingenting, jag tar den här bussen och åker till Södra Station, det blir ju helt bakvänt, men sen fortsätter jag, jag skulle egentligen in till Gamla Stan och fika, fast nu hamnade jag ju faktiskt nästan hemma, nä jag går hem istället.” * musiktrudilutt * och så tar nästa genus-gå-expert vid:”Ibland så går jag, tills stan tar slut, jag tror inte det är nyfikenheten, jag ser inte så mycket, lärde mig tidigt att inte se män rakt in i ögonen, så jag går inte runt på gatorna och flörtar, jag bara går, det är ganska likgiltigt åt vilket håll! Ibland kan jag bestämma en rutt och sedan, helt plötsligt, ta av åt ett annat håll. Det spelar ingen roll…. Jag går helt enkelt av mig – tills stan tar slut.” osv med mera ändlöst babbel. Lyssna själva. Flanösstrategier!?

Jag har redan nött ner golvet framför tavlan flera millimeter

Låt mig informera dessa genus-gå-experter om hur vanligt folk flanerar och går – vanligt folk går till jobbet, jobbar, och går sedan hem. Möjligtvis går de till affären och handlar, eller går en promenad i skogen till helgen. De har inte tid att genus-gå utan mål och mening för att sedan tömma statskassan på pengar i sin analys av gåendet. Min egen flanösstretegi är att varje dag på väg hem gå runt på genusvetenskapliga institutionens tak medan jag grubblar på ett olösligt matteproblem. På så sätt hoppas jag kunna nöta ner eländet inom ett decennium. Måste ju jobba på alla fronter. OBS! Pär Ström (som bloggar på Genusnytt) är aktuell med en artikel på SVD Brännpunkt, en reaktion på denna artikel, och idag kom ytterligare en replik på samma artikel (Pär Ström är förresten även aktuell med rapporten ”Storebror på facebook” (gratis pdf ). Pelle Billing har bloggat om debatten i ”Politiskt förslag paketeras som kvinnofråga.” där vi också får veta att strävan efter 50/50-könsfördelning på arbetsplatser finns inskrivet i Diskrimineringslagen. Pär Ström avslutar sin artikel i SVD med ”Problemets kärna är en missuppfattning av vad jämställdhet är. Många tror numera att jämställdhet är att det finns lika många personer av vardera könet i samhällets alla vinklar och vrår. Medan jämställdhet egentligen är samma rättigheter och skyldigheter för könen. Sedan får utfallet bli vad det blir.”

Det kan man ju tycka, men faktum är att prop 2005/06:155  (Nya mål i jämställdhetspolitiken) som klubbades igenom våren 2006 fastställde följande:

”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen [obs! Regeringen våren 2006] finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle” (jag har tidigare tagit upp detta i ”När lika möjligheter blev 50/50″)  så politikernas jämställdhetsbegrepp har uppenbarligen ett annat innehåll. Likaså är det lagstadgat att kvinnor och män ska fördela det obetalda hushållsarbete jämnt (ett av de fyra delmålen i samma prop 2005/06: 155 – även om flera remissinstanser ställde sig frågande till hur kontrollen ska ske): ”En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet”. Det är här värt att notera att man i all sin genusmedvetenhet glömt att lagstadga hur samkönade par ska fördela hushållsarbetet!

Att diska är en kvinnofälla. En man som diskar utvecklar däremot sin potential.

Igår valde tydligen moderatstämman att ta bort formuleringen ”jämn fördelning av oavlönat hushållsarbete” i förslaget till partiets nya idéprogram. Filippa Reinfedts uttalande ”Ärligt talat, människors värde definieras inte av hushållsarbete. Vi ska inte berätta för människor hur de ska fördela sitt hushållsarbete” har citerats flitigt i alla medier och är idag en riksnyhet. Ärligt talat, ska vi vara imponerade? Får jag steka pannkakorna helt själv i fortsättningen? Tack, tack snälla politiker – äntligen har ni gjort er förtjänta av skattepengarna! För en moderat röst får du frihet att diska i ditt eget kök – otroligt generöst! Förresten, så länge vi har de gällande jämställdhets-politiska målen, och så länge jag är ensamstående och måste göra allt hushållsarbete själv, så kräver och förväntar jag mig givetvis att få hit en skattefinansierad man som gör den andra hälften av mitt hushållsarbete. Minst en gång i veckan måste han komma och diska, dammsuga, byta kattsand, tvätta och röja bland mina postits-lappar!   Var finns formuläret för en ansökan? Ska man skicka den till Försäkringskassan eller direkt till Regeringskansliet?

Man kan med Conways metod dansa sig ur ett knuttrassel

Nu tror ni säkert att jag blivit galen, men ni har helt fel, jag har ju alltid varit det, vilket inte är så konstigt när man vistats vid olika institutioner så många år i rad, även om det nog är bättre att vistas vid just matematiska institutioner än andra akademiska institutioner. Men jag trivs så bra i akademin   Varje dag går jag från KTH, genom Alba Nova, förbi SU och förbi Vetenskapens Hus (vars matematikavdelning jag medverkade i att bygga upp 2007-2008. Och Passare kom dit och introducerade en knutteoridans – Conways trassel – se under tangles här och här alla experiment). Här kan ni läsa och lära er hur man dansar sig ur ett trassel. Ni undrar säkert ofta vad vi matematiker gör, och det kan man ju verkligen fråga sig, men det är ju bara att fråga.

- Vad sysslar ni matematiker med egentligen?

 - Vi går mest runt och undrar över saker.

 - Jaha, vad undrar du över nu?

 - Typ vad jag sysslar med och varför…

 - Men det var ju det jag undrade!

- Jaha, är du också matematiker?

Om man inte kommer på något smart att visa så kan man ju ta något som är uppenbart, men som låter lite mer komplicerat eftersom man inför en massa begränsningar som man sätter dit för att förenkla för sig själv, som tex Sats: Låt f vara ett godtyckligt polynom i funktionsrummet av alla godtyckliga funktioner, sådant att alla koefficienter till f, utom dess högstagradskoefficient, är noll. Antag vidare att den nollskilda koefficienten är den multiplikativa inversen av talet 1/6. Då är f(1) ett perfekt tal,  närmare bestämt 6. Väldigt trevligt och meningslöst, jag överlåter beviset åt er. Ingen har nog  bevisat just den satsen förut. Dessutom är begreppet godtyckligt funktionsrum nytt.

Hotad av människan

Nä men nu tappade jag tråden, jag tänkte ni skulle tro jag blivit knäpp pga ett kort inlägg, men nu blev det ju inte så kort, vilket innebär att jag fortfarande är lika normal som förut, och alltså en normalvektor till den strategiska plan i mitt krypterade usb-minne med vars hjälp vi ska störta Genusväldet.  Jag tänkte också att ni skulle tro jag blivit galen för att jag tänkt tipsa om ett program på Kunskapskanalen, som just börjat, och som heter ”Grodorna tystnar”, och fråga er vad detta har med Gensuväldet att göra. Men det har det – det handlar om hur miljögifter, bla i form av p-piller som människor konsumerar, läcker ut i naturen och får grodor att bli missbildade, byta kön, och dö ut. Är det genusforskarna och radikalfeministerna som ligger bakom det här?  Jag har iaf aldrig bidragit med ett enda p-piller i mitt liv, så det är inte mitt fel om alla grodor, och även andra djurarter,  försvinner. Nu har programmet börjat – se det (50 min) på Kunskapskanalen nu (repris från i veckan).  Eller på  SVT Play.

Relaterat: Svensk exceptionalism och gender bending-kemikalier

Mikael Passare 1959-2011

Mikael Passare, professor i matematik vid Stockholms Universitet, togs hastigt ifrån oss i förra veckan i en olycka under en fotvandring i Oman. Han var en framstående forskare och en uppskattad kollega, ett föredöme genom sitt ödmjuka sätt och sin förmåga att entusiasmera andra matematiker. Jag hade privilegiet att lära känna Mikael Passare under min tid som doktorand vid Matematiska Institutionen. Han deltog i och organiserade otaliga matematikevenemang, bidrog med stor framgång till sitt forskningsområde (bla (matematiska)  amöbor) och medverkade till att popularisera matematiken. Mikael Passare var ställföreträdande föreståndare för Institut Mittag-Leffler, ordförande för Svenska Matematikersamfundet, ledamot av Svenska nationalkommittén för matematik på Kungliga Vetenskapsakademien, och tidigare prefekt (2003-2010) för matematiska institutionen vid Stockholms universitet.

Passare forskade bla på (matematiska) amöbor

Mikael lämnade ingen oberörd. Han spred en positiv stämning omkring sig och var ett föredöme på alla sätt. Mina tankar går till hans familj och till alla andra sörjande. Saknaden är stor. Jag har nedan gjort en video till hans minne, kanske blir det lättare att acceptera det som hänt, eller att förstå det, kanske, men det känns fortfarande overkligt att han är borta. Han kommer att leva vidare i våra tankar och minnen. (Videon går att se i fullskärm genom att klicka på ikonen längst nere till höger med fyra vektorer på, och fullskärmsläget lämnas genom att trycka på Escape-knappen).

Har även lagt upp videon på Youtube här och  här.

Uppdatering: NCM skriver om Mikael Passare, med länkar till två populärvetenskapliga artiklar han skrivit: Sesam öppna dig – att finna den hemliga koden  & Mormors glasögon och räkning modulo nio.

Uppdatering 2: Professor Olle Häggström skriver om Passare och länkar  till en aktuell artikel i Fokus där Passare uttalar sig om matematikundervisningen.

Det är bäst att jag hjälper till att utbilda framtidens samhällsbyggare

Jag ber om ursäkt för bloggstilleståndet och att jag därigenom försenat den stundande  samhällsrevolutionen med en månad. Jag har förflyttat mig fysiskt och mentalt till KTH sedan några veckor, där jag just nu undervisar deltid på SF1624 Algebra och geometri på Farkostteknik och Samhällsbyggnadsprogrammet. Man vill ju gärna att den farkost som ska ta oss ut ur solsystemet om samhällsrevolutionen mot all förmodan misslyckas ska vara välbyggd och funktionell, och dessutom kan vi komma att behöva ta med oss ett par framtida samhällsbyggare. Någon genusfri planet ska det väl finnas i Universum om vi genomsöker det tillräckligt noga. Inte genusfri i den meningen att genus är betydelselöst – genuset på en normal planet är ju som bekant noll , medan vi kommer att ha genus 1 om vi bosätter oss på en torus och genus 2 om vi hittar en planet som utan att gå sönder kan deformeras till en tekopp med två handtag, om den nu inte redan såg ut så från början. Man kan ju undra hur Jorden egentligen ser ut med tanke på att genusvetarna har upptäckt minst åtta genus, men så är det ju också genusforskningens uppgift att rasera gamla vetenskapliga föreställningar lanserade av det maktfullkomliga Patriarkatet. Hur man byter genus på kroppar kan man förresten få reda på om man går en topologikurs på KTH eller vid SU, eller så kan man läsa om det själv, exempelvis på sidan 161 i boken Basic Topology (Armstrong)  under rubriken ”Surgery”-  detta borde verkligen intressera genusforskarna.

Surgery topology. Den här kursen tentade jag i Lund för hundra år sedan vill jag minnas. Det borde intressera genusforskarna att matematikerna funnit en metod att reducera genuset till noll. Jag hoppas kursen fortfarande går.

Cosmic Background Explorer sändes ut 1989

De förtryckarstrukturer vi ser runt omkring oss idag härrör faktiskt från tidernas begynnelse. Som bekant fick två fysiker Nobelpriset 2006 för att med hjälp av COBE-satelliten ha upptäckt de små variationer i den kosmiska bakgrundstrålningen som kort efter Big Bang, under den inflationistiska fasen av universums utvecklig, blåstes upp till de orättvisor vi ser idag – allt för att Universum inte behagade vara homogent i begynnelsen. Därför är det helt motiverat att genusforskarna och deras hjärntvättade marionetter letar med ljus och lykta efter minsta avvikelse och undersöker varje beteendemönster noga – om inte alla gör exakt lika mycket av allt kan det bli katastrofala konsekvenser; exempelvis har en färskt och viktig kartläggning som Johan Hakelius uppmärksammat oss på  visat att kvinnor stryker i snitt 14 minuter om dagen, medan män bara stryker – ve och fasa – i fyra minuter! Min egen kartläggning av kartläggningen visar att genusvetarna själva stryker runt 1440 minuter om dygnet (dvs hela dygnet utan avbrott) och övervakar oss alla, och att de själva tilldelar kvinnliga sysslor ett lägre värde genom att se mekande med bilen som mer värt än strykning. Själv skulle jag aldrig gå in i en bilmotor och sitta där och andas in giftiga ångor flera timmar i sträck, inte bara för att jag inte har någon bil eftersom jag promenerar till KTH, utan också eftersom vi ju ser vad som händer när genusforskare som vill fixa till statistiken sitter i bilmotorn alldeles för länge – det händer något irreversibelt med hjärnan.

Kampen mot galenskaperna måste föras samtidigt på alla plan.

Fast för två veckor sedan åkte jag faktiskt T-bana till KTH, och då blev jag haffad av en för mig okänd professor som frågade om jag var Tanja Bergkvist, och när jag sa ja (efter att ha studerat honom noga och insett att han inte kunde vara en genusforskare på jakt efter mig), så utbrast han ”Du är min idol! Jag läser allt du skriver! Vad roligt att du jobbar här!” Det var ju roligt. Men nu till något tråkigt. Marcus Birro skrev en krönika i Expressen nyligen: ”Det som inte går att bevisa är en stor del av mitt liv” som upprört flera matematiker. Jag trodde inte att vi matematiker läste kvällstidningar, men eftersom jag ju ändå är självutnämnd talesperson för alla i det här landet som tänker logiskt (jag innehar ju titeln Fanbärare för Folkvett ) så tog jag upp detta i en Axesskrönika, som jag kommer att publicera på bloggen när nästa Axess utkommer, dvs om två veckor. Det är uppenbart att Birro, som annars brukar skriva bra texter, har förväxlat oss matematiker med någon annan yrkesgrupp. Och det påminner mig om att jag måste tipsa om det senaste numret av Axess Magasin och som ni ser kan ni läsa flera av artiklarna på nätet, och glöm inte följa allt på Axessbloggen. I min krönika i det numret tog jag upp den nyutkomna rapporten På spaning efter framtidens skola (PDF ) och jag har ju redan skrivit om det i inlägget Nya svenska skolinsikter  så jag ska inte säga mer om det, men som ni ser så har rapportförfattarna gjort ett finns cirkeldiagram på sidan 16 med tre (icke-överlappande, vilket också framgår av den ställda frågan) fält med procentsatserna 47, 48 och 6 och det betyder att cirkeldiagrammet totalt representerar 101%, vilket bekräftar rapportens innehåll om behovet av mer matteundervisning.

Ingen har väl missat debatten i SVD om matematikundervisningen! Läs här inlägg, replik och slutreplik:

 Jan Björklund har blivit grundlurad

Intellekt i toppform skapar framtidschanserna

Svår matte ska inte stoppa elever

Olle Häggström, professor i matematisk statistik vid Chalmers

Rena galenskapen, man saknar ord. Per Acke Orstadius, fd lärare och lärarutbildare (!) har fått ett bra svar av Johan Wendt, generalsekreterare för Mattecentrum. Det är skrämmande att förstnämnda person varit lärarutbildare, men det bekräftar ju att förfallet, idiotin och de försämrade kunskaperna har ett ursprung, och det ursprunget sitter inte i eleverna utan i sådana som Orstadius. Med den inställningen är det inte konstigt att det går utför (jag rekommenderar som vanligt matematikprofessor Olle Häggströms debattinlägg i skolfrågan: Skolans sak är vår!). Som om allt detta inte är nog, kommer geniet Göran Greider ut på Newsmill med artikeln ”Sundhetstecken att svenska elever inte gillar matte”  (och till höger om artikeln kan man i vanlig ordning se resterande debattinlägg i samma ämne, jag har inte hunnit läsa dem själv än men kommer att göra det nu ikväll), som en upprörd docent på KTH tipsade mig om i förra veckan med hjärtat i halsgropen, eftersom det är vi som utbildar framtidens ingenjörer, medan Greider bara sitter och jäser i sin soffa som ännu inte rasat ihop eftersom någon som läst hållfasthetslära RÄKNAT UT hur den ska byggas för att inte göra det, med hänsyn tagen till variabler som att Greider kan gå upp i vikt osv. Så här skriver Greider:

”Att svenska elever enligt många internationella undersökningar tycks prestera sämre i matematik än tidigare är faktiskt inte enbart en dålig nyhet. För det betyder också att de uppväxande släktena i matteundervisningen känt vittringen av just det där gamla, konservativa, ja, det som disciplinerar och som tar ifrån oss frihet och skaparlusta.”

De hopkrullade dimensionerna

Vad är detta för rappakalja (för att använda Svante Nordins ord om gensuvansinnet i Filosofiska Rummet)!!? Ändå fascineras Greider av att ”Vi ser bara tre dimensioner. Matematikerna kan räkna med uppåt ett dussin.” Vi kan i själva verket räkna med hur många vill rent tekniskt, även om det kan vara svårt att föreställa sig hur en motsvarande verklighet skulle se ut. Låt mig därför förklara det: om man skulle dra ut en av Greiders hjärnceller till ett fullkornsspaghetti, så skulle detta på avstånd se ut som ett endimensionellt objekt om bara Greider är tillräckligt långt borta, vilket man ju får hoppas, men om man skulle närma sig den till bristningsgränsen utdragna hjärncellen så skulle man inse att den i själva verket har två dimensioner och att man kan vandra runt på den då den har en yta, så alltså var det som såg endimensionellt ut på håll i själva verket tvådimensionellt. Om detta och mycket mer kan Greider läsa i Brian Greenes ”Ett utsökt universum” (40 kr på Bokus ) om han inte redan läst den. Greider måste ju ha läst flera tusen böcker vid det här laget, men antagligen i fel ämnen, och därför kan jag även rekommendera matematikerm Ian Stewarts böcker.  Jag antar att han och alla ni andra redan läst Simon Singhs ”Fermats Gåta”, annars gör det!

