Pär Ström (som driver en blogg om genusfrågor och en om övervakning) har gjort en intervju med riksdagsledamoten Camilla Lindberg (fp) som sågar genusvansinnet i Sverige – se den HÄR! Camilla Lindberg var den enda borgerliga riksdagsledamoten som röstade emot FRA-lagen. Se även relaterad artikel i Expressen angående hennes uttalanden i genusfrågan. Camilla Lindberg tror inte på den svenska statsfeminismens heliga grundtes – att könet är en social konstruktion. Självklarheter för de flesta av oss – men uppfriskande när dessa självklarheter uttalas av en politiker! 🙂 För vi vet ju alla hur politiker brukar låta i normalfallet!
-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Tanja Bergkvists Blog 
Vacker Tanja, kan inte spridas nog. En politiker som sagt!
Kul film och kul att det fortfarande finns åtminstone en politiker med hjärnan i behåll när det gäller genusvansinnet.
Du måste bara läsa denna artikel som är ett svar på Per Ströms http://newsmill.se/artikel/2009/04/16/ar-det-synd-om-alla-man-eller-ar-det-bara-synd-om-par-strom
JEEEEZUS
Pågår just nu en debatt på Newsmill i ärendet, 23-årige ”genusvetaren” (knappt torr bakom öronen, men tala om vad vi skall tycka går bra) Josefine Arlesten raljerar över Per Ström http://www.newsmill.se/artikel/2009/04/16/ar-det-synd-om-alla-man-eller-ar-det-bara-synd-om-par-strom och herr Ström tycker att vi svenska män inte skall låta oss hunsas av dessa besserwissrar som knappt gått ut skolan http://www.newsmill.se/artikel/2009/04/16/lat-er-inte-hunsas-svenska-man.
Kanske doktor Bergkvist skulle kunna bidra med en replik?
På tal om genusvansinne… Nya rön om att ”gummi är manligt”..
http://www.alltommotor.se/artiklar/nyheter/konsroller-styr-dackbytet-1.11384
Även bilindustrin har drabbats av genussjukan verkar det som.
Ajdå, det var bistra nyheter. Ingen jämställdhet bland däcken alltså… Hur ska vi kunna gå vidare efter en sådan här pärs?
Jag bytte däck i år för min fru orkar inte bära dem och dra åt muttrarna säger hon. Men detta är väl en alltför enkel förklaring till forskningsresultaten. Det måste ju vara känsmaktsordningen som ligger bakom.
Uffe: Hemskt, vi måste genast lagstifta om detta, givetvis är det killarna som gör däcksbytet som får böta, tjejerna som lämnar över uppgiften till sin man får givetvis inget straff, eller hur?
Har inte reflekterat över detta, då jag själv lever under filosofin ”Varför göra något själv, när det går att betala någon annan för att göra det åt en?” 😉
Jag har läst Newsmill-artiklarna, men vet inte riktigt haft tid att tänka över om jag ska lägga mig i 🙂 Camilla medverkade även i Studio Ett i P1 igår. Hoppas hon får fler politiker med sig – frågan är dock om detta kommer att leda till någon reell förändring. Anledningen till att genusvetarna numera är frånvarande i debatten när kritiker kommer till tals är ju att de redan fått som de vill – de har massvis med beslut på skattemiljoner till diverse projekt och ett antal lojala makthavare som ser till att gå på deras linje…
Jaså, det råder en däckbytar-maktordning på våra motorvägar!? Detta måste vi söka pengar till för att utforska vidare! När man väl konstaterat en avvikelse från det heliga 50/50 så måste man ju analysera och ”problematisera” denna upptäckt i minst ett decennium – varför pratar politikerna om arbetslöshet, det finns ju massor att ta itu med! 😉
Tanja: Lysande idé! Genusforskning kan således användas som arbetsmarknadsåtgärd för att mörka arbetslöshets-siffrorna i kristider 🙂
Ja men Uffe, så är det redan, och det har pågått länge nu. Så löste man arbetslöshetsfrågan i Östeuropa före -89 också, dock var temat inte genus.
Tanja: Ah, men -89 var jag inte så gammal. Inte ens gammal nog att byta däck 😉
Men då får du väl klä ut dig till kvinna och bli professionell däckbytare nu då, bättre sent än aldrig. 🙂 Antingen är vi med makten och dyrkar guden Genus, eller så blir vi hens (könsneutraliteten där inte att förglömma) övervakade undersåtar. Hmmm….eller så skapar vi en genusfri enklav och bryter oss loss ifrån Sverige, sånt kan man ju göra idag, med Kosovo som prejudicerande exempel. Vi måste bara samla tillräckligt många Genusmotsåndare så kan vi göra detta!
Hmmm…. crossdressed automechanic… Låter som ett alternativ om jag skulle tröttna på forskarstudierna.. 😉
Tack Tanja Bergkvist för tips om Elitteorin (http://sv.wikipedia.org/wiki/Elittorin) på Wikipedia,den var väldigt välskriven och mycket intressant.Borde vara med i SO ämnena i skolan!!Men du glömde ta med ”Orsakerna” till varför Eliten kan göra som de vill och de hänger ju inte så lite på vad vi själva gör artikeln tar upp det också:
”En av orsakerna till varför eliten kan dominera som den gör ligger, enligt C. Wright Mills, i förekomsten av det han kallar ”massamhället”. Enligt de som studerat samhället med utgångspunkt från att det finns en ledande elit i varje samhälle, har motsatsen till en ”elit” alltid varit en ”massa”. Definitionen av massans egenskaper har också varit tämligen likartade. Det kännetecknande för ”massan” är, ”att den sönderfaller i sina delar”. Medlemmarna i massan är inte organiserade för samordnat politiskt handlande. Individerna i massan förefaller leva ett närmast totalt privat liv. De koncentrerar sig på sina egna intressen både på arbetet och fritiden. Umgänget hos massan är tämligen begränsat och inskränker sig i stort sett till familjen, grannarna och arbetskamraterna. Genom att leva i en miljö med så snäva gränser inskränks också individens kännedom om allmänna angelägenheter. I motsats till eliten saknar massan en utsiktspunkt, från vilken den kan överblicka den samhälleliga strukturen i sin helhet.
Mills hävdar, att massans medlemmar är fångar i sin egen miljö. Endast eliten kan gå utanför den miljö där den befinner sig, så länge ”massamhället” råder. Bara eliten på samhällets befälsposter når fram till en allmän överblick. Varseblivningen hos massan är splittrad. Den kan oftast inte ens uppfatta syftet med den egna verksamheten, då den har svårt att urskilja vilken roll den spelar i det samlade samhällsbygget. Individerna i massan har inga egna uppslag, utan följer endast med i de existerande rutinerna, menar Mills.
Även Mosca och Michels uppfattar massan i en representativ demokrati, som politiskt inkompetent, apatisk och i avsaknad av handlingsförmåga. Individerna i massan har ingen önskan att axla något politiskt beslutsfattande. Mosca menar exempelvis, att det politiska initiativet blivit elitens ansvarsområde, främst på grund av massans likgiltighet. Medan eliten försöker vidmakthålla sin sammanhållning, söker man gentemot massan inta en attityd av att söndra och härska. Mills ser ett samhälle till största delen befolkat av en massa, som en direkt motsats till ett samhälle där de klassiska demokratiska idealen förverkligats. Mills anser att det råder en diskrepans mellan de i USA allmänt omfattade liberala idealen och den faktiska verkligheten. Enligt Mills terminologi kan man säga, att den upplysta allmänheten har förvandlats till en lättmanipulerad massa. För att förstå denna förvandling måste man begripa vilka fundamentala föreställningar en sådan demokrati bygger på. Mills nämner några sådana:
Individualismen, vilken i massamhället ersatts av kollektiva, ekonomiska och politiska former.
En föreställning om en fridfull och naturlig harmoni av intressen som skapar en social balans. Denna föreställning har i massamhället ersatts av klassmotsättningar och organiserade påtryckningsgrupper.
En föreställning om en ”förnuftig”, mänsklig hållning, vilken förutsätter att allt handlande sker genom att beslut fattas efter överläggningar mellan olika individer. I stället grundas nu beslut på expertråd med mera, vilkas beslut tjänar vissa intressen. Som tidigare beskrivits, menar Mills, att ”förnuftet” har övergått i någon slags ”instrumentell-rationalitet”.
Det bör tilläggas att såväl ”allmänhet” som ”massa”, av Mills, beskrivs som idealtyper, vilka aldrig existerat som rena samhällsformationer. Mills hävdar heller inte, att det moderna USA är ett totalitärt samhälle, men han ser en tendens där utvecklingen mot idealtillstånden fått ge vika för en utveckling som nyss beskrivits.
Elitstyrets fyra dimensioner
C. Wright Mills utvecklar fyra kriterier eller dimensioner mot vilka man kan bedöma i hur hög grad ett massamhälle och därmed om ett elitstyre, utvecklats strukturellt sätt.
Den första dimensionen (1) berör förhållandet mellan opinionsskapare och opinionstagare. I det moderna samhället finns ofta en opinionsbildare som på ett opersonligt vis, genom masskommunikation, vänder sig till miljontals tittare och åhörare.
Den andra dimensionen (2) handlar om i hur hög grad framförda åsikter kan ifrågasättas och kritiseras. Masskommunikationen har genom sin avancerade teknik skapat en struktur, där opinionsledarna bestämmer vilka som skall delta i det offentliga samtalet. I extrema fall monopoliseras massmedia och kommunikation sker endast i en riktning, vilket får till följd att mottagarna blir passiva åhörare.
Den tredje dimensionen (3) berör i vilken utsträckning den allmänna opinionen kan påverka de offentliga besluten och då speciellt beslut, vilka är av allmän betydelse. Graden av inflytande i beslutsprocessen berör främst på vilken position man har i maktstrukturen. Ofta är inflytandet för folkflertalet begränsat till frågor av marginell, lokal karaktär.
Den fjärde dimensionen (4) slutligen, berör i vilken utsträckning institutionaliserade auktoriteter kan kontrollera och utöva sanktioner mot individen. Vid ena ändan av en sådan här dimension är individen autonom och fri från kontroll. Vid den andra ändpunkten är individen ständigt övervakad av ett nätverk av ledare. Som exempel på sådana nätverk, anger Mills bland annat det nazistiska kvarterssystemet och det sovjetiska cellsystemet, vilka båda byggde på angiveri och kväsande av debatt .
Genom att studera samhället och ange värdena på dessa fyra dimensioner kan man också fastställa i vilken grad ett samhälle har utvecklats i totalitär riktning. Eller som Mills själv sammanfattar och definierar:[5]
” ”Genom att kombinera dessa olika punkter kan vi åstadkomma små modeller av eller diagram över flera olika typer av samhällen. Eftersom ‘problemet med den allmänna opinionen’ från vår utgångspunkt uppställs genom den klassiska borgerliga allmänhetens nedgång och fall, behöver vi här bara intressera oss för två typer; allmänheten och massan. ”
” I en allmänhet, sådan termen används här, finns det (1) lika många åsiktsframförare som åsiktsmottagare… (2) kommunikationerna från det allmännas sida är organiserade på sådant sätt att det finns möjlighet att snabbt och effektivt besvara varje åsikt som uttrycks från allmänhetens sida. De opinioner som bildats genom en sådan debatt kan (3) utan svårigheter finna utlopp i effektiv handling, till och med – om så erfordras – i strid med härskande myndigheters vilja. Och (4) inga auktoritativa institutioner penetrerar allmänheten såsom sådan, som alltså blir mer eller mindre självständig i sitt handlande. Där dessa betingelser råder har vi en fungerande modell av ett samhälle av självständiga medborgare, en modell som väl ansluter sig till de antaganden som bär upp den klassiska teorin om en demokrati. I den motsatta ytterligheten, massan finns det (1) mycket färre människor som framför åsikter än antalet åsiktsmottagare; för här blir allmänheten en abstrakt samling individer som mottager intryck från massmedia. (2) De förhärskande kommunikationerna är organiserade på sådant sätt, att det blir svårt eller omöjligt för individen att replikera genast eller med någon som helst verkan. (3) Opinionernas omsättande i handling härskas av myndigheterna, som organiserar och kontrollerar medierna för ett sådant handlande. (4) Massan har ingen självständighet gentemot institutionerna; tvärtom penetreras den av agenter för de auktoriserade institutionerna, som därmed ytterligare reducerar dess eventuella möjligheter att forma åsikter genom debatt”.
Gustav – mycket intressant läsning! Tack!
[…] Fp-politiker uttalarsig om genusvansinnet […]