Konsensuskultur och genusfysik

maj 21, 2011

Nu är det nya numret av Axess Magasin  ute, och temat är konsensuskultur. Flera av artiklarna återfinns på nätet: I skuggan av framtiden,   Baksidan av konsensus, Pippi och Sveriges särart, Samarbetslandet, Samförstånd som statsreligion, Och glöm inte att följa Axessbloggen!  Axess Magasin går att köpa i välsorterade Pressbyråer, annars teckna prenumeration HÄR.  Axess höll i veckan även ett intressant frukostseminarium på temat Konsensus, åsiktspluralism och grindvakter, som jag återkommer till när det kommer upp på Axess Play. (Uppdatering! Nu är videon uppe – se detta inlägg!) Min krönika Svåra lösningar på enkla problem (lista på resten här  – ni finner dem utspridda på bloggen) i Axess återfinns på sidan 66 – den ligger inte ute på nätet men överensstämmer innehållsmässigt med mitt blogginlägg ”Vad var det jag sa?”  (vilket betyder att den faktiskt ligger på nätet, men i en utvidgad version) som ni alla så klart redan läst. Och med alla menar jag även det tillskott av 8.000 nya läsare jag fick under gårdagen, eftersom min statistik då gick från det sedvanliga 1.000-2.000 till 10.035 som ni kan se på skärmdumpen nedan till vänster, vilket slog mitt gamla rekord på 5.209 efter inlägget ”Ett skräckexempel på Genusväldet”.

Min statistik gick upp till 10.035 igår

Min statistik gick upp lite, till 10.035 igår - ledsen att det här ser ut som en fallossymbol.

För den som är ny går det att finna alla inlägg på bloggen under Alla inlägg , jag hittar knappt något själv på bloggen längre så jag var tvungen att organisera det lite, präglad som jag är av den ”manliga rationalitet” som Södertörn Högskolas rektor förkastar i den av Skolverket beställda rapporten Genus och text som granskar hur ”jämställda” skolans fysikböcker är (och som jag skrivit om här och här) och med risk för att verka tjatig, låt mig ändå en sista gång lyfta fram en sammanställning av några av de djupaste insikterna i denna 69-sidiga text som Skolverket rekommenderar till blivande lärarutbildare. Jag var själv en sådan under doktorandtiden, och som ni kan se på tex denna tenta från 2006 så frågar jag efter en normalvektor till ett plan, och försöker därmed undermedvetet normalisera normalbegreppet inom matematiken. Vi vet alla att de förhatliga normerna  (metoder att beräkna längden av en vektor i ett normerat rum) inom matematiken upprätthåller föreställningar om hegemonisk maskulinitet. Bara det patriarkala påfundet att mäta något, när alla vet att en vektor är lika elastisk som en genusforskares fantasi, visar att man är ute på hal is, men även det är ett felaktigt påstående, då det här med halhet bygger på manliga föreställningar om friktion och motstånd mot genusvansinne.

Glöm inte att genus även är ett begrepp inom algebraisk topologi

Genusbegreppet är även matematiskt

Men jag blev som bekant genusmedveten någon gång efter 2006 (nu pratar jag inte om det matematiska begreppet genus), närmare bestämt 2008 (läs om hur det gick till i Om bloggen) och det gav utslag redan 2010 när jag tex i denna tenta i flervariabelanalys bad de blivande civilingenjörerna att undersöka gränsvärden och som ni ser i facit existerar inte gränsvärdet, eftersom man får olika värden beroende på ifrån vilket håll man närmar sig punkten och det är just detta som är kärnan av matte-genus-vetenskapen: mitt gränsvärde är inte lika med ditt gränsvärde eftersom du närmar dig det utifrån en annan diskurs, och därför är alla svar lika rätt, eller snarare fel, och därmed lika sanna, eller falska, eller vilket som – allt kvittar liksom. Om man ska bygga en bro och räkna ut hur den ska hålla så är inte svaret givet, min hållfasthetsdiskurs är inte lika med din hållfasthetsdiskurs så dra dit pepparn växer och bygg din egen bro, eller så bygg den inte, en bro är ändå en social konstruktion, och oftast en manlig sådan, så den behöver inte ens byggas utan det räcker att tänka fram den innan man ska gå över, och ha det så trevligt i vattnet alla genusforskare, så ses vi inte på andra sidan. Men för att komma till saken :-) – citaten från Södertörns högskolas rektor och den jämställda framtiden i fysikböckerna och svensk skolas slutliga kollaps, men kollapsen blir åtminstone ”jämställd” (för den som tycker att det här har med jämställdhet att göra):

Jag stoppade fingrarna i vägguttaget för att vakna upp ur den psykos jag helt enkelt måste befinna mig i med tanke på sakernas tillstånd, men det gick inte

Efter att ha läst Genus och text stoppade jag fingrarna i vägguttaget för att vakna upp ur den psykos jag trodde jag befann mig i, men det gick inte, det här är på riktigt...

* ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan. Enligt Sundgren (1996 s.31) måste det uppstå en dialog för att inte skolan skall utöva symboliskt våld på eleverna genom att påtvinga en given mening.” (sid 7)

* ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.” (sid 59)

* ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden. (sid 64)

* ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.” (sid 65)

* ”Sylvia Benckert (1997) menar att fysiken som universitetsämne eftersträvar en opersonlig renhet, och en strävan att framstå som höjd över och fri från mänskliga önskningar, och att just denna skenbara opersonlighet och könlöshet är knuten till föreställningar om maskulinitet, vilket bidrar till att göra fysiken ointressant för flickorna. (sid 16).

* ”Man kan, med Sundgren (1996, s. 86ff), ifrågasätta denna tradition som insisterar på förmedlandet av vetenskapliga begrepp och deras tolkningsföreträde, samtidigt som den invaderar vardagsförståelsen genom att också lägga beslag på vardagliga begrepp och ge dem tolkningsföreträde, som t.ex. kraft.” (sid 24)

* ”Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen… Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. T.e.x genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande.” (sid 24)

* ”Det är sannolikt att en jämställd läroplan skulle uppfattas som en utmaning eller en provokation för många lärare och för många i det naturvetenskapliga samfundet som gärna vill se sin egen kunskap behandlad i skolan.” (sid 65)

Ämnesöverskridande genusforskning på hög nivå?

Ämnesöverskridande genusforskning på hög nivå?

Alla glada svenska barnfamiljer kan tryggt sätta sina barn i skolan förvissade om att genusvansinnet är dess främsta bundsförvant tack vare den välgenomtänkta tjänstetillsättningen på strategiskt viktiga poster i det här landet. Det gäller att värna den kommande generationens IQ, och där kan inte patriarkala påfund som logisk förmåga få störa genusindoktrineringen. Är nästa steg att fasa ut matematiken? Kanske inte, för som ni kan se på Skolverkets hemsida så uppges rapporten ”Genus och text” vara  111 sidor lång, trots att den är på 69 sidor, något som med all tydlighet illustrerar att Skolverket redan tagit till sig av den viktiga informationen om kunskapens relativa karaktär. Ni kanske tror att det bara är att bläddra genom rapporten och räkna sidorna, men att addera två tal är som bekant inte trivialt, och som exempel kan man tänka på den vardagliga situation som flertalet beslutsfattare befinner sig i dagligen, nämligen sandlådan, där man upptäcker att om man gör en sandkaka ovanpå en annan sandkaka så blir det en ny, fast större och möjligtvis fulare, men ändå EN, sandkaka. Detta förstår redan en 2-åring, så varför den svenska skolans matematik- och fysikböcker inte har tagit till sig det här är en av mänsklighetens, och genusforskningens, stora gåtor.

Var är genussandhögen?

Var är den där genussandhögen?

Jag måste nog uppdatera min doktorsavhandling med ett genusperspektiv och göra om allt.  Förresten, nu är ju Anna Ekström ny generaldirektör för Skolverket, och som ni minns hade jag en genusdebatt med henne i Riksdagen för ett år sedan om svensk skola ( se inlägget Mitt anförande i Riksdagen)  och detta inger ju ännu mer hopp om den svenska skolans framtid och lösningen på skolproblemen. Det gäller ju att sätta in insatserna och finansieringen där den behövs – nämligen hos genusforskarna. Problemet är kanske inte, för den som lyfter blicken ur genusträsket och skådar ut i världen, något jag själv ofta gör med mitt teleskop, att pojkar underpresterar med 10% jämfört med flickorna, utan att alla underpresterar. Under mina sommarlov i Bulgarien visade mig grannbarnen i 7:e klass hur man genomför ett matematiskt induktionsbevis, medan vi i Sverige fortfarande höll på med de fyra räknesätten och att dela upp en tårta i fem delar, år ut och år in, åtminstone fram till gymnasiet, där jag hade turen att ha avdankade universitetslektorer i fysik, kemi och matematik, och det förblir en gåta hur klassen lyckades så bra på de nationella proven trots att lärarna hade ämneskunskaper istället för genuskunskaper. Låt mig avsluta med symbolen för genusvansinnets intåg i akademin – GENUSTRUMPETEN (SVD) (här replik och slutreplik, se även Birger Schlaugs inlägg där han varnar proffs-tyckareliten, bland annat sig själv, för att inte ta min kritik på allvar):

Texten till låten återfinns här. Nu hade jag ju tänkt blogga om genusexcellens och om inläggen i veckans debatt om fri lek (SVD1, SVD2, Newsmill, Ingerö i Studio Ett osv), men det får bli i nästa inlägg. Jag råkade nämligen härom veckan se ett program i Kunskapskanalen där studier visat att delar av hjärnan inte utvecklas och att inlärning hämmas om barn inte får ägna sig åt fri lek: Barndomens försvunna äventyr – se det här på UR Play (46 min)!

Det var faktiskt jag som upptäckte de patriarkala strukturerna

Det var faktiskt jag som upptäckte de universella patriarkala strukturerna...

Notera de, ska jag kalla dem könsneutrala, sakerna som kvinnan lägger ut på skolgården i slutet av programmet. Tygstycken, snören, kartonger. Jag antar att dessa räknas som könsneutrala, de blir ju varken ”pojkkodade” eller ”flickkodade”. Jag har redan berättat om det här, att jag till min dotter köpt många leksaker på Clas Ohlson (vilket bör göra mig till ledande genusforskare) och med leksaker menar jag alltså metallplattor med hål, skruvar, muttrar och monterbara små hjul, brädbitar, spikar och sandpapper. Mest för att jag själv också vill leka med det här, något som även gör mina föräldrar till ledande genusforskare, (eller gränsöverskridande fysik-genusforskare) eftersom de lät mig och min bror växa upp i en miljö med hålkort som papper att rita på, kretskort och elektriska komponenter över hela golvet, en rostig ABC 80, ELFA-katalogen i sagobokhyllan och så vidare, och jag lödde mitt första kretskort vid 5 års ålder, började spela schack vid 6, skrev mitt första BASIC-program vid 8, men det var även då jag, liksom min bror, broderade min första bulgariska duk, och gjorde mina första pyrograferade tavlor (som jag bla ställt ut längst ner i inlägget  Mitt bidrag till den moderna konsten – fast just de där gjorde jag nyligen :-)). Dessutom skötte vi hela grönsakslandet hos våra morföräldrar varje sommar i Bulgarien. Ja, det här med miljön har nog en viss inverkan, eftersom både jag och min lillebror disputerade, jag i matematik och han i elektroteknik, men det föregicks av ett par decenniers hårt arbete också, och hur ska man få fler att välja den vägen i Sverige om man både ska föra över egenansvaret till någon annan genom att skylla på patriarkala strukturer och dessutom plocka bort en hel del av det traditionella vetenskapliga innehållet i fysiken? Med en genuskurs i härskarteknik 7.5 hp? Anmäl er med ett mail till  jag-vill-bidra-till-att-landet-kollapsar-av-genusvansinne@gmail.com. Studsar det så är det för att denna min så populära genuskurs är överbokad! :-)

... och inte COBE

...och inte COBE-satelliten

Det var ju inte Jupiters månar och solfläckarna jag studerade varje dag  efter skolan med mitt teleskop, det var de patriarkala strukturer som skapades redan vid Big Bang och som under den inflationistiska fasen blåstes upp till de förtryckarstrukturer vi kan se idag. Så var det. Kort efter min upptäckt fann COBE-satelliten  (Cosmic Background Explorer) samma sak – små anisotropier i den kosmiska bakgrundstrålningen som utgjorde fröerna till de patriarkala strukturerna, vilket ledde till Nobelpriset i fysik för två forskare, trots att jag upptäckte det här flera år tidigare med mitt teleskop från vår balkong i Lund. Gud vad jag babblar, nä nu måste jag sluta. Glöm inte se UR Play om fri lek och Axess-artiklarna längst upp med mera!

Relaterat: Därför lyckas asiatiska elever (professor Inger Enkvist, författare till Skolan – ett svenskt högriskprojekt), läs även artikeln  ”Lära sig att lära sig” omöjligt utan ordentliga faktakunskaper  av professor Olle Häggström! Vad var det jag sa?-inlägget. Blandade genusnyheter: Genusnytt, Matte Matik, Aktivarum, Pelle Billing. EU-vansinne: HAX, kulturblogg: Axessbloggen.


Genuspedagogik i förskolan – del 2

mars 27, 2009

För ett tag sedan skrev jag blogginlägget Genuspedagogik i förskolan – del 1 och tänkte göra en längre serie, men så kom genustrumpeten upp mitt i allt så del 2 blev lite försenad, men här kommer den! :-)

Könet spökar i genusvetarnas hjärnor

Könet spökar i genus-vetarnas hjärnor

Som ni alla vet är numera genusvetenskapen och extremfeminismen statsbärande ideologi i dagens Sverige. Medborgarna har inget att säga till om detta, utan det är förankrat i tysthet genom olika regeringsbeslut förklätt som jämställdhetssträvan. Ett ställningstagande mot genusvetarnas idéer, hur absurda de än må te sig, betraktas som ett ställningstagande emot jämställdhet mellan män och kvinnor. Jag har påpekat att detta är deras starkaste retoriska grepp för att få bukt med kritiska röster.

Förskolans demokratiska uppdrag är via läroplanen Lpfö 98 kopplat till principen om alla människors lika värde i regeringsformen (en av Sveriges fyra grundlagar, de tre övriga är successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen) samt artikel 14 i Europakonventionen. I den svenska demokratiska värdegrunden ingår även genusvetarnas teorier som en nödvändig och oundviklig ingrediens för att uppnå jämställdhet. ”Den nordiska synen är att könet är en social konstruktion” slås det som bekant fast i flera av Statens Offentliga Utredningar om jämställdhet. Glöm hädanefter grundlagens kap 1, § 1: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”, det som numera gäller är ”All offentlig makt i Sverige utgår från genusvetarna”, och detta utan att två likalydande riksdagsbeslut med val emellan hållits i enlighet med regelverket för att få ändra/upphäva en grundlag….

Organiserad barnomsorg
har bedrivits i Sverige sedan mitten av 1800-talet. Dagens förskola har sina rötter i barnkrubbornas fattigvård och barnträdgårdarnas pedagogiska filosofi (SOU 2006:75). Den första barnträdgården inrättades 1904, namnet kommer av att barnträdgården grundades på Fröbels pedagogiska filosofi där barnet ses som en planta som bör vårdas och växa i en miljö där självverksamhet och lek var de viktigaste principerna för att barnen skulle växa upp till fria tänkande människor, original – inte kopior. Fröbel ansåg att det var pedagogens främsta uppgift att skapa en miljö, både inre och yttre, där barnets alla inneboende anlag kan utvecklas. Fröbel lade genom sin pedagogiska filosofi och lekmaterial grunden till den moderna förskolan.

Ingår numera i ett statligt könspolitiskt projekt

Ingår numera i ett statligt könspolitiskt projekt

Mycket har hänt sedan dess. I Statens Offentliga Utredning SOU 2006:75 ”Jämställdhet i förskolan” (som utgör slutbetänkandet av Delegationen för jämställdhet i förskolan) konstateras (bla på sid 19) att ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projket” (sic!). Och man är inte sen med att skuldbelägga förskolepersonalen, som anses bära på medvetna och omedvetna föreställningar om kön som smittar av sig på barnen. Man talar tex om ”det dolda språket” (sid 146): ”Med det dolda språket, eller den outtalade och dolda läroplanen, menas då all den symbolik som finns i barnens omgivning och hos pedagogerna. Den engelska forskaren Valerie Walkerdine har i flera studier av förskolan visat att pedagogens dolda förväntningar på barnet innebär att det är pojkarna som ska leva upp till läroplanens uttalade målsättning av ett utforskande, aktivt, ifrågasättande och rörligt barn. Och att flickorna måste följa den outtalade och dolda läroplanen, som önskar ett passivt, lydigt, anpassningsbart och regelföljande barn”.

Bör inte alla barn vara lydiga och regelföljande? Varför ingår detta i den dolda (och underförstått förtryckande) läroplanen och inte i den uttalade läroplanen. Kan det inte vara just detta lydiga och regelföljande beteende hos flickorna som leder till att de senare lyckas bättre i skolan? Men just det ja, vi ska ju ha full anarki i svensk skola – alla barn ska genom destruktiva och utåtagerande handlingar få ge utlopp för sitt kreativa flöde. Som åtgärd sätter man sedan in kuratorer, antimobbningsteam och obligatoriska kurser i ”värdegrundsfrågor” samtidigt som man frågar sig hur det kunnat bli så här trots allt ”värdegrundsarbete”. Motstridiga signaler, är detta bra för barnen? Detta borde man påtala, men det lär inte hjälpa: ”Oavsett vad barnen och föräldrarna har för grundläggande värderingar måste förskolans barn och vuxna enas om en gemensam värdegrund för sin förskola.” (SOU 2006:75 sid 147).

Man skriver att förskolepersonalen, när genusvetarna gör intrång, oftast hävdar att de faktiskt bemöter barnen som individer och inte som kön, men detta vill genusvetarna inte veta av: ”Kanske är det, paradoxalt nog, bilden av Sverige som ett jämställt land som utgör det största hindret för att jämställdhetsarbetet i förskolan ska kunna ta fart” (sid 148).

Garanterad könsneutral lek förutsätter ett allvarligt kromosomfel

Garanterad könsneutral lek förutsätter ett allvarligt kromosomfel

Hur ser då detta jämställdhetsarbete ut i praktiken? Ja, det verkar finnas lika många metoder som genuspedagoger på den lokala orten. Men vissa metoder har fått stort genomslag. En av dessa är så kallad ”kompensatorisk pedagogik”, ett tappert försök till att implementera den könsneutrala överideologin. Till genusvetarnas stora fasa kan jag informera om att helt naturlig  (dvs utan påverkan utifrån i form av vuxna som styr leken)   ”könsneutral lek”(val av icke-könskodade leksaker som pussel med mera istället för könskodade leksaker som bilar och dockor) har forskarna hittills bara funnit hos en typ av barn – nämligen flickor med Turners syndrom, som saknar en X-kromosom och därför kallas X0-genotyper (källa: ”Köner sitter i hjärnan”, prof. Annica Dahlström) .

Kärnan i kompensatorisk pedagogik (sk Hjallipedagogik) är paradoxalt nog en uppdelning av barnen i pojk-respektive flickgrupper,  där man låter flickgruppen ägna sig åt ”pojklekar” och vice versa. I detta förutsätts således att barnen redan beter sig stereotypt utifrån kön och man anser att könsrollerna förstärks om pojkar och flickor leker tillsammans i förskolan. Men samtidigt har ju genusvetarna låtit oss förstå att pojkar och flickors lekbeteende inte har med det biologiska könet att göra – så varför ska man då dela upp dem efter yttre genitalier!? Det förekommer ju, som de själva hela tiden hävdar, stora individuella skillander inom varje könskollektiv – alltså kan denna pedagogiska modell  ha en förstärkande effekt istället för kompensatorisk, om man till exempel sätter en flicka som redan uppvisar ett pojkaktigt beteende i flickgruppen! Således borde genusvetarna istället i logikens namn dela in barnen efter uppvisat beteende om effekten verkligen ska var kompensatorisk. Men ni hör ju själva hur absurt allt detta låter att försöka likrikta ungarna i den heliga könsneutralitetens namn, som om de vore gensuvetarnas egna försökskaniner. Metoden fick genomslag efter det berömda genusexperimenterandet på förskolan Tittmyran i Gävle. Nu har barnen som gick på förskolan dock vuxit upp och flera har börjat studera på gymnasium, men uppföljningen visar att trots att de gått i förskola med jämställdhetsprofil så har de inte valt utbildningar som är annorlunda mot hur tonåringar väljer traditionellt.

En annan standardmetod är att ta bort ”könskodade” leksaker. På exempelvis Svartöstadens förskola i Luleå har man tagit bort alla bilar för att pojkarna genom att leka mest med dem ”könskodade” dem, och detta gav dessa leksaker ”högre status” och de skulle därför avlägsnas (SOU 2006:75, sid 107). Motiveringen: ”Det är vi vuxna som kodar materialet och aktiviteterna, och barnen kommer ändå att möta de mest könskodade leksakerna utanför förskolan.” (!) På förskolan Kullegården i Partille har man istället för att plocka bort något valt att köpa in fler flickleksaker, samtidigt som personalen ”arbetar för att avkoda allt material och ge det samma status” (sid 110). Vilken vanvettig idioti! Är det verkligen vuxna människor vi pratar om här? Det ”pojkkodade materialet kan” enligt de statliga utredarna ”kopplas till hierarkin i genusordningen som ger det pojkar ägnar sig åt ett högre värde.” Och (vi är fortfarande på sid 110 – låt denna sida bli symbolen för hur  mycket idioti som kan rymmas på en enda sida i en svensk statlig utredning) ”Flera förskolor arbetar för att höja statusen på flickornas lekar och material och försöker bryta trenden att pojkar inte kan ägna sig åt det som förknippas med flickor”. Det är nämligen denna preferens hos pojkar att leka med pojkleksaker samtidigt som de inte frivilligt leker med flickleksaker i av genusvetarna önskad utsträckning, medan flickor gärna leker med pojkleksakerna, som leder till den av genusvetarna fastslagna ”pojkmaterialets högre status”.

Många har börjat undra över hur det ser ut i genusvetarnas hjärnor

Många har börjat undra över hur det ser ut i genusvetarnas hjärnor

Och att sitta och anklaga förskolepersonalen och barnen för att agera ”genuspoliser” är helt absurt! Personalen på flera förskolor hävdar i den statliga utredningen att de faktiskt anser att de bemöter barnen som individer – barnet självt sänder ju signaler till omgivningen om vad det gillar eller ogillar, och bemötandet anpassas efter det för att göra barnet nöjt.  Men det vill inte gensuvetarna veta av – barnets signaler ska man tydligen ignorera till förmån för den könsneutrala utopi de förespråkar. Barnet vet inte sitt eget bästa och signalerna beror på en redan ingrodd ”internalisering” av den rådande könsmaktordningen! Kan någon läkare i min läsarskara boka tid för lobotomi av genusvetarnas  hjärnor tack, eller i alla fall en standard scanning med magnetröntgentomografi för att se vilka (om några) hjärncentra som är aktiva i gensuvetarnas hjärnor och därefter sätta in adekvat behandling, möjligen något antipsykotiskt?

Själv fick jag den 27 december tillfälle att debattera i TV mot en genusvetare som ansåg att lekplatser förstärker maktstrukturer. Glöm inte att det är era skattepengar som finansierar idiotin genusvetarna ägnar sig åt och att det är era barn som kommer att ingå i deras ”könspolitiska projekt” samt bli offer för deras experimentlusta. Ta reda på vad som försiggår i dina barns förskola och kontakta media så att vansinnet lyfts fram i offentlighetens ljus!


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 915 andra följare

%d bloggare gillar detta: