Konsensuskultur och genusfysik

maj 21, 2011

Nu är det nya numret av Axess Magasin  ute, och temat är konsensuskultur. Flera av artiklarna återfinns på nätet: I skuggan av framtiden,   Baksidan av konsensus, Pippi och Sveriges särart, Samarbetslandet, Samförstånd som statsreligion, Och glöm inte att följa Axessbloggen!  Axess Magasin går att köpa i välsorterade Pressbyråer, annars teckna prenumeration HÄR.  Axess höll i veckan även ett intressant frukostseminarium på temat Konsensus, åsiktspluralism och grindvakter, som jag återkommer till när det kommer upp på Axess Play. (Uppdatering! Nu är videon uppe – se detta inlägg!) Min krönika Svåra lösningar på enkla problem (lista på resten här  – ni finner dem utspridda på bloggen) i Axess återfinns på sidan 66 – den ligger inte ute på nätet men överensstämmer innehållsmässigt med mitt blogginlägg ”Vad var det jag sa?”  (vilket betyder att den faktiskt ligger på nätet, men i en utvidgad version) som ni alla så klart redan läst. Och med alla menar jag även det tillskott av 8.000 nya läsare jag fick under gårdagen, eftersom min statistik då gick från det sedvanliga 1.000-2.000 till 10.035 som ni kan se på skärmdumpen nedan till vänster, vilket slog mitt gamla rekord på 5.209 efter inlägget ”Ett skräckexempel på Genusväldet”.

Min statistik gick upp till 10.035 igår

Min statistik gick upp lite, till 10.035 igår - ledsen att det här ser ut som en fallossymbol.

För den som är ny går det att finna alla inlägg på bloggen under Alla inlägg , jag hittar knappt något själv på bloggen längre så jag var tvungen att organisera det lite, präglad som jag är av den ”manliga rationalitet” som Södertörn Högskolas rektor förkastar i den av Skolverket beställda rapporten Genus och text som granskar hur ”jämställda” skolans fysikböcker är (och som jag skrivit om här och här) och med risk för att verka tjatig, låt mig ändå en sista gång lyfta fram en sammanställning av några av de djupaste insikterna i denna 69-sidiga text som Skolverket rekommenderar till blivande lärarutbildare. Jag var själv en sådan under doktorandtiden, och som ni kan se på tex denna tenta från 2006 så frågar jag efter en normalvektor till ett plan, och försöker därmed undermedvetet normalisera normalbegreppet inom matematiken. Vi vet alla att de förhatliga normerna  (metoder att beräkna längden av en vektor i ett normerat rum) inom matematiken upprätthåller föreställningar om hegemonisk maskulinitet. Bara det patriarkala påfundet att mäta något, när alla vet att en vektor är lika elastisk som en genusforskares fantasi, visar att man är ute på hal is, men även det är ett felaktigt påstående, då det här med halhet bygger på manliga föreställningar om friktion och motstånd mot genusvansinne.

Glöm inte att genus även är ett begrepp inom algebraisk topologi

Genusbegreppet är även matematiskt

Men jag blev som bekant genusmedveten någon gång efter 2006 (nu pratar jag inte om det matematiska begreppet genus), närmare bestämt 2008 (läs om hur det gick till i Om bloggen) och det gav utslag redan 2010 när jag tex i denna tenta i flervariabelanalys bad de blivande civilingenjörerna att undersöka gränsvärden och som ni ser i facit existerar inte gränsvärdet, eftersom man får olika värden beroende på ifrån vilket håll man närmar sig punkten och det är just detta som är kärnan av matte-genus-vetenskapen: mitt gränsvärde är inte lika med ditt gränsvärde eftersom du närmar dig det utifrån en annan diskurs, och därför är alla svar lika rätt, eller snarare fel, och därmed lika sanna, eller falska, eller vilket som – allt kvittar liksom. Om man ska bygga en bro och räkna ut hur den ska hålla så är inte svaret givet, min hållfasthetsdiskurs är inte lika med din hållfasthetsdiskurs så dra dit pepparn växer och bygg din egen bro, eller så bygg den inte, en bro är ändå en social konstruktion, och oftast en manlig sådan, så den behöver inte ens byggas utan det räcker att tänka fram den innan man ska gå över, och ha det så trevligt i vattnet alla genusforskare, så ses vi inte på andra sidan. Men för att komma till saken :-) – citaten från Södertörns högskolas rektor och den jämställda framtiden i fysikböckerna och svensk skolas slutliga kollaps, men kollapsen blir åtminstone ”jämställd” (för den som tycker att det här har med jämställdhet att göra):

Jag stoppade fingrarna i vägguttaget för att vakna upp ur den psykos jag helt enkelt måste befinna mig i med tanke på sakernas tillstånd, men det gick inte

Efter att ha läst Genus och text stoppade jag fingrarna i vägguttaget för att vakna upp ur den psykos jag trodde jag befann mig i, men det gick inte, det här är på riktigt...

* ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan. Enligt Sundgren (1996 s.31) måste det uppstå en dialog för att inte skolan skall utöva symboliskt våld på eleverna genom att påtvinga en given mening.” (sid 7)

* ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.” (sid 59)

* ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden. (sid 64)

* ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.” (sid 65)

* ”Sylvia Benckert (1997) menar att fysiken som universitetsämne eftersträvar en opersonlig renhet, och en strävan att framstå som höjd över och fri från mänskliga önskningar, och att just denna skenbara opersonlighet och könlöshet är knuten till föreställningar om maskulinitet, vilket bidrar till att göra fysiken ointressant för flickorna. (sid 16).

* ”Man kan, med Sundgren (1996, s. 86ff), ifrågasätta denna tradition som insisterar på förmedlandet av vetenskapliga begrepp och deras tolkningsföreträde, samtidigt som den invaderar vardagsförståelsen genom att också lägga beslag på vardagliga begrepp och ge dem tolkningsföreträde, som t.ex. kraft.” (sid 24)

* ”Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen… Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. T.e.x genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande.” (sid 24)

* ”Det är sannolikt att en jämställd läroplan skulle uppfattas som en utmaning eller en provokation för många lärare och för många i det naturvetenskapliga samfundet som gärna vill se sin egen kunskap behandlad i skolan.” (sid 65)

Ämnesöverskridande genusforskning på hög nivå?

Ämnesöverskridande genusforskning på hög nivå?

Alla glada svenska barnfamiljer kan tryggt sätta sina barn i skolan förvissade om att genusvansinnet är dess främsta bundsförvant tack vare den välgenomtänkta tjänstetillsättningen på strategiskt viktiga poster i det här landet. Det gäller att värna den kommande generationens IQ, och där kan inte patriarkala påfund som logisk förmåga få störa genusindoktrineringen. Är nästa steg att fasa ut matematiken? Kanske inte, för som ni kan se på Skolverkets hemsida så uppges rapporten ”Genus och text” vara  111 sidor lång, trots att den är på 69 sidor, något som med all tydlighet illustrerar att Skolverket redan tagit till sig av den viktiga informationen om kunskapens relativa karaktär. Ni kanske tror att det bara är att bläddra genom rapporten och räkna sidorna, men att addera två tal är som bekant inte trivialt, och som exempel kan man tänka på den vardagliga situation som flertalet beslutsfattare befinner sig i dagligen, nämligen sandlådan, där man upptäcker att om man gör en sandkaka ovanpå en annan sandkaka så blir det en ny, fast större och möjligtvis fulare, men ändå EN, sandkaka. Detta förstår redan en 2-åring, så varför den svenska skolans matematik- och fysikböcker inte har tagit till sig det här är en av mänsklighetens, och genusforskningens, stora gåtor.

Var är genussandhögen?

Var är den där genussandhögen?

Jag måste nog uppdatera min doktorsavhandling med ett genusperspektiv och göra om allt.  Förresten, nu är ju Anna Ekström ny generaldirektör för Skolverket, och som ni minns hade jag en genusdebatt med henne i Riksdagen för ett år sedan om svensk skola ( se inlägget Mitt anförande i Riksdagen)  och detta inger ju ännu mer hopp om den svenska skolans framtid och lösningen på skolproblemen. Det gäller ju att sätta in insatserna och finansieringen där den behövs – nämligen hos genusforskarna. Problemet är kanske inte, för den som lyfter blicken ur genusträsket och skådar ut i världen, något jag själv ofta gör med mitt teleskop, att pojkar underpresterar med 10% jämfört med flickorna, utan att alla underpresterar. Under mina sommarlov i Bulgarien visade mig grannbarnen i 7:e klass hur man genomför ett matematiskt induktionsbevis, medan vi i Sverige fortfarande höll på med de fyra räknesätten och att dela upp en tårta i fem delar, år ut och år in, åtminstone fram till gymnasiet, där jag hade turen att ha avdankade universitetslektorer i fysik, kemi och matematik, och det förblir en gåta hur klassen lyckades så bra på de nationella proven trots att lärarna hade ämneskunskaper istället för genuskunskaper. Låt mig avsluta med symbolen för genusvansinnets intåg i akademin – GENUSTRUMPETEN (SVD) (här replik och slutreplik, se även Birger Schlaugs inlägg där han varnar proffs-tyckareliten, bland annat sig själv, för att inte ta min kritik på allvar):

Texten till låten återfinns här. Nu hade jag ju tänkt blogga om genusexcellens och om inläggen i veckans debatt om fri lek (SVD1, SVD2, Newsmill, Ingerö i Studio Ett osv), men det får bli i nästa inlägg. Jag råkade nämligen härom veckan se ett program i Kunskapskanalen där studier visat att delar av hjärnan inte utvecklas och att inlärning hämmas om barn inte får ägna sig åt fri lek: Barndomens försvunna äventyr – se det här på UR Play (46 min)!

Det var faktiskt jag som upptäckte de patriarkala strukturerna

Det var faktiskt jag som upptäckte de universella patriarkala strukturerna...

Notera de, ska jag kalla dem könsneutrala, sakerna som kvinnan lägger ut på skolgården i slutet av programmet. Tygstycken, snören, kartonger. Jag antar att dessa räknas som könsneutrala, de blir ju varken ”pojkkodade” eller ”flickkodade”. Jag har redan berättat om det här, att jag till min dotter köpt många leksaker på Clas Ohlson (vilket bör göra mig till ledande genusforskare) och med leksaker menar jag alltså metallplattor med hål, skruvar, muttrar och monterbara små hjul, brädbitar, spikar och sandpapper. Mest för att jag själv också vill leka med det här, något som även gör mina föräldrar till ledande genusforskare, (eller gränsöverskridande fysik-genusforskare) eftersom de lät mig och min bror växa upp i en miljö med hålkort som papper att rita på, kretskort och elektriska komponenter över hela golvet, en rostig ABC 80, ELFA-katalogen i sagobokhyllan och så vidare, och jag lödde mitt första kretskort vid 5 års ålder, började spela schack vid 6, skrev mitt första BASIC-program vid 8, men det var även då jag, liksom min bror, broderade min första bulgariska duk, och gjorde mina första pyrograferade tavlor (som jag bla ställt ut längst ner i inlägget  Mitt bidrag till den moderna konsten – fast just de där gjorde jag nyligen :-)). Dessutom skötte vi hela grönsakslandet hos våra morföräldrar varje sommar i Bulgarien. Ja, det här med miljön har nog en viss inverkan, eftersom både jag och min lillebror disputerade, jag i matematik och han i elektroteknik, men det föregicks av ett par decenniers hårt arbete också, och hur ska man få fler att välja den vägen i Sverige om man både ska föra över egenansvaret till någon annan genom att skylla på patriarkala strukturer och dessutom plocka bort en hel del av det traditionella vetenskapliga innehållet i fysiken? Med en genuskurs i härskarteknik 7.5 hp? Anmäl er med ett mail till  jag-vill-bidra-till-att-landet-kollapsar-av-genusvansinne@gmail.com. Studsar det så är det för att denna min så populära genuskurs är överbokad! :-)

... och inte COBE

...och inte COBE-satelliten

Det var ju inte Jupiters månar och solfläckarna jag studerade varje dag  efter skolan med mitt teleskop, det var de patriarkala strukturer som skapades redan vid Big Bang och som under den inflationistiska fasen blåstes upp till de förtryckarstrukturer vi kan se idag. Så var det. Kort efter min upptäckt fann COBE-satelliten  (Cosmic Background Explorer) samma sak – små anisotropier i den kosmiska bakgrundstrålningen som utgjorde fröerna till de patriarkala strukturerna, vilket ledde till Nobelpriset i fysik för två forskare, trots att jag upptäckte det här flera år tidigare med mitt teleskop från vår balkong i Lund. Gud vad jag babblar, nä nu måste jag sluta. Glöm inte se UR Play om fri lek och Axess-artiklarna längst upp med mera!

Relaterat: Därför lyckas asiatiska elever (professor Inger Enkvist, författare till Skolan – ett svenskt högriskprojekt), läs även artikeln  ”Lära sig att lära sig” omöjligt utan ordentliga faktakunskaper  av professor Olle Häggström! Vad var det jag sa?-inlägget. Blandade genusnyheter: Genusnytt, Matte Matik, Aktivarum, Pelle Billing. EU-vansinne: HAX, kulturblogg: Axessbloggen.


Skolinspektionen räknar pronomen

juni 3, 2010
Hur konstrueras en rektor?

Hur konstrueras en rektor?

Den 1 juni, vilket jag först sammanblandade med 1 april, publicerades en artikel på SVD Brännpunkt med rubriken ”Nästan bara män i fysikböckerna” skriven av Ann-Marie Begler som är generaldirektör för skolinspektionen, och Josefin Brüde Sundin, utredare på Skolinspektionen, som även skrivit boken ”Vad gör rektorer hela dagarna?” : ”Den handlar inte om vad rektorer bör göra, utan om vad de faktiskt gör och hur vi skall förstå och tolka detta… Ledarskap är ingen genusneutral praktik och det vi vet om ledarskap är framförallt grundat på studier av manliga ledare.” Och i abstracten till Brüde Sundins avhandling ”En riktig rektor. Om ledarskap, genus och skolkulturer” kan man läsa: ”Den emotionella dimensionen betonas, bland annat hävdas att rektorernas position emellan olika intressenter och delkulturer utgör en anledning till att de befinner sig i ett emotionellt spänningsfält. Konturerna av ett genuskontrakt urskiljs, där kulturella föreställningar om kvinnor och män blir tydliga, och som rektorerna har att förhålla sig till. Studien belyser hur en riktig rektor (för att anspela på titeln till avhandlingen) konstrueras i samspelet mellan många olika aktörer.” Hur konstrueras en rektor!? Verkligen ett avhandlingsämne i tiden. Är det bara jag som inbillar mig att halva befolkningen är satt att övervaka vad den andra gör på DDR-manér och att det tycks finnas en stark koppling mellan övervakningsindustrin och genusindustrin? Jag skulle gärna se att regeringen tillsatte en utredning om vad utredarna egentligen utreder (tex med titeln ”Vad gör utredarna hela dagarna?”) och jag är beredd att leda denna meta-utredning så att vi kan få ordning på saker och ting snarast.

Genus

The SOU generator

Nyligen kom som bekant de statliga utredningarna SOU 2010:10 samt SOU 2010:33 där man granskade läromedlen i historia respektive samhällskunskap ur ett genusperspektiv. I dessa avancerade uppdrag, utförda av en professor från Örebro, ingick att räkna och jämföra antalet kvinnor och män i text samt på bilderna. Detta skulle, om det inte vore för den höga arbetslösheten, kunna automatiseras genom att en nybörjarstudent på KTH under sin lunchrast skriver ett program genom vilket man kör läroböckerna. Slutsatserna kan också förprogrammeras och hämtas automatiskt efterhand, eller genereras ur en kompott med genusrappakalja så att det låter politiskt korrekt, kanske en student i lingvistik med inriktning på syntax kan hjälpa till här om man vill kunna producera nytt originellt svammel, men annars finns det redan gott om standardfraser man kan mata in manuellt och använda sig av. Men givetvis vore det rent strategiskt en fördel om det kunde produceras svammel som inte går att tolka av en normal människa, eftersom detta skulle föranleda en ny statlig utredning där flera tunga aktörer skulle behöva medverka. Den som inte vill tro att vissa texter som presenteras i Sverige år 2010 verkligen är skrivna av människor har kanske inte helt fel, flera av mina bloggläsare har sedan länge insett att många statliga utredare förmodligen hämtar automat-genererade artiklar från The Postmodernism Generator (klicka på F5 för att generera en ny artikel).

Så här skriver man i Brännpunktsartikeln (som jag blev uppmärksammad på via Camilla Lindbergs blogg) om den aktuella utredningen som heter ”Fysik utan dragningskraft”:

En kvinnlig fysiker

En kvinnlig fysiker

”I ett vanligt läromedel i fysik för grundskolan finns 14 bilder på personer som utför tekniska arbetsuppgifter. Samtliga dessa personer är män. I samma bok finns 16 bilder på personer som associeras till vetenskap. 14 av dessa är män. Skolinspektionen lägger i dag fram en granskning av undervisningen i fysik i grundskolan… Det är förvånande att år 2010, i ett läromedel, finna en så stor obalans mellan könen när det gäller att i bild beskriva mäns och kvinnors roller inom ett viktigt samhällsområde. Mot bakgrund av att många elever i grundskolan dessutom tycker att fysik är svårt och tråkigt är det ytterst beklagligt att läromedelsförlagen inte tar uppgiften att engagera alla elever med större seriositet.”

Menar utredarna allvar? Ska en jämn könsbalans vad avser bilderna i boken vara avgörande för att engagera eleverna och få dem intresserade av fysikämnet? Eftersom detta nämns i både rubrik och inledning kan man tro att denna brist är den mest relevanta man funnit. Visst skulle det vara bra att lägga in bilder på kvinnliga fysiker i högre utsträckning om fördelningen är så ojämn som anges, men att det skulle ha ett avgörande inflytande på (de kvinnliga) elevernas intresse för fysik är tveksamt. Då kan en kvinnlig fysiklärare spela en större roll, men störst roll spelar nog lärarens (oavsett kön) egen entusiasm, kunskaper och sätt att framställa ämnet. Att många elever tycker att ”fysik är svårt och tråkigt” kan hänga ihop med att ett svårt ämne som man inte behärskar till slut känns tråkigt – därför är det viktigt att man satsar på att skapa en genuin förståelse för fysikämnets karaktär hos eleverna, vilket även förutsätter matematiska färdigheter, så att ämnet känns hanterbart. Detta kan inte åtgärdas med en bildanalys. Bilder i all ära men för att odla ett intresse för fysik måste man fokusera på just fysik. Sedan kan inte varje steg i lärandeprocessen vara rolig, ibland kommer belöningen senare. Det här fokuset på samtidig tillfredsställelse på alla möjliga plan är inte rimligt.

Det finns alltid en koppling till verkligheten

Det finns alltid en koppling till verkligheten men möjligtvis inte alltid till elevens personliga vardagssysslor. Fysik kan vara lika fascinerande ändå, kanske just därför.

Eleverna får inte tillgång till hela det spektrum av kunskaper och färdigheter som kursplanen säger att de ska få. Både i undervisningen och i läromedlen läggs tyngdpunkten på att beskriva naturvetenskapliga resultat. Hur kunskapen kan användas hamnar i skymundan. Om det överhuvudtaget tas upp är det flyktigt, i samband med historiska tillbakablickar, som presenteras långt bak eller i tonade rutor vid sidan om. Målet i kursplanen om att åstadkomma en mer hållbar samhällsutveckling och att utveckla omsorg om natur och människor är i stort sett helt frånvarande i samtliga av de tre granskade läromedlen. Undervisningen förefaller fokusera på färdiga fakta. Indirekt förmedlar läromedlen en känsla av att här finns ingen plats för människor eller de utmaningar och problem som samhället behöver lösa. En undervisning som använder läromedel som fastnat i historiska lagar och samband utan att diskutera kunskapens användning och relatera till viktiga aktuella samhällsfrågor och även framtida sådana, kan knappast bidra till utbildningens grundläggande syften… Innehållet behöver kopplas tydligare till elevernas vardag och oftare knytas till samhällslivet och aktuella händelser… Elevernas intressen, åsikter och delaktighet behöver beaktas och ses som en tillgång i strävan efter att öka elevernas lust att lära fysik. Detsamma gäller elevernas kreativitet och nyfikenhet.”

Formel

Fokus på "färdiga fakta" och "historiska lagar" är en förutsättning för att kunna bli en kreativ forskare

Vad är det för fel med tonade rutor vid sidan om, det blir ju mer synligt än att väva in det i texten? Det viktiga är väl att läraren tar upp det. Undervisningen ”förefaller fokusera på färdiga fakta.” Är det fysiklagarna som åsyftas eller? Det är ju tragiskt att man i just fysikämnet ska behöva nämna de universella naturlagar (där en hel del kända samband för övrigt kan härledas av eleven om han/hon har någorlunda matematikkunskaper) som den moderna människan forskat fram under de senaste århundradena och som är centrala för en fysiker och dessutom kan uttryckas på ett elegant sätt med matematik. Varför ska man göra det och komplicera saker när man istället kan prata om att det är viktigt att värna om sina medmänniskor? Eller stimulera fysikintresset genom att lägga in fler bilder på kvinnor som jobbar på kärnkraftverk, istället för att ”fastna i historiska lagar”. Kanske eleverna kan få uppfinna och presentera sina egna fysiklagar, som inte är kända för fysikersamfundet ännu? Möjligheterna är oändliga om man bara har ett öppet sinne. Saken är bara att det är just ”färdiga fakta” och ”historiska lagar” som behövs för att åstadkomma en hållbar utveckling, åtminstone vad avser det tekniska. En hållbar samhällsutveckling åstadkommes enklast genom att förse eleverna med de grundläggande kunskaper som är nödvändiga för att kunna gå vidare till högre utbildning. När beslutades det att ett mål med fysikundervisningen är att utveckla omsorg om medmänniskor? Omsorgen om skoleleverna innebär att vi får en uppväxande generation som med gott självförtroende och med relevanta faktakunskaper lämnar skolan. Faktakunskaper i fysik utesluter för övrigt inte kreativitet, utan är snarare en förutsättning för den! Detta är givetvis mer uppenbart för en forskande fysiker än för en utredare på Skolinspektionen. Fysikböckerna är för övrigt fulla av konkreta tillämpningar när det kommer till problemlösning, om än inte knutna till ”aktuella händelser”. Det är svårt att få in ett helt personlighetsutvecklande program för eleven i varje fysikkapitel – ska man avdela tid till detta så måste annat nedprioriteras – varje elev har en egen vardagserfarenhet och hur ska fysikläraren kunna klämma in alla individers behov i kapitlet om värmelära? Vad menas med att beakta elevernas ”åsikter” i citatet ovan (separerat från att beakta ”intressen” dessutom) i strävan att öka lusten att lära fysik? Avses åsikten kring huruvida termodynamikens andra huvudsats är relevant för utbildningen eller inte? Man kan väl knappast avse politiska åsikter, så uttalandet måste tolkas som att eleven ska få ha en åsikt om hur utbildningen i ämnet ska gå till och läggas upp, innan han eller hon inhämtat kunskaper i ämnet! Eller hur ska man förstå detta?

”Betydelsen av kunniga och engagerade lärare för elevers lust att lära fysik är otvetydig i granskningen… Dock undervisar flera lärare i fysik trots att de saknar utbildning.”

Inger Enkvist är professor i spanska och en flitig skoldebattör

Inger Enkvist är professor i spanska och en flitig skoldebattör

En viktig poäng, kunniga och engagerade lärare. Och det är oroande är dock att lärare som saknar utbildning undervisar i fysik. Grunden för detta står bla att finna i SOU 1999:63 ”Att lära och leda. En lärarutbildning för samverkan och utveckling” vars förslag radades upp i en proposition som röstades igenom kort därefter och realiserades 2001, för mer info se ”Skolan – ett svenskt högriskprojekt” av Inger Enkvist. Enligt Enkvist talas det i utredningen om att utbilda ”flexibla” lärare som blir ”behöriga att arbeta i de flesta undervisningssammanhang”och i utredningen konstateras: ”När samhället nu omvandlas i en allt snabbare takt kan vi idag ännu mindre än tidigare peka ut vilka kunskaper som kommer att vara relevanta när dagens elever kliver ut i morgondagens samhälle”. Poängen är visst att man ska ”lära sig att lära” men detta kan man inte göra utan att först inhämta äldre kunskaper, eller ska varje generation uppfinna hjulet på nytt?  Som Enkvist påpekar: ”Att forskarna utvecklar ämnena påverkar inte skolutbildningens grunder, eftersom skolutbildning behövs för att förstå vad forskarna upptäckt.”

Det kan behövas bredvidläsningslitteratur i skolan

Det kan behövas bredvid-läsnings-litteratur i skolan

Vi minns ju den förra artikeln om genus och kritiken av fysikböcker som uppmärksammades på Newsmill av en matematiker och en fysiker (jag bloggade om detta här och här) Kritikerna har inte helt fel i att skollitteraturen delvis är skriven på ett ointressant sätt, jag själv fick knappast upp ögonen på matematik och fysik via den, utan snarare blev jag inspirerad av populärvetenskapliga böcker – det var så jag också förstod att skolmatematiken och skolfysiken utgjorde viktiga verktyg. Så när man har åtgärdat genusproblemet med bilderna föreslår jag en komplettering av befintlig litteratur med några inspirerande populärvetenskapliga böcker, tex den teoretiske fysikern Paul Davies böcker varav flera finns på svenska, eller den världsberömde kosmologen Steven Hawkings och gärna matematikern Ian Stewarts böcker. För att förstå att vetenskapliga framsteg kräver tid och ansträngning, och samtidigt få en inblick i aktuell matematik, rekommenderar jag boken ”Fermats gåta” av Simon Singh där man kan läsa historien om hur det tog Andrew Wiles 7 år av hängivet arbete att bevisa Fermats stora sats som matematiker hade försökt bevisa under 350 år utan att lyckas. Med ”Svenska kryptobedrifter: hur Arne Beurling knäckte den tyska chiffertrafiken” kan man kombinera historieundervisningen med matematikundervisningen och så vidare. Eller så kan de som eventuellt ska skriva om kurslitteraturen i fysik låta sig inspireras av dessa.

Etnologen Jonas Frykman - också skoldebattör

Etnologen Jonas Frykman - också skoldebattör

Lästips från 1998: ”Han [Jonas Frykman] menar att ointresset för att läsa vidare grundläggs i den individcentrerade svenska skolan, i dess kultur och sätt att arbeta… Frykman säger: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper. Skolan koncentrerar sig på att göra individen till Någon. Dagens skola har fastnat i Den Goda Viljans Tragik. Med sin extrema individorientering låser den eleverna vid deras ursprungsidentitet.”

I en artikel skriven av etnologen Frykman, ”Fostran till hopp och leda” som återfinns i Enkvist bok ”Skolan – ett svenskt högriskprojekt” kan man läsa följande:

Fostran eller fakta?

Frykman anser att svensk skola fastnat i den goda viljans tragik

”Thomas Ziehe är numera välkänd innehavare av Adorno-professuren i Frankfurt. Som en av de mer idérika forskarna inom fältet ungdom och postmodern barndom har han vågat fråga sig vad avritualiseringen av skolan betytt för ungas självuppfattning och identitet. De problem vi känner från Sverige med vikande intresse för framtiden, leda och vantrivsel i skolan är nämligen inte unika, även om de blivit särskilt märkbara här. Vad han hjälpt till att klargöra är det motsägelsefulla förhållandet mellan det faktum att skolorna å ena sidan blivit mer informella, att elever och lärare kommit varandra närmare och tonen blivit mänskligare  – och å andra sidan elevernas växande uppgivenhet inför sin egen förmåga. Varför blir de alla inte mer optimistiska när de bemöts som hela människor, så som avsikten var? Finns det rent av både pedagogiska och mänskliga vinster att hämta i att göra skolan till en mycket annorlunda – speciell – verklighet istället för att göra den till en mysig och mer hemlik plats där var och en ska bemötas individuellt? Det Ziehe pekar på är att barnen under skolåren – trots att de inte själva gärna vill det – vinner på att ingå i en fostrande och tydling lärlingskultur… Ziehe illustrerar med ett exempel från undervisning i dans: Jag sätter på en skiva och ber barnen dansa fritt… Utelämnade åt sin egen fantasi finner de sällan den stora variationen utan upprepning, vanan, det manierade. I stället för fritt, blir beteendet repetitivt och tråkar ut dem. För att bryta deras låsning drar jag då upp en kritcirkel runt deras vänstra fot. Och så ber jag dem dansa utan att flytta foten utanför kritstrecket. Deras rörelser blir alltså överdeterminerade – formade i relation till verkligheten utanför dem. Snart upptäcker de själva hur de tvingas hitta på helt nya steg – de uppfinner nya danssteg för att möta de hinder som har skapats åt dem… Kritcirkeln behövs för att eleverna ska komma utanför sig själva. Annars råkar de ut för vad Ziehe kallat ”en för tidig identitetsstängning”. Möter de inte en annorlunda värld som hela tiden provocerar dem tenderar de att bli självrefererande, instängda i sin egen värld… Att skolan blivit mer informell och mänsklig är i och för sig inget fel. Svårigheterna börjar när läraren tror att undervisningen skall anpassas efter det subjektiva och privata – barnet – istället för att eleven skall gå in i en kollektiv lärlingskultur.”

Jag lovar att detta är mitt sista kilometerlånga inlägg!


Genusarbete smulades sönder

februari 9, 2010
Alla måste komma ut exakt samtidigt!

Alla måste komma ut exakt samtidigt! Några sekunders skillnad kan påverka förskolans jämställdhetssträvanden och resultera i ett mini-Patriarkat som avspeglar och reproducerar det omgivande samhället

Igår den 8 februari var det en artikel i DN Insidan om genusdagis (sid 26-27) där jag medverkade som kritiker. I artikeln förklarar man (Ängsbackens genusmedvetna förskola) att ”En vanlig missuppfattning om genusmedvetna förskolor är att det är barnen man försöker ändra på. I själva verket är tanken att de vuxna ska ändra sitt beteende – eftersom de vuxna genom sitt bemötande tvingar (sic!) barnen att leva upp till de vuxnas, ofta omedvetna, föreställningar om pojkar och flickor och hur de ska bete sig… För tre år sedan började de diskutera genus, det vill säga sociala könsroller, som begrepp på förskolan… Sedan kom genuskonsulter till skolan och filmade pedagogerna på Ängsbacken.” Dessa filmer visade att ”vissa barn fick vänta på andra – och vem som väntade på vem var en könsfråga. Killarna fick mer plats helt enkelt.” Utöver att själv ha observerat det så har jag har läst i SOU 2006:75 om hur upprörda genuspedagoger vittnar att killarna rusar ut  först på gården när det är dags att gå ut. Detta är givetvis ytterst allvarligt och riskerar att traumatisera mänskligheten flera generationer framåt, så det är dags att sätta in genusinspektörer, genuspiloter, förändringspiloter och jämställdhetsutvecklare redan nu! Genom att stoppa pojkarna redan i dörröppningen kan dagispersonalen dekonstruera deras av det omgivande samhället socialt konstruerade hegemoniska maskulinitet och därigenom förstärka pojkarnas känsla av att vara köns- och identitetslösa, så att de helt enkelt, som man säger, kan ”få vara sig själva” utan negativa yttre influenser från vuxenvärlden (utöver genusvetarnas absolut nödvändiga påverkan då) och därigenom ges makten att i framtiden själva konstruera sin könsidentitet när de känner sig mogna för det – hur mycket man nu kan mogna i en omgivning genomsyrad av genusvetare. Genusvetarna står utanför de strukturer vi andra är insyltade i och inte kan komma ur. Det finns en medicinsk term som beskriver just det tillståndet när man står utanför den verklighet alla andra befinner sig i – det tillståndet kallas psykos! I detta fall genuspsykos. Och det är genusvetarnas ödesbestämda uppgift att i sitt psykotiska tillstånd av storhetsvansinne visa oss andra var skåpet ska stå, nämligen till vänster om extremvänstern där genusvansinnet vanligen håller till, om vi undantar feminist-marxismens senaste offer då – moderaten Per Schlinggenus, som genusvetarna drogat ner med postkolonial feminsim i ett försök att kuppa Alliansen. Låt oss inte underskatta hjärntvättens fanbärare.

Utvecklandet av strategiskt tänkande hotar genusidustrin - bättre att låta bli

Utvecklandet av strategiskt tänkande kan på sikt hota hela genusidustrin - bättre att låta bli

Jag kommenterar bara kort i DN att genusvansinnet i förskolan är vuxenterapi och slöseri med skattepengar och jag uppmanar förskolorna att istället satsa på att exempelvis lära barnen spela schack eller tennis – alltså aktivera dem istället för att sitta och diskutera genus, normer, könsroller, kön, queerteorier, sociala konstruktioner och ”hur man tänkte förr i tiden” (vilket man måste tillägga så fort man syndat genom att läsa en saga om en prins som räddar en prinsessa, DN sid 27. Enligt förskolans läroplan Lpfö 98 har man nämligen en skyldighet att föra över kulturarvet, och då får man inte byta kön på rollkaraktärer och ändra på handlingen i alla sagor, även om man uppmanas göra det i flertalet, liksom att inhandla sk ”krammärkt litteratur” vilket innebär att böckerna är granskade ur ett ”demokrati-, jämställdhets- och mångfaldsperspektiv”). Som sagt, det är bara att rasera några årtusenden av civilisationsbygge och börja på ny genuskula, nu när vi alla insett att allt vi trodde oss veta om verkligheten visat sig vara falskt. Det inkluderar såväl det vardagliga livet som (det vi trodde var) kunskaper om universums uppbyggnad, galaxhoparnas struktur, kemiska reaktioner som i själva verket är sociala konstruktioner där observatören skapar den kemiska föreningen i ett tillstånd av inbillat förstånd, för att inte tala om livets ursprung – våra förfäder damp för några miljoner år sedan plötsligt ner på Jorden, könslösa och fina, varefter en märklig process tog vid som varade i tusentals år där den struktur som idag kallas för Patriarkatet fick ett avgörande inflytande på all mänsklig utveckling  (liksom på djurvärldens då ju även dessa visar tendenser till könsroller och könsspecifika beteenden) där en könsmaktsordning baserad på postkolonial teori  dominerade under hundratusentals år långt innan själva kolonialismen, eftersom kolonialism och förtryckarstrukturer legat inbäddade i universums struktur och innersta väsen ända från början, närmare bestämt genom de Calabi-Yau-rum som strängteorin använder sig av och som varken matematiker eller fysiker ännu förstår sig på, men som genusvetarna med sin enorma hjärnkapacitet nu lyckats avkoda och de har därigenom rullat upp de extra patriarkala dimensioner som legat gömda för blotta ögat och som blåstes upp under den inflationistiska fasen av universums expansion direkt efter Big Bang. Det är dessa välkända strukturer vi kan beskåda idag – inte konstigt att Fysikum i Lund samarbetar med Tiina Rosenberg i genuscertifieringsprojektet – tänk vad lite tvärvetenskaplig forskning kan åstadkomma! Se sid 28 här:

”Genuscertifiering på Fysicum. Tre viktiga faser:

1. Infiltration, Information och Utbildning.”

Infiltration! Tack för ärligheten åtminstone!

Genussmulor

Genussmulor var det enda som blev kvar efter flera års "genusmedvetenhet"

Dagisgenuspionjären Kajsa Wahlström säger i DN-artikeln: ”Den första kullen som gick ut från Björntomten och Tittmyran (två kända genusdagis, min anm) efter omgörningen blev en chock för skolpersonalen i Gävle. Flickorna upplevdes som stökiga, fast de i praktiken bara gavs lika stor plats som pojkarna. Det tog bara ett par dagar så smulades det ner. Flickorna stod stilla och pojkarna tog fram knytnävarna, samma pojkar som tidigare hade kunnat prata om känslor, hur de ville ha saker och ting utan att slåss, och samma flickor som var vara vid att tillåtas ta plats”. Oj, skolpersonalen måste verkligen ha tvingat fram könsrollerna med sitt ogenomtänkta och destruktiva bemötande – på bara några dagar lyckades skolpersonalen rekonstruera allas kön och rasera genusvetarnas mångåriga arbete med att ”bara låta barnen få vara sig själva”.  Och uppföljningen och resultatet då? ”Ja, trots att de skolats i förskola med jämställdhetsprofil så har de inte valt utbildningar som är annorlunda mot hur tonåringar väljer traditionellt.” Genusvetarna borde givetvis ha förföljt ungarna från vaggan och ända ut i arbetslivet. Med mer fokuserat, koncentrerat och konstant genusarbete hade allt kunnat bli annorlunda….

Axess 2 2010

Axess 2 2010

Nu har det nya numret av Axess Magasin kommit ut: ”Eliternas reträtt”. Här kan man läsa hur vänstern band kvinnorna vid spisen (Anita du Rietz) , om antielitismens höga pris (Nathan Shachar) om demokrati på nätet (Lotta Gröning) , om eliternas abdikering (Johan Lundberg) och mycket mer. Anita du Rietz har skrivit boken ”Svenskornas företagsamma historia” Ur hennes artikel i senaste Axess: ”Ett radikalfeministiskt genusperspektiv och teorier om könsmaktsordningen påbjuder omtolkningar så att entreprenörskap förknippas med en manlig förtryckarroll. Den starkt maskuliniserade bilden av företagandet gör att kvinnoföretagandet blir en avvikelse. Med utgångspunkt från en tänkt ojämlikhet mellan könen blir slutsatsen att kvinnor är så förtryckta att lagstiftning och kvotering blir det enda sättet för kvinnor att få makt och framgång. Det har de senaste decennierna varit legitimt att undervisa om radikalfeminism när vi istället skulle ha studerat vår egen historia. Genom att lyfta fram starka och nydanande entreprenörskvinnor skulle fler ha fått lära sig vilka goda förebilder kvinnor historiskt har varit i Sverige, vilket kunnat inspirera kvinnor till djärva satsningar med ett livligare företagande som resultat än vad vi har idag.”

Standardmodellen för elementarpartiklar var farlig kunskap som kunde spä på "orättvisor"

Standardmodellen för elementarpartiklar var farlig kunskap som kunde skapa "orättvisor"

På sid 56 i Axess har jag skrivit en krönika om skolan. Bland annat tar jag upp ett minne från min högstadietid då jag frågade min fysikfröken i högstadiet om jag fick låna hem en populärvetenskaplig bok om elementarpartiklar. Hennes korta svar löd: ”Nä, det tycker jag inte, för då kommer du ju att kunna mer än de andra”. Att inhämta kunskaper utom lärarens kontroll kunde tydligen skapa ”orättvisor”. Så istället för den populärvetenskapliga boken som tydligen hotade skolans rättvisesträvanden fick det bli mammas gamla kursbok i fysik från 70-talet om halvledarkomponenter, som jag sparat som ett barndomsminne. Frågan är vad som händer med de barn som inte får tillgång till litteratur som intresserar dem varken i skolan eller i hemmet. Det är nämligen samma sorts personer som den här lärarinnan som samtidigt gapar över den sociala snedrekryteringen.

Så här ska etnologen Jonas Frykman ha sagt redan på 90-talet: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper. Skolan koncentrerar sig på att göra individen till Någon. Dagens skola har fastnat i Den Goda Viljans Tragik.

Bildningsresan

Bildningsresan

Apropå svenskt skolväsende så vill jag passa på att rekommendera boken ”Bildningsresan” skriven av författaren, ledarskapskonsulten (och fd lektor i rättsvetenskap) Leif Alsheimer som jag hade äran att träffa och samtala med igår. Andra intressanta böcker som rör utbildningsväsendet är professor Inger Enkvists ”Feltänk” och ”Skolan – ett svenskt högriskprojket”. Läs gärna hennes Axessartikel från i somras: ”Därför lyckas asiatiska elever.” Jag vill också tipsa om ett läsvärt blogginlägg  jag fann och låt mig citera från blogginnehavarens (Stig Moberg) artikel på Newsmill:

”Vänsterns skolpolitik präglas av okunskap, kunskapsförakt och är djupt orättvis. Rättvisa är inte att hålla alla på samma låga nivå, utan att acceptera olikheter och ge alla möjligheten att utveckla sin fulla potential. Om jag skulle sänka mig till vissa vänsterdebattörers debattnivå så skulle jag påstå att man vill sänka folkets förmåga till logiskt och matematiskt tänkande, eftersom ett sådant folk är lättare att manipulera.”

En flitig skoldebattör är matematikprofessorn Olle Häggström - läs alla hans välskrivna inlägg i skoldebatten!

Men för att återgå till genusdebatten, fil dr Roland Poirier Martinsson skrev igår i SVD om sin syn på dagens statsfeminsim (”Kapitulera inte för statsfeminismen”): ”Vad mera är, jag anser att den ekonomistiska strukturfeminismen är en antiintellektuell och frihetsfientlig humbugdoktrin, som morgondagens vetenskapshistoria kommer att sortera bland frenologi och animal magnetism.” och reaktionerna lät inte vänta på sig, här en av en kränkt ekonom (fann detta på Maria Abrahamssons blogg ) som inte vill att hans ämne ska förknippas med statsfeminismen (ironi) :-). Och så pågår kvoteringsdebatt i DN ser jag (1 , 2, 3, 4), uppdaterar den med kloka ord från Sanna Rayman HÄR.

OBS! Den som söker jobb på Sensus studieförbund kan numera välja mellan tre kön: han, hon eller hen. Varför måste man välja förresten – varför inte alla tre? Det  finns uppenbarligen för mycket att välja på i dagens samhälle, något som tas upp på ett underhållande sätt i denna video, som jag även lagt upp vid ett tidigare tillfälle – men den är väl värd att ses om:

Värd att se om är även Pentagon om Selma Lagerlöf. Svensk skola inom en snar framtid?

Relaterat: Skolgenus (9 inlägg), Dagisgenus (5 inlägg)

Uppdatering: Moira von Wright går idag i försvar på Newsmill. Hon hävdar att Häggström och Holst ”misstolkat” hennes Genus och text och att ”Detta missförstånd beror troligtvis på att jag uttryckte mig otydligt när jag skrev att skolan behöver ändra på kunskapsinnehållet. Vad jag avsåg var att läromedlen behöver ändra på hur de framställer fysikämnet.” Men detta är ju en lögn då det är svart på vitt det som står i Genus och text (som hon inte tar avstånd ifrån):”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort”

Jag har tidigare bloggat om denna debatt: Genusväldet intar Södertörns högskola och mer om vad som står i Genus och text i von Wright och tekoppen. Vad kan misstolkas?


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 903 andra följare

%d bloggers like this: