Repris på genusperspektiv, svensk skola och snälla apor

Göran Bexell, Tanja Bergkvist, Tomas Brage, Svante Nordin i Filosofiska Rummet

Ikväll kl 17.03 blir det repris på Filosofiska Rummets ”Genus-perspektivet och forskningens frihet”  där jag medverkade för några månader sedan. De tre föregående programmen Konservatism, Ekologism och Nationalism ingår i Filosofiska Rummets nya serie om politiska ideologier. I mitt TIDIGARE INLÄGG OM FILOSOFISKA RUMMET återfinnes mp3-länk till kvällens program för den som inte kan lyssna till det kl 17 idag, liksom en sammanfattning av de kriterier som utarbetats av gruppen för genuscertifiering och dessutom (längst ner) länkar till alla mina inlägg om genuscertifiering och Genusväldets intåg i akademin. Den som är observant kannotera att Lunds Universitets fd rektor professor Göran Bexell precis i inledningen av programmet (min 2:53-2:56) kallade slutrapporten för genuscertifiering för  ”en mycket välskriven och välstrukturerad rapport” men när jag längre fram i programmet började citera från denna rapport och gå in på dess innehåll bla i form av de konkreta kriterier som ska tillämpas så fick jag höra från Bexell (min 31:50-32:14) att ”texten är inte att uppfattas på det sättet”, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att jag läste innantill och det ju är denna blott 9-sidiga rapport som ligger till grund för Fysicums hela genuscertifieringsarbete (en delmängd av exakt dessa kriterier återkommer nämligen i denna enkät). Sammanfattningsvis: när man undersöker vad som rent konkret döljer sig bakom alla fagra ord om  jämställdhetsarbete så märker man en viss obekvämhet från de ansvarigas sida, det handlar nämligen alltmer sällan om jämställdhet och allt oftare om att att bygga upp egna maktstrukturer och genuskontrollorgan. Om man nu menade något helt annat än det man skrev – varför skrev man då inte det? Helt obegripligt för mig som matematiker, liksom för flertalet normalt fungerande människor.

I Lars Fimmerstads bok ”Lagom galen. En studie i svensk fundamentalism” (skriven 1989) som jag citerade från i förra inlägget finns mer läsvärt – här lite om skolan:

”Den svenska populistiska ideologin säger att det finns en klass av ”starka” som hotar harmonin i samhället. Det är statens uppgift att i folkets namn eliminera ”de starka”. Den svenska världsbilden är egentligen socialdarwinistisk. Nazismen bejakade den socialdarwinistiska tanken att de starka skulle segra. Den svenska modellen utgår också från socialdarwinismens beskrivning av människornas värld, men försöker vända den upp och ner. Genom införandet av en stark stat ska förlorarna i kampen för tillvaron i stället tränga undan de starka. The survival of the fittest ska ersättas med the survival of the feeblest. Den svenska staten är den civilisatoriska triumfator som korrigerar naturens grymma lagar. Genom att alla goda förlorare håller ihop kan de besegra de onda vinnarna i den darwinistiska djungeln. Utan skydd av en stark stat flyter de starka genast upp och vi får tillbaka den tidiga industrialismens samhälle i de nordengelska koldistrikten.”

”I varje ny generation uppstår det nya starka människor. Det är därför en viktig uppgift för skolan att tidigt upptäcka dem och sprida ut dem jämnt i skolsystemet, så att de inte klumpar ihop sig i elitskolor eller specialklasser. Skolsystemets främsta uppgift har blivit att så länge som möjligt förhindra att begåvade elever utnyttjar skoltiden till att skaffa sig ett intellektuellt försprång.  När de slutligen närmar sig vuxen ålder har skolan redan gjort sitt. Risken för uppkomsten av renässansmänniskor eller begåvade undantagsmänniskor är undanröjd. Den som vill förvärva en enastående förmåga på något område måste börja utveckla den redan före puberteten och lägga grunden till sin särskilda skicklighet under tonåren. Fram emot tjugoårsåldern är det för sent att anträda en exceptionell karriär. Därefter kan individen visserligen nå respektingivande skicklighet inom sitt fält men aldrig förmågan till civilisatoriska prestationer av utomordentligt slag.”

Nybyggt svenskt universitet med genusspets-utbildning?

”Konstruktörerna av det svenska skolsystemet anade detta förhållande och göt en massiv skyddsbarriär mot ovälkommen begåvningsutveckling i de sammanhållna klasserna och den obligatoriska gymnasieskolan. Ingen länk i kedjan av skolelever inom en viss generation borde fortsättningsvis bli starkare än den svagaste. Undantag görs i tennis. Av något skäl tillåts gräddan av nationens tennistalanger att utveckla sin talang i tid. Lika viktigt som att hämma begåvningsutvecklingen hos skolelever är det att inte speciellt lysande universitetsmiljöer uppstår där de starka kan briljera och hetsa varann till elitistiska kulturyttringar. Därför bör all utbildning av vuxna människor försvinna in i ett högskolesystem som är så jämnt utbrett över landet som möjligt och inte har några elitistiska ansamlingar på vissa platser. Framför allt gällde det att hugga topparna av de universitetsmetropoler som genom att vända sig till hela landet kunde skumma befolkningens begåvningsreserv till sina elitära bildningsinstitutioner. Genom att avleda utbildningsresurserna till landsortshålor utan intellektuell eller kulturell tradition kunde man tunna ut rekryteringsbasen till de gamla universitetsstäderna och strypa tillflödet av begåvning dit.”

”Men inte ens det mest utopiskt konstruerade utbildningssystem kan ensamt stävja en hel befolknings intellektuella strävanden. All bildning frodas ju inte i den formella utbildningens hägn… Skönlitteraturen, till exempel, är ett fält där ett samhälle som strävar efter absolut jämlikhet måste uppfinna någon slags gräsklippare som kan hålla topparna i trim. Där gjorde skattepolitiken sin tjänst. Genom att författare åtminstone i början av sin karriär oftast måste ha någon form av arbete som försörjer dem innan de kastar sig ut i storskrivandets äventyr stoppar marginalskater och  40-procentiga arbetsgivaravgifter på bokintäkter de flesta försök att skörda kommersiella inkomster på författarskap.” (slut på citat)

Betygskommittén i en Malmöskola sätter betyg på en av sina lärare

Så är det, ingen får avvika från mittpunktsnormalen eller hamna utanför den demokratiska grundmängden, som man skulle uttrycka det idag. Den där boken skrevs ju 1989 och mycket, eller kanske snarare lite, beroende på hur man ser det, har hänt sedan dess. Detta påminner mig om nyhetsinslaget i förrgår i Rapport om hur eleverna i Malmö betygssätter sina lärare för att dessa ska kunna utveckla sin pedagogiska skicklighet (det är nämligen mer demokratiskt att lägga det pedagogiska ansvaret på 13-åringarna än på vuxna människor med fyra eller flera års universitetsutbildning, och vem vill vara odemokratisk?) och andra nya påfund som ska förbättra den svenska skolans ambitioner. Författaren och journalisten Lasse Berg har rest runt i världen för att ta reda på hur människan blev människa. Så här står det om hans dokumentärfilm ”Jordens snällaste apa” som lanseras i skolorna nu: ”Eftersom människans hela utveckling skett i Afrika, är det framförallt där filmen utspelar sig med några utflykter till forskare i Europa och USA.” Något som för det första inte alls är säkert…

…men som svensk journalist kan man inte hålla reda på allt. Desto mer intressant är följande: ”Darwins tanke om det naturliga urvalet där den starkaste överlever har länge varit den teori om människans evolution som varit mest accepterad. Men en del forskare har en annan syn och det är det som Filmen Jordens snällaste apa handlar om. I filmen presenteras tesen om att det kanske inte är konkurrens och kampen för överlevnaden som format människan, utan samarbete och solidaritet. Författaren Lasse Berg håller med de forskare som anser att det som gör människan unik är att vi av naturen är osjälviska och hjälpsamma. Forskning visar att det inte är den starka som drivit utvecklingen framåt, det är den smarta. Solidaritet har alltid vägt tyngre än aggressivitet. Det handlade om politik redan på apstadiet och den som skaffade sig flest kompisar vann.”

Reciprok altruism är vanligt inom djurvärlden

Alltså: det är inte konkurrens och kampen för överlevnad som format människan, utan samarbete och solidaritet!? Det är heller inte de starka som drivit utvecklingen framåt. Detta är denna ”nya tes” som Lasse Berg presenterar (genom att själv tolka olika forskare han besökt) och som alltså ska ses som ”en annan syn”. Vilket det förvisso är. Jag trodde att Darwins tanke var att samarbete och solidaritet varit en fördel i kampen för överlevnad och att samarbetet inom en grupp gynnat denna grupp i konkurrens med andra (inbördes solidariska och samarbetande) grupper – varför skulle konkurrens och kamp för överlevnad stå i motsatsförhållande till solidaritet och samarbete? Känner Berg inte till begreppen släkturval, reciprok altruism (har bloggat kort om detta här) och Hamiltons regel (matteformel ) (om hur ärftligt altruistiskt beteende kan uppstå)? Det här förklarar även samarbete mellan icke-besläktade grupper – om det var dit han ville komma? Kan för övrigt inte samarbete och solidaritet vara en styrka – eller har Lasse Berg inte lyckats slå upp och korrekt översätta ordet “fit” från engelska?Att lära ut solidaritetstanken enkom på lektionerna i samhällsvetenskap och kemi eller få in demokratiperspektivet i fysik-undervisningen räcker inte, eftersom mobbing och grovt våld alltjämt ökar i svensk skola (hur förklarar Berg det?) därför kommer den ”nya tesen” (är inte kontentan att samarbete och solidaritet varit en fördel i kampen för överlevnad – så vad är nytt?) att ingå i biologi-undervisningen och för detta finns en speciellt utarbetad lärarhandledning. Att vara snäll och solidarisk, osjälvisk och hjälpsam är alltså något vi är av naturen (se citat ovan) och därför är det viktigt att vi lär oss detta under skoltid, bara för säkerhets skull utifrån att någon elev skulle vara muterad, eftersom man inte alltid kan lita på naturen – däremot kan man alltid lita på svenska läroplaner och tillhörande handledningar.

Svenska läroplaner är modernast i världen och helt i samklang med naturen, vilket är det viktigaste. Det är exempelvis inget naturligt beteende att kunna skriva, läsa eller räkna – dessa är helt mänskliga påfund som tillkommit först på senare och det är inte säkert att dessa onaturliga beteenden rimmar väl med vare sig naturens inneboende godhet eller demokratitanken, och demokratin är trots allt ett nedärvt samhällsskick som finns inskrivet i vårt DNA. Att hjälpa sina egna och andra är för övrigt ingen ”ny tes”. Jag har tidigare (på den tid då mina blogginlägg fortfarande var korta ;-)) skrivit om släkturval och reciprok altruism här. Men Lasse Berg, som antagligen gått i svensk skola, måste ha missat det här avsnittet i biologi.  Den som vill läsa om genusanalysen av svensk skola och den genusordning i ämnenas innehåll (!) som anses vara skälet till elevernas underprestation kan läsa inlägget ”Mitt anförande i Riksdagen” Det finns tydligen inget slut på galenskapen. Jag tror jag måste öka värdet på den nationella sönderfallskonstanten i min Theory of Everything…

LÄSTIPS: Aktivarum, Matte Matik,  Genusnytt, Pelle Billing.

Uppdatering: verkar som om en annan forskningsgrupp med svensken Svante Pääbo i spetsen också kommit till slutsatsen att Out of Africa-teorin inte är helt korrekt: Artikel på Sr.se,

Lyssna på radioinslag med Pääbo (19 min).

Uppdatering 2: Och Neanderthalarnas förfäder bodde i Europa för 800.000 år sedan (DN)

Annons

En studie i svensk fundamentalism

Nu har det nya numret av Axess Magasin kommit. Temat är musik (”Tonalitetens revansch”), jag har skrivit om sk DNA- och proteinmusik. Biologer, genetiker, tonsättare och programmerare sammanstrålar nämligen för att konvertera kända DNA-sekvenser till musik. Några forskare tilldelar tex de 20 aminosyrorna olika toner, men inte på ett godtyckligt sätt utan efter egenskaper som skapar en inbördes relation mellan aminosyrorna, såsom vattenlöslighet (ju mer vattenlöslig desto högre upp på tonskalan) eller pH-värde eller molekylvikt och resultatet påminner om klassisk musik och upplevs som vacker, åtminstone om vävnaden är frisk. Hälsa är harmoni och sjukdom är missljud. Poängen är att den musik vi människor komponerar och finner vacker kan sägas vara en avspegling av vårt arv – ganska självklart egentligen på ett intuitivt plan. Här finns några länkar till DNA- och proteinmusik.

Det är hög tid att kapsla in Sekretariatet

Under rubriken ”Genusforskare ska inte tvingas delta i jämställdhetsarbetet” kan vi läsa om det senaste numret av Genusperspektiv (längst ner här på Sekretariatets hemsida): ”Att kräva att genusforskare ska delta i det praktiska jämställdhetsarbetet är lika orimligt som att kräva att forskare i hållfasthetslära ska gjuta betong runt armeringsjärn, skriver Pia Sandvik Wiklund, ordförande i Delegationen för jämställdhet i högskolan på Debatt.” (hela debattartikeln på sid 7 här). Jag kan inte annat än instämma, en forskare i hållfasthetslära kan tex ägna sig åt att studera hållfastheten i genusforskningens teorier, medan den som har kunskap om hur man gjuter betong borde kapsla in Sekretariatet en gång för alla så att vi slipper bli påtvingade de senaste forskningsresultaten. Ändå beklagar man sig i en aktuell artikel överst på hemsidan (direktlänk som tidvis ej tycks fungera idag: ”Forskningsråd deltog på hearing om genusforskning”) över det bristande intresset från politikerhåll att delta i en genushearing, eftersom politik och genusforskning ”alltid” hänger ihop:

”Genusforskning saknas nästan helt inom flera tunga samhällsfrågor… Forskningsfinansiärerna tackade ja men politikerna nej till att delta vid den hearing som Sveriges genusforskarförbund i samarbete med Forum för feministisk forskning och Nationella sekretariatet för genusforskning anordnade. – Men forskning och politik hänger alltid ihop, sa Irene Molina, genusforskare vid Uppsala universitet och beklagade de politiska beslutsfattarnas frånvaro i diskussionen. Molina riktade skarp kritik mot både autonomipropositionen och vad hon beskrev som en politisk rädsla och avståndstagande från den forskning som utmanar maktstrukturerna på djupet.”

Jag tror inte någon är rädd för forskningen i sig, utan vad som skulle hända om den implementeras, liksom genusforskarna säkert inte är rädda för min forskning om differentialoperatorer men skulle fly fältet illa kvickt om de skulle tvingas tillägna sig den. Vi kan också läsa att Expertgrupp för genus inom Vetenskapsrådet inför våren 2011 har möjlighet lägga förslag till genusinriktade utlysningar på 17 miljoner kronor, och att Vinnova (vi minns alla Vinnovas ”förändringpiloter” ) är öppet för att satsa på ren genusteoretisk ”spetsforskning” eftersom mycket genusforskning handlar om att anlägga ett genusperspektiv på en empiri, men det behövs satsningar på forskning för att utveckla teori och metod inom genusvetenskapen som eget forskningsfält (sista styckena i artikeln). Vinnova med sin årsbudget på 2 miljarder kan säkert bidra här, och visst ligger detta helt i linje med Vinnovas (en statlig myndighet under Näringsdepartementet) uppdrag att ”höja tillväxten och välståndet i landet” genom att stimulera ”innovationer kopplade till forskning och utveckling – det vill säga nyskapande, framgångsrika produkter, tjänster eller processer med vetenskaplig bas.” Absolut en helt rimlig bedömning att satsa på ren genusteoretisk metod således – man kan lita på svenska myndigheter.

I boken ”LAGOM GALEN. EN STUDIE I SVENSK FUNDAMENTALISM” av Lars Fimmerstad (skriven 1989, utgiven av Timbro), som jag nyligen fann i ett antikvariat,  kan man läsa om svensk vänster och den  socialdemokratiska rörelsen, citerar några stycken nedan:

”Stora möten med sång, inspirerat tal och masshysteri är viktiga inslag i de millennaristiska rörelserna. Rörelserna drivs med tiden mot en allt starkare radikalism. En psykologisk process, som gör att endast de som förefaller uttrycka rörelsens innersta väsen på ett särdeles rent sätt kommer till tals, leder till en tävlan om att gå längst. Jakten på fiender börjar. Fienden är oftast en förrädare som står i maskopi med företrädarna för den gamla världen, som numera har sitt stöd utanför det område rörelsen behärskar. Rörelsen kommer in i en fas där var och en måste bevisa sin renlärighet genom att föreslå ännu radikalare avsteg från det gamla och ständigt djärvare steg mot det nya tusenårsrike som rörelsen vill uppnå.Var och en som yttrar sig måttfullt riskerar att utpekas som förrädare. Rörelsen uppnår skräckväldets stadium. Nu måste rörelsens fiender elimineras fysiskt.”

”Vänsterns ännu tongivande schamaner inom svensk tankeproduktion påtvingar oss istället en polemisk vrångbild av ett land där omvandlingen mot den socialistiska utopin gjort sorgligt ofullständiga framsteg, knappt ens mer än tagit några första stapplande steg. Istället lever vi  i en tid av högervridning, egoism och ohämmad kapitalistisk exploatering. Krafter av olika onda slag hotar överallt. Vänstern går tillbaka i världen, därför måste världen vara sjuk.”

”Vi bibringas en apokalyptisk världsbild. Ska vänstern gå under bör den dra världen med sig i fallet. Den revolution vi genomgått i Sverige utvecklades som en kontrollerad kärnreaktion i förhållande till härdsmältorna i andra revolutionära länder. Men under en utdragen period omvandlades Sverige i grunden till någonting som ligger mycket nära en socialistisk enpartistat. Vårt skräckvälde kostade inget liv, det bara frös ut och brännmärkte sina motståndare från stats- och kulturlivet och utarmade dem ekonomiskt. Resultaten av vår millennaristiska period är dock påtagliga: världens mest egalitära samhälle – åtminstone på papperet…. Alla sätt att öka sina inkomster, utöver de kollektiva samtidiga välståndsökningar som dessvärre uteblivit sedan 1970-talets början, betraktades som kryphål som måste täppas till. Den gamla västerländska tanken, formulerad i den amerikanska konstitutionen, att var och en ska ha rätt att söka sin lycka i livet, förkastades. Var och en som sökte en lycka som inte kunde komma alla till del skulle stoppas eller åtminstone fördömas.”

Hmm, varför påminner detta mig om Genusväldet? Min lycka som matematiker kommer alla till del eftersom den snyggar till statistiken med en jämnare könsfördelning i en värld av skäggiga professorer. Åtminstone finns det en professor som har skägg på institutionen men nu är jag ju som bekant inte kvar vid Stockholms Universitet eftersom min tjänst ju löpt ut där, och till hösten kommer jag att jobba som vikarierande universitetslektor vid Uppsala Universitet där jag kommer att undervisa teknologer i kurserna En- och Flervariabelanalys 🙂 . Det är ett välkänt faktum att många av dagens ungdomar under hela sin uppväxt undrat över vilket arbete som egentligen uträttas när en partikel rör sig längs en kurva i ett kraftfält, men att de varit förhindrade att räkna ut detta eftersom de inte kunnat parametrisera kurvan på ett vettigt sätt. Studenterna kommer efter avslutad kurs, liksom alla mina läsare säkert gör redan nu, att undra över hur de egentligen klarade av att tolka sin omvärld utan den oumbärliga vektoranalys som bör ligga i var mans och kvinnas verktygslåda, och hur de kunnat fatta några vettiga beslut utan att kunna optimera med bivillkor, något som påminner mig om att kurskatalogen även borde skickats ut till landets politiker.

Jag hittade konstigt nog ingen bild på en viking med huvudvärk på nätet...

Det gäller att vara ute i god tid innan valet, eller kursstarten. Det rekommenderas därför att studenterna tar med sig kursboken (Adams ”Calculus”, samma som Matte Matik håller i i inledningen av vår trumpetvideo fast en nyare upplaga) ut på stranden och läser på innan de försöker mäta vattnets ytspänning för att veta om de kan dyka ner i vattnet utan att ådra sig irreversibla hjärnskador inför kursstarten. Man kan faktiskt inte lämna jordelivet, och än mindre Uppsala Universitet, utan att ha förstått innebörden av exempelvis inversa funktionssatsen som dyrkas högaktningsfullt av flertalet normalt funtade människor. Redan under Vikingatiden var ju det främsta skälet till huvudvärk och periodiska humörsvängningar att man ofta stötte på fall där man inte kunde avgöra om en given funktion var inverterbar och kontinuerligt deriverbar i en omgivning till en given punkt. Detta missade man helt att ta upp i TV4:s nya serie om Sveriges historia så det är ju tur att ni har mig som brevidläsningslitteratur vid sidan av maktens megafoner. Det finns faktiskt ett matematiskt teorem som säger att huvudvärk, eller i dess mer generaliserad form: ett samhälles förfall, alltid beror på bristande matematikkunskaper. Vissa vill inskränka tolkningen av satsen till att de bristande matematikkunskaperna bara är ett symptom på ett samhälles förfall och att det finns ett entydigt samband mellan graden av förfall och graden på de polynom som invånarna kan hantera, men jag menar att det både är fråga om symptom och orsak och att man därför alltid kan få landet på fötter igen genom att utbilda befolkningen.

Jag förstår att detta kan vara en nyhet för vissa, men om funderingarna blir för många och er hög med obesvarade frågor kring olika matematiska teorem börjar växa sig stadig ända upp till stratosfären eller ännu högre atmosfäriska lager, kan ni alltid maila mig och fråga, men gör det i tid eftersom det inte vore bra om frågorna överst i högen hamnade utanför ozonlagret (som ju utgör den övre delen av stratosfären) eftersom jag ju inte kan garantera att svaret blir korrekt om frågan tagit skada av UV-strålningen påväg till min inbox. Bara FRA kommer att ha en backup av frågorna i sin ursprungliga form, och det är då tur att flera disputerade matematiker jobbar där, även om de inte kommer att vara lika hjälpsamma som jag utan snarare registrera era bristande matematikkunskaper.

Ny grundlag på gång

FRA… Ingen har väl missat att man (och även flera kvinnor)  just klubbat igenom en reformerad grundlag i Sverige  som dock inte kan träda i kraft förrän man även röstat igenom den efter valet i år eftersom en grundlagsförändring som bekant kräver två riksdagsbeslut med ett val emellan. Om ni undrat var jag varit i två veckor så betänk att man inte kan plöja 423 sidor på en dag. På sidan 97 under ”Folkomröstningar” ser vi att ”Det finns inte skäl att utvidga möjligheterna att hålla rådgivande nationella omröstningar” och att ”Någon rätt för en minoritet i riksdagen eller för ett visst antal medborgare att påkalla folkomröstning bör följaktligen inte införas.” (kammaren biföll utskottets förslag med acklamation!). Därför kommer inte en lista med några tusen namn att möjliggöra en folkomröstning angående genusvansinnet, eller en reviderad läroplan för skolväsendet, det enda man kan använda namnen till är att bilda ett nytt parti. Allt detta framstår som ganska ironiskt med tanke på att det på sid 246 står att ”Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden.” Innefattar ”demokratins idéer” inte själva demokratin? Konstigt nog tycks media ha tystat detta spektakel (någon som sett en skymt av detta i DN, SVD eller annan tidning? Lämna gärna länk i så fall) som ägt rum den 2 juni men Riksdagen själv har varit ärlig nog att nämna detta kort på sin hemsida under sin allmänna information om Demokrati, i en liten ruta till höger här under ”Grundlagsreform” kan vi läsa:

”Den 2 juni fattade riksdagen beslut om en reformerad grundlag. Det handlar om omfattande ändringar i regeringsformen och ett stort antal andra lagändringar.”

Man slog på stort för att uppmärksamma medborgarna om den 2 juni. På Riksdagens hemsida kan man leta på allmän information om Demokrati, klicka på Grundlagarna och då ser man nyheten i den lilla rutan till höger. Detta kan ingen ha missat!

Under ”Folkomröstning i grundlagsfråga” på samma sida kan vi läsa att ”Det är också möjligt att anordna en folkomröstning i en grundlagsfråga. Om riksdagen har fattat ett första beslut om att ändra i en grundlag kan riksdagen besluta att en folkomröstning ska hållas. Resultatet av en sådan folkomröstning är bindande. Det innebär att om resultatet blir nej så får riksdagen inte ändra i grundlagen. Denna möjlighet infördes 1980 men har aldrig använts.”

Den som känner sig manad att maila samtliga riksdagsledamöter och fråga om vi inte kan få folkomrösta om den nya grundlagen efter valet kan hitta en lista på allas e-postadresser från 2008 i sista stycket här. Trots allt var det bara 11 ledamöter som deltog i debatten den 27 maj om den reformerade grundlagen, som röstades igenom några dagar senare. Kanske kan vi medborgare hjälpa till lite här, i demokratins namn?

Eine Kleine Influenza Musik (translation of the neuraminidase gene of influenza virus H1N1 (same family as swineflu), characterised by Sheu,T.G. et al 2008, Genbank reference EU516141 turned into music using Protein Music Java software created by Ross King, et al, 1996):

Lästips: Hotet mot den härskande klassen (HAX), Sanningen om skolan.

23 MILJONER till ”GENUSFOKUS” och nya statliga utredningar!

Det finns alltid pengar till nya genusanalyser

Under rubriken ”Mer fokus på genus” kan man (och kvinna) läsa att Högskolan i Halmstad får 2.4 miljoner till ett nytt jämställdhetsprojekt som syftar till att genusperspektivet ska bli tydligare i kursvärderingar och på så sätt få större genomslag i nya kursplaner (lyssna till en minuts radioinslag i länken ovan: problemet är alltså att studenterna inte lärt sig vad ”genusperspektiv” är och därför inte kan svara på frågorna som gäller genusperspektivet i kursvärderingarna. Därför måste man lägga in kunskap om genusperspektiv i de nya kursplanerna, så att studenterna efteråt kan svara på om kursen var tillräckligt genusmedveten). Delegationen för jämställdhet i högskolan (DJ) har just fördelat 23 miljoner till ett antal jämställdhetsprojekt (eller se meddelande här) vilket offentliggjordes i ett pressmeddelande den 27 maj. Delegationen har sammanlagt 60 miljoner kronor till sitt förfogande under 2009-2010, och ni minns kanske att jag bloggade om den förra utlysningen och de beviljade projekten  hösten 2009. Här är förteckningen på de senast beviljade projekten:

Hur relaskoperar man en utbildning ur ett genusperspektiv!?

Högskolan i Halmstad får som vi redan vet 2.355.000 kronor för projektet ”Genusmedveten kursvärdering”. Stockholms universitet får 2.424.318 kronor för projektet ”Genusmedvetna chefer ett villkor för ett genusmedvetet universitet. Ett FoU-projekt med fokus på att synliggöra och förändra mellanchefers position”, Linköpings universitet får 1.510.000 kronor för ”Genuslabbet: över gränser för kön, universitet, disciplin & förväntan”, Sveriges lantbruksuniversitet får 1.862.000 kronor för ”Ett jämställt SLU” och utöver detta  789.000 kronor för  ”Att ”relaskopera” jägmästarutbildningen ur ett jämställdhetsperspektiv”. Vad betyder relaskopera? En googling ger mig informationen ”att relaskopera är ett sätt att mäta grundytan av olika trädslag i fält”, men man kan notera att den första googleträffen ger ”DJ Beviljat stöd 2010” och resterande träffar handlar om relaskopering av skog och träd. Nya ord, eller gamla ord som används i ett nytt sammanhang (ett genussammanhang) betyder nya chanser till genuspengar. Nya ord som komplicerar och gör ansökan mer eller mindre obegriplig, eller intetsägande, tolkas som ett nytänkande, en tvärvetenskaplig approach till genusfrågan där man integrerar genus med godtyckligt ämne. Att de som delar ut projektmedel inte förstår ett jota av ansökan är en fördel, en kreativ rubrik måste ju betyda att personerna bakom ansökan kan tänka i nya nervbanor istället för att hålla sig inom de patriarkala mallarna. Man behöver ju inte veta vad projektet ska gå ut på innan man påbörjat det – är det inte det som är hela vitsen med forskning? Att man letar efter en ny galenskap som ingen i hela Sverige tänkt på att undersöka förut? Hur mycket det egentligen finns kvar att undersöka på detta sätt är också en relevant forskningsfråga, framförallt ur ett folkhälsoperspektiv.

Genusgalenskapen - ett svenskt fenomen som gått överstyr och hotar både välfärd, mental hälsa och målet om en kunskapsnation

Jag ska prova nästa år med ansökan ”Integration med avseende på könskodade variabler – ett nytt sätt att beräkna volymen av jämställdheten i en torus.” eller ”Trekropparsproblemet ur ett genusperspektiv – kärnfamiljen som ett oförutsägbart mekaniskt system.” Alla vet att man med elliptiska integraler kan lösa detta klassiska dilemma när två kroppar (föräldrarna) är fixerade (helst vid genus) medan den tredje kroppen (barnet) har oändlig frihet att röra sig utanför normerna och till och med sticka iväg till oändligheten – då är konstigt nog allt förutsägbart, vilket förvisso skulle kunna tolkas som att det finns något i den mänskliga naturen som gör att barnets beteende går att förutsäga även när föräldrarna är helt passiva, vilket skulle utgöra ett bevis för att det inte är föräldrarna som stänger in barnet i genusstrukturer. Utan matematikerna och fysikerna i maskopi med de elliptiska integralerna. För att återgå till det tvärvetenskapliga projektet jag ska söka medel för. Ni kanske tror att jag skojar men det går säkert vägen – inget är för galet för det här landet (egentligen borde jag ju skickat den här till Vetenskapsrådet istället för SVD – då hade jag varit rik nu). Galenskapen börjar i själva verket utkristalliseras som en del av svenskheten, ett karaktärsdrag som utvecklats på senare år och som hade varit ganska underhållande i sig, om det inte vore för att det sker till priset av att allt annat går åt helvete och trängs undan där galenskapen gör entré. Om jag hade satt på TV:n och någon i ledande position för en gångs skull sagt något vettigt hade jag inte riktigt känt mig hemma, och dessutom hade jag fått lägga ner bloggen.

Lunds Universitet får 2.300.000 kronor för ”Lunds universitets program för ”morgondagens” forskningsledare” och resterande kan ni själva se i länken medan jag grubblar över varför man satt ”morgondagens” i citationstecken, om detta i relativismens tidevarv ska tolkas som att morgondagen är en konstruktion som bygger på en linjär patriarkal tidsuppfattning och att det egentligen inte finns någon skillnad på nutid och dåtid, igår kan lika gärna ha varit i övermorgon och en två år gammal genusavhandling kan lika gärna inte ha skrivits än, vilket man ju kan hoppas. Det enda som verkar vettigt, men som talande nog får minst resurser, är ”Sommarkurs: teknik för flickor, fortsättningskurs”, 161.700 kronor till Högskolan Väst. En sådan sommarkurs per lärosäte och sommar istället för 2.3 genuskonsulter per kvadratmeter lärosäte hade sannerligen gett bättre resultat än de nu beviljade projekten.

SOU:s med tema genus produceras i en rasande fart

Samtidigt har Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) i dagarna kommit med två nya verk i den aldrig sinande strömmen av SOU:s (statens offentliga utredningar). Här finns  ingen tid för sommarlov, genuskvarnen mal på, med eller utan medborgare utreds förhållandena vad avser genus i skolan, på landsbygden, på oljeplattformar långt ute i havet, i läroböckerna, på förskolor, i det intergalaktiska stoftet i Krabbnebulosan och i brandkårens fikarum. Och så en metautredning av alla äldre utredningar. Tillåt mig presentera de två senaste tillskotten: SOU 2010:35: ”Kunskap som befrielse? En metaanalys av svensk forskning om jämställdhet och skola 1969-2009” och SOU 2010:36 ”Svensk forskning om jämställdhet och skola – En bibliografi” som utgör rapport 3 resp 4 och är en fortsättning på serien som inleddes med SOU 2010:10 och SOU 2010:33  om genusperspektiv på läromedel i historia respektive samhällskunskap. DEJA:s rapporter är alltid intressanta, ni minns kanske den som jag senast bloggade om och som är DEJA:s första: SOU 2009:64 ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” (i fem delar: 1, 2, 3, 4, 5 eller se Skolgenus) och sedan fick jag tillfälle att diskutera de intressanta slutsatserna med den som var ansvarig för rapporten (SACO:s ordförande) i Riksdagen.

Bakverk med genus 1

Det är lite lustigt att använda sig av förkortningen DEJA, då detta ord utgör benämning på en kvinnlig träl under järnåldern. Så här står det på wiki: ”Deja, benämning på en kvinnlig träl under den yngre järnåldern. Den manliga motsvarigheten var bryte. Senare, i början av nya tiden överfördes betydelsen till betrodd kvinnlig arbetare på lantgård. I gamla texter skrivs det deghia och anses komma från ordet deg. Därav har man dragit slutsatsen att det ursprungligen avsett bakerska.” Detta lustiga, eller kanske olustiga, sammanträffande anser jag måste utredas nu genast under sommaren för några miljoner kronor. Är delegationen medveten om det här? Har man smugit in genusstrukturer medvetet eller är det Patriarkatet som håller i trådarna bakom kulisserna? Hur kommer den här att påverka vårt förtroende för en delegation som säger sig förespråka jämställdhet. Träl och deg? Är det så man ser på kvinnor i högskolan? Eller kanske på alla i högskolan? När jag tänker på det så är vi ju alla trälar av formbar deg genusmaffians tjänst. En degklump i form av en klump utan hål har genus 0, en degklump i form av en munk (”ett friterat torusformat bakverk med socker ”) har genus 1, och en lussebulle med två hål istället för russin har genus 2 osv som ni ju alla redan känner till eller så gör ni inte det eftersom matematikundervisningen invaderades av konsulter som intalade er att bara ni är medvetna om maktförhållandena i klassrummet, om könets inverkan på undervisningens kvalitet, om er egen förmåga att tänka fritt utan att begränsas av gammal skåpmat och påtvingade kunskaper, om ert människovärde och era rättigheter så som de formulerats i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna, om de strukturer som förpestar tillvaron och om er egen inneboende potential som bara kan blomma ut om ni får lägga upp och planera hela skolarbetet själva, så kommer ni att lämna skolan fullärda och redo att erövra världen, och för detta ändamål behövs sannerligen varken någon multiplikationstabell eller annat trams, det är bara att kliva in på närmsta högre lärosäte och vandra runt tillräckligt länge där så kommer man förr eller senare ut som fullfjädrad kulturmarxist eller politiker, eller både och. Det gäller förvisso inte de naturvetenskapliga institutionerna. Eller vad säger ni om Hillevi Wahls kolumn i Metro ”Min tvååring försöker dubbelklicka i böcker”:

Användaren - smartare än tillverkaren enligt Hillevi Wahl

”Vi har en ipad här hemma. Egentligen tillhör den oss vuxna, men det är ungarna som lägger beslag på den. Inte minst tvååringen. Hon dubbelklickar på skärmen, tar fram program, bläddrar bland bilder och kulspel och vinklar skärmen så kulan ska åka ner i hålet… De [ungdomarna] lever med sina mobiler och datorer, totalt orädda, i en slags symbios. Där har de mycket att lära oss… Vi lever i en tid när vi tror att det är vi vuxna som ska lära barnen allt. Vi tror att vi ska trycka in en sexåring i ena änden av ett skolsystem och få ut en välutbildad yngling i andra änden. Som en kunskapsfabrik.”Men det är som klockan”, säger Ken Robinson. Förlegat. Mossigt.  Barnen är mycket smartare än vi i dag. De vet mycket mer än vi tror. De törs tänka nytt. De törs testa sig fram. Om de bara får känna sig behövda, viktiga, så uppstår en korsbefruktning mellan vuxenvärlden och framtiden. Då uppstår verklig kunskapsmagi. Barn behöver också tagas i bruk. Annars tröttnar de. Tråkigt! Vad vi behöver – och det snabbt – är en skolrevolution. Ett helt nytt tänk. Det talas så mycket om att det behövs mer resurser i skolan. Men en stor del av de resurserna finns där redan. I barnen.”

Karnaughdiagram och Boolesk algebra - en vettig sysselsättning för femtonåringar

En skolrevolution á la Wahl: ”kunskapsmagi” (vad är det?) uppstår om barnen bara får känna sig ”behövda, viktiga”. Som om detta skulle stå i något slags motsatsförhållande till en ”kunskapsfabrik”, något som Wahl försöker använda nedsättande, men som låter som musik i mina öron, särskilt idag är det precis vad som behövs. Vem, tror Wahl, är det som utvecklar mjukvaran till alla prylar? Vem tänker ut hur alla elektriska komponenter ska kopplas ihop för att sakerna ska fungera? Att använda prylarna kan vem som helst lära sig,med lite tålamod. Men att tillverka och vidareutveckla dem kräver minst en civilingenjörsutbildning och gärna en doktorsexamen och i vissa fall en aktivt forskande professor som basar över ett helt forskarlag – där alla passerat genom något som skulle kunna liknas vid just en kunskapsfabrik. Jag minns med sentimental glädje min första kurs i digitalteknik som jag och mina plugghästkompisar gick på under några helger i nionde klass under ledning av en student i elektroteknik vid LTH (Lunds tekniska högskola) för 20 år sedan, precis innan vi bildade Lunds Gymnasieskolors Unga Forskareförening. Där satt vi och gjorde Karnaughdiagram på vår fritid medan våra klasskamrater var ute och rände eller satt hemma och spelade dataspel. Och det var bara början. Behöver jag säga att halva lokalavdelningen numera är disputerade forskare? Vi kände oss faktiskt både ”behövda” och ”viktiga”, och nu är vi det verkligen, för att Hillevi Wahl och hennes barn ska kunna nyttja de senaste tekniska prylarna utan att behöva sätta sig in i grunderna för deras funktion. Något för Hillevi Wahl att fundera över. Som ni ser i kolumnen har hon satt ett minus med kommentaren ”Roslagen är ett sorgligt u-land när det gäller mobilt bredband och telefonuppkoppling. Skärpning, 3!” Men herregud, prova dig fram, var fantasifull och ordna det själv, eller sätt din tvååring på det. Är det inte just det som är kärnan av det nya ”tänk” (vem introducerade detta som ett substantiv!?) som kolumnen propagerar för?

Här är fyra äldre inlägg där jag listat några intressanta genuskostnader. Dessa miljontals kronor är dock en droppe i havet, som ni nog alla förstår. Att skaffa sig en fullständig överblick är nästintill omöjligt… Kan slutligen bara påpeka att jag själv aldrig har haft en genuscoach, genuskonsult eller genusambassadör i närheten i något undervisningssammanhang, och för att se hur detta horribla faktum påverkat mig genom årens lopp genomförde jag Illustrerad Vetenskaps IQ-test, och som ni ser har det gått j-igt snett eftersom min IQ blev alldeles för hög (138 och ”bättre än 99% av populationen”). Detta hade kunnat åtgärdas om jag fått ta del av genusvansinnet tidigt istället för att slösa tid på att läsa själva skolämnena.

Skolinspektionen räknar pronomen

Hur konstrueras en rektor?

Den 1 juni, vilket jag först sammanblandade med 1 april, publicerades en artikel på SVD Brännpunkt med rubriken ”Nästan bara män i fysikböckerna” skriven av Ann-Marie Begler som är generaldirektör för skolinspektionen, och Josefin Brüde Sundin, utredare på Skolinspektionen, som även skrivit boken ”Vad gör rektorer hela dagarna?” : ”Den handlar inte om vad rektorer bör göra, utan om vad de faktiskt gör och hur vi skall förstå och tolka detta… Ledarskap är ingen genusneutral praktik och det vi vet om ledarskap är framförallt grundat på studier av manliga ledare.” Och i abstracten till Brüde Sundins avhandling ”En riktig rektor. Om ledarskap, genus och skolkulturer” kan man läsa: ”Den emotionella dimensionen betonas, bland annat hävdas att rektorernas position emellan olika intressenter och delkulturer utgör en anledning till att de befinner sig i ett emotionellt spänningsfält. Konturerna av ett genuskontrakt urskiljs, där kulturella föreställningar om kvinnor och män blir tydliga, och som rektorerna har att förhålla sig till. Studien belyser hur en riktig rektor (för att anspela på titeln till avhandlingen) konstrueras i samspelet mellan många olika aktörer.” Hur konstrueras en rektor!? Verkligen ett avhandlingsämne i tiden. Är det bara jag som inbillar mig att halva befolkningen är satt att övervaka vad den andra gör på DDR-manér och att det tycks finnas en stark koppling mellan övervakningsindustrin och genusindustrin? Jag skulle gärna se att regeringen tillsatte en utredning om vad utredarna egentligen utreder (tex med titeln ”Vad gör utredarna hela dagarna?”) och jag är beredd att leda denna meta-utredning så att vi kan få ordning på saker och ting snarast.

The SOU generator

Nyligen kom som bekant de statliga utredningarna SOU 2010:10 samt SOU 2010:33 där man granskade läromedlen i historia respektive samhällskunskap ur ett genusperspektiv. I dessa avancerade uppdrag, utförda av en professor från Örebro, ingick att räkna och jämföra antalet kvinnor och män i text samt på bilderna. Detta skulle, om det inte vore för den höga arbetslösheten, kunna automatiseras genom att en nybörjarstudent på KTH under sin lunchrast skriver ett program genom vilket man kör läroböckerna. Slutsatserna kan också förprogrammeras och hämtas automatiskt efterhand, eller genereras ur en kompott med genusrappakalja så att det låter politiskt korrekt, kanske en student i lingvistik med inriktning på syntax kan hjälpa till här om man vill kunna producera nytt originellt svammel, men annars finns det redan gott om standardfraser man kan mata in manuellt och använda sig av. Men givetvis vore det rent strategiskt en fördel om det kunde produceras svammel som inte går att tolka av en normal människa, eftersom detta skulle föranleda en ny statlig utredning där flera tunga aktörer skulle behöva medverka. Den som inte vill tro att vissa texter som presenteras i Sverige år 2010 verkligen är skrivna av människor har kanske inte helt fel, flera av mina bloggläsare har sedan länge insett att många statliga utredare förmodligen hämtar automat-genererade artiklar från The Postmodernism Generator (klicka på F5 för att generera en ny artikel).

Så här skriver man i Brännpunktsartikeln (som jag blev uppmärksammad på via Camilla Lindbergs blogg) om den aktuella utredningen som heter ”Fysik utan dragningskraft”:

En kvinnlig fysiker

”I ett vanligt läromedel i fysik för grundskolan finns 14 bilder på personer som utför tekniska arbetsuppgifter. Samtliga dessa personer är män. I samma bok finns 16 bilder på personer som associeras till vetenskap. 14 av dessa är män. Skolinspektionen lägger i dag fram en granskning av undervisningen i fysik i grundskolan… Det är förvånande att år 2010, i ett läromedel, finna en så stor obalans mellan könen när det gäller att i bild beskriva mäns och kvinnors roller inom ett viktigt samhällsområde. Mot bakgrund av att många elever i grundskolan dessutom tycker att fysik är svårt och tråkigt är det ytterst beklagligt att läromedelsförlagen inte tar uppgiften att engagera alla elever med större seriositet.”

Menar utredarna allvar? Ska en jämn könsbalans vad avser bilderna i boken vara avgörande för att engagera eleverna och få dem intresserade av fysikämnet? Eftersom detta nämns i både rubrik och inledning kan man tro att denna brist är den mest relevanta man funnit. Visst skulle det vara bra att lägga in bilder på kvinnliga fysiker i högre utsträckning om fördelningen är så ojämn som anges, men att det skulle ha ett avgörande inflytande på (de kvinnliga) elevernas intresse för fysik är tveksamt. Då kan en kvinnlig fysiklärare spela en större roll, men störst roll spelar nog lärarens (oavsett kön) egen entusiasm, kunskaper och sätt att framställa ämnet. Att många elever tycker att ”fysik är svårt och tråkigt” kan hänga ihop med att ett svårt ämne som man inte behärskar till slut känns tråkigt – därför är det viktigt att man satsar på att skapa en genuin förståelse för fysikämnets karaktär hos eleverna, vilket även förutsätter matematiska färdigheter, så att ämnet känns hanterbart. Detta kan inte åtgärdas med en bildanalys. Bilder i all ära men för att odla ett intresse för fysik måste man fokusera på just fysik. Sedan kan inte varje steg i lärandeprocessen vara rolig, ibland kommer belöningen senare. Det här fokuset på samtidig tillfredsställelse på alla möjliga plan är inte rimligt.

Det finns alltid en koppling till verkligheten men möjligtvis inte alltid till elevens personliga vardagssysslor. Fysik kan vara lika fascinerande ändå, kanske just därför.

”Eleverna får inte tillgång till hela det spektrum av kunskaper och färdigheter som kursplanen säger att de ska få. Både i undervisningen och i läromedlen läggs tyngdpunkten på att beskriva naturvetenskapliga resultat. Hur kunskapen kan användas hamnar i skymundan. Om det överhuvudtaget tas upp är det flyktigt, i samband med historiska tillbakablickar, som presenteras långt bak eller i tonade rutor vid sidan om. Målet i kursplanen om att åstadkomma en mer hållbar samhällsutveckling och att utveckla omsorg om natur och människor är i stort sett helt frånvarande i samtliga av de tre granskade läromedlen. Undervisningen förefaller fokusera på färdiga fakta. Indirekt förmedlar läromedlen en känsla av att här finns ingen plats för människor eller de utmaningar och problem som samhället behöver lösa. En undervisning som använder läromedel som fastnat i historiska lagar och samband utan att diskutera kunskapens användning och relatera till viktiga aktuella samhällsfrågor och även framtida sådana, kan knappast bidra till utbildningens grundläggande syften… Innehållet behöver kopplas tydligare till elevernas vardag och oftare knytas till samhällslivet och aktuella händelser… Elevernas intressen, åsikter och delaktighet behöver beaktas och ses som en tillgång i strävan efter att öka elevernas lust att lära fysik. Detsamma gäller elevernas kreativitet och nyfikenhet.”

Fokus på "färdiga fakta" och "historiska lagar" är en förutsättning för att kunna bli en kreativ forskare

Vad är det för fel med tonade rutor vid sidan om, det blir ju mer synligt än att väva in det i texten? Det viktiga är väl att läraren tar upp det. Undervisningen ”förefaller fokusera på färdiga fakta.” Är det fysiklagarna som åsyftas eller? Det är ju tragiskt att man i just fysikämnet ska behöva nämna de universella naturlagar (där en hel del kända samband för övrigt kan härledas av eleven om han/hon har någorlunda matematikkunskaper) som den moderna människan forskat fram under de senaste århundradena och som är centrala för en fysiker och dessutom kan uttryckas på ett elegant sätt med matematik. Varför ska man göra det och komplicera saker när man istället kan prata om att det är viktigt att värna om sina medmänniskor? Eller stimulera fysikintresset genom att lägga in fler bilder på kvinnor som jobbar på kärnkraftverk, istället för att ”fastna i historiska lagar”. Kanske eleverna kan få uppfinna och presentera sina egna fysiklagar, som inte är kända för fysikersamfundet ännu? Möjligheterna är oändliga om man bara har ett öppet sinne. Saken är bara att det är just ”färdiga fakta” och ”historiska lagar” som behövs för att åstadkomma en hållbar utveckling, åtminstone vad avser det tekniska. En hållbar samhällsutveckling åstadkommes enklast genom att förse eleverna med de grundläggande kunskaper som är nödvändiga för att kunna gå vidare till högre utbildning. När beslutades det att ett mål med fysikundervisningen är att utveckla omsorg om medmänniskor? Omsorgen om skoleleverna innebär att vi får en uppväxande generation som med gott självförtroende och med relevanta faktakunskaper lämnar skolan. Faktakunskaper i fysik utesluter för övrigt inte kreativitet, utan är snarare en förutsättning för den! Detta är givetvis mer uppenbart för en forskande fysiker än för en utredare på Skolinspektionen. Fysikböckerna är för övrigt fulla av konkreta tillämpningar när det kommer till problemlösning, om än inte knutna till ”aktuella händelser”. Det är svårt att få in ett helt personlighetsutvecklande program för eleven i varje fysikkapitel – ska man avdela tid till detta så måste annat nedprioriteras – varje elev har en egen vardagserfarenhet och hur ska fysikläraren kunna klämma in alla individers behov i kapitlet om värmelära? Vad menas med att beakta elevernas ”åsikter” i citatet ovan (separerat från att beakta ”intressen” dessutom) i strävan att öka lusten att lära fysik? Avses åsikten kring huruvida termodynamikens andra huvudsats är relevant för utbildningen eller inte? Man kan väl knappast avse politiska åsikter, så uttalandet måste tolkas som att eleven ska få ha en åsikt om hur utbildningen i ämnet ska gå till och läggas upp, innan han eller hon inhämtat kunskaper i ämnet! Eller hur ska man förstå detta?

”Betydelsen av kunniga och engagerade lärare för elevers lust att lära fysik är otvetydig i granskningen… Dock undervisar flera lärare i fysik trots att de saknar utbildning.”

Inger Enkvist är professor i spanska och en flitig skoldebattör

En viktig poäng, kunniga och engagerade lärare. Och det är oroande är dock att lärare som saknar utbildning undervisar i fysik. Grunden för detta står bla att finna i SOU 1999:63 ”Att lära och leda. En lärarutbildning för samverkan och utveckling” vars förslag radades upp i en proposition som röstades igenom kort därefter och realiserades 2001, för mer info se ”Skolan – ett svenskt högriskprojekt” av Inger Enkvist. Enligt Enkvist talas det i utredningen om att utbilda ”flexibla” lärare som blir ”behöriga att arbeta i de flesta undervisningssammanhang”och i utredningen konstateras: ”När samhället nu omvandlas i en allt snabbare takt kan vi idag ännu mindre än tidigare peka ut vilka kunskaper som kommer att vara relevanta när dagens elever kliver ut i morgondagens samhälle”. Poängen är visst att man ska ”lära sig att lära” men detta kan man inte göra utan att först inhämta äldre kunskaper, eller ska varje generation uppfinna hjulet på nytt?  Som Enkvist påpekar: ”Att forskarna utvecklar ämnena påverkar inte skolutbildningens grunder, eftersom skolutbildning behövs för att förstå vad forskarna upptäckt.”

Det kan behövas bredvid-läsnings-litteratur i skolan

Vi minns ju den förra artikeln om genus och kritiken av fysikböcker som uppmärksammades på Newsmill av en matematiker och en fysiker (jag bloggade om detta här och här) Kritikerna har inte helt fel i att skollitteraturen delvis är skriven på ett ointressant sätt, jag själv fick knappast upp ögonen på matematik och fysik via den, utan snarare blev jag inspirerad av populärvetenskapliga böcker – det var så jag också förstod att skolmatematiken och skolfysiken utgjorde viktiga verktyg. Så när man har åtgärdat genusproblemet med bilderna föreslår jag en komplettering av befintlig litteratur med några inspirerande populärvetenskapliga böcker, tex den teoretiske fysikern Paul Davies böcker varav flera finns på svenska, eller den världsberömde kosmologen Steven Hawkings och gärna matematikern Ian Stewarts böcker. För att förstå att vetenskapliga framsteg kräver tid och ansträngning, och samtidigt få en inblick i aktuell matematik, rekommenderar jag boken ”Fermats gåta” av Simon Singh där man kan läsa historien om hur det tog Andrew Wiles 7 år av hängivet arbete att bevisa Fermats stora sats som matematiker hade försökt bevisa under 350 år utan att lyckas. Med ”Svenska kryptobedrifter: hur Arne Beurling knäckte den tyska chiffertrafiken” kan man kombinera historieundervisningen med matematikundervisningen och så vidare. Eller så kan de som eventuellt ska skriva om kurslitteraturen i fysik låta sig inspireras av dessa.

Etnologen Jonas Frykman - också skoldebattör

Lästips från 1998: ”Han [Jonas Frykman] menar att ointresset för att läsa vidare grundläggs i den individcentrerade svenska skolan, i dess kultur och sätt att arbeta… Frykman säger: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper. Skolan koncentrerar sig på att göra individen till Någon. Dagens skola har fastnat i Den Goda Viljans Tragik. Med sin extrema individorientering låser den eleverna vid deras ursprungsidentitet.”

I en artikel skriven av etnologen Frykman, ”Fostran till hopp och leda” som återfinns i Enkvist bok ”Skolan – ett svenskt högriskprojekt” kan man läsa följande:

Frykman anser att svensk skola fastnat i den goda viljans tragik

”Thomas Ziehe är numera välkänd innehavare av Adorno-professuren i Frankfurt. Som en av de mer idérika forskarna inom fältet ungdom och postmodern barndom har han vågat fråga sig vad avritualiseringen av skolan betytt för ungas självuppfattning och identitet. De problem vi känner från Sverige med vikande intresse för framtiden, leda och vantrivsel i skolan är nämligen inte unika, även om de blivit särskilt märkbara här. Vad han hjälpt till att klargöra är det motsägelsefulla förhållandet mellan det faktum att skolorna å ena sidan blivit mer informella, att elever och lärare kommit varandra närmare och tonen blivit mänskligare  – och å andra sidan elevernas växande uppgivenhet inför sin egen förmåga. Varför blir de alla inte mer optimistiska när de bemöts som hela människor, så som avsikten var? Finns det rent av både pedagogiska och mänskliga vinster att hämta i att göra skolan till en mycket annorlunda – speciell – verklighet istället för att göra den till en mysig och mer hemlik plats där var och en ska bemötas individuellt? Det Ziehe pekar på är att barnen under skolåren – trots att de inte själva gärna vill det – vinner på att ingå i en fostrande och tydling lärlingskultur… Ziehe illustrerar med ett exempel från undervisning i dans: Jag sätter på en skiva och ber barnen dansa fritt… Utelämnade åt sin egen fantasi finner de sällan den stora variationen utan upprepning, vanan, det manierade. I stället för fritt, blir beteendet repetitivt och tråkar ut dem. För att bryta deras låsning drar jag då upp en kritcirkel runt deras vänstra fot. Och så ber jag dem dansa utan att flytta foten utanför kritstrecket. Deras rörelser blir alltså överdeterminerade – formade i relation till verkligheten utanför dem. Snart upptäcker de själva hur de tvingas hitta på helt nya steg – de uppfinner nya danssteg för att möta de hinder som har skapats åt dem… Kritcirkeln behövs för att eleverna ska komma utanför sig själva. Annars råkar de ut för vad Ziehe kallat ”en för tidig identitetsstängning”. Möter de inte en annorlunda värld som hela tiden provocerar dem tenderar de att bli självrefererande, instängda i sin egen värld… Att skolan blivit mer informell och mänsklig är i och för sig inget fel. Svårigheterna börjar när läraren tror att undervisningen skall anpassas efter det subjektiva och privata – barnet – istället för att eleven skall gå in i en kollektiv lärlingskultur.”

Jag lovar att detta är mitt sista kilometerlånga inlägg!