Är genusvetarnas verksamhet laglig?

I en tidningsartikel kan man läsa om en lärare och genuspedagog på Mariaskolan som håller i en genusinriktad lektion i sjunde klass. Enligt honom är det viktigt att prata om genus i grundskolan och han anser att ett alternativ är att föra in det i den vanliga undervisningen. Han uppger sig jobba utifrån ”poststrukturell feministisk analys”.

Livet är inte svart eller vitt

Dagens uppgift i samhällsorientering: eleverna ska studera ett papper uppdelat som ett schackbräde. I rutorna av den ena färgen står ord som ”stark”, ”bra lokalsinne”, ”krigare” osv och i övriga rutorna ord som ”plocka ögonbryn”, ”trösta”, ”blyg” och ”laga mat”. Eleverna ska försöka komma på vad färgerna står för (önskat svar: killar resp tjejer), men uppenbarligen är eleverna inte så ”fördomsfulla” som genusvetaren antog, för enligt artikeln säger eleverna följande: ”Nej, laga mat gör inte bara tjejer, killar kan göra det också.”, ”Alla personer kan trösta om de vill.”, ”Jag tycker alla är fel för jag kan vara alla om jag vill”, och detta är innan genusmissionen påbörjats – vilket är intressant eftersom man i artikeln försöker ge sken av att denna genuslektion är en nödvändighet!

Detta intryck förstärks av att det i artikeln också står att på lektionen ”sitter en grupp på tre elever och diskuterar de svarta och vita schackrutorna med beskrivningar som vanligtvis appliceras på kön och kommer fram till att de inte stämmer utan bara handlar om fördomar.” Mission complete – det var genusläraren som medvetet fyllt i rutorna på ett fördomsfullt sätt vilket eleverna alltså genomskådar ganska fort, lektionens genusinslag bör kunna avrundas. Men nejdå!

Fyra desperata hemmamän?

Läraren lägger nu en bild på en kvinna från Desperate housewives på en overhead. Hon är sminkad iförd rosa kläder och pärlhalsband (ha ha – jag vet vem det är! :-)). ”Är det här en kvinna eller en man?” frågar läraren. Eleverna är helt överens: det är en kvinna. ”Men det räcker inte som svar, han [läraren] vill veta varför de ser det och vilka markörer det är som skvallrar om könet på personen på bilden.” enligt artikeln.

Därefter lägger läraren upp en bild på ”en höggravid person som ser ut som en man.” Och så fortsätter det, tills man hittat något där eleverna inte vet vad de ska svara, eller anser att de vet det (och det är fel svar), så att den ”genuskunnige” ska kunna visa på att eleverna bär på ingrodda fördomar om att något förhåller sig på ett visst sätt och därefter lära dem att vad som helst kan vara och se ut hur som helst uppbackad av sin poststrukturella feministiska analys . Det finns nämligen inga regler, ingen struktur, inget rätt och inget fel. Är det konstigt att dagens unga blir vilsna? Sådant här är nämligen (fråga godtycklig hjärnforkskare) ytterst stressande för de ungas hjärnor,  som försöker finna mening, sammanhang och struktur i tillvaron, särskilt under uppväxtåren.

Det pågår för övrigt en debatt på Newsmill om vilken generation det är mest synd om, och jag ska inte uttala mig om detta mer än att påpeka att det enligt all statistik som finns att tillgå aldrig tidigare funnits så många unga som mår så psykiskt dåligt i det här landet som nu. Det finns ingen enkel förklaring i stil med att 80-talisterna är bortskämda snorungar utan något är fundamentalt fel med dagens samhälle. Och den ”postrukturella feministiska analysen” bidrar till och/eller förstärker den psykiska ohälsan. Inte bara för att den uppväxande generationen intalas att den är ett offer för onda strukturer som är institutionaliserade i form av genusordningar och annat, utan också av det enkla skälet att om den bakomliggande förklaringsmodellen till livets orättvisor inte är korrekt kan inte heller det av gensuvetarna levererade åtgärdspaketet lösa problemen.

Skolan i artikeln jobbar med ”genus och jämställdhet” som utvecklingsarbete, men på senare har arbetet visst delvis ”stannat av”. Innan hade man en personal-genusgrupp, planer på en elev-genusgrupp, men nu återstår tydligen ”bara” en föräldra-genusgrupp som granskar skolans jämställdhetsarbete samt ”lärare som själva brinner för genusfrågor”. Snart ska även andra skolor pressas till aktivt genusarbete (även om det står inskrivet i läroplanen är det upp till skolan hur långt man vill gå). Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad tror att det kan ge konkurrensfördelar och har sökt pengar från Skolverket för att försöka ta fram en siffra eller ett index på skolornas genusarbete.

Ny avhandling: kvinnliga lärare tror inte på "genusordningen"

Men det är inte bara eleverna som ska utbildas i genusfrågor. Det forskas även på genusordningen i lärarkåren. Enligt en färsk avhandling från Göteborgs universitet, där man har studerat lärares uppfattningar om arbetsuppgifter, kompetens och förväntningar, visar att ”den så kallade genusordningen – den sociala struktur som skapar och upprätthåller maktrelationen mellan kvinnor och män – även drabbar männen med bland annat speciella förväntningar från omgivningen. Ett annat av studiens resultat är att många av dagens läraruppgifter i skolan är tydligt genusmärkta.” Hej och hå – genusmärkningen ja! Allt är könskodat och genusmärkt, ett oerhört viktigt område där man kan utforska hur män och kvinnor ”könsmarkerar” olika saker och därefter förfasa sig över att det finns vissa könsbaserade preferenser (även om avvikelsen skulle vara 1% från 50/50-utopin så är det ett problem) för att därefter försöka koppla detta till ett behov av jämställdhetsarbete!

Från intervjun i tidningen: ”Både kvinnorna och männen visar sig tala nedvärderande om kvinnor och ”det kvinnliga”. I resonemang om genusordning avfärdar emellertid de yngre lärarna, och då främst de yngre kvinnorna, ett sådant resonemang och betonar istället den enskilda individens betydelse än betydelsen av en strukturell eller symbolisk genusordning.” Det nedvärderande talet om ”det kvinnliga” är vår stora gåva från genusvetarna, som har bidragit starkt till ett sådant synsätt genom att de själva föraktar allt genuint kvinnligt. Men uppenbarligen tror inte de yngre kvinnliga lärarna på genusordningen, vilket måste ses som ett sundhetstecken! 🙂

Men författarinnan till avhandlingen kommenterar inte detta i intervjun, utan ser givetvis ändå problem med lärarkåren: ”Många inom skolan pekar på att man vill ha in ”det andra”, det manliga i grundskolan. Men det verkar finnas en uppfattning att kvinnor inte kan bidra med ”det manliga”. Faran är att detta förstärker könssegregeringen och könsstereotyperna inom grundskolan vilket gör skolan motsägelsefull.” Så, nu är både elever och lärare idiotförklarade av genusvetarna, tur att vi har dem så att de kan informera oss hur vi ska bete oss könsneutralt, icke-stereotypt och sluta könsmarkera saker i vår omgivning!

Papegojfisken kan byta kön vid behov

Förresten, är det inte lite konstigt att prata om hur det sociala könet genus är överordnat det biologiska könet, och ändå basera all sin forskning på observationer och stimulansåtgärder kring det biologiska könet? Ungefär som när den av Sahlin tillsatte Kamali i MISD-utredningens (Makt, integration och strukturell diskriminering) slutbetänkande Integratonens svarta bok (ännu en i raden:  SOU 2006:79) ville låta registrera etnicitet på alla medborgare i landet för att i alla myndigheter och på alla arbetsplatser kunna kvotera in på ett sätt så att dessa exakt avspeglade det omgivande samhället avseende etnicitet – samtidigt som etnicitet ju inte skulle vara väsentligt. Ungefär så är det med genusvetarna – registera allt vad medborgarna gör baserat på det biologiska könet för att sedan kunna eliminera det som väsentlig faktor? Skillnaden är bara att dåvarande jämställdhets-och demokratiminister Orback ansåg att flera av Kamalis förslag stred mot författningen! Hur kan i så fall genusvetarnas verksamhet vara laglig?

Annons