Nu på torsdag ska jag hålla ett litet krossa-genusväldet-föredrag på Heimdal (Sveriges största och äldsta borgerliga studentförening) i Uppsala kl 19.30 (se länken för info). Föredragets titel är ”Genusvetenskap – vetenskap eller galenskap?” Alla är hjärtligt välkomna! 🙂
Jag har just upptäckt en ny genustidskrift! I Tidskrift för Genusvetenskap nr 1 2009 med tema pedagogik, kan vi läsa:

Vem kokar egentligen genuskaffet?
”Hur ska man med feministiska perspektiv utmana dagens utbildningssystem?… I detta nummer av tgv får du läsa om hur antidiskriminerande undervisning arbetar mot vedertagna föreställningar om vad det innebär att undervisa och lära. Motstånd och kris är nödvändiga ingredienser. Frågan ställs också om kvinnliga och manliga naturvetenskapslärare disciplineras till ett visst sätt att tänka… Och vem kokar egentligen kaffet när kvinnor och män har lika hög position i en organisation? Medverkande i detta nummer: Postperspektiv på antidiskriminerande undervisning i engelska,matematik och samhälls- och naturorienterande ämnen. Kevin K Kumashiro, osv.
Acta Matematica är säkert ingenting jämfört med denna banbytande, normbrytande och troligtvis obegripliga lunta som jag geeeenast måste inhandla! Det ligger i min natur som matematiker att fascineras av det obegripliga – i själva verket är just detta en stark drivkraft både i min matematiska verksamhet och i min antigenus-bloggverksamhet, som egentligen ytterst handlar om att förstå det mänskliga psyket. Genusvetenskapen är en social konstruktion som dekonstruerar andra sociala konstruktioner- inbillade eller verkliga. Hur kan man komma på så mycket vansinne på så kort tid och dessutom lyckas med konststycket att dekonstruera andras psyken, tex politikernas, för att få igenom sin agenda?
Jag ser att feministprofessor Eva Lungren samt jur. dr. Jenny Westerstrand just varit ute på Newsmill med en artikel med rubriken ”Risk att Mellanösternmännen uppmuntrar svenska patriarkatet”:

Åsiktsfilter
”Vi menar att såväl Åkessons artikel som reaktionerna som följde mot Aftonbladet för att de gav Åkesson utrymme för att göra sitt utspel, uttrycker något vi vill kalla typiskt svenskt. Vi delar sålunda Jimmie Åkessons analys av Sverige som ett land i ett blockerat debattläge. Här finns mycket starka sorteringsmekanismer för vad som är ”rätt” och ”fel”, där det som anses felaktigt också anses inte böra få komma till tals.” Det ena intressanta här är att vi fått ett svar på den evigt ältade frågan om vad som är typiskt svenskt (utöver könsmaktsordningen då) och det andra intressanta här är att jag instämmer i vad en radikalfeminist säger (utöver, som framgår av förrförra blogginlägget, att genusvetenskapen är en krigsmaskin i form av en rullande boll) – nämligen det låsta debattläget. Vad Lundgren och Wetterstrand talar om här är dock kritiken mot ”Slagen Dam” , enligt vilken 46% av kvinnorna i studien ”rapporterade om någon våldserfarenhet från en man” – där dock även en lätt knuff i busskön räknades som en ”våldserfarenhet”. Själv blir jag i så fall misshandlad dagligen!

Patriarkatet flyger runt över hela jordklotet och förpestar allt i sin väg
Och så det stora orosmolnet då: att invandrade män från patriarkala kulturer kommer att väcka ett svenskt slumrande patriarkat till liv genom ”flirtationen mansmakter emellan”: ”Därför ser vi ett behov av att kritiskt problematisera också närvaron i Sverige av konservativa män, exempelvis från Mellanöstern: Deras syn på kön, präglad av förtryck och segregation, hur förhåller sig den till kvinnors rätt att vara och leva i enlighet med sina egna personligheter? Vilka värderingar bär dessa män rörande kvinnors (och barns) rättigheter? Och hur krokar de i och blåser upp sådant av samma sort som redan finns i många svenska mäns (och kvinnors) hjärtan?”
Här har vi den troligtvis enda genetiskt nedärvda egenskap som genusvetarna erkänner och som förs över från generation till generation av svenska män: behovet av att förtrycka kvinnor. Därför är ”en förändring i synen på kön och sexualitet nödvändig också för ”svenskt” vidkommande. Den svenska könskulturens nuvarande innehåll tror vi inte klarar av att tacka nej till de patriarkala tolkningar och tolkningsförträden som erbjuds männen i det enligt Åkesson ”oikofoba” Sverige.” Jaså – har Sverige officiellt fått en kultur nu också? En förtryckande patriarkal könskultur förvisso, men ändock.

Vägra dammsuga ett enda dammkorn mer än din partner!
Att det finns familjer i Sverige som inte delar lika på diskningen eller dammsugningen rimmar illa med det av riksdagen under försommaren 2006 antagna jämställdhetspolitiska målet (prop 2005/06:155) att kvinnor och män ska dela exakt lika på allt hushållsarbete: ”En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män skall ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.” Vad gäller det senare, alltså inte disk- och städdirektiven som avses i början, så avses tex omsorgen om sina äldre släktingar – denna omsorg ska delas lika. Så här står det på sid 50 i prop 2005/06:155: ”…medför ökningen av antalet äldre också en ökning av anhörigas obetalda omsorgsarbete. Detta arbete är i dag mycket ojämnt fördelat mellan kvinnor och män. Kvinnliga anhöriga, främst äldre makar och medelålders döttrar, har ökat sitt obetalda omsorgsarbete om gamla. Insatserna från manliga anhöriga har inte ökat i motsvarande grad. Samhället har ett ansvar för att inte upprätthålla föreställningen om kvinnor som de självklara omsorgsgivarna.”
Om mannen inte handlar mat till kvinnans gamla mamma så ska inte kvinnan heller göra det. Allt ska delas lika! Allt! Om kvinnan slänger soppåsen en gång mer än mannen ska kvinnan kunna kompenseras i domstol – allt annat vore att blunda för könsmaktsordningens inslag i den könade vardagen och att befästa patriarkatets överordning! Den kvinna som frivilligt kastar soppåsen en gång extra har internaliserat den manliga maktordningen och måste tvångsupplysas på närmsta psykklinik! Någon j-a ordning får det vara i världens mest jämställda land!

Det gäller att få på genusglasögonen i riktigt god tid!
Patriarkatet skall fösas över randen av händelsehorisonten till det svarta hål som det redan i tidernas begynnelse lagt grunden till, och som under sin hänsynslösa ångvältsfärd genom Svea Rike dammsugit landet på jämställdhet och dessutom skapat de strukturer och maskhål med manliga genvägar till makt vi kan beskåda idag, om vi bara i god tid, helst redan på BB, tar på oss tillräckligt välslipade och igenimmade genusglasögon med en tjock konvex lins som förflyttar fokus från allt ovidkommande till det som är kärnan av den genusoperator som avbildar precis hela Patriarkatet på nollelementet, och det är exakt samma kärna som till den heteroxexuella matris som Judith Butler pratade om. Utanför denna kärna, även kallad nollrummet, ligger det sk värderummet som fortfarande är ett unket tillhåll för patriarkala värderingar och som därför måste krossas med Tors hammare efter att den har tankats full med postkolonial feminism. Detta kan låta aningen våldsamt, men minns vad några tongivande företrädare för (s) sa för inte så länge sedan: ojämställdheten angriper via en trojansk häst i vardagsrummet och vi kan inte invänta opionionen utan måste påtvinga medborgarna vår senaste poststrukturalistiska genusteori för deras eget bästa (jo, de sa faktiskt så, även om de undvek att nämna ”poststrukturalistisk genusteori” men det var vad de menade) – se här!

Gravitoner fångade på bild precis innan de försvinner in i en annan dimension
För att återgå till ämnet: operation Hat mot Patriarkat (vad som menas med patriarkat har jag tidigare utrett här) kommer obönhörligen att krossa det manliga förtryck som ligger imlicit i varje civilisation genom att smula sönder varje könskodat föremål i lika många bitar som den svenska lagboken har genusparagrafer, och varje smula ska därefter dras ut till en vibrerande sträng av darrande hat vilket kommer att leda till att hela Patriarkatet, fast i söndersmulat skick, kommer att försvinna ut i strängteorins 11:e dimension tillsammans med alla de förrädiska gravitoner som skapar attraktionen mellan könen. Denna symbios mellan svensk statsfeminism och strängteori är i nuläget under en expansiv fas i mitt hårt ansatta medvetande och jag hoppas på att få moralisk såväl som ekonomiskt stöd för detta tvärvetenskapliga och än så länge hemligstämplade projket, som jag alltså inte kommer att berätta om på torsdag. Men kanske får ni höra något annat av intresse istället! 🙂