Rothsteins genusbrev och genusforskningens dilemma

Rothstein

Att redogöra för en kontinerlig variabel som genus är ett dilemma

Det här genusbrevet (tipstack till QED) från Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, till forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap är förvisso ett år gammalt men ändå lika aktuellt som underhållande så därför måste jag bara lägga upp det!🙂 Rothstein fick följande brev (min fetstil): ”Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) har i regleringsbrevet för budgetåret 2008 fått i uppdrag att bl.a.redovisa köns- och åldersfördelning för medarbetare inom pågående forskningsprojekt och program… Då du har beviljats ett projektbidrag eller programstöd av FAS och då bidrag till detta utbetalas under 2008, är vi angelägna om att du besvarar den enkät som nu finns i eKlara…. Med vänliga hälsningar Erland Hjelmquist Huvudsekreterare.”

Varpå Rothstein svarade (13 oktober 2008): ”Jag skulle gärna tillmötesgå er begäran nedan, dvs svara på hur många män och kvinnor som arbetar i mitt av FAS finansierade projekt. Problemet är att det faktiskt vetenskapligt inte längre låter sig göras. Enligt Vetenskapsrådets egen skriftserie och även enligt Nationella sekretariatet för genusforskning är nämligen numera kön och personers könstillhörighet att se som sociala konstruktioner. Enligt de nyare rönen inom genusforskningen som finansierats av VR och jag antar FAS (den sk. queer-teorin) är det nu inte längre förenligt med god vetenskap att bara prata om två könsidentiter utan socialkonstruktivistiskt måste vi ge utrymme både för många fler (Judith Butler lär vara uppe i åtta) samt också ge utrymme för att en och samma individ kan ändra sitt genus/kön då och då. Som det står på Genussekretariatets hemsida: ”Det är i praktiken omöjligt att dra en skarp gräns mellan det kroppsligt givna och det kulturellt skapade”.

Vidare anför man att kön formas ”inom ramen för kulturella och sociala maktordningar och skiljer sig från en tid och plats till en annan”. Den biologistiska kroppsräkning som ni vill att jag skall utföra är således vad jag kan se numera ett vetenskapligt sett passerat stadium. Mina medarbetare kan som framgår ovan ha en könstillhörighet/genus på morgonen, en annan till lunch och en tredje till kvällen och hur skall jag kunna hålla reda på detta? Med förlov sagt har jag en del annat att syssla med. Jag kan dessutom inte tro att ni vill att jag skall vidta okulära besiktningar av deras fysionomi, är detta kravet ber jag vänligt men bestämt att få avstå.

Även ålder är en kontinuerli variabel, som kan vara en social konstruktion - att tro något annat är förlegad biologism

Ålder är en kontinuerlig variabel som också är en social konstruktion - att tro något annat är bara förlegad biologism

Jag har dessutom numera (född 1954) kommit att anamma samma teori vad gäller ålder och kan därför inte heller svara på frågan om mina medarbetares ålder. Logiskt sett, om nu kön kan vara en social konstruktion måste väl också ålder vara det. Den positivistiska mätfetischism vad gäller tid, dvs bruket att exakt försöka räkna och jämföra tidsenheter som vore de något absolut, måste följande Foucault ses som ett utslag av ren och skär maktutövning och sådan har jag ingen anledning att medverka i. Sammantaget kan jag inte ta på mitt vetenskapliga ansvar att besvara enkäten nedan – ett sådant pre-vetenskapligt förhållningssätt till begreppen ”kön” och ”ålder” som FAS nu ägnar sig åt är dessvärre ett sedan länge passerat stadium inom forskningen.

Vänliga hälsningar Bo Rothstein ” Ha ha  – klockrent!🙂

Debatten om biologisk kroppsräkning pågår visst fortarande – här tex i det näst senaste politiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 3/09 (sid 4) under Debatt: ”Varför bara kön” försöker Rothstein hjälpa genusvetarna att komma ur sitt dilemma om genus, kön och kroppar vad gäller vetenskapliga referenser:

”I Genusperspektiv nr 2/09 beklagar sig Åsa Kroon Lundell över det tvång hon känner att behöva publicera sin forskning i internationella tidskrifter. Problemet är, menar hon, att forskningen då måste anpassas till den etablerade forskningen inom området vilket i sin tur leder till att alltför många manliga forskare kommer med i referenslistan…. En lösning är ju att publicera sig i någon av det tjugofemtal internationellt vetenskapliga tidskrifter med genusvetenskaplig och/eller feministisk inriktning… En annan och mera radikal lösning är naturligtvis att överge den ”biologiska kroppsräkningen” som Kroon Lundell nu sysslar med och istället se forskarnas kön som en renodlat social konstruktion. I så fall kan man ju inte bara räkna kroppar (eller som i detta fall, förmodligen förnamn) utan måste förhålla sig till författarnas kön som en mera kontinuerlig variabel… En tredje typ av lösning är naturligtvis att tänka i termer av jämställdhet. Här finns det då två möjligheter. Det första är tanken att författare som är viktiga för ens forskning bör citeras alldeles oberoende deras (biologiska eller sociala) kön. Det är i detta tänkande vad man åstadkommit som forskare som skall vara avgörande och inte forskarens kön, etnicitet, religion, klass, nationalitet, ålder, sexuella läggning, utseende eller akademisk (eller annan) klantillhörighet. Det andra alternativet som bygger på kollektiva rättigheter och vilken resulterar i någon slags kvotering vilket tycks vara vad Kroon Lundell förespråkar. Men då uppstår naturligtvis frågan varför bara kön och inte någon av de ovan uppräknade kategorierna.”

Rothsteins debattartikel är alltså ett svar på en artikel här se sid 7 under rubriken ”Resurstilldelningens patriarkala struktur”, där Åsa Kroon Lundell, docent i medie och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet bland annat skriver: ”När jag författar en internationellt gångbar artikel är det viktigt att jag relaterar till etablerade forskningsområden och traditioner som jag ska kunna redogöra för på ett initierat och relevant vis. Jag konstruerar vetenskapliga ”rötter” till min studie för att sedan kunna argumentera för nya pigga (till)skott och förgreningar. Oavsett om jag vill det eller ej så tvingas jag därmed att reproducera en vetenskaplig kanon som bekräftar ett antal framstående män som bidragit med värdefulla resultat på mitt forskningsfält… När jag sedan synar min referenslista konstaterar jag missnöjt att minst 85 procent av författarna är män.Kvinnorna förekommer men ofta som medförfattare eller redaktörer. De enda tillfällena där kvinnor överväger i referenslistan är om studien har ett uttryckligt ”genusperspektiv”.”

Är detta Centrum för Genusforskning?

Satellitbild på Centrum för Genusforskning

Det är alltså på denna nivå vi befinner oss – i sandlådan. Kanske vore det bästa ur ett rättviseperspektiv att lägga ner all mänsklig aktivitet överhuvudtaget tills vidare? Tills vi löst det här problemet. Världen är full av orättvisor, och vi är alla medskyldiga i att upprätthålla strukturerna som möjliggör dessa orättvisor. Varför har tex inte jag fått Nobelpriset än? Mig veterligen har det fortfarande inte tillfallit någon som är matematiker, genusvansinnes-kritiker, kvinna och exakt 1.62 cm lång samtidigt. Inte ens de två första kriterierna finns uppfyllda någonstans i Nobelprisets icke-rättvisemärkta historia. Jag kräver att få Nobelpriset genast, annars vänder jag mig till DO och därefter tänker jag att söka (och kräver att få) 5 miljoner i skattemedel för att undersöka varför varken jag eller någon av mina bloggläsare som ju tillhör egna unika kategorier fortfarande inte fått Nobelpriset eller ens blivit kvotnominerade.

$latex p(x)=6x^n\Rightarrox p(1)=6$

Genusmatte i det sexualiserade polynomrummet

Det är inte konstigt att dagens ungdomar får psykiska problem när sådana här orättvisor kvarstår, och kanske förvärras tillståndet när man medvetenadegör dem om de här strukturerna, när de inser hur förtryckta och orättvist behandlade de egentligen är. Själv kommer jag inte att kunna sova förrän jag fått minst ett Nobelpris och minst ett förstapris i något olympiskt mästerskap, även om jag inte utövar någon sport –  för det är trots allt min mänskliga rättighet, vilket vem som helst som läser  FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna och tolkar dem ur ett genusperspektiv vid ett svenskt lärosäte inser. Och det var trots allt jag som redan 2005 insåg att om man betraktar polynomrummet av alla könsneutrala polynom där alla koefficienter är identiskt lika med noll utom högstagradskoefficienten, som man låter vara den multiplikativa inversen av 1/6, så är p(1) alltid ett perfekt tal relaterat till genus – nämligen 6 (perfektionen ligger i att talet är lika med summan av sina delare, bortsett från talet självt då: 1+2+3=6). För denna tvärvetenskapliga banbrytande forskningsinsats borde jag åtminstone beredas en helsida i nästa nummer av det politiska nyhetsbrevet Genusperspektiv, för att inte tala om att få Nobelpriset…

40 kommentarer till Rothsteins genusbrev och genusforskningens dilemma

  1. Erik skriver:

    Är möjligen den nya trenden inom akademisk forskning att vara helt från vettet och säga saker som är så ogenomtänkta att man måste ställa frågan om forskarens övriga arbeten har samma grad av uselhet?

    ”Problemet är, menar hon, att forskningen då måste anpassas till den etablerade forskningen inom området”

    Ursäkta en jobbig empiriker men utan den etablerade forskningen inom området medie och kommunikationvetenskap. Vad förutom personliga åsikter sysslar då Åsa Kroon själv med?

    Det är ju ingen snedfördelning som råder referentiellt utan det enkla faktum att grunden för områdets existens bygger på upptäckter (teorier) gjorda av män. Och hon pratar ju inte om teorierna stämmer eller hur? Det är inte att man gjort ett dåligt jobb hon klagar på.

    Så först går Åsa Kroon i lära hos mängder av män och sedan när hon är fullärd så förkastar hon hela sin bildning. Vad jag undrar är då: Vad blir kvar egentligen när vi slänger bort all mansteori i hennes område? Att döma av det jag läst där absolut ingenting. Utan den delen så finns inget område. Då är hon privatperson som sysslar med piratkopiering.

    Det är ju det som är poängen med referenslistor. Att det skall framgå vem som gjort vad. Det är ju exakt vad hon kritiserar. Att det framgår att det hon sysslar med inte är hennes egna påhitt utan kommer från en massa män.

    ”En lösning är ju att publicera sig i någon av det tjugofemtal internationellt vetenskapliga tidskrifter med genusvetenskaplig och/eller feministisk inriktning…”

    Dvs sluta syssla med medieteori och ägna sig åt genusteori istället?

    ”En annan och mera radikal lösning är naturligtvis att överge den ”biologiska kroppsräkningen” som Kroon Lundell nu sysslar med och istället se forskarnas kön som en renodlat social konstruktion.”

    Dvs ljuga för att det skall se bra ut. Ja vilken utmärkt jämställdhetside av Åsa Kroon, vi gör exakt det som är stereotypiskt kvinnligt dvs fokuserar på att saker ser bra ut i andra ögon. Sedan kan alltid nån genuvetare klaga över att kvinnor uppfattas på det enligt Kroons beteende helt korrekta könsstereotypa sättet.

    Dvs först skall hon bete sig könsstereotypt, sedan skall hon klaga över att kvinnor uppfattas könsstereotypt av den breda allmänheten som ännu inte inbillat sig saker är precis tvärtom vad ögonen visar – ironi är inte hennes starka sida. Det är i och för sig inte konstigare än muslimer som bränner ambassader som kritik över att islam framställs som en våldsam religion.

    ”En tredje typ av lösning är naturligtvis att tänka i termer av jämställdhet. Här finns det då två möjligheter. Det första är tanken att författare som är viktiga för ens forskning bör citeras alldeles oberoende deras (biologiska eller sociala) kön.”

    Det är väl den enda jämställda metoden? Gör man någonting annat så framställer man ju kvinnor i den könsstereotypa rollen att försörjas av en eller flera män dvs precis som Anna Anka.

    ”Det andra alternativet som bygger på kollektiva rättigheter och vilken resulterar i någon slags kvotering vilket tycks vara vad Kroon Lundell förespråkar.”

    Kallas på vanlig svenska för identitetspolitik av postmodern amerikansk modell och innebär i praktiken bara att man förespråkar segregering. Dvs homosexuella för sig, kvinnor för sig, moderater för sig, alla är ute efter att sko sig på andra och man kan bara lita på den egna gruppen.

    ”Men då uppstår naturligtvis frågan varför bara kön och inte någon av de ovan uppräknade kategorierna.”

    Åsa Kroon som förespråkar segregering tycker såklart det är helt ok om de andra kategorierna gör samma sak så länge det bara är de pk-bedömt svaga som gör det. Alla skall sluta sig samman det är ju vad hennes budskap innebär. Kvinnor skall referera till varandra, svarta skall göra likadant, naturvetare likadant, homosexuella likadant och helst skall religösa utbildas av andra religösa.

    PS: Jag har gått ämnet och haft henne som lärare så jag har en ganska bra bild av hur saker ser ut.

  2. Info skriver:

    TANJA

    Svar (ang. fönster) lämnat kl.15.18 (ditt föregående blogginlägg).

  3. QED skriver:

    Mycket roligt! Det finns givetvis en kurs vid Uppsala universitet lär ut de senaste genusrönen som Rothstein
    anför.

    ”Representationer av mångfald 7,5 Hp

    Kursen Representationer av mångfald ger en avancerad introduktion till studiet av medierade representationer av bland annat genus, etnicitet, sexualitet, funktionshinder och ålder. Begreppet representation introduceras och mediernas roll i skapandet och reproduktionen av olika kategorier problematiseras.”

    http://www.gender.uu.se/node275

    Vi hade, här om året, kurser på matteinstitutionen om
    Analys på mångfalder och Representationsteori för grupper. Tanja har ju redan visat hur Butlers teori kan förbättras med repesentationsteori.😉 Kanske kurserna blir anstormade av genusvetare nästa gång de ges.

  4. QED skriver:

    ”I Genusperspektiv nr 2/09 beklagar sig Åsa Kroon Lundell över det tvång hon känner att behöva publicera sin forskning i internationella tidskrifter.” Apropå detta verkar genuscentrum i Uppsala inte särskilt angelägna att sprida forskningsresultat. Det är ganska ovanligt att behöva betala 150 kr för ett tryckt preprint nu för tiden. Se

    http://www.gender.uu.se/node288

    Hört man hört talas om elektronisk publicering?

  5. Fastighetskatten skriver:

    Är dessa rapporter offentliga? I så fall kunde man se om genusvetarna lever som de lär, eller om de rapporterat köns- och ålderssegregerat?

  6. Info skriver:

    ROTHSTEINS ARTIKEL I DN 2002

    Låt mig bidra med Bo Rothsteins famösa, genuserikritiska artikel på DN Debatt i juli 2002 (uppdaterad 3/7). Här något förkortad:

    ”Manliga studenter trakasseras på landets högskolor för sin könstillhörighet. Syftet sägs vara att åstadkomma jämställdhet genom avsiktlig och ökad könsåtskillnad i undervisning i genusvetenskap. Resultatet har blivit rena ”flickskolorna”, skriver professor Bo Rothstein i Göteborg på DN Debatt.

    En rad högt uppsatta kvinnliga jämställdhetsforskare och akademiska lärare stänger medvetet dörren för manliga studenter. De trakasserar dem för deras könstillhörighet.

    Syftet sägs vara att åstadkomma jämställdhet genom avsiktlig och ökad könsåtskillnad i undervisningen i genusvetenskap på landets högskolor. Resultatet har blivit en återgång till rena ”flickskolorna”. Deras metoder är helt absurda och ett brott mot högskolestadgan om jämställdhet, skriver statsvetarprofessorn i Göteborg Bo Rothstein i ett hårt angrepp på i första hand kvinnohistorikern Yvonne Hirdman och genusforskaren Maud Eduards.

    Ett av de centrala målen för det svenska utbildningsväsendet är sedan länge jämställdhet mellan män och kvinnor. Detta understryks med emfas i gällande läroplaner och andra centrala måldokument. Även för universitet och högskolor står detta mål centralt – det har till och med fått en särskild paragraf i högskolelagen som lyder: I högskolornas verksamhet skall jämställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas.

    Jämställdhetsmålet definieras i svensk politik på två olika sätt. Dels betonas lika villkor och möjligheter för män och kvinnor inom alla samhällsområden. Dels att man inom olika verksamheter skall verka för en balanserad rekrytering, det vill säga att man skall sträva efter att på alla nivåer i företag, myndigheter och förvaltningar ha ungefär lika många kvinnor som män.

    Inom utbildningsväsendet har man således gått bort från alla former av könssegregerad undervisning. Skolämnen som förut var könssegregerade, till exempel idrott och olika former av slöjd, har sedan ett bra tag varit integrerade. Som Jessica Lindvert visat i sin nyutkomna avhandling ”Feminism som politik” har särskilt den svenska arbetsmarknadspolitiken varit starkt inriktad på att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden – främst genom att förmå kvinnor att söka sig till traditionellt manliga yrken och arbetsplatser. Inom vissa områden, till exempel inom universitet- och högskoleväsendet, har man för att nå en balans mellan män och kvinnor också prövat olika former av kvotering och så kallad positiv särbehandling av kvinnliga sökanden för att uppväga den manliga dominansen. —

    Men på ett paradoxalt sätt håller nu den könssegregering som avskaffades på sjuttiotalet på att återuppstå inom universitetsvärlden. Under rubriken genuskunskap skapar man nu könssegregerade utbildningar för att, tro det eller ej, bidra till jämställdheten. I en av regeringen understödd så kallad forskarskola i genusvetenskap, förlagd till Umeå universitet, har man till arton utbildningsplatser rekryterat arton kvinnliga studenter. Samtliga lärare är enligt den information som finns utlagd på nätet kvinnor. Vid invigningen av denna nya utbildning hölls samtliga anföranden av kvinnor. —

    Vad som sker vid Umeå universitet är emellertid inget enstaka undantag. Vid motsvarande forskarutbildning vid Linköpings universitet (Tema Genus) är elva av tolv doktorander kvinnor och samtliga fem lärare är kvinnor. För ett tag sedan gick jag igenom den information om personal som finns vid de centrum för genusvetenskap eller liknande som nu finns på nästan alla landets universitet och högskolor. Av summa 120 namn var 118 kvinnor. Rekryteringen av studenter till dessa utbildningar är lika snedfördelad, i princip handlar det om helt enkönade miljöer. De flickskolor som avskaffades på sextiotalet återskapas således nu i jämställdhetens namn. Frågan är naturligtvis hur det är tänkt att könssegregering skall kunna leda till jämställdhet?

    Svaret man får när man ställer frågor till de ansvariga för dessa utbildningar är att manliga studenter inte är intresserade. Men det kan inte vara ett rimligt skäl för att skapa enkönade undervisningsmiljöer. Enligt högskolelagen har de som är ansvariga för en utbildning skyldighet att försöka utforma den så att den i någorlunda lika utsträckning appellerar till studenter av båda könen

    Yvonne Hirdman, som av många anses vara den ledande auktoriteten inom svensk genusforskning, har uttryckt detta mycket direkt. Hon menar att kvinnliga lärare inom området ”måste få vara i fred, annars blir de uppätna”. Detta eftersom könen ”befinner sig i krig” (SvD 16/1 1995).

    I den offentliga utredning om ökade resurser till genusforskning som tillsattes av dåvarande statsrådet Carl Tham och som leddes av Ebba Witt-Brattström, beskriver Hirdman hur hon tystat en manlig student som haft kritiska frågor till hennes undervisning genom att vederbörande ombads ”hålla käft”. Med stolthet skriver hon: ”Då lyckades jag sätta honom på plats” (SOU 1995:110, s. 313).

    Om jag går till mitt eget universitets instruktioner vad gäller jämställdhet så står där följande om ett dylikt beteende: ”En manlig student ställer frågor på ett feministiskt seminarium och avvisas totalt med kommentaren: ´Det här kommer du ändå aldrig att förstå´. Studenten utesluts ur seminariegemenskapen på grund av sin könstillhörighet och utsätts därmed för trakasseri på grund av kön”.

    Om manliga studenter kan förvänta sig att bli trakasserade på grund av sin könstillhörighet är det knappast förvånande att de inte söker sig till dessa utbildningar. Det är symptomatiskt att när den ovan nämnda forskarskolan i genusvetenskap nyligen invigdes så var Yvonne Hirdman inbjuden som huvudtalare.

    Ett annat exempel på denna negativa inställning till manliga studenter återfinns hos en annan ledande genusforskare, nämligen Maud Eduards. Hennes position framgår av att hon utsågs av den socialdemokratiska regeringen till ordförande för det Nationella sekretariatet för genusforskning som inrättades 1998.

    I en nyligen utkommen bok driver hon med emfas tesen att kvinnors politiska intressen bara kan främjas om de verkar i organisationer där enbart kvinnor har tillträde. Att kvinnor och män över huvud taget bör samarbeta och kan vara lojala i en gemensam strävan för ökad jämställdhet avfärdade Eduards nyligen som ”en befängd idé” (DN 28/5 -02).

    En socialdemokratisk regering har således betrott en person med uppdraget att vara ordförande i en myndighet som skall verka för ökad jämställdhet som samtidigt underkänner de politiska partierna och den representativa demokratin när det gäller att verka för denna fråga.

    Eduards och Hirdman har, trots att de varit verksamma i sammanlagt mer än tre decennier som docenter och professorer, inte lyckats handleda någon manlig doktorand fram till disputation. De forskningsseminarier som de som professorer numera ansvarar för är, enligt den information jag har, i stort sett helt rensade från manliga studenter. Jag är inte jurist, men jag kan inte förstå annat än att Eduards och Hirdman som akademiska lärare i sin praktik bryter mot vad som stadgas i högskolelagen om att jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas och främjas.

    Hela idén att åstadkomma jämställdhet genom ökad könssegregering är naturligtvis absurd. Den bryter mot en av universitetstankens allra viktigaste principer, nämligen universalismen. Grundtanken är att det är vad som sägs och görs, och inte vem som gör det, som skall räknas.

    Bo Rothstein”

    —————————————————————–

    OM YVONNE HIRDMANS SVAR PÅ DN DEBATT 13/7 2002

    ”Reaktionen på Bo Rothsteins artikel blir våldsam. Yvonne Hirdman, som är professor i kvinnohistoria, skriver på DN Debatt den 13/7 att Rothstein brinner av ett illa dolt kvinnohat, att han antagligen haft en svår barndom och att han lider av hjärnspöken.

    Istället för att bemöta Rothsteins kritik hänvisar hon till, för DN-läsare okända, artiklar i tidskriften Tiden och säger: ”Bo Rothstein förtjänar inga fler svar från mig. Ty han bryr sig inte om dem. Det är som att hälla vatten på en särdeles fet gås och mer konstruktiva saker kan man ju ägna sig åt.” Vad är då mer konstruktivt? Jo, detta: ”Men man borde självklart gräva djupare. Det är dags att lämna de strukturella nivåerna och koncentrera sig på mikronivån, ja, rent av på individnivån, för att förstå den djupa motvilja, ja det hat, som så illa döljs bakom Bo Rothsteins ord – och – det faktum att dessa ord finner sin tidning. Här finner jag att Bo Rothstein själv skulle utgöra ett mycket lämpligt forskningsprojekt.”

    Artikeln är verkligen ett lågvattenmärke. DN borde ha refuserat den. En god argumentation prövar först argumenten och först därefter, om argumenten visats vara särdeles dåliga, bör de personliga motiven ifrågasättas. Här ignoreras Rothsteins argument helt till fördel för en sanslös kritik av hans person.

    Enligt Yvonne Hirdman råder det krig mellan könen. Terminologin och idéerna är desamma som inom marxismen, hon har bara ersatt ordet klass med ordet kön. Och liksom fiender till revolutionen förklarades sinnessjuka eller avrättades, vill Yvonne Hirdman göra Bo Rothstein till ett forskningsobjekt för att studera varför han hatar så mycket. För hans kritik kan ju inte ha en saklig grund, nej då. Så artikeln har sina fördelar. Den visar hur extremt problematisk genusforskningen kan vara. Eftersom det, enligt denna, råder krig mellan könen och att relationen mellan män och kvinnor enbart handlar om makt går det egentligen inte att föra ett samtal. För män och kvinnor har olika intressen och söker enbart sitt eget bästa. Då återstår enbart knytnävarna. Och detta är helt ok för Yvonne Hirdman, något som illustreras av att hon är stolt över att ha tystat en kritisk manlig student med ett ”håll käften!”. Det är signifikativt för tillståndet i nationen att denna typ av forskning får stora statliga anslag.

    Pelle Poluha”

    Källa: http://basun.poluha.se/stories/2002/07/21/genusforskningen.html

  7. Tanja Bergkvist skriver:

    Erik, ”Är möjligen den nya trenden inom akademisk forskning att vara helt från vettet och säga saker som är så ogenomtänkta att man måste ställa frågan om forskarens övriga arbeten har samma grad av uselhet?” Ha ha – ja det verkar inte bättre!🙂 Jo men hon tycks behöva den etablerade forskningen men det stör henne att det är män som skrivit de texter hon refererar till.

    ”Att det framgår att det hon sysslar med inte är hennes egna påhitt utan kommer från en massa män.” Nja, så är det ju inte riktigt, hon skriver ju: ”Jag konstruerar vetenskapliga ”rötter” till min studie för att sedan kunna argumentera för nya pigga (till)skott och förgreningar.” Men det stör henne likväl att det är relaterat till och/eller bygger vetenskap som producerats av män, och då bidrar hon till reproduktionen av mansdominansen antar jag att hon menar.

    ””En annan och mera radikal lösning är naturligtvis att överge den ”biologiska kroppsräkningen” som Kroon Lundell nu sysslar med och istället se forskarnas kön som en renodlat social konstruktion.”
    Dvs ljuga för att det skall se bra ut. Ja vilken utmärkt jämställdhetside av Åsa Kroon.” Nej, det var ju Rothsteins förslag till henne – vilket hon väljer återstår att se…

    ”Kallas på vanlig svenska för identitetspolitik av postmodern amerikansk modell och innebär i praktiken bara att man förespråkar segregering.” Ja, i vilket fall innebär det att man inte anser sig kunna representeras av någon annan än den som har samma sexuella läggning, hudfärg, funktionshinder osv – integration som leder till segregation så att säga. Men så mycket för de styrandes och genusvetarnas logiska förmåga. jag har ju sagt länge nu att det är dags för dem att sätta sig vid skolbänken och lära sig lösa ett ekvationssytem.

    ”PS: Jag har gått ämnet och haft henne som lärare så jag har en ganska bra bild av hur saker ser ut.” Va, har Åsa Kroon varit din fröken, ha ha!?🙂

  8. Tanja Bergkvist skriver:

    Info, ja jag såg det! Som sagt, jag vill inte såra dig och jag tror på motiven vad gäller utsikten i bakgrunden, men att det sitter nakna kvinnor ut på takterasserna vart du än tittar ut betvivlar jag faktiskt fortfarande!😉 Hur ser det ut i dina fönster nu då? kan du måla av varje utsikt just nu och lägga ut så jag kan se! Jag vägrar tro att det konstant sitter nakna kvinnor utspridda på takterasserna över hela Gamla Stan!!!

  9. Tanja Bergkvist skriver:

    QED, ”Analys på mångfalder och Representationsteori för grupper” – den mattekursen borde jag hålla för genusvetarna!🙂 Här wiki-intro till den oinvigde. Det här är verklig mångfald. som kapats av onda krafter som vill legitimera sin verksamhet på matematikens bekostnad, och det här är en grupp och det här är vad representationsteori handlar om. (eller mer specifikt representation av grupper).

    De försöker efterlikna oss men de är genomskådade!!!

  10. Info skriver:

    TANJA

    Hjälp. Vilka bilder har du tittat på? Du skriver: ”Jag vägrar tro att det konstant sitter nakna kvinnor utspridda på takterrasserna över hela Gamla Stan!!!”

    Inte en enda av mina målningar korresponderar på något sätt mot denna beskrivning. Kan du vänligen länka till någon? Eller om du inte vill länka – uppge bara målningens (målningarnas) titel (titlar). Det enda i terrassväg jag någonsin har åstadkommit är en bild av och från slottets borggård med utsikt närmast över riksdagshuset.

    Utanför mina fönster är det numera ganska svart. Så när som på det väldiga monsterhuset, som just nu reser sig invid Centralen och helt och hållet skymmer min gamla fina utsikt över Skansen, Bredablick, Nordiska museet, Vasamuseet osv. I elhushållningens namn är det upplyst inuti nätterna igenom med tusentals onödiga lampor.

  11. Tanja Bergkvist skriver:

    Fastighetskatten, all statligt finansierad forskning är offentlig givetvis. Men vanligtvis kostar inte kunskapen 150 :-. Å andra sidan kan ju de där rapporterna som gensumaskineriet producerat ( http://www.gender.uu.se/node288 ) knappast kallas för kunskap enligt den gängse definitionen. Men visst kan du ta del av allt material som finns, allt från universitetsforskning i genus till statens offentliga utredningar.

    Huruvida de ”rapporterat köns- och ålderssegregerat” är egentligen irrelevant men själva (jag antar du avser referenserna?) är de ju oroade. Men om du läser en GENUSartikel kan det nog vara en överrepresentation av kvinnor bland referenserna, liksom det är bland personalen på de genusvetenskapliga institutionerna (se här: http://www.genus.se/resurser/genusstudiersverige/ ) samtidigt som de missionerar runt på övriga institutioner och häver ur sig syrliga kommentarer om att det finns för många manliga professorer och att kurslitteraturen inte till 50/50 är skriven av kvinnor/män. Själva har de väl 50/50 i det avseendet, för det enda de läser är väl Karl Marx och Judith Butler – och även där är det ju så att även om det biologiska könet är 50/50 så är det sociala könet genus inte 50/50, eller vad definierar sig Butler som vad gäller genus, någon som vet? Av de åtta hon själv uppfunnit.

  12. Tanja Bergkvist skriver:

    Info, du har lagt ut din utsikt i flera olika blogginlägg och jag kan omöjlighen leta fram dem alla nu, men vi kan ju ta det förra inlägget där du lade upp detta inkl kommentaren under🙂

    http://www.malmgrenpaintings.se/Vi_gar_pa_valentino_delsida.htm

    ”Detta är alltså det fönster, som jag just nu har 2,3 m bakom ryggen.”

    Och du brukar ofta prata om din utsikt och lägga upp likande tavlor – du har iaf aldrig lagt ut din utsikt utan att det är en naken kvinna med!🙂
    Eller du kanske hakade upp dig på att jag skrev ”takterasser”? Inte vet jag var alla nakna kvinnor sitter utanför dina fönster – men uppenbarligen sitter de där. Nu är du åtminstone lite trovärdig när du skriver att det är svart i dina fönster.

    Själv har jag just nu följande utsikt från mitt fönster: http://ep.yimg.com/ca/I/skyimage_2072_18260024

  13. Alvin Stoltz skriver:

    Se upp lite med Nobelpriset. De som fick Nobelpriset i medicin idag verkar enormt begåvade, men tänk på vika som fått Nobels fredspris. Al Gore tex. Där är begåvningsstatus annorlunda.
    Det gäller m.a.o. att komma i rätt sällskap.

  14. Info skriver:

    TANJA

    Kan det hela röra sig om ett missförstånd? Får jag försöka mig på en sådan gissning? Och ge en förklaring. Flickan på den målning du just länkat till sitter inte alla i fönstret.

    I själva verket sitter hon inne i rummet, belyst från två håll, bl.a. av en läslampa som befinner sig bakom hennes på målningen vänstra axel. Sedan jag i artistiskt syfte trollat och med penslarnas hjälp flyttat henne till fönstret och dessutom eliminerat den gröna snurrfåtölj av läder, som hon sitter i, har jag skapat intrycket av att hon svävar ute i natten, den då rådande natten, eller kanske ute i den gåtfulla evigheten.

    Jag har sänt över Rothsteins berömda debattartikel i DN 2002. Den har visst inte dykt upp än bland kommentarerna.

  15. Fastighetskatten skriver:

    Å andra sidan kan ju de där rapporterna som gensumaskineriet producerat knappast kallas för kunskap enligt den gängse definitionen. Du måste inse att du skriver så där på grund av din ovana vid vetenskapsteori och -kritik som du besitter i egenskap av naturvetare. Dvs du använder den gängse definitionen av kunskap i stället för att integrera kontraintuitiva metafysiska postulat i din vetenskapliga världsbild, som dessutom nästan säkert är utvecklad med hjälp av manliga (teoretikers) tankar och därmed per definition icke könsneutral, och följaktligen bristfällig.
    Nej, jag avsåg inte referenserna i rapporterna, som jag inget intresse har av att läsa, eftersom du ju redan plockat godbitarna ur dem, utan i genusvetarnas rapportering till FAS om köns- och åldersfördelning i deras av FAS finansierade projekt.

  16. Tanja Bergkvist skriver:

    Info, ”I själva verket sitter hon inne i rummet,” – jaha ja, vad trevligt för dig då!😉 Jo, din megalånga kommentar har dykt upp nu, den fastande i spammen visst!

    Fastighetskatten, ja just det min ovana vid vetenskapskritik, så måste det givetvis vara – min världsbild är ju helt inskränkt efter att ha sysslat med matte i snart 15 år, f-n att jag ska va så trög att jag fortfarande inte lärt mig något om vetenskapsteori!😉

    Jaha, du avsåg rapporteringen till FAS – ja jag borde maila Rothstein och fråga vad han till slut lämnade in! Om de verkligen godtog hans svar?

  17. Fastighetskatten skriver:

    Nu fick du det nästan rätt… Rothstein skriver i det du citerar: Enligt de nyare rönen inom genusforskningen som finansierats av VR och jag antar FAS (den sk. queer-teorin) är det nu inte längre förenligt med god vetenskap att bara prata om två könsidentiter utan socialkonstruktivistiskt måste vi ge utrymme både för många fler (Judith Butler lär vara uppe i åtta) samt också ge utrymme för att en och samma individ kan ändra sitt genus/kön då och då.. Om hans antagande att genusforskningen delvis finansierats av FAS stämmer så är genusvetarna också skyldiga att redovisa köns- och åldersfördelning för medarbetare inom pågående forskningsprojekt och program. Min fråga gäller alltså: Hur har genusvetarna redovisat köns- och åldersfördelningen inom sina projekt? Om de finns, alltså, projekten. Jag vet ju knappt om genusvetare finns längre, besmittad som jag är av Popper et consortes. Jag menar, Rothstein har ju rätt – det ska inte gå att redovisa enligt den nya postpositivistiska vetenskapssynen som tydligen är den enda rätta (eller de enda rätta om vi ska vara petiga i att genusvetarna inte heller alltid är så överens). Om genusvetarna rapporterat får vi följande intressanta alternativ:
    1. De har rapporterat könstillhörighet enligt det traditionella, intuitiva binära systemet, och visar därmed att deras forskningsresultat inte är tillämpliga på omvärlden, utan att de själva tillämpar en indelning som de invaliderat med sin egen forskning. Jag är inte skrockfull så länge jag har min lyckoklöver i plånboken, sa kusken
    Eftersom FAS vill ha redovisning om könstillhörighet utgör informationen förmodligen en parameter i utvärderingen, och jag tror inte att det ser så bra ut om deltagarna i projekten till ca 100 % utgörs av kvinnor. Vad händer då? Sanktioner?
    2. De har, likt Rothstein, tagit avstånd från detta bipolära tänkande och utvecklat svar varför en sådan rapportering inte gör sig. I den bästa av världar kunde ett sådant svar vara intressant att bita i och tugga sönder.

  18. Matte Matik skriver:

    Jag känner för att uttrycka det på ett lite mer ”vulgärt” sätt: Tanja & Bo is the shit! Info – tack för att du la in artikeln, svaret på den talar för sig själv.

  19. QED skriver:

    Tanja – ja du borde skriva en lärobok, ”Matematik för genusvetare”. Viktiga moment är Procenträkning, Variabelbyte (speciellt x <-y, y <-x), Repetition av procenträkning, Teori för linjära ordningar. Eventuellt kan Homologiteori ha en framtida tillämpning för skattning av graden hur könad en
    struktur är. Kan vara bra att slänga in lite Integrationsteori också.

  20. Tanja Bergkvist skriver:

    Info, har läst din långa DN-artikel nu från 2002. Ha ha, Maud Eduards, hon var ju på samma genusföredrag (Steven Sampsons) på 6th European gender donference (som jag skrev om här: https://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/08/10/skolgenus/ Jaså, ”hon utsågs av den socialdemokratiska regeringen till ordförande för det Nationella sekretariatet för genusforskning som inrättades 1998” – där ser man!

    Detta var ju också intressant: ”Att kvinnor och män över huvud taget bör samarbeta och kan vara lojala i en gemensam strävan för ökad jämställdhet avfärdade Eduards nyligen som ”en befängd idé” (DN 28/5 -02)… Eduards och Hirdman har, trots att de varit verksamma i sammanlagt mer än tre decennier som docenter och professorer, inte lyckats handleda någon manlig doktorand fram till disputation.” Det är ju värre än jag trodde, varför lät man detta passera redan 2002? Allt borde ha stoppats i tid…

  21. Tanja Bergkvist skriver:

    Alvin, ja det var väl två kvinnor av årets tre Nobelpristagare i medicin va, om jag minns rätt från det jag läst på Text-TV igår kväll.

    Fastighetskatten,
    jaha – var det så du menade, varför sa du inte det direkt?🙂 Ja, det är en annan fråga vad genusvetarna gör och inte gör – de får kanske särbehandling i genusfrågan.

    Matte Matik,
    kan du inte som ett led i din mattemusikkarriär komponera en sång där du driver med genusvansinnet genom att sjunga om genus, integration, mångfald, grupprepresentationer osv? Jag kan hjälpa dig med texten!🙂

    QED, och vem skulle betala för en sån bok? Staten? Patriarkatet? Kungen kanske? Han ska visst börja utse statsminister och regering snart, iaf såg jag att ngn moderatkvinna motionerat om det nyss (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3608235.svd ). Det ligger väl inte i någons intresse att det skrivs en sådan bok, jag får skriva en annan bok istället som någon vill sponsra.😉

  22. QED skriver:

    Tja, det finns kollegor som tjänat bra på svenskspråkig matematiklitteratur specialanpassad för vissa utlbildningar. Förslaget med med matte för genusvetare var inte särskilt allvarligt menat.😉

  23. Stefan skriver:

    Vilken dröm det vore att få en sån bok finansierad av Patriarkatet! Ett bokförlag med det namnet måste bildas och bli ledande inom genuskritisk litteratur. På den skandalomsusade releasefesten spelar givetvis dödsmetalbandet Genusregim, och illa dolda ekonomiska kopplingar till Svenska Frimurare Orden avslöjas kort därefter🙂

  24. Dalahest skriver:

    Rothstein är en klippa!

  25. Johan skriver:

    Finns det någon information om hur de svarade?

  26. Pelle Billing skriver:

    Rothstein är suverän! Du och han är förmodligen de två mest framstående kritikerna mot genusvetarnas osammanhängande idéer. Jag fick mig ett gott skratt när jag läste hans brev som du citerar.

  27. Matte Matik skriver:

    Skulle vara attans kul att göra nåt sånt! Jag har skickat ett mail åt dig med mer info om vad jag håller på med nu och hur man skulle kunna lägga upp det.

  28. Tanja Bergkvist skriver:

    QED – ja här på SU har vi specialskrivna kurskompendier till lärarutbildningen tex, som är mer pedagogiska kanske jämfört med den 10 cm tjocka Envariabelaanalys (som för övrigt är förstörd och förenklad i den uppdaterade versionen som används idag på den ”vanliga” matteutbildningen, jämfört med den upplaga jag hade i Lund för 15 år sedan. Allt blir ju bara sämre och sämre…

    Stefan, ”dödsmetalbandet Genusregim” och bokförlaget ”Patriarkatet” – utmärkt idé!🙂 Ska genast realisera det när min tjänst gått ut och jag inte kommer att ha något att göra! Känner du någon som kan spela i Genusregim, så raggar jag sponsorer till Patriarkat Förlag?

    Dalahest,
    det var länge sen jag såg dig på bloggen, och var har du hållt hus om man får fråga?🙂

    Johan,
    jag har just mailat Rothstein och frågat det!

    Pelle,
    du tillhör ju också gänget att framstående kritiker. Dessutom bloggar du regelbundet minst en gång om dagen medan jag inte hinner med så ofta, jag litar på att du täcker upp allt som vi andra missar!😉

    Matte matik – vad bra! Ska kolla mailen senast imorgon fredag, har ganska mycket nu med jobbet! Sen måste vi göra en häftig musikvideo till det och kabla ut över Internet!

  29. Dalahest skriver:

    ”Dalahest, det var länge sen jag såg dig på bloggen, och var har du hållt hus om man får fråga? :-)”

    Självklart får du fråga det. Svaret är väl att jag har läst bloggen men inte orkat svara p.g.a. att samhället inte besvarat mig såsom jag önskat (vilket dragit lite kraft ur mig). Så enkelt är det.🙂

  30. Info skriver:

    MYSTISKT

    Mina kommentarer försvinner. Den senaste den om Elsa Beskow. Och 60-talsfeministernas marxism.

  31. Tanja Bergkvist skriver:

    Dalahest – vad menar du med att samhället inte besvarat dig?

    Info,
    kommentaren om Beskow var ju i nästa inlägg, kanske du kollade på fel inlägg? I spammen finns iaf inget som fastnat.

  32. Andreas Dahlin skriver:

    Jag tror jag älskar Bo Rothstein. Jag blev nog just homo. Äsch, sexualitet är ju bara en social konstruktion ändå.

  33. […] om dessa ska tolkas som biologiska kroppar eller som socialt konstruerade. Ett exempel på det eviga dilemmat om analysen ska ske och statistiken uppdelas efter biologisk kropp eller efter socialt konstruerat […]

  34. […] Relaterat: En ekologisk genusfråga & Ett skräckexempel på genusväldet & Rothsteins genusbrev. […]

  35. […] Rothsteins genusbrev och genusforskningens dilemma […]

  36. […] genus genom att vara som just karriärsugna konsulter. Och för övrigt är frågan irrelevant, ty som Bo Rothstein påpekat (läs och skratta gott! ) finns det ingenting som säger att man inte kan ändra kön under dagen […]

  37. […] så det vore kanske på sin plats. När jag ändå är inne på ämnet rekommenderar jag detta blogginlägg: om hur genustänk inte är helt okomplicerat men ibland lite […]

  38. […] läsvärt (och underhållande): professor Bo Rothsteins GENUSBREV till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: