Genusfrågan – en kort historik

Kritik mot genusvetarna i SVD Brännpunkt

Min kritik mot genusvetarna i SVD Brännpunkt 19/12

Detta var den ursprungliga DN-artikeln om hur lekplatser förstärker köns-och maktstrukturer, som fick mig att gå i taket. Den 19:e december publicerades en artikel jag skrivit på SVD Brännpunkt under rubriken ”Genusvetare förvirrar barnen” (se längst ner i detta inlägg). Pga alla läsarreaktioner skrev de en artikel om artikeln med den talande rubriken ”En skrämmande utveckling”, där det konstateras att döma av läsarreaktionerna att flertalet läsare instämde i min kritik.

Naturligtvis tog genusvetarna illa vid sig och fick också utrymme på SVD Brännpunkt att replikera, och nederst min replik på repliken (se längst ner i detta inlägg). Det blev lite kontraproduktivt att jag därigenom säkert indirekt gynnade genusvetarens karriär vilket verkligen inte var min avsikt… Pär Ström kontaktade mig därefter för en intervju som ligger på Den Nya Välfärdens Youtube-kanal, här. Och sedan ringde TV4, där jag fick medverka i en direktsänd TV-debatt på Tv4 Nyhetsmorgon (ca 10 minuter lång). Jag hade gärna diskuterat frågan under en timme eller några dagar, men jag inser ju att TV-tiden är begränsad. Jag fick också bara 5 minuter när jag för några år sedan medverkade i Vetenskapens Värld i studion efter ett program om Archimedes, där jag skulle förklara matematikens skönhet. Detta låter sig göras på 5 minuter lika lite som man på denna tid kan rasera det genusmaskineri statsapparaten sponsrat i decennier. Men på 5 timmar hade jag kanske fixat det😉

Just det ja, och tidningen Världen Idag ringde och intervjuade mig i mellandagarna. Utöver media så hörde väldigt många människor av sig, alltifrån läkare och jurister till verksamma akademiker och till och med förskolepersonal, där alla beskrev sin frustration över sakernas     tillstånd.

Under julhelgen plöjde jag statens offentliga utredningar. I en av dessa SOU 2006:75 (Jämställdhet i förskolan) konstateras uttryckligen (bla sid 19) att ”svensk förskola representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt”!  Ska verkligen svensk förskola (och skola) vara politiskt styrda av den rådande ideologiska trenden? Vidare konstateras (sid 55) att ”Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion”. Den nordiska synen!? När, var och av vem bestämdes detta bakom folkets rygg kan man ju fråga sig.

Intervjun med Pär Ström:

TV4-debatten med genusvetaren:

DN-artikeln: ”Skogslek gör barn jämlika”

Vanliga lekplatser på förskolor kan förstärka könsrollerna, enligt forskare. Klätterställningar, gungor, sandlådor och cyklar – den tillrättalagda miljön på förskolor kan förstärka könsroller och maktstrukturer hos barn. Att i stället leka i skogen kan bidra till jämställdhet, menar forskaren Eva Ärlemalm-Hagsér.

Åtskilliga forskningsrapporter visar att små flickor och pojkar ofta ges helt olika erbjudanden i lek och bemöts med olika förväntningar och krav. Förskolepersonalens egna föreställningar om kön påverkar i hög grad. Barnen lär sig tidigt att smälta in i sitt kön utifrån olika ”förebilder” som de möter i samhället och hemmet.

De agerar tidigt ”könspoliser” gentemot sina kompisar om de vuxna inte går in.

Eva Ärlemalm-Hagsér, adjunkt på Mälardalens högskola och doktorand, har undersökt hur lekmiljöer utomhus förstärker könsroller. Hon menar att förskolegårdens utformning och utrustning ger barnen tydliga signaler om vilken lek som är tillåten och möjlig. En mindre förutsägbar miljö, i exempelvis skogen, skapar lekar där alla kan delta.

– Barns egna berättelser och observationer av lek, i exempelvis skogen, kan hjälpa oss forskare och pedagoger att förstå vilken roll miljöerna spelar i barnens lek. Hur vissa lekar eller redskap, som bandyklubbor eller cyklar, snabbt blir könskodade av barnen och därmed försvårar gränsöverskridande lek, säger hon.

På Fastebols förskola i Järfälla är personalen medveten om strukturerna som ”skapar” kön/genus hos barn och vuxna. Och att de som pedagoger, enligt läroplanen, har i uppdrag att ge varje barn ”rätten till både utveckling och lärande oberoende av kön”.

Pedagogerna utmanar hela tiden barnen i lekarna och uppmuntrar mod, empati och hjälpsamhet utifrån varje barns behov. Anna Löfgren som släpar en lång gren beröms för sin styrka och Liam Bagge för att han hjälper till när grenklykan fastnar.

Barnen samlas först på stockar i skogen precis utanför förskolans grind. Det är veckans skogsdag. Simon Granfeldt är den som i dag får välja en aktivitet – nästa vecka väljer ett annat barn.

– Jag vill leta efter sex stora kottar, säger treåriga Simon till sina 16 jämnåriga kompisar. Och sedan börjar kottjakten.

Efter kottjakten leker barnen i olika konstellationer, pojkar och flickor om vartannat. En del kånkar långa grenar. Andra ”grillar korv” i stubbar där löven får bli senap och ketchup. När det blir för våldsamt sätter barnen upp händerna som stopptecken för att markera att det inte är okej. Och det respekteras.

Pedagogerna Lotta Edvinger Axling och Sussi Bodin Edvardsson är noga med att alla barn ska få synas och ta plats, och känna hur det är att få bestämma även om de är blyga.

Genusarbetet handlar om att skapa trygga individer och lika möjligheter för alla barn – inte ta bort något från barnen, påpekar Lotta Edvinger Axling.

– Vi har arbetat med genus i fem år och har kommit en bit på väg som pedagoger men det är svårt. Genus lärs in från det vi föds och sitter sedan rotat i ryggraden, säger hon.

De är båda två erfarna pedagoger och har arbetat tillsammans i 26 år. De är inte rädda för att hjälpa varandra och påpeka om de ”trampar i genusklaveret” i sitt bemötande av barnen.

När Lukas Lexen Lindgren tvekar efter flickornas hopp från en sten så erbjuder Lotta Edvinger Axling sin hand och säger uppmuntrande:

– Snart behöver jag inte hålla i dig, då klarar du att hoppa själv.

Och nästa hopp klarar Lukas själv. Det gör honom så lycklig att han tumlar runt, runt i löven.

Min artikel Genusvetare förvirrar barnen:

Enligt de senaste forskningsrönen från genusvetarhåll kan vanliga lekplatser på förskolor, dess klätterställningar, gungor, sandlådor och cyklar, vara skadliga genom att de förstärker könsroller hos barn. Men skogslek gör barn jämlika. Detta enligt Eva Ärlemalm-Hagsér, doktorand och adjunkt på Mälardalens högskola.

Förskolepersonal och föräldrar är enligt Ärlemalm-Hagsér offer för felaktiga föreställningar, som smittar av sig på barnen och barnen är delaktiga genom att de agerar ”könspoliser”.

Ingen är kompetent nog, endast genusvetarna är förunnade sann insikt, som de regelbundet och på ett tvångsmässigt sätt måste pådyvla alla oss andra i alla samhällsinstitutioner.

Som förälder undrar man hur genusvetarna tänkt ställa allt till rätta i det samhälle som mänskligheten utvecklat under tusentals år på ett felaktigt sätt innan genusvetarna kom till vår undsättning.

Ska man kanske ta barnen från föräldrarna redan vid födseln och stänga in dem i könsneutrala indoktrineringsanstalter där ingen annan än genusexperterna själva får ha kontakt med barnen?

Tills vidare implementerar genusvetarna sina ”forskningsresultat” på redan befintliga förskolor. Som mamma till ett barn i förskolan har jag noterat en del.

Förskolor kan ansöka om så kallade genuspengar för att anlita genuspedagoger som kommer med pekpinnar. Något jag själv mött är att alla dockor numera är borttagna och att alla ”hjältesagor” är bannlysta.

Vidare tillåts under gymnastiktimmen inga rosa dräkter på flickorna med en liten volang som förstärker könsroller. Budskapet var glasklart: Alla flickor ska ha shorts och t-shirt.

Detta motiverade förskolepersonalen med att de vill att ”alla ska se likadana ut”. Två saker är intressanta här.

För det första ska skola och förskola enligt lag bejaka och respektera barns olikheter. I förskolans läroplan (Lpfö 98) står:

”Verksamheten skall syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt… Förskolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Varje barn skall ges möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån de egna förutsättningarna… Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.”

För det andra , om man ska dra detta med kläderna till sin spets, så undrar jag: Varför bestämdes det inte att pojkarna ska ha den där rosa dräkten istället?

Jag ställer mig frågan som varje sann genusvetare borde ha gjort: betyder inte shortsen att flickorna nu måste anpassa sig till pojkarna, då ett traditionellt manligt klädesplagg blir normgivande – sänder detta inte ut fel signaler till flickorna?

Flera studier visar att de olika roller vi tar på oss är genetiskt betingade, ett biologiskt faktum, något naturen sett till att gynna under tusentals år av evolution – troligen för att vi ska överleva.

Olika roller är inget problematiskt så länge dessa värderas lika. Studier av barn, som bara är några månader gamla, visar att pojkar föredrar vissa leksaker (hårda) medan flickor föredrar andra (mjuka).

Anser genusvetarna att barnen är hjärntvättade av oss föräldrar redan vid tre månaders ålder? Och angående skogslek kan jag intyga att de kommer att få problem också där.

Vad ska de göra när en flicka plockar blommor, medan en pojke samlar stenar? Rensa skogen på dessa könskodade föremål?

Det är en skam för alla sunda feminister när sådana vanvettiga teorier förs fram som sanning för att i ett nästa skede omvandlas till allmänna påbud.

Jag misstänker att denna forskning kommer att fortgå in absurdum. Men kära genusvetare: Behåll era resultat för er själva och basunera inte ut dem i medierna. De skapar bara förvirring hos föräldrar och barn.

Replik ”Stereotypa könsroller måste utmanas”:

I ett inlägg på SvD Brännpunkt den 19 december kritiserar Tanja Bergkvist genusvetare i stort och nämner särskilt min forskning om könsroller och den påverkan som lekmiljön har på dem. Men hon har missat hela poängen med forskningen och de slutsatser som jag dragit efter mina studier.

Enligt läroplanen ska förskolan motverka stereotypa könsroller och könsmönster. Det är därför det är intressant att studera på vilket sätt och om stereotypa roller och mönster visar sig bland barnen i skogsleken och på förskolegården.

Hur förskolegården ser ut och vilken utrustning som finns där ger tydliga signaler till barnen om vilken lek som är tillåten och möjlig. Miljön speglar den pedagogiska filosofin och hur man på förskolan tänker sig att leken ska se ut.

Det handlar alltså inte om att förbjuda någon sorts lekmiljö, eller ta ifrån barnen rätten att vara sig själva. Snarare tvärtom. Jag tycker att man ska vidga barns möjligheter.

Man ska inte hindra pojkarna från att leka Stålmannen, men viktigt är att skapa möjligheter där både pojkar och flickor kan leka tillsammans och att en stereotyp rollfördelning utmanas.

Det finns ibland en idé om att man ska dela upp barnen i pojk- och flickgrupper för att pojkarna ska ”träna” kompetenser som flickor anses ha och flickor ”träna” kompetenser som pojkar har.

Det tycker jag är problematiskt, risken finns då att man istället befäster stereotypa könsroller och inte utgår från individ och tillåter mångfald. Snarare handlar det om att förskolepersonalen måste vara medveten och utifrån detta erbjuda barnen fler möjligheter.

Eva Ärlemalm-Hagsér

Min slutreplik (samma länk som repliken ovan):

Ja, jag kritiserar i högsta grad genusvetarna.

I SOU 2006:75 (slutbetänkande av Delegationen för jämställdhet i förskolan) påpekas upprepade gånger att svensk förskola ”representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt” (sidan 19), och detta ”könspolitiska projekt” styrs i stor utsträckning av genusvetarnas forskningsresultat.

Det finns även en ekonomisk aspekt. Vad är det egentligen skattebetalarna tvingats att bekosta? Eva Ärlemalm-Hagsér har ”forskat fram” det uppenbara faktum att förskolegårdens utrustning signalerar vilken lek som är möjlig, men är noga med att påpeka att hon inte vill förbjuda något. Däremot ska förskolepersonalen vara ”medveten”.

Alltså: ett redan välkänt faktum konstateras, och dessutom föreslås ingen konkret åtgärd, varken i form av borttagande av befintlig utrustning eller i form av en konkret teknisk konstruktion eller ändrad planlösning som erbjuder en bättre typ av lekmiljö där könsmönstren enligt genusvetarna ska jämnas med marken.

Tanja Bergkvist

Läsarna: En skrämmande utveckling

Tanja Bergkvist är inte bara mamma, utan även fil dr i matematik. I sin debattartikel i SvD emotsäger hon sig de senaste forskningsrönen från genusvetarhåll som menar att vanliga lekplatser på förskolor, dess klätterställningar, gungor, sandlådor och cyklar, kan vara skadliga genom att de förstärker könsroller hos barn.

Hon anser att genuspedagogernas arbete gör barnen förvirrade, och att de olika roller som barn har och låtsas föreställa, inte är något problematiskt så länge de värderas lika.

Frågan om genusvetenskapen får SvD:s läsare att reagera. Flera tackar Tanja Bergkvist för ett efterlängtat inlägg i debatten.

”Äntligen vettiga åsikter angående genusvetare. Jag håller med till 100%. Har arbetat som förskollärare i över 40 år och anser att nuvarande lärarutbildning inte håller måttet. Ditt exempel med pojke/flicka i skogen är verkligheten! Måtte alla inom förskoleverksamheten läsa detta och handla efter sunt förnuft!”, skriver Birgitta Lindqvist.

Signaturen Pia funderar över hur barnen ska lära sig att acceptera och respektera olikheter om de inte får bejaka de olikheterna mellan pojkar och flickor som faktiskt finns och skriver:

”Håller vi inte på att skapa ett extremt enformigt samhälle där ingen plats finns för olikheter och all den rikedom som det för med sig? En självskriven plats däremot, för intolerans och trångsynhet ser ut att vara garanterad. Skrämmande utveckling!”

Henrik säger sig vara chockad över den verklighet som Tanja Bergkvist beskriver.

”Det handlar om att göra männen svaga och odugliga. Ta ut era barn frân dagis omedelbart om ni har möjlighet. Det man läser här är ju helt chockerande. Som tur är bor jag inte längre i Sverige och mina barn har förmânen att uppfostras ”normalt”. Hur kann dessa galenskapare (Genustalibanerna) vara sâ mäktiga? Kan man inte stoppa dem pâ nâgot sätt? Har de media pâ sin sida?”

Även Nils stämmer in i åsikterna och bjuder på en en personlig reflektion:

”Personligen har jag en ett års skrutta(hon) där hemma, jag skulle aldrig uppfostra henne till ett androgynt missfoster som inte vet om hon skall stå eller sitta på toaletten.
Jag tillhör Madonna generationen, och jag kommer uppfostra henne i helt i hennes anda; smart, snygg, och feminin”, skriver Nils.

Men många tycker samtidigt att genusforskningen visst har ett existensberättigande.

”Jämställdheten kan verkligen bli bättre i landet. Kvinnor tjänar mindre än män, trots samma arbete. Kvinnor värderas alltså lägre än män, både av män och kvinnor. Detta grundläggs redan på dagis. Men ska det anses fult/onaturligt att älska rosa (om man är kvinna), eller vara kvinnligt kvinnlig? Är det verkligen dit genusforskningen vill sträva?”, skriver signaturen Skrämd.

IsaW menar att genusforskningen nödvändigtvis inte är ointressant eller dum, men att implementeringen av idéerna är helt uppåt väggarna.

”Jag vet inte vad förskolepersonal får för utbildning i att jobba med de här frågorna, men efter att själv ha läst lite i ämnet ser jag inte att det har något att göra med att förbjuda barn att ha på sig vissa kläder eller leka vissa lekar. Det handlar väl snarare om att öppna upp möjligheter och val för alla individer snarare än att begränsa dem”, skriver IsaW.

Signaturen En riktig man bär pudrad peruk kallar debattartikeln för ”Ett pinsamt undermåligt inslag i debatten”:

”Mattedoktorn har givetvis missat hela poängen. Självklart kan en sten och en blomma vara genuskodade. Kan man inte skilja mellan den materiella världen och människors föreställningar om densamma gällande okomplicerade fenomen som stenar, bör man nog inte uttala sig om mer komplicerade sociala konstruktioner som t. ex manligt- eller kvinnligt genus.”

Mormor håller med. ”Dålig debattstil att måla upp en nidbild av vad genusperspektiv innebär på ett dagis och sen kritisera utifrån nidbilden. På mitt barnbarns dagis har man dockorna kvar, men man har skippat dockhörnan och bilrummet så att det går lättare för barnen att välja fritt från könsroller. Man kollar också sin attityd till pojkar respektive flickor, det är inte bara flickor som ska hjälpa till!” skriver hon.

LHAK väljer att lämna en personlig reflektion:

”Betänk att för mindre än 100 år sedan var tjejern klädda i blått å killarna i rosa, då rosa ofta ansågs som en variant av det kraftfulla röda, och blååt som timid, lugn. Nu är det tvärtom, ska vi lösa det med att alla ska bara ha grå kläder? Kungarna på 1600-talet hade gärna klänningsliknande kläder på sina målningar, med tyllkant! Det som räknas som genusriktigt är mycket mode/politik/religiöst,” skriver LHAK

”Det attraktivaste som finns är en kvinnlig kvinna eller en manlig man. Dessa roller är naturliga och kan utövas med värdighet och utan risk för att könet undertrycks. Genustalibanerna är emot livets vackraste blommor” avlslutar signaturen Henrik.

Resten är historia

 

 

6 kommentarer till Genusfrågan – en kort historik

  1. parstrom skriver:

    Välkommen till bloggosfären, Tanja!
    Pär

  2. Martin skriver:

    Tanja! Det är gott att se dig tillbaka på offentlighetens arena. Du ger oss hopp!

  3. Clabbe skriver:

    Eva Ärlemalm-Hagsér i TV4-debatten:

    ”Man måste problematisera det man gör för att se de strukturer som finns”.

    Vilket feministiskt snömos! Som att säga:

    ”Man måste smurfa det man gör för att se de smurfar som finns”.

  4. […] (vars ”forskning” om att lekplatser är könskodade gavs utrymme i DN och fick mig att reagera, en artikel som Pär Ström ursprungligen tipsade mig om), nämligen att uppdraget ”Förskolan […]

  5. […] första inlägget ”Genusfrågan – en kort historik” skrevs den februari -09 men debatten började egentligen den 19 december -08 med Svd-artikeln […]

  6. […] Genusfrågan – en kort historik « Tanja Bergkvists Blog […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: