Konsensuskultur och genusfysik

maj 21, 2011

Nu är det nya numret av Axess Magasin  ute, och temat är konsensuskultur. Flera av artiklarna återfinns på nätet: I skuggan av framtiden,   Baksidan av konsensus, Pippi och Sveriges särart, Samarbetslandet, Samförstånd som statsreligion, Och glöm inte att följa Axessbloggen!  Axess Magasin går att köpa i välsorterade Pressbyråer, annars teckna prenumeration HÄR.  Axess höll i veckan även ett intressant frukostseminarium på temat Konsensus, åsiktspluralism och grindvakter, som jag återkommer till när det kommer upp på Axess Play. (Uppdatering! Nu är videon uppe – se detta inlägg!) Min krönika Svåra lösningar på enkla problem (lista på resten här  – ni finner dem utspridda på bloggen) i Axess återfinns på sidan 66 – den ligger inte ute på nätet men överensstämmer innehållsmässigt med mitt blogginlägg ”Vad var det jag sa?”  (vilket betyder att den faktiskt ligger på nätet, men i en utvidgad version) som ni alla så klart redan läst. Och med alla menar jag även det tillskott av 8.000 nya läsare jag fick under gårdagen, eftersom min statistik då gick från det sedvanliga 1.000-2.000 till 10.035 som ni kan se på skärmdumpen nedan till vänster, vilket slog mitt gamla rekord på 5.209 efter inlägget ”Ett skräckexempel på Genusväldet”.

Min statistik gick upp till 10.035 igår

Min statistik gick upp lite, till 10.035 igår - ledsen att det här ser ut som en fallossymbol.

För den som är ny går det att finna alla inlägg på bloggen under Alla inlägg , jag hittar knappt något själv på bloggen längre så jag var tvungen att organisera det lite, präglad som jag är av den ”manliga rationalitet” som Södertörn Högskolas rektor förkastar i den av Skolverket beställda rapporten Genus och text som granskar hur ”jämställda” skolans fysikböcker är (och som jag skrivit om här och här) och med risk för att verka tjatig, låt mig ändå en sista gång lyfta fram en sammanställning av några av de djupaste insikterna i denna 69-sidiga text som Skolverket rekommenderar till blivande lärarutbildare. Jag var själv en sådan under doktorandtiden, och som ni kan se på tex denna tenta från 2006 så frågar jag efter en normalvektor till ett plan, och försöker därmed undermedvetet normalisera normalbegreppet inom matematiken. Vi vet alla att de förhatliga normerna  (metoder att beräkna längden av en vektor i ett normerat rum) inom matematiken upprätthåller föreställningar om hegemonisk maskulinitet. Bara det patriarkala påfundet att mäta något, när alla vet att en vektor är lika elastisk som en genusforskares fantasi, visar att man är ute på hal is, men även det är ett felaktigt påstående, då det här med halhet bygger på manliga föreställningar om friktion och motstånd mot genusvansinne.

Glöm inte att genus även är ett begrepp inom algebraisk topologi

Genusbegreppet är även matematiskt

Men jag blev som bekant genusmedveten någon gång efter 2006 (nu pratar jag inte om det matematiska begreppet genus), närmare bestämt 2008 (läs om hur det gick till i Om bloggen) och det gav utslag redan 2010 när jag tex i denna tenta i flervariabelanalys bad de blivande civilingenjörerna att undersöka gränsvärden och som ni ser i facit existerar inte gränsvärdet, eftersom man får olika värden beroende på ifrån vilket håll man närmar sig punkten och det är just detta som är kärnan av matte-genus-vetenskapen: mitt gränsvärde är inte lika med ditt gränsvärde eftersom du närmar dig det utifrån en annan diskurs, och därför är alla svar lika rätt, eller snarare fel, och därmed lika sanna, eller falska, eller vilket som – allt kvittar liksom. Om man ska bygga en bro och räkna ut hur den ska hålla så är inte svaret givet, min hållfasthetsdiskurs är inte lika med din hållfasthetsdiskurs så dra dit pepparn växer och bygg din egen bro, eller så bygg den inte, en bro är ändå en social konstruktion, och oftast en manlig sådan, så den behöver inte ens byggas utan det räcker att tänka fram den innan man ska gå över, och ha det så trevligt i vattnet alla genusforskare, så ses vi inte på andra sidan. Men för att komma till saken :-) – citaten från Södertörns högskolas rektor och den jämställda framtiden i fysikböckerna och svensk skolas slutliga kollaps, men kollapsen blir åtminstone ”jämställd” (för den som tycker att det här har med jämställdhet att göra):

Jag stoppade fingrarna i vägguttaget för att vakna upp ur den psykos jag helt enkelt måste befinna mig i med tanke på sakernas tillstånd, men det gick inte

Efter att ha läst Genus och text stoppade jag fingrarna i vägguttaget för att vakna upp ur den psykos jag trodde jag befann mig i, men det gick inte, det här är på riktigt...

* ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan. Enligt Sundgren (1996 s.31) måste det uppstå en dialog för att inte skolan skall utöva symboliskt våld på eleverna genom att påtvinga en given mening.” (sid 7)

* ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.” (sid 59)

* ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden. (sid 64)

* ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.” (sid 65)

* ”Sylvia Benckert (1997) menar att fysiken som universitetsämne eftersträvar en opersonlig renhet, och en strävan att framstå som höjd över och fri från mänskliga önskningar, och att just denna skenbara opersonlighet och könlöshet är knuten till föreställningar om maskulinitet, vilket bidrar till att göra fysiken ointressant för flickorna. (sid 16).

* ”Man kan, med Sundgren (1996, s. 86ff), ifrågasätta denna tradition som insisterar på förmedlandet av vetenskapliga begrepp och deras tolkningsföreträde, samtidigt som den invaderar vardagsförståelsen genom att också lägga beslag på vardagliga begrepp och ge dem tolkningsföreträde, som t.ex. kraft.” (sid 24)

* ”Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen… Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. T.e.x genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande.” (sid 24)

* ”Det är sannolikt att en jämställd läroplan skulle uppfattas som en utmaning eller en provokation för många lärare och för många i det naturvetenskapliga samfundet som gärna vill se sin egen kunskap behandlad i skolan.” (sid 65)

Ämnesöverskridande genusforskning på hög nivå?

Ämnesöverskridande genusforskning på hög nivå?

Alla glada svenska barnfamiljer kan tryggt sätta sina barn i skolan förvissade om att genusvansinnet är dess främsta bundsförvant tack vare den välgenomtänkta tjänstetillsättningen på strategiskt viktiga poster i det här landet. Det gäller att värna den kommande generationens IQ, och där kan inte patriarkala påfund som logisk förmåga få störa genusindoktrineringen. Är nästa steg att fasa ut matematiken? Kanske inte, för som ni kan se på Skolverkets hemsida så uppges rapporten ”Genus och text” vara  111 sidor lång, trots att den är på 69 sidor, något som med all tydlighet illustrerar att Skolverket redan tagit till sig av den viktiga informationen om kunskapens relativa karaktär. Ni kanske tror att det bara är att bläddra genom rapporten och räkna sidorna, men att addera två tal är som bekant inte trivialt, och som exempel kan man tänka på den vardagliga situation som flertalet beslutsfattare befinner sig i dagligen, nämligen sandlådan, där man upptäcker att om man gör en sandkaka ovanpå en annan sandkaka så blir det en ny, fast större och möjligtvis fulare, men ändå EN, sandkaka. Detta förstår redan en 2-åring, så varför den svenska skolans matematik- och fysikböcker inte har tagit till sig det här är en av mänsklighetens, och genusforskningens, stora gåtor.

Var är genussandhögen?

Var är den där genussandhögen?

Jag måste nog uppdatera min doktorsavhandling med ett genusperspektiv och göra om allt.  Förresten, nu är ju Anna Ekström ny generaldirektör för Skolverket, och som ni minns hade jag en genusdebatt med henne i Riksdagen för ett år sedan om svensk skola ( se inlägget Mitt anförande i Riksdagen)  och detta inger ju ännu mer hopp om den svenska skolans framtid och lösningen på skolproblemen. Det gäller ju att sätta in insatserna och finansieringen där den behövs – nämligen hos genusforskarna. Problemet är kanske inte, för den som lyfter blicken ur genusträsket och skådar ut i världen, något jag själv ofta gör med mitt teleskop, att pojkar underpresterar med 10% jämfört med flickorna, utan att alla underpresterar. Under mina sommarlov i Bulgarien visade mig grannbarnen i 7:e klass hur man genomför ett matematiskt induktionsbevis, medan vi i Sverige fortfarande höll på med de fyra räknesätten och att dela upp en tårta i fem delar, år ut och år in, åtminstone fram till gymnasiet, där jag hade turen att ha avdankade universitetslektorer i fysik, kemi och matematik, och det förblir en gåta hur klassen lyckades så bra på de nationella proven trots att lärarna hade ämneskunskaper istället för genuskunskaper. Låt mig avsluta med symbolen för genusvansinnets intåg i akademin – GENUSTRUMPETEN (SVD) (här replik och slutreplik, se även Birger Schlaugs inlägg där han varnar proffs-tyckareliten, bland annat sig själv, för att inte ta min kritik på allvar):

Texten till låten återfinns här. Nu hade jag ju tänkt blogga om genusexcellens och om inläggen i veckans debatt om fri lek (SVD1, SVD2, Newsmill, Ingerö i Studio Ett osv), men det får bli i nästa inlägg. Jag råkade nämligen härom veckan se ett program i Kunskapskanalen där studier visat att delar av hjärnan inte utvecklas och att inlärning hämmas om barn inte får ägna sig åt fri lek: Barndomens försvunna äventyr – se det här på UR Play (46 min)!

Det var faktiskt jag som upptäckte de patriarkala strukturerna

Det var faktiskt jag som upptäckte de universella patriarkala strukturerna...

Notera de, ska jag kalla dem könsneutrala, sakerna som kvinnan lägger ut på skolgården i slutet av programmet. Tygstycken, snören, kartonger. Jag antar att dessa räknas som könsneutrala, de blir ju varken ”pojkkodade” eller ”flickkodade”. Jag har redan berättat om det här, att jag till min dotter köpt många leksaker på Clas Ohlson (vilket bör göra mig till ledande genusforskare) och med leksaker menar jag alltså metallplattor med hål, skruvar, muttrar och monterbara små hjul, brädbitar, spikar och sandpapper. Mest för att jag själv också vill leka med det här, något som även gör mina föräldrar till ledande genusforskare, (eller gränsöverskridande fysik-genusforskare) eftersom de lät mig och min bror växa upp i en miljö med hålkort som papper att rita på, kretskort och elektriska komponenter över hela golvet, en rostig ABC 80, ELFA-katalogen i sagobokhyllan och så vidare, och jag lödde mitt första kretskort vid 5 års ålder, började spela schack vid 6, skrev mitt första BASIC-program vid 8, men det var även då jag, liksom min bror, broderade min första bulgariska duk, och gjorde mina första pyrograferade tavlor (som jag bla ställt ut längst ner i inlägget  Mitt bidrag till den moderna konsten – fast just de där gjorde jag nyligen :-)). Dessutom skötte vi hela grönsakslandet hos våra morföräldrar varje sommar i Bulgarien. Ja, det här med miljön har nog en viss inverkan, eftersom både jag och min lillebror disputerade, jag i matematik och han i elektroteknik, men det föregicks av ett par decenniers hårt arbete också, och hur ska man få fler att välja den vägen i Sverige om man både ska föra över egenansvaret till någon annan genom att skylla på patriarkala strukturer och dessutom plocka bort en hel del av det traditionella vetenskapliga innehållet i fysiken? Med en genuskurs i härskarteknik 7.5 hp? Anmäl er med ett mail till  jag-vill-bidra-till-att-landet-kollapsar-av-genusvansinne@gmail.com. Studsar det så är det för att denna min så populära genuskurs är överbokad! :-)

... och inte COBE

...och inte COBE-satelliten

Det var ju inte Jupiters månar och solfläckarna jag studerade varje dag  efter skolan med mitt teleskop, det var de patriarkala strukturer som skapades redan vid Big Bang och som under den inflationistiska fasen blåstes upp till de förtryckarstrukturer vi kan se idag. Så var det. Kort efter min upptäckt fann COBE-satelliten  (Cosmic Background Explorer) samma sak – små anisotropier i den kosmiska bakgrundstrålningen som utgjorde fröerna till de patriarkala strukturerna, vilket ledde till Nobelpriset i fysik för två forskare, trots att jag upptäckte det här flera år tidigare med mitt teleskop från vår balkong i Lund. Gud vad jag babblar, nä nu måste jag sluta. Glöm inte se UR Play om fri lek och Axess-artiklarna längst upp med mera!

Relaterat: Därför lyckas asiatiska elever (professor Inger Enkvist, författare till Skolan – ett svenskt högriskprojekt), läs även artikeln  ”Lära sig att lära sig” omöjligt utan ordentliga faktakunskaper  av professor Olle Häggström! Vad var det jag sa?-inlägget. Blandade genusnyheter: Genusnytt, Matte Matik, Aktivarum, Pelle Billing. EU-vansinne: HAX, kulturblogg: Axessbloggen.


Radiodebatt och varning för att ”råka” förmedla något till sina barn

maj 15, 2011
Tommy var lite dålig

Min ögonsten Tommy är ok nu

Pär Ström som driver Genusnytt kommer snart ut med sin bok ”De sex myterna om feminism” och i samband med detta deltog han i en debatt i Radio1 . Programmet (1  tim 29 min) går att LYSSNA PÅ HÄR! Erik på sAktivarumbloggen (se hans inlägg här)  ringde in till programmet (min 55 och framåt). Igår höll jag ett föredrag på FreedomFest  om genusvansinnet och alla föreläsningar spelades in så när det är klart lägger jag upp det på bloggen, det var en väldigt lyckad tillställning med en medveten publik! Vill passa på att tacka arrangörerna, de andra föredragshållarna och publiken. Men jag återkommer till det här när inspelningarna är tillgängliga. Jag trodde för övrigt inte jag skulle hinna sammanfatta all genusgalenskap på 40 minuter men det lyckades jag med :-). Och detta efter en vecka med både halsfluss och min andra perser på operation (men det var en rutinsak, så det är ok med honom). Men nu har jag iaf ett nytt fräscht föredrag om genusgalenskaperna (med fokus på utbildningsväsendet och dess eventuellt förestående kollaps) så den som är intresserad av att ha mig som föredragshållare är välkommen att kontakta mig, jag gör detta helt ideellt och i mån av tid. Skicka ett mail.

Vad kan man "råka" förmedla till sina barn? Sunt förnuft? Kunskaper?

Vad kan man "råka" förmedla till sina barn? Sunt förnuft? Kunskaper?

En läsare tipsade mig förresten om det här  och skickade med ett bildbevis: ”Vad kan jag ”råka” förmedla till mina barn? Inbjudan till föräldrar med förskolebarn i Solna!” Det är ju som bekant (genusaspekter på slutförvar av kärnbränsle ) ett stort genusvetenskapligt problem detta med vad som är en kvinnas äkta fria vilja och tankar, och vad som är en internalisering av patriarkatets värderingar (från Svensk Kärnbränslehantering AB:s genusbilaga till årsboken 2008):

”Internalisering kan sägas innebära en inkorporering av externa värden – att kvinnan som individ tar in någon annans värderingar i sitt eget värdesystem och ersätter sina egna värderingar med någon annans. Hur detta empiriskt beläggs och teoretiseras kring, är en av de stora utmaningarna för kvalitativ genusteoretisk och feministisk forskning. Är ett handlingsmönster ett ”sant” handlingsmönster hos en individ eller är det internaliserat?”

Vi får också veta att:

”Maskulinitet som innebär att män inte tränas att kommunicera känslomässigt leder till att oron för brister i det tekniska kunnandet förläggs utanför den egna personen/den egna kroppen, medan kvinnor tränas i motsatsen nämligen att uttrycka och kommunicera oro över potentiell fara. Kvinnor tränas därmed till att internalisera maktordningen och värderingen av upplevd risk, där internaliseringen leder till att risk förläggs inom den egna personen/den egna kroppen. Den feminina träningen att internalisera och förlägga händelser som känslor i kroppen leder oöverskådlighet av konsekvenser av ett slutförvar för använt kärnbränsle. Den maskulina träningen i att förlägga händelser och känslor utanför det egna jaget, leder till att det som kan betraktas som oöverskådlighet kan kännas hanterbart. Det som, så att säga, riskerar att hända, händer någon annanstans än i den egna kroppen.” (Ja, det står verkligen ” leder oöverskådlighet av konsekvenser…”)

Frågan är om inte denna genusbilaga kan som ett bevis för att företagsledningen på SKB exponerats för det använda kärnbränslet och fått ett radioaktivt psyke? Eller att de själva internaliserat genusvansinnet med hjälp av de inhyrda genuspiloterna. ”Råkar” inte alla genuscoacher, genusstrateger, genuspiloter, genusambassadörer och förändringsagenter förmedla sina idéer till landets medborgare?  Jag menar med tanke på att alla arbetsplatser och skolor har minst en sådan person som är medvetet utsänd för att hjärntvätta folk? Eller de ”råkar” ju inte göra det – det hela är högst ju medvetet, ber om ursäkt att jag nästan misstänkte dem för någon oegentlighet.

Genuspilot påväg in i kärnreaktor

Genuspilot på väg in i kärnreaktor

Vidare är riskerna är undersökta ur ett ”manligt perspektiv”. Inte ett vetenskapligt? Vad vet genusvetarna som författade rapporten om det? Har de en examen i fysik? Oöverskådlighet kan kännas hanterbart eftersom män inte kan hantera sina känslor inuti kroppen utan förlägger dem utanför, möjligtvis i kärnreaktorn. Kärnreaktorn sprängs av de obearbetade känslor det maskulina genuset förlagt dit och risken för en kärnkraftsolycka ökar, vilket kan leda till att hela Nationella Sekretariatet för genusforskning blir radioaktivt. Om det nu inte redan är det… I kärnreaktorn bombarderas uran 235-kärnor med neutroner, som, om de inte är helt könsneutrala, inte blir klyvningsbenägna utan istället utvecklar en egen fast könsidentitet och går sin egen väg, vilket riskerar att sabotera hela kedjereaktionen och den genuspräglade härdsmältan uteblir. För att styra processen kan man också föra in styrstavar i form av fallossymboler, men man kan också skicka in så många  genuspiloter som möjligt i reaktorn, vilket hade lett till att det omgivande samhället successivt kunnat återgå till ett normaltillstånd.

Lästips: Universitetets rektor bör avgå. Läs även den underhållande Metrokolumnen ”Politiker vågar bara rabbla fakta” av Stephan Mendel-Enk. Och glöm inte att lyssna till radiodebatten överst! Måste avsluta med två låtar av HEL som fastnat i mitt huvud idag.


Sahlin: i ett jämlikt Sverige föder även män barn!

augusti 3, 2010

Årets jämställdhetsplan är utförlig och detaljerad

En bra jämställdhets- plan är minst tre meter hög

Ursäkta min frånvaro – jag har varit bortrest! Det är skönt att vara tillbaka, jag har saknat Sverige och allt vansinne! :-) För den som inte orkar läsa hela det här inlägget  – missa inte videoklippet längst ner för ett gott skratt! :-)  Jag ser att det kvinnliga företagandet i Sverige ökar. Kanske är det tack vare Alliansen det går så bra för Sverige, för på nätet finns numera ett överflöd (eller kanske är det snarare ett underskott med tanke på de politiska målen) med tjänster som går i genusvansinnets tecken. Beställ en ”diskriminerings-kartläggning” ur ett genusperspektiv eller en färdig utarbetad jämställdhetsplan med efterföljande utvärdering (sk ”följeforskning”). Varje arbetsplats är ju enligt lag skyldig att årligen upprätta sådana här dokument (jämställdhetsplaner, likabehandlingsplner mm) och allt ska följas upp och utvärderas så det innebär att det för varje svensk arbetsplats behövs en motsvarande genusarbetsplats med konsultverksamhet riktad mot den första arbetsplatsen i genus-, HBT-, jämställdhets-, likabehandlings-, tankeövervaknings-  och värdegrundsfrågor. Forskare i form av högt utbildade genuscoacher (vad gör en genuscoach? och vad är jämställdhetsrevision? ) följer verksamhetens varje rörelse och producerar decimetertjocka buntar med dokument som kommer att vara verksamheten till gagn oavsett om man inser detta eller ej. För naturligtvis innnebär det här att verksamheten expanderar då man kontinuerligt måste utöka sina lokaler för att få plats med alla genuspapper och övrig administration som följer på den åsiktsregistrering, tankeövervakning och videoinspelade möten och fikaraster som en diskriminerings- och genuskartläggning innebär.

Man kan alltid lita på en genuscoach!

Man kan alltid lita på en genuscoach!

För genuscoachen är det viktigt att ta dem som ”gör kön” på bar gärning, eftersom folk är så korkade att de bara kan tillägna sig en egentlig förståelse för omvärlden genom att se sig själva inspelade på ett band som analyserats av Myndigheten för könsdekonstruktion och därefter tar ut 50% av sin årliga arbetstid till att diskutera inspelningen med genuscoachen, sina medbrottslingar och företagets VD, som oftast är den som får sitta inne längst efter att jämställdhetsarbetet är avslutat, i synnerhet om VD:n är en man. Någon jämställdhet i fängelset kan det inte bli tal om så länge de flesta VD:ar är män. Men vad gäller arbetsplatsen så är blandade miljöer är bäst hävdar man efter att ha konstaterat att det inte finns någon skillnad mellan kvinnor och män, utan kön och andra mänskliga påfund är sociala konstruktioner som man med genuscoachernas hjälp ska se till att få bukt med genom likriktning, varefter man upprepar att blandade miljöer är bäst även efter att man med genuscoaching lyckats eliminera varje tecken på variation på den aktuella arbetsplatsen. Och det är först nu, efter könsnivellering och tankelikriktning, som kreativiteten inom företaget kommer att flöda enligt genuscoachen – i synnerhet som VD:n sitter inne och alla får göra vad de vill med sitt kön, med varandra och med genusvetarna.

Sahlin - en galning

Sahlin - galen och okunnig

Man kan göra sitt arbete, göra nya jämställdhetsplaner eller göra barn. Allt bortom begrepp som kön, det har till och med Socialdemokraternas partiledare och vår eventuellt blivande statsminister sagt: i ett jämlikt Sverige kan både kvinnor och män både föda barn och ha barn, så sa Sahlin till P1:s reporter under Almedalsveckan (lyssna själva min 6.02-6.22 här! Tipstack till kommentatorn Wanderlust!) utan att reportern ens reagerade på detta, för som alla vet är ju allt möjligt i Sverige (”Ett jämlikt Sverige där både män och kvinnor, både kan föda barn, ha barn och också kunna arbeta – det finns inget viktigare för att bygga upp ett jämlikt samhälle” sa Sahlin ordagrant). Man kan undra om det är Sahlin eller hennes man som fött deras barn, och jag undrar vad jag har missat för genombrott i vetenskapen under de veckor jag varit borta. Eller är det bara valpropaganda? Ligger Ohly på BB? Det var också Sahlin som 2003 sade ”Jag tror inte folkomröstningar är gynnsamma för demokratin”, vilket visar att hon kommit betydligt längre än vi andra, som ännu inte är mentalt förberedda för den diktatur hon tänkt påtvinga oss efter valet.

Är det

Sahlin, Schyman eller Schlinggenus - blir det någon skillnad?

Men som kommentatorn Dr Jonsson påpekat så kan det faktiskt ses som väldigt kränkande i politikernas ögon att en befolkning som har det svårt nog med att välja dam- eller herrtoalett (varför man föreslagit könsneutrala toaletter) också ska tvingas till valurnorna för att välja parti på valdagen. Valfriheten är överskattad – det är bättre att toaletterna är könsneutrala och att Sjupartialliansen går till val med en gemensam lista i höst, varför ska vi göra det så svårt för oss och komplicera livet? För att återgå till genuscoachingen, som vi lär få dras med oavsett vilket parti i Sjupartialiansen som får egen majoritet i valet (borde förresten inte varje parti tilldelas lika antal mandat i jämställdhetens namn?): i en blandad miljö finns per definition lika andel kvinnor och män, men i genuskonsultbolagen kan blandad miljö innebära att 100% av konsulterna är biologiska kvinnor där hälften antagit manligt genus genom att vara som just karriärsugna konsulter. Och för övrigt är frågan irrelevant, ty som Bo Rothstein påpekat (läs och skratta gott! :-)) finns det ingenting som säger att man inte kan ändra kön under dagen eller natten medan man jobbar med jämställdhetsrevisionen. Vad som pågår kan bara en köns- eller identitetsinspektör utröna.

Klocka

Genusvetare letar ofta efter liknelser från vetenskapen för att motivera sina idéer

”Vi definierar och omdefinierar ständigt oss själva i en gränsöverskridande könscyklisk process som kan liknas vid en klocka där minutvisaren och sekundvisaren oftast befinner sig på olika ställen, trots att timvisaren går för sakta och faktiskt stannar av helt om man tappar klockan i golvet, precis som när man tappar sin identitet efter ett pass med genusterapi” brukar genuscoachen förklara i all sin smarthet och om hen är påläst kommer fortsatta utläggningar om att allt är relativt och att om två referenssystem med identiska klockor befinner sig i relativ rörelse så kommer en observatör i det ena systemet att anse att klockan i det andra systemet går långsammare, vilket ytterligare visar att kön och genus sitter i betraktarens öga, och närmare bestämt i genuskonsultens öga. Samma princip kan tillämpas på barnafödande och följer alltså av relativitetsteorin.

Dags att anpassa skolan efter sms:a ndet

Dags att anpassa skolan efter sms:ande och telefonpratande!

Vetenskapsrådet satsar på utbildningsvetenskap (156 miljoner år 2009 ) och man har nu intervjuat tolv forskare om deras forskning, bland annat Sangeeta Bagga-Gupta, professor i pedagogik med inriktning didaktik och initiativtagare till en forskarskola med mångkulturell inriktning vid Örebro Universitet, som i intervjun ”Hon vill vidga språkbegreppet” uppger att ”Skolundervisningen utgår från en förlegad syn på språk och kommunikation”. Ur intervjun: ”Sangeeta Bagga-Gupta har många forskningsengagemang, men är speciellt intresserad av literacy, enkelt beskrivet som förmågan att läsa och skriva. Begreppet definieras av framförallt två inriktningar, den ena är skriven av strukturella lingvister, den andra av de kommunikativa antropologerna, som hon själv tillhör.

– Hittills har forskare och skola framför allt tittat på elevernas läs- och skrivförmåga, betonat grammatik och att de kan  redogöra för den litteraturkanon vi har. Det är denna kunskap som betygssätts, förklarar Sangeeta Bagga-Gupta. Men språklig kommunikation är så mycket mer. Idag umgås unga och uttrycker sig via telefon, sms, facebook och internationella internetspel som i World of Warcraft. Men denna språkliga arena vet forskare mycket lite om. Än mindre fångas den upp och värderas i skolan, trots att den spelar en viktig roll för ungas språk och identitetsskapande…

Är det "hänsyn" att sänka kraven för två- och flerspråkiga?

Är det "hänsyn" att sänka kraven för två- och flerspråkiga? Vem förlorar mest på det?

Sangeeta Bagga-Gupta fascinerades av en 18-åring som bedömdes att inte klara sig i svenska. – Att det stämde kunde vi också se i hans texter. Men när vi följde honom på fritiden, och såg hur han kommunicerade med sms, på internet och hur han skrev arga brev till sin flickvän på mail växte en annan bild fram. Han var mycket mer kapabel än skolans undervisningsform fångar upp, berättar Sangeeta Bagga-Gupta. Att uppmärksamma flera dimensioner i människors kommunikation och att ta hänsyn till att de flesta i världen är två eller flerspråkiga är viktiga utmaningar för forskningen, anser hon.”

Således, svenskbetyget ska även värdera elevens identitetsskapande på fritiden via sms och telefonsamtal. Varför fastna i grammatik och textläsning? Sms-konversation:

- ?
- Vad?
- Ska vi lira fotboll efter skolan?
- Va f-n, varför vänta vi drar redan nu!
- WTF
[what the fuck] ska vi skolka!?

- :-)

Fantastiskt, så verbalt, intressant, fascinerande! De här två busfröna uttrycker hela sin identitet här med känslor, värderingar och prioriteringar på bara några få korta textmeddelanden. Man kan utläsa en del av ungdomskulturen här -  ett helt forskningsprojekt för en svensk professor som själv vuxit upp utan mobiltelefon. Men låt oss inte bara forska utan nu när vi väl upptäckt detta sätt att kommunicera stöpa om hela skolan och anpassa läs- och skrivundervisningen efter detta. Det går ju utmärkt att kommunicera utan att behöva trassla in sig i varken grammatik eller tråkig gammal litteratur. Det viktiga är att eleverna intalas att de duger som de är och att vi inte stör deras identitetsskapande processer. Vi kan inte kränka barn idag med gammal skåpmat som inte längre är aktuell. Sms 20 år senare:

- Tja, jag söker jobbet som VD hos er! Svara snabbt! Ha det!
- Vi skulle vilja veta vilka kvalifikationer du har, formell utbildning, meriter osv. Har du en CV?
- Va, öh? Checka in mig på facebook, jag är sköööönaste snubben. Kolla in bilden när jag kokar nudlar naken! Fett skööön!!!!!
- Men har du något som är relevant för ett bilföretag?
- Jag har körkort o diggar bilar, körde bara upp 18 gånger, kolla in min bil på facebook, alla andra suger fett. Peace!!
:cool:
- Kan du komma på en intervju möjligtvis?
- Ha ha, fan det är ju söndag snubben. No way!!!!
:lol:
- Men då kan du inte bli aktuell för tjänsten, tyvärr.
- Vilken diss, ska f-n anmäla er till DO!!
:evil:

Pojkars underprestationer - en effekt av den sociala konstruktionen av manlighet

Konstruktion av manlig identitet skadar allvarligt elevens förmåga att tillgodogöra sig kunskaper om alltifrån svensk grammatik till fysikens lagar.

Jag vet av egen erfarenhet som tvåspråkig sedan barnsben att man måste lägga dubbelt så mycket tid på studier om man vill lära sig två språk ordentligt i tal och skrift och utöver detta ta till sig relevant litteratur. Många är redan pga sänkta krav i skolan dubbelt halvspråkiga istället för tvåspråkiga. Nu har man idéer om att ytterligare sänka kraven, maskerat som att ”tillföra en ny dimension”. Sedan kan man sitta och undra över skolresultaten. Precis som man gör i den femtioelfte (mer exakt sjunde) utredningen som kommit den senaste tiden om pojkars underprestationer i skolan, här regeringens pressmeddelande ”Det råder en ‘pojkkris’ inom utbildningen”: ”Det finns en ”könsklyfta” i utbildning i Europa, och även i Nordamerika. Unga kvinnor utbildar sig i större utsträckning än unga män, flickor får bättre betyg än pojkar, och bland pojkarna är risken större för att bli diagnostiserad med beteendeproblem som kräver stödingripanden. Traditionella föreställningar om manlighet hindrar många pojkar från att lyckas i skolan. Så skriver professor Michael Kimmel i DEJA-rapporten Pojkar och skolan: Ett bakgrundsdokument om ”pojkkrisen” (SOU 2010:53),  som publiceras idag. ”

”I rapporten diskuteras hur fenomenet att pojkar som grupp tenderar att prestera sämre i skolan ska förstås, och vad man kan göra åt saken. I den industrialiserade världen har samhällen genomgått stora förändringar under de senaste 50 åren. Men föreställningarna om vad det innebär att vara man har inte ändrats i samma takt. Ytterst beror problemen med pojkars och unga mäns lägre deltagande och sämre resultat i utbildning samt även vissa beteendeproblem i skolan på traditionella föreställningar om manlighet.”

Fler och fler utredningar, men alltid samma ”forskningsresultat”. Vi minns ju förra sommarens SOU 2009:64:

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!]  utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Mer från sid 240: ”För det första så synes maskulinitet, i vart fall i den västerländska kulturen, formas i en viss motsättning till de ideal som gäller i skolan eller till och med i motsättning till skolan som institution.”

Är det så konstigt när skolan som institution snart har ett regeringsuppdrag att ”dekonstruera makuliniteten”. Hur kunde förresten så många män som gick i skolan för några decennier sedan bli forskare? Trots att ingen problematiserade deras maskulinitet? Och varför ökar beteendestörningarna i takt med att genusvetarna får mer att säga till om idag? Har man undersökt om det finns något samband här? Man skriver att maskulinitet formas i motsättning till de ideal som gäller i skolan. Om inget har hänt vad avser föreställningarna om vad det innebär att vara man (SOU 2010:53) och pojkar fortsätter att konstruera sin maskulinitet precis som förr i tiden, kanske det är skolans ideal som har förändrats? Kanske inte på pappret men i praktiken, eller både och? Något har i alla fall hänt med svensk skola de senaste åren, och det är knappast något som en genusanalys kan ge svar på eller lösa – snarare tvärtom.

Samhället förändras men vissa saker är tidlösa – kolla dessa videos :-) Pentagon – personliga nyheter:

Pentagon – knark i väskan:


Mitt anförande i Riksdagen

mars 11, 2010
Hur skildras Sveriges historia

Hur skildras Sveriges historia?

I onsdags var jag i Uppsala och lyssnade på det intressanta Timbro-seminariet ”Finns det en officiell svensk historieskrivning” – för den intresserade går det att se videoinspelning i efterhand. Många kloka synpunkter framfördes, UNT har skrivit en artikel om seminariet. Jag hade tänkt ställa en fråga till Dick Harrison men dessvärre hade han ett flyg att passa och var tvungen att lämna seminariet innan frågestunden inleddes, så det blev inget av det. Med tanke på att fokus ska ligga på 1900-talet i det nya verket ”Sveriges historia” för vilket han är huvudredaktör så ville jag fråga hur det kommer sig att just Yvonne ”genussystemet” Hirdman ska ansvara för bandet 1920-1970 och Kjell ”Tidsignal” Östberg (för övrigt medlem i Socialistiska partiet) ska skriva historien från 1970-talet och framåt (något som inte alls nämndes under seminariet), och om inte detta riskerar att också ge en viss bild av historien som inte behöver bli mer objektiv än den förra bilden, vilket ju är det dilemma som diskuterades under seminariet. Här har jag skrivit ett blogginlägg om Harrisons intressanta teori om att Sverige och svenskar bara funnits i 100 år vilket ju innebär att det senaste stora standardverket från 60-talet om svensk historia då bara rymmer knappt halva den tidsrymd under vilken Sverige och svenskar existerat, och vilket land och vilket folk är det då som skildras i alla övriga band i Harrisons standardverk (med tanke på verkets titel) som kommer ut nu under 2010 och som sträcker sig från 1350-1921? Men jag fick aldrig tillfälle att ställa den frågan, däremot fick jag äran att samtala med moderatorn, Uppsalaprofessorn i vetenskapshistoria Tore Frängsmyr som agerat föredömligt genom att våga rikta offentlig kritik mot den planerade genusmärkningen vid Uppsala Universitet.

Camilla Lindberg var en av initiativtagarna till gårdagens seminarium

Camilla Lindberg: en av initiativtagarna till gårdagens seminarium

Igår den 10 mars anordnades ett seminarium i Riksdagen med titeln ”Genus – vägen till jämställdhet?” om genus och jämställdhet i utbildningsväsendet på initiativ av riksdagsledamöterna Camilla Lindberg (fp), Eva Johnsson (kd) och Betty Malmberg (m). I panelen satt jag, Carina Hägg (s) och SACO:s ordförande Anna Ekström som är regeringens utredare och leder DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan, som i somras (juli 2009) kom ut med sitt delbetänkande SOU 2009:64: ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” Moderator var Siewert Öholm som är redaktör för tidningen Världen Idags näringlivsbilaga. Den genuspedagog som var inbjuden till panelen meddelade dessvärre förhinder kvällen innan. I det 9-sidiga kommittédirektivet 2008:75 till Delegationen för jämställdhet i skolan framgår att uppdraget består bland annat i att ”utveckla kunskap om jämställdhet i skolan”, ”identifiera områden där ytterligare kunskap om jämställdhet och genus behövs” samt (sid 7-8) ”kartlägga flickors och pojkars studievanor och undersöka skolarbetets inverkan på deras psykosociala hälsa”, ”sammanställa en kunskapsöversikt om samt analysera orsakerna till skillnaderna mellan pojkars och flickors resultat och prestationer liksom deras attityder till studier och till skolan” och att ”ur ett könsperspektiv belysa hur resurserna i skolan fördelas och analysera effekterna av användningen av resurserna,” samt ”i samverkan med högskolor med relevant kompetens inom området sammanställa och utvärdera metoder för att bryta traditionella könsmönster och könsroller”. I slutbetänkandet, som kommer i slutet av 2010, ska man föreslå ”lämpliga åtgärder” baserade på den genusanalys man nu tagit fram.

Anna Ekström är ordförande i SACO och leder DEJA

Anna Ekström är ordförande i SACO och leder DEJA

Anna Ekström inledde med ett anförande om innehållet i delbetänkandet SOU 2009:64 i allmänna ordalag och betonade vikten av ett aktivt jämställdhetsarbete i skolorna och om att vara observant på vilka orsaker som kan tänkas ligga bakom skillnader mellan pojkars och flickors skolresultat och betyg (som bekant har pojkar i genomsnitt 10% lägre betyg än flickor) och hon nämnde brittiska studier där man djupdykt i fenomenet ”antipluggkultur” som enligt dessa formas som en försvar för den maskulina identiteten, och hon nämnde att den här antipluggkulturen och vissa andra yttringar är specifika för Västvärlden, i kontrast till Östeuropa och många asiatiska länder. Ekström tog även upp flickors stress och psykiska ohälsa samt hur vi trots att jämställdhetsarbetet är ett prioriterat område i Sverige kan se att de traditionella könsbundna valen till gymnasielinje kvarstår (detta gäller även elever som gått på förskolor med jämställdhetsprofil, sk ”genusdagis” , min anm) och hon påpekade också helt korrekt att undersökningar visar att pojkar tenderara att överskatta sina kunskaper och förmågor medan flickor tenderar att underskatta sina.

Mitt anförande

Mitt anförande om skolan och jämställdheten baserat på slutsatserna i SOU 2009:64

Efter Anna Ekström höll jag ett anförande innan paneldebatten tog vid, och som av en händelse har jag ju läst igenom SOU 2009:64 och bloggat om den i fem delar (se länkar nedan) så jag hade ju en del att säga om detta delbetänkande som Anna Ekström ansvarat för och enligt egen utsago stödjer genom att hon ”står för vartenda ord i rapporten” (yttrat under paneldebatten). Nu pratade jag, liksom Anna Ekström i 20 minuter, och på den tiden inser ju vem som helst att jag fick ganska mycket sagt ;-) men jag kan ta upp det jag nu minns på rak arm. Jag inledde med att ifrågasätta huruvida en jämställdhetsanalys verkligen är vad som behövs för att förklara de försämrade resultaten i svensk skola, även pojkars 10% lägre betyg, och om det faktum att pojkar stökar och därmed tar mer plats och tid inte kan åtgärdas genom att ge lärarna ökade befogenheter vad gäller att hålla ordning i klassen (jämför tex en japansk klass med 40 tysta och ordningssamma elever), detta skulle ju kunna resultera i att flickorna får mer undervisningstid och utrymme, men detta rimmar ju å andra sidan illa med den idétradition som många jämställdhetsforskare företräder där hierarkier och maktstrukturer ska plattas till vilket i skolsammanhang innebär att läraren inte ska betraktas som en auktoritet utan som en jämlik klasskamrat (jämför genuscertifieringen i Lund där universitetsläraren ska reflektera över sin maktsituation gentemot eleven).

En inverterad genusordning i klassrummet ska slå ut den manliga primaten och dra upp pojkarnas betyg

En inverterad genusordning i klassrummet ska slå ut den manliga primaten och dra upp pojkarnas betyg

sid 240 kan man exempelvis läsa: ”För det första så synes maskulinitet, i vart fall i den västerländska kulturen, formas i en viss motsättning till de ideal som gäller i skolan eller till och med i motsättning till skolan som institution.” – frågan är då om man inte ska undersöka vilka ideal som egentligen råder i västerländska skolor, utöver den obligatoriska granskningen av maskuliniteten? Är en genusanalys av svensk skola det som behövs? Och om man nu vill studera könsskillnader – är det klokt att utgå ifrån det ensidiga axiomet om ett försvar av hegemonisk maskulinitet som grunden för pojkars attityder till studier? Och varför problematiseras inte flickors attityder till studier – har vi inte ett allmänt problem gällande attityder till studier överhuvudtaget, eller ett problem gällande studierna i sig – jag påpekade att Sverige börjar hamna långt nere i de internationella undersökningarna gällande kunskaper i matematik och naturvetenskap – både flickor och pojkars resultat försämras, sedan att pojkar i Sverige presterar 10% sämre än de flickor som presterar sämre än för några decennier sedan är kanske inte det som bör vara prioriterat område för en skattefinansierad undersökning.

I DEJA:s rapport görs nämligen en analys av pojkars beteende samt ”antipluggkultur” baserad på pojkarnas behov av att skapa, upprätthålla och försvara en hegemonisk maskulinitet samt ett behov av att distansera sig från kvinnligt könskodat beteende (och ”dit hör att vara duktig i skolan”, se citat nedan)  - man ser genomgående det maskulina identitetsskapandet som ”boven i dramat” för de 10% lägre meritpoängen (se citat nedan) och detta återkommer genomgående i hela rapporten. Jag ifrågasatte att en ”dekonstruktion av maskuliniteten” utförd av våra jämställdhetsforskare vid universitet och lärosäten (som på de genusvetenskapliga institutionerna för övrigt till 70-100% utgörs av kvinnor – se själva här. Hur lever de själva upp till certifieringsmålet 50/50?) kan avhjälpa situationen i svensk skola både vad gäller prestationerna, attityder till studier och mental hälsa? Nu skulle ju jämställdhet studeras men även då, inte ett ord om att trycka på ordning och reda och krav på någon form av uppförande för att tex stökiga pojkar ska ta mindre plats, eftersom ju könet är en social konstruktion så kan könsskillnader i beteende endast avhjälpas genom att konstruera om den sociala konstruktion av kön som undervisande personal gjort sig skyldig till.

Låt mig citera de stycken från SOU 2009:64 som jag tog upp i mitt anförande och resonerade kring:

Sid 16:  ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna… Skolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.” (denna meningsbyggnad står rapportförfattarna för).

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet).

Pojkar underpresterar för att försvara sin maskulina identitet?

Pojkar underpresterar för att försvara sin maskulina identitet mot duktiga flickor?

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Och här kommer ett exempel på en helt fenomenal åtgärd mot genusordningen – genussensitiv undervisning (sid 221): ”Ett exempel på ett försök att utveckla en teoretisk modell över möjligheter att hantera genus i undervisning gör Sinnes (2006). Hon beskriver, ur feministiskt perspektiv, tre olika ansatser i undervisning i naturvetenskap som grundas på likhets- respektive särartsfeminism samt en som hon benämner genussensitiv. Genussensitiv undervisning innebär enligt Sinnes att variationer inom kön är lika viktiga som variationer mellan könen. Denna modell kan då sägas inte ha ett av könen, utan båda, i fokus för intresset.”

Låt mig tänka – båda könen i fokus för intresset, variationerna inom könskollektiven är lika viktiga (och stora också faktiskt vilket både Ekström tog upp och vilket också står i rapporten) som mellan dem – detta perspektiv har vi redan idag, och det tillämpas – det heter ”individanpassad undervisning”, påpekade jag inför den vakna publiken som nickade instämmande. Men nu kan man alltså med inspiration från annan genusforskning lansera det nya begreppet ”genussensitiv undervisning” och därmed få forskningsanslag och inrätta nya expertfunktioner. Smart. Jag vill råda politikerna att hålla ögonen öppna på befintliga metoder som förkläs i nya ord med epitetet ”genus”.

Från vänster: Anna Ekström, Siewert Öholm, Carina Hägg, Tanja Bergkvist

Fr vänster: Anna Ekström, Siewert Öholm, Carina Hägg, Tanja Bergkvist

Angående mina citat påpekade Ekström under paneldebatten att det finns stycken i rapporten som citerar annan genusforskning (dock citerar man den ju av ett skäl, och jag såg ingen kritik eller invändning mot den forskning man citerade) och det gäller exempelvis detta korta stycke om genussensitiv undervisning bland de 252 sidorna, men när jag tog upp de andra citaten jag radat upp ovan (sid 16, sid 46, sid 220, sid 237) så fick hon tillstå att det faktiskt var rapportförfattarnas egna ord och analys. Och detta kombinerat med uttalandet om att Ekström står för varje ord i rapporten samtidigt som hon ju lett hela arbetet får åtminstone mig att misstänka att denna analys delas av Ekström, vilket ju är helt i sin ordning. Den delas dock inte av mig.

Ang citatet ovan från sid 16 ovan tog jag under debatten upp det anmärkningsvärda i att man skuldbelägger lärarkår och skolledare och anser att deras bristande insikt i genusfrågan är en orsak till pojkars problem med flit och ansvarstagande. Man kan för övrigt fråga sig varpå denna (alltför generaliserande) uppfattning grundar sig vad gäller pojkars flit och ansvarstagande. Det faktum att studier visar på detta kan ju bero på att pojkar kanske inte vill ge intryck av att ha ansträngt sig, eftersom det ger högre status att visa att man klarar sig bra utan att ha lagt ner en massa tid, och detta gäller i större utsträckning för pojkar än för flickor, något som Ekström instämde i. Är det då ett allvarligt jämställdhetsproblem att (vissa) pojkar inte vill erkänna hur mycket de pluggat? Ekström nämnde att studier visar att pojkar faktiskt lägger ner precis 10% mindre tid på läxläsning än flickorna. Och föjldfrågan som då infinner sig för mig är om detta beror på ”görandet av kön” där pojkar försöker skapa sig en manlig identitet, och varför pojkarna tog skolarbetet på större allvar och lade ner mer tid på läxläsning för några decennier sedan, innan genusvetarna börjat dekonstruera maskuliniteten och i en tid när det maskulina beteendet var mindre kontroversiellt (eller ska jag säga mer tillåtet) än idag. Och återigen kan man fråga sig om det inte också har att göra med att andra ideal genomsyrar samhället idag och att detta inte alls har med genus att göra? Var förresten inte dessa beteenden med flit och ansvarstagande även ”manligt könskodade” för inte alltför länge sedan – och varför är de då inte längre det? Denna fråga berörs överhuvudtaget inte.

Kunskaper eller egenskaper - det är frågan

Kunskaper eller egenskaper - det är frågan

Så här sade etnologen Jonas Frykman redan 1998: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper. Skolan koncentrerar sig på att göra individen till Någon. Dagens skola har fastnat i Den Goda Viljans Tragik.” Carina Hägg (s) lät mig under paneldebatten få veta att man inte kan dra alla genusvetare över en kam, utan att genusforskningen håller på med många olika saker, och mitt svar på det var givetvis att jag enbart pratar om de rapporter jag läst och indirekt då om de genusvetare som ansvarar för just dessa rapporter och inget annat. I mitt anförande nämnde jag dock att genuspedagoger, genuspiloter, jämställdhetscoacher, genusstrateger, jämställdhetsutvecklare mfl tar allt större plats inom alla politiska områden. Carina Hägg lät mig under paneldebatten veta att genusvetare och genusforskare inte alls har ambitionen att ta sig in överallt, men detta kan man enkelt motbevisa genom att exempelvis studera det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv där vi ser att ”genusperspektivet” måste in i allt ifrån klimatfrågan till polisväsendet, skolan, vården, akademin, läromedlen osv  (jag kan rada upp hundra områden till, kontinuerligt genusnyhetsflöde vad gäller denna forsknings ambitioner återfinns här) liksom alla de statliga utredningar om jämställdhet som bedrivs inom alla tänkbara områden och som leds av just genusvetare, eftersom de anses vara experter på jämställdhet, men frågan är om det är sunt att alla jämställdhetsanalyser utgår ifrån en maktkamp mellan könen? Man har som bekant i det senaste numret av Genusperspektiv reagerat på genusvetarnas utsatthet bla som en reaktion på KDU:s utspel för ett tag sedan.

Tanja citerade ur vår rapport - var är närmsta sandhög?

Tanja citerade ur vår rapport - var är närmsta sandhög?!

Under slutet av paneldebatten vände sig moderatorn Siewert Öholm mot Anna Ekström och sa att det hon talat om under sitt inledande anförande gällande jämställdhet i skolan i allmänna ordalag ju lät bra, men att ”efter Tanjas citat från rapporten” så kändes det lite mer problematiskt, vilken också avspeglades i den efterföljande debatten. Detta påminner mig om Filosofiska Rummet från i Söndags (som jag måste lyssna på en gång till och skriva ner lite kring, har inte hunnit det ännu) där Lunds Universitets fd rektor Göran Bexell precis i inledningen av programmet kallade (min 2:53-2:56) slutrapporten för genuscertifiering för ”en mycket välskriven och välstrukturerad rapport” men när jag längre fram i programmet började citera från denna rapport och gå in på dess innehåll bla i form av de konkreta kriterier som ska tillämpas så fick jag höra från Bexell (min 31:50-32:14) att ”texten är inte att uppfattas på det sättet”, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att jag läste innantill och det ju är denna rapport som ligger till grund för Fysicums hela genuscertifieringsarbete (en delmängd av exakt dessa kriterier återkommer nämligen i denna enkät) samtidigt som den aktuella genusmärkningen vid Uppasla Universitet också hämtat sina kriterier från just denna slutrapport, vilket måste tyda på att man inte ändrat uppfattning gällande kriterierna.

Sammanfattningsvis: när man undersöker vad som rent konkret döljer sig bakom alla fagra ord om  jämställdhetsarbete och genusperspektiv så märker man en viss obekvämhet från de ansvarigas sida. Om man nu menade något helt annat än det man skrev – varför skrev man då inte det? Helt obegripligt för mig som matematiker, liksom för flertalet andra normalt fungerande människor.

Uppdatering: Världen Idag om genusdebatten i Riksdagen.

Relaterat:

Är genusvetarnas verksamhet laglig?

Skolgenus  (del 1 om SOU 2009:64)

Från DEJA till Rismodellen (del 2 om SOU 2009:64)

DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion (del 3 om SOU 2009:64)

Mattegenus i det Butlerska vektorrummet (del 4 om SOU 2009:64)

DEJA:s matteproblem (del 5 om SOU 2009:64)

Årets rebell enligt Ian Wachtmeister (Om DEJA:s konferens ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” i andra halvan av inlägget)

Projekt Implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om ”verkligheten”?

Grattis skattebetalare! (några statligt finansierade projekt för kartläggning av genusordning i skolan och manlighet som lärarproblem)

LÄSTIPS!

1) Bloggen Aktivarum har skrivit om debatten i Filosofiska Rummet: del 1, del 2.

2) ”Kvinnokamp har blivit blå och rosa kläder” (Felicia Sværen):

”I dag på internationella kvinnodagen bör vi uppmärksamma behovet av ett jämställdhets­arbete som myndigförklarar vuxna individers livsval och som har rättigheterna i fokus men tillåter varje människa att vara jämställd med utgångspunkt i individen och inte från en strukturell så kallad könsmaktsordning”

3) ”Vi är misstänksamt fördomsfria i Sverige” (Fredrik Lindström):

”I en färsk undersökning säger nästan hälften av svenskarna att de tror att deras åsikter överensstämmer med vad de flesta andra tycker.Det är en världsledande siffra. I landet som ligger vid individualismens frontlinjer tycker vi, till synes paradoxalt, alltmer som alla andra. Om udda och extrema åsikter någon gång dyker upp, brukar svenskarna anstränga sig att frysa ut dem, blixtsnabbt stämpla dem som ”osunda”. Yttrandefrihet? Nej, håll ihop! Vi försöker med våra anpassade åsikter forma en ny gemenskap som ersättning för den vi offrade när vi självförverkligade oss.Det är knappast förvånande att ju svagare gruppidentitet människor känner, desto mer ångestladdat blir det att uttrycka en egen åsikt. Det är allmänmänskligt.”

På tal om Fredrik Lindström och svensk skola:

Jag läste förresten att en vänsterpartist motionerat om att införa ett tredje kön och det må väl vara hänt om det finns människor som kommer att må bättre av detta och bli trygga i sin identitet, och det är betydligt bättre att bedriva politik genom att skriva motioner än att, som Lars Ohly gjorde för att locka väljare till (v) i valrörelsen 2006 – smygrunka (ursäkta språkbruket) framför valstugan: 


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 828 andra följare

%d bloggers like this: