Det kan man faktiskt fråga sig med tanke på att det här blir det kortaste inlägget någonsin. Och inte heller är det ett aprilskämt. Häromdagen blev jag kontaktad av en journalist som undrade om jag kunde tänka mig att skriva en debattartikel till SVT Debatt, och det kunde jag ju givetvis tänka mig med tanke på hur mycket jag har att säga, även om ni kommer att känna igen det mesta här eftersom jag tagit upp allt detta på bloggen innan. Det kan ni övertyga er om genom att skumma igenom alla inlägg. Och dessutom är artikeln på 3272 tecken, vilket ju är rekordlite, och ändå fick jag något sagt, vilket av den ansvariga journalist jag hade kontakt med under den plågsamma nedkortningsfasen måste ses som ett tecken på stor samarbetsförmåga från min sida. Jag jobbar just nu hårt för att omstrukturera hela min hjärna och avsluta det här inlägget.
Det får mig att tänka på vad min kloke handledare sa när jag kom till Stockholm år 2000 för att doktorera, jag tror det var vid andra mötet, då såg han sådär gammal och vis ut och sade: “Tanja, det finns två sorters människor här på Jorden, de som sprider harmoni och de som sprider kaos – vilken är du?” Jag fattade inte alls vad han pratade om och kunde inte svara på sånt svammel utan frågade om de där kurvorna som rötterna till egenpolynomen till hans differential-operatorer lade sig på, vad han trodde om det, om jag kanske borde skriva ett program för att få fram nya hypoteser så jag hade något att bevisa. Men jag tror han fick svaret på sin fråga efter en vecka genom att studera mig – jag spred givetvis både harmoni och kaos. Där utmanade jag hans svartvita världsbild. Jag är verkligen en nyanserad världsförbättrare. Vi bevisade för övrigt en gammal hypotes tillsammans (publicerad i Mathematica Scandinavica) och sedan utvidgade jag hela frågeställningen till hela klassen av degenererade operatorer och fick in detta mästerverk i Journal of Approximation theory och det årets Abelspristagare (Carleson, som förste svensk någonsin) kom till min föreläsning på KTH för att höra om detta. Så mer harmoniskt kan det ju inte bli för en matematiker. Jag ser verkligen inte något kaos med min verksamhet, varken på nätet, hemma vid skrivbordet, i mina kökslådor eller någon annanstans . Jag kan inte hjälpa om mitt sunda förnuft av vissa ses som ett kaotiskt inslag i en galen värld. Jag har alltså studerat det här med degeneration i min professionella forskning, så jag vet vad jag pratar om.
Här är debattartikeln med rubriken ”Fria kvinnor vill inte anpassa sig efter feministernas utopi”. Min rubrik var iofs ”Feministerna förändrar genom att köra över den fria viljan” men låt gå för det. Man kan inte få allt man vill och eftersom båda journalister jag pratade med var väldigt trevliga så låter jag bli att hacka mig in på debattsidan och ändra tillbaka rubriken. .
Vi vet ju alla vad Vetenskapsrådet sysslar med - genustrumpeter
Bara för att återknyta till det här med en kaotisk värld. För att ändå känna mig som en del av den nuvarande verkligheten har jag ett pk-projekt jag förberett att skicka till Vetenskapsrådet som kommer att inkassera miljoner och åter miljoner, bara ni håller tyst om det så att de inte inser att det är en bluff. Jag tänkte kalla det Identitetsskapande processer i flerdimensionell analys och här är frågeställningen (beloppet ingår i frågeställningen):
Ansökt belopp: Hela statskassan. Jag vill gärna rasera ekonomin och därigenom åstadkomma en fullständig samhällskollaps så att jordmånen och mottagligheten för genusprojektet blir optimal.
Tidigare forskning inom det tvärvetenskapliga området genusvetenskap-astrologi-matematiska modeller har visat att studenter som går på det kombinerade programmet är förvirrade avseende tillämpningen av vektorer som fallossymboler i det n-dimensionella rummet kopplat till den kritiska maskulinitetsforskningen och många vet inte hur de ska konkretisera genuskunskapen med matematiska metoder. Vissa studenter missar helt genusperspektivet i uträkningen och lektorerna saknar ofta den genuskompetens som behövs för att tillgodose behovet som finns och därmed garantera en demokratisk utveckling i studentens lärandeprocess i enlighet med kursplanen, Genusväldets envälde och Sveriges grundlag.
Kunskap om hur forskare och universitetslärare i matematik, från sin marginaliserade position på olika sätt förstår, deltar i och gör motstånd mot matematikens genuskärna kan ge viktiga insikter på vägen mot raserandet av en hierarkisk kunskapsstruktur inom akademin där professorn sitter i toppen och anser sig kunna mer än en nybörjarstudent, detta då den ”manliga rationaliteten” i sekler präglat och förstelnat tänkandet och hjärnfunktionen och reducerat rummet till ett stelt och opersonligt koordinatsystem.
Matematiskt objekt med genus 3
Föreläsaren tenderar att fokusera på definitioner och teorem när det egentligen handlar om att utvecklas till en fullvärdig människa. Det är viktigt att undersöka vilka manlighetspositioner som skapas, normaliseras och förkroppsligas i skilda vektorrum med förtryckande matematiska normer utan att för den skull göra avkall på planeternas positioner, och framförallt att i konkreta räkneuppgifter undersöka vilket matematisk genus ens egen kropp antar när läraren gång på gång punkterar verkligheten med sina hemska räkneexempel. Och Butlers heterosexuella matris problematiseras inte ens i kurslitteraturen och inte heller den inverkan vektorn som en förtäckt fallossymbol har på studenterna, eller hur vektorprodukt, skalärprodukt och andra produkter av sekler av manligt förtryck förvränger studenternas verklighetsuppfattning. Detta projekt kan ses som ett första steg på den trappfunktion som på sikt ska rasera hela utbildningsväsendet i enlighet med den senaste genusforskningen.
Mvh Tanja, bloggare, mattedoktor, genusamatör, tvärvetenskaplig expert och framtidsforskare i genusvansinnets tjänst undergångsåret 2012.
Men nu måste ni läsa SVT-debattartikeln om jämställdhet (som också går att kommentera)!
Jag inser plötsligt att jag genom mitt inlägg just bevisat att min blogg inte alls är kapad som jag trodde i början av inlägget eftersom det ändå inte blev så kort, och det här bevisar ju även min existens. Vilket inte är helt irrelevant iett postmodernt samhälle där var och en ständigt måste skapa och omskapa sitt eget jag och sin egen verklighet och där livet ses som en serie tillfälliga förflyttningar och rollbyten, då känns det bra att veta att man fortfarande existerar som samma person genom att kunna påvisa att man fortfarande driver samma blogg och ältar samma genusvansinne. Och nu ska jag själv läsa debattartikeln för att förvissa mig om att det verkligen är jag som skrivit den, man vet ju aldrig.
Uppdatering: det blev inget aprilskämt i år, så ni får hålla tillgodo med ett gammalt!
Uppdatering 2:Correns ledare Var e brudarna?Marika Formgren om att om att kvinnor som kritiserar feminismens världsbild medvetet osynliggörs.
Uppdatering 3: Fler inlägg i feminismdebatten på SVT DebattHÄR.
Det gäller att stå stadigt med fötterna på Jorden så man inte blir indragen i alla svarta hål där ute.
För det första tänkte jag bara, eftersom det under de senaste fem dagarna inkommit hela två mail med synpunkter angående förra inlägget säga att jag svarat på detta här i kommentaren guilt by association? Det var ju inte många dagar sedan en journalist kom med något liknande angående TFS som jag kommenterat här och där det visade sig att journalisten glömt att granska sig själv. Jag vill passa på att tacka dem som bemödar sig om att granska min verksamhet trots att den låg vilande i över sex veckor – det vore ju alldeles förfärligt om allt inte gick rätt till, och vi inte hade en saklig debatt i sann demokratisk anda där vi diskuterade sakfrågor, som tex genusvansinnet, utan istället började diskutera om en länk leder till en annan blogg som i ett annat inlägg har en kommentar med en länk till en annan blogg som länkar till en kommentar i en blogg där det i ett annat inlägg står något olämpligt i en kommentar. Och det vore ju inte bra om jag inte kunde svara på frågor ställda av vissa som följer varje steg jag tar, vilket påminner mig att jag därför inte hann ta steget till ICA idag för att köpa mjölk och därför får jag dricka mitt te lika urvattnat som vissa journalisters artiklar på nätet.
Tänkte passa på att lägga upp min krönika från Axess nr 2med tema ”Tabula rasa? Om hur evolutionsläran kan vidga vår förståelse av vad det innebär att vara människa.” Det går att läsa några av artiklarna på nätet, som ”Konsensuskultur hotar vetenskapen”, ”Därför blev kön en konstruktion” och ”Nationalismens dilemman” Om man är prenumerant eller blir plus-användare kan man läsa många av artiklarna HÄR på huvudsidan och HÄR finner man lokal återförsäljare för lösnummer. Följ även Axess kulturblogg. Här är min krönika (sid 68):
Hög IQ är ingen garant för sunt förnuft, om man använder sin analytiska förmåga som behövs för att lösa ekvationer till att ställa upp verklighetsfrånvända genusteorier som ingen som befinner sig i verkligheten känner igen sig i.
”Bruce Charlton, professor i medicin och författare till boken ”Thought Prison – the fundamental nature of political correctness”, skrev (inspirerad av evolutionspsykologen Satoshi Kanazawa) 2009 en artikel i Medical Hypotheses:”Clever sillies: Why high IQ people tend to be deficient in common sense” (tillgänglig på nätet). Där lanserar han flera intressanta tankar kring det moderna fenomenet att intelligenta människor förfäktar åsikter som strider mot det sunda förnuftet, definierat som de (genom det naturliga urvalet frambringade) instinktiva och rationella sätten att bedöma, analysera och handskas med vardagliga situationer som rör det sociala samspelet mellan människor. Vi får ofta anledning att förundras över hur mycket abstrakt nonsens som produceras inom viss modern forskning för att ”problematisera” och framför allt lösa triviala vardagliga problem. Ett exempel är från SOU 2009:64, där man tar upp att pojkar ofta talar utan att räcka upp handen i skolan, vilket ska lösas genom en ”dekonstruktion av den hegemoniska maskuliniteten” på en (eller många) genusforskares ritbord istället för genom en enkel tillsägelse om att handuppräckning gäller (det funkade ju förut?). Men analyser och välfungerande lösningar baserade på sunt förnuft som redan är välkända hos den stora massan kan ju knappast räknas som nydanande forskning, och det gäller att kunna motivera sin verksamhet.
Kortsiktigt kan det löna sig att hänga på vansinnet
Där en normalintelligent person, eller en högintelligent person utrustad med sunt förnuft skulle förespråka en viss förklaringsmodell, kan en högintelligent person (ofta aktiv inom akademin) som forskar inom ett visst område komma med helt absurda och verklighetsfrånvända förklaringar som strider mot det sunda förnuftet, och Charlton föreslår att detta beror på ett systematiskt överanvändande av abstrakt analys inom områden och för problem där detta inte är adekvat. Däremot kan det vara ett uttryck för sunt förnuft i sig att producera dessa enfaldiga (men sofistikerat uttryckta) idéer då det är gynnsamt för karriär, social status och därmed reproduktion eftersom uppvisandet av intelligens i form av abstrakt tänkande och analytisk förmåga är attraktivt. Charlton menar att det är mer sannolikt att en icke-expert ur det breda folklagret drar en korrekt slutsats gällande ett socialt fenomen än en akademiker som i sin iver att producera något nytt finner något icke-intuitivt som strider mot den evolutionärt utvecklade psykologin manifesterad som ”sunt förnuft”.
Enligt Charlton fungerar detta stigmatiserande av det sunda förnuftet hos den intellektuella (och politiska) eliten som ett sätt att bevara makten, och högintelligenta har helt enkelt en bättre förmåga att formulera abstrakt nonsens som strider mot det sunda förnuftet. Men det är knappast så att alla dessa sociala ingenjörer i form av genusvetare och andra alla är högintelligenta, utan jag tror att flertalet är normalbegåvade medlöpare, som hakar på en enfaldig trend att köra över det sunda förnuftet och beprövad erfarenhet för att gynna sig själva. Frågan är, och den frågan ställer sig även Charlton i slutet av sin artikel, omdetta överanalyserande som leder till felaktiga slutsatser som blivit allmängods (som ofta heller inte får ifrågasättas) inte är långsiktigt destruktivt rent evolutionärt. Så här avslutar han: ”Det återstår att se huruvida den genetiska självförstörelsen hos IQ-eliten även kommer att leda till självförstörelsen av de samhällen de styr över”.”
Min forskning var tydligen redan lagrad vid universums rand...
Men i rättvisans, jämställdhetens, demokratins och vetenskapens namn ska nämnas att inte ens vi naturvetare kan vara säkra på om det finns någon verklighet. Mer om detta fascinerande ämne i senaste Vetenskapens värld på SVT Play – se den här(börjar min 8.30) och notera att under de sista tio minuterna kommer betydelsen av matematiken in i samband med den holografiska principen, där tanken framförs att matematiken inte bara är en mänsklig uppfinning utan har en oberoende existens som ”den underliggande strukturen”, där verkligheten alltså är en projektion av ett rent matematiskt objekt – det enda verkliga i egentlig och verklig mening, och därmed är ju matematiken verkligheten. Det finns därmed ingen principiell gräns för vår förmåga att förstå det vi kallar verklighet – i synnerhet inte om man råkar vara matematiker. Känns bra att veta att den moderna teoretiska fysiken stödjer tesen, eller snarare sanningen, att det jag framför på bloggen är den verkliga verkligheten, och att den som alltså har något att invända måste bevisa sin invändning genom att formulera den matematiskt och ta den till Universums utkant (eller snarare utanför själva Universum – lycka till kära genusforskare! ) och lagra den där för att sedan återge informationen i form av ett hologram som når mitt vardagsrum.
Det där fixar Genusmaffian på nolltid med sin tekniska kompetens och kunskap om de patriarkala universella strukturerna. Det finns både fördelar och nackdelar med att vår fysiska verklighet är ett hologram – den stora nackdelen är som alla förstår att mitt exjobb Matematiska modeller inom kosmologi i så fall inte är så verkligt som jag trott, men den stora fördelen är ju att min doktorsavhandling Asymptotics of Eigenpolynomials of Exactly-Solvable Operators är verklig. Jag som alltid trodde att jag upptäckt universum i exjobbet medan jag konstruerat matematik i avhandlingen, men nu visar det sig alltså att det kanske är tvärtom… Se nu Vetenskapens Värld-programmet (SVT PLAYmin 8.30-59) så inser ni hur det ligger till med allt!
För att förstå de universella patriarkala strukturerna behövs ett genusperspektiv på fysikämnet
Läs gärna mitt inlägg Ett skräckexempel på Genusväldet som tas upp i video 3. Se det omtalade programmet Hjernevask som nämns i video nr 3HÄR. Läs de vansinnigaste citaten uppradade här från den på flera lärarutbildningar rekommenderade rapporten till Skolverket (”Genus och text”) som också nämns i video nr 3. Rapporten är skriven av en genusfrälst professor i pedagogik (!) som nu är rektor för Södertörns högskola. Arbetet med att skriva om de svenska fysikläromedlen ur ett ”feministiskt perspektiv” pågår, inledningsvis i projektform genom enskilda propagandainsatser på skolor och lärarutbildningar, men det lär inte dröja länge innan vi får se ett helt nytt utbildningsmaterial i fysik, som genusvetarna (som inte läst fysik – den genusvetare i detta avlånga land på randen till sammanbrott som även har en universitetsexamen i fysik är välkommen att kontakta mig för rättelse av detta påstående) hoppas kommer att ”locka fler kvinnor till fysikämnet” men som i själva verket kommer att rasera de sista resterna av utbildningsväsendet och leda till att alla som väljer en teknisk eller naturvetenskaplig utbildning vid ett svenskt lärosäte (som ju måste hålla internationell standard – kan passa på att nämna att Södertörns högskola själv inte bedriver någon utbildning i fysik, däremot en omfattande lärarutbildning) kommer att ha sex års fysikkunskap att ta igen under det två månader långa sommarlovet mellan gymnasiet och universitetet.
Rektorn vid Vid Södertörns högskola har granskat fysikböckerna och anser att "En jämställd skola och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan" (!)
Fler detaljer om hur fysikläromedlen även kränker elever med annan kulturell bakgrund genom att ha tedrickande i sina exempel när det finns kulturer där man inte dricker te, och där dessa uppgifter samtidigt kränker dem som inte vill dricka sitt te kallt genom att föreslå experiment där man löser upp socker i te vid flera olika temperaturer för att undersöka sambandet mellan temperatur och tidsåtgång för att lösa upp sockret – här i von Wright och tekoppen. Som ni alla inser behövs här en omfattande genusinsats! OBS!Von Wright ingår nu även i regeringens forskningsberedning (pressmeddelande): ”Sverige ska vara en världsledande forskningsnation. Forsknings-beredningen är en plats där företrädare för universitet, forskare och näringslivet möter regeringen och diskuterar hur vi bäst kan stå starka i den globala konkurrensen, säger utbildningsminister Jan Björklund.” (påminner om CITATEN angående de svenska fysikböckerna).
Det behövs både ett genus- och etnicitetsperspektiv i kemin anser skolor som ligger "stormsteg före i jämställdhetsarbetet"
Forsknings- och kunskapsnation var ordet. Vi får väl se hur det går med det. Även kemiämnet är drabbat – se Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket. Under tiden får elever som känner sig kränkta av läroböckerna besöka Vetenskapens Hus där jag och några till byggde upp en matematikavdelning för några år sedan, så att vi inte förlorar hela den unga generationen pga Genusmaffians förehavanden och politiker som inte har koll på läget. Det var faktiskt jag och två kvinnor till som ledde det projektet – och den ena kvinnan som nu doktorerar blev genusmedvetet nog rekryterad av mig från ekonomi till den rena matematiken. Min genusinsats är långt större än Genusmaffians - den raserar och jag måste ideellt verka för att lappa ihop de sista resterna av det som ska bli en kunskapsnation. För mer vansinne se Hur många aprilskämt?
Men Genusmaffian har ju även andra orealistiska projekt på gång som den lurat i politikerna att sponsra med våra skattemedel. I prop 2005/06:155 (Nya mål i jämställdhetspolitiken, antagen våren 2006) kan vi läsa på sid 43-44: “Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle” (se mer om detta i inlägget När lika möjligheter blev 50/50 ). Alltså, det ”fria valet” måste leda till ett visst utfall, intressant.
50/50 till varje pris. Men varför? Det finns ju ändå inget kön.
Och varför måste det egentligen vara 50/50 på varje arbetsplats och inom varje yrkeskategori? Om vi nu har 30/70 någonstans, och det tar oss 20 år och åtskilliga miljoner att uppnå det magiska 50/50 – vad är vunnet? Blir det en bättre värld? Blir de anställda lyckligare? Man börjar ju ana att det är en politisk strategi att ställa upp ett mål som man på förhand vet aldrig kan uppnås, då har vi en växande Genusmaffia som kan jobba heltid i flera hundra år till. Dessutom kan man hålla befolkningen sysselsatt med detta för vardagen ovidkommande irrelevanta nonsens så att den, så länge vi inte har 50/50 överallt (någon som tagit sig en titt på de genusvetenskapliga institutionernas egen könsfördelning förresten?), kan känna sig utsatt för all världens orättvisa och känna att politikerna verkligen jobbar för dess väl, medan den i själva verket åker till Bryssel på tio-rätters-middagar och nätverkar för att ställa upp nya viktiga intressanta mål, som tillåtet krökningsindex på en gurka. Iofs behövs ju här en matematiker, för den som känner sig kallad… Läs förresten Nils Lundgrens Makteliten mot folket.
Får en gurka verkligen se ut hur som helst? EU har viktiga frågor på dagordningen!
Det gäller att fästa sig vid det viktiga här i världen. I prop 2005/06:155 lagstiftade man också om att män och kvinnor ska dela lika på det obetalda hemarbetet (delmål 4), men inte bara det – man skiljer även på inomhus- och utomhussysslor (och det intressanta är att man här i all sin genusmedvetenhet glömde att tala om arbetsfördelningen i samkönade relationer). Vad har staten med det att göra? Flera remissinstanser hade invänt att det blir svårt att kontrollera arbetsfördelningen i hemmet. Men vad har vi väl EU till, om inte för att få ett trevligt direktiv om att sätta upp en övervakningskamera i varje hem? Allt som är tillräckligt korkat kommer ju förr eller senare att komma som ett brev på posten i form av ett EU-direktiv (på tal om EU-vansinnet – följ gärna HAX-bloggen).
OBS!Bloggen Genusnytttar en time out. Läs det (för tillfället) sista inlägget: Vad vill jämställdisterna? Men för genusfrågor så finns det flera andra bloggar att följa, som Pelle Billings, Aktivarum-bloggen och Matte Matik men vi får hoppas att Ström snart åter kommer till den växande snöboll som satts i rullning. Men alla kan behöva en paus från Internetkrigandet, och Ström har ju blivit kallad alltifrån apa till Hitler. Även Billing (se hans replik) blev angripen här i DN Kultur där alla som inte delar författarinnans åsikter blir kallade för Breivik. Se även Correns utmärkta respons här och här. Nu är alla epitet förbrukade ju…
Det är den här apan i Satsen om oändligt många apor som skriver alla genusartiklar. I det här fallet behövs bara en apa som håller på oändligt länge, satsen funkar även då ju. Snacka om plågsamma djurförsök att låta apan skriva allt deras trams.
Och vad gör vi då när vi finner den egentliga apan och Hitler?! För vi vet ju alla att det är en genusforskare som är apan, nämligen apan i Satsen om oändligt många apor och att det är så alla genusartiklar produceras – en apa som slumpmässigt trycker på en skrivmaskin i all oändlighet kommer till slut kommer att ha skrivit alla genusartiklar som någonsin skrivits, men i sin moderna version insinuerar satsen att det faktiskt är en apa som sitter i Nationella Sekretariatet för Genusforsknings källare och från början skriver alla genusartiklar. Och det är för övrigt också en genusvetare som är Hitler – se själva för att övertyga er om detta:
Uppdatering: en kort kommentar om detta inlägg här. Eller kort och kort – kort för att vara skriven av mig iaf.
Som vissa kanske med förfäran noterat har jag inte bloggat på några veckor, och för att ni inte ska tro att jag lagt ner bloggen (något jag nästan lyckades lura i vissa med mitt aprilskämt 2010) så låter jag nu meddela att jag kommer att ha bloggpaus i några veckor till pga överbelastning. Att tro att jag ska lägga ner bloggen är lika absurt som att tro att den välkända Heine-Borels övertäckningssats kan lösa samhällsproblemen. Däremot kan den iofs förklara delar av dem, som ni själva kan läsa om på wikipedia om ni inte har en mattebok hemma: ”En delmängd till ett metriskt rum är kompakt (dvs varje öppen övertäckning av mängden har en ändlig delövertäckning som täcker mängden) om och endast om rummet är fullständigt och mängden sluten och totalt begränsad.” Med PK-maffian som delmängd och det offentliga rummet som metriskt rum där den ingående avståndsfunktionen mäter avståndet mellan proffstyckarnas åsikter, och där den inducerade topologin i detta rum som bekant utgörs av alla unioner av öppna bollar som bas, och överfört till samhällsvetenskap betyder dessa boll-unioner att det kring varje tillåten åsikt i den av PK-maffian definierade tillåtna och matematiskt sett, men även enligt PK-maffian själv, ”öppna” åsiktsmängden existerar en öppen (och tolerant) boll som alltid ligger inom denna mängd, så att åsiktsbollarna aldrig någonsin hamnar utanför mängden eftersom radien är lika begränsad som PK-maffians psyke, så därför kan vi tillämpa satsen.
Hur orkar ni egentligen läsa min blogg - själv skulle jag aldrig orka det!
Därmed kommer varje öppen och tolerant delmängd av PK-maffian själv i all sin motsägelsefullhet att vara både sluten och totalt begränsad, vilket enligt Heins-Borels sats gör den till en kompakt och ogenomtränglig union av slutna bollar som alltid missar målet, och detta trots att det offentliga rummet inte är fullständigt vilket man kan övertyga sig om genom att dagligen sätta på sin radio – jag ska ta och undersöka vad detta beror på, och om det kan vara så att det är något fel på matematiken eller om det offentliga rummet verkligen är så beskaffat att varje Cauchy-följd konvergerar mot en punkt som ligger i rummet (vilket skulle göra det fullständigt), för rent intuitivt kan man tycka att det finns hål i det offentliga rummet, men som alla vet så kan man göra det ofullständiga fullständigt (läs hur man gör här), men en alternativ tolkning kan ju vara att det offentliga rummet faktiskt är fullständigt i bemärkelsen fullständigt galet, och i så fall är det inga problem med matematiken. Matematiska problem har jag redan nog av, så vi kan väl säga att det är så. Beviset är enkelt: sätt på radion dagligen och ta del av analyser, debatter, intervjuer och kommentarer – vansinne, slutenhet, begränsning och kompakt smörja, precis som Heins-Borels sats visar.
Men nu måste jag avsluta min utannonsering av bloggpausen med att tipsa om senaste numret av Axess magasin (nr 1 2012) med tema ”Mot en ny feminism/Feminism som kvinnofälla”. Bara två av artiklarna går att läsa på nätet: Dumskallarnas sammansvärjning & Gammal teori söker lika utfall medan resterande rubriker på temat kan ses HÄR och för den som vill läsa allt går det att beställa lösnummer från redaktionen eller börja prenumerera eller köpa numret hos återförsäljare (skriv in ditt postnummer här). Och glöm inte följa Axess-bloggen med alla aktuella debatter! Min krönika är på sid 68 (ej på nätet), återger den här:
”Jag säger ofta att det i dagens samhälle är smart att vara dum. Smart i den meningen att det är gynnsamt för karriär och därmed status och materiell standard att sakna både sunt förnuft och logisk förmåga, eller åtminstone att utåt ge uttryck för att sakna dessa egenskaper. Reproducerar man bara en del moderna floskler (i synnerhet i frågor som rör genus, invandring och skolresultat) som aldrig riktigt behöver förklaras närmare och likt en upphakad grammofonskiva häver ur sig standardiserade ”argument” (ofta värdeladdade och sällan faktabaserade) kommer man långt, och kryddar man dessutom flosklerna med lite obegripligt abstrakt svammel och helt nya ord kan man bli en banbrytande forskare eller konsult. Ju absurdare desto större chans till genombrott, eftersom alla vet att något helt nytt som aldrig sagts tidigare, och som dessutom låter avancerat, måste vara både bättre och mer sant än den föregående utsagan om sakernas tillstånd.
Genusutredningar för helt triviala företeelser är helt normalt i dagens Sverige
Det behövs nya moderna lösningar på gamla och välkända problem och det behövs nya lösningar på de nya problem som genereras av de nya lösningarna – problem som ofta är av både praktisk och teoretisk natur. Allting måste dessutom dokumenteras och skickas till forskare för vidare analys tills man får till stånd en statlig utredning, där man får moderna svar på enkla frågor och en analys av varför de moderna lösningarna varken fungerar på de gamla eller nya problemen. Och det vore även önskvärt att formulera en rad nya problem som egentligen inte finns, men som bättre passar de moderna lösningarna. Den nya forskningen kan ju inte ha bedrivits i onödan, och den kan absolut inte vara överflödig eller felaktig – det är i så fall världen utanför som inte hängt med i utvecklingen.
Motsägelser och dubbla måttstockar är absolut inget problem. Man kan därför ofta läsa i pressen, som verkligen hänger med i utvecklingen, om hur en viss aktivitet som är berikande och höjer livskvaliteten för män samtidigt är en kvinnofälla för kvinnor (exempelvis sagoläsning för barnen). Man kan också utan vidare hävda att män inte har något att tillföra i egenskap av män som personal i förskolan eftersom det är en felaktig utgångspunkt ”att kön i sig har en viktig funktion” (SOU 2006:75 sid 52-54) samtidigt som man utan att stöta på motstånd både kan och bör hävda att det finns ett kvinnligt perspektiv som är viktigt att tillvarata inom bolagsstyrelser.
Vad är väl 81 miljoner för en genussatsning som ska rädda världen? Är detta Reinfeldts arbetslinje?
Vidare kan man initiera egna excellenssatsningar (i skrivande stund vid tre lärosäten med 81 miljoner kronor från Vetenskapsrådet) med tema genus och jämställdhet samtidigt som ledande företrädare kan hävda att ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhetssträvandena inom akademin” (Solveig Bergman, föreståndare för Nikk, Nordiska Institutet för Kunskap om Kön, vid 6th European conference on gender equality in higher education). Vidare är könet för andras del bara en irrelevant konstruktion, samtidigt som man för egen del ägnar sig åt biologisk kroppsräkning in absurdum på (andras) arbetsplatser och utbildningar. För egen del skulle man inte tillåta en sådan granskning med hänvisning till att könet ju faktiskt är en social konstruktion som är föränderligt i tiden, rummet och det postmoderna psyket. Och politikerna hurrar och pengarna fortsätter att flöda in…”
Axess höll även ett seminarium för ett tag sedan med titeln ”Farväl till feminismen?” och de tre delarna kan ses på nätet här (ingen video går att bädda in så ni får klicka på länkarna nedan):
Får avsluta med en video som visst är några veckor gammal men som jag inte sett förrän nu, men blev tipsad om den eftersom jag visst förekom med bild där (måste vara tagen från mitt nationaldasgs-inlägg), jag är ju Fanbärare för Folkvett så jag får väl räkna med att få stå som symbol för kampen mot fördumningsindustrin antar jag .
Vänta, måste förresten avsluta med en video som Galne Gunnar gjort: ”Dina skattepengar går till könsbyten på bestick” (här är bestick-inlägget för den som glömt den galenskapen) – tack för PR Galne Gunnar!
Man kan fråga sig hur det årligen kan produceras tusentals sidor med utredningar och forskningsartiklar i genusvetenskap för att ”problematisera” helt vardagliga företeelser som ofta har enkla förklaringar, eller om inte enkla så åtminstone inte genusteoretiska förklaringar. Utöver vardagen så drabbas även andra vetenskaper av genusforskarnas framfart. Filosofen och lingvistikern Luce Irigaray som haft stort inflytande på den feministiska rörelsen i Europa, frågar sig exempelvis på fullaste allvar om Einsteins formel E = mc^2 är sexistisk eftersom den privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter”som är mer betydelsefulla – inte minst för kvinnor.” Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar hans sexistiska inställning (Sokal & Bricmont) – läs mer om den nya svenskinitierade genusfysiken HÄR, med fler intressanta detaljer HÄR och HÄR om hur man raserar skolväsendet i genusvansinnets namn.
”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle”.
Axess 8 2011
Kan man verkligen skriva så: vilket resultat som ska nås genom att kvinnor och män har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Detta måste praktiskt tolkas som att man (eller kvinna) i egenskap av sitt kön har en skyldighet att utnyttja sin rättighet och möjlighet på ett visst sätt – nämligen så att utfallet blir 50/50, vilket kan tyckas inte lämnar så stort utrymme åt fria val. Också regeringen Reinfeldt omhuldar som bekant detta, även om moderatstämman nu låter oss bestämma över disken själva, så är det fortfarande 50/50-utopin som gäller i arbetslivet och i alla andra sammanhang. Men jag har inte heller tagit upp förra numret av Axess, nämligen nr 8 2011 med tema Dygden som räddningspaket. Vetebomben – om sambanden mellan priset på spannmål och politiska förändringar. Artiklar som går att läsa på nätet är: Normlösheten förklarar krisen, Vi har fostrat barbarer, Konfucius eller kapitalism?, När gamla dygder kommer till heders, Spannmålsfeber. På sidan 32-33 (ej på nätet) kan man läsa Klaus Bernpainters (entreprenör och Senior Fellow i Ludwig von Mises Institutet Sverige, se hans verklighetsekonomi-föreläsningar här) artikel ”Lågräntepolitiken måste få ett slut”. Ett utdrag:
Varifrån kommer alla pengar egentligen?
”Dagens samhälle kännetecknas av att politik genomsyrar snart sagt varje del av vårt dagliga liv där nationalekonomer mer än andra akademiker tycks ha förvandlats till fjäskande tjänare vid maktens hov… I sitt magnum opus Human Action gör von Mises något så briljant som att logiska-axiomatiskt bygga upp en sammanhängande teori med ekonomiska lagar som är oberoende av tid och rum. Den österrikiska skolan har visat sig ha en oöverträffadförmåga att förutse utvecklingen och går inte att avfärda som förlegad dogm. Dess förespråkare inte bara förutsåg den nuvarande finanskrisen utan hade även en logisk förklaring till den: orsaken till de störande konjunkturcyklerna är att staten kommenderat fram ett bedrägligt monetärt system baserat på papperspengar och plåtmynt, så kallad pappersmyntfot. Till detta ska tillfogas att staten dessutom har gett bankerna licens på att tillverka egna elektroniska pengar. Faktum är att de svenska bankerna idag producerar över 15 gånger gånger med elektroniska kronor än Riksbanken skapat i form av sedlar och mynt. Ingen tycks anse att det är något konstigt med detta högst anmärkningsvärda bankprivilegium… Det enda sättet att få slut på vårt ekonomiska lidande är att staten slutar planera, fixa och ”hjälpa till”. Det gäller speciellt Riksbanken och alla andra centralbanker som måste upphöra med din sovjetiska ränteplanering… Vi är i desperat behov av en rejäl debatt om sann ekonomisk frihet.”
Det är vi matematiker som ligger bakom allt, tack vare vår unika kunskap kan vi göra modeller av verkligheten som andra sedan anammar i sin verksamhet. Problemet är att vi numera i en given modell måste inkludera irrationella variabler i form av människor som missbrukar modellen, vilket betyder att man måste ta in en slumpgenerator, eller en icke-matematiker, vilket är samma sak, och då imploderar modellen och förlorar sin förutsägelseförmåga och kan därför bara beskriva ett redan passerat stadium, tyvärr.
Jag har själv inte hunnit se alla föreläsningar i verklighetsekonomi, men här ligger de för den intresserade! Även om vissa framfört i BBC att det är vi matematiker som bär skulden till finanskrisen så är det inte så, verkligen inte (det påminner om Birros analys av ”matematikerna på tidningarnas kultursidor”), vi matematiker är goda, oskyldiga, tidvis kanske insnöade och ofta helt ovetandes om vad alla galningar i världen utanför sysslar med, det är istället matematiskt okunniga personer som tar vissa matematikers idealiserade modeller (för att det i stunden gagnar deras egna syften) och hävdar att de håller i alla lägen, även när man genom sitt bedrägliga beteende ändrat på begynnelsevillkoren och i ärlighetens namn borde modifiera modellen i takt med att verkligheten förändras, men det kan man inte eftersom man inte ens kan ställa upp en differentialekvation, och än mindre lösa den, och än mindre erkänna att något behöver ändras så länge pengarna väller in. Sedan när allting rasar så är det matematikernas fel. I vissa sammanhang är det ju förvisso så, när Genusväldet rasar kommer det ju tex att vara mitt fel, men jag är beredd att ta mitt straff, eller belöning kanske, jag hoppas ni låter resa en staty över mig på Stureplan och att ni vallfärdar dit årligen efter min död. Jag ska ju ha teknisk fysik med materialinriktning i vår, om jag inte gör något annat istället, och jag undrar om jag får ge bonuspoäng på tentan i utbyte mot att de bygger statyn i ett motståndskraftigt material, som diamant kanske. Vad tycker ni? Jag har alltid tänkt att jag skulle bli en Stureplansprofil men har inte haft tid att leva IRL på tre år, så en staty får göra jobbet istället.
Min krönika i Axess nr 8 återfinns på sidan 66 och handlar om kemikalierna i vår vardag. Jag har skrivit om något liknande tidigare i inlägget Svensk exceptionalism och gender-bending-kemikalier. Nu har jag dock sett den svenskproducerade filmen Underkastelsen (Stefan Jarl 2010). Jag fyllde tio A4-sidor med anteckningar medan jag såg filmen, som ni alla vet har jag dock bara 3.500 tecken i Axess, så här kommer den förkortade versionen av mina tankar (jag hade gärna fyllt ut hela inlägget med tio A4-sidor men då börjar ni bara gnälla i kommentarsfältet ):
”Man skulle kunna tro att genusvansinne och fördumningsindustri är det största hotetmot folkhälsan, men så är det inte. För två år sedan läste jag om en dansk forskningsrapport som visat att pojkar redan i 2-årsåldern blir feminiserade (fysiskt och beteendemässigt) till följd av ”gender-bending” kemikalier som återfinns i mat, kläder, blöjor och krämer [blogginlägg ]. Några av dessa hormonstörande kemikalier är PCB, PVC, dioxiner, flamskyddsmedel, ftalater och paraben. Man hade funnit ett tydligt samband mellan feminiseringen av pojkarna och höga halter av PBC och dioxiner i modern. Í ett kanadensiskt samhälle nära Lake Huron, i Italien kring Sesevo, och i ryska områden där man jobbar med bekämpningsmedel, föds pga kemikalieutsläppen dubbelt (!) så många flickor som pojkar.
Jag blev åter påmind om det härför några veckor sedan då SVT visade dokumentären Grodorna tystnar, där forskare visade upp missbildade grodor som fått i sig rester av p-piller och andra kemikalier som släppts ut i vattendragen. En djurart som funnits i 250 miljoner år håller på att försvinna över stora områden. När jag sökte vidare på ämnet fann jag filmen ”Underkastelsen” av Stefan Jarl.
Vi vet ännu inte hur alla kemikalier samverkar och på sikt påverkar växter och djur, men vissa tendenser är redan ett faktum - åtminstone vad gäller människor och djur
Vi har uppåt hundra kemikalier i vårt blod (som inte ska vara där) och det är ännu inte klarlagt hur dessa, enskilt eller i kombination med varandra, påverkar oss och vår avkomma. I filmen berättar Åke Bergman, professor i miljökemi, om ytaktiva ämnen i alltifrån tyger till hamburgerpapper. En forskare berättar att dessa ämnen kan lösa upp cellväggarna. Vad som händer i kombination med de andra ca hundra kemikalierna vi har i vårt blod (och som inte ska vara där) vet ingen. Doktoranden Hazem Khalaf vid Örebro universitet berättar om den kompott av läkemedel man finner i vårt avloppsvatten (och som vattenreningsverken inte kan avskilja). Sedan har vi flamskyddsmedel i elektronik (som återfunnits i ägg från pilgrimsfalk!) och ftalater i plastprodukter. I dagarna lanserade Philips en hushållsapparat som sägs ta bort rester av bekämpningsmedel från frukt och grönsaker. Den ska nu finnas till försäljning i Kina, där konsumenter efterfrågat produkten. Det låter ju bra. Men hur renar vi oss själva? Vi kan kanske inte skydda oss helt från framskyddsmedel och liknande, men vi kan åtminstone kontrollera vårt mattintag.
En amerikansk-kanadensisk studie som presenterades förra året [se Insektsgift kan orsaka ADHD, SVD ] visade på ett tydligt samband mellan beteendestörningen ADHD hos barn och förhöjda nivåer av nedbrytningsprodukter av bekämpningsmedel i barnens urin (förhöjda och förhöjda, gifterna ska inte finnas där alls, men i förhållande till andra barn med mer ”normala” nivåer). Det handlade i detta fall om organiska fosforföreningar, som påverkar både det centrala och det perifiera nervsystemet och har både akuttoxiska och långtidsverkande effekter. Det här uppmärksammades faktiskt i media, samtidigt som man i flera TV-reportage under förra året kunde följa drabbade familjer som lät sina barn medicineras med amfetaminliknande preparat mot ADHD. Det låter inte direkt som något en högtstående civilisation skulle ägna sig åt: att först i ren okunskap förgifta sin avkomma, för att sedan, när misstaget upptäcks, droga ner och förgifta avkomman med ett annat preparat i ett försök att mildra symptomen från den första förgiftningen, som man dessutom låter fortgå. Jag pratar inte om det enskilda fallet här, men sett ur ett helhetsperspektiv är det ju just vad det handlar om. Jag trodde mänskligheten var smartare än så.”
Se första halvan av Underkastelsen nedan (45 min, hela filmen måste dock inhandlas):
”I Förgiftad beskriver Rick Smith och Bruce Lourie, två av Kanadas främsta miljöaktivister, hur vår vardagsmiljö blivit en veritabel giftfälla som riskerar att allvarligt påverka vår hälsa. Giftiga kemikalier återfinns idag i allt från hygienprodukter, möbler och köksredskap till elektronikvaror, kläder och barnleksaker. Vi får i oss dem genom den mat vi äter, det vatten vi dricker och den luft vi andas. Från det att vi stiger upp ur sängen och våra skrynkelfria lakan (behandlade med det cancerframkallande ämnet formaldehyd) till dess att vi går och lägger oss efter en filmkväll med mikrade popcorn (vars förpackning på insidan är belagd med en oförstörbar kemikalie som lagras i våra kroppar) exponeras vi för olika gifter. Gifter som bland annat förknippas med bröst- och prostatacancer, hormonella rubbningar, infertilitet, Parkinsons, Alzheimers och diabetes. Genom att utgå från vår vardagsmiljö redogör författarna för sju av de vanligaste kemikaliegrupperna och deras långsiktiga inverkan på vår hälsa. De beskriver de mäktiga intressen som representeras av kemikalieindustrin och berättar vad vi kan göra för att skydda oss själva och våra barn från att långsamt förgiftas.”
Trevligt. Har just börjat läsa den. Jag hoppas inte det blir ramaskri nu och ni anklagar mig för att vara en miljömupp men vetenskap är vetenskap (observera att jag inte skriver om koldioxidfrågan, jag är inte alls insatt i den, men för den som är intresserad rekommenderar jag artiklar från Stockholmsinitiativet (eller deras blogg) och Olle Häggströms artiklar. Uppvärmning eller inte, det är ändock ett faktum att den politiska eliten använder det här för att motivera diverse projekt som ingen frågat efter).
Som ni ser på den här satellitbilden jag tog imorse så har genusvetartätheten redan sjunkit rejält i Norge
Dessutom är detta relaterat till genus eftersom även Genusmaffian utgör ett allvarligt miljögift och hälsohot – det står inte om det i boken och tas inte heller upp i filmen men vi vet alla att den är ett reproduktionstoxiskt mögel och mycket mer. Som drivande i och såsom utgörandes kulmen (och antagligen slutstadiet) på en riksomfattande fördumningsindustri är den en IQ-sänkande och i värsta fall irreversibel civilisatorisk förkrympningsfaktor som måste bort från det offentliga rummet. Och på tal om det – Norge har just lagt ner sin genusforskning, vilket vi kunde läsa om nyligen på Genusnytt och i SVD och i Aftenposten om hur norsk genusforskning mister 56 miljoner ett och ett halvt år efter det uppmärksammade programmet Hjernevask (här på Youtube), oklart dock om något samband finns (glöm dock inte att Island fortfarande är ett ”nordiskt laboratorium” för genusforskarna ).
Med uppdrag att krossa maktstrukturer och invertera könsmaktsordningen
Genusforskarna är upprörda, men faktum är att detta ju är en naturlig följd av deras egen verksamhet och uppgift – att 1.krossa maktstrukturer (de har ju just byggt upp en egen sådan och nu måste den därför bort) och att 2. ifrågasätta normer ochuppmuntra normkritiskt beteende (nu när genusvansinnet blivit mainstream och normerande för hela samhället är det ju väldigt normkritiskt och på tiden att ta bort det) samt 3.rasera traditionellt kunskapsstoff – man kan ju faktiskt redan tala om att det finns en lång tradition av genusvetenskap i Sverige.
Får jag bara göra ett tillägg och framstå som nyanserad (ber om ursäkt för det) – det finns självklart relevant och viktig forskning om kön, men den har försvunnit och stigmatiserats till förmån för det mest absurda – som tex den nya genusfysiken där vi bla får veta att rektorn för en svensk högskola anser att ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan.” (!)
En relevant fråga här, som genusforskarna också brukar ställa sig, är varför så få kvinnor läser fysik (i ett internationellt perspektiv, det finns ju fler kvinnor i de länder där det saknas genusvetare, som Kina, Japan, Korea, Italien, de östeuropeiska länderna m fl) – kan det vara så att uppgiften med att öka andelen kvinnor inte har sin lösning i en feministisk modifiering av naturlagarna, utan att tvärtom lägga ännu mer tid på att förstå naturlagarna, och framförallt dessas matematiska formulering då i form av patriarkala ekvationer, om jag får göra lite reklam för mitt eget ämne? Lösningen kan således vara så enkel som att låta de 67 miljoner kronorna (som Vetenskapsrådet nyligen beviljat) gå från Centrum för genusvetenskap till institutionerna för matematik och fysik, helst via en fiberoptisk kabel då eftersom jag har beröringsångest och dessutom, som Klaus påpekade i sin artikel Axess så finns pengarna ändå inte utan kan lika gärna skapas som ett fotonflöde. Då kan VR lika bra lägga till några miljarder, det har man råd med, med tanke på att Uppsala Universitet fick 11 miljoner för gränsöverskridande genusmöten eftersom ”Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”
”Kan det vara så att en potatis kan påverka hur en människas gener fungerar. Ja, kanske kan den det, i alla fall om man får tro ny spännande forskning från en grupp kinesiska forskare. Fast då handlar det om ris, och om hur kopior av arvsmassa från ris kan leta sig in i människans celler. För forskarna har hittat kopior av arvsmassa, så kallat mikro-RNA, från ris inuti både möss och människors celler och det verkar som risets mikro-RNA här kan påverka generna i kroppen.– Om det här nu håller är det jätteintressant, säger Fredrik Söderbom som är mikro-rna-forskare på SLU, vi har växtmikro-RNA som faktiskt kan ta sig in genom maten, in i våra kroppar och faktiskt reglera gener. ”
”VetenskapsradionsUlrika Björkstén kommenterar den kinesiska mikro-rna-forskningen: ”Det här är ytterligare ett exempel på det fina samspel som finns mellan generna som vi ärvt och omgivande miljö. Länge lärde man inom molekylärbiologin ut den gyllene regeln att dna styr alla processer. Man fick lära sig rita pilar som visade att all information gick ut från dna som omvandlades till rna som vidarebefordrade budskapet ut i cellerna, och kroppen. Men nu är vi mitt inne i en utveckling där det här ställs på huvudet. I själva verket är våra arvsanlag, som alltså byggs upp av DNA-molekylen helt beroende av input utifrån för att gener ska slås på och av vid rätt tillfällen, och där har RNA visat spela omvänd roll som informationsbärare, och tala om för genen att den ska slås på, inte bara transportera ut informationen från arvsanlagen.”
Jag visste redan det här, men nu är det vetenskapligt bevisat: vad vi stoppar i oss styr vilken riktning evolutionen tar - betänk det när ni pendlar på morgonen!
Som ni hör i radioinslaget kan födointaget påverka vilken riktning evolutionen tar – det gäller alltså att tänka på vad man stoppar i sig, jag har länge sagt att det inte är nyttigt att konsumera för många nyhetsartiklar och genustexter på daglig basis utan att kompensera detta med att avgifta sig regelbundet på min blogg, och nu är det alltså vetenskapligt bevisat att intaget kan påverka hur era gener tar sig uttryck (läs om epigenetik – mer här i Forskning och Framsteg och här i Illustrerad vetenskap: Dolda krafter styr generna): ”Vi är vana vid att tänka på vår genetiska kod som det som avgör vårt biologiska öde. Genkoden är dock inte ensam om att bestämma vilka egenskaper vi har och ger vidare till våra ättlingar. Viktiga mekanismer utanför genomet slår på och av generna. Så kallade epigenetiska modifikationer betyder bland annat att egenskaper som växter eller djur förvärvar, till exempel genom kosten, kan gå i arv till kommande generationer.” (hela pdf:en kan hämtas genom att man registrerar ett konto gratis). Samtidigt som forskningen går framåt håller svensk skola på att föra in en ”ny tes bortom Darwin” tack vare en svensk dokumentärfilmare som rest runt, pratat med folk och gjort sin egen tolkning av sakernas tillstånd (läs om filmen ”Jordens snällaste apa” i forskning.se-artikeln ”Filmen betonar människans godhet”). Jag kritiserade ju slutsatsen att vi aldrig haft någon konkurrens eller kamp om överlevnad (!) i Axess och fick tackmail från flera zoologer som läst min artikel. Det är alltså inte bara jag som tycker att galenskapen trängt sig på lite väl mycket. Man kan tycka att gränsen går vid propaganda i utbildningsväsendet, men det verkar faktiskt inte finnas någon gräns. Hur det går till när en civilisation går under kan man läsa om i Why Civilizations Self-Destruct – eller Civilisationernas självmord(145 kr Bokus).
Jag undrar om man kan slå på och av sitt kön genom att äta en varierad kost? Jag tänker på det här med att RFSU ju för ett tag sedan talade om manlighet som en folksjukdom, minns ni det? Kanske finns det något kosttillskott som hjälper? Jag rekommenderar alla mina manliga läsare att sjukskriva sig för sin manlighet och låta systemet braka samman, på så sätt låter vi Genusväldet leda till sin egen undergång. Det kommer ju att göra det ändå, men varför inte snabba på processen? Jag försöker bara ge lite goda råd här i egenskap avsamhällskatalysator som jag ju sagt förut: ”En katalysator är ett ämne som utan att själv förbrukas ändrar kinetiken hos en termodynamiskt tillåten kemisk reaktion genom att öppna en alternativ reaktionsväg med lägre aktiveringsenergi så att fler partiklar har tillräckligt hög energi för att kunna reagera. På detta sätt accelererar en katalysator reaktionen så att den kan utföras vid lägre temperatur och tryck.”
En känd genusprofessor befarar att öppna gränser kan utlösa en patriarkal kedjereaktion
Frågan är om en reaktionär återgång till tiden före Genusväldets intåg är en termodynamiskt tillåten reaktion. Enligt termodynamikens andra huvudsats kan ju inte entropin (måttet på oordning) minska i ett slutet system. Men Sverige är ju inte ett slutet system, det inser man genom att ställa sig vid randen som i matematisk mening är sluten, men inte i politisk. Tur att jag har koll på både politik och vetenskap så att jag kan jobba så här tvärvetenskapligt – då går det att öppna en alternativ reaktionsväg, och lägre aktiveringsenergi låter bra med tanke på att vi behöver uppnå en kritisk massa av aktivister samtidigt som det är ett politiskt faktum alla inte har energi till både jobb, familjeliv och att bekämpa vansinnet, ska räkna på hur jag ska katalysera reaktionen så att ni kan dega i soffan medan allt faller ihop. Men det får inte gå så långt att jag måste rekrytera ur genusmaffian. Även om den rikskända genusprofessorn Eva Lundgren skrivit på Newsmill i Risk att Mellanösternmännen uppmuntrar svenska patriarkatet att ett icke-slutet system kan leda till en minskning av genusentropin genom att nytt patriarkalt stoff som förs in i systemet leder till en kedjereaktion där alla slumrande svenska patriarker vaknar till liv – det måste vi vara vaksamma på – så vill jag inte stöja mig på genusforskning. Men det är fascinerande att genusvetarna är både pedagoger, biologer, kemister, fysiker och allvetare. Undrar varför ingen fått Nobelpriset än? Och på tal om det, jag har inte hunnit se detta årets tal av Nobelpristagarna, men tills jag gjort det så kan jag rekommendera förra årets fysikpristagare, Andre Geim, som tar upp det här med PK-giftet, inför Kungen och allt (5 minuter):
Jag hade mycket mycket mer att ta upp, som vanligt, men jag känner att platsen börjar ta slut, alternativt ert tålamod. Får ta allt det andra jag hade att säga i nästa inlägg då . Får jag bara signera den? Liksom en genusvetare, som alltid givetvis även är ”utvecklingskonsult”, ”pedagog”, ”kognitiv handledare” och ”sociolog” på en och samma gång, minst, så har även jag en massa andra titlar, som jag inte brukar skryta om men som alla vet att jag fått mig tilldelade av folket genom hårt och hängivet arbete. Exempelvis är jag utöver fil dr i matematik även mamma, matte-pilot, bloggare, pedagog, samhällsdebattör, genuskritiker, amatörastronom, språkvetare (fil kand i slaviska språk), fanbärare för Folkvett, förändringskonsult, whistleblower, allvetare, ägare av verklighetensfolk.org och framtida statsminister. Dessutom är jag givetvis PR-konsult, bloggstrateg, kommunikatör och provokatör. Men också psykolog, sociolog och psykiater, eftersom jag visste hur jag skulle utforma bloggen för att få den uppmärksammad och läst av vår kuvade befolkning.
En annan titel, som är lite inofficiell, men som en lektor vid Stockholms Universitet gav mig, är Reaktionär talang. Dessutom är jag Rebell. Kanske inte detta årets, men åtminstone förra årets. Utöver detta har jag figurerat i TV och radio vilket gör mig till radiopratare och TV-profil (både matte och genus har det varit), och dessutom är jag politiskt sakkunnig, eftersom jag hållt låda i riksdagen. Om man läser mina krönikor i Axess inser man att jag även är krönikör. Men om man dessutom synar innehållet inser man snabbt att jag även är värdegrundanalytiker, genetiker, utbildningsexpert, ledande evolutionsforskare och zoolog (flera professorer i zoologi mailade och tackade tex för krönikan Vantolkning av altruism), hjärncoach och dessutom integrationsexpert – som matematiker vet jag, till skillnad från politikerna, att man man vid integrationsproblem ska prova något av följande: partialintegration eller variabelbyte. Detta säger jag inte bara för att jag är en insnöad mattenörd, utan för att begreppen även har sin motsvarighet utanför matematiken, att exempelvis partialintegrera upprepade gånger skulle kunna vara en väg framåt, och ett variabelbyte kan tolkas som att ersätta vissa politiker osv. Allt bygger på matematik, och att jag insett detta gör mig även till en framstående filosof. Jag har fler titlar men detta var ett axplock.
Jag träffade HARO:s styrelse i helgen och vi hade mycket att prata om!
I helgen hade jag förmånen att träffa några fantastiska människor, nämligen Haro:s styrelse och det var mycket givande att diskutera med dem om både genusvansinne, skola och föräldraskap. Här har Haro sammanställt en del aktuell forskning och de ska ha all heder för att de står rakryggade i en galen värld, eller snarare en galen del av världen, för i flertalet länder på Jordens yta är det inget kontroversiellt alls att stå för valfrihet, jämställdhet och föräldraskap med barnets och föräldrarnas bästa i fokus. Jag har just fyllt i ett formulär för att bli medlem . I många länder ses det istället som ytterst suspekt att vilja lämna ifrån sig sin 1-åring till andra hela dagarna för att jobba. På TV kan jag allt som oftast se svenska reportage om länder i Asien, Afrika och Sydamerika där man förfasas över att kvinnor måste vara ifrån sina barn för att jobba långväga för att ta sig ur fattigdom, och i samband med detta lämna ifrån sig barnet till dess närmsta släktingar, medan man när det kommer till svenska förhållanden tycker att den som inte vill lämna ifrån sig det lilla barnet dagligen till främmande människor utan anknytning till barnet är konstig och agerar mot bättre vetande. Dubbla måttstockar som vanligt.
Jag glömde genusperspektivet i min doktorsavhandling!!!
Det är talande för den tid vi lever i att man för kunna motivera sina personliga livsval inför andra måste vara påläst både på den senaste hjärnforskningen och i praktiken ha kunskaper motsvarande en universitetsexamen i beteendevetenskap, pedagogik och psykologi, men sådana är tiderna. Detta medan genusforskarna, som styr och ställer i riket, inte ens kan lösa en andragradsekvation. En ekvations grad är ju förvisso en social konstruktion, konstruerad av någon vansinnig världsfrånvänd matematiker eller fysiker som försöker få ordning på sina patriarkala teorier i ett hierarkiskt universum där vissa elementarpartiklar (eller kanske strängar) är med grundläggande än andra, och med detta argument kan genusforskarna alltid automatiskt reducera graden till noll och få en motsägelse, som alltid, medan graden av idioti i deras egna avhandlingar alltid går mot oändligheten. Jag borde tagit upp detta i min doktorsavhandling men på den tiden hade jag ingen koll på genusvansinnet.
Var är min lagstadgade diskman? Det börjar bli fullt här...
Jag ber om ursäkt att jag i vanlig ordning kommer dragandes med Sanningen, men det är faktiskt helt absurt att lämna en 1.5-åring på daghem till främmande människor medan man själv är iväg och jobbar åtta timmar eller mer. Inte ens en välmeriterad genuscoach kan ersätta föräldrarna (jag ber om ursäkt för detta kontroversiella uttalande!). Jag insåg detta ganska snabbt under min doktorandtid när jag själv blev mamma, och det är ju tur att man som doktorand är självständig och kan jobba även hemma och olika intensivt i perioder, så att situationen är påverkbar – alla har inte den turen. Barnet har nyss kommit till världen, och vad skickar man för signaler till det genom att varje morgon få det utdraget ur famnen av dagispersonal medan man själv måste göra det som är så viktigt, nämligen säkra sin pension som Reinfeldt sa på Aktuellt apropå hemmafru-undersökningen på Familjeliv. Jag odlar hellre morötter på balkongen (om jag nu hade en balkong, men det har jag inte, så jag får låna grannens) på ålderns höst än låter Reinfeldt och sossemaffian diktera mitt liv. Låt er inte heller luras av att moderatstämman erkände vår rätt att dela på disken hur vi vill, det är bara en skenmanöver för att dölja att vi saknar valfrihet på andra områden. För övrigt har jag inte diskat på tre dagar och väntar fortfarande på att någon skattefinansierad man ska komma så att jag kan leva i enlighet med de nuvarande jämställdhetspolitiska målen (målet om delad disk återfinnes som delmål 3 i prop 2005/06:155 som antogs våren 2006).
Lösning: utvandra och invandra efter några år.
Jag har faktiskt funnit en lösning på det här – för alla som vill vara hemma längre med barnen. Föd barnet utomlands och lev några år på besparingar i något land där det är billigt att leva. Återvandra därefter till Sverige och ta ut föräldraförsäkringen. Lagen är sådan att den som invandrat till Sverige med ett eller flera barn under 8 år har rätt att ta ut 480 dagars betald föräldraledighet, per barn. Om du föder i utlandet och sedan invandrar när barnen är tex 2 och 4 och 6 år gamla, kan du stanna hemma med betald föräldraledighet i 480×3= 1440 dagar. Dessa barn hinner knyta an till föräldrarna under de första viktiga åren, men föder du inrikes är det dagis efter 480 dagar som gäller. Vad sägs om att ge varje barn, oavsett födelseplats, 1440 dagar av föräldrarnas tid sin första tid i livet (inte nödvändigtvis på svenska skattebetalares bekostnad, men att ha det som en politisk ambition i alla länder)? Integrationsminister Erik Ullenhag, som själv har barn, kommenterar:
”Jag tycker inte att det är rimligt att man får lika många föräldradagar för ett barn som är fyra år när det kommer hit, som för ett nyfött barn som är fött här, sade Erik Ullenhag.” (Källa).
Medan Maud Olofsson kritiserar detsamma utifrån en annan vinkel – arbetslinjen. Själv tycker jag inte att det är rimligt att Ullenhag och Olofsson sitter i regeringen, men man kan inte alltid få som man vill, även om jag vet att jag kommer att få det, i sinom tid.
Genusvansinnet bryter ner nervsystemet och får inte sällan dödlig utgång
Jag vet (av personlig erfarenhet) att varje människa inom sig rymmer ett frö av galenskap, och vi vet alla att de svenska genusfanatikerna är det tydligaste beviset för detta. Det är dessutom inbyggt i genusindustrin att man heller aldrig ska kunna bli av med den. Om man som genuspropagandapåtvingad kommunanställd låter den kroniskt inhyrda genuscoachen veta att det där är abstrakt nonsens utan koppling till den kommunala verksamheten, får man höra att man inte är i fas med utvecklingen, jämställdheten, sig själv eller genuscoachen, och att man därför behöver fler föreläsningar, fler stenciler, fler genusstrateger och fler övervakade rollspelsövningar som genuscoachen kan dokumentera i Genus-Riksarkivet. Medan om man instämmer i allt (ofta spelat, för att bli av med coachen eftersom det just inkommit en patient med stroke som behöver tas om hand, där stroken beror på att patienten också hade en inhyrd genuscoach på sin arbetsplats) och tycker att den här genuslektionen är jäääätteviktig för den personliga utvecklingen, så får man även då höra att man behöver ”mer kunskap” om genus, då blir det genus fördjupning – eftersom man ju gillade grundkursen och framförallt insåg vikten av den, är det dags att gå vidare i genusträsket. Faktum är att man, även om man tyckte att genusarbetet på tio månader inte ledde någon vart, varken till ökad jämställdhet eller bättre kommunal service, att projektet är ”påtvingat uppifrån” och att det snarare tar resurser från den ordinarie verksamheten, kan ha oturen att ändå behöva gå genus fördjupning. Eller genus breddning. Detta är vad som skedde i Ljungby kommun nyligen och som jag tog upp i inlägget Iiinte 80 miljoner till!!!! Där var de kommunanställda och cheferna tveksamma till de inhyrda genusprocessledarna och den tio månader långa ”startsträckan”, vilket ledde till att man öppnade upp för ett likadant projekt, fast nu utvidgat till kategorierna etnicitet, religion och ålder m fl.
”En ytterligare del i att skapa förutsättningar för ett fortsatt arbete efter projektets slut är även att få in jämställdhetsfrågan i det större mångfaldsperspektivet… grupperna kvinnor och män är inte homogena och de kan i sin tur ha varierande behov beroende på bland annat etnicitet, religion, ålder, social tillhörighet och funktionsnedsättning… För att arbeta med att i framtiden skapa en kommun öppen för alla och där alla medborgare har möjlighet till likvärdig påverkan, är det viktigt att också arbeta med mångfald. Att arbeta med mångfald kan fungera under samma upplägg som finns inom detta projekt, dvs. genom kompetenshöjande insatser, synliggörande och diskussion. Detta kan vara något att ha med sig i kommande funderingar kring hur arbetet med jämställdhet ska fortgå i framtiden, och hur det kan inkluderas i ett större sammanhang.”
Genusmaffian sprider, medvetet eller omedvetet, föraktet för äldre.
Det kritiserade projektet ska alltså breddas – folk har inte bara kön utan även andra egenskaper och därför även behov som inte är kopplade till enbart kön. Detta skulle ingen inse om inte Genusmaffian uppmärksammade det. Det är för övrigt lite ironiskt att genusforskarna anser sig kunna jobba med kategorin ålder, med tanke på att det ju är de som i sin normupplösande verksamhet under decennier aktivt spridit fördomar om äldre som obildade soffpotatisar som lever på medeltiden eftersom de inte läst genuskurser. Vad vet de egentligen om postkolonial feminism? De äldre står som symbolen för ett omodernt tänkande och är allmänt dumma i huvudet och en bromskloss för civilisationen eftersom det är de, tillsammans med alla nu utdöda generationer, som lagt grunden för vetenskap, kultur, traditioner och litteratur – allt patriarkalt snömos.
Den gravida mannen från Oprah Show
Och i genuskurserna i skolan blir genuscoachen chockad när det visade sig att barnen inte hade fördomar om kön och vad en man respektive kvinna kan göra, och fick i desperation lägga upp en bild på en gravid man (se Är genusvetarnas verksamhet laglig?) så att barnen, oavsett hur de än svarade, fick fel. Vilket ju är genusexpertens mål, eftersom han annars inte kan motivera sin konsultverksamhet. En gravid man – äntligen måste ungarna svara fel oavsett hur de svarar (den gravide mannen är den könsopererade kvinna som ni alla sett på Oprah Winfrey show). Ja, det är ju onekligen så att Sverige ligger i framkant här. TIMSS- och PISA-undersökningarna mäter kanske fel saker? De mäter ju patriarkalt kunskapsstoff istället för genusmedvetenhet. Det är på tiden att svensk genusforskning revolutionerar hela Europas utbildningsväsende. Tyvärr är det möjligt att söka projektmedel för det redan nu. Vansinnet föder och göder sig självt. Läs också om hurmetaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer och hur kommunens jämställdhetsstrateg i samarbete med NO-lärarna vill ändra på detta i…just det, anatomiundervisningen! I en svensk skola som går i täten för genusarbetet, givetvis…
Och så behövs massor av genuskunskap i förskolan. I SOU 2006:75 kan vi läsa (sid 19) att ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt” Man kan ju här motivera både med att barnen inte läst genus, har nedärvda fördomar, fördomar inplanterade av det omgivande samhället och att man egentligen inte vet vad man sysslar med. Så här brukar genusforskarna motivera sin verksamhet och behovet av pengar:
Aktiva spermier och passiva ägg rimmar illa med svenska jämställdhetssträvanden
”Effekterna av det vi sysslar med är egentligen inte kända, så vi behöver 100 miljoner för att grubbla över det, men vi behöver dessutom ytterligare 200 miljoner minst, men gärna dubbelt så mycket, under nästa budgetår för att trots det implementera våra teorier, vi kan inte vänta tills barnen är 18 för att se hur det går, men vi tar gärna emot en check på 80 miljarder redan nu för att formulera det projekt som ska ge barnen den vård de behöver efter våra härjningar. Det behövs mer forskning kring de förtryckarstrukturer som barnen utvecklar redan som 1-åringar i samspel med andra barn, och vi vill också bygga en uppfinnarverkstad för att ta fram könsneutrala leksaker. Då behövs naturligtvis även en fabrik för storskalig produktion osv, så låt oss avrunda till en miljard jämnt då. För varje kommun alltså, som vill köpa in leksakerna, vilket torde bli alla då eftersom de andra blir hopplöst efter i jämställdhetsarbetet annars. Det är det minsta regeringen och skattebetalarna kan göra för att uppnå ett jämställt samhälle. Sverige måste också gå i täten för att sprida detta unika vansinnesprojekt över hela jordklotet. Vi behöver alltså internationaliseringsinsatser. Vi brukar hålla kurser i oupplysta länder. Här återger vi ett exempel på en lärorik kommunikativ process som tagit många länder flera sekler framåt i utvecklingen:
- Ni måååste lära er mer om genusordningen påverkan på era barn. Vet ni att gungorna är könsmarkarde? Och att genuskodat material kan skada hjärnvävnaden? Det har en framstående svensk genusvetare visat.
- Nja, alltså saken är den att vi inte har några lekplatser i vårt land… vi behöver verkligen rent vatten. Kan ni inte hjälpa oss att borra en brunn istället?
Är brunnen ett godkänt feministiskt projekt?
- Ja, det är ju bättre att borra en vagina i Moder Jord än att bygga en fallosformad klätterställning med inbyggda karriärstegar som pojkarna kommer att klättra i men inte flickorna. Men saken är den att er vattenbrist beror på den globala uppvärmningen som i sin tur beror på den manliga konsumtionen och för att förstå detta måste ni läsa 15 poäng genusvetenskap. Ni kan läsa den på distans via nätet, så kommer allt annat att lösa sig med tiden.
- Sanningen är den att vi inte har något datornät, vi behöver bygga ut vårt vanliga vägnät först. Kan ni inte hjälpa oss med redskap så att vi kan börja bygga?
- Nej, det går verkligen inte för sig, grävskopor och spadar är manligt könskodade, det har framstående forskare i Sverige visat. Dessutom är vägar farliga – alla vägar bär till Patriarkatet, och där vill ni inte vara, det vore inte bra för jämställdheten. Dessutom behöver vi göra en feministisk intersektionell analys av ert grundvatten när vi borrat Vaginabrunnen, och det innebär att vi måste spärra av 90% av ert landområde under några år, men när vi väl publicerat resultaten i en välrenommerad genustidskrift blir vi…eh jag menar ni, världsberömda – det blir ett feministiskt genombrott! Om inte marken imploderar under borrandet, vi vill helst inte gå händelserna i förväg genom att undersöka markens hållfasthet med manliga makt- och mätinstrument. Men som det gamla talesättet lyder – den som lever får se, medan den som faller in i Vaginabrunnen dör en helig feministisk död. Det låter väl bra, kan vi skriva avtal nu? Döden är en social konstruktion, och vi har visat att ”utanföret” är en illusion, precis som er framtid, om ni inte genast samarbetar med oss.
Vi behöver även medel för internationalisering av våra nättroll. Vi har exempel på genusfrälsta (ofta nyblivna) föräldrar i diverse forum på nätet här hemma i Sverige. De berättar med entusiasm och glädje om genusperspektivets betydelse i vardagen, och hur de äntligen får nytta av sina 30 poäng i genusvetenskap. Hur har de förresten tid att hänga på forum med en så hög utbildning? Det vill vi undersöka ur ett intersektionellt perspektiv. Vi har sett många givande diskussioner och återger här en som ett lärorikt exempel:
- Det var en intressant diskussion men jag måste koppla ner mig nu, det är något oljud i bakgrunden.
- Jaha, är det din man som kommit ut ur sin grotta och brölar?
- Nej, det är lilla Elsa som drar ut tangentbordsknapparna på den andra datorn, jag måste verkligen sluta nu och se vad som står på.
Genusglasögonen måste på i tid
- Vet du att alfabetet är en förskräcklig norm? Det lärde jag mig när jag gick en genuskurs i vintras. Det finns en struktur på tangentbordet där var bokstav ska veta sin plats. Det din dotter gör nu är normbrytande – hon utmanar alfabetsnormen genom att byta plats på bokstäverna – det är viktigt att du inte avbryter detta viktiga inslag i hennes utveckling! Bokstäver är, till skillnad från vad Patriarkatet vill låta påskina, fritt utbytbara mot varandra – ingen bokstav är bättre än någon annan! Känner du till att det finns statistiska undersökningar som visar att vissa bokstäver förekommer oftare än andra och att man därför kan dechiffrera kodade meddelanden där olika bokstäver bytts ut mot varandra? Det läste jag på en matematikers blogg. Helt vansinnigt. Om alla bokstäver förekommit lika ofta och det rådde jämställdhet i bokstavsdjungeln hade det varit jämställt. Jag har en vän som är genusvetare och hon håller på att konstruera ett bokstavsneutralt språk där alla bokstäver förekommer exakt lika många gånger i varje bok som översätts till det språket, verkligen alfabetsbrytande, varje bokstav kan ju sägas utgöra ett eget kön och hon bringar ordning i maktordningarna och plattar till talstrukturen. Låt bokstäverna byta plats så får du se hur strukturen i meningarna försvinner omedelbart – din dotter är mycket klok!
- Byta ut bokstäverna? Men hur ska då min man kunna skriva eller förstå en text skriven på den datorn?
- Förstå och förstå, här handlar det om att sätta barnet i centrum och hela tiden ha jämställdheten i åtanke. Varje barn föds i könsneutralitetens tecken och det är vi vuxna, eller närmare bestämt din man, som begränsar deras kreativa flöde och inneboende feministiska skaparkraft.
- Jaha, ja så kan det vara men nu måste jag verkligen gå ifrån, Elsa klippte just av sladden på hårtorken!
- Ser du, det går framåt! Min tvååriga dotter är för övrigt oerhört positivt påverkad av genuspedagogiken på dagis, igår fick hon ett utbrott och kastade sin leksakstraktor i golvet och var sedan aggressiv hela eftermiddagen – ett verkligt framsteg ur ett genusperspektiv! Hon tog verkligen plats om man säger så. Vi fick fly in i ett annat rum.
- Jaha är det inte trotsåldern då?
- Nejdå, det är genuspedagogiken – den gör underverk! Igår hällde hon ut rosa nagellack över spisen. Det var en feministisk protest mot kvinnans roll som kokerska och slav i det moderna Sverige. Tänk att hon redan förstått det – genuspedagogiken har verkligen påverkat hela familjen, och dagen innan det vred hon huvudet av alla sina dockor och lade dem i en kastrull på spisen, och senast i förra veckan så öppnade hon bilmotorn och dök in och stannade där i en timme, minst. Det kan ha varit en dag, vi ville ju inte störa hennes möjlighet att utvecklas bortom könsrollerna.
- Jaha, eh, är det inte farligt för ett litet barn att vistas i en bilmotor sådär?
Genusvansinnet ger oss helt nya sjukdomar
- Nejdå, när hon kom ut var hon riktigt igång och fick ännu ett raseriutbrott och betedde sig allmänt underligt, i vilket fall betedde hon sig inte normenligt så något måste ju bilmotorn ha gjort för självkänslan. Vi tog henne till en läkare efter några dagars hosta man han kunde inte fastställa sjukdomsbild, men då sa jag stolt att hela familjen ingår i ett genusprojekt som gör att vi bryter mot normer – vi får tydligen helt nya sjukdomar också som varken män eller kvinnor tidigare haft, det måste vara de där nya könsneutrala sjukdomarna som genusvetarna lovade oss, mycket intressant! Jag undrar om det finns några feministiska botemedel eller om Patriarkatets giftpenicillin fungerar även här? Jag känner att vi i min familj är stormsteg före alla andra i jämställdhetsavseende, det är en ny era, ett nytt sätt att leva, eller dö. I vilket fall är det unikt och normbrytande och vi får en gratis intersektionell analys av familjens maktordningar varje vecka tillsammans med vårt horoskop ur ett genusperspektiv! Vill du också vara med?”
Är detta genusforskarnas nya familjevänliga uppfinning?
Ni kanske inte tror att Genusmaffians förehavanden utgör någon risk för folkhälsan, men det gör den. För länge sedan skrev jag ett humorinlägg om genusvansinnets effekter på (dittills) normala människor, men om man läser om texten nu, så verkar det inte alls vara humor, utan skulle mycket väl kunna utspela sig i vilken stad som helst som berikats med en genuslobby som kör över allt i sin väg med en ångvält fulltankad med genuspropaganda. Och med normala människor menar jag samma sak som genusvetarna menar, nämligen människor som lever efter vissa normer, och följaktligen är de andra per definition, de genusupplysta, onormala, även om de faktiskt har normlösheten som norm vilket gör att de egentligen, mot sin vilja, i någon mening också är normala, men jag skulle aldrig lyfta fram detta för att inte såra deras känslor.
Här är min nya vithetsmätapparat
I förra inlägget fick vi lära oss en del om forskningsområdet genus- och kritisk vithetsanalys, så jag hoppas verkligen att ni alla ägnat den senaste veckan åt att kritiskt granska er eventuella vithet. Själv har jag just utvecklat en helt ny spektroskopisk metod för att undersöka vithetsgraden genom att helt enkelt mäta hur mycket ljus huden absorberar när man står mitt i skuggan av genusvansinnet. Om man upplever skuggan som mycket mörk blir det inte mycket ljus, vilket innebär att det som genusforskarna kallar en ”vit kropp” alltså med mitt mätinstrument kan bli medelbrun, gul, svart eller lila om man samtidigt har högt blodtryck, vilket man ju ofta får i Genusland. Inte jag dock, eftersom jag har en avstressande bettskena jag kan tugga på, och det påminner mig om att jag ju skulle skicka tandläkarräkningen till Nationella Sekretariatet för genusforskning.
Drömmen är att få in mitt resultat i tidskriften Genus med tema Innovation
Jag kallar en sådan av genusforskarna klassificerad ”vit kropp” som varken absorberar eller utstrålar något ljus i genusskuggan och som därför rent mättekniskt är en svart kropp, för en ”ambivalent kropp”. Jag hoppas därmed kunna publicera mig i någon kritisk vithetsprofilerad genustidskrift som accepterar vetenskapliga belägg för något, och om ingen sådan finns, så hoppas jag på att min hypotes om att ambivalenta kroppar skapas i genusskuggan kan komma att accepteras vitt, svart och brett om jag bara upprepar den tillräckligt ofta och får framföra den i något debattprogram på TV. Den kommer också att bli sann om jag lyckas sälja den till någon politiker som sedan uttalar den på TV. Gärna tillsammans med några standardfloskler som ökar trovärdigheten:
Det gäller att nå ut med sina hypoteser
”Hypotesen om ambivalenta kroppar i genusskuggan är något vi måste acceptera eftersom Sverige är en del av världen och eftersom vi lever i en demokrati, och ett öppet samhälle som vårt måste acceptera vissa hypoteser som sanningar eftersom vi strävar efter jämlikhet och jämställdhet och allas lika värde. Inte alla hypotesers lika värde givetvis, men alla andra lika värden, som exempelvis alla genusforskares lika värdering av en vetenskaplig utsaga, som därmed brister, precis som jämställdhetsarbetet skulle göra om inte vi politiker satt vid rodret och gav genusmaffian era skattepengar så att ni åtminstone kan bekosta er egen hjärntvätt, latmaskar.
Här kan Patriarkatet få trampa runt
Vi däremot maskar inte, vi går istället i täten och har gått om alla andra länder med vår öppna toleranta inställning mot olikheter, så länge olikheterna inte hamnar utanför det tillåtna intervallet, som är en krympande mängd. Vi ska få ner det till noll. Det är vårt mål. Då möts ändarna, och vi vill alla skapa möten mellan folk från olika ändar av världen, för utan dessa möten kan inte hypotesen om de ambivalenta kropparna i genusskuggan vara ett led mot ökad rättvisa. När ändpunkterna sammanfaller, då är vi nöjda. Då är nämligen alla lika, och mer exakt identiska fast utan en fast identitet, och livet blir rättvist. För millimeterrättvisa är den enda vi kan tänka oss, när vi väl tänker, vilket inte är särskilt ofta när jag tänker efter. Men oj, nu tänkte jag visst – ja där ser man. Att tänka en millimeter i taget, det är bra för demokratin. En öppen linjal kan vikas ihop så att ändpunkterna sammanfaller och då har vi en sluten cirkel, för ni vet ju alla att cirklar också kan vara öppna, men vi vill gärna sluta cirkeln och stänga in er medborgare i den så att ni inte kommer ut. Världen ute är ju farlig och vi måste skydda er från den.
Möbiusband
Om man vrider rättviselinjalen innan man sätter ihop ändarna får man ett Möbiusband och linjalens yta utgör samtidigt både in- och utsida, eller för att tala klarspråk, något vi politiker är välkända för – det finns ingen in- eller utsida, och det är så vi skapar ett öppet samhälle utan gränser, om ni inte faller av kanten givetvis då är ni illa ute. Och det är det här utanförskapet vi måste komma bort ifrån, utanförskapet som odlas av oliktänkande, som gör att alltfler hamnar utanför den sammanfallande ändpunkten. I en jämställd värld finns bara en demokratisk linjal och det är det vi alltid har i åtanke när vi fattar våra beslut – börjar folk tänka själva hotas rättvisan, demokratin, jämställdheten, sammanhållningen, klimatet, den hållbara utvecklingen och min riksdagsplats. Och då är vi verkligen ute på farligt vatten, eller i åtminstone jag, eftersom jag då inte längre har råd med båten som tar mig ut till min alldeles egna ö i skärgården.”
I vilket fall, med min ombyggda fotomultiplikator (se bild) kan jag mäta hur många elektroner som slås ut som en följd av den fotoelektriska effekt som Einstein fick Nobelpriset för 1921, och ni får be om ursäkt att jag la in en allmänbildande bisats så här i genusvansinniga tider, och dessa elektroner accelereras sedan i ett högspänningsfält mot en genusartikel, så att ännu fler elektroner och bokstäver frigörs, tills jag har en tillräcklig elektronisk förstärkning som jag sedan kan rikta mot Patriarkatet, som i sann patriarkal anda, mäter den (vi vet ju att det här att räkna och mäta saker är ett patriarkalt påfund – se tex Genusfysik och konsensuskultur eller Hur många aprilskämt? ).
Genusforskarna känns lätt igen, här flög en framför mitt fönster igår, och försökte spionera på min nya vithets-spektrometer.
Äsch, nu tappade jag tråden, som vanligt . Eller egentligen inte, det är bara det att tråden alltid förgrenar sig lite på vägen, vilket är helt normalt om man vill vara en kreativ matematiker som ser nya möjligheter och nya lösningar på uråldriga problem. Då måste man kunna associera fritt som en genusforskare och inte låta sig störas av triviala saker som verkligheten och världen utanför. Där har jag och genusforskarna faktiskt något gemensamt. Förutom att de tar sig ut i verkligheten när de ska implementera sina hypoteser, medan jag skickar in mina (dessutom bevisade) hypoteser till en vetenskaplig tidskrift och inte till DN debatt. Men det där inlägget jag skrev för två år sedan, och som var menat som ett skämt men som så här i efterhand framstår som helt normalt, jag får inte plats med det utan får ta det nästa gång. Ledsen att det blev så här .
Men glöm inte läsa debattartiklarna överst i inlägget! Det är ju faktiskt så, att många så kallade jämställdhetssträvanden faktiskt är, om jag får lov att använda ordet, kvinnofällor. Istället för mansfällor, som det var tänkt från början.
Det kostade bara 81 miljoner kronor att institutionalisera genusvansinnet inom akademin
Missa nu inte senaste numret av Genusperspektiv! Under rubriken ”Framgångsrik satsning på excellenta genusmiljöer” kan vi läsa att de 27 miljoner som Vetenskapsrådet satsat på dessa tre genusexcellensmiljöer lett till att de vuxit sig starka – och att detta inte kunnat ske utan de där extra miljonerna. Alltså 27 miljoner till vardera excellenscentreum – totalt 81 miljoner kronor! Notera att genusforskarna gärna problematiserar elitisering inom akademin och excellenssatsningar inom andra områden (se om detta i inlägget Genusvetenskap – en krigsmaskin). De måste väl också snart undersöka sina egna excellenssatsningar ur ett genusperspektiv? Det blir väl 81 miljoner till då… Så där föder och göder vansinnet sig självt. Excellensmiljöerna har följande intressanta teman:
Uppsala (Forskningsprogrammet GenNa): genus och fysik, genus och djurforskning, genus och didaktik, genus och neurovetenskap, genus och bioetik, genus och biosocialitet.
Umeå (Forskningsprogrammet ”Challenging gender”): genus och demokrati/social rättvia, genus och emotioner, genus och våld, genus och hälsa, genus och normalisering.
Linköping/Örebro (Övergripande tema ”Gendering excellence”): genus, sexualitet och global förändring; Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier; Skillander och sanktioner: sexuell hälsa, kropp och ”empowerment”.
Det pågår en oroväckande och omfattande "brain drain" av genusforskare till excellensmiljöerna, så att hela städer riskerar att ödeläggas.
”Utvärderingen pekar på att finansieringen använts för att höja kvaliteten på forskningen till en nivå som inte varit möjlig utan satsningen… Man kan se satsningen som ett bidrag till genusforskningens institutionalisering. Om man vill medverka till att etablera ett forskningsområde snabbare, vittnar det här om att det är möjligt. Då krävs den här typen av storsatsning…
Risk för ”brain drain”?
Utvärderarnas rapport nämner, men går inte djupare in på, den eventuella risken för att sasningarna har dränerat andra miljöer på forskare genom att de sökt sig till excellensmiljöerna.”
Ska det verkligen få vara så, att alla andra svenska städer dräneras på stora genusgenier? Låt mig gissa vilken lösning Vetenskapsrådet, och inte minst genusforskarna själva, har på detta problem: låt oss göra varje svensk stad till en excellensmiljö för genusforskning! Vi är ju redan på god väg.
Jag jobbar just nu hårt för att omstrukturera hela min hjärna och avsluta det här inlägget.
Jag inser plötsligt att jag genom mitt inlägg just bevisat att min blogg inte alls är kapad som jag trodde i början av inlägget eftersom det ändå inte blev så kort, och det här bevisar ju även min existens. Vilket inte är helt irrelevant i ett postmodernt samhälle där var och en ständigt måste skapa och omskapa sitt eget jag och sin egen verklighet och där livet ses som en serie tillfälliga förflyttningar och rollbyten, då känns det bra att veta att man fortfarande existerar som samma person genom att kunna påvisa att man fortfarande driver samma blogg och ältar samma genusvansinne. Och nu ska jag själv läsa debattartikeln för att förvissa mig om att det verkligen är jag som skrivit den, man vet ju aldrig. 
Publicerat av Tanja Bergkvist 
Läs det (för tillfället) sista inlägget: 