Men sedan skriver Greider även en del sanningar (och jag ber om ursäkt att jag blir nyanserad här), som att svenska skolelever faktiskt tråkas ut av matematikundervisningen i grundskolan. Men detta beror inte på Björklund, som Greider hävdar har

 ”gått i bräschen för både mer av auktoritär betygssättning och till och med för speciella matematikklasser, där genierna ska samlas för sig. Min känsla är den att Jan Björklund antagligen är en av de sämst lämpade för att ge matematiken en ny chans hos skoleleverna. Han kan nästan symbolisera den pedagogik som låst matematiken vid tristessen… I den konservativa skolrevolution som Björklund anfört ingår också den självklara idén att det är bra med fler läxor. Och visst, läxor är ibland nödvändigt och bra. Men i många fall förvärrar läxorna bara de problem som finns och det gäller inte minst i matematiken. Jag har då och då suttit sena kvällar med min dotter som alltså på fritiden – långt från varje lärare – ställts inför matteproblem som det inte finns en chans i världen att lösa om inte en lärare är där”

Det behövs inte toppmodern IT-utrustning och nyslipade parkettgolv i skolan för att få upp skolresultaten. En sandlåda räcker gott och väl, se bara på genusforskarna, som sitter i en hela dagarna.

Ett: man behöver inte vara ett geni för att gå i matematikklass/spetsutbildning, för 30 år sedan var det den normala nivån på undervisningen. Och det är inte Björklunds pedagogik som lett till tristessen utan vänsterns flumpedagogik där varje elev ska lära sig att lära sig i en evig ”lärandeprocess” som läraren inte ska lägga sig i eftersom varje elevs inneboende potential ska leda till att denna själv ska uppfinna de metoder de behöver – vilket oftast tar hela grundskoletiden. Och det är här det som Greider kallar frihet och skaparlusta kommer in. Om läraren lär eleverna hur de ska tänka och resonera på matematiklektionerna så kommer de inte att behöva en lärare i närheten när de ska göra sina läxor. Men det förutsätter ju att man inte har problem med grundläggande stoff som de fyra räknesätten och manipulation av algebraiska uttryck mm. Men eftersom det i Sverige ofta tar nio eller tolv år att lära ut det mest grundläggande (medan det är överstökat på några år i andra länder, läs Häggströms Det är dags att göra upp räkningen i Axess) så kommer man aldrig till det där spännande Greider pratar om. Jag minns när jag hade ett gästlektorat på deltid på SSHL och lärde eleverna att förstå och genomföra induktionsbevis, de var riktigt fascinerade och kände sig väldigt stolta över att de förstått något som man i Sverige sysslar med först på universitetsnivå. Själv lärde jag mig matematisk induktion i en sandlåda i Bulgarien under en sommarlovsdag när grannbarnen som gick i 7:e klass visade mig det. Det visar också att det inte behövs mer pengar, fler specialpedagoger, fackpedagoger, datorer, nymålade bänkar och tredimensionella tavlor i skolorna, utan kunniga lärare som kan sitt ämne, elever som tar skolarbetet på allvar så att man kan gå vidare i ämnet, och en inställning bland lärarutbildare som skiljer sig starkt från Orstadius.

Det hjälper varken med genusforskare som kommer till skolorna för att ”problematisera” strukturer och hierarkier eller andra allvetande konsulter som ska prata fram ett självförtroende hos barnen genom att låta dem skriva komplimanger till varandra på lappar (ja, så illa är det!), ett genuint självförtroende hos skolelever vad gäller skolarbetet skapar man givetvis bäst genom att spendera tid på att lära dem att behärska ämnena, det duger inte att fortsätta i gamla hjulspår och sedan hyra in självförtroendecoacher.

Varje lärare borde ha en sådan här skalärprodukttröja

Och därför är Björklunds satsning helt rätt, och katederundervisning är bra. Så när Greider skriver (och jag instämmer): ”Men matematiken måste framförallt släppas ut ur sin genibur och bli någonting som varje människa kan känna är spännande.” så undrar jag på vilket sätt en satsning på mer matematik skulle utgöra ett hinder för det här. Och det är inte Björklund som ska ge matematiken en mening (Greider avslutar ju med: ”Men Jan Björklund är knappast mannen som kan ge matematiken en mening.”) utan matematiklärarna. Jag kan tänka mig att Greider i själva verket förläst sig på populärvetenskaplig litteratur och inser att matematiken är så mycket större än vad skolan ger sken av, men då ska han inte klaga på Björklund utan på sådana som Orstadius. Och för att kunna nå upp till en nivå där man kan uppleva ”frihet och skaparglädje” måste man ta sig igenom en massa annat stoff först. Om Greider vill räkna på flera dimensioner är det en fördel om han vet vad en vektor är, och ett koordinatsystem, och kan en massa räkneregler, annars kommer han ingenvart.

Ett Calabi Yau-rum för Greider att grubbla över

Det finns liksom en koppling mellan Greiders filosofiska dagdrömmar om flera dimensioner och grundläggande matematikkunskaper. För att förstå den djupare innebörden av de många dimensioner han talar om och som förekommer i strängteorin måste han även förstå något om Calabi-Yau rum, annars kan han inte förstå hur man ska packa ihop de extra rumsdimensionerna. Här återstår dessutom en massa forskning, men för att kunna ta del av den, och för att inte tala om för att kunna känna ”skaparglädje”, måste Greider läsa matematikerprogrammet i fyra-fem år och sedan doktorera i fem år på Calabi Yau-rum och därefter samarbeta med de ledande forskarna på området och resa jorden runt i flera år och leva på postdoc-stipendier. Kanske tjugo år senare, efter flera års slit och besatthet och undervisning av den framtida matematikergenerationen, när professuren närmar sig, kommer ett genombrott. Det är nämligen sådana ”mattegeniers” hårda arbete som gjort att Greider kan ligga i soffan och läsa populärvetenskaplig litteratur som söndagslektyr. Och det går inte att nå dit utan en seriös matematikundervisning i skolan.

Det gäller att börja i tid, envariabeln ska avklarad innan barnet fyllt ett år.

Men jag instämmer i att matematiklärarna borde ha fler inslag med sådan här verklighetsanknytning (iofs vet vi ju inte om de extra dimensionerna finns, men hur ska vi ta reda på det om vi inte jobbar med det?) bara att ta upp sådant här kan skapa ett matematikintresse hos eleverna, och sedan är det ju verkligen på tiden att man inför bevisföring, som är matematikens kärna, redan på högstadiet eller gymnasiet. Det finns ingen anledning till att man inte skulle kunna det här, eftersom det uppenbarligen går i Kina, Korea, Japan, Ryssland, Bulgarien m fl. Om man inte är en övertygad rasbiolog som tror att just de svenska eleverna inte har den förmågan, så borde man kanske undersöka lite närmare om det kan vara något man gör fel i svensk skolundervisning. Som att inte gå vidare till nästa nivå när det är dags, eftersom det skulle ”kränka” de elever som inte hunnit göra läxan eller orkat anstränga sig. Och därför stampar man på samma ställe i nio år. Under tiden kommer genusvetare och specialpedagoger för att kartlägga barnens självförtroende. Nyligen kunde vi läsa i DN att

”Dyslektiska elever som får intensiv lästräning under några månader gör större framsteg än elever som specialundervisas på vanligt sätt. Intensivträningen tycks ha samma goda effekt på elever med matteproblem.”

Notera det senare. Jaaa… kan det verkligen vara så att träning ger färdighet!? Vilket genombrott för svensk pedagogisk forskning! Ska denna särskilt utarbetade modell med ”intensivträning” kanske normaliseras. Då kanske gruppen ”elever med matteproblem” delvis försvinner? Vidare kan vi läsa att

 ”Förutom att eleverna klarar målen får de en tilltro till den egna förmågan att lära”.

Ja men helt otroligt, behövs det inte speciella självförtroendecoacher med utbildning i emotionell kompetens för det här? Och genusforskare? Och fackpedagoger utan kunskaper i något ämne? Har vi en hel konsultmarknad i onödan? Fick eleverna tilltro till sin förmåga genom att klara målen? Var det inte det jag just skrev ovan? Det var min personliga erfarenhet men nu verkar det som om det kan gälla rent allmänt – otroligt!

Elin Ottergren - en annan bloggande matematiker!

Matematikdoktoranden Elin Ottergren har också bloggat om Greiders artikel  och gör en bra jämförelse med grammatik som förutsättning för språkinlärning. Få tycker att grammatik är jätteroligt i sig ( jag tyckte dock det, men jag är ju galen  ) men det är nödvändigt. Nåja, i dessa tider vet man inte, man kanske har skippat det också eftersom det är ”tråkigt”. Läs resten av inläggen på Newsmill om detta: Matematik bör vara en del av allmänbildningen m fl. Neeej, nu fick jag ju inte plats med den formel jag skulle lägga upp till Greider – inlägget är redan på 16.000 tecken inkl blanks!  Får bli i nästa inlägg! Så detta medellånga inlägg är alltså en stor framgång för mig – det kunde ha blivit dubbelt så långt. Fast egentligen var det bara formeln jag skulle lägga upp – varför blir det alltid så här?!

Just det, glömde ju att skicka en hälsning till mina morföräldrar den 9:e september, Bulgariens fd nationaldag. Här kommer hälsningen:

Jag förstår inte vad Klinth vill ha sagt. Vad är problemet?

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion beskriver en docent vid Linköpings universitet känslan av att läsa genuskritiska synpunkter i Corren som ”surrealistisk”. Correns chefredaktör och ansvariga utgivare Charlotta Friborg har svarat direkt under brevet, och igår publicerades min replik, eftersom Klinth bland annat reagerat på intervjun med mig i Corren 1/8.  Det är lite svårt att förstå exakt var skon klämmer – Roger Klinth framför nämligen inte någon saklig kritik utan tycks snarare i brist på argument ägna den värdefulla plats han bereds på Corren till att leta efter SD-kopplingar hos både mig och ledarredaktionen. Istället för att försvara genussamfundets förehavanden och lyfta fram den enormt viktiga funktion detta fyller i Sverige (något exempel åtminstone?), inte minst eftersom han själv i allra högsta grad, ska det visa sig, har en aktiv roll i det genusindustriella komplexet, något han glömmer att nämna i sitt öppna brev.

Här är det öppna brevet (själva länkarna har dock jag lagt till) av docent Roger Klinth (12/8): ”Vilken genuspolitik driver Correns ledarredaktion?”:

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion ifrågasätter Roger Klinth hur tidningen argumenterar kring familje- och jämställdhetspolitik. Han tycker argumenten sammanfaller med Sverigedemokraternas synpunkter. Roger Klinth är docent vid Linköpings universitet med familje- och jämställdhetspolitik som forskningsområde.

Det senaste halvårets ledare i Corren reser en rad frågor om tidningens politiska hållning i jämställdhetsfrågor. I ledaren från 1 augusti ges till exempel bloggaren Tanja – beskriven som ”en av Sveriges tyngsta granskare av genuspolitiken och vad den leder till” – stort utrymme att framföra sitt budskap. Under rubriken ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket”  förekommer ord som ”genusvansinne”, ”galenskap”, ”fördumningsindustri” frekvent i såväl referaten som i ledarskribentens egna analyser. Artikeln avslutas med en förhoppning att Tanjas ”varnande röst” ska kunna hjälpa andra länder att inte ”styra ned i genusfällan”. Ledarskribenten skickar också med en uppmaning till Fredrik Reinfeldt att utse bloggaren till ny jämställdhetsminister.

Läsningen känns närmast surrealistisk. Har jag hamnat på insändarsidan eller råkat ratta in Ring P1? Är detta verkligen en ledarartikel i en välrenommerad svensk dagstidning? Några dagar senare  går Correns ledare i samma stil tillrätta med ”hippiepedagogerna” inom dagisvärlden och ”deras andliga arvtagare genuspedagoger och mångfaldskonsulenter” – som vill ”frigöra människan från hennes traditionella lojaliteter till nationen, familjen och religionen”. Uppenbarligen verkar Correns ledarskribenter ta avstånd från såväl vänsterblockets som alliansregeringens familje- och jämställdhetspolitik. Det enda parti som i sitt partiprogram kräver att genuspedagogik och mångfaldsarbete ska avskaffas och att familjen och nationen ska utgöra det svenska samhällets primära kollektiv är Sverigedemokraterna (SD).

Att den bloggare som Correns ledare ville utnämna till ny jämställdhetsminister i sin blogg hyllar SD:s jämställdhetspolitiska talesman Mattias Karlsson för att vara en av få folkvalda som stått upp mot ”genusvansinnet” [1 , 2 ] gör mig än mer betänksam. På sin hemsida riktar också SD i Uppsala ett varmt tack till bloggaren Tanja som varit en av huvudattraktionerna vid ett seminarium med rubriken ”Genusvetenskap – galenskap eller vetenskap?” [1 , 2 ] När jag tar del av en intervju på nätet med ledamoten i SD:s kvinnoförbund, Hanna Wigh, kan jag konstatera: Corren verkar med stor precision ha prickat in SD familje- och jämställdhetspolitik. Till och med ordval och formuleringar känns igen. Liksom Correns ledare efterlyser Wigh ”sann jämställdhet” i stället för det ”vansinne” som gäller i dagens politik.

Mot bakgrund av detta menar jag att Corren är svaret skyldig.Vilken politisk ståndpunkt har egentligen tidningen i frågor om jämställdhet och mångfald? Är det i själva verket SD:s familje- och jämställdhetspolitik man torgför i ledare efter ledare?”

ROGER KLINTH, DOCENT VID LINKÖPINGS UNIVERSITET

Svar från Chefredaktören

Corren har på ledarplats ifrågasatt att genusteori används som överordnad förklaringsmodell inom vitt skilda fält av samhällslivet. Vi välkomnar en nyanserad debatt i jämställdhetspolitik, liksom i de andra samhällsfrågor som berörs på ledarsidan.

När Roger Klinth sin debattartikel drar likhetstecken mellan Correns linje på ledarplats och SD:s politik ägnar han sig åt ”guilt by association”. Det kan knappast kallas en saklig argumentation och är därför svårt att bemöta. Intressantare – och mer konstruktivt – vore om Roger Klinth i stället klargjorde sin egen ståndpunkt.

Charlotta Friborg

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Min replik till Klinth (17/8): ”Självständig tankeverksamhet” 

Att undersöka och belysa vad genusforskning som ska genomsyra hela samhället innebär i praktiken, är både en medborgerlig rättighet och skyldighet. Det skriver Tanja Bergkvist i sitt svar till Roger Klinth.

Replik till Roger Klinth, Corren 12/8

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion ondgör sig genusforskaren Roger Klinth över att flera personer öppet vågat kritisera svensk genusverksamhet och i synnerhet att detta skett utanför en insändarsida eller Ring P1. Klinth beskriver känslan som ”surrealistisk”. Correns ledarskribenter ska, utöver att i minst ett halvårs tid ha ägnat sig åt självständig tankeverksamhet i öppen dager, dessutom ha använt sig av begreppet ”sann jämställdhet”, en ordkombination som enligt Klinth även en gång uttalats av en SD-politiker i en intervju på nätet.

Dessutom har ”bloggaren Tanja”, det vill säga undertecknad, i en intervju publicerad på Correns ledarsida (1/8) fått ”stort utrymme att framföra sitt budskap”. Istället för att formulera saklig kritik mot detta ”budskap” där jag framför konkret kritik mot flera inslag av genusindustrin, finner Klinth istället även här en SD-koppling. Den består dels i att SD på sin hemsida lyft fram en föreläsning jag höll för en borgerlig studentförening 2009, och dels i att jag lyft fram en interpellationsdebatt i Riksdagen där SD framförde kritik mot de inslag i program JÄMI som jag just hade bloggat om [1,  2 ]

Själv är Klinth inte bara ordförande  i Forum för genusvetenskap och jämställdhet vid Linköpings Universitet utan även projektledare för den nya lärarutbildningen, där han troligtvis själv får ganska stort utrymme att framföra och implementera sitt eget budskap på kommande lärargeneration.

Klinth ingår även i styrelsen för Nationella sekretariatet för genusforskning, med uppdrag att ”verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning” samt att genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning ”aktivt främja spridningen av dess resultat” (Svensk Författningssamling). Att i ett sådant läge, som privatperson eller ledarskribent, undersöka och belysa vad denna genusforskning som ska genomsyra hela samhället innebär i praktiken är både en medborgerlig rättighet och skyldighet.

TANJA BERGKVIST, FIL DR MATEMATIK

Ni inser liksom jag att det var en stor prövning för mig att skriva en text på 1.800 tecken inkl blanks, liksom det brukar vara med Axess-krönikorna på 3.500 tecken, och därför är det ju tur att jag har en blogg att brodera ut allt på, så att den fullständiga bilden framträder. Låt mig först lyfta fram Nationella Sekreatriatet för genusforskning. Vi kan läsa om uppdraget i SFS 1997:61 Att forordningen är upphävd genom SFS 2009:1574. Vad detta innebär är inget annat än att Nationella Sekretariatet genomgår en organisatorisk förändring. Uppdraget förblir dock exakt detsamma, vilket ni kan försäkra er om i ”Uppdrag och anslag ligger fast när sekretariatet byter hemvist” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 5-6/09  (se överst sid 10, svarar mot sid 6 i pdf:en) som ges ut av Nationella Sekretariatet för Genusforskning. För att vara riktigt säker på att inte politikerna tagit sitt förnuft till fånga, kontrollerade jag detta en extra gång genom att ringa upp sekretariatet i samband med inlägget Det var ju på tiden!

2§ Sekretariatet skall med ett rikstäckande perspektiv främja genusforskning i vid bemärkelse och verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning. Detta skall ske genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning samt på de andra sätt som sekretariatet finner lämpliga. I sekretariatets uppgifter ingår bl.a. att

- överblicka genusforskningen i Sverige och aktivt främja spridningen av dess resultat,

- analysera behovet av genusforskning inom alla vetenskapsområden, och

- arbeta för ett ökat medvetande om genusforskningens och genusperspektivens betydelse.

Naturvetare - ovana vid vetenskapsteori- och kritik

Insynsrådets uppgift är att  ”fungera vägledande och rådgivande för sekretariatet i strategiskt viktiga frågor”. I insynsrådet har Klinth sällskap av både Margaretha Fahlgren och Tiina Rosenberg. Fahlgren minns vi från projektet ”Gränsöverskridande möten” som beviljades 10.8 miljoner av Vetenskapsrådet för följande: ”Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom naturvetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forskningsområdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar… Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”

Klinth har också under tre år (se intervju från 2010) varit styrelseledamot i NIKK (Nordiska Institutet för Kunskap om Kön), vars direktör Solveig Bergman på en genuskonferens 2009 (6th European conference on gender equality in higher education) gav uttryck för åsikten att ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhetssträvandena inom akademin” (se sid 4 i denna pdf  under Får jämställdhet plats på framtidens universitet?).  Själva har genusforskarna dock tre egna av Vetenskapsrådet finansierade excellenscentra – varav ett i Linköping, med övergripande tema ”Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier”. Läs mer om hur denna excellensmiljö vill skapa ett europeiskt centrum för excellent transnationell genusforskning i Linköping  – här!

Ju gulare desto högre genusvetardensitet

Jag antar att man sedan kommer att få medel för att granska sin egen excellenssatsning ur ett genusperspektiv i vanlig ordning.  I vilket fall, Linköping kommer att bli ett Transnationellt Genuscentrum dit all världens genusforskare kommer att vallfärda, och de gemensamma galenskaperna, eller jag menar forskningsresultaten, kommer sedan att spridas ut till vår okunniga befolkning. Inte minst har Klinth en unik chans att göra en stor insats här som utbildningsledare för den nya lärarutbildning som startar hösten 2011, dvs nu. Jag har redan börjat räkna på utvecklingen, som ni kan se på kartan till vänster.

Det är lätt att normalisera det man finner lämpligt genom daglig propaganda

Men ojdå – även NIKK:s direktör Solveig Bergman som jag just nämnde är visst med i Nationella Sekretariatets insynsråd. Tänk vad liten världen är. Vi får via media ofta uppfattningen att genustänkandet är allmänt utbrett och omfattas av folkflertalet, även om vi själva, hur vi än letar med ljus och lykta, aldrig kan finna någon i just vår egen bekantskapskrets som omfamnar genusvansinnet. Men nu får man ju nästan känslan av att det är en liten krets genusfanatiker som styr och ställer i riket, det tycks intressant nog vara samma personer som återkommer i flertalet stora genusprojekt. Vad mer kan vi säga om NIKK? På hemsidan kan vi läsa om att genusforskarna använder Island som ett ”nordiskt laboratorium”  eftersom ”Den lilla mängden människor gör att det är enklare att identifiera pågående maktstrukturer”. Själv skulle jag vilja hävda att det av naturliga skäl då är bättre att använda Nationella Sekretariatets insynsråd som laboratorium. Låt mig formulera en projektansökan till Vetenskapsrådet genast:

Ansökt belopp: 12 miljarder men om möjligt hela statskassan

Titel: Makt och genus i Insynsrådet

Projektbeskrivning: För det första kan vi konstatera att insynsrådet inte är jämställt  – det finns 9 kvinnor men bara 3 män! Man borde sopa rent framför sitt eget hus innan man raserar andras med en ångvält fulltankad med genuspropaganda. Målet är alltid 50% av vardera könet, så här återstår mycket arbete. I synnerhet om man har ett regeringsuppdrag att pådyvla hela det omgivande samhället sin verklighetssyn och pröva sina idéer och projekt i den experimentverkstad som Sveriges medborgare utgör. För att inte tala om de olika disciplinerna inom akademin som genom att få sina patriarkala grundvalar raserade, ofta kamouflerade i ord som ”vetenskap”, måste göras ”jämställda” (läs om den nya genusfysiken här). Då måste man själv föregå med gott exempel.

En naturlig fråga (naturlig och naturlig, men fullt rimlig i genus-Sverige) som inställer sig är om detta går att åtgärda teoretiskt genom att tre av kvinnorna rekonstruerar sitt kön till manligt. Men då det handlar om biologiskt kön för 50/50-utopin så är detta tveksamt, om inte KI:s nya avdelning (som enda i världen) med ”biologisk genusmedicin”  ska ta sig an det här. Emedan det i andra länder är fullt lagligt att tala om biologiska skillnader i medicinska sammanhang, har detta länge varit tabu för den svenska läkarkåren, ändå tills man fick tillåtelse av Genusmaffian, men då genom att ta in genusforskarna, helt utan medicinsk utbildning, i verksamheten – man skapade det nya ”tvärvetenskapliga” området ”genusmedicin”. Utan genusvetarna skulle läkarna aldrig komma på, eller snarare våga, tala om biologiska skillnader som faktor vid sjukdom.

Vinnova har utbildat 15 "förändringspiloter" som ska vara genusmedvetna

Detta är ett sådant exempel på när Insynsrådet genomför något strategiskt viktigt, trots att det självt inte är jämställt, genom att uppfinna ”nya” forskningsområden som befolkas av genusforskare med fingrarna i syltburken. Vinnova har som bekant nyligen utbildat 15 ”förändringspiloter” som ska bli genusmedvetna i sin bedömning av projektmedel för tekniska innovationer (Vinnova är ett statligt verk under Näringsdepartementet som delar ut projekt för 2 miljarder kronor om året, Vinnova är Sveriges innovationsmyndighet med uppdrag att öka konkurrenskraften hos forskare och företag i Sverige). Genusforskaren Robert Hamrén som är ansvarig för genusperspektivet på Vinnova (!) anser att ”Genusvetenskapen utvecklas starkt och ställer nya frågor inom rådande paradigm. Det är det som behövs för innovativt nytänkande.”  (se sid 4 i nyhetsbrevet GP 5-6/09  under ”Förändrat Vinnova redo för nya genusfrågor”) Som exempel på innovativt nytänkande tar Vinnovaanställde genusforskaren Hamrén upp klimatfrågan: ”Om vi gör en utlysning om klimatfrågor utan genusperspektiv får vi inte reda på vem som far illa och vem som skitar ned”.

Hur mycket skräp produceras på en genusfestival?

Om man nu tittar på Nationella Sekretariatets Insynsråd  så ser man att även denne Robert Hamrén, som av en slump, ingår där! Med samma insiktsfullhet som Hamrén, hävdar jag att om man inte granskar Insynsrådet ur ett genusperspektiv, ser man inte vem som far illa, vem som skitar ner, och vem som drabbas av att rådet inte är jämställt. Detta projekt är också tänkt att utreda vilka genusstrukturer som reproduceras och upprätthålls av medlemmarna i insynsrådet liksom att utreda om råden de ger på sikt kan tänkas leda till samhällets (så som vi känt det hittills) slutliga kollaps. Vidare kan det finnas inslag av elitism. Några medlemmar av insynsrådet kan befinna sig högre i hierarkin genom att de tilldelats mer pengar än andra eller skrivit galnare forskningsartiklar som uppmärksammats mer än andra. Och hur påverkar det självbilden hos insynsrådets medlemmar när jag bara tagit upp ett par av namnen här på bloggen och i denna ansökan  medan jag utelämnat andra eftersom jag just nu inte orkade googla mer eftersom jag redan har 50 fönster öppna och datorn blivit lika seg som genusstrukturerna i insynsrådet.

Sekretariatet ligger i Göteborg, så genusvetartätheten är ganska stor där också (det gula).

Som sagt, genusvetare kan vara ovana vid logiskt tänkande och oförstående inför varför ett genusperspektiv inte behöver anläggas på en upplåst badboll eller en brödrost i Nationella Sekretariatets kök. Det kan också vara så att köket måste saneras från ohyra, inte minst för att flertalet mosade kackerlackor tycks vara av manligt kön, och KI:s institut för genusmedicin måste sättas att undersöka om det är en naturlig död eller om det kan vara så att det finns genusaggressioner som kanaliseras genom insynsrådet. Men inte minst – hur kommer det sig att det är samma nätverk av personer som sitter i alla genusstyrelser, får alla pengar och all makt även i det omgivande samhället? För att titta på den tredje och sista mannen i insynsrådet, Magnus Åberg (lektor i genusvetenskap) så har han tilldelats 1.6 miljoner för att genomföra en utbildning i ”jämställt akademiskt ledarskap”:

” Utbildningen kommer att drivas som ett samarbete mellan universiteten i Karlstad, Örebro och Mittuniversitetet samt högskolorna i Halmstad, Gävle och Försvarshögskolan.
– Tanken är att bidra till utvecklingen av ett jämställt akademiskt ledarskap inom lärosätena i samarbetet. Det ska baseras på en genusvetenskaplig grund, säger Magnus Åberg som är lektor i genusvetenskap… Utbildningen motsvarar 7,5 högskolepoäng och börjar nästa vår. Under ett år kommer sedan fyra till sex personer från varje lärosäte att gå utbildningen. Erfarenheterna från projektet ska följas upp och dokumenteras i en rapport som sprids till samtliga svenska högskolor och universitet.”

” Det andra projektet som beviljats pengar är ett samarbete med Maria Hedlin, doktor i pedagogiskt arbete, och Linnéuniversitetet. 835 000 kronor ska användas för att göra lärarutbildare mer medvetna om genusproblematik inom lärarutbildningen”

Ska blivande lärare verkligen begravas i en hög med genuslitteratur?

Jag är också för ett jämställt ledarskap men tveksam till varför detta måste baseras på genusvetenskaplig grund (som jag skrivit om tidigare är genusforskarna själva störda av att just de måste syssla med praktiskt jämställdhetsarbete eftersom detta då kan sammanblandas med ren genusvetenskaplig forskning (man vill ju ha medel för båda…) , se tex sid 5 i denna pdf under ”Vad har genusforskning med jämställdhet att göra?”). Jag vill här också poängtera att den oändligt långa och tydligen ännu ofullständiga, lista på ”Genuslitteratur relevant för lärarutbildare”  uppenbarligen inte räcker. Lärarutbildare kan aldrig bli genusmedvetna nog. Jag undrar hur mina studenter som jag hade på lärarprogrammet 2005-2007 (som jag dessutom examinerade på normer) klarat sig i livet, då jag inte läst en enda bok på den där listan – utom Moira von Wrights ”Genus och text” – som är med! Men den läste jag ju först nyligen. Det var nog därför det gick så bra i höstas för för mina studenter på IT, Energisystem och Miljö- och vattenteknik som klarade tentan i flerdim.  Det var för att jag läst och bloggat om Genus och text (här och uppföljaren här).

Detta projekt vill slutligen undersöka hur samhället överlevde, och hur en civilisation överhuvudtaget kunnat uppstå, utan att genusvetare övervakat verksamheten i Världsalltet. Hur kunde vi utvecklas från grottstadiet utan genusforskare, och varför har vi inte längre en samlar- och jägarkultur, eller utgör genussamfundet ett exempel på ett sådant genom att det dammsuger myndigheter på skattepengar och jagar alla som inte låter sig kuvas? Detta är en öppen fråga som jag hoppas kunna besvara med 12 miljarder. Jag vill även passa på att slå ett slag för min senaste genusartikel (Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox) som jag hoppas belönas med ett guldregn och flera viktiga poster i alla myndigheter. Artikeln får inneha posterna tills vidare eftersom jag själv lär vara upptagen med att granska insynsrådet. Men ni kan sätta in alla ersättningar på mitt konto.

Vänligen och med könskodad hälsning,

Tanja Bergkvist

Fan! Jag kom på att jag ju nyligen tömde statkassan med min förra genusansökan!

Nåja, skattepengarna kommer att ha rullat in igen tills min aktuella ansökan är behandlad.

Aktuella länkar:  Intervju med mig på Correns ledarsida (1/8): ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket” , Docent Roger Klinth (12/8): ”Vilken genuspolitik driver Correns ledarredaktion?”, Replik till Klinth (17/8) ”Självständig tankeverksamhet”, Förskoleplikt och avskaffad fri lek, Homo Sovjeticus på dagis? 

Läs förresten ”Det är svårt att se skogen för alla genus”  av Anna Rennéus Guthrie (Gender and forestry är ju stort i Sverige). Namnet  låter bekant, det var hon som intervjuade mig för två år sedan till en artikel i Borås tidning: ”Hon är trött på genushysterin”. Se även läkaren och bloggaren Pelle Billings inlägg om Klinth. Det är för övrigt återigen dags för årets Heterohatets dag (Pelle B även på Newsmill: ”Genusvetare samarbetar med våldsbenägna revolutionärer” ). Läs mer om detta på Axess-bloggen. Glöm inte följa Genusnytt: ”Gubbar skalade Simpsons för att stärka Patriarkatet”, och mer om genudebatten på Aktivarum-bloggen och Matte Matiks blogg.

Just det ja, någon person påpekade i förra inlägget att jag glömt nämna en av alla mina titlar – konstnär!   Det stämmer, jag är även konstnär så klart – se mitt bidrag till den moderna konsten! Jag samlade ihop flera titlar i min titel ”allvetare” men det kanske inte framgick. Nåväl, nästa konstverk kommer bli mer handgripligt – det kommer att bestå i en liten mental revolution som kommer att göra oss fria och lyckliga, med jämställdhet utan inslag av genusvansinne, ömsesidig respekt för allas fria val, och framförallt en utbildning i fysik baserad på naturlagar och inte abstrakta genusresonemang som anser att det inte är naturligt för kvinnor att tänka logiskt. Det är inte heller ”naturligt” att läsa eller skriva men vi gör det ändå. Eller i alla fall jag -  jag skriver och ni läser, något annat hinner ni ju inte göra när jag skriver så här långa inlägg. Ni måste dock förstå att det här är ett sätt att träna upp ert tålamod, endast utrustad med ett enormt sådant kan vi störta Genusväldet. Kan man läsa ett helt inlägg av mig kan man klara allt.

Hej alla! Jag är ledsen att jag inte återkom med ett inlägg som skulle utgöra en fortsättning på det förra, det passade sig inte att publicera ett starkt humoristiskt inlägg just när tragedin i Norge ägt rum, så jag skippade de planerna förra helgen (men sparade textmassan till kommande inlägg) och tänkte att jag istället skulle montera ihop några IKEA-hyllor medan jag följde händelseutvecklingen i radio. IKEA har jag skrivit om tidigare (Lusttur på IKEA) vill jag minnas, och det var som bekant författaren och läkaren Richard Fuchs som insåg att ”Livet är som att sätta ihop en möbel från IKEA: det är svårt att förstå  vad det går ut på, man får inte bitarna att passa ihop, någon väsentlig del saknas alltid och slutresultatet blir inte alls vad man hade hoppats på.” Dock, när jag monterade ihop några Billy bokhyllor saknades inga bitar, spånplattorna smulades inte sönder och slutresultatet blev just vad det skulle bli – mer förvaringsutrymme för blandat genusvansinne jag printat ut från nätet de senaste åren, och som trängt undan mina matteböcker och sju års lager av samlade forskningsartiklar från nätet, något som jag egentligen borde blogga om istället. Innehållet i forskningsartiklarna alltså. Alla borde exempelvis känna till att

Där är en positiv testfunktion och betecknar Lebesguemåttet. Men det där struntar ni väl fullständigt i, och än mindre att jag kan få in det på SVD Brännpunkt, trots att den där testfunktionen hade kunnat testa den allmänna bildningsnivån långt mer effektivt än ett Vem vet mest?-frågeprogram på SVT. 10.000-kronorsfrågan hade varit att utveckla det här och leda Lemma 8 i min doktorsavhandling i bevis, sid 31 här (eller här i Math Research letters) men ingen gav mig 10.000 kronor för det, och det visar hur långt förfallet gått. Exakt hur långt det gått har jag summerat i en tidigare formel som jag kommer att uppdatera inom kort och publicera här på bloggen, och om möjligt på SVD Brännpunkt eller DN Debatt, om de tar in latex-dokumentet. I vilket fall, för de nya läsare som tillkommit idag pga min intervju i Corren som jag förhoppningsvis kommer till snart om jag bara kan sluta skriva, så började mitt bloggande med att jag skrev två artiklar som publicerades på SVD Brännpunkt (Genusvetare förvirrar barnen och Vetenskapsrådets genustrumpet).

I vilket fall hade det funnits fördelar med att blogga om matematik istället för genus och vansinne, inte minst för att medan det i andra sammanhang ses som negativt att generalisera, är detta något som faktiskt är både tillåtet och tillrådligt inom matematiken, och i matematiken kan man dessutom generalisera utan att dra förhastade slutsatser. Om man generaliserar sina resultat så att de täcker så många fall som möjligt så slipper man nämligen behandla alla specialfall, särfall och psykfall var för sig. Detta sparar en hel del tid.

Jag ser att några hundra personer kommit till min blogg den senaste veckan genom att googla det aktuella ordet kulturmarxism. Detta är intressant, eftersom jag vad jag vill minnas bara tagit upp det i ett enda inlägg, nämligen i moment två i kursupplägget på min kurs Härskarteknik 7.5 hp  som jag hoppas att ni alla gått. Även Genusmaffian håller i kurser i härskarteknik, men dessa saknar synliga kursupplägg, vilket man ironiskt nog kan se som utövandet av härskarteknik nummer tre: ”undanhållande av information”. Genusmaffian gör sig även ofta skyldig till härskartekniken ”Osynliggörande” som innebär att ”Att tysta eller marginalisera oppositionella genom att ignorera dem” (källa). Ett exempel är när jag skulle debattera genuscertfiering i Filosofiska Rummet (lyssna här  eller här), och man inte lyckades få någon tid att fungera för Tiina Rosenberg, vilket resulterade i att jag fick vara ensam kvinna i studion med tre manliga professorer och en manlig programledare och en manlig ljudtekniker. Ska det vara genusjämställt eller var det tänkt att någon skulle dekonstruera sitt kön precis före programmet?

Göran Bexell, jag, Tomas Brage och Svante Nordin

Dock ”tog jag för mig” som det heter, på bekostnad av alla männen i programmet och pratade mest, då jag hade mest att säga eftersom jag scannat av hela projektrapporten om genuscertifiering med mitt fotografiska minne och sedan återgav kriterierna, vilket fick förre rektorn för Lunds Universitet att sätta kaffet, eller snarare bubbelvattnet, i halsen (min 31:50-32:14, jämför detta med uttalandet min 2:53-2:56). Det kan han dock ha med tanke på att jag själv sätter både kaffe, te och smörgås, och ibland även själva tidningen (om det inte är nättidningen jag kollar på) i halsen varje gång jag öppnar en svensk dagstidning, undantaget Corren då, vars ledarsida på senare kommit att återställa balansen i Universum, eller åtminstone i mitt av genusvansinne hårt sargade psyke.

Correns ledarredaktion skrev i våras ett inlägg om ett av mina blogginlägg, i ”Bevakningen av SD – hönan eller ägget?” och det handlade alltså om mitt inlägg ”SD och gensuvansinnet”. Så Corren känner ni redan till. Correns ledarsida (huvudsida här  – följ gärna den!) har just inlett en intervjuserie med ”personer som påverkar samhällsdebatten utan att tillhöra politiken eller opinionsjournalistiken. Vi kallar dem annorlunda opinionsbildare”. Först ut i denna intervjuserie var Macijej Zaremba, vars utmärkta artiklar om kränkthet och skola vi alla tagit del av – läs Correns intervju med Zaremba här. Och idag kan vi idag läsa intervjun ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket” som jag återger här (jag har lagt till några källlhänvisningar bara  i form av länkarna och det inom [] ):

Tanja Bergkvist är matematikern som startade en blogg ”mot fördumningsindustrin”, bara för att få skriva av sig. I dag är hon en Sveriges tyngsta granskare av genuspolitiken och vad den leder till, trots att hon fortfarande är matematiker i det civila: En annorlunda opinionsbildare. Alla som har läst Tanja Bergkvists blogg någon gång vet att inläggen är långa, med vilda associationer och tankehopp, men bibehållen analytisk precision. Att telefonintervjua henne är om möjligt snäppet häftigare. Det är som att befinna sig i en kulspruteeld av sylvassa tankar. Tanja förklarar att hon letar efter ett telefonheadset och snart ska hämta sitt barn på fritids, samtidigt som hon snabbt och på mild skånska sprutar ur sig sina iakttagelser om Sverige i dag.

Vad vill du uppnå med bloggandet?

- Jag halkade ju in på det här av en slump, när jag upptäckte [genustrumpet]  att ett så kallat genustänkande måste prägla utvecklingen inom alla samhällsområden och i alla vetenskapliga discipliner. Från början trodde jag att om jag bara uppmärksammar världen på galenskapen så blir det en förändring. Men då hade jag inte insett hur institutionaliserat genusvansinnet är. Det är en fördumningsindustri, allt ska lösas med genusteori, trots att det ofta är helt irrelevant för flertalet aktuella samhällsproblem. Indirekt påverkar genusvansinnet oss alla genom att det tar resurser från annan verksamhet. Hon börjar prata om sina egna ämnen – matematik och fysik – och att genusvetarna vill få fler kvinnor att välja den banan.

I Östeuropa och Asien läser kvinnor matematik och naturvetenskap i högre utsträckning än här för att ämnena har högre status i de kulturerna. I Sverige tror man att man ska uppnå samma sak genom att ge genusforskarna tillträde till den akademiska utbildningen i de ämnena. Titta på litteraturlistorna för lärarutbildare – det är sida efter sida med genusvetenskap. När elevresultaten försämras borde man se till att lärarna får bättre ämneskunskaper. Det går inte att lösa med genusvetenskap, tvärtom konkurrerar genusstudierna ut ämneskunskaperna. Dessutom har vissa genusforskare ambitionen att i grunden förändra de andra ämnena, som anses bygga på ”manlig rationalitet”. [del 1  , del 2]

Upplever du att bloggen påverkar och ger effekt?

- Det är massor av människor som hör av sig, och många är tacksamma. Kanske är det fler som vågar säga ifrån när de ser att jag gör det. Men genusexperterna har ju redan infiltrerat alla myndigheter, så frågan är om det går att förändra något.

- Jag tror att folk i gemen är trötta och förbannade, genusteorierna handlar ju oftast inte längre om jämställdhet och likabehandling. Dessutom måste genusexperterna hela tiden bli mer extrema för att kunna motivera sin verksamhet – målet är rörligt för det är meningen att vi aldrig ska nå dit.

- Nu utvidgar man dessutom genusteorin, lägger nya perspektiv  vid sidan om könsperspektivet: sexuell läggning, etnicitet, ålder, funktionalitet och så vidare. Det som inte skulle spela någon roll blir plötsligt helt avgörande – genusvetarnas verksamhet är kontraproduktiv.

Tanja pekar på hur genusvetarna vänder upp och ned på vad som är manligt och kvinnligt, biologiskt och socialt.

Är ägget passivt och spermierna aktiva, eller är det i själva verket tvärtom? Hur påverkas egentligen eleverna av det forskarna kallar fakta? Frejaskolan i Gnesta ligger steget före med genusarbetet i anatomiundervisningen.

- ”Att motverka metaforen om aktiva spermier och passiva ägg”,  i anatomiundervisningen som beskrivits som exempel på ”föredömligt jämställdhetsarbete” i en skola – det är ju absurt. Genusforskarna bidrar själva till att nedvärdera det traditionellt kvinnliga och tycks själva alltid ha det manliga som norm. Tänk om de gjorde något konstruktivt i stället, som att argumentera för att kvinnodominerade yrkesgrupper som sjuksköterskor och lärare ska ha åtminstone lika hög lön som golvläggare.

- Det uppochnedvända blir allra tydligast när det handlar om moderskapet – jämför synen på en mamma och en pappa som är hemma med barn. Hon är förtryckt, för honom är det berikande. Varför är det inte berikande för kvinnor att läsa sagor för sina barn när det är det för män? Om det traditionellt manliga ska vara norm för kvinnor och det traditionellt kvinnliga norm för män, då vill man bara vända på stereotyperna.

Hon förstår inte varför politikerna satt som mål att nå 50/50-utfall.

- Regeringen skriver att lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för könen ska leda till 50/50-utfall – att resultatet bättre avspeglar ett jämställt samhälle (prop 2005/06:155) men hur blir det då med den fria viljan? Är det genusforskarna som ska definiera den?

Var står du politiskt?

- Jag antar att jag är konservativ. Inte för att jag vill konservera det rådande genusvansinnet, men ideologiskt är jag konservativ.

Du har kritiserat genusvetarnas förklaring till pojkars dåliga skolresultat – vad tror du är lösningen?

- Genusexperterna skyller ju på att det är ”konstruktionen av maskulinitet/manlig identitet som är boven i dramat”   (SOU 2009:64), men problemet är att alla underpresterar, flickor också. Sverige sjunker både jämfört med omvärlden och med våra tidigare resultat, vi har sänkt kraven och döljer det bakom betygsinflation.

- När pojkar tar för sig genom att prata rakt ut i klassrummet utan att räcka upp handen – då är lösningen att genusforskare ska dekonstruera maskuliniteten. Varför inte gå tillbaka till något funktionellt, att ge läraren befogenheter? När jag gick i skolan sade lärarna bara att man räcker upp handen om man vill prata och det funkade ju då, utan genusanalys.

- Men i Sverige kan man aldrig gå tillbaka till någon tidigare metod, hur funktionell den än må vara, då är man reaktionär. Modernitetstänkandet är ett problem för Sverige.

- Här försöker vi lösa alla problem med genusforskning. Genusexperterna har fått politikerna att sätta likhetstecken mellan genusvetenskap och jämställdhet, och ingen vågar ju vara emot jämställdhet. Så har man lyckats tysta ner ett helt folk.

Hon beskriver en genusutbildning som polisen fick och som de anställda upplevde som kränkande. [källa]

- Utbildaren visar en bild på några personer och frågar: ”Är det här en familj?” Vad du än svarar, ja eller nej, så visar du att du har fördomar – de idiotförklarar människor.

- Jag tror inte att politikerna följer upp sina egna beslut, de är nöjda med att det låter bra med jämställdhet. Samtidigt säger de ju att alla ska få vara sig själva. Det är litet åsiktsförtryck i det här genusvansinnet. Om man ifrågasätter så anklagas man för att vara emot jämställdhet.

Tanja Bergkvist får hämta sitt barn och jag läser på hennes blogg att hon den senaste tiden citerats av bland annat amerikansk, brittisk, holländsk och brasiliansk media om ”det svenska genusvansinnet”. Kanske kan hennes varnande röst hjälpa dessa länder att inte styra ned i genusfällan som vi har gjort. Men hur ska det gå för oss? Jag är rädd att inte ens Tanja Bergkvist – trots att hennes djärvhet och företagsamhet påminner en del om Pippi Långstrump – kan ändra färdriktningen på sin fritid.

Kanske om Fredrik Reinfeldt gjorde henne till jämställdhetsminister?

Marika Formgren

Låt min bara göra ett tillägg, eller kanske några tillägg, eller kanske ganska många ska jag säga redan nu eftersom jag känner mig själv. Om ni inte orkar läsa får ni printa ut inlägget och häfta ihop det till en bok för att sedan läsa några sidor varje kväll.

Det här svarta hålet som jag upptäckte en dag efter skolan, har nu visat sig vara ett intergalaktiskt centrum för genusvansinne, som vi obönhörligt färdas mot i ca 2000 km/s

Jag antar att jag är en annorlunda opinionsbildare, men inte en annorlunda matematiker, förutom att jag började blogga i februari 2009. Jag hade noterat att medan jag som matematiker arbetade hårt för att göra det komplicerade enkelt och begripligt för andra, så arbetade andra istället försöker göra det enkla och uppenbara totalt obegripligt.  Detta upptäckte jag första gången jag öppnade en svensk dagstidning 2008, och det var så fascinerande att jag var tvungen att undersöka det närmare. Men min uppväxt var inte särskilt annorlunda, mitt intresse för naturvetenskapen började när jag i de tidigare tonåren införskaffade ett teleskop. Sedan var jag fast och spenderade de kommande åren med att läsa populärvetenskapliga böcker i kosmologi och teoretisk fysik, och under gymnasietiden startade jag och några vänner upp en Unga Forskare-förening där vi kunde utvecklas i en vettig riktning i isolation från omgivningen.

Vi byggde teleskop, åkte på solförmörkelseexpedition till Finland, bjöd in olika föreläsare från universitetet och en gång kom en student som på två dagar försökte förmedla hela grunden logik och boolesk algebra genom en intensivkurs i digitalteknik och då var det ju tur att jag och min ett år yngre bror (som disputerade i elektroteknik vid KTH 2007)  vuxit upp med att löda kretskort (eftersom pappa jobbade med att hålla igång alla tekniska prylar vid Atomfysik i Lund). Egentligen började det här (jag vet inte riktigt vad jag menar med ”det här”, men ni förstår nog vad jag menar, även om jag inte gör det själv) redan när mamma (fysiker och programmerare)  satte mig och min bror på en BASIC-programmeringskurs när vi var sju resp åtta år gamla.

Feynmandiagram - en beräkningsmetod inom kvantfältteorin

Eller kanske började det redan när min mormor hälsade på från Bulgarien när vi var fyra och fem för att lära oss det kyrilliska alfabetet och att spela schack, utöver att recitera Sovjethyllande dikter då. Min uppväxt var således  helt normal, när kompisar fyllde år fick de vackra teckningar av Feynmandiagram med bifogad förklaring, om jag inte lyckats fota de galileiska månarna runt Jupiter med mitt teleskop. Efter gymnasiet började jag läsa till teoretisk fysiker vid Lunds Universitet, men insåg snart att varje teoretisk fysiker med nödvändighet också måste vara matematiker, och så blev jag det.

Hm, sedan står det i högermarginalen i Corren att jag är fil dr i matematik, och det stämmer, men liksom en genusvetare, som alltid givetvis även är ”utvecklingskonsult”, ”pedagog”, ”kognitiv handledare” och ”sociolog” på en och samma gång, minst, så har även jag en massa andra titlar, som jag inte brukar skryta om men som alla vet att jag fått mig tilldelade av folket genom hårt och hängivet arbete. Exempelvis är jag utöver fil dr i matematik även mamma, matte-pilot, bloggare, pedagog, samhällsdebattör, genuskritiker, amatörastronom, språkvetare (fil kand i slaviska språk), fanbärare för Folkvett, förändringskonsult, whistleblower, allvetare, ägare av verklighetensfolk.org och framtida statsminister. Dessutom är jag givetvis PR-konsult, bloggstrateg, kommunikatör och provokatör. Men också psykolog, sociolog och psykiater, eftersom jag visste hur jag skulle utforma bloggen för att få den uppmärksammad och läst av vår kuvade befolkning.

En annan titel, som är lite inofficiell, men som en lektor vid Stockholms Universitet gav mig, är Reaktionär talang. Dessutom är jag Rebell. Kanske inte detta årets, men åtminstone förra årets. Utöver detta har jag figurerat i TV  och radio  vilket gör mig till radiopratare och TV-profil (både matte och genus har det varit), och dessutom är jag politiskt sakkunnig, eftersom jag  hållt låda i riksdagen. Om man läser mina krönikor i Axess  inser man att jag även är krönikör. Men om man dessutom synar innehållet inser man snabbt att jag även är värdegrundanalytiker, genetiker, utbildningsexpert, ledande evolutionsforskare och zoolog (flera professorer i zoologi mailade och tackade tex  för krönikan ”Vantolkning av altruism”), hjärncoach och dessutom integrationsexpert – som matematiker vet jag, till skillnad från politikerna, att man man vid integrationsproblem ska prova något av följande: partialintegration eller variabelbyte.  Detta säger jag inte bara för att jag är en insnöad mattenörd, utan för att begreppen även har sin motsvarighet utanför matematiken, att exempelvis partialintegrera upprepade gånger skulle kunna vara en väg framåt, och ett variabelbyte kan tolkas som att ersätta vissa politiker osv. Allt bygger på matematik, och att jag insett detta gör mig även till en framstående filosof. Jag har fler titlar men nu får jag inte plats med fler.

Jo en till, jag svarade nog inte ordentligt på frågan ”Vad vill du uppnå med bloggandet?” Jag kom på att syftet ju är att initiera en revolution, eller snarare påskynda den, den är ju redan på gång, jag tänkte bara agera katalysator, vilket alltså är en annan titel jag har.  För den som inte vet vad det är, man vet ju inte hur det står till med utbildningsväsendet nuförtiden, från wiki:

”En katalysator är ett ämne som utan att själv förbrukas ändrar kinetiken hos en termodynamiskt tillåten kemisk reaktion genom att öppna en alternativ reaktionsväg med lägre aktiveringsenergi så att fler partiklar har tillräckligt hög energi för att kunna reagera. På detta sätt accelererar en katalysator reaktionen så att den kan utföras vid lägre temperatur och tryck.”

Randen är som bekant en sluten mängd

Och ni känner ju till termodynamik från era fysikstudier, om inte annat borde alla vid det här laget veta att vårt samhälle följer termodynamikens andra huvudsats  vilket innebär att det totala oredan, även känt som entropin, i ett slutet system alltid ökar med tiden. Nu kanske ni tänker att Sverige inte är ett slutet system utan snarare öppet eftersom politikerna säger det, men även om Sverige är öppet rent fysiskt, utom på randen,  som ju alltid är sluten vilket varje matematikt bevandrad person som läst topologi vet, så är man inte öppen för en uppluckring av de mentala processerna som lett oss in i ett tillstånd av gensuvansinne. Och därför säger oss termodynamiken att måttet av oordning hela tiden ökar.

Ni får göra ett IQ-test så att jag vet om jag kan ta upp sådana här fysik- och mattesaker, jag ska genast konstruera ett nytt eftersom facit läckt ut till mitt gamla, men tills vidare kan svara på de här frågorna:

1. (fysik/datavetenskap) Vilket tangentsbord-tecken ska stå här:___?

a) En smily.

b) En punkt, eftersom det är denna interpunktion som mest kan liknas vid den ensamma exciterade elementarpartikel som utgör ett förstadium till den enda hjärncell som svävar runt i politikernas hjärnor, och som när den övergår från sitt exciterade tillstånd till grundtillståndet kommer att frigöra precis den energimängd som krävs för att genom interferens neutralisera den chockvåg som kommer att gå genom etablissemanget den dag jag bloggar bort genusvetarna från det offentliga rummet.

2. (Minne/ögonfunktion) Hur många tecken innehöll detta blogginlägg? (Ni får inte läsa om det och absolut inte fuska genom att klistra in texten i word och använda verktyg räkna ord!!)

a) Som vanligt alldeles för många

b) Ca 19 000

3. (Genusvetenskap) Vad är gubbslem?

a) Den halva av befolkningen som till följd av Patriarkatets förtryck konstruerat ett manligt genus.

b) En encellig alg  som exploderar när man rör vid den och utgör ett hot mot badgäster.

4. (Kombinatorik) På hur många sätt kan man välja tre genusmedvetna genusforskare från ett fikabord med tjugo stycken som dricker både det ena och det andra under arbetstid och som dessutom inte lämnar in sina forskningsrapporter i tid för att de är upptagna med att missionera runt som det kall de har att göra oss alla genusupplysta för att inte tala om att svämma över internet med hundratals olika hemsidor om könets sociala karaktär och dagligen spamma oss om nya genuskonferenser, lobba för nya genuspengar och allmänt vimsa omkring utan mål och mening i det offentliga rummet på bekostnad av annan samhällsutveckling, vetenskapliga framsteg och inte minst den allmänna IQ-nivån, som är omvänt proportionell mot antalet genusforskare som flyger runt som förvirrade löv och bidrar till en ytterligare ökning av entropin i ett land som sedan tidernas begynnelse eftersträvat ordning och reda.

a) Ett – alla är ju identiska

b)

Jag tror jag svävade iväg lite som vanligt, men jag måste ju få skriva av mig, någon måste säga som det är, och vem är bättre lämpad för det än en matematiker? Ni känner kanske till ordspråket ”Bakom varje samhällsförändring av betydelse döljer sig alltid en hårt arbetande matematiker som försöker hålla låg profil för att inte bli störd i sin tankeverksamhet.” Inte? Nä, men det är ivf ett ordspråk jag kommer att mynta när Genusväldet väl är raserat så det var ju inte konstigt att ni inte kände till det ännu. Jag ska försöka att inte gå händelserna i förväg. Låt mig avsluta med Genusväldet drar fram, en sång om genustrumpeten (text här) för nytillkomnna läsare:

Lästips: Correns ledarsida, Zaremba i Corren,  jag i Corren (annan länk till samma artikel här), Newsmill-artikel: I dagens skola skall en pojke helst vara en flicka, Axessbloggen, Stort språng med politiskt korrekt kinesiska, Filosof om Norge, Newsmill-debatt om Norge.