Två steg framåt och ett bakåt för agendasättarna och lite om DN, SVD och Axess, och om svensk genusmärkning av film i utländsk press

november 12, 2013

Jag vet att det är ett långt inlägg – men ni måste faktiskt läsa hela.

DN-amärkning av filmSom ni alla minns i något av mina föregående inlägg (kanske var det detta men det kan jag omöjligen veta eftersom jag inte orkar läsa igenom mina långa inlägg i efterhand – hur ni orkar det kan man ju undra, men det är ert problem ;-) ) så nämnde jag ju att min stora dröm var att någon gång hamna i DN Kultur, och det var ju lite ironiskt menat, men nu har det visst hänt fick jag veta av en professor igår – förra veckan publicerades ”Svensk feministmärkning av biofilm världsnyhet” där jag citeras efter att ha uttalat mig för Associated Press (jag trodde inte det skulle hamna i svensk press utan bara utländsk: bla Washington Post (sid 2), The Guardian, Daily Mail  NRP radio USA, UT San Diego CBC Canada, Portland Press Herald News.com.au National Post, USA Today, CBS News mfl) – tyvärr har de visst uppfattat mig som fysiker och inte matematiker men nåja, alla vet ju att jag är allvetande så det får väl passera då, jag kan inte ändra på det nu… (citatet i text är: ”If they want different kind of movies they should produce some themselves and not just point fingers at other people,” said Tanja Bergkvist, a physicist who writes a blog about Sweden’s ”gender madness”) och även ett TV-inslag gjordes av AP men de sa att det kan vara svårt att hitta om engelskspråkig media plockar in det i sina hela nyhetssändningar och inte har det som ett fristående inslag men jag ska leta lite nu… eller invänta att någon kommentator finner videoklippet så kan ni se mig prata i en minut eller två samt gå upp för en trappa vid universitets T-bana. :-)

ajabajaNej jag hittar inte TV-inslaget, bara texter, så jag får återge här i text vad jag sa. Men först lite bakgrund: A-märkning (A står för Approved) ska ges till de filmer som uppfyller det sk Bechdel-testet, vilket innebär att filmen ska uppfylla följande tre kriterier:

  1. den ska innehålla minst två namngivna kvinnor
  2. dessa två ska prata med varandra
  3. om något annat än män

Filmen är ”för mansdominerad” säger Ellen Telje, föreståndare på Bio Rio i Stockholm och en av initiativtagarna, men poängterar att A:et är en sorts ”feministisk konsumentupplysning och inte ett mått på kvalitet” (SR) och vidare att ”På bioduken innan varje film börjar, kommer det vara en vinjett. Om filmen klarar Bechdeltestet så kommer det en stämpel. Den innebär att det finns ett kvinnligt perspektiv någonstans i filmen. Och det är jätteviktigt.” (SVT). Man ska A-märka filmaffischer och programmen med ett stort A för att kunna påverka distributionsbolag, produktionsbolag, filmare och recensenter. Även Svenska Filminstitutet ska börja använda testet. Mina synpunkter är ganska få och enkla:

Det ska vara jämställt - men vad har det med dagens genusprojekt att göra?

Vad menas med kvinnor som pratar om män – det finns ju inget kön?!!

1. Hur har denna märkning med jämställdhet att göra? Om vi tar filmer med en kvinnlig huvudrollsinnehavare, tex the Whistleblower, som handlar om en amerikansk poliskvinna som avslöjar människohandel i Bosnien, så skulle denna film inte klara Bechdeltestet – i den mån hon pratar med andra kvinnor om män är det ju för övrigt om sina manliga korrumperade poliskollegor. Så vad menas med ”prata om män”? Det specificeras inte i testet att pratet om män ska handla om relationer. Och filmer med en kvinnlig huvudrollsinnehavare som inte pratar med andra (namngivna) kvinnor misslyckas med testet.

Varför ska vi betala denna genuspilot för att titta på film hela dagarna?

Varför ska vi betala denna genuspilot för att titta på film hela dagarna?

2. Det är så klart inte fel att lyfta frågan om män och kvinnor på filmduken (även om en granskning i mars visade att en tredjedel av svenska granskade filmer klarade testet) , men genom att införa en märkning, som dessutom kopplas till jämställdhet och ”kvinnligt perspektiv”(är det inte just ett kvinnligt perspektiv när kvinnor pratar om män och skvallrar om dessas beteenden och egenskaper, inte sällan med humor och ironi på bekostnad av männen? Serien Sex and the City skulle tex få A-märkningen – de pratar om familj och jobb ibland nämligen, inte bara om män) så kommer märkningen att bli något som eftersträvas, vilket betyder att man öppnar upp för en hel industri med genuspiloter, förändringsagenter, processledare och jämställdhetsgranskare som alltså ska granska andras filmer utifrån Bechdeltestet – och jag tror inte att svenska skattebetalare vill att deras pengar ska gå till genusvetare som tittar på film hela dagarna.

detektiv3. Om de nu har synpunkter, varför kan de inte producera egna filmer istället för att i vanlig ordning granska andra och komma med pekpinnar. Eller saknar de egen kreativ förmåga? Varför kan de inte för en gångs skull göra något eget som kommer mänskligheten till gagn?

Hallå, är det någon hemma i Genusland? Dags att komma ner till verkligheten.

Hallå, är det någon hemma i Genusland? Dags att komma tillbaka ner till verkligheten.

4. Har de gjort en marknadsundersökning? Är detta något som konsumenterna efterfrågar (det är ju vi som kommer att betala kalaset)? Nej jag tänkte väl det – lika lite som vi efterfrågar diverse annat genusvansinne men ändå tvingas sponsra det. Jag säger inte att deras iakttagelse inte är korrekt, men återigen – producera då era egna genusmärkta filmer, istället för att granska andras. Och utveckla er egen genusfysik och feministiska matematik som ni vill ha det. Och just det – lycka till med det utan några ämneskunskaper. ;-)

Det var vad jag sa i TV-intervjun och i textintervjun, men bara en mening kom ju med i utländsk press, så nu har jag iaf informerat er utifall ingen lyckas leta upp klippet. :-) Även Susannavaris och Aktivarum  har tagit upp genusmärkningen av film.

Tanja KTH-9-ny-klipptNu ser jag att Galne Gunnar skrivit ett inlägg om DN och mig – Journalisternas och feministernas agendor  – där han påpekar att medan all utländsk media hänvisar till mig med profession + bloggare om ”gender madness” så kallar DN mig enkom bloggare och genusdebattör och utelämnar min doktorsexamen och yrke och dessutom skriver de att jag kritiserar ”jämställdhetshysterin” och inte ”genusgalenskapen” eller ”genushysterin”, ty genus har sällan längre med jämställdhet att göra, ofta är det faktiskt tvärtom, och det är alltid genusvansinnet jag kritiserat, inte jämställdhet – även om jag förstår att DN inte kan särskilja begreppen då de själva är hjärntvättade samt utgör ett led i utövandet av hjärntvätten Jag noterade inte detta förrän jag läste Galne Gunnars inlägg faktiskt, van som man är, så jag får tacka för denna lilla påminnelse om svensk medias snedvridning och inkompetens.

Ha ha - jag som tonåring :-)

Ha ha – jag som tonåring :-) Avfotat av en svart-vit bild jag hade. Detta var tiden när jag odlade mitt fysik- och matematikintresse och när jag satt på vår balkong i Lund varje dag och studerade solfläckar och Jupiters månar.

Dock är det liksom inget som förvånar. Jag har bloggat i några år, men varit verksam inom matematiken i 20 år exakt, men det bekommer inte DN eftersom de varken kan förstå mitt exjobb eller min doktorsavhandling  och jag tänkte faktiskt ägna inlägget åt att prata om genusmärkningen av film, och inte DN:s inkompetens, även om det inte skadar att bli påmind om den. Men som ordspråket lyder: de kan ta allt ifrån dig, men inte dina kunskaper. Och därför är det lugnt för mig, medan DN:s förlorade prenumerationsintäkter obönhörligen kommer att leda till tidningens slutliga kollaps, alternativt kvarstår den genom konstgjord andning världsfrånvänd och ensam med allt färre som tar innehållet på allvar (och som jag gav flera konkreta exempel på (skärmdumparna) i förra inlägget är det allt fler journalister som inte kan elementär svensk grammatik – så vissa texter går inte ens att läsa). Framtidens klyftor blir inte huvudsakligen ”klassklyftor” – de blir ekonomiska klyftor och kunskapsklyftor – där skiljelinjen går mellan dem som går på DN-propagandan och dem som inte gör det. Mellan dem som tror på att krig är fred (DN:s senaste krigspropaganda), att åsiktsförtryck är demokrati, att inskränkningar i rätten att folkomrösta är demokrati och att ondska är godhet. I dagarna raderade förresten SVD följande kommentar jag skrev till en artikel på ledarsidan där (”Svar till Johan Norberg om GMO-grödor”) – helt otroligt, jag upptäckte det just, det är mycket sällan jag kommenterar men det syns ju både i artikeln och på mitt Disqus-konto när de raderat (och jag ser att minst en till kommentar är borta). Jag hade skrivit följande som svar till en annan kommentator:

"Läsarna om viistidslivet"? Exklusivt för den som har korrekta åsikter.

”LÄSARNA OM VISSTIDSLIVET” – EXKLUSIVT FÖR DEN SOM HAR POLITISKT KORREKTA ÅSIKTER

Ja det är väldigt tråkigt med det som händer faktiskt, minns ett reportage i Studio Ett för ngt år sedan ang ett EU-förslag om övervakning (om jag minns rätt) där EU-politikern sa att de fått det 300-sidiga förslaget som skulle röstas igenom kvällen innan (och det hade nog tagit månader att utarbeta) och ingen hade hunnit läsa det, men alla röstade för det. Och samtidigt försvarades andra saker som var kända i förslaget med att man ”inte tänkte på konsekvenserna”. Verkligen häpnadsväckande! Så allt prat om ett EU för frihet, fred och demokrati blev ett projekt för övervakning och inskränkningar, krig och reformerad grundlag där man uttryckligen säger sig vara ointresserad av att utöka demokratin (!): Prop 2009/10:80 (röstades igenom 2010 men media ”glömde” rapportera om denna innan det även där var för sent). På sidan 97 under ”Folkomröstningar” ser vi att ”Det finns inte skäl att utvidga möjligheterna att hålla rådgivande nationella omröstningar” och att ”Någon rätt för en minoritet i riksdagen eller för ett visst antal medborgare att påkalla folkomröstning bör följaktligen inte införas.” Allt detta framstår som ganska ironiskt med tanke på att det på sid 246 står att ”Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden.” Innefattar ”demokratins idéer” inte själva demokratin?”

(Jag bloggade om detta när det var akuellt här).

Allt är inte alltid vad det verkar vara

Allt fler läsare känner sig lurade av gammelmedia

Så SVD raderar alltså kommentarer där man påpekar brister i nyhetsrapporteringen – om en viktig grundlagsreform dessutom (!) (om något missuppfattats och SVD vill förklara sig är de välkomna att kontakta mig alternativt lägga tillbaka kommentaren). SvD har dock, till skillnad från DN, då och då en del bra ledare (och bra artiklar på Brännpunkt, tex mina om genusvetare som förvirrar och om genustrumpeten med VR:s replik  och min slutreplik  och mycket annat läsvärt – dock skrivet av “vanligt folk” nota bene) – men glöm aldrig följande i ert naiva hyllande av eventella bra poänger där på ledarsidan: agendan står fast. För att ta ett konkret exempel som många kan relatera till så kan man då och då läsa intressanta ledare om mångkulturen och hur integrationen ska lyckas, man har visserligen haft 30 år på sig att ta upp detta misslyckande men bättre sent än aldrig…

jordklotet-i-handMen frågan som aldrig ställs, eller får ställas, är om mångkulturen som idé. Bara att allt ska fortsätta – detta oundvikliga faktum som folket en gång tillfrågades om (70% sa nej i Sjöbo 1988 - SR) med oönskat utfall, varefter media började framställa allt som en oundviklig konsekvens av “globaliseringen” (notera cirkelresonemanget) och, inte lite paradoxalt i sammanhanget: en följd av demokratin!!!

Kändisar nobbar områdenNu är det möjligt att alla där borta på redaktionerna vill ha mångkultur (så länge de själva + diverse makthavare och kändisar slipper bo i den eller sätta sina barn i skola där) men då inträder ju nästa tabu: varför har vi dessa flyktingströmmar? Kan det vara så att vissa lägger sig i andra länders interna angelägenheter, som alltid kallas för “kamp för demokrati och mänskliga rättigheter” oavsett bakomliggande egentligt syfte? För allt fler européer framstår allt detta som bröd och skådespel, men på tidningsredaktionerna fortsätter flosklerna med oförminskad styrka att torgföras som sanningar, och frågan som inställer sig är om de själva verkligen tror på den här teatern? Antingen gör de det, och då för vi förlåta dem deras dumhet, eller så gör de inte det – och då är de hycklare.

Känguru-flygplatsEuropa och världen har väldigt allvarliga problem – och vad skriver tidningarna om? SVT:s utrikesnyhet: “Känguru checkade in på flygplats”  Inte konstigt att den hoppade in i apoteket – den ville väl droga ner sig när den upptäckte allt elände mänskligheten har för sig. Ok jag ser att jag tappade tråden lite :-) jag ville bara säga att SvD raderade min kommentar och det var varken snällt eller demokratiskt gjort, trots att man dagligen förespråkar både demokrati och godhet, moral och yttrandefrihet. Väldigt tråkigt att man censurerar på SvD med tanke på att det var den sista tidning jag hade lite hopp för – nu förstår jag vad alla pratar om ang raderade kommentarer, det var bara första gången jag satt och kommenterade där för att själv råka ut för det. Läs gärna om kommentaren ovan – vad i denna får SvD att radera den (och minst en till)?

I debatten är det alltså så här på det stora taget: två steg framåt och ett bakåt – agendan står fast, jag kommer till detta lite längre ner.

karta-rasismInternationell forskning visar att svenskar är det mest toleranta folket i världen (se denna karta över främlings-fientlighet och tolerans) och jag tror på det – vilket annat folk skulle tolerera denna dagliga översvämning av floskler i riksmedia utan att reagera? Den agenda som vräks ut i riksmedia dagligen är nämligen inte svensk – den är en internationalistagenda, som vänstern lurats på i den marxistiska tron att alla arbetare ska förena sig och att när halva Afrika invandrat så kommer alla arbetare ändå att kunna plocka ut 30.000 kr i lön och skinna sina generösa godhjärtade arbetsgivare, medan Alliansen vill ha den av rakt motsatt anledning – att lönedumpa så att alla arbetare ska ha 3.000 kr i månaden – och detta kommer vänstern ju att gå med på i all sin solidaritet – politikervänstern dock, inte de som arbetar givetvis, det är alltid lätt att vara generös med andras pengar och när man själv har mat på bordet.

pengar-springer1Och den som betalar ut löner sparar en massa pengar som sedan kan sättas in som guld i någon centralbank som det arbetande folket sedan ska rädda när den kollapsar, utöver att förlora sina egna sparpengar då eftersom insättningsgarantin ju knutits till euron så när euron förlorar i värde förlorar alla sina sparpengar, varför vi ju alla kommer att acceptera att rädda euron (maila regeringen och fråga varför den 2010 fattade beslutet att koppla insättningsgarantin till euron trots att vi inte har den som valuta -  Borg och Reinfeldt är ju så ”kloka och försiktiga”).

Såg ni också den "hetsiga och febriga" partilderdebatten? Snälla nån...

Såg ni också den ”hetsiga och febriga” partiledardebatten? Snälla nån…

Och den så kallade partiledardebatten för några veckor sedan, som kallades för “febrig” och “hetsig” av både SVT:s egen kommentator Margit Silberstein och tex DN mfl. Snäääällla – det var ju inte ens en debatt!! Den var totalt sövande – den debatten borde markandsföras som det ultimata sömnpillret för alla som inte kan sova av oro för utvecklingen i landet, om det inte vore så att den ju illustrerar det som orsakar sömnlösheten. Men vi kan ju marknadsföra den i utlandet, men där har folk inga sömnproblem eftersom deras länder inte är lika galna!!! Ok vi ger upp den tanken då, annars hade man ju kunnat söka innovationsbidrag för detta – det gäller att tömma statskassan på pengar för att skynda på kollapsen så att de goda kan ta över. Man lyfter alltså medvetet upp en tråkdebatt som “hetsig” för att ytterligare sänka ribban för frispråkighet. Vi ska alltså förledas att tycka att detta var en debatt med tydliga skiljelinjer?

Det viktigaste är att bli genusmedveten, periodiska systemet och annat trams kommer i andra hand

Det viktigaste är att bli genusmedveten, periodiska systemet och annat trams kommer i andra hand.

Skolfrågan är den mest irriterande. (S) säger att skolan har varit dålig i 7 år medan alliansen säger att skolan fungerat dåligt i 15 år. Men ingen kan lösa grundproblemet – att skolan fungerar dåligt. Jag ska inte gå in på detaljer här eftersom inlägget då aldrig kommer att ta slut, men återkommer till utbildningsväsendets förfall i annat inlägg. Oj oj, det kallar jag debatt det – vem har rätt och vem har fel? 7 års idioti eller 15 års idioti? Var det kanske 10 år, ska vi inte vara lite nyanserade här? Debatten blir ju så hetsig och polariserad, vi splittrar ju samhället i ett 7/15-samhälle. Vi kompromissar: (7+15)/2=11 (fast det kan ju inte svenska politiker räkna ut) blir bra – vi säger att skolan fungerat dåligt i 11 år, som dessutom är ett primtal vilket då kan sägas syfta på det primitiva i svensk skolpolitik.

Så här blev det till slut  - en Latajet-operation, lite avsågat och iskruvat och nu sitter allt på plats. :-)

Så här blev det till slut – en Latajet-operation, lite avsågat och iskruvat men nu sitter allt på plats. :-)

Som doktor anser jag mig ha rätten att ställa diagnos (och på tal om det – så här gick min operation till se bilder på operationen steg för steg).Och för att ta ytterligare ett exempel på hur debatten går – nu ska det inte längre vara ok att kalla svenskar för rasister, eftersom forskning ju visat att vi är det mest toleranta folket (1.4% av svenskarna har något emot att bo granne med någon av annan etnicitet – den lägsta siffran i världen) så härmed marknadsförs faktumet i den offentliga debatten att Sverige har världens mest toleranta folk. Axess hade förresten denna titel i sitt juninummer: “Det toleranta folket – Sverige är Europas mest invandrarvänliga land” och tanken var just att komma bort från de rasistanklagelser som dagligen haglat över världens mest toleranta folk de senaste decennierna. Jag fick förfrågan att skriva om Bulgarien vilket jag gjorde – och här är krönikan i detta inlägg från i juni. Tanken är god. Svenskarna har fått nog av anklagelser trots tusentals dysfunktionella integrationsprojekt mm som vi både finansierat och accepterat i välviljans namn. Och när inget fungerar har svenska folket fått skulden. Vart leder då detta? Jo, till missnöje och till att folk börjar läsa annan media där inte anklgelserna och hyckleriet haglar dagligen.

Stoppade media dig i sista stund?

Stoppade media dig precis i sista stund?

Men betänk vad detta innebär. Precis som vi plötsligt för två år sedan “fick” börja prata om en integration som inte fungerar (men inte ifrågasätta något annat givetvis, nämligen invandringen) så ska vi nu glädja oss åt att inte behöva bli kallade rasister. Är detta då ett steg framåt? För agendasättarna är detta två steg framåt och ett bakåt, och således ett steg framåt för dem. De driver oss mot avgrunden (för dem är det avgrunden att vi överger pk-media) för att sedan backa ett steg – och syftet är att vi ska känna oss tacksamma. “Nu får man säga att integrationen inte fungerar” eller “Nu har de minsann slutat kalla oss för rasister” – och så ska alla vara nöjda, men har ni tänkt på att hela projektet fortgår med oförminskad styrka, och inte bara det – det eskalerar? Visst är det bra att vi “får” prata om vårt samhälle (till en viss knivskarp gräns som man inte får överträda – tack kära medier, hur skulle vi överleva utan er?) men vi ska inte låta oss luras eftersom detta bara är retoriska trick som ska få oss att tro att något i realiteten förändrats – men det har det inte. Verkligheten förändras inte heller av att det myntas nya akademiska begrepp eller av att den döps om – tänkte bra påminna om det. Låt er inte nöjas eller passiviseras av att de tar ett steg bakåt ibland – det är helt medvetet.

Inte för att

Inte för att ha storhetsvansinne men det är väl ganska genialt att få allt vatten i sin ägo genom att släppa ut en patenterad molekyl i vattendragen?

Just detta exempel gällde mångkulturen men det gäller även andra frågor där det mörkas och/eller hycklas. Ett exempel är den kommande EU-lag som kriminaliserar försäljning av fröer och plantor tänkt att träda i kraft 2016 eller 2018 – tills dess kan ni dock odla vad ni vill på er kolonilott. :-) Och svensk media lär ”glömma ” att ta upp debatten inför antagandet av EU-lagen, ingen har ju tagit upp det ännu, men låt oss se, jag tror att informationen kommer när allt redan är klubbat och klart… I USA är det redan ett faktum (se dokumentär). Vad är nästa steg? Att släppa ut en patenterad molekyl i alla hav och vattendrag och på så sätt få dessa i sin ägo eftersom de då omfattas av patentet och inte kan man väl hjälpa att molekylen sprids okontrollerat? Den som äger allt vatten kan med rätta kalla sig mäktig, så kanske är det dags att låna en lokal i kemicentrum och sätta igång innan någon annan gör det – var ju dumt av mig att exponera idén offentligt på bloggen. :-)

Och nu när jag ändå är på krigsstigen (Galne Gunnar – jag visste du var en underrättelseagent – men jag hoppas att du är en dubbelagent i så fall  – måste du alltid uppmärksamma mig på saker som får mig att gå i taket!? Hade du inte skrivit det där om DN och mig så hade det här inlägget tagit en helt annan vändning – nåja, måste vara en genusgrej att gå på känsla sådär – sluta trigga mig!! :-) ) så kan jag lika bra berätta om Axess, eftersom så många av er undrat och fortsätter undra. Precis som många andra akademiker blev min inställning till Axess kluven 2012. Skillnaden är ju den att jag varit regelbunden krönikör där i fyra år.

AxessDet som hände med Axess var följande. Man kom ut med programförklaringen Axess och tidsandan i början av 2012 (nu borttagen från hemsidan, men här är programförklaringen Axess och tidsandan) och denna kommenterades som bäst av fil dr Jan Olof Bengtsson i Farväl till Axess (mycket träffsäker – läs!!! ) och det är ungefär exakt (dvs exakt) de synpunkter jag också hade på denna text (fast jag av lojalitet lät bli att framföra dem offentligt). Troligen skrevs programförklaringen som en reaktion på Aftonbladets med fleras kritik – alltså: istället för att rakryggat stå upp för det man tror på så kom man med en ologisk programförklaring som exempelvis innehöll “Axess anser varken att det finns någon ursvensk kultur eller att en sådan ska eftersträvas”. Detta är ju konstigt med tanke på att man kallar sig för kulturtidskrift och med tanke på att man lyfter fram andra länders kulturella arv. Det var bara en svensk kultur som inte fanns då… ? Det står nämligen att “Under lång tid var Sverige isolerat från det övriga Europas kultur som en följd av Gustav Vasas införande av protestantismen”. Vidare att de som anser att det finns en ursvensk kultur tillhör ”ytterkanterna av det politiska landskapet”. Om vi nu var isolerade från övriga Europa, som hade en kultur – hur levde vi då, om vi inte hade någon egen kultur + att vi inte kunde ta del av “övriga Europas kultur” i vår isolation!? Får jag ställa den enkla frågan från min logiska ytterkant här?

Hur kan allt svenskt alltid ha kommit utifrån?

Hur kan allt svenskt alltid ha kommit utifrån?

Och hur kan folk från “vitt skilda kulturer” (hur kan det finnas vitt skilda kulturer, men ingen svensk?) komma hit medan en svensk som åker till Afrika inte bär inte med sig någon kultur dit då, eftersom svensken ju inte har någon? Går kulturbärandet alltid denna enkelriktade väg? Vad säger kulturantropologerna om denna tidsandan-intressanta iakttagelse? Och hur kan Reinfeldt hävda att det ursvenska var “blott barbari” om det inte finns något ursvenskt? Jag menar, här hamnar man ju i konflikt med självaste statsministern. Och jag ser nu att Dick Erixon bloggat om att (s) tydligen ser Ramadan som en svensk tradition  – då finns det ju i alla fall något svenskt ju. :-) (även Liv och Rätt har skrivit om detta). Intressant att det svenska bara kan komma utifrån – vad jag vet kom min doktorsavhandling till inom Sveriges gränser och är därmed en del av vårt kulturella arv, även om den bara är några år gammal så utgör den SVENSK forskning inom matematik. Och i sista Axess-blogginlägget (hela bloggen nu borta från nätet) läser vi om hur liberalerna äntligen ställt sig på Axess sida (eh, var det inte tvärtom…?) och hur man nu får stöd för sin kamp för fri invandring som man från Axess sida “länge propagerat för”:

Axessbloggen-sista-inlägget

Klart att folk rör sig över gränserna och det finns inget principiellt fel med det, liksom det är sant att kulturer visst kan berika varandra och att vi kan utbyta erfarenheter och kunskap med andra folk, men det som sker nu är inget naturligt och framför allt är det definitivt inget oundvikligt öde för Europa, vilket media vill få folk att tro. Tvärtom jobbar Europas elit hårt för att lyckas flytta runt stora folkmassor över Jorden efter eget behag och med helt andra syften än en vilja att hjälpa – man kan nämligen hjälpa tusentals fler på plats – så godhetstanken kan man stryka diekt, det faller på sin egen orimlighet efter en enkel ekonomisk kalkyl. För att återgå till Axess. Det finns lite annat också, som att dåvarande redaktionen 2012 kontaktade mig för att jag länkat till Milld i detta inlägg där han gjort fyra videos om genusvansinnet jag ville lyfte fram. Redaktionen hade blivit kontaktad av en “hög jurist” angående denna min länkning eftersom Milld tydligen ansåg att 9/11 är en konspration i något annat inlägg på sin blogg.

Millds blogg Jag har inte ens hunnit plöja 1% av Milld blogg “Tänd ett ljus”  men som jag förstått det så är han är skeptisk till den officiella versionen av 9/11 och denna inställning delar han med 1/3 av USA:s egen befolkning, alltså 100 miljoner andra, där det kan räcka med att säkerhetstjänsten kände till planerna men medvetet inte ingrep (eftersom de av någon anledning behövde händelsen) för att bli kallad konspirationsteoretiker. Jag sa att jag ju inte alls berört den frågan, inte kan något om den, och inte kan ta ansvar för Millds 40-åriga politiska verksamhet och varje inlägg av alla tusentals han skrivit eftersom jag inte ens är insatt i alla hans frågor, utan att jag ju länkade till genusvideo-inlägget + bokrecensionerna av Tokfeminismen och Elitfeministerna.

Det kan vara bra att läsa något Sverigevänligt ibland - eller är det olagligt?

Det kan vara bra att läsa något Sverigevänligt ibland – eller är det olagligt?

Och för övrigt: sedan när blev det olagligt att länka till Milld? Vadå “hög jurist”? Jag blev tillfrågad om jag inte kunde ta bort hela inlägget, men jag sa nej. Jag sa att jag kan förtydliga med att jag inte tar ställning i hans övriga frågor, bla 9/11, vilket jag gjorde i en kommentar (som jag även åter lyfte fram i mitt påföljande inlägg Akademikerna och det sunda förnuftet  – läs gärna om hela det inlägget förresten, blev en krönika i Axess för övrigt  – så förstår man varför genusvansinnet kunnat slå igenom så stort i akademin!!). Men då blev jag kontaktad igen – att inte ta ställning var visst också att ta ställning! Således fick jag ta bort meningen i kommentaren där jag inte tar ställning till 9/11 eller något annat i Millds blogg! Helt galet. Skulle jag ta ställning på så sätt att jag istället skulle förespråka motsatta ståndpunkter när jag inte ens är insatt i frågorna, undrade jag? Tex att förespråka den motsatta ståndpunkten för helt fri invandring och annat som Axess börjat göra? Man beklagade sig över att Aftonbladet mfl utsatte dem för guilt by association men man drog sig inte för att utöva detta själv – jag förstår inte logiken.

Moderskeppet har kommit för att hämta DN:s redaktion

Moderskeppet har kommit för att hämta hem DN:s redaktion – såg ni också det? ;-)

Tack men nej tack, jag sa att jag tänker behålla mitt inlägg och att jag inte tror att någon av mina läsare som går in på Millds blogg automatiskt tillskriver mig alla hans ståndpunkter – i så fall skulle jag inte heller kunna länka till DN, SvD eller andra bloggare eftersom de säkerligen har andra artiklar i andra ämnen än genus av alla sina tusentals, som jag inte kan något om eller instämmer i. DN uppmanar tex sina läsare att göra ett UFO-test  – vad ska jag tycka om detta? Är det ändå ok att länka till DN Kultur? Jag vill dock poängtera att av den 1% (max) jag läst på Millds blogg finns en hel del intressant och bra, och jag önskar att jag innehade alla hans kunskaper för att kunna ta ställning i alla andra frågor, men det har jag inte.

Axess tog in en ny krönikör efter att jag länkat till Milld - det kan ju ha varit en slump?

Axess tog in en ny krönikör efter att jag länkat till Milld och inte ville ta bort mitt inlägg – det kan ju ha varit en slump iofs…

Därefter skrev jag ett par krönikor till 2012 men det var uppenbart att någon höll på att fasa ut mig (det var då ni undrade varför jag inte längre var med i alla nummer), vilket inte bekymrade mig så mycket,eftersom jag stod upp rakryggad för det jag tror på medan dåvarande chefredaktören, innan han lämande tidningen, i sin sista ledare “Mörker över medielandskapet” i Axess 9/2012 med tema “Döden” (slump?) konstaterar att man misslyckats med att förändra medielandskapet. Det är klart att man misslyckas när man ger vika för påtryckningar eller anpassar sig till sina antagonister (vilket som var fallet vet jag fortfarande inte, eller så hade man helt enkelt inte tidsandan med sig, troligtvis förväxlade man tidsandan med maktelitens ambitioner – och det är ju inte tidsandan). Skillnaden var att jag inte gjorde det. Och jag är stolt över det.

Nej jag har inte en sådan här gammaldags telefon, som ni alla minns så monterade jag ju sönder den när jag gick på lågstadiet. :-)

Nej jag har inte en sådan här gammaldags telefon, som ni alla minns så monterade jag ju sönder den när jag gick på lågstadiet. :-)

Sedan ringde den nya tillfällige redaktören för 2013 upp mig och ville ha en krönika, gärna om Bulgarien, från mig. Nu är det en ny redaktör och jag har inte kontaktat honom själv eller blivit kontaktad. Så mitt svar på er återkommande fråga om jag är kvar på Axess är: jag vet inte. De hör säkert av sig om de är intresserade. Intressant är att programförklaringen är borttagen från hemsidan i alla fall, jag vet att många reagerade på den. Axess har och har länge haft en viktig folkbildande funktion men det är klart att jag liksom ni reagerade på en del saker 2012. Men 2012 var ju undergångsåret så sådant får man räkna med då (hm, vad många krönikor det blivit i Axess för min del. Jag tänker iaf fortsätta prenumerera och läsa den, sedan att det blev fel med den där programförklaringen fråntar ju inte tidskriften den betydelse den ändå har jämfört med mycket annat på marknaden). Och där gamla medier dör tar andra vid, om de gamla inte förändrar sig – det är ren och skär tidnings-evolution och ett tecken på att livet går vidare. I ledaren från 9/2012 står i sista stycket att:

“I den mån som Axess Magasin haft någon betydelse under mina år som chefredaktör, så har det tror jag, varit just som motvikt till den här utvecklingen [ang att DN och SvD brutit med skribenter med akademiska kopplingar]. Delvis har vi naturligtvis kunnat parasitera på den, i den bemärkelsen att behovet av en plattform där man inte faller till föga för nuets trender och dess tidsbundna värderingar har ökat för vare steg som de stora dagstidningarna har tagit i motsatt riktning. Samtidigt är det uppenbart att vi har misslyckats i den meningen att den svenska utvecklingen inte på något sätt har kunnat hejdas eller ens stött på något mer organiserat motstånd. Men den kampen är kanske å andra sidan inte över än.”

Tanja KTH 12-nyVa? Det finns ju jättemycket organiserat motstånd mot utvecklingen! Men man ser kanske inte det om hela ens världsbild formas av “de stora dagstidningarna” – det är väl bara att ignorera dem om de skriver trams + raderar ens kommentarer. Framtiden tillhör oss kära vänner! :-) Det är nog med trams och idioti, lögner och hyckleri – för att citera Margaret Mead (ja jag vet att hon var antropolog-feminist men citatet är så sant): “Betvivla aldrig att en eftertänksam grupp ansvarstagande medborgare kan förändra världen. Tvärtom, det är det enda som har hänt.”

Läs: Galne Gunnars blogg, Genusdebatten mfl – ni hittar nog en massa intressant där ute om ni bara surfar runt. Och tips som inkommer på mitt kommentarsfält givetvis – det är min nyhetssida. :-) Och just det, jag glömde ju att gnälla på Aftonbladet, tyckte väl att något saknades i mitt blygsamma inlägg, men det har jag ju redan gjort i Tillåt mig att säga några sanningens ord - så allt är i sin ordning. :-)


Axess, DSM, dikt och lite banbrytande genussvammel

juni 30, 2013

Tanja-oper-1073-klipptSom ni vet är jag ganska skadad efter en operation. Jag var ju skadad redan före operationen med en instabil axel men som jag skrev i förra inlägget har den gått ur led flera gånger på några veckor nu än på flera år, och jag har också efter många försök gett upp min vana att gå långa raska promenader, och istället inhandlat en begagnad motionscykel, som inte genererar några stötar som kan få axeln ur led – vilket alltså sker vid vanlig gång sedan operationen. Jag vet inte hur länge det kommer att vara så här. Så jag har ju utlyst bloggpaus men av en slump kom tre publikationer under samma vecka för två veckor sedan (och jag har försökt klistra in dem i tio dagar nu men det har inte gått, men nu gör jag ett försök ståendes vid daton med regelbundna pauser så det blir gjort). Tur detta hann göras före operationen, men nu måste jag ju få upp dem. Det första är en krönika i juninumret av Axess Magasin (temat är ”Det toleranta folket – Sverige är Europas mest invandrarvänliga land”). Jag har redan skrivit om detta tidigare  i inlägget ”Väst driver på fördumningen av Östeuropa så ni som  följt bloggen i några år känner igen det här.  Texten i Axess är något förkortad av utrymmesskäl – jag fick låta den nya chefredaktören ”osthyvla” den som han kallade det (nytt uttryck för mig, men i vilket fall har bara det med kakbakandet hyvlats bort + min personliga berättelse om hur jag skruvade sönder vår telefon på 80-talet). Ni får skrolla förbi det ni känner igen bara och läsa vidare (kursiverar inte, så blir det enklare att läsa):

Från väst till öst (Axess)

Axess-5-2013Jag är född och uppvuxen i Sverige. Mina föräldrar möttes som radioamatörer och fysikstudenter på 60-talet, min far i Sverige och min mor i Bulgarien. Varje sommarlov fram till de sena tonåren har jag spenderat där. Paradoxalt nog (sett med svenska ögon) var det mina kommunistiska bulgariska morföräldrar som gjorde mig till nationalist, eller fosterlandsvän. Det var kärlek till det egna som genomsyrade vardagen, inte antipati mot någon annan. Förvisso fick man ibland höra om den 500-åriga ockupationen av turkarna och om det illasinnade Väst, men i övrigt var det alltså det egna landet, de egna nationalskalderna, folksångerna, danserna, maträtterna, berättelserna, sångerna, dikterna och sättet att vara på och umgås med varandra som utgjorde livet. ”Vi bulgarer” fick man alltid höra om allt. Om grannfrun hade bakat goda kakor så var det inte kommunistpartiets recept utan det var ”vi bulgarer” som sedan urminnes tider bakat dem, och i synnerhet var den egna familjematriarkens kakor godast. Enligt mannen. Jag är väl medveten om att detta vid ett svenskt genusuniversitet skulle ses som uttryck för kvinnoförakt, liksom nationalskaldernas hyllande av kvinnan som moder, då moderskap i Sverige ju är en kvinnofälla.

Jag tror inte någon hemma märkte något...

Jag tror inte någon hemma märkte något…

Jag fick mig den bulgariska historian muntligt traderad av äldre släktingar, radion spelade alltid bulgarisk folkmusik, discona gör det än idag, och kulturen levdes dagligen, man pratade inte om den som ett fenomen eller granskade den utifrån något perspektiv – den bara fanns där. Jag är medveten om att en del av självhyllandet odlades av kommunistpartiet som ett försvar mot väst. Men när något inte fungerade var det inte staten man vände sig till utan grannarna – därmed odlades en lokal gemenskap där alla kunde bidra med just sina kunskaper. Det gjorde för övrigt också att man lärde sig hur saker fungerade på en grundläggande nivå. Kunskaper som till stor del gått förlorade i vårt moderna samhälle. Jag fascinerades av det. Kanske var det därför jag till mammas förfäran skruvade sönder vår telefon som 7-åring för att ”se hur den fungerade” utifall den skulle gå sönder.

bulgarien-bildOch alla dessa av kommunistpartiet anordnade stora påkostade spektakel vid alla högtidsdagar. Sedan kom man hem till det självföraktande Sverige och fattade ingenting. Här kunde lärarna inte ens organisera en matkö på 20 personer i skolan, än mindre en nationalistisk parad med tusentals elever på det kyrilliska alfabetets dag som direktsändes i TV. Recitera dikter skulle jag också kunna, äldre bulgariska liksom nyare Sovjethyllande. Jag tackar mina morföräldrar för denna fenomenala träning av min minnesfunktion som säkerligen bidragit till delar av mina studieframgångar. Regeln var att jobba hårt med både händer och huvud – högsta betyg i allt var normen. Eget ansvar, disciplin och hårt arbete. Ingenting kommer till dig gratis. Viss kontrast mot den svenska vänster som hade östblocket som föredöme. Ledsen att väcka er ur dvalan – men där fanns ingen kulturmarxism. Partiet invaderade aldrig den privata sfären och det rådde konsensus om att det fanns ett parti man skulle ta hänsyn till, men vänner och grannar emellan fick allt sägas. Man pratade politik då och man pratar politik nu, det finns inget outtalat åsiktsförtryck där man är rädd för vad ens granne ska tycka. För man är fotfarande, nu i än högre grad, kritisk mot etablissemanget.

nevskyJag är glad att jag fick uppleva den tiden och att muren inte föll förrän jag var femton. Sedan började förfallet. Droger, maffia, korruption, fattigdom, hemlöshet, hunger (!), hyperinflation, rotlöshet och utbildningsreformer dikterade från väst. Bilden av vad väst stod för raserades på nolltid. Tillresta akademiker och experter från väst blev utskrattade och ansågs ”totalt okunniga och obildade”. Men den nya eliten öppnade dörren ändå. Man behövde EU-pengarna och pengarna från George Soros Open Society Institute. Nu kom allt postmodernistiskt svammel som alla skrattar åt och ingen tror på, men som politikerna accepterar av ekonomiska skäl. Ännu en elit som sålt sig. Det före detta fungerande utbildningsväsendet är raserat (betänk alla matematik- och fysikolympiader man deltog i, förvisso delvis för att bevisa kommunismens överlägsenhet) och politikerföraktet är mer utbrett än någonsin. Förut skulle en politiker åtminstone ha klassisk bildning inom naturvetenskaperna, kunna sin historia och ha läst en massa kommunistisk litteratur för att bli politiker – nu behöver man inte ens kunna läsa, bara följa EU-direktiv och trycka på en knapp. Likheterna med väst blir alltmer uppenbara – den sk harmoniseringen inom EU har kommit långt.  Väst driver på fördumningen av Östeuropa ovanifrån och jag bara hoppas att den inte slår igenom bland de breda folklagren. Ingenting tyder på det än så länge.

Tanja Bergkvist, fil dr matematik

OBS! Se denna väldigt intressanta 15 minuter långa video ”Är PK värre än kommunism?”

Nästa är en publikation om genusvansinnet i tidskriften DSM  (Debatt, Sanningssökande, Mediakritik) – detta är utklippt rakt av från bloggen, och ni som följt den en längre tid har läst om detta i inläggen Genusväldet intar Södertörns högskola , von Wright och tekoppen ,Genusfysik och konsensuskultur  samt Mitt anförande i Riksdagen”. Detta nummer av DSM har temat ”Sveriges viktigaste opinionsbildare” (beställ lösnummer nr 3/2013  eller teckna prenumeration). Bland annat Pär Ström och Julia Caesar har skrivit artiklar i detta nr av DSM. Här är mitt bidrag:

Genusvansinnet har intagit utbildningsväsendet (DSM)

dsm3-13Vem är generaldirektör för Skolverket idag? Och vem anses lämplig och utses av regeringen som rektor för en svensk högskola? Det är två inte helt obetydliga frågor i ett samhälle där larmrapporterna haglar om kontinuerligt försämrade skolresultat – i synnerhet inom naturvetenskaper och matematik, men även vad gäller läsförståelse och stavning går det utför. Man borde ju undersöka vad detta beror på. Och det har man gjort. Ur ett genusperspektiv! Ty det jag kallar den svenska Genusmaffian har lyckats lura i både politiker och en stor (men avtagande) del av svenska folket att en genusanalys är lösningen på det mesta. I synnerhet är ”dekonstruktionen av den hegemoniska maskuliniteten” och av ”den manliga identiteten” en viktig del av lösningen på flera samhällsproblem, inte minst de sjunkande skolresultaten. För mig inställer sig genast två frågor:

1. Hur kommer det sig att svenska elever för en sådär trettio år sedan, när det var mer tillåtet att konstruera en maskulin identitet och när det inte fanns en genusvetare i sikte, presterade bättre?

2. Hur kommer det sig att det i östasiatiska länder och även i östeuropeiska finns många fler kvinnor som väljer att läsa tekniska ämnen och naturvetenskap och matematik vid universitetet – när det där idag inte finns en genusvetare i sikte?

Detta var två av de frågor jag ställde för några år sedan i en paneldebatt i Riksdagen dit jag var inbjuden att debattera mot bland annat Anna Ekström – idag generaldirektör för Skolverket (sedan 2011), och då (2010) ordförande för Delegationen för Jämställdhet i Skolan (DEJA) samt ansvarig för statens offentliga utredning SOU 2009:64 (”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?”) som jag hade läst och skrivit om på min blogg. Jag hoppas verkligen att politikerna själva läser de rapporter de beställer? Ty innehållet omsätts inte sällan i praktisk handling. Så jag hoppas verkligen att de följer upp sin egen verksamhet. I år utsåg regeringen även Ekström till ordförande för Linköpings universitets styrelse.

man

Pojkar blir till män och män blir till galningar som pratar och pratar, det vet alla – inte minst jag som själv är så tystlåten :-)

Det talas i utredningen om att pojkar tar plats ”genom att prata utan att räcka upp handen”. Jag anser inte att lösningen på detta är en ”dekonstruktion av den manliga identiteten” (hur gör man det? En daglig hormonspruta till alla pojkar i skolan?) utan detta är ett disciplinärt problem som man löser genom att helt enkelt inte ge den elev ordet, som pratar utan att räcka upp handen. Man kan även utvisa personen ur klassrummet (om det inte är olagligt idag – det kan ju vara ett kränkningsbrott – jag har inte hängt med i lagstiftningen där) eller helt enkelt ge någon annan, som räckt upp handen, ordet. Jag vet inte riktigt hur, men när jag gick i skolan på 80- och 90-talet så fungerade det här med handuppräckning. Våra lärare behövde inte gå kurser i genus, queerteori, HBT och leka värdegrundsrollspel med en genuspilot (ja det yrket finns – googla själva!) för att hålla ordning i klassrummet. Ändå bestod halva klassen av elever med en maskulin könsidentitet.

Låt mig citera några talande stycken ur den statliga utredning SOU 2009:64 som debatterades, och där Anna Ekström sade sig ”stå bakom varje ord i rapporten” efter (!) att jag citerat dessa stycken. Diskussionen handlade om att pojkar presterar 10% sämre än flickorna.

Sid 16:  ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet).

Man kan verkligen fråga sig hur kinesiska skolbarn lyckas utan att dekonstruera den maskulina identiteten - en stor gåta....

Man kan verkligen fråga sig hur kinesiska skolbarn lyckas utan att dekonstruera den maskulina identiteten – en stor gåta….

Sid 237: under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att få sin heterosexualitet ifrågasatt .”

Björklund och Anna Ekström. Hur trovärdig är han? Något att betänka noga inför nästa val - där skolfrågan är bland de viktigaste

Björklund och Anna Ekström. Hur trovärdig är han? Något att betänka noga inför nästa val – där skolfrågan blir allt viktigare för allt fler. I synnerhet alla föräldrar.

Väldigt konstiga förklaringar till pojkars underprestationer. Jag påpekade att problemet inte är att pojkar underpresterar med 10 procent jämfört med flickorna utan att alla (nästan) svenska elever underpresterar – både i ett internationellt (åtminstone europeiskt) perspektiv och i ett tidsmässigt perspektiv. Det är det vi ska analysera. Och som sagt, de två frågor som infann sig och som jag radade upp ovan verkade inte kunna besvaras, eller åtminstone fick jag inget svar från Anna Ekström, idag generaldirektör för Skolverket och vars analys av pojkars underprestationer alltså kan utläsas ovan. Lycka till med att ordna upp i skolan och lycka till med att höja resultaten – Skolverket har vårt fulla förtroende och vi hoppas se alltfler genuspiloter, genuscoacher, genusstrateger, förändringspiloter, genuskonsulter, värdegrundskonsulter och andra experter höja resultaten inom exempelvis matematik  – det här är definitivt rätt metod!

Moira von Wright. Det finns galna professorer - men de är galna i bemärkelsen kreativa. Här har vi ett exempel på samhällsdestruktiv galenskap...

Moira von Wright. Det finns en del galna professorer – men de är galna i bemärkelsen kreativa. Här har vi däremot ett exempel på samhällsdestruktiv galenskap…

Låt oss vandra vidare i det svenska utbildningsväsendet. Moira von Wright är idag rektor för Södertörns högskola (utsedd av regeringen).  Innan dess har hon undervisat och forskat vid Lärarhögskolan och disputerat i pedagogik. Fram tills hon tillträdde som rektor för Södertörns högskola 2010 var hon anställd som professor i pedagogik vid Örebro universitet. Von Wright har skrivit en rapport till Skolverket – en rapport som idag rekommenderas som ”Genus- och jämställdhetslitteratur relevant för lärarutbildare” vid flera svenska universitet. Rapporten har titeln ”Genus och text -  När kan man tala om jämställdhet i läromedel?” (utgiven 1999). Där har von Wright gått igenom fysikläromedlen för gymnasieskolan och kommit fram till att anledningen till att flickor tycks mindre intresserade av fysik ligger i själva ämnets karaktär och den manliga rationalitet ämnet anses präglat av. En stor del av  det traditionella kunskapsstoffet måste plockas bort och ersättas med en ”vardagsförståelse” vilket von Wright menar att flickor skulle tjäna på – vilket säger en del om vad von Wright själv har för kvinnosyn.

..en galenskap

…en galenskap som de här personerna uppmuntrar och verkställer.

Hur regeringen kan tillsätta en person med denna rapport på meritlistan är en gåta för många matematiker och fysiker, som uppmärksammade rapporten i media, så att regeringen skulle ha tid på sig att hitta en mer lämplig kandidat. Regeringen valde dock (2010) att gå på Södertörns högskolas styrelses linje. Det är därför lite av hyckleri att nu inför kommande val prata om skolans problem och hur man nu ska göra Sverige till en kunskapsnation (för femtioelfte gången?). Allt det där pratet känns inte längre trovärdigt. Man säger en sak och gör något helt annat. Tomt prat kombinerat med fortsatt absurda handlingar – det är vad jag ser. Några slutsatser från rapporten – citaten talar för sig själva, kommentarer är helt överflödiga. Varning för högt blodtryck hos känsliga läsare, och bär i minnet att denna rapport på intet sätt hamnat i skymundan utan används i lärarutbildningen (!):

Sid 7: ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan. Enligt Sundgren (1996 s.31) måste det uppstå en dialog för att inte skolan skall utöva symboliskt våld på eleverna genom att påtvinga en given mening.”

Sid 59: ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.”

Sid 64: ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden.”

Sid 65: ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.”

atom4Sid 16: ”Sylvia Benckert (1997) menar att fysiken som universitetsämne eftersträvar en opersonlig renhet, och en strävan att framstå som höjd över och fri från mänskliga önskningar, och att just denna skenbara opersonlighet och könlöshet är knuten till föreställningar om maskulinitet, vilket bidrar till att göra fysiken ointressant för flickorna.”

Sid 24: ”Man kan, med Sundgren (1996, s. 86ff), ifrågasätta denna tradition som insisterar på förmedlandet av vetenskapliga begrepp och deras tolkningsföreträde, samtidigt som den invaderar vardagsförståelsen genom att också lägga beslag på vardagliga begrepp och ge dem tolkningsföreträde, som t.ex. kraft.”

Sid 24: ”Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen… Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. T.e.x genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande.”

Sid 65: ”Det är sannolikt att en jämställd läroplan skulle uppfattas som en utmaning eller en provokation för många lärare och för många i det naturvetenskapliga samfundet som gärna vill se sin egen kunskap behandlad i skolan.”

Man kommer osökt att tänka på Poes law´: ”The core of Poe’s law is that a parody of something extreme by nature becomes impossible to differentiate from sincere extremism. A corollary of Poe’s law is the reverse phenomenon: sincere fundamentalist beliefs being mistaken for a parody of that belief”.

einsteins-formelKan en inspirationskälla för von Wright vara filosofen, lingvistikern och psykolanalytikern Luce Irigaray (född 1930 i Belgien) som haft stort inflytande på den feministiska rörelsen i Europa? I Irigarays essä Le sujet de la science est-il sexue? från 1987 analyseras Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt social-konstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel E = mc^2 är sexistisk! Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.

Rena galenskapen. Men fortsätt ni gärna att prata om Sverige som en kunskapsnation kära politiker, och förvånas varje gång ni ser att resultaten sjunker, och fortsätt att tillsätta de här personerna på viktiga poster, och förvånas sedan över varför resultaten fortsätter att sjunka. Det går bra för Sverige. Sverige är världsledande. I galenskap.

Tanja Bergkvist, fil dr matematik

Påminner om att von Wright även ingår i Forskningsberedningen, som är ett rådgivande organ åt regeringen i forskningsfrågor (!). Som man bäddar får man ligga osv.

Minns ni dikten jag la in nederst i förra inlägget och som  fick återpubliceras om källa angavs? Tidningen Nya Tider har publicerat den:

Dikt nya tider

Han är för tung för mig just nu - tror ni jag gett honom för mycket tonfisk och leverpastej?

Han är för tung för mig just nu – tror ni jag gett honom för mycket tonfisk och leverpastej?

Avslutar med att glädja er med min senaste genusartikel, som jag också skrivit för länge sedan men som ännu inte publicerats i den ansedda Tidskriften för Genusvetenskap – vilken fräckhet, den är ju banbrytande, normbrytande och psykbrytande på samma gång och uppfyller därmed alla kriterier för publikation! ;-) Under denna tuffa och handikappade period av mitt liv när jag måste sova sittande, ha armen bunden, klämda nerver, larmknapp på benet och inte ens kan öppna en burk med kaffe själv för att förbli hyperaktiv, och ha ett rullande schema med axelvakter som måste dra i min hand en gång i timmen när den är på väg ur led, knappt kan gå, och fått ställa in alla mina sommarplaner, försöker jag ändå hålla humöret uppe, och tro inte för ett ögonblick att min hjärna lagt ner bara för att jag knappt vågar eller kan röra mig (jag kan ju röra mig, men det är inte värt det när axeln går ur led – kan inte ens lyfta min 5 kg tunga perserkatt, det slutade i en olycka en gång, så han är lite sur nu att jag inte jämt och ständigt bär runt på honom som jag brukade), tvärtom kan det vara nyttigt att hinna nätverka och kommunicera istället, så jag lånar ut min hjärna till andra så länge, till dess jag kan skriva igen själv. Just det – genusartikeln, här är den, och den föranleddes av att ”Tidskriften efterlyser nu abstracts eller artiklar på följande tema:

Oldies Goldies” – Redaktionen noterar att en rad om- och nyläsningar av feministiska och genusvetenskapliga klassiker publiceras mer eller mindre kontinuerligt… Temat är öppet för kritisk nyläsning, hyllning, samtids- och dåtidsreflektion. Redaktionen ser gärna nyläsning genom radikala metodologiska och teoretiska grepp, där äldre text betraktas genom en lins med vetenskaplig hemhörighet någon helt annanstans än där den äldre texten producerades.

Abstract: Skicka ditt abstract på minst 300 ord till tgv@liu.se”

Galenskap

Jag kan också producera galenskap – hur svårt kan det vara?

Det tog nästan fyra långa minuter att forska fram ett genusresultat, med hjälp av The Postmodernism Generator där man kan slumpa fram nya intressanta forskningsartiklar som kombinerar gamla klassiker som redan är inmatade, och sedan lägga till lite eget svammel. Det var lite ansträngande faktiskt, jag fick trycka på refresh-knappen F5 flera gånger tills det kom upp något intressant! Och sedan fick jag klippa ut den intressanta artikeln och klistra in den i Google translate – manuellt! Vilket slitgöra, jag förstår nu att det måste vara tufft att vara genusforskare, hur vet man vilken artikel man ska välja av alla och kan man lita på att Google Translate inte förvränger någon djup insikt? ;-) Eller kanske skapar någon ny insikt ska jag säga – vad intressant, man behöver ju inte alls använda sin egen hjärna – ett helt nytt genusforskningsfält har öppnats upp. Det här introducerande svamlet är alltså en del av artikeln, så ni inte tror något annat. Men här är titeln – det gäller att skriva lika organiserat som genusvetarna:

Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox (refuserad av genusmaffians kontrollorgan)

Av: Tanja Bergkvist, Fil dr matematik

Subdialektisk feminism attackerar och dekonstruerar bakverk

Subdialektisk feminism attackerar och dekonstruerar bakverk

”Sexuell identitet är oupplösligt meningslös”, säger Debord. Är han mentalt störd? Utgångspunkten för en postsexuell rationalism innebär att sammanhanget är en produkt av Gubbslemmet och den kollektiva genusglömskan. Ämnet är kontextberoende i en prekulturell rationalism som innehåller språket som en paradox. Men Lyotard främjar användningen av subdialektisk feminism för att attackera bakverk. Det gör inte jag. Mina föremål interpoleras till en patriarkalisk berättelse som innehåller verkligheten som en maskulin paradox. Man kan säga att Marx antyder användandet av ett patriarkaliskt paradigm med en inneboende irrationalitet för att dekonstruera klasskillnader. Men jag menar att den efterföljande meningslösheten av ett patriarkalt medvetande existerar och befäster hjärnaktiviteten. Utgångspunkten för expressionism innebär att berättande kan användas för att befästa kapitalismen, men bara om sanningen är skild från språk, och om detta inte är fallet, är sexualiteten en social kommentar.

marx”Klass är omöjligt”, säger Marx. Vad i helvete menas? Å ena sidan, om diskursen gäller, måste vi välja mellan subdialektisk feminism och postsexuell socialism. Samtidigt kan antagandet av realism innebära att verkligheten är en burk, särskilt om Marxs kritik av subdialektisk feminism är ogiltigt. Burroughs analyserar ett subdekonstruktivt paradigm för verkligheten, i biljetten som exploderade, men bekräftar subdialektisk feminism. Därför är föremålet extrapolerat till en konstruktivistisk liberalism som inkluderar narrativitet som helhet. ”Kultur är i grunden död”, säger Lyotard. Det karaktäristiska temat i min kritik av realism är en subkulturell verklighet, där ett dominerande begrepp är skillnaden mellan mark och figur, manligt och kvinnligt, sexuellt och onormalt. ”Sexualiteten är en juridisk fiktion”, säger Derrida. Debord föreslår att man utnyttjar realism för att analysera och ändra sexuell identitet. Således innebär detta att subdialektisk feminism som konst syftar till att ta makten av proletariatet där realismen utnyttjas för att attackera verkligheten.

Patriarkalt berättande?

Patriarkalt berättande

I verk av Tarantino  är ett dominerande begrepp skillnaden mellan öppning och stängning. Men Gaiman upprepar det postkulturella paradigmets diskurs, där han även dekonstruerar den strukturella kapitalismen som varken går att öppna eller stänga eftersom locket fastnat. Därför håller Foucaults essä med om att neostrukturell objektivism har betydelse. Ämnet är interpolerat till en strukturell kapitalism som inkluderar sexualiteten som en irreversibel paradox. Flera dekonstruktioner av löpsedlar, ekonomi och senare meningslösheten, när man undersöker paradigm av berättande, ställer oss inför ett val: antingen prepatriarkalt berättande eller dra slutsatsen att målet med konstnären har en betydande form. Därför är det karakteristiska temat bryggan mellan klass och kön, paradox och mening. Men om expressionism har en brygga så är den postsexuella realismens berättelse utrustad med ett figurativt verktyg.

Ser ni ut så här efter att ha läst igenom min artikel? Jag såg ut så här efter att ha skrivit den i alla fall...

Ser ni ut så här efter att ha läst min artikel? Jag såg ut så här efter att ha skrivit den i alla fall…

”Språket är elitistiskt”, säger Lacan. Men vad fan är inte det? Om man undersöker subkulturell dialektisk teori, måste man snart välja: antingen subkulturell dekonstruktiv teori eller dra slutsatsen att klass, något paradoxalt, har en inneboende mening. Med tanke på att verkligheten är lika med språket främjar Debord användningen av konstruktiva paradigm för att läsa sexuell identitet. Foucaults modell av subkulturell dekonstruktiv teori hävdar att det kollektiva klarar av sanningen. Det tror inte jag, sanningen om könet måste mörkas för folket, eftersom sexualiteten är en paradox som vill ta makten av proletariatet, som jag visat ovan. Ty om man undersöker det strukturalistiska paradigmet av diskursen, står vi inför ett val: antingen neokonstruktiv sublimering eller dra slutsatsen att verkligheten måste komma från skillnaden mellan skapande och dekonstruktion av rådande ordning. Klass har betydelse, men bara om sanningen är utbytbar med språket, om så inte är fallet, kan vi anta att berättelsen är en produkt av textmässig rationalism utan sexuella begär.

Referenslista: Pomo + min egen galenskap.

Ni får stanna i det där gråa dammolnet tills min axel är lagad

Är det ok om ni måste bo i det där gråa dammolnet tills min axel är lagad?

Det faktum att artikeln nobbades av genussamfundet befäster dess karaktär som normbrytande och före sin tid i en tid vid det svarta hålets händelsehorisont  där tiden står lika stilla som hjärnverksamheten hos en aktiv PK-politiker i Almedalen, vilket betyder att mina tankar lyckats fly och därmed är starkare än det svarta genushålets gravitationsfält. Denna fysikaliska insikt strider inte mot någon lag eftersom tankarna ju inte består av partiklar, åtminstone inte mina, däremot kan en partikulär tanke hos genusmaffian manifestera sig som en våg – därav första, andra och tredje vågens feminism osv. Genusvågorna är inte bakgrundsoberoende och därför kan vi bli av med dem genom att dekonstruera hela rumtiden medan de dekonstruerar könet – först klar vinner, och för övrigt kan man genom att sända ut ett polariserat vågburet budskap släcka ut alla genusvågor på nolltid – något som nästan redan skett. Nästa genusartikel ska handla om hur detta gick till – när det är överstökat – vi kan ju inte gå händelserna i förväg så länge vi befinner oss vid det svarta hålets rand där tiden ju står stilla och där vi alla sitter fast tills mitt nästa inlägg kommer upp, vilket beror på hur mina luxationer utvecklas och hur snabbt jag kan få tag i en kirurg som åtgärdar det multidirektionella problemet. Men vi kan ju ses på kommentartsfältet under tiden, som vanligt. :-)

Relaterat: Filosofiska rummet om genusvansinnet i akademin – jag och Svante Nordin sätter genusmaffians hantlangare på plats. Och glöm inte se videon efter Axessartikeln överst i inlägget– mycket viktig intervju! Här kommer en annan video – en hyllningsvideo till Bulgarien:


Haro-föredrag, Axess, att våga ta debatten och kan någon köpa solen till mig?

april 25, 2013

Varning för jättelångt inlägg!

Tanja_HARO-1-2013Oj oj, hur ska det här gå? Jag tänker blogga men vet inte hur jag ska undvika att inlägget blir 10-20 A4-sidor. Men å andra sidan har jag flera gånger i rad klippt av inlägg så egentligen har jag gjort mig förtjänt av att skriva precis hur mycket jag vill idag. ;-) Men vi får se, jag ska försöka hålla det kort men har så mycket att ta upp ju, men möjligtvis kommer jag nu att ta rådet med flera kortare inlägg på allvar. Får jag blogga i omvänd kronologisk ordning? Då börjar jag med helgen. I helgen var jag i Skövde och höll ett föredrag på Haro:s Riksstämma 2013. Jag är själv medlem i Haro och kan rekommendera en titt på hemsidan. Haro:s styrelse och medlemmar består av väl insatta och pålästa kvinnor och män som vet vad de pratar om, och de följer aktivt den vetenskapliga forskningen vad gäller anknytning och mycket annat – ty den som går emot konsensusbubblan kan inte ta sina argument från tomma intet, utan måste hitta vetenskapligt stöd för den där magkänslan vi alla har, men som inte duger som argument i dessa tider så instinkter, DNA, magkänslor och vi själva alla är sociala konstruktioner som är felkonstruerade om vi inte tycker ”rätt”.  Nu var det ju senast igår vi kunde se ett reportage på Aktuellt om hur alltfler föräldrar lokalt runt om i landet börjat organisera sig i protest mot de stora barngrupperna i förskolan. Alltfler föräldrar börjar inse det absurda i att lämna ifrån sig sin 1- eller 2-åring till främlingar 8 timmar om dagen. Och även om ett barn i en grupp på 20 stycken skulle lyckas knyta an till en av fröknarna, så kommer den anknytningen att upphöra plötsligt över en dag, vilket kommer att upplevas som ett trauma för barnet. Det är föräldrarna som ska knyta an till sina barn, inte förskolepersonalen. Och då är gränsen för dagis 2 år – de första två åren ska fokuseras på anknytning till föräldrarna, det har även Eva Rusz sagt.

himmelstrandPå Haros Riksstämma träffade jag även Jonas Himmelstrand, grundare till tankesmedjan Mireja  som skrivit två böcker (framförallt rekommenderas ”Att följa sitt hjärta – i jantelagens Sverige” – och här har boken en egen hemsida med recensioner) och han är expert på frågan om hemundervisning. Nu är det nästintill omöjligt idag att hemundervisa i Sverige – man kan ju missa viktig hjärntvätt, och missa att inte lära sig korrekt svenska (se förra inlägget ) och även missa möjligheten att ha på sig hörselskydd i klassrummet för att inte bli galen av allt oljud (ja – elever på lågstadiet idag har en hög med stora arbetarhörselskydd i sina klassrum). I själva verket borde man skicka in en ansökan om hemundervisning med hänvisning till att dagens svenska skola inte kan garantera barnen den utbildning de har rätt till enligt svensk lag.  För att komma in på lärarutbildningen idag räcker det med 0.1 på högskoleprovet vilket är mindre än de 0.4 poäng man får om man tex väljer svarsalternativ C på alla uppgifter.

Tanja-HARO-2-2013I vilket fall – föredraget i helgen var nog det bästa jag hållt, och otroligt nog kunde jag även hålla en röd tråd samtidigt som jag fick sagt det mesta jag ville säga. Som vanligt blev det både skratt och gråt. Nåja, inte gråt kanske, men förtvivlan över vissa galenskaper – men jag lugnade alla med att jag är optimist och ser positivt på framtiden, att folk börjar vakna och att vi nog har nått en återvändsgränd när det gäller idioti, vi befinner oss just nu i själva återvändsgränden, och därför ska ni inte bli alltför upprörda längre över absurditeterna. Genusforskarna måste ju trots allt motivera sin existens och det finns inget annat alternativ än att låta projekten och idéerna bli alltmer galna. Dock är det väldigt allvarligt när man raserar utbildningsväsendet och sedan undrar varför svenska elever presterar allt sämre. Det gäller även den högre utbildningen. Ni minns ju att vi tog upp Uppsala-seminariet ”Queera perspektiv på fittan”  i kommentarsfältet till något gammalt inlägg  (inbjudan kom även till mig via mail, då jag prenumererar på genusvansinnets aktiviteter) och så här stod det:

”Seminariet tar sin utgångspunkt i feministisk så kallad fittaktivism, vars strävan generellt sätt syftar till att uppvärdera det kvinnliga könsorganet i synnerhet och den kvinnliga kroppen i allmänhet. Detta sätt att förstå fittbärande kroppar innebär dock en syn på fittan som förknippad med föreställningar om ursprunglig femininitet. Hur kan en transfeministisk och queer fittaktivism bedrivas är temat för detta samtal. Måste talet om fittan till exempel alltid hänga ihop med talet om kvinnor? Efter seminariet går vi tillsammans vidare till centrum för genusvetenskaps lunchrum för postseminarium och fittpyssel. Några av personerna bakom bloggen FittForFight finns där för att inspirera till kreativt pyssel.”

Och bland de medverkande fanns bla en ”fittaktivist, fil Dr i socialantropologi samt forskare och lärare i genusvetenskap vid Stockholms universitet.” Som någon kommentator föreslog – är det inte dags att sätta ihop fittaktivist och fil dr till Fitt. Dr? Och för den som inte anser sig ha en fittbärande kropp, Pitt. Dr? Detta var väl det enda som saknades i inbjudan, som jag för övrigt skrattade högt åt. På något sätt måste man ändå ge dem lite cred för deras kreativa galenskap, inte för att jag har någon som helst personlig erfarenhet av galenskap, inte alls – men jag kan med min välutvecklade emotionella intelligens sätta mig in i exakt hur det skulle kännas att vara sådär galen. ;-) Faktum är att några jag mailade detta till trodde att seminariet var en satir jag skrivit. Där ser man – när verklighet och fantasi flyter ihop går det inte att skilja dem åt längre. Jag förstår att den här överanvändningen kan vara ett sätt att neutralisera en eventuell negativ innebörd i f-ordet, men betänk att resultatet kommer att bli att genusforskare (eller RFSU som vi redan vet) reser runt på skolor och överanvänder det så att det blir en del av elevernas dagliga språkbruk samtidigt som det även fortsättningsvis kommer att användas som skällsord – och vilka tror ni kommer att komma flygande med den skräddarsydda antimobbningsplan som ska åtgärda det här när lärare och föräldrar slår larm? Jo just samma genusmaffia. Frågan är om det handlar om två stridande genusfalanger eller om detta är en medveten strategi för att hålla varandra sysselsatta i all oändlighet?

Jag har en banbrytande idé om hur de lika villkoren ska uppnås - det är aldrig för sent!

Jag har en banbrytande idé om hur de lika villkoren ska uppnås – det är aldrig för sent!

Vi vet ju alla numera att det som kommit att kallas ”jämställdhet” och arbetet för ”lika villkor” egentligen handlar om en allmän fördumning av den uppväxande generationen så att den blir mottaglig för än mer socialt konstruerad rappakalja förklätt i ord som ”praktiskt jämställdhetsarbete” och ”lika villkor”. De lika villkoren kan på sikt bara uppnås genom att alla från födseln placeras i en könsneutral och mentalt steril ekologisk kapsel, eller anstalt om man så vill, där de blivande hen-personerna möts av exakt samma fysiska miljö, samma personer och samma upplevelser. Uttryck för skillnader i upplevelse av en och samma miljö eller händelse kan då aktivt upptäckas och motarbetas tills alla känner, upplever och tänker på exakt samma sätt – detta är det enda sättet att uppnå lika villkor och lika förutsättningar för alla. Men om arbetet handlar om exempelvis studenter på universitetsnivå som redan vuxit upp och kan vara olika så inser jag att det behövs ett annat alternativ, kanske en obligatorisk elchocksbehandling som först nollställer alla – jag tror förresten att jag uppnått det flera gånger med mina tentor till studenterna, vilket alltså betyder att man kan jobba genusmedvetet utan att gå kulturmarxistisk bärsärkagång i det offentliga rummet. Borde inte jag få ett pris för mitt arbete? Nej, antagligen inte, men den som vill ge en donation får gärna göra det på min paypalknapp till höger, eftersom er doktor Tanja numera är arbetssökande. Det betyder dock inte att jag är sysslolös, jag har ju ett land att rädda och måste hålla mitt löfte. :-)

Jag har varit lite skadad men det kommer att gå bra, nu kan jag skriva igen

Jag blev lite skadad men det kommer att gå bra, nu kan jag skriva igen!

Dessutom är jag (tillfälligt) handikappad, som ni ser på bilden överst i inlägget, och det är förklaringen till varför jag inte bloggat sedan min KTH-kurs tog slut. Lägligt nog vreds min axel ur led för en månad sedan, just när jag skulle få lite tid över… Och smärtan är ju obeskrivlig så därför kan jag per definition inte beskriva den. Den har tidigare oftast vridits ur led på offentlig plats, bland annat i tunnelbanan och när jag haft föreläsningar – så att studenterna fått rusa fram och bilda läkarteam och vrida den rätt. Den här gången gick det dock inte så bra, den var ur led under 15-20 minuter, en granne kom till slut, och jag fick åka ambulans första gången i mitt liv. Handen var sådär trevligt mörkblå för att något blodkärl kom i kläm, och sedan dess har jag fått ha den bunden och leva enarmad, och med rädsla för att den ska gå ur led igen, varför jag inte kan röra mig och vara sådär hyperaktiv som jag egentligen borde vara, men jag står i operationskö så det här kommer att ordna sig. Man lär sig ganska snabbt att leva enarmad faktiskt. Även att blogga går bra nu, man bara trycker ner shift-knappen med en sax med andra handen för stor bokstav och punkt.

Jag måste börja ta det lite lugnt...

Jag måste nog börja ta det lite lugnt…

Och betänk att det bara är bra att jag opererar den nu, innan jag ger mig ut på gator och torg för att hålla improviserade känsloladdade tal om allt vansinne så att den i stundens hetta vrids ur led igen. Jag frågade läkarna om de inte kunde gjuta in den i cement så att den hålls fixerad fram till operationen, men de sa att de inte jobbar på det sättet, så jag får helt enkelt vara försiktig. Behöver jag nämna att den varit på väg ur led flera gånger redan? Men det har inte hänt igen, och nu kan jag äntligen använda datorn. Och så har jag en larmknapp på mig utifall olyckan skulle vara framme. Så fienden göre sig icke besvär att hälsa på eftersom den kommer att få en ambulans på sig. ;-) Det svåra är när något ramlar ner från någonstans eller man tappar något, då man ju är programmerad (nåja, inte ni kanske, slöfockar, men jag är det ;-) ) att fånga upp det som ramlat på en millisekund, vilket ju är farligt för mig, men efter tre veckor lyckades jag avprogrammera instinkten att fånga upp saker, vilket betyder att det trillar ner en massa saker till höger och vänster här utan att jag reagerar. Jag känner mig ju som en äkta PK-politiker nästan – helt utan reaktionsförmåga och när världen rasar omkring mig går jag bara vidare som om ingenting hänt. Jag kanske borde söka jobb i 7-klövern? ;-)

Snart värdelöst?

Snart värdelöst?

För att återgå till mitt HARO-föredrag. Fördumningen får ju konsekvenser på alla plan och medan svenska folket är upptaget med könsneutrala omklädningsrum och fittaktivism kan man som exempel nämna det faktum att regeringen fattade beslut om att höja den sk insättningsgarantin från 500.000 kronor till 100.000 euro för ett tag sedan, och bankerna framställer höjningen som något bra eftersom 100.000 euro ju är mer än 500.000 kronor. Idag. Det förstår ju vem som helst att om euron blir värdelös så blir svenska sparares instättningsgaranti värdelös, och bara för att få detta bekräftat  ringde jag upp en av våra största banker för att fråga om det här att koppla instättningsgarantin till euron istället för kronan inte är förenat med risker. ”Eh, ja men det är ju väldigt hypotetiskt… och osannolikt” sa banktjänstemannen, som till en början skröt om hur bra det var att den höjts, för att sedan skylla på regeringen som fattat beslutet. Jag sa att jag inte är intresserad av sannolikheter, det kan jag räkna på själv, utan jag är intresserad av principfrågan – försöker regeringen lura medborgarna? I början på 90-talet bevittnade jag ju med egna ögon en hyperinflation i Bulgarien, och bara den som behövt lämna 10 cm sedlar och en fd månadslön för en kopp kaffe, kan förstå att vi inte är skyddade mot något bara för att vi bor i Sverige, och än mindre när man kopplat svenska sparpengar till euron. Sedan kan Borg säga vad han vill om att Sverige intar en försiktig hållning. Det är handlingarna som räknas, inte pratet. Dags för politikerna att inse det. Så vad kommer att hända när det krisar ute i Europa? Jo, svenska små- (och stor-)sparare kommer att acceptera att bidra ekonomiskt för att ”rädda euron”, eftersom de annars riskerar att förlora sina egna sparpengar.  kanske lika bra att inte ha några pengar då – och istället vara skuldsatt så inflateras skulderna kanske bort? Och vad händer med Genusmaffians pengar? De har ju ändå mest pengar i det här landet. Kommer de att inflateras bort? Är det här vår räddning? ;-)

Nu märker jag att jag tappade tråden lite. Måste kolla på en av mina tio listor om vad jag skulle ta upp. Jo, jag ska ju göra lite reklam om två böcker och en tidskrift ju:

  1. Jalvings bok ”Absolut Sverige – ett land i förändring” finns nu att beställa. I den finns intervjuer med olika personer i Sverige, i den svenska upplagan även den intervju med mig från 2011 som jag tog upp i inlägget ”Glad nationaldag” där jag även skrev lite om vad ordet demokrati kommit att betyda idag.
  2. Gunnar Sandelins och Karl-Olov Arnstbergs ”Invandring och mörkläggning”  Arnstberg är professor i etnologi och Sandelin är en välkänd journalist som vågar säga även det obekväma. Bokens hemsida.
  3. Tidskriften DSM  (Debatt, Sanningssökande, Mediakritik) av Jan Gillberg.

Jag prenumererar själv på DSM och har införskaffat de två böckerna, och alltså borde ni också göra det. :-) Dessutom har jag träffat tre av de fyra och kan gå i god för att det är väl värt att lyssna på vad de säger och läsa vad de skriver.  Och missa inte att ekonomidocent Tullberg är i farten sedan ett tag:  Brist på demokratisk debatt  och Den rationella nationalstaten  och 4 läsvärda artiklar på Newsmill.

Och nu till nästa ämne – de två Axesskrönikorna från 2012 som jag efter flera försök här på bloggen fortfarande inte lyckats lägga upp på bloggen eftersom jag alltid svävar iväg. ;-) Här är de båda, som publicerats i Axess i juni och augusti (orkar/hinner inte leta upp tidningarna just nu för att få titlarna):

  1. Krönika om utbildning:
Min fd arbetsplats

Min arbetsplats under doktorandtiden

I slutet av april kom Högskoleverkets kvalitetsutvärdering av 189 svenska utbildningar vid 25 högskolor och universitet runt om i landet. Drygt var femte granskad utbildning får underkänt och den som inte rättar till bristerna inom ett år förlorar examensrätten. Ett nytt inslag (!) är att man istället för ”förutsättningar och processer” utvärderat resultaten – genom att granska hur väl studenterna når målen i motsvarande examensbeskrivningar. I Aktuellt 25/4 kunde man se en debatt mellan utbildningsminister Björklund och Camilla Georgsson, ordförande för Sveriges förenade studentkårer, där man är kritisk mot att mäta kvalitén genom att se till resultat. Här vi ser typiska tecken på den förödande rådande mentaliteten. Enligt Georgsson är problemet att ”man därigenom missar många viktiga aspekter, bland annat studenternas egen åsikt om utbildningen.” Björklund kontrade med att ”när man är student på en utbildning så har man inte fullt ut förmågan att se om den håller rätt vetenskaplig kvalitet” varpå Georgsson svarar att studenten minsann absolut kan bedöma både utbildningens kvalitet och föreläsarens kompetens.

Och studenternas ”egen åsikt” om utbildningen behöver givetvis inte alls ha med prestation eller resultat att göra (annars hade man ju varit överens i studion). Bra idé – vi mäter kvalitén genom att fråga studenterna vad de tycker om sin utbildning. ”Vad tycker du om kursen i ordinära differentialekvationer?” Svar: ”Den var kass, det var för lite fokus på hur vi kände oss som människor och för mycket fokus på differentialoperatorerna, det var avhumaniserande och kränkande.”

PENTAX ImageJag är själv härdad efter att ha undervisat studenter i över tio år. Det måste påpekas att de flesta studenter har en bra inställning och jobbar hårt för att lyckas. Det kan kanske vara så att man inom matematik är förskonad från diverse influenser. Men tecken på tidsandan stöter man på ändå med jämna mellanrum och vet inte om man ska skratta eller gråta. Ett år var det studenter som krävde en garanti i förväg att de skulle klara tentan om de la åtta timmar om dagen på kursen eftersom det i kurskatalogen stod att den ju motsvarade heltid. Ett annat år var det en grupp förstaårsstudenter som efter första föreläsningen tågade mot mig med bestämda steg med den flera kilo tunga kursboken och ett självförtroende som heter duga och proklamerade: ”Vi räknar med att klara den här kursen utan ett behöva öppna boken”. Krav på att per automatik bli godkänd för åtta timmars arbetsdag och krav på att klara kursen utan att öppna boken – det är ord och inga visor.

Jag kan bara minnas en gång när den nya mentaliteten visat sig gynnsam. Det var när jag hade en grupp lärarstudenter som fulla av vishet och uppror i sinnet efter sin första termin på Lärarhögskolan. ”De har sagt till oss på Lärarhögskolan att det är en del av vår pedagogiska utbildning att ifrågasätta allt ni gör här” var det första man fick höra. Ifrågasätt på ni, svarade jag, det är bara bra att ifrågasätta ett matematiskt bevis, då måste vi gå igenom varje tankesteg ni ifrågasätter och förstå hur allt leder fram till en sats, och om ni inte gillar det ändå kanske ni kan tänka ut ett alternativt bevis till satsen. Det blev en givande termin, och lärarstudenternas ifrågasättandeprocess ledde faktiskt till att de utvecklade ett genuint intresse för matematik – det var en win-win situation. Ibland har man tur och kan utnyttja rådande trender, även om de är galna.

  1. Krönika  om matematikens verklighet
Kan man bli för smart för sitt eget bästa?

Kan individerna i ett samhälle bli för smarta för samhällets bästa?

I förra Axess tog jag upp det här med att intelligenta människor inom vissa akademiska discipliner förespråkar verklighetsfrånvända idéer och vad detta kan tänkas bero. Många känner att delar av genusteorierna som presenteras som fakta inte stämmer med den upplevda verkligheten, och genusforskningen kontrar då med att det är verkligheten som inte hängt med i utvecklingen – teorierna stämmer. Men alla vetenskaper har inte den fördelen att man kan avgöra något slutgiltigt och en gång för alla. Men i rättvisans namn ska sägas att inte ens vi naturvetare kan vara säkra på om det egentligen finns någon verklighet. Man kunde få en inblick i de senaste teorierna kring detta fascinerande ämne i senaste Vetenskapens världs ”Finns verkligheten på riktigt?” (kan ses på SVT Play). För den som redan känner till dubbelspaltexperimentet, Bells olikhet, Schrödingers katt, EPR-paradoxen och Heisenbergs obestämdhetsrelation som erbjuder allehanda intressanta tolkningar av verkligheten (ang determinism, lokal kausalitet, spöklik avståndsverkan, existens av en objektiv verklighet – det är bara att välja vad man ska tro på) så får vi här ytterligare något intressant att grubbla på: är den verklighet vi upplever i själva verket ett hologram, där den egentliga informationen är lagrad vid universums ”rand”? Fysikerna förbereder nu experiment för att testa denna ”holografiska princip”.

I programmet framförs då den i sammanhanget helt naturliga tanken att matematiken inte bara är en mänsklig uppfinning i form av ett verktyg för att beskriva och förutsäga fysikaliska fenomen, utan att den har en oberoende existens som ”den underliggande strukturen” vid randen, och verkligheten är därmed en projektion av ett rent matematiskt objekt – nämligen den samlade matematiskt paketerade informationen vid randen, och därmed är ju matematiken verkligheten. Det finns därmed ingen principiell gräns för vår förmåga att förstå det vi kallar verklighet – i synnerhet inte om man är matematiker.

Ni har säkert alltid undrat hur man kan veta att det finns ett oändligt antal primtal

Ni har säkert alltid undrat hur man kan veta att det finns ett oändligt antal primtal – så här vet vi det!

Jag vet att matematiken för vissa tycks obegriplig och många har fram till universitetsstudierna aldrig ens stött på ett matematiskt bevis, vilket är absurt då bevisföring är matematikens kärna och jag tänkte därför bidra till folkbildningen med ett bevis för att det finns oändligt många primtal. Ett motsägelsebevis, där vi antar att motsatsen till det vi ska bevisa gäller, och visar att detta leder till en motsägelse. För det första kan varje heltal på precis ett sätt skrivas som en produkt av primtal (aritmetikens fundamentalsats), där ett primtal ju är ett tal som bara är delbart med talet 1 och sig självt. Antag nu att det finns ändligt många primtal som vi döper till p_1, p_2, p_3,\dots , p_N där p_N är det största primtalet (ett sådant måste ju finnas om de är ändligt många). Låt oss nu bilda talet Q= p_1xp_2x\dots xp_{N}+ 1, alltså produkten av alla primtal och denna produkt plus talet 1. Detta tal Q måste då kunna skrivas som en produkt av primtal (och därmed vara delbart med vart och ett av de primtal av vilka det är en produkt). Men vilka skulle det vara? Delar vi Q med vilket som helst av de existerande primtalen p_1,\dots ,p_N så får vi alltid resten 1, så Q är inte delbart med något av dem. Så antingen måste Q vara ett nytt primtal eller så är det delbart med ett okänt primtal som inte finns med bland de vi antog fanns. Således var antagandet om att det finns ändligt många primtal fel, och därmed har vi visat att det finns oändligt många primtal.

Sådär – ursäkta att ni fick plöja dem, men det är bara bra för era hjärnor att få se ett matematiskt bevis så ni inte blir dementa :-) – kaffe och matematiska bevis är det mest effektiva för att stoppa åldrandet, det har min egen forskning visat – och beviset är jag själv, med tanke på all galenskap hade jag ju fått en hjärtattack för länge sedan om jag inte ägnat mig åt den meditation som matematiska grubblerier innebär. En annan metod att förlänga sitt liv är att sänka sin ämnesomsättning, och det enklaste är då att sätta sig i kylskåpet en timme om dagen – om man får plats och inte preppat mat inför den kommande ekonomiska kollapsen, annars kan man ju alltid köpa en frysbox och ställa in den på upptining om ett sekel – då är genusvansinnet garanterat borta, liksom euron och alla nu levande galningar. Vad sägs tex om att skriva en artikel med titeln ”När folket röstar fel är författningsdomstolen sista utposten” ? Citat: ”I politiska diskussioner i Sverige pratar vi sällan om det, men det är tyvärr en svaghet som demokratin har: ibland röstar folk fel.” Jag ska återkomma till Selimovic om ett tag. Och ni (= Dolf) kan lika bra sluta tjata om att jag ska läsa 1984 – varför ska jag det när jag redan lever i det? Det är bara att beskriva verkligheten idag – det blir säkert minst lika bra som den där boken.

PK-debatt-Josefsson-2Sedan måste ni se Publicistklubbens debatt ”Våga (vägra) ta debatten” - verkligen underhållande att se Linderborg tappa fattningen och motsäga sig själv hundra gånger och vifta med höger-handen mot Josefsson – har hon blivit nazist eller? ;-) Josefsson har min fulla respekt, en av få (det finns faktiskt ett par kvar) journalister man kan ha förtroende för och som säger kloka saker. Väl värd att se denna debatt om huruvida folk ska få prata (tack tack, men vi har redan diskuterat i flera år bakom er rygg) om den förda politikens konsekvenser vad gäller invandringen (man får ju inte säga ”massinvandring” för bara 100.000 pers om året – däremot är det  en ”massavvisning” när 50 personer ska utvisas – och den får man mer än gärna prata om). Det finns en punkt där båda gör en korrekt analys dock – missnöjet med den förda politiken kommer att växa – oavsett om folk ”får” prata om det eller inte i media. Det gäller både EU-frågan och invandringen och kemikalier i vardagen och andra obekväma aspekter av verkligheten där samhället lyckats mindre bra. Ty verkligheten är verkligheten och den är lika verklig för den som tittar ut genom köksfönstret varje dag – oavsett om man i media och på tidningsredaktioner kallar det för ”mångkultur” eller ”multikulturalism” eller uppfinner ännu fler begrepp, så ser vi det vi ser – kalla det vad ni vil - verkligheten förändras inte genom att döpas om. Nåja, personligen ser jag en stor skog när jag tittar ut genom köksfönstret, och bakom skogen finns vatten, och efter det ser jag något slottliknande som tillhör Danderyd (tror jag) men efter det kan man nog skymta lite mångkultur, eller förlåt, jag menar multikulturalism, eller ska det vara mångkulturalism eller multikultur? Jag kan inte hålla isär begreppen länge. Och faktum är att det inte spelar någon roll om man inte har koll på dessa nya begrepp. Som sagt – se debatten om att ta debatten HÄR .

solstormTy liksom med genusfrågan så löses inga reella problem genom att sätta akademiker vid ritbordet – det vet vi ju vid det här laget – könet existerar fortfarande och har inte dekonstruerats, den kritiska vithetsforskningen har fortfarande inte förändrat min hudfärg, det kommer däremot stranden här ute att göra på bara en månad i sommar, mycket mer effektivt än de kritiska vithetsforskarnas 20-åriga forskning lyckats göra, vilket visar att vi verkligen slösar på skattepengarna, som istället borde gå till mina kommande projekt. För att inte tala om min axeloperation, som hade blivit av direkt om pengarna gått till vården istället för några tusen genusprojekt. Jag tror jag ska skriva en genusrapport: Dekonstruktionen av den hegemoniska vithetsnormen genom att sola och bada på stranden – hur är vithetsnormen kopplad till solaktiviteten och kan en geomagnetisk solvindsinducerad storm påverka maktbalansen på Jorden? Kan vi vidare bryta vithetsnormen genom att låta allt vitt ljus brytas i ett jätteprisma? Får vi en större färgmångfald då? Fysiken, som vi genusforskare egentligen inte tror på, kan som av en slump råka komma till användning här. Denna spektrumstudie syftar till att bygga, cementera och slutligen rikta allt vitt ljus mot ett prisma som bara kommer att kosta hela höstbudgeten.

Rotating_earth_(large)Att svenska staten går i konkurs måste dock noga vägas mot de fördelar det innebär att låta den vite mannens reflekterade hudfärg passera genom ett mångfaldsprisma, och undersöka om spektrat blir kontinuerligt eller diskret. För särskilt diskret är ju inte den vita mannen som roffar åt sig och tar för sig av allt det goda i världen, medan vi genusforskare står på bar backe och inte får något i ett kvinnofientligt land som Sverige, som för övrigt borde förintas, men före det vill vi undersöka den osynliga mörka struktur som ligger mellan oss och dem som absorberar vissa våglängder – vi vill med andra ord undersöka ett absorptionsspektrum för att förstå vad som ligger mellan oss och den totala oinskränkta makt som vi eftersträvar. Till dess och under hela projektets gång kräver vi för övrigt att solen kommer i vår ägo, vi vill ha ett papper som visar att vi äger solen och ha alla rättigheter till den samt tillhörande solaktivitet, ty utan den förbannade solen hade den vite mannens hy inte varit vit och vi tror att vi genom att manipulera med kärnbränslet där inne kan upplösa vithetsnormen. Vi förbehåller oss rätten att eventuellt upphäva årstiderna genom att räta upp Jordens lutning på 23.5 grader mot banellipsens normal så att det blir jämställt i årstidsfrågan och soltillgången. På så sätt hoppas vi att alla på sikt får samma hudfärg, vilket kommer att platta till alla ojämlika strukturer.

Med vänlig hälsning,

Tanja och genusmaffian i samarbete

Inte för att verka galen, men jag tror att solen tillhör mig faktiskt.

Inte för att verka galen, men jag tror att solen tillhör mig faktiskt. Om inte så tänker jag köpa den till mitt genusprojekt.

Nä, nu skojar jag bara – inget samarbete med genusmaffian här inte. Men att äga solen vore ju fördelaktigt. Är det NASA man ska kontakta? Eller utomjordingarna här utanför mitt fönster? Eller är det tillresta genusvetare som könskodar kottarna, jag ser nog lite dåligt… Kanske Bilderberggruppen redan äger solen? Kan ni lägga in något på mitt paypal så jag kan köpa den från dem, undrar vad den kostar? Jag har letat på Blocket men ingen säljer ju solen. Jag trodde man kunde köpa allt för pengar, vad är det här för vansinne!? Nåja – om ingen redan äger den så utropar jag mig till dess ägare nu, jag har trots allt studerat solfläckarna sedan jag var 12 och har en relation med solen som få andra, ni kan inget om solens magnetfält medan jag studerat det dagligen. Jag ser nu att mitt worddokument är 8 sidor, det kanske får räcka nu då? Jag antar att ni redan är jättesura för det här långa inlägget så jag tar nog och slutar nu. Vi ses i kommentarsfältet. Imorgon då antar jag, efter att ni hunnit läsa hela inlägget och sett debatten. :-) Jag tror det här blir mitt sista megalånga inlägg faktiskt, jag har också fått nog av att ha en så här oöverskådlig blogg – jag hittar ju inget här själv längre.

Tips –  svensk PK syntax error i SVT Debatt (s)-Expo-Mustafa

Och glöm inte se PK-debatten med Josefsson och Linderborg

Relaterat: Haro – ett ljus i mörkret

Läs även:

Feministisk Gryning inbjuder till konferens 

Förslag: Gör det straffbart att kritisera feminism

Bittergubben om granskande UU-rapport som kartlagt genusbloggarna  (jag har läst rapporten, den är helt undermålig både språkligt och innehållsmässigt ska ta upp den i nästa inlägg tänkte jag).

Aktivarum: intervju om jämställdism

Genusdebatten om genusdebatten

Toklandet om tok


Akademikerna och det sunda förnuftet – finns verkligheten på riktigt?

mars 22, 2012
Jag

Det gäller att stå stadigt med fötterna på Jorden så man inte blir indragen i alla svarta hål där ute.

För det första tänkte jag bara, eftersom det under de senaste fem dagarna inkommit hela två mail med synpunkter angående förra inlägget  säga att jag svarat på detta här i kommentaren guilt by association?  Det var ju inte många dagar sedan en journalist kom med något liknande angående TFS som jag kommenterat här  och där det visade sig att journalisten glömt att granska sig själv. ;-) Jag vill passa på att tacka dem som bemödar sig om att granska min verksamhet trots att den låg vilande i över sex veckor – det vore ju alldeles förfärligt om allt inte gick rätt till, och vi inte hade en saklig debatt i sann demokratisk anda där vi diskuterade sakfrågor, som tex genusvansinnet, utan istället började diskutera om en länk leder till en annan blogg som i ett annat inlägg har en kommentar med en länk till en  annan blogg som länkar till en kommentar i en blogg där det i ett annat inlägg står något olämpligt i en kommentar. Och det vore ju inte bra om jag inte kunde  svara på frågor ställda av vissa som följer varje steg jag tar, vilket påminner mig att jag därför inte hann ta steget till ICA idag för att köpa mjölk och därför får jag dricka mitt te lika urvattnat som vissa journalisters artiklar på nätet.

Relaterat: Aktivarum om hen-skyltar  och Aktivarum om TFS.

Tänkte passa på att lägga upp min krönika från Axess nr 2 med tema ”Tabula rasa? Om hur evolutionsläran kan vidga vår förståelse av vad det innebär att vara människa.” Det går att läsa några av artiklarna på nätet, som ”Konsensuskultur hotar vetenskapen” ”Därför blev kön en konstruktion”  och ”Nationalismens dilemman”  Om man är prenumerant eller blir plus-användare kan man läsa många av artiklarna HÄR på huvudsidan och HÄR  finner man lokal återförsäljare för lösnummer. Följ även Axess kulturblogg. Här är min krönika (sid 68):

Hög IQ är ingen garant för sunt förnuft, om man använder sin analytiska förmåga som behövs för att lösa ekvationer till att ställa upp verklighetsfrånvända genusteoriernusteorier

Hög IQ är ingen garant för sunt förnuft, om man använder sin analytiska förmåga som behövs för att lösa ekvationer till att ställa upp verklighetsfrånvända genusteorier som ingen som befinner sig i verkligheten känner igen sig i.

”Bruce Charlton, professor i medicin och författare till boken ”Thought Prison – the fundamental nature of political correctness”, skrev (inspirerad av evolutionspsykologen Satoshi Kanazawa) 2009 en artikel i Medical Hypotheses: ”Clever sillies: Why high IQ people tend to be deficient in common sense” (tillgänglig på nätet). Där lanserar han flera intressanta tankar kring det moderna fenomenet att intelligenta människor förfäktar åsikter som strider mot det sunda förnuftet, definierat som de (genom det naturliga urvalet frambringade) instinktiva och rationella sätten att bedöma, analysera och handskas med vardagliga situationer som rör det sociala samspelet mellan människor. Vi får ofta anledning att förundras över hur mycket abstrakt nonsens som produceras inom viss modern forskning för att ”problematisera” och framför allt lösa triviala vardagliga problem. Ett exempel är från SOU 2009:64, där man tar upp att pojkar ofta talar utan att räcka upp handen i skolan, vilket ska lösas genom en ”dekonstruktion av den hegemoniska maskuliniteten på en (eller många) genusforskares ritbord istället för genom en enkel tillsägelse om att handuppräckning gäller (det funkade ju förut?). Men analyser och välfungerande lösningar baserade på sunt förnuft som redan är välkända hos den stora massan kan ju knappast räknas som nydanande forskning, och det gäller att kunna motivera sin verksamhet.

Kortsiktigt kan det löna sig att hänga på vansinnet

Kortsiktigt kan det löna sig att hänga på vansinnet

Där en normalintelligent person, eller en högintelligent person utrustad med sunt förnuft skulle förespråka en viss förklaringsmodell, kan en högintelligent person (ofta aktiv inom akademin) som forskar inom ett visst område komma med helt absurda och verklighetsfrånvända förklaringar som strider mot det sunda förnuftet, och Charlton föreslår att detta beror på ett systematiskt överanvändande av abstrakt analys inom områden och för problem där detta inte är adekvat. Däremot kan det vara ett uttryck för sunt förnuft i sig att producera dessa enfaldiga (men sofistikerat uttryckta) idéer då det är gynnsamt för karriär, social status och därmed reproduktion eftersom uppvisandet av intelligens i form av abstrakt tänkande och analytisk förmåga är attraktivt. Charlton menar att det är mer sannolikt att en icke-expert ur det breda folklagret drar en korrekt slutsats gällande ett socialt fenomen än en akademiker som i sin iver att producera något nytt finner något icke-intuitivt som strider mot den evolutionärt utvecklade psykologin manifesterad som ”sunt förnuft”.

Enligt Charlton fungerar detta stigmatiserande av det sunda förnuftet hos den intellektuella (och politiska) eliten som ett sätt att bevara makten, och högintelligenta har helt enkelt en bättre förmåga att formulera abstrakt nonsens som strider mot det sunda förnuftet. Men det är knappast så att alla dessa sociala ingenjörer i form av genusvetare och andra alla är högintelligenta, utan jag tror att flertalet är normalbegåvade medlöpare, som hakar på en enfaldig trend att köra över det sunda förnuftet och beprövad erfarenhet för att gynna sig själva. Frågan är, och den frågan ställer sig även Charlton i slutet av sin artikel, om detta överanalyserande som leder till felaktiga slutsatser som blivit allmängods (som ofta heller inte får ifrågasättas) inte är långsiktigt destruktivt rent evolutionärt. Så här avslutar han: ”Det återstår att se huruvida den genetiska självförstörelsen hos IQ-eliten även kommer att leda till självförstörelsen av de samhällen de styr över”.”

Källa i Medical Hypotheses:  ”Clever sillies: Why high IQ people tend to be deficient in common sense” – läs gärna hela artikeln!

Annat viktigt: Väst driver på fördumningen av Östeuropa!

Relaterade blogginlägg:  Vem lurar vem (reciprok alturism)?Repris på genusperspektiv och snälla apor (Lasse Bergs nya tes)En vetenskaplig ansats till förståelse (den svenska förfallsfunktionen) , Genusforskare delar gener med brödlimpa.

Tur min forskning är verklig

Min forskning var tydligen redan lagrad vid universums rand...

Men i rättvisans, jämställdhetens, demokratins och vetenskapens namn ska nämnas att inte ens vi naturvetare kan vara säkra på om det finns någon verklighet. Mer om detta fascinerande ämne i senaste Vetenskapens värld på SVT Play – se den här (börjar min 8.30) och notera att under de sista tio minuterna kommer betydelsen av matematiken in i samband med den holografiska principen, där tanken framförs att matematiken inte bara är en mänsklig uppfinning utan har en oberoende existens som ”den underliggande strukturen”, där verkligheten alltså är en projektion av ett rent matematiskt objekt – det enda verkliga i egentlig och verklig mening, och därmed är ju matematiken verkligheten. Det finns därmed ingen principiell gräns för vår förmåga att förstå det vi kallar verklighet – i synnerhet inte om man råkar vara matematiker. ;-) Känns bra att veta att den moderna teoretiska fysiken stödjer tesen, eller snarare sanningen, att det jag framför på bloggen är den verkliga verkligheten, och att den som alltså har något att invända måste bevisa sin invändning genom att formulera den matematiskt och ta den till Universums utkant (eller snarare utanför själva Universum – lycka till kära genusforskare! ;-) ) och lagra den där för att sedan återge informationen i form av ett hologram som når mitt vardagsrum.

Det där fixar Genusmaffian på nolltid med sin tekniska kompetens och kunskap om de patriarkala universella strukturerna. Det finns både fördelar och nackdelar med att vår fysiska verklighet är ett hologram – den stora nackdelen är som alla förstår  att mitt exjobb Matematiska modeller inom kosmologi  i så fall inte är så verkligt som jag trott, men den stora fördelen är ju att min doktorsavhandling Asymptotics of Eigenpolynomials of Exactly-Solvable Operators är verklig. Jag som alltid trodde att jag upptäckt universum i  exjobbet medan jag konstruerat matematik i avhandlingen, men nu visar det sig alltså att det kanske är tvärtom…  Se nu Vetenskapens Värld-programmet (SVT PLAY min 8.30-59) så inser ni hur det ligger till med allt! :-)


Birro, matematikerna och genusflanöser i P1

oktober 21, 2011
Axess nr 7/2011

Axess nr 7/2011

För några veckor sedan utkom det senaste numret av Axess Magasin med tema ”Det kulturella kapitalet”. Flera av artilklarna går att läsa på nätet: Konsten att göra goda affärer, Den goda smakens pris, Litteratur på utförsäljning, Att paketera kulturhistoria, Konsten och kapitalet sitter i samma båt, Attraktionsmakten, Ryska ikoner på väg till Sverige, Klarspråk om Churchill. Och glöm inte att följa Axessbloggen!  Min egen krönika återfinns på sidan 66, här är den:

Birro och matematikerna. Den 10 augusti lanserade Marcus Birro (vars alster jag annars väldigt ofta uppskattar), under rubriken ”Det som inte går att bevisa är en stor del av mitt liv”  en ny konspirationsteori i Expressen – världen styrs av matematiker. Dessa män och kvinnor ska enligt Birro med sina ”staplar, siffror och diagram” regelbundet ägna sig åt att ”förminska allt mänskligt så att det ryms i en uträkning”. Det skulle jag vilja se – det är i så fall ett resultat i Nobelprisklass. Dessutom befolkas tydligen svenska tidningars kultursidor av matematiker (om det ändå vore så väl…) som sönderdelar, krånglar till och silar allt genom genusfilter (!) vilket leder till ”exkludering”, som är ”en vanlig syn bland matematiker” (?). Birro skriver att han kom på kant med matematikerna dagen då hans högstadielärare introducerade ”matematik med bokstäver” och att han då inte fattade någonting, vilket kanske säger mer om svensk matematikundervisning än om Birro.

Hur står det till med matematikkunskaperna egentligen?

Hur står det till med matematikkunskaperna?

Låt mig säga ett par saker om matematik och oss matematiker. Medan andra (genusvetare och kanske de kulturskribenter Birro talar om?) ägnar sig åt att göra det enkla och uppenbara komplicerat och totalt obegripligt, arbetar man som matematiker istället hårt och målmedvetet för att göra det komplicerade och invecklade så enkelt och begripligt om möjligt. Och medan det i andra sammanhang (exempelvis på kultursidorna) ses som negativt att generalisera, är detta något som istället är både tillåtet och tillrådligt inom matematiken, och i matematiken kan man dessutom generalisera utan att dra förhastade slutsatser. Vidare, om man generaliserar sina resultat så att de täcker så många fall som möjligt så slipper man behandla varje specialfall, särfall och psykfall var för sig – det är där bokstäverna kommer in – och detta sparar en hel del tid, och skiljer sig alltså från hur man måste arbeta som opinionsbildare, vilket jag lärt mig den hårda vägen. Slutligen vill vi inget hellre än att inkludera så många som möjligt till att ta del av och förstå våra forskningsresultat, men dessvärre tillåts vi oftast inte publicera dem på kultursidorna.

Vad är det för matematiker som sitter på kultursidorna?

Vad är det för matematiker som sitter på kultursidorna?

Vidare, enligt Birro, låter sig matematiker inte svepas med av känslor, Christer Sturmark är en av matematikerna, och matematikerna försöker beskriva Birros förälskelser med formler! Men Sturmark är ingen matematiker, det är i hög grad känslor som driver matematiker att ägna åratal av sitt liv åt matematiska problem de fascineras av, och även om Birros val av partner skulle kunna förklaras med någon matematisk modell, så försöker (och kan) inte denna modell ersätta Birros känslor eller hans förälskelse – bara beskriva, förklara och förutspå processen.Att syssla med matematik är ren meditation, att befinna sig i ett konstant flow-tillstånd och definitivt en andlig verksamhet. Jag har ett passande lästips till Birro: den teoretiske fysikern Paul Davies böcker, tex ”Gud och den nya fysiken” eller ”I huvudet på Gud”. Annars finns det ett formellt gudsbevis att läsa av matematikern Kurt Gödel – men det innehåller bokstäver. Nä, Birro, det är inte ”matematikernas” fel att du inte orkar läsa kultursidorna, och Humanisternas ”Gud finns nog inte” är inte en ”matematisk slutsats”, som du skriver, (följt av ”tänk om Humanisterna och resten av matematikerna har fel”!). Dels finns mig veterligen inget matematiskt bevis, och funnes det skulle ”nog” inte förekomma i påståendet. Du måste helt enkelt prata om något annat än oss matematiker.

Läs Birros artikel i Expressen. Flera matematiker har reagerat på den, konstigt nog, jag trodde inte vi läste kvällstidningar. Men det är ju tur att Expressen finns, hur skulle vi annars få reda på saker som att MC Hammer håller på att utveckla en sökmotor som ska konkurrera ut Google?

” Det handlar om ett förhållande som går djupare än nyckelorden, sa han enligt CNN.com och hävdade också att den nya sökmotorn kommer att vara bättre än exempelvis Google. Tanken är WireDoo inte bara ska ge direkta resultat av det man eftersöker, utan även information om relaterade ämnen. Sökmotorn säljs in med de effektfulla orden: ”Search once and see what’s related”, rapporterar CNN.com.”

När jag är klar ska jag tömma dammsugaren

Det ska bli intressant att tömma dammsugaren

För den som har gmail låter inte det där som något nytt. Om jag tex skriver ett mail till en professor för att fråga om multipla rötter ingår i kursen så dyker det genast (och då menar jag verkligen genast – medan jag skriver mailet) upp en gardin i högermarginalen i min gmail med information om hur man får multipla orgasmer, hur man multiplicerar med Jalusimetoden, att de multinationella företagen drar ner lönerna och att multipel skleros oftare drabbar kvinnor – allt relaterat till de polynom med multipelrötter jag skrev om i mailet. Det ska bli intressant att se hur MC Hammers internetverktyg kommer att se ut. Expressen kunde istället skriva om något mer relevant ämne, som den sökmotor jag själv utvecklar just nu för att dammsuga nätet på likasinnade, och som jag kallar Den Virtuella Dammsugaren DVD. Men det kan ju inte Expressen känna till, eftersom projektet är hemligt och jag inte har släppt ut sökmotorn än, och det beror bland annat på att den är för bra. Den skulle till exempel kunna upptäcka att det är jag som ligger bakom den här bloggen, och den informationen kan kapas av grävande journalister och nå media, något som vore förödande för mig. Jag kan redan se rubrikerna framför mig: ”Expressen avslöjar: Tanja B ligger bakom Tanja B:s blogg!” Och vi vet ju redan hur ett drev kan se ut, och det har jag verkligen inte tid med nu.

Så här kan det se ut på Aftonbladets kultursidor när matematikerna varit framme

Så här kan det se ut på Aftonbladets kultursidor när matematikerna varit framme

För att återgå till Birros artikel, det finns mycket mer att säga om den, men jag orkar faktiskt inte, och jag förstår inte att så många matematiker reagerade på den, men här kommer ett till lästips till Birro: ” The Fifth Miracle: The Search for the Origin and Meaning of Life” och så glömde jag ju att rekommendera matematikern Ian Stewarts böcker.  Fast mest av allt skulle jag vilja rekommendera lite grundläggande Calculus och det vore bra om Birro kunde få med sig alla ”matematiker” på de svenska tidningarnas kultursidor, så skulle vi kunna bilda en liten studiecirkel. Det skulle iofs betyda att jag måste umgås med kulturnissar IRL – men vad gör man inte för kampen? :-)

Andra matematiker som bloggat om Birros artikel: Elin Ottergren här och Olle Häggström här. Bloggen Susanna’s Crowbar om artikeln här. Jag hoppas ni hörde matematikern Gunnar Berg i Filosofiska rummet 25 september: ”Finns matematiken?” och för den som istället vill lyssna på ett genusprogram så kan jag rekommendera ett äldre filosofiskt rum: ”Genusperspektivet och forskningens frihet” där jag själv medverkade förra året och missa inte Filosofiska Rummet nu på söndag, som har titeln ”Makt och förtryck”  – gäster är kulturvetaren Petra Ragnerstam, kulturjournalisten Per Svensson, filosofen Jeanette Emt. Alltså en massa matematiker som tänker sönderdela världen i dess minsta beståndsdelar och lägga in de söndersmulade resterna i ett stapeldiagram.

Kan man som kvinna bara gå ut och gå utan stegräknare?

Kan man (eller jag menar kvinna) som kvinna helt enkelt bara gå ut och gå? Vem äger utomhuset, irrandet, flanerandet och vem äger egentligen P1:s Kulturradion?

Och på tal om radio så kom jag just på att jag ju glömt lyfta fram ett jätteintressant genusprogram jag råkade höra i somras (30 juni): 45 minuter värdefull programtid till ”Kulturradion på spaning – Vart ska jag gå? Ut?” Här kan vi höra framstående genusforskare granska flanösbegreppet. Kan man som kvinna verkligen bara gå ut och gå? Ja, det var faktiskt vad jag själv gjorde denna sommardag med radion på i mobilen i hopp om att få höra ett vettigt program. Istället blev det det här:

”Ordet flanör hör det förra sekelskiftet till, men det här programmet handlar nu inte om männen på gatan. Kan det paradoxalt nog ligga ett stråk av revolt i ordet flanös idag? En kvinna som flanerar avsiktslöst utan stegräknare. Är det över huvud taget möjligt att röra sig på det sättet längre? Vad är det som driver gåendet? Vems är utomhuset? När övergår strosandet till irrandet? Vad betyder gå av sig? Katarina Wikars promenerar en stund med författaren Maja Lundgren, diskuterar flanösstrategier med Ulrika Dahl, lektor i genusvetenskap medan radioproducenten Jenny Teleman vandrar i de fotspår hon som nioåring trampade upp på kyrkogården. Lars Hermansson går meditativt och Kristina Törnqvist läser Söndag mellan Odengatan, Birger Jarlsgatan och Roslagsgatan av Anne-Marie Berglund.”

Och jag funderade faktiskt på att förlänga min promenad till radiohuset för att delta i debatten, men innan jag hann ändra färdriktning hade de redan pratat klart om flanerandet, på 45 minuter, konstigt nog.  Man kan lyssna på det här (mp3).

Med dessa visdomsord inleds programmet:

Vilket håll ska jag gå?

Åt vilket håll ska man egentligen gå? Vad händer när stan tar slut? Var hamnar man om man tar fel buss? Detta dilemma undersöks av ledande genusforskare på spaning efter ett genusperspektiv på gåendet och irrandet.

”Man måste komma till en punkt liksom när stroset rinner ner från huvudet och tanken ner i axlarna genom magen och sätter sig i benen – då sätter det sig mellan knäet och foten. Det är där, som det sitter, och litegranna i blicken. Och efter någon stund så kommer du in i en rytm, som gör att… inte bara benen går av sig självt, det gör de litegrann liksom, de drar dig. Men att du också får de här korta impulserna: jag ska gå hitåt. Nej förresten! Jag gör inte det, jag går hit. Nej, jag vill gå dit mot det där ljuset, den där gatan har bättre ljus, det vill jag gå upp i! Näääe, här tog ljuset slut! Jag svänger här, och går vidare, det här blir mycket längre, men det gör ju ingenting för där borta ser jag en brandbil som jag vill se. Och så snurrar jag och så plötsligt kommer man till en busshållplats –det här var ju inte min buss! Ah, men det gör ingenting, jag tar den här bussen och åker till Södra Station, det blir ju helt bakvänt, men sen fortsätter jag, jag skulle egentligen in till Gamla Stan och fika, fast nu hamnade jag ju faktiskt nästan hemma, nä jag går hem istället.” * musiktrudilutt * och så tar nästa genus-gå-expert vid:”Ibland så går jag, tills stan tar slut, jag tror inte det är nyfikenheten, jag ser inte så mycket, lärde mig tidigt att inte se män rakt in i ögonen, så jag går inte runt på gatorna och flörtar, jag bara går, det är ganska likgiltigt åt vilket håll! Ibland kan jag bestämma en rutt och sedan, helt plötsligt, ta av åt ett annat håll. Det spelar ingen roll…. Jag går helt enkelt av mig – tills stan tar slut.” osv med mera ändlöst babbel. Lyssna själva. Flanösstrategier!?

Text

Jag har redan nött ner golvet framför tavlan flera millimeter

Låt mig informera dessa genus-gå-experter om hur vanligt folk flanerar och går – vanligt folk går till jobbet, jobbar, och går sedan hem. Möjligtvis går de till affären och handlar, eller går en promenad i skogen till helgen. De har inte tid att genus-gå utan mål och mening för att sedan tömma statskassan på pengar i sin analys av gåendet. Min egen flanösstretegi är att varje dag på väg hem gå runt på genusvetenskapliga institutionens tak medan jag grubblar på ett olösligt matteproblem. På så sätt hoppas jag kunna nöta ner eländet inom ett decennium. Måste ju jobba på alla fronter. ;-) OBS! Pär Ström (som bloggar på Genusnytt) är aktuell med en artikel på SVD Brännpunkt, en reaktion på denna artikel, och idag kom ytterligare en replik på samma artikel (Pär Ström är förresten även aktuell med rapporten ”Storebror på facebook” (gratis pdf ). Pelle Billing har bloggat om debatten i ”Politiskt förslag paketeras som kvinnofråga. där vi också får veta att strävan efter 50/50-könsfördelning på arbetsplatser finns inskrivet i Diskrimineringslagen. Pär Ström avslutar sin artikel i SVD med ”Problemets kärna är en missuppfattning av vad jämställdhet är. Många tror numera att jämställdhet är att det finns lika många personer av vardera könet i samhällets alla vinklar och vrår. Medan jämställdhet egentligen är samma rättigheter och skyldigheter för könen. Sedan får utfallet bli vad det blir.”

Det kan man ju tycka, men faktum är att prop 2005/06:155  (Nya mål i jämställdhetspolitiken) som klubbades igenom våren 2006 fastställde följande:

”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen [obs! Regeringen våren 2006] finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle” (jag har tidigare tagit upp detta i ”När lika möjligheter blev 50/50″)  så politikernas jämställdhetsbegrepp har uppenbarligen ett annat innehåll. Likaså är det lagstadgat att kvinnor och män ska fördela det obetalda hushållsarbete jämnt (ett av de fyra delmålen i samma prop 2005/06: 155 – även om flera remissinstanser ställde sig frågande till hur kontrollen ska ske): ”En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet”. Det är här värt att notera att man i all sin genusmedvetenhet glömt att lagstadga hur samkönade par ska fördela hushållsarbetet!

Att diska är en kvinnofälla. En man som diskar utvecklar däremot sin potential.

Att diska är en kvinnofälla. En man som diskar utvecklar däremot sin potential.

Igår valde tydligen moderatstämman att ta bort formuleringen ”jämn fördelning av oavlönat hushållsarbete” i förslaget till partiets nya idéprogram. Filippa Reinfedts uttalande ”Ärligt talat, människors värde definieras inte av hushållsarbete. Vi ska inte berätta för människor hur de ska fördela sitt hushållsarbete” har citerats flitigt i alla medier och är idag en riksnyhet. Ärligt talat, ska vi vara imponerade? Får jag steka pannkakorna helt själv i fortsättningen? Tack, tack snälla politiker – äntligen har ni gjort er förtjänta av skattepengarna! För en moderat röst får du frihet att diska i ditt eget kök – otroligt generöst! Förresten, så länge vi har de gällande jämställdhets-politiska målen, och så länge jag är ensamstående och måste göra allt hushållsarbete själv, så kräver och förväntar jag mig givetvis att få hit en skattefinansierad man som gör den andra hälften av mitt hushållsarbete. Minst en gång i veckan måste han komma och diska, dammsuga, byta kattsand, tvätta och röja bland mina postits-lappar! :-)  Var finns formuläret för en ansökan? Ska man skicka den till Försäkringskassan eller direkt till Regeringskansliet?


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 829 andra följare

%d bloggers like this: