Gubbslemmet och den kollektiva genusglömskan

GUBBSLEM SOM EXPLODERAR

Det är dags att gå vidare i de statliga offentliga utredningarna för att en gång för alla försöka förstå den djupare innebörden av begreppet gubbslem – en encellig alg som exploderar om den utsätts för värme eller beröring. Gubbslemmet utgör enligt DN ett allvarligt hot som skjuter ut slemmiga trådar och den blir allt vanligare. ”Om vi har gubbslem i våra system så är den helt dominant, med 98 procent av biomassan”, säger en forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet, och bekräftar därmed den feministiska tesen om att gubbslem dominerar det politiska systemet genom att skjuta ut sina slemmiga tentakler över 98% av jordens tillgångar.

Till saken. I SOU 2005:66 ”Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål” kan vi läsa:

Den andra jämställdhetspolitiska propositionen under 1990-talet ”Delad makt delat ansvar” som är den nu gällande propositionen, var den första som hade en tydlig och mer utvecklad maktanalys och det var betecknande nog den första som hade själva ordet makt i titeln. Här redogörs utförligt för Yvonne Hirdmans teori om genussystemet. Den nya betoningen av makt och förståelsen av den i termer av genussystem kopplas till mainstreaming, något som senare benämndes jämställdhetsintegrering, en strategi som innebär att jämställdhetsperspektivet ska genomsyra alla politiska beslut. (sid 48)

Yvonne Hirdman var den som först formulerade en teori om genussystemet i Sverige och den har haft stort inflytande. Enligt denna teori verkar ett socialt mönster som kallas för genussystem genom två principer: ”könens isärhållande” (att manligt och kvinnligt inte ska blandas) och ”den manliga normens primat” (att mannen ses som människan och kvinnan som den sekundära och avvikande, vilket innebär en hierarkisk ordning). Yvonne Hirdman menar att isärhållandet är en förutsättning för kvinnors underordning, liksom att en förståelse av kvinnor och män som i grunden olika är grunden för isärhållandet. I den process där genus skapas i samhället skapas också hierarkier och olikheter mellan könen. (sid 53)

På sidan 54-57 får vi veta lite om feministiska ideologier:

RADIKALFEMINISMEN är den enda feministiska ideologi som inte utgått från en redan existerande politisk ideologi och formulerat om den i feministisk riktning. Inom radikalfeminismen ses sexualiteten som patriarkatets bas. Patriarkatet uttrycks genom olika former av våld mot kvinnor och söker kontroll över kvinnors kroppar, sexualitet och reproduktiva förmåga.

LIBERAL FEMINISM utgår från liberalismen. Målet är att alla liberala principer som gäller män också ska gälla kvinnor. Den liberala feminismen erbjuder inte riktigt någon förklaring till vad som är basen för patriarkatet. Kvinnors och mäns värde och roller uttrycks i attityder och fördomar.

FEMINISTISK MARXISM har utvecklats från marxismen. Feministerna har velat lyfta in det reproduktiva arbetet i den marxistiska teorin om produktionen. Både det produktiva och det reproduktiva arbetet betraktas som en del av samhällsekonomin. Här ses kapitalismen som patriarkatets bas.

SOCIALISTISK FEMINISM utgår från socialismen men har inspirerats av både radikalfeminism och feministisk marxism. Arbetsdelningen mellan könen ses som patriarkatets bas och dess uttryck är att det som kvinnor är och gör värderas lägre i jämförelse med män.

Dessa är att betrakta som grundformer eftersom feministiska ideologier utvecklas och korsbefruktar varandra hela tiden... Svensk jämställdhetspolitik har huvudsakligen utgått från liberal och socialistisk feminism, men sedan mitten av 1990-talet har den radikalfeministiska ideologin fått en mer framskjuten position genom en ökad fokusering på frågor om mäns våld mot kvinnor. Det är inom genusforskning med radikalfeministisk inriktning som avgörande delar av kunskapsbildningen i dessa frågor har skett.

Ett trisexuellt linjärt oberoende system som spänner upp patriarkatet

Alltså: sexualiteten är patriarkatets bas och denna bas genererar könsmaktsordningen eller genussystemet, eller så kan man säga att sexualiteten är den bas som spänner upp patriarkatets överordning och varje maktsituation kan då uttryckas som en linjärkombination av baselementen som i det radikalfeministiska fallet består av de olika sexuella läggningar som finns och som är linjärt oberoende av varandra – vad det nu ska betyda,  men här öppnar jag alltså upp för ett helt nytt forskningsområde och några frågor inställer sig genast: finns det bisexualiteter som är multipler av varandra och som genomgående reducerar den tänkta basens dimension med ett och hur ska man i så  fall upptäcka detta? Hur ska man vidare i ett linjärt beroende trisexuellt system välja ut den tvådimensionella bisexualitet, dvs de två basvektorer (eller bassexualiteter),  som är linjärt oberoende och som spänner upp patriarkatets tvådimensionella överordning? Hur ska man i sådana fall liksom motsvarande sexuella system i högre dimensioner tolka och problematisera den hierarkisering som blir den oundvikliga följden av att man måste välja ut vissa bassexualiteter medan andra betraktas som andra klassens  läggningar i form av multipler som för en förtryckt tillvaro i skuggan av den utvalda Basen?

Könen separeras av öppna omgivningar

Hur avgör vi vilken norm som ska gälla och hur testar vi att triangelolikheten gäller efter att ha introducerat normen och hur ska för övrigt denna horribla olikhet, som den olikhet den är förutom i de fall där likhet råder, tolkas ur ett radikalfeministiskt perspektiv? Kan man manipulera detta metriska rum så att avståndet mellan illusion och verklighet alltid är lika med noll? Och det finns fler skäl till oro, då alla metriska rum är Hausdorffrum innebär detta att två skilda punkter kan separeras med öppna omgivningar vilket innebär att vi har ett inbyggt topologiskt problem med ett Hirdmanskt ”isärhållande” av könen. Går detta att komma runt på något sätt tex genom att fylla de öppna omgivningarna med det nya radikalfeministiska begreppet ”genushelvete” som innebär att skilda punkter är en patriarkal illusion och att ”alla” punkter i själva verket sammanfallar i en sluten omgivning till genushelvetet? Var ligger i så fall detta genushelvete, dvs i vilken gren av matematiken, och hur ska man hitta den utan att behöva rådfråga matematiker som med sitt ”manliga tänk” (vem lanserade det fullkomligt idiotiska ordet ”tänk” som substantiv!?) medvetet, omedvetet, undermedvetet och genusmedvetet bidrar till att hålla genushelvetet gömt från radikalfeminismens operativsystemkärna?

Men låt oss börja från början av SOU 2005:66 (sid 39-41):

Sverige har världens högsta feministtäthet

Inledning. Sverige är världens mest feministtäta land. Det är inte vetenskapligt belagt men jag håller det för att vara en trolig hypotes. Inte i något annat land som är mig bekant är debatten om feminismen och jämställdheten så bred och så intensiv… Kvinnor är mer än någonsin förut medvetna om sin underordning. Män är i sin tur mer än någonsin tidigare medvetna om sin överordning. Det betyder att även om det blir bättre växer otåligheten ändå. Detta är inte unikt för jämställdhetsområdet – det har kallats för ”de ökade förväntningarnas missnöje”… Det är här intressant att göra internationella jämförelser. I ett internationellt perspektiv framstår den svenska utvecklingen som i det närmaste avvikande.

Min personliga erfarenhet, av otaliga föreläsningar runt om i landet, är att intresset för jämställdhetsfrågor vuxit under de senaste tio åren. Men min erfarenhet är också att svenska folket är drabbat av något som närmast kan liknas vid en kollektiv demens. Ett område där det råder stor kollektiv glömska rör den i jämställdhetspolitiken grundläggande strävan att möjliggöra för både kvinnor och män att arbeta och att ha barn. Bägge ska ha båda… Det glädjande är dock att samtidigt som minnet ofta sviktar och kunskapsnivån är låg, finns det ett stort intresse att komma ihåg och att förstå. Det som efterfrågas är just kunskap. En devis vi så småningom kommit att hålla oss med i utredningen är just att ”saklighet är en underskattad feministisk strategi”.

Saklighet är en underskattad feministisk strategi! Goddag yxskaft och välkomna ut ur er genuspsykos till verkligheten, och apropå verkligheten – se Paolo Roberto ge en reporter från P3 högt blodtryck när hon får höra om just verkligheten (tipstack till Joakim):

Dagens lästips: ”Hushållsavdraget bra för jämställdheten” (SVD).

Annons

Svensk exceptionalism och gender-bending-kemikalier

dioxin-molekyl

Danska forskare presenterar en 326-sidig forskningsrapport som visar att pojkar redan i 2-årsåldern blir femininiserade som en följd av ”gender-bending chemicals” som återfinns i  bla vattentäta kläder, gummistövlar, sängkläder, mat, blöjor, solskydd lotion och fuktgivande kräm. Till dessa kemikalier hör PCB, PVC, dioxiner, flamskyddsmedel,  ftalater (mjukar upp plast) och paraben som förekommer i många krämer och verkar hormonstörande. Ur artikeln i the Daily Telegraph:

”Sperm counts are falling so fast that young men are less fertile than their fathers and produce only a third as much, proportionately, as hamsters. And gender-bending chemicals are increasingly being blamed for the mystery of the ”lost boys”: babies who should normally be male who have been born as girls instead. The Danish government set out to find out how much contamination from gender-bending chemicals a two-year-old child was exposed to every day. It concluded that a child could be ”at critical risk” from just a few exposures to high levels of the substances such as from rubber clogs, and imperilled by the amount it absorbed from sources ranging from food to sunscreens.”

”Young boys, like those in the Danish study, could end up producing less sperm and developing feminised behaviour. Research at Rotterdam’s Erasmus University found that boys whose mothers were exposed to PCBs and dioxins were more likely to play with dolls and tea sets and dress up in female clothes. And it is in the womb [livmodern] that babies are most vulnerable; a study of umbilical cords [navelsträngar] from British mothers found that every one contained hazardous chemicals. Scientists at the University of Rochester in New York discovered that boys born to women exposed to phthalates had smaller penises and other feminisation of the genitals.”

”The contamination may also offer a clue to a mysterious shift in the sex of babies. Normally 106 boys are born for every 100 girls: it is thought to be nature’s way of making up for the fact that men were more likely to be killed hunting or in conflict. But the proportion of females is rising, so much so that some 250,000 babies who statistically should have been boys have ended up as girls in Japan and the United States alone. In Britain, the discrepancy amounts to thousands of babies a year. A Canadian Indian community living on ancestral lands at the eastern tip of Lake Huron, hemmed in by one of the biggest agglomerations of chemical factories on earth, gives birth to twice as many girls as boys. It’s the same around Seveso in Italy, contaminated with dioxins from a notorious accident in the 1970s, and among Russian pesticide workers. And there’s more evidence from places as far apart as Israel and Taiwan, Brazil and the Arctic.Yet gender-benders are largely exempt from new EU regulations controlling hazardous chemicals… Now the Danish government is planning to lobby to have the rules toughened up.”

Jordnötter innehåller också fytoöstrogener, som även kan minska risken för prostatacancer

I en färsk europeisk undersökning fann man 80 gånger så mycket östrogen-liknande substanser i sojabaserad mjölkersättning som i den vanliga ersättningen och ”än så länge vet ingen vilka konsekvenser det kan ge barnen men forskarna befarar att det ökar risken för diabetes och bröstcancer.” Sojabönor innehåller som bekant fytoöstrogener och i den engelska wikiartikeln om sojabönor kan man läsa att (under ”Health risks”): ”Because of the phytoestrogen content, some studies have suggested that there is an inverse correlation between soybean ingestion and testosterone in men” (se vetenskaplig referens i wiki-artikeln eller här en populärartikel i BBC News från 2004). Kanske kan läkaren och genusdebattören Pelle Billing ta en titt på dessa studier :-). Han har för övrigt nyligen hållit en utbildning om jämställdhet  i Vellinge kommun, och Pär Ström har skrivit en debattartikel i Expressen och Axess-bloggen tar upp Birgitta Ohlssons (fp) problematiska hållning i föräldraförtsäkringsfrågan. Mycket debatt på genusfronten alltså. Själv brukar jag äta en matsked sojaprotein i veckan för att få i mig de essentiella aminosyror som behövs för att hjärnan ska kunna återställa balansen hos signalsubstanserna efter den dagliga psykos kombinerad med högt blodtryck och ångest man drabbas av i samma ögonblick som man öppnar en svensk dagstidning. I fredags har tex nätverket ”Hardqueer” genomfört en husockuppation i Lund med ett queerperspektiv.

Storhetsvansinne på hjärnscanning

På tal om psykoser, jag tror jag funnit en av förklaringarna till genusmaffians storhetsvansinne såväl som framgångar i det offentliga rummet (utöver lobbyverksamheten). I veckan har jag suttit och plöjt några Timbro-rapporter inom Välfärdsprogrammet (det är aldrig för sent att rusta sig för kamp) och under ”Rapporter” finner man ”Bland världens mest bildade folk” av fil dr Daniel Braw och som handlar om hur läroböckerna i historia skildrat Sverige genom tiderna och frågan ställs om bilden av Sverige som ett ledande föregångsland kan påverka beslut. Ur sammanfattningen sid 29:

”Den svenska exceptionalismen, föreställningen om Sverige som föregångsland, har varit tongivande i berättelsen om Sverige. Även om det är möjligt att betrakta denna föreställning helt enkelt som en fortsättning på en gammal nationalistisk tendens att framhäva allt fosterländsk, är det frågan om det är meningsfullt eller hjälper förståelsen av exceptionalismens karaktär. Den moderna svenska exceptionalismen handlar inte, som den tidigare nationalistiska historieskrivningen, om gamla svenska seder eller traditioner, utan om Sverige som ett mönstersamhälle och föregångare i en utveckling som mer eller mindre alla länder har att genomgå. Som övergripande modell har denna föreställning blivit alltmer osannolik och sällsynt, men den lever fortfarande kvar i ett slags allmän föreställning om att Sverige tenderar att ligga i utvecklingens framkant och har en internationell betydelse som överstiger landets storlek.”

Protestmarschen kommer att kantas av några fordon som plattar till de strukturer som upprätthåller vansinnet

Bilden av Sverige som det mest demokratiska och jämlika landet och som i alla avseenden kommit längst banar givetvis vägen för genusvansinnet som ett led i kampen för jämställdhet (där Sverige ju också kommit längst) och denna tro på att utvecklingen går framåt och i rätt riktning bara för att tiden går framåt, samtidigt som det inte finns något behov av att jämföra sig med andra länder eftersom Sverige ju ändå kommit längst och alltid kommer att ligga i utvecklingens framkant oavsett vad man sysslar med, måste ju vara en bidragande orsak till att genusvansinnet kunnat etablera sig. Det finns flera bidragande orsaker och när jag funnit alla ska jag anordna en protestmarsch mot genusvansinnet. Vi ska tåga från Centrum för Genusstudier, rakt över Enheten för lika villkor och vidare till Mynttorget. Det får bli en liten omväg då, eftersom enheten för lika villkor ligger i Uppsala (eller så kan vi ta enheten för lika villkor i Linköping). Och så avslutar vi med att åka ångvält över Värdegrundscentrum vid Umeå universitet som också strör skattepengar omkring sig. Anledningen till att hemsidan inte är uppdaterad sedan 2005 är att Värdegrundscentrum med hela genus- och värdegrundsmaffian tillfälligt flyttat in i Rosenbad! Alltså räcker det att vi avslutar vår marsch där.

I Linköpings universitets portal för Lika villkor finner vi ett knappt två minuterlångt reportage från SVT från en föreläning som ägde rum nu i veckan (17/11) med titeln ”Härskartekniker – den fula vägen till makt”. SE DET HÄR (eller här)! Den värsta härskartekniken är tydligen ”komplimangtekniken” och glöm inte att listan utökats från Berit Ås ursprungliga fem från 1976 till de nuvarande 33 härskarteknikerna. Vi kan även se ett videoklipp om hur ”heteronormativiteten tar sig uttryck i skola och lärarutbildning” – se det här (5 min): ”Skolan som plats för sexualitets- och könskonstruktion”. Vi får veta att  ”upprätthållandet av skolan som en asexuell plats kan förklara delvis varför det är sen sådan stark heteronormativitet”. Varför går elever, lärarstudenter och föreläsare inte runt och tänker på sex, heteronormen och maktstrukturer hela dagarna!? Detta allvarliga ämne måste diskuteras mycket och länge för skattebetalarnas pengar.

Genusmaffian ska rökas ut ur Rosenbad

För att återgå till ämnet, vi avslutar vår parad utanför Rosenbad där vi sedan röker ut genusmaffian. Medan den är på avgiftning i Dubai i Storkalifens harem (svenska sjukhus är ju överfyllda av tvångsintagna patienter som förnekat könsmaktsordningen, lider av patriotisk posttraumatisk stress eller uppvisar allvarliga dissociativa symptom i form av upphävd identitetsupplevelse som en följd av genusmaffians verksamhet) ägnar vi oss åt att avskaffa inte mindre än hela det genusindustriella komplexet. Som ni minns så ställde jag ju för ett tag sedan en medicinsk diagnos på genusmaffian och denna kommer jag att faxa till sjukhuset i Dubai och därför lär de stanna där ganska länge – så vi har gott om tid på oss att vidta åtgärder för att förevigt utestänga det globala terrornätverket ”Genus och intersektionalitet” (som de kommer att ha byggt upp under sin sjukhusvistelse) och förhindra att det tar sig in i landet igen via en osmotisk process. Detta gör att vi tillfälligt måste täcka över hela landets yta med ett ogenomträngligt membran och en sådan ändlig övertäckning möjliggörs av Heine-Borels övertäckningssats. I förebyggande syfte måste vi också rensa upp på tangentborden och avskaffa alla bokstäver i alfabetet som möjliggör ordbildning i syfte att framställa politiskt korrekt propagandaklister som fäster sig i huvudet på våra ovetande landsmän likt ett obeprövat SSRI-preparat som måste tas på daglig basis för att hålla både lyckan och genusvansinnet på en onormalt hög nivå, och en handlingsplan måste också utformas för att stoppa den olagliga import av vodka som sänker fryspunkten och höjer toleransnivån hos folket. Min kvalificerade gissning är dock att vi inte behöver vara oroliga eftersom ”Genus och intersektionalitet” kommer att ha fullt upp med att studera intressanta strukturer i Dubai, men om de vågar sig tillbaka så ska huvudaktörerna placeras i Riksdagens egen proteinmixer och smulas sönder likt äggulan på ett sönderkokt påskägg för att därefter reduceras till ofarliga aminosyror som vi ska använda oss av för att nära det växande folkvettet! Jag skojar bara! 🙂 Men protestmarschen kommer att bli av, förr eller senare, men utan ångvältar.

Svenskförnekarna och Russells paradox

Senaste numret av NEO är ute!

Först ska jag bara tipsa om det senaste numret av  magasinet NEO med tema ”Framtiden är ljusare än du tror – 18 framstående tänkare berättar varför”. Jag berättar om matematikens ljusa framtid på sidan 52. Andra forskare som uttalar sig framtidsoptimistiskt om sitt ämne är bland annat professor Annica Dahlström (som skrivit ”Könet sitter i hjärnan”), professor Steven Pinker (som skrivit ”Ett oskrivet blad”), professor Svante Nordin, professor Marian Radetzki (som jag  blev lite irriterad på för ett tag sedan), professor Ingemar Nordin, professor Lynn Åkesson med flera. Det verkar ju som om jag är den enda som inte är professor, men så är det verkligen inte, men jag antar att jag inte borde rada upp alla utan att det är meningen att folk ska köpa tidningen för att se själva. I vilket fall är ju titeln professor liksom könet bara en social och godtycklig konstruktion och innehavaren kan inte hjälpa att han råkat slita häcken av sig i 30 år för att bli professor. I Sverige kan man för övrigt bli professor på väldigt udda meriter, som tex Tiina Rosenberg som blivit professor genom att postulera att könet är en social konstruktion och sedan byggt vidare all sin forskning på detta och vars forskarkollegor jobbar på att ”dekonstruera maskuliniteten” vid våra högre lärosäten. Detta ska tydligen rädda världen från den hegemoniska maskuliniteten och göra alla lyckliga, för det är bara män som förpestar tillvaron, själv är professor Rosenberg ett föredöme för oss alla som vill uppnå världsfred genom att minimera konfliker (1 , 2). Nu kanske ni tycker jag är lite otaktisk som inte är inställsam mot allt och alla, men om jag inte får skriva i befintlig media så startar jag ju bara upp egen – så det är inget att oroa sig för, i alla fall inte för mig.  Men visst borde jag kanske vara lite försiktig med tanke på att jag ju nyligen sökte jobb hos självaste gensumaffian! 🙂

Herman Lindgvist har skrivit en väldigt träffande artikel i Aftonbladet: ”I Sverige är det fint att vara ”osvensk”” Några utvalda stycken:

Lindqvist om den svenska omvända nationalismen

”Frankrikes minister för invandring och integration har uppmanat hela nationen att debattera två frågor: Vad är det att vara fransk? Vilka är de franska värderingarna? Ingen svensk minister kan göra så. Det skulle bli en våldsam debatt, men den skulle inte handla om svenska värderingar utan om själva debatten, därför att i Sverige är formen nästan alltid viktigare än innehållet och bara det faktum att man nämner begreppet ”svenska värderingar” skulle misstänkliggöra honom. Han skulle kallas ärkereaktionär och få ett SD stämplat i pannan, och så skulle den diskussionen vara avslutad. Innan någon svensk värdering blev omnämnd.Ändå finns det givetvis svenska värderingar, underligt vore det annars i ett land där det bott människor som i över tusen år gått igenom krig och katastrofer, segrar och nederlag, reformer och utveckling.”

”I Sverige frodas en unik svensk variant av nationalism – den omvända nationalismen. De som hyllar denna linje kan kallas svenskförnekarna. De finns huvudsakligen på vänsterkanten och bland socialliberaler. Eftersom personer med den inställningen styr de största svenska opinionsorganen är det deras åsikt som för tillfället är den politiskt mest korrekta. De tar avstånd från det som kan kallas svenskt. Denna form av nationalism, det totala avståndstagandet, är så typisk för Sverige att den kan kallas ett nationaldrag, unikt för Sverige.”

”I sin arrogans ställer sig de svenska självförnekarna i en alldeles egen nisch pekande finger åt den överväldigande majoritet av svenska folket som är född och uppväxt i Sverige, som har svenska som modersmål, som har en hemkommun i ett landskap där de hör hemma och som de tycker är lite vackrare och finare än alla andra landskap, för där har deras förfäder bott i generationer. Denna stora svenska majoritet har olika politiska åsikter, de ser olika ut, de har olika religioner eller ingen religion alls, men de är sammanflätade i en historisk ödesgemenskap för de tillhör alla den unika svenska mixen, den vi kallar den svenska kulturen. Dit hör vi alla, även självförnekarna som i sin upphöjda avskildhet idiotförklarar alla som vågar ha en annan åsikt och till och med erkänna sin svenska patriotism.”

Antisvensken äter en svensk frukost

”Den inbitne antisvensken blir alltså en högljudd och alltmer blågul ambassadör för Sverige i utlandet….Och skulle han råka i svårigheter där borta ropar han genast på Mamma UD – som förväntas komma till omedelbar undsättning. Väl hemma i Sverige, när självförnekaren hunnit bota sin svåra abstinens efter kanelbullar, Kalles kaviar, godis eller vad de kan ha varit han saknade mest av allt, klättrar han upp i sin nisch igen och sjunger förnekelsens lov. På ren svenska. Han står med stämpeln i hand, redo att idiotförklara var och en som vill uttrycka sin kärlek till Sverige och det svenska. ”

Ett praktexempel på detta är Metrokolumnen ”Vi behöver hjälp mot den helsvenska idiotin” av Hillevi Wahl från förra veckan. Då en kvinna i hennes egen släkt under en middag ”visade sig vara rasist” så höll Hillevi enligt egen utsago på att ramla av sin stol och här kommer hennes högst balanserade reaktion som antagligen ska ses som ett försvar för invandringen och/eller invandrarna (vilket framgår inte – antagligen båda, det brukar inte skiljas mellan dessa två, det tycks inte heller hennes släkting ha gjort), vilket för vissa tydligen bara kan åstadkommas genom att uttrycka sig i starkt negativa ordalag om sig själv och allt som kan tänkas vara förknippat med svenskhet (undantaget den svenska toleransen och öppenheten då som utmärkt det svenska samhället i årtusenden innan sådana som Hillevis släktingar plötsligt öppnade munnen):

Enligt Hillevi Wahl vågar svenskar inte kasta ut soporna om någon ser på

”Jag visste inte om jag skulle skratta henne rakt i ansiktet eller bara dänga en stekpanna i huvudet på henne så hjärncellerna ramlade på rätt plats. Anpassa sig? Are you kidding me? Till vadå? Ska de bli som vi? Ska de klä sig i grått och beigt och försöka smälta in i väggen? Ska skriva arga lappar om luddet i torktumlaren? Börja titta i titthålet i dörren innan de vågar gå ut i trappen med soporna, för att de är så jävla rädda för att träffa folk? Ska de stå under köksfläkten och röka resten av sitt liv? Och pimpla lådvin i sin ensamhet och vara otacksamma och bittra? Nej, tack gode gud för att inte invandrarna sänker sig till vår låga nivå. Bring them in, säger jag bara. Vi behöver all hjälp vi kan få mot den helsvenska idiotin.”

Bild på svensk DNA-sträng med ingrodda fördomar

Jag känner inte någon som beter sig som ovan beskrivet. Förmodligen är det mest sannolikt sig själv hon beskriver här, för annars ser jag ingen annan förklaring än att hon bär på ingrodda fördomar – något som ju också är ett typiskt svenskt drag och förmodligen också den enda genetiskt överförbara egenskap som svenskar bär på. Man behöver heller inte vända sig till någon genetiker eller hjärnforskare på KI för att övertyga sig om detta, utan nästan vilken svensk journalist som helst kan bekräfta detta faktum med den medicinska expertis som följer med utbildningen från Journalisthögskolan. Man får här också tillfälligt bortse från det faktum att det ju egentligen inte finns några svenskar, och i den mån de finns är de liksom sitt kön uteslutande sociala och inbillade konstruktioner utan existensberättigande, men just den här genetiska predispositionen att bära på ingrodda fördomar är något som ärvts från generation till generation ända sedan den första människan satte sin fot på det landområde som idag kallas Sverige och i samband med detta muterade. Kanske något för forskargruppen i Uppsala att undersöka, som nyligen kom ut med ny forskning som visar att könsskillnader finns i hjärnan redan före födseln.

En olöslig paradox

Det intressanta är att de personer som Lindqvist kallar för svenskförnekare och vars förfäder bott här i tusentals år, om några,  enligt sina egna teorier borde bära på ingrodda fördomar och därmed är deras utlåtanden inte faktamässigt tillförlitliga, exempelvis påståendet om att alla svenskar bär på fördomar. Hmm.. jag ser att man här hamnar i något som kan liknas vid Russells paradox. Om svenska proffstyckare kommit fram till att alla svenskar bär på fördomar så måste de givetvis även själva bära på dessa fördomar, och därmed måste fördomen om att alla svenskar (och därmed även de själva) bär på fördomar vara falsk och därmed bär de inte på några fördomar. Motsägelse. Om proffstyckarna å andra sidan inte bär på fördomar så är deras påstående att alla svenskar bär på fördomar sant och därmed måste även de själva bära på dessa fördomar. Återigen motsägelse. Den enda utvägen ur denna paradox är givetvis att denna del av den svenska proffstyckareliten inte är svensk, och inget skulle väl glädja dem mer än att få höra detta så att de kan kasta av sig det svenska oket. Saken är bara den att detta sorts tänkande, precis som Lindqvist poängterar, är typiskt svenskt och unikt för Sverige, och därför måste de vara svenskar. Det går således inte att avgöra om alla svenskar bär på fördomar, åtminstone inte om denna utsaga kommer från svensk proffstyckarmaffia – vilket den gör.

Jag är inte färdig med min kalkyl...

Vad göra? Tydligen ingår jag tillsammans med Fredrik Linström och David Eberhard i remaking-Sweden-trojkan, åtminstone om man ska tro Corrupt men faktum är att jag inte ens börjat än, och skälet till detta är att jag inte är färdig med mina beräkningar kring huruvida det alls går att ordna till den mentala röran i detta land och vilken invers funktion som i så fall ska appliceras på det mentala landskapet, och om jag i så fall borde söka postdoc från VR (som jag fortfarande inte hunnit göra) för att utveckla och tillhandahålla denna kontinuerliga funktion som ska rensa upp efter den mentala nedskräpning av det offentliga rummet som flera decennier av logiska felslut lett till. Varför skulle exempelvis kärlek till det egna landet utesluta internationell solidaritet? Maud Olofsson sa nyligen (SVT 20 oktober) att man inte behöver vara orolig för nya utländska influenser om man ”har starka rötter i den egna kulturen och traditionen”. Men då måste politiker och proffstyckare tillåta svenskarna att få vara stolta över sitt land och sig själva utan att skämmas – självhat och självförnekelse kan väl knappast stärka ens kulturella identitet? Eller är det bara invandrare som får vara stolta över att vara svenskar? Och hur ska invandrarna för övrigt kunna bli trygga i en svensk identitet som inte finns och än mindre får påtalas? Och så undrar de varför klyftorna ökar. Som man sår får man skörda…

Här är förresten dagens lästips: Roland PM:s kolumn i SVD om hånet som metod och fördumningen som strategi.

När lika möjligheter blev 50/50

50/50-fördelning överallt till varje pris - den fria ska viljan offras på jämställdhetens altare

Häromdagen kom nyheten att Linköpings Universitet inte är jämställt vilket innebär att fördelningen av poster på alla nivåer från student till professor inte är exakt 50-50. Detta visar statistik som tagits fram av Strategigruppen för lika villkor och Resursgruppen för jämställdhet och genus (!) En lika villkorstrategigrupp och genus-resursgrupp? Vilka andra grupper finns? Kan de inte kalla sig för StaGePo – statliga genuspolisen, som en kommentator på bloggen tidigare föreslagit? Bland studenterna är 53% kvinnor och 47% män. Som disputerad matematiker inser jag efter att ha tänkt länge och väl att 53% + 47% =100% och att man uppenbarligen inte har några anställda eller studenter vid Linköpings Universitet som antagit någon annan könsidentitet än ”man” eller ”kvinna” och att det därför bara är en tidsfråga innan en tredje grupp, kanske ”gränsöverskridande gruppen” anmäler både Strategigruppen och Resursgruppen för hets mot könsidentitet. Jag skulle i alla fall gjort det om jag vore genuskommissarie, eftersom det skulle dra igång en karusell som gynnat min könspolitiska karriär, slösat på skattemedel och dessutom lett till massmedial uppmärksamhet som gett mig ett ypperligt tillfälle att visa resten av folket var skåpet ska stå – nämligen till vänster om extremvänstern, där genusvansinnet vanligen håller till. Efter att ha splittrat denna genusgrupp-trojka i syfte att gynna min egen karriär hade jag stämt SVT:s nyhetsportal för att ha förmedlat en nyhet som kan ge sken av att det bara finns två kön, och sedan hade jag kuppat Riksdagen för att införa min genusagenda, eller kanske inte förresten, eftersom någon annan uppenbarligen redan tycks ha ordnat detta.

Och ser vi på Uppsala Universitet med sina 1162 doktorander så är 51% kvinnor och 49% män. Detta ligger hyfsat nära 50/50-utopin och faller definitivt inom det man kallar ”jämställdhetsintervallet 40-60” vilket jag fann genom att studera artiklarna i UNT:s 50-50-vecka som att döma av den aldrig sinande strömmen av genusartiklar blivit till månader och snart till ett halvt års jämställdhetskamp där man även granskat innehållet i sin egen tidning ur ett genusperspektiv genom att ägna sig åt biologisk kroppsräkning – och så här ser det  ut, och detta har alltså som ni kan se pågått inte i en vecka som man försöker gen sken av utan ända sedan 2004, vilket innebär att UNT just avslutat sin första femårsplan på temat jämställdhet. Men man är inte nöjd med 51/49-könsfördelningen av doktorander eftersom denna siffra ju spänner över alla ämnen, och inom varje ämne ser fördelningen inte ut så varför man verkligen inte kan vara nöjd!

50/50-veckan var en tuff utmaning där alla anställda var tvungna att lära sig de fyra räknesätten - eller åtminstone addition...

Genom att länka mig från UNT:s 50-50-vecka och över halva internet som ju snart uteslutande består av bara genusartiklar fann jag att man faktiskt bildade UNT:s genusgrupp redan 2003 och att ”grunden är att regelbundet räkna kvinnor och män i text och bild”. För detta avancerade yrke krävs det naturligtvis äkta genuskompetens och det är inte bara att sätta sig och skriva ett manligt könskodat datorprogram som räknar antalet ”hon” och ”han” utan det måste ske manuellt med tjocka genusglasögon på som finslipas av chefredaktören varje morgon, helst med redaktionens egen jämställdhetsplan indränkt i någon brandfarlig vätska som fräter bort alla strukturer och ibland till och med hela genusglasögonen som då måste tillverkas på nytt och det behövs i vilket fall flera par – ett par för varje feministisk inriktning – liberalfeminsim, postkolonial likhetsfeminism, marxism-feminism, leninist-feminism, queerfeminism, krossa-makten-feminism, SCUM-feminism och så vidare. Jag tänkte lösa några tankenötter och fann UNT-artikeln ”Problem och lösningar” men denna handlade också om genus! Och hör och häpna, den uppmanar journalister (som ett led i att ”förändra genus-perspektivet i tidningen”) till att inte skriva ut ord som ”kvinnlig” samtidigt som man ju sitter och genuscertifierar sitt innehåll genom att just räkna antalet sådana ord. Så här motiveras det:

”Fortfarande dyker det upp texter med ”kvinnliga läkare”, trots att hälften av alla läkare är kvinnor. Vi ser vidare ”kvinnliga” poliser, chaufförer, chefer i spalterna. Pojkar spelar i band, flickor i ”tjejband”. Och så vidare. Vår kommentar: Stryk. Annars blir intrycket att männen är normen och kvinnor undantagen.”

Konstverket på Backaskolan i Lund där jag gick i lågstadiet

I en annan artikel skriver man att ”Så fort man slutar tänka, trillar man dit och stereotyperna får fritt spelrum. Rutin och gammal vana är jämställdhetens fiende nummer ett.” vilket är intressant för det första eftersom ordet ”tänka” här missbrukas å det grövsta, och dessutom eftersom innehållet i genusmaskineriet numera sedan flera år tillbaka ju blivit rutin och gammal vana att döma av alla utredningar, rapporter och artiklar jag själv läst och därför borde den vara sin egen fiende nummer ett. Det är ungefär som med konsten där ett konstverk går ut på att provocera den rådande normen, och ju större provokation desto bättre konst, men nu när provokationen blivit mainstream så är det mest provocerande man kan göra att måla en vacker tavla som ska föreställa något som också går att beskriva med ord. Detta är minst lika absurt och provocerande som att i dagsläget  förneka könsmaktsordningen, vilket för övrigt konstigt nog ännu inte är kriminellt – kanske för att det är så provocerande att det är att betrakta som konst?

Jag har studerat tidernas begynnelse med mitt teleskop, och där fanns ingen nyhetsvärdering från varken UNT eller någon annan tidning heller

Och man talar också om hur man ska välja ämnen att skriva om i tidningen: ”Det finns en traditionell nyhetsvärdering som hängt med sedan tidernas begynnelse, förmodligen. Infrastruktur och ekonomi har hög status.” Tidernas begynnelse! Varför finns ”tidernas begynnelse” när det gäller den postulerade könsmaktsordningen och genusstrukturerna men inte annars? Om man pratar könsroller så brukar man få höra att dessa är sentida sociala konstruktioner och om man ens nämner ”tidernas begynnelse” får man bara hånskratt till svar. Hur kan UNT:s nyhetsvärdering kring infrastruktur och ekonomi ha funnits sedan tidernas begynnelse när tidningen bara existerat sedan 1890? Är UNT:s genusgrupp kreationister eller hur ska man tolka detta? Om jag får lov att använda uttrycket så skulle jag vilja säga att i tidernas begynnelse rådde folkvett, och genusvansinnet är en sentida social konstruktion som dessutom är lika instabil som jag själv blir efter att ha läst en av statens offentliga utredningar som handlar om jämställdhet och är tillkommen efter 1974.

Och apropå det så har jag just hämtat mig efter att ha läst i  SOU 2005:66 ”Makt att forma samhället och sin egen död”, eller kanske den hette ”Makt att forma samhället och sitt eget liv” förresten. Skillnaden är i vilket fall irrelevant och en illusion eftersom liv och död ju båda är sociala konstruktioner som kan överföras till varandra via en enkel homeomorfism precis som en kaffekopp med ett handtag är homeomorf med en torus, eller en genusvetenskaplig artikel ihopknycklad till en torr och obrukbar boll i en övergiven papperskorg förpassad till evigt utanförskap är homeomorf med en genusvetares hjärna som alltså har genus noll (0),  så länge man inte skär i ytan och delar på hjärnhalvorna (som då var för sig är homeomorfa med bollen) för att se om det finns någon kommunikation att tala om eller om aktiviteten är lika låg som i Riksdagen under en votering som inte handlar om genusvansinne.

Genusvetare på väg till Genusland med hushållets gemensamma kvast

Jag kom nu på att det var ju denna utredning jag tänkt skriva om, men nu blir inlägget i vanlig ordning för långt så jag nöjer mig med att nämna några korta saker och fortsätter sedan i kommande blogginlägg. Från 1994-2006 rådde de jämställdhetspolitiska mål som fastsälldes 1994 i prop 1993/94:147: ”Delad makt delat ansvar :  ”Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken bör stå fast. Det innebär att  kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet.” Vilket innebär att detta var det övergripande målet även före 1994, men jag har ännu inte hunnit kolla upp exakt vilket år detta fastställdes men återkommer med den informationen. I mars 2006 (innan valet dvs) lämnar dåvarande regering över prop 2005/06:155 ”Makt att forma samhället och sitt eget liv – nya mål i jämställdhetspolitiken” som utfomats av dåvarande regering i samarbete med (mp) och (v) med det uttalade delmålet: ”En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor”. De övriga tre delmålen rör jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, samt mäns våld mot kvinnor.

Jämställdhetspolitiskt mål: Alla SKA ha samma förmåga, annars kan inte 50/50-målet nås inom alla samhällssfärer!

Förslagen i prop 2005/06:155 utgår delvis ifrån den jämställdhetspoltiska utredningens delbetänkande SOU 2005:66  som jag nämnde ovan och som färdigställdes i augusti 2005. Arbetsmarknadsutskottet behandlade prop 2005/06:155  i betänkandet 2005/06:AU11: ”Nya mål i jämställdhetspolitiken”, där vi kan läsa att utskottet ställer sig bakom de föreslagna målen och att samtliga motioner avstyrks, samt att kammaren bifaller utskottets förslag. Notera att det övergripande jämställdhetspolitiska målet omformuleras (vilket flera remissinstanser beklagar, bland annat Uppsala Universitet och Länsstyrelsen i Stockholms län) enligt följande: ”Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.” Vad menas då med ”samma makt”? Under ”Skälen för regeringens förslag” (sid 43-44) i prop 2005/06:155 står att läsa: ”Maktbegreppet är centralt i jämställdhetspolitiken och bör därför uttryckas explicit i det övergripande målet. Ordet makt skall förstås i betydelsen att kvinnor och män skall ha samma rätt, förmåga och möjlighet att forma samhället och sina egna liv.” Observera – ska ha ”samma förmåga”, och inte längre bara ”samma möjlighet” – man skiljer också i klartext på dessa två som framgår ovan. Kan man verkligen lagstifta om samma förmåga?

Med denna nål ska jag punktera genusbubblan

Och vidare: ”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle”. Där har vi det alltså – vilket resultat som ska nås är det centrala – nämligen en 50/50-fördelning inom varje yrke, på varje arbetsplats, i det privata hushållsarbetet osv. Alltså:  män och kvinnor ska inte längre bara ha lika rättigheter, skyldighter och möjligheter utan också samma (lagstadgade) förmåga – och detta ska vidare leda till ett jämnt utfall på 50/50. Jag ska ta upp dessa utredningars och propositioners detaljerade innehåll i nästa inlägg, det är som vanligt fullt med intressant vansinne att citera. Men eftersom mitt eget mål är att ett blogginlägg inte längre får vara längre än 5 A4-sidor vid utskrift så måste jag avsluta här för denna gång. Här är förresten en personlig historia om en genussoldat som lämnat slagfältet och valt att lägga ner vapnen. Det tog visst 10 år att inse att genusvansinnet är en återvändsgränd, men bättre sent än aldrig, för egen del tog det mig 10 sekunder att inse att genusvansinnet är en rad med  luftslott staplade ovanpå varandra och att det är min ödesbestämda uppgift att utgöra den nål som ska smälla sönder alla dessa när tiden är mogen.

Sverige bygger en mental järnridå…

…medan andra länder har gått vidare. Denna tillägnar jag min mamma: