Konsensuskultur och genusfysik

maj 21, 2011

Nu är det nya numret av Axess Magasin  ute, och temat är konsensuskultur. Flera av artiklarna återfinns på nätet: I skuggan av framtiden,   Baksidan av konsensus, Pippi och Sveriges särart, Samarbetslandet, Samförstånd som statsreligion, Och glöm inte att följa Axessbloggen!  Axess Magasin går att köpa i välsorterade Pressbyråer, annars teckna prenumeration HÄR.  Axess höll i veckan även ett intressant frukostseminarium på temat Konsensus, åsiktspluralism och grindvakter, som jag återkommer till när det kommer upp på Axess Play. (Uppdatering! Nu är videon uppe – se detta inlägg!) Min krönika Svåra lösningar på enkla problem (lista på resten här  – ni finner dem utspridda på bloggen) i Axess återfinns på sidan 66 – den ligger inte ute på nätet men överensstämmer innehållsmässigt med mitt blogginlägg ”Vad var det jag sa?”  (vilket betyder att den faktiskt ligger på nätet, men i en utvidgad version) som ni alla så klart redan läst. Och med alla menar jag även det tillskott av 8.000 nya läsare jag fick under gårdagen, eftersom min statistik då gick från det sedvanliga 1.000-2.000 till 10.035 som ni kan se på skärmdumpen nedan till vänster, vilket slog mitt gamla rekord på 5.209 efter inlägget ”Ett skräckexempel på Genusväldet”.

Min statistik gick upp till 10.035 igår

Min statistik gick upp lite, till 10.035 igår - ledsen att det här ser ut som en fallossymbol.

För den som är ny går det att finna alla inlägg på bloggen under Alla inlägg , jag hittar knappt något själv på bloggen längre så jag var tvungen att organisera det lite, präglad som jag är av den ”manliga rationalitet” som Södertörn Högskolas rektor förkastar i den av Skolverket beställda rapporten Genus och text som granskar hur ”jämställda” skolans fysikböcker är (och som jag skrivit om här och här) och med risk för att verka tjatig, låt mig ändå en sista gång lyfta fram en sammanställning av några av de djupaste insikterna i denna 69-sidiga text som Skolverket rekommenderar till blivande lärarutbildare. Jag var själv en sådan under doktorandtiden, och som ni kan se på tex denna tenta från 2006 så frågar jag efter en normalvektor till ett plan, och försöker därmed undermedvetet normalisera normalbegreppet inom matematiken. Vi vet alla att de förhatliga normerna  (metoder att beräkna längden av en vektor i ett normerat rum) inom matematiken upprätthåller föreställningar om hegemonisk maskulinitet. Bara det patriarkala påfundet att mäta något, när alla vet att en vektor är lika elastisk som en genusforskares fantasi, visar att man är ute på hal is, men även det är ett felaktigt påstående, då det här med halhet bygger på manliga föreställningar om friktion och motstånd mot genusvansinne.

Glöm inte att genus även är ett begrepp inom algebraisk topologi

Genusbegreppet är även matematiskt

Men jag blev som bekant genusmedveten någon gång efter 2006 (nu pratar jag inte om det matematiska begreppet genus), närmare bestämt 2008 (läs om hur det gick till i Om bloggen) och det gav utslag redan 2010 när jag tex i denna tenta i flervariabelanalys bad de blivande civilingenjörerna att undersöka gränsvärden och som ni ser i facit existerar inte gränsvärdet, eftersom man får olika värden beroende på ifrån vilket håll man närmar sig punkten och det är just detta som är kärnan av matte-genus-vetenskapen: mitt gränsvärde är inte lika med ditt gränsvärde eftersom du närmar dig det utifrån en annan diskurs, och därför är alla svar lika rätt, eller snarare fel, och därmed lika sanna, eller falska, eller vilket som – allt kvittar liksom. Om man ska bygga en bro och räkna ut hur den ska hålla så är inte svaret givet, min hållfasthetsdiskurs är inte lika med din hållfasthetsdiskurs så dra dit pepparn växer och bygg din egen bro, eller så bygg den inte, en bro är ändå en social konstruktion, och oftast en manlig sådan, så den behöver inte ens byggas utan det räcker att tänka fram den innan man ska gå över, och ha det så trevligt i vattnet alla genusforskare, så ses vi inte på andra sidan. Men för att komma till saken :-) – citaten från Södertörns högskolas rektor och den jämställda framtiden i fysikböckerna och svensk skolas slutliga kollaps, men kollapsen blir åtminstone ”jämställd” (för den som tycker att det här har med jämställdhet att göra):

Jag stoppade fingrarna i vägguttaget för att vakna upp ur den psykos jag helt enkelt måste befinna mig i med tanke på sakernas tillstånd, men det gick inte

Efter att ha läst Genus och text stoppade jag fingrarna i vägguttaget för att vakna upp ur den psykos jag trodde jag befann mig i, men det gick inte, det här är på riktigt...

* ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan. Enligt Sundgren (1996 s.31) måste det uppstå en dialog för att inte skolan skall utöva symboliskt våld på eleverna genom att påtvinga en given mening.” (sid 7)

* ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.” (sid 59)

* ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden. (sid 64)

* ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.” (sid 65)

* ”Sylvia Benckert (1997) menar att fysiken som universitetsämne eftersträvar en opersonlig renhet, och en strävan att framstå som höjd över och fri från mänskliga önskningar, och att just denna skenbara opersonlighet och könlöshet är knuten till föreställningar om maskulinitet, vilket bidrar till att göra fysiken ointressant för flickorna. (sid 16).

* ”Man kan, med Sundgren (1996, s. 86ff), ifrågasätta denna tradition som insisterar på förmedlandet av vetenskapliga begrepp och deras tolkningsföreträde, samtidigt som den invaderar vardagsförståelsen genom att också lägga beslag på vardagliga begrepp och ge dem tolkningsföreträde, som t.ex. kraft.” (sid 24)

* ”Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen… Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. T.e.x genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande.” (sid 24)

* ”Det är sannolikt att en jämställd läroplan skulle uppfattas som en utmaning eller en provokation för många lärare och för många i det naturvetenskapliga samfundet som gärna vill se sin egen kunskap behandlad i skolan.” (sid 65)

Ämnesöverskridande genusforskning på hög nivå?

Ämnesöverskridande genusforskning på hög nivå?

Alla glada svenska barnfamiljer kan tryggt sätta sina barn i skolan förvissade om att genusvansinnet är dess främsta bundsförvant tack vare den välgenomtänkta tjänstetillsättningen på strategiskt viktiga poster i det här landet. Det gäller att värna den kommande generationens IQ, och där kan inte patriarkala påfund som logisk förmåga få störa genusindoktrineringen. Är nästa steg att fasa ut matematiken? Kanske inte, för som ni kan se på Skolverkets hemsida så uppges rapporten ”Genus och text” vara  111 sidor lång, trots att den är på 69 sidor, något som med all tydlighet illustrerar att Skolverket redan tagit till sig av den viktiga informationen om kunskapens relativa karaktär. Ni kanske tror att det bara är att bläddra genom rapporten och räkna sidorna, men att addera två tal är som bekant inte trivialt, och som exempel kan man tänka på den vardagliga situation som flertalet beslutsfattare befinner sig i dagligen, nämligen sandlådan, där man upptäcker att om man gör en sandkaka ovanpå en annan sandkaka så blir det en ny, fast större och möjligtvis fulare, men ändå EN, sandkaka. Detta förstår redan en 2-åring, så varför den svenska skolans matematik- och fysikböcker inte har tagit till sig det här är en av mänsklighetens, och genusforskningens, stora gåtor.

Var är genussandhögen?

Var är den där genussandhögen?

Jag måste nog uppdatera min doktorsavhandling med ett genusperspektiv och göra om allt.  Förresten, nu är ju Anna Ekström ny generaldirektör för Skolverket, och som ni minns hade jag en genusdebatt med henne i Riksdagen för ett år sedan om svensk skola ( se inlägget Mitt anförande i Riksdagen)  och detta inger ju ännu mer hopp om den svenska skolans framtid och lösningen på skolproblemen. Det gäller ju att sätta in insatserna och finansieringen där den behövs – nämligen hos genusforskarna. Problemet är kanske inte, för den som lyfter blicken ur genusträsket och skådar ut i världen, något jag själv ofta gör med mitt teleskop, att pojkar underpresterar med 10% jämfört med flickorna, utan att alla underpresterar. Under mina sommarlov i Bulgarien visade mig grannbarnen i 7:e klass hur man genomför ett matematiskt induktionsbevis, medan vi i Sverige fortfarande höll på med de fyra räknesätten och att dela upp en tårta i fem delar, år ut och år in, åtminstone fram till gymnasiet, där jag hade turen att ha avdankade universitetslektorer i fysik, kemi och matematik, och det förblir en gåta hur klassen lyckades så bra på de nationella proven trots att lärarna hade ämneskunskaper istället för genuskunskaper. Låt mig avsluta med symbolen för genusvansinnets intåg i akademin – GENUSTRUMPETEN (SVD) (här replik och slutreplik, se även Birger Schlaugs inlägg där han varnar proffs-tyckareliten, bland annat sig själv, för att inte ta min kritik på allvar):

Texten till låten återfinns här. Nu hade jag ju tänkt blogga om genusexcellens och om inläggen i veckans debatt om fri lek (SVD1, SVD2, Newsmill, Ingerö i Studio Ett osv), men det får bli i nästa inlägg. Jag råkade nämligen härom veckan se ett program i Kunskapskanalen där studier visat att delar av hjärnan inte utvecklas och att inlärning hämmas om barn inte får ägna sig åt fri lek: Barndomens försvunna äventyr – se det här på UR Play (46 min)!

Det var faktiskt jag som upptäckte de patriarkala strukturerna

Det var faktiskt jag som upptäckte de universella patriarkala strukturerna...

Notera de, ska jag kalla dem könsneutrala, sakerna som kvinnan lägger ut på skolgården i slutet av programmet. Tygstycken, snören, kartonger. Jag antar att dessa räknas som könsneutrala, de blir ju varken ”pojkkodade” eller ”flickkodade”. Jag har redan berättat om det här, att jag till min dotter köpt många leksaker på Clas Ohlson (vilket bör göra mig till ledande genusforskare) och med leksaker menar jag alltså metallplattor med hål, skruvar, muttrar och monterbara små hjul, brädbitar, spikar och sandpapper. Mest för att jag själv också vill leka med det här, något som även gör mina föräldrar till ledande genusforskare, (eller gränsöverskridande fysik-genusforskare) eftersom de lät mig och min bror växa upp i en miljö med hålkort som papper att rita på, kretskort och elektriska komponenter över hela golvet, en rostig ABC 80, ELFA-katalogen i sagobokhyllan och så vidare, och jag lödde mitt första kretskort vid 5 års ålder, började spela schack vid 6, skrev mitt första BASIC-program vid 8, men det var även då jag, liksom min bror, broderade min första bulgariska duk, och gjorde mina första pyrograferade tavlor (som jag bla ställt ut längst ner i inlägget  Mitt bidrag till den moderna konsten – fast just de där gjorde jag nyligen :-)). Dessutom skötte vi hela grönsakslandet hos våra morföräldrar varje sommar i Bulgarien. Ja, det här med miljön har nog en viss inverkan, eftersom både jag och min lillebror disputerade, jag i matematik och han i elektroteknik, men det föregicks av ett par decenniers hårt arbete också, och hur ska man få fler att välja den vägen i Sverige om man både ska föra över egenansvaret till någon annan genom att skylla på patriarkala strukturer och dessutom plocka bort en hel del av det traditionella vetenskapliga innehållet i fysiken? Med en genuskurs i härskarteknik 7.5 hp? Anmäl er med ett mail till  jag-vill-bidra-till-att-landet-kollapsar-av-genusvansinne@gmail.com. Studsar det så är det för att denna min så populära genuskurs är överbokad! :-)

... och inte COBE

...och inte COBE-satelliten

Det var ju inte Jupiters månar och solfläckarna jag studerade varje dag  efter skolan med mitt teleskop, det var de patriarkala strukturer som skapades redan vid Big Bang och som under den inflationistiska fasen blåstes upp till de förtryckarstrukturer vi kan se idag. Så var det. Kort efter min upptäckt fann COBE-satelliten  (Cosmic Background Explorer) samma sak – små anisotropier i den kosmiska bakgrundstrålningen som utgjorde fröerna till de patriarkala strukturerna, vilket ledde till Nobelpriset i fysik för två forskare, trots att jag upptäckte det här flera år tidigare med mitt teleskop från vår balkong i Lund. Gud vad jag babblar, nä nu måste jag sluta. Glöm inte se UR Play om fri lek och Axess-artiklarna längst upp med mera!

Relaterat: Därför lyckas asiatiska elever (professor Inger Enkvist, författare till Skolan – ett svenskt högriskprojekt), läs även artikeln  ”Lära sig att lära sig” omöjligt utan ordentliga faktakunskaper  av professor Olle Häggström! Vad var det jag sa?-inlägget. Blandade genusnyheter: Genusnytt, Matte Matik, Aktivarum, Pelle Billing. EU-vansinne: HAX, kulturblogg: Axessbloggen.


Världsberömd kosmolog varnar oss!

april 27, 2010
Varifrån kommer alla gensuevatare egentligen?

Varifrån kommer alla Sveriges genusevetare egentligen?

Jag ser att den världsberömde kosmologi-professorn Steven Hawking nu varnar oss för att sända ut radiosignaler i rymden som avslöjar vår existens: ”THE aliens are out there and Earth had better watch out, at least according to Stephen Hawking. He has suggested that extraterrestrials are almost certain to exist — but that instead of seeking them out, humanity should be doing all it that can to avoid any contact….He suggests that aliens might simply raid Earth for its resources and then move on: “We only have to look at ourselves to see how intelligent life might develop into something we wouldn’t want to meet. I imagine they might exist in massive ships, having used up all the resources from their home planet. Such advanced aliens would perhaps become nomads, looking to conquer and colonise whatever planets they can reach.”” Den teoretiske fysikern Ulf Danielsson skriver på Newsmill att de flesta andra civilisationer rent statistiskt förmodligen ligger miljoner eller kanske miljarder år före oss i utvecklingen. Jag hoppas att man nu snart kan utröna varifrån genusvetarna kommer och vilket deras egentliga uppsåt är och varför just Sverige blivit utvalt som experimentellt centrum.

Jag trasslade in mig i de patriarkala strukturerna påväg till Jorden

Jag trasslade in mig i de patriarkala strukturerna under min resa till Jorden

Vi kanske redan lever i det scenario som Hawking målar upp i sin kommande dokumentär och där utomjordingarna är ute efter att tömma  oss på mental energi och sunt förnuft eftersom de kommit så långt i sin utveckling att de tappat bort sitt eget – vem vet? Ibland känner jag mig för övrigt själv som en utomjording som kommit långväga ifrån till detta genusvansinne som känns så främmande för min natur, och det var i själva verket under denna min kosmiska resa till Jorden jag som bekant upptäckte de patriarkala förtryckar-strukturer som genomsyrar universum och som bekräftades mer vetenskapligt med traditionell patriarkal metod i och med COBE-satellitens mätningar av den kosmiska bakgrunds-strålningen vilket ledde till det Nobelpris i fysik 2006 som, om inte objektiv patriarkal vetenskaplig förtryckarmetod rådde, hade tilldelats mig flera år tidigare. De universella strukturerna är allestädes närvarande, just nu hittade jag exempelvis en intressant struktur i min upptinade lussebulle, och det är helt uppenbart att russinen är förtryckta, eller snarare intryckta, i degen. Folkvettet väller ut över gränserna i samma takt som genusvetarna väller in från främmande solsystem och det är hög tid att åtgärda de vänsterextrema termodynamiska förhållanden som råder i den underkylda samhällsdebatten genom att stoppa det olagliga inflöde av genusvetare i statsapparaten som höjer toleransnivån hos folket. Varje dag utan kamp mot vansinnet är en dag där det kollektiva dissociativa symptomet i form av upphävd identitetsupplevelse gör sig alltmer påmint. Genom att inte blogga i hela nio dagar tappade jag nästan själv hela min identitet. Ber om ursäkt för detta.

Matematiken är lösningen på alla problem!

Matematiken rymmer inom sig lösningen på alla problem!

Tillsammans ska vi locka ungdomen bort från fördärvet och in i vetenskapen  där den hör hemma, och helst in i matematikens värld eftersom alla vägar ändå leder dit. Även de samhällsintresserade borde studera matematik för att lära sig att så länge man bara integrerar över ett konservativt fält så kan man i sann liberalistisk anda välja vilken (integrations)väg man vill mellan två godtyckliga punkter, som ni alla givetvis redan känner till: \oint v\cdot dr=0 och på så sätt kan vi använda matematiken för att kombinera olika samhällsideologier i trygg förvissning om att framtiden är vår bundsförvant medan genusvetarna inte är det.

Jag fann en debatt i jämställdhetsfrågan från i januari i år på Svensk Tidskrift.  Det började med Magnus Nilssons (riksdagskandidat för (m)) artikel ”Biologin styr över jämställdheten” som kritiserar innehållet i en SVD-artikel som vi alla minns från i höstas där de moderata riksdagsledamöterna Hillevi Engström och Mats Johansson bla skriver ”Men ännu återstår många enkönade reservat. Statistiken antyder att det skulle finnas en sekreterargen och en vårdgen (kvinnlig), samt en byggnadsgen och en motorgen (manlig). Ett sådant antagande saknar dock vetenskapligt stöd… Könsskillnader grundläggs underifrån och förs med från förskolan och uppåt.” Så här kommenterar Nilsson (8/1) detta: Frågan är vad Engström/Johanssons genetikargument egentligen fyller för syfte? Det är en märklig tanke att en viss samhällsordning skulle vara oacceptabel bara för att den saknar genetisk grund. Det finns inte heller någon demokratigen, marknadsekonomigen eller frihetsgen. Skulle man därför ifrågasätta demokrati, marknadsekonomi eller frihet?”

Elise Claeson - en klok kvinna

Elise Claeson - en klok kvinna

Elise Claeson ger sig in i debatten (15/1) med en mycket läsvärd artikel: ”Sverige ska ”vara världens mest jämställda land”, slår partisekreterare Schlingmann (M) fast i bästa Gudrun Schyman-anda i ett avstamp inför valet 2010 (Aftonbladet 7/1). Han tycks inte ha uppfattat att Schymans parti, Fi, bara fick promille av rösterna 2006. Schlingmann ångar på i bästa Fi-stil: Jämställdhetsarbetet ”måste börja redan när ettåringarna börjar på förskolan och sträcka sig ända till sammansättningen i ledningsgrupper och bolagsstyrelser”… Det enda som skiljer Schlingmanns jämställdhet från Schymans är att Schlingmann inte nämner ordet genus en enda gång. Genussamhället blev en pinsamhet och saknar folkligt stöd… Skillnaden mellan Birgitta Ohlsson/Per Schlingmann och Gudrun Schyman/Mona Sahlin är hårfin. Det är mera grad- än artsskillnader mellan utspelen från kvinnoförbunden. Både höger och vänster tycker lika – det finns inga könsskillnader i grunden; olika utfall är orättvist och ska åtgärdas. Därför ska det helst köras varannan damernas. Jämställdheten har förvandlats till ren och skär matematik och – kvotering. Men eftersom ordet kvotering fått en negativ klang (luktar socialistiskt tvång) föredrar både vänstern och liberaler att kalla kvotering för ”individualisering”. I debatten om delad föräldraförsäkring är kvoteringsanhängarnas främsta argument liberalismens favoritord: individen. Hur blev det så? Statsindividualismen är den svenska jämställdhetens ideologi, sa jag vid jämställdhetsseminariet. Det är den svenska modellens innersta väsen och det är en syntes mellan socialistiska och liberala värden: statens och indvidens ömsesidiga beroende av varandra. Däremellan ska inget finnas som kan skilja dem åt. Det ska vara raka rör mellan individen och välfärdsstaten, mellan bidragstagare och bidragsgivare. Varken kvinnor eller män ska vara beroende av varandra i omoderna konstruktioner som familjen. Då hotas den fria jämställda statsindividen. Bara staten kan garantera individernas frihet och jämställdhet. Därför pratar socialister numera om individualism och jämställdhet och nästan inte alls om klass.”

En förtryckarstruktur

Bild på välkänd förtryckarstruktur

”Det är därför Gudrun Schyman kunde utropa ”död åt familjen” och räkna med stöd inte bara av socialister utan också ett tyst stöd från liberaler… Individens frihet går också före allt annat i det klassiskt liberala tänkemönstret. Och då är vi där igen. Eftersom vi inte kan välja våra föräldrar, barn och släktingar blir denna grupp av människor ett hinder för individens fria val. Och den åtråvärda liberala jämställdheten bygger ju på att vi ska kunna välja… Eftersom höga individuella skatter gör barnfamiljerna beroende av föräldrapenningen, kan staten bestämma att bara de familjer som lever på ett visst sätt, får maximal utdelning. Pappamånader, jämställdhetsbonus och ”individualisering” av föräldraledigheten är exempel på hur staten vill härska genom könssöndring. Alla dessa jämställdhetsåtgärder, där staten ska ”befria” individen från biologin och kulturella normer, stöds inte bara av socialister, utan kanske mest av liberaler. Genom att individualisera samhället tror liberaler att människan blir stark, fri och jämställd. Det är fel. Vi behöver inte mer liberal jämställdhet. Den förstärkar bara ett vänster-mitten-samhälle där staten alltid vinner. Jämställdheten har blivit vår tids socialism, den enda godtagbara ursäkten för politiker att detaljstyra våra liv. Individualisering i ett högskattesamhälle ger en illusion av frihet och jämställdhet – särskilt för kvinnor.”

”På papperet är vi världsledande i jämställdhet och individualism; svenska kvinnor jobbar mest i världen och vi kan ägna oss åt att utveckla oss själva, vi behöver ju inte ta hand om våra barn och våra gamla föräldrar – det fixar staten så gärna (därav de höga skatterna). Men i verkligheten är vi likriktade, svaga ögontjänare, som är helt beroende av staten: om Försäkringskassans utbetalningar försenas, minskas eller uteblir (för att vi inte uppfört oss rätt), kraschar svenska familjers ekonomi. Därför röstar svenska kvinnor vänster, trots att de flesta lever ett borgerligt liv. Det är inte vänsterns jämställdhet som lockar; den skiljer sig ju inte nämnvärt från Alliansens. Nej, det handlar om att kunna betala hyran och köpa mat och kläder till barnen. I brist på ett tydligt borgerligt högeralternativ, accepterar kvinnor intuitivt att det är staten som bestämmer över deras liv via föräldra-försäkringen och maxtaxan – i jämställdhetens namn. Sådan är statsindividualismen.”

Anne-Marie Pålsson

Anne-Marie Pålsson har också noterat det problematiska med den sk jämställdhets-politiken

I sin artikel på nätet länkar Cleason till en artikel från förra året på temat jämställdhet, också den mycket läsvärd, skriven av Anne-Marie Pålsson: ”Debatten om jämställdhet har länge dominerats av vänstern – inte i kraft av egen överlägsenhet utan mera som en följd av borgerlighetens tystnad. Resultatet har blivit därefter – statlig styrning, kontroll och likriktning av våra liv. Det är lätt att se varför det blivit så. Vänsterns sätt att se på jämställdhet innebär likhet: att män och kvinnor skall göra samma saker på marknaden och i hemmet. Helst skall det finnas lika många män och kvinnor på varje befattning och i varje bransch för att vänsterfeministerna skall vara nöjda. Detta stärker statens grepp om oss eftersom det bara är staten som förfogar över tillräckliga maktmedel för att genomdriva vänsterns likhet. Och sådana har verkligen använts…. Trots denna omfattande överföring av makt till den politiska sfären har vi långt kvar till jämställdhet [i betydelsen 50/50-fördelning inom alla yrken och på alla nivåer]… Vänsterfeministerna har tolkat detta som att den politiska styrningen inte är tillräcklig och de kräver därför mera åtgärder… En kritik mot detta förhållningssätt har uppfattats som ett angrepp mot själva idén om jämställdhet. Men vänstern har inte ensamrätt till denna fråga och det finns andra sätt att uppnå jämställdhet på än de som vänstern förespråkar. Fast det förutsätter att vänsterns definition av jämställdhet överges till förmån för den mera liberalt inriktade – att män och kvinnor skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter att forma sin tillvaro.”

Mannen ska diska hälften i heterohushållet!

En man i ett heterohushåll ska enligt lag utföra exakt hälften av hemarbetet

Men som bekant (När lika möjligheter blev 50/50) övergavs det övergripande jämställdhetspolitiska målet att män och kvinnor ska ha lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter så sent som våren 2006 (prop 2005/06:155) till förmån för det enligt flera remissinstanser mer svårtolkade målet att ”kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sitt eget liv” där ”ordet makt skall förstås i betydelsen att kvinnor och män skall ha samma rätt, förmåga och möjlighet att forma samhället och sina egna liv.” För hur lagstiftar man om samma förmåga? I denna proposition, som bifölls slogs även fast som ett av fyra delmål att kvinnor och män ska dela lika på det obetalda hemarbetet (!) något som också flera remissinstanser ställde sig frågande till (hur detta skulle uppnås med politisk styrning), dessutom kan man notera att någon 50/50-uppdelning av hushållsarbetet inte tas upp i hushåll med samkönade relationer utan det är just när en kvinna och en man lever ihop det måste lagstiftas om hushållsarbetet.

Pålsson fortsätter:

”Vänsterns lösning på ”reproduktionsdilemmat” består av offentlig barnomsorg, lika arbetstid för alla och delad omsorg om barnen och hemmet. Ett förverkligande av individuella drömmar genom att ta hand om sina egna barn tillåts däremot inte av vänsterfeministerna. Det är bara när kvinnor tar till sig den manliga livsstilen som en jämställd värld kan råda. Men skulle en ordning där kvinnor ges möjlighet att ta hand om sina barn reducera kvinnornas möjligheter, rättigheter och skyldigheter? Ja, om detta är påtvingat. Men med en subvention som följer barnen och inte omsorgsformen skulle egen omsorg av barnen ge en hygglig ekonomisk utdelning. För mig är det stötande att skattebetalarna satsar cirka 100 000 kronor årligen på varje barn som inordnas den kommunala omsorgen, medan de barn som tas om sina egna föräldrar inte kostas på något alls. På arbetsmarknaden har kvinnor kritiserats för att fastna i lågbetalda arbeten inom vård och omsorg. Men vad är det för fel med att arbeta inom vården? Om det är arbetssituationen som är undermålig, är det bättre att verka för att den förbättras, än att hindra kvinnor från att välja detta yrkesval… Är det inte dags att kvinnor myndigförklaras?”

Jag ser att det även pågår en aktuell jämställdhetsdebatt på Newsmill. Och en ny avhandling från Linnéuniversitetet visar att kvinnor inte lämnar akademin i högre utsträckning än män:

Teorin om det svarta hålet inom akademin är motbevisad

Teorin om det svarta hålet inom akademin är motbevisad

”Än värre är det ställt med metaforen om ”akademins svarta hål”, som används för att illustrera den vedertagna uppfattningen att kvinnor i avsevärt mycket högre utsträckning än män lämnar akademin direkt efter sin disputation. Men metaforen ger en direkt felaktig bild. Silanders undersökning av i vilken utsträckning och vid vilken tidpunkt män och kvinnor lämnar akademin visar att det överlag är män som i högre utsträckning lämnar akademin, både direkt och en längre tid efter att de har disputerat. ‘Jag blev själv väldigt förvånad när jag såg vad mina data visade, men det svarta hålet finns över huvudtaget inte. Sannolikt är det resultatet av en misstolkning av tvärsnittsdata där man sett att det är en massa kvinnor på doktorandnivå och väldigt på bland professorerna, men då är det inte samma grupp man mäter... Vad det egentligen handlar om är sannolikt fördröjt avancemang, att kvinnor gör långsammare karriär än män… Att man lämnar akademin kan ju också innebära att man gör ett karriärssteg uppåt. Och man får inte glömma att målet med utbildning också är att förbereda för arbetsmarknaden, inte att alla ska sluta som professorer”, säger statsvetaren Charlotte Silander som skrivit avhandlingen. Låt mig avsluta med något lättsamt:


Nu har jag det!

september 21, 2009

Den svenske matematikern Helge von Kochs (1870-1924) snöflinga

Den svenske matematikern Helge von Kochs (1870-1924) fraktala snöflinga

Liksom man inte kan dra en kurva mellan två godtyckliga punkter på en yta som inte är sammanhängande så kan man heller inte få ett sammanhang i sitt liv om man inte noga betänker de val man gör som ung. Och vad jag pratar om är naturligtvis den matematiska verksamheten vid våra lärosäten. Matematik är grunden till er logiska förmåga, och om ni vill få era dendriter att växa så är det bäst för er att ni spenderar er värdefulla tid på intressanta matteföredrag innan ni i vinter tar första bästa jetplan till Thailand för att lata er i tron att logiken utvecklas av sig själv och i tron att vi matematiker helt ensamma kan bära upp hela verksamheten i det här landet utan ert moraliska stöd och aktiva deltagande!

I dessa tider av färgänglighet gäller det att ha förmågan att finna något beständigt och kontinuerligt som kan ledsaga en genom livets outgrundliga vägar, och därför kan man till exempel inte lämna jordelivet utan att ha en förståelse för kontinuerliga funktioner, där en funktion uttrycker ett (i positiv bemärkelse) beroende. Till exempel är genuseriets framtid beroende av mängden skattemedel man avdelar till detta vansinnesprojekt, liksom av folkets tålamod, politikernas beslut och medias prioritering – och detta kan man uttrycka som G(skatt, tålamod, beslut, media). Hur gör man rent matematiskt för att denna funktion ska störta in i origo och bli noll?

COBE-satelliten har letat patriarkala strukturer sedan 1989

COBE-satelliten har letat patriarkala strukturer sedan 1989

Vad gäller beständigheten så är det så att det som inom matematiken en gång är bevisat är för evigt sant – detta ska jämföras med den tragiska situationen i mer världslig forskning där exempelvis upptäckten av ett litet roterande femdimensionellt membran i universums utkant kan rasera fler decenniers grubblerier och forskningsartiklar kring universums uppbyggnad. Inom fysiken måste man givetvis kombinera matematiska modeller med experimentella resultat, och man får räkna med en del bakslag ibland. Även genusvetarna, som inte använder sig av matematik, tog som bekant hjälp av COBE-satelliten (Cosmic Background Explorer) som skjöts upp 1989 och till slut lyckades finna den anisotropi (små variationer) i den kosmiska bakgrunds-strålningen som sedermera under den inflationistiska fasen av universums utvidgning gav upphov till de universella patriarkala strukturer vi kan beskåda idag (är det kanske därför Tiina Rosenbergs projektgrupp inlett ett samarbete med Fysikum i Lund kring genuscertifieringen?)

För att komma till saken – jag vill härmed inbjuda intresserade läsare (sprid gärna till vänner och bakanta!) till en populärvetenskaplig
föreläsningsserie i matematik – nämligen MATEMATISK LUSTTUR,
som kommer att hållas nu i höst (med start 6 oktober) vid matematiska institutionen, Stockholms Universitet på tisdagskvällar kl 18-20. Den som är intresserad kan anmäla sig till kursansvarig  (det är inte jag, jag ska bara hålla ett av föredragen) till: orikurs@math.su.se eller rikard@math.su.se. Det går givetvis bra att anmäla sig till mig också så vidarebefordrar jag. Det krävs faktiskt inga förkunskaper alls utan bara nyfikenhet och intresse, och sk grundläggande behörighet dvs slutbetyg från gymnaium. Men den som inte är intresserad av att samla Ladok-poäng utan bara vill lyssna till ett eller annat föredrag är givetvis också varmt välkommen! Här är kursbeskrivningen till Matematisk Lusttur och här är ett preliminärt schema där ni kan se vilka föredrag som kommer att hållas under de första veckorna, den kommer att fyllas på inom kort.

Är det här genusartiklarna producerats?

Är det här alla genusartiklarna producerats?

Det finns ju hur mycket som helst att ta upp utöver det som redan är inbokat – alltifrån Benfords lag som kan användas för att enkelt upptäcka bokföringsbrott till The Infinite Monkey Theorem (eller på svenska: satsen om oändligt många apor) som hävdar att en odödlig apa som gör oändligt många tangenttryckningar förr eller senare kommer att skriva varje känd text (i sin ursprungliga form hävdade satsen dock ”alla böcker i det franska nationalbiblioteket”). Detta innebär även att alla genusflummerier kommer att reproduceras av apan. Frågan är om det inte är just denna apa som sitter i något labb och skriver alla genusartiklar? Trots allt formulerades ju satsen redan 1909 i en bok om sannolikhetslära av Émile Borel, så apan har ju redan hållt på i 100 år. Hur sannolikt är det att det är denna apa som är ansvarig för dagens genusartiklar, och varför råkade alla bli på just svenska? Mycket intressant forskningsproblem – jag tror jag måste ta tag i det – äntligen är jag vansinnet på spåren!

Här en en annan klassiker om sannolikheter, nämligen Tage Danielssons monolog om sannolikheter ang Harrisburgolyckan (tipstack till Josef för denna underhållande video):


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 893 andra följare

%d bloggers like this: