Skolinspektionen räknar pronomen

Hur konstrueras en rektor?

Hur konstrueras en rektor?

Den 1 juni, vilket jag först sammanblandade med 1 april, publicerades en artikel på SVD Brännpunkt med rubriken ”Nästan bara män i fysikböckerna” skriven av Ann-Marie Begler som är generaldirektör för skolinspektionen, och Josefin Brüde Sundin, utredare på Skolinspektionen, som även skrivit boken ”Vad gör rektorer hela dagarna?” : ”Den handlar inte om vad rektorer bör göra, utan om vad de faktiskt gör och hur vi skall förstå och tolka detta… Ledarskap är ingen genusneutral praktik och det vi vet om ledarskap är framförallt grundat på studier av manliga ledare.” Och i abstracten till Brüde Sundins avhandling ”En riktig rektor. Om ledarskap, genus och skolkulturer” kan man läsa: ”Den emotionella dimensionen betonas, bland annat hävdas att rektorernas position emellan olika intressenter och delkulturer utgör en anledning till att de befinner sig i ett emotionellt spänningsfält. Konturerna av ett genuskontrakt urskiljs, där kulturella föreställningar om kvinnor och män blir tydliga, och som rektorerna har att förhålla sig till. Studien belyser hur en riktig rektor (för att anspela på titeln till avhandlingen) konstrueras i samspelet mellan många olika aktörer.” Hur konstrueras en rektor!? Verkligen ett avhandlingsämne i tiden. Är det bara jag som inbillar mig att halva befolkningen är satt att övervaka vad den andra gör på DDR-manér och att det tycks finnas en stark koppling mellan övervakningsindustrin och genusindustrin? Jag skulle gärna se att regeringen tillsatte en utredning om vad utredarna egentligen utreder (tex med titeln ”Vad gör utredarna hela dagarna?”) och jag är beredd att leda denna meta-utredning så att vi kan få ordning på saker och ting snarast.

Genus

The SOU generator

Nyligen kom som bekant de statliga utredningarna SOU 2010:10 samt SOU 2010:33 där man granskade läromedlen i historia respektive samhällskunskap ur ett genusperspektiv. I dessa avancerade uppdrag, utförda av en professor från Örebro, ingick att räkna och jämföra antalet kvinnor och män i text samt på bilderna. Detta skulle, om det inte vore för den höga arbetslösheten, kunna automatiseras genom att en nybörjarstudent på KTH under sin lunchrast skriver ett program genom vilket man kör läroböckerna. Slutsatserna kan också förprogrammeras och hämtas automatiskt efterhand, eller genereras ur en kompott med genusrappakalja så att det låter politiskt korrekt, kanske en student i lingvistik med inriktning på syntax kan hjälpa till här om man vill kunna producera nytt originellt svammel, men annars finns det redan gott om standardfraser man kan mata in manuellt och använda sig av. Men givetvis vore det rent strategiskt en fördel om det kunde produceras svammel som inte går att tolka av en normal människa, eftersom detta skulle föranleda en ny statlig utredning där flera tunga aktörer skulle behöva medverka. Den som inte vill tro att vissa texter som presenteras i Sverige år 2010 verkligen är skrivna av människor har kanske inte helt fel, flera av mina bloggläsare har sedan länge insett att många statliga utredare förmodligen hämtar automat-genererade artiklar från The Postmodernism Generator (klicka på F5 för att generera en ny artikel).

Så här skriver man i Brännpunktsartikeln (som jag blev uppmärksammad på via Camilla Lindbergs blogg) om den aktuella utredningen som heter ”Fysik utan dragningskraft”:

En kvinnlig fysiker

En kvinnlig fysiker

”I ett vanligt läromedel i fysik för grundskolan finns 14 bilder på personer som utför tekniska arbetsuppgifter. Samtliga dessa personer är män. I samma bok finns 16 bilder på personer som associeras till vetenskap. 14 av dessa är män. Skolinspektionen lägger i dag fram en granskning av undervisningen i fysik i grundskolan… Det är förvånande att år 2010, i ett läromedel, finna en så stor obalans mellan könen när det gäller att i bild beskriva mäns och kvinnors roller inom ett viktigt samhällsområde. Mot bakgrund av att många elever i grundskolan dessutom tycker att fysik är svårt och tråkigt är det ytterst beklagligt att läromedelsförlagen inte tar uppgiften att engagera alla elever med större seriositet.”

Menar utredarna allvar? Ska en jämn könsbalans vad avser bilderna i boken vara avgörande för att engagera eleverna och få dem intresserade av fysikämnet? Eftersom detta nämns i både rubrik och inledning kan man tro att denna brist är den mest relevanta man funnit. Visst skulle det vara bra att lägga in bilder på kvinnliga fysiker i högre utsträckning om fördelningen är så ojämn som anges, men att det skulle ha ett avgörande inflytande på (de kvinnliga) elevernas intresse för fysik är tveksamt. Då kan en kvinnlig fysiklärare spela en större roll, men störst roll spelar nog lärarens (oavsett kön) egen entusiasm, kunskaper och sätt att framställa ämnet. Att många elever tycker att ”fysik är svårt och tråkigt” kan hänga ihop med att ett svårt ämne som man inte behärskar till slut känns tråkigt – därför är det viktigt att man satsar på att skapa en genuin förståelse för fysikämnets karaktär hos eleverna, vilket även förutsätter matematiska färdigheter, så att ämnet känns hanterbart. Detta kan inte åtgärdas med en bildanalys. Bilder i all ära men för att odla ett intresse för fysik måste man fokusera på just fysik. Sedan kan inte varje steg i lärandeprocessen vara rolig, ibland kommer belöningen senare. Det här fokuset på samtidig tillfredsställelse på alla möjliga plan är inte rimligt.

Det finns alltid en koppling till verkligheten

Det finns alltid en koppling till verkligheten men möjligtvis inte alltid till elevens personliga vardagssysslor. Fysik kan vara lika fascinerande ändå, kanske just därför.

Eleverna får inte tillgång till hela det spektrum av kunskaper och färdigheter som kursplanen säger att de ska få. Både i undervisningen och i läromedlen läggs tyngdpunkten på att beskriva naturvetenskapliga resultat. Hur kunskapen kan användas hamnar i skymundan. Om det överhuvudtaget tas upp är det flyktigt, i samband med historiska tillbakablickar, som presenteras långt bak eller i tonade rutor vid sidan om. Målet i kursplanen om att åstadkomma en mer hållbar samhällsutveckling och att utveckla omsorg om natur och människor är i stort sett helt frånvarande i samtliga av de tre granskade läromedlen. Undervisningen förefaller fokusera på färdiga fakta. Indirekt förmedlar läromedlen en känsla av att här finns ingen plats för människor eller de utmaningar och problem som samhället behöver lösa. En undervisning som använder läromedel som fastnat i historiska lagar och samband utan att diskutera kunskapens användning och relatera till viktiga aktuella samhällsfrågor och även framtida sådana, kan knappast bidra till utbildningens grundläggande syften… Innehållet behöver kopplas tydligare till elevernas vardag och oftare knytas till samhällslivet och aktuella händelser… Elevernas intressen, åsikter och delaktighet behöver beaktas och ses som en tillgång i strävan efter att öka elevernas lust att lära fysik. Detsamma gäller elevernas kreativitet och nyfikenhet.”

Formel

Fokus på "färdiga fakta" och "historiska lagar" är en förutsättning för att kunna bli en kreativ forskare

Vad är det för fel med tonade rutor vid sidan om, det blir ju mer synligt än att väva in det i texten? Det viktiga är väl att läraren tar upp det. Undervisningen ”förefaller fokusera på färdiga fakta.” Är det fysiklagarna som åsyftas eller? Det är ju tragiskt att man i just fysikämnet ska behöva nämna de universella naturlagar (där en hel del kända samband för övrigt kan härledas av eleven om han/hon har någorlunda matematikkunskaper) som den moderna människan forskat fram under de senaste århundradena och som är centrala för en fysiker och dessutom kan uttryckas på ett elegant sätt med matematik. Varför ska man göra det och komplicera saker när man istället kan prata om att det är viktigt att värna om sina medmänniskor? Eller stimulera fysikintresset genom att lägga in fler bilder på kvinnor som jobbar på kärnkraftverk, istället för att ”fastna i historiska lagar”. Kanske eleverna kan få uppfinna och presentera sina egna fysiklagar, som inte är kända för fysikersamfundet ännu? Möjligheterna är oändliga om man bara har ett öppet sinne. Saken är bara att det är just ”färdiga fakta” och ”historiska lagar” som behövs för att åstadkomma en hållbar utveckling, åtminstone vad avser det tekniska. En hållbar samhällsutveckling åstadkommes enklast genom att förse eleverna med de grundläggande kunskaper som är nödvändiga för att kunna gå vidare till högre utbildning. När beslutades det att ett mål med fysikundervisningen är att utveckla omsorg om medmänniskor? Omsorgen om skoleleverna innebär att vi får en uppväxande generation som med gott självförtroende och med relevanta faktakunskaper lämnar skolan. Faktakunskaper i fysik utesluter för övrigt inte kreativitet, utan är snarare en förutsättning för den! Detta är givetvis mer uppenbart för en forskande fysiker än för en utredare på Skolinspektionen. Fysikböckerna är för övrigt fulla av konkreta tillämpningar när det kommer till problemlösning, om än inte knutna till ”aktuella händelser”. Det är svårt att få in ett helt personlighetsutvecklande program för eleven i varje fysikkapitel – ska man avdela tid till detta så måste annat nedprioriteras – varje elev har en egen vardagserfarenhet och hur ska fysikläraren kunna klämma in alla individers behov i kapitlet om värmelära? Vad menas med att beakta elevernas ”åsikter” i citatet ovan (separerat från att beakta ”intressen” dessutom) i strävan att öka lusten att lära fysik? Avses åsikten kring huruvida termodynamikens andra huvudsats är relevant för utbildningen eller inte? Man kan väl knappast avse politiska åsikter, så uttalandet måste tolkas som att eleven ska få ha en åsikt om hur utbildningen i ämnet ska gå till och läggas upp, innan han eller hon inhämtat kunskaper i ämnet! Eller hur ska man förstå detta?

”Betydelsen av kunniga och engagerade lärare för elevers lust att lära fysik är otvetydig i granskningen… Dock undervisar flera lärare i fysik trots att de saknar utbildning.”

Inger Enkvist är professor i spanska och en flitig skoldebattör

Inger Enkvist är professor i spanska och en flitig skoldebattör

En viktig poäng, kunniga och engagerade lärare. Och det är oroande är dock att lärare som saknar utbildning undervisar i fysik. Grunden för detta står bla att finna i SOU 1999:63 ”Att lära och leda. En lärarutbildning för samverkan och utveckling” vars förslag radades upp i en proposition som röstades igenom kort därefter och realiserades 2001, för mer info se ”Skolan – ett svenskt högriskprojekt” av Inger Enkvist. Enligt Enkvist talas det i utredningen om att utbilda ”flexibla” lärare som blir ”behöriga att arbeta i de flesta undervisningssammanhang”och i utredningen konstateras: ”När samhället nu omvandlas i en allt snabbare takt kan vi idag ännu mindre än tidigare peka ut vilka kunskaper som kommer att vara relevanta när dagens elever kliver ut i morgondagens samhälle”. Poängen är visst att man ska ”lära sig att lära” men detta kan man inte göra utan att först inhämta äldre kunskaper, eller ska varje generation uppfinna hjulet på nytt?  Som Enkvist påpekar: ”Att forskarna utvecklar ämnena påverkar inte skolutbildningens grunder, eftersom skolutbildning behövs för att förstå vad forskarna upptäckt.”

Det kan behövas bredvidläsningslitteratur i skolan

Det kan behövas bredvid-läsnings-litteratur i skolan

Vi minns ju den förra artikeln om genus och kritiken av fysikböcker som uppmärksammades på Newsmill av en matematiker och en fysiker (jag bloggade om detta här och här) Kritikerna har inte helt fel i att skollitteraturen delvis är skriven på ett ointressant sätt, jag själv fick knappast upp ögonen på matematik och fysik via den, utan snarare blev jag inspirerad av populärvetenskapliga böcker – det var så jag också förstod att skolmatematiken och skolfysiken utgjorde viktiga verktyg. Så när man har åtgärdat genusproblemet med bilderna föreslår jag en komplettering av befintlig litteratur med några inspirerande populärvetenskapliga böcker, tex den teoretiske fysikern Paul Davies böcker varav flera finns på svenska, eller den världsberömde kosmologen Steven Hawkings och gärna matematikern Ian Stewarts böcker. För att förstå att vetenskapliga framsteg kräver tid och ansträngning, och samtidigt få en inblick i aktuell matematik, rekommenderar jag boken ”Fermats gåta” av Simon Singh där man kan läsa historien om hur det tog Andrew Wiles 7 år av hängivet arbete att bevisa Fermats stora sats som matematiker hade försökt bevisa under 350 år utan att lyckas. Med ”Svenska kryptobedrifter: hur Arne Beurling knäckte den tyska chiffertrafiken” kan man kombinera historieundervisningen med matematikundervisningen och så vidare. Eller så kan de som eventuellt ska skriva om kurslitteraturen i fysik låta sig inspireras av dessa.

Etnologen Jonas Frykman - också skoldebattör

Etnologen Jonas Frykman - också skoldebattör

Lästips från 1998: ”Han [Jonas Frykman] menar att ointresset för att läsa vidare grundläggs i den individcentrerade svenska skolan, i dess kultur och sätt att arbeta… Frykman säger: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper. Skolan koncentrerar sig på att göra individen till Någon. Dagens skola har fastnat i Den Goda Viljans Tragik. Med sin extrema individorientering låser den eleverna vid deras ursprungsidentitet.”

I en artikel skriven av etnologen Frykman, ”Fostran till hopp och leda” som återfinns i Enkvist bok ”Skolan – ett svenskt högriskprojekt” kan man läsa följande:

Fostran eller fakta?

Frykman anser att svensk skola fastnat i den goda viljans tragik

”Thomas Ziehe är numera välkänd innehavare av Adorno-professuren i Frankfurt. Som en av de mer idérika forskarna inom fältet ungdom och postmodern barndom har han vågat fråga sig vad avritualiseringen av skolan betytt för ungas självuppfattning och identitet. De problem vi känner från Sverige med vikande intresse för framtiden, leda och vantrivsel i skolan är nämligen inte unika, även om de blivit särskilt märkbara här. Vad han hjälpt till att klargöra är det motsägelsefulla förhållandet mellan det faktum att skolorna å ena sidan blivit mer informella, att elever och lärare kommit varandra närmare och tonen blivit mänskligare  – och å andra sidan elevernas växande uppgivenhet inför sin egen förmåga. Varför blir de alla inte mer optimistiska när de bemöts som hela människor, så som avsikten var? Finns det rent av både pedagogiska och mänskliga vinster att hämta i att göra skolan till en mycket annorlunda – speciell – verklighet istället för att göra den till en mysig och mer hemlik plats där var och en ska bemötas individuellt? Det Ziehe pekar på är att barnen under skolåren – trots att de inte själva gärna vill det – vinner på att ingå i en fostrande och tydling lärlingskultur… Ziehe illustrerar med ett exempel från undervisning i dans: Jag sätter på en skiva och ber barnen dansa fritt… Utelämnade åt sin egen fantasi finner de sällan den stora variationen utan upprepning, vanan, det manierade. I stället för fritt, blir beteendet repetitivt och tråkar ut dem. För att bryta deras låsning drar jag då upp en kritcirkel runt deras vänstra fot. Och så ber jag dem dansa utan att flytta foten utanför kritstrecket. Deras rörelser blir alltså överdeterminerade – formade i relation till verkligheten utanför dem. Snart upptäcker de själva hur de tvingas hitta på helt nya steg – de uppfinner nya danssteg för att möta de hinder som har skapats åt dem… Kritcirkeln behövs för att eleverna ska komma utanför sig själva. Annars råkar de ut för vad Ziehe kallat ”en för tidig identitetsstängning”. Möter de inte en annorlunda värld som hela tiden provocerar dem tenderar de att bli självrefererande, instängda i sin egen värld… Att skolan blivit mer informell och mänsklig är i och för sig inget fel. Svårigheterna börjar när läraren tror att undervisningen skall anpassas efter det subjektiva och privata – barnet – istället för att eleven skall gå in i en kollektiv lärlingskultur.”

Jag lovar att detta är mitt sista kilometerlånga inlägg!

44 kommentarer till Skolinspektionen räknar pronomen

  1. Matte Matik skriver:

    Snyggt Tanja! Jag skrev en snutt om fysikutredningen igår, men går inte alls på djupet: http://mattematiksblogg.blogspot.com/2010/06/fler-kvinnor-i-fysikbockerna.html

    Det är tragiskt att Skolinspektionen tillsätter utredningar som man i princip vet resultatet av på förhand, när din obetalda utredning är bra mycket bättre. Det hjälper inte med fler bilder på kvinnor, det är en nonsensfråga i sammanhanget. Politikerna bör försöka höja statusen på de naturvetenskapliga ämnena, ja utbildning överhuvudtaget – för alla elever – inte hålla på med såna här ”unkna” pseudoutredningar.

  2. Matte Matik skriver:

    Förtydligande: Lägg för all del in fler bilder på kvinnor i fysikböckerna för min del. Jag menar bara att jag tror att det i sammanhanget är oviktigt jämfört med andra frågor.

  3. Ya Krivetko skriver:

    Det är tragiskt att Sverige kastar bort mycket pengar på sådana ”utredningar”. Och jag förstår inte varför Alliansen inte satte stopp på detta. Verkligen tragiskt.

  4. Lars Östh skriver:

    Snälla Tanja, lova att det blir fler km-långa underhållande blogginlägg, det är veckans bästa e-postläsning tycker jag.

  5. Tanja Bergkvist skriver:

    Matte Matik, instämmer, att fixa till bilderna är ok men det är inte där huvudproblemet ligger, men är man inte beredd att ompröva målen i läroplanen eller analysera miljön i skolan så finns det väl inte mycket mer att leta efter än genusstrukturer i en kaffekopp i fikarummet, eller på bilderna, som i det här fallet.

    Ya Krivetko, och inte bara att pengar går till utredningarna utan också att man aldrig gör en ordentlig förutsättnigslös analys så att man kan åtgärda problemen och göra något verkligt konstruktivt, hur många utredningar kring skolväsendet, ungas psykiska hälsa, sjunkande skolresultat med mera har inte producerats de senaste decennierna samtidigt som allt har fortsatt i en nedåtgående spiral. De5t borde ringa en klocka snart…

    Lars, tack! Fast jag måste börja korta ner inläggen, men hur gör man när man måste citera så mycket vansinne och sedan kommentera det? Jag borde kanske skickat mina kommentarer till SVD när jag tänker efter, fast i bloggen kan man ju lägga ut en massa roliga bilder🙂.

  6. Lennart skriver:

    Applåder! Inger Enekvist har skrivit flera böcker om skolan, men verkar som om hon ignoreras av media, för det är sällan som hennes skrifter benämns.
    Tanja – du är bäst.
    Thomas Ziehe – Kan du rekommendera några böcker

  7. Tanja Bergkvist skriver:

    Är det bara jag som tycker att typsnittet ändrats på alla blogginlägg eller har jag kommit åt någon knapp på datorn?

  8. Leif skriver:

    Granskarna granskade – om ordet ”man” i en genuskontext

    Professorerna Ohlander och Witt-Brattström har i en epokgörande utredning, SOU 2010:10, övertygande visat hur självskadebeteendet hos unga flickor påverkas av dominansen av mansnamn i läroböcker i historia. Men hur förhåller de sig själva till alla patriarkala restprodukter som fortfarande skräpar i vårt språk? Denna tanke uppstod hos mig efter att jag i Ohlanders och Witt-Brattströms text undersökt den eventuella förekomsten av det indefinita pronomenet ”man”. Dessvärre besannades mina farhågor vid denna granskning. Pronomenet förekommer hela 66 gånger i SOU 2010:10, något som naturligtvis är ägnat att ytterligare förvärra unga flickors redan i dag utsatta situation. Det förvånar mig att Ohlander och Witt-Brattström inte insett denna förutsägbara komplikation i den text de sammanställt. De, om några, borde vara medvetna om könsmaktsordningens ”fällor”. Jag citerar ett förödande tvetydigt exempel, ”Tvärtemot vad MAN kunde vänta sig minskar antalet KVINNOR som nämns i texterna ju längre fram MAN kommer i tiden.(mina versaler)” och återkommer till hur Ohlander och Witt-Brattström alternativt kunde ha utformat sin mening längre fram.

    Erik Wellander exemplifierar i sitt normerande verk Riktig svenska ”man” på bl a följande sätt:
    ”När man ser denna iver, har man svårt att undertrycka ett leende.”
    Länge har detta pronomen ansetts könsneutralt.
    Språkforskaren Hans Karlgren konstaterar med ett exempel:
    ”Man har så kort stubin när man har mens” – så kan unga tjejer på dagens språk uttrycka en gammal kvinnlig erfarenhet.”
    Numera vet vi förstås, tack vare omfattande forskning, bättre.
    Karlgren har ägnat denna och andra närstående frågor uppmärksamhet i en artikel i Svenska Dagbladet 28 augusti 1994 ”Han, hon, hen och he”. Han diskuterar hur ordet ”han” ibland, på gängse könsmaktsordningsvis, är synonymt med både han och hon och konstaterar att det finns ett bättre ord: ”Ordet är hen. Inte därför att han/hon råkar heta hän på finska utan därför att det passar in i det svenska mönstret: en pendang till den och samtidigt en medlem av en familj av h-ord som pekar på person. Reformen innebär att vi gör om samma manöver som när vi för ett par århundraden sedan införde den för att slippa att säga han eller hon om själlösa ting som inte var neutra. När vi ändå håller på kan vi införa he som pronomen med syftning på flera personer.”
    ”Man” kan på motsvarande sätt ersättas med ”en”, vilket skulle göra Wellanders exempel till:
    ”När en ser denna iver, har en svårt att undertrycka ett leende.”
    Jag kan inte undgå att i detta sammanhang göra reflexionen att vissa dialekter, t ex småländskan, har nått långt i ett genusmedvetet ”befrielsearbete”:
    ”En har la inte hört på maken!” kan en smålänning utbrista när hen(1) kommenterar något som på ett eller annat sätt är uppseendeväckande. En bör förstås påpeka att detta uttryck då och då bör varieras med ”En har la inte hört på makan!” eller, hellre, helt ersättas med ”En har la inte hört på hem!”
    Exemplet från Ohlanders och Witt-Brattströms text borde därmed i stället ha varit ”Tvärtemot vad en kunde vänta sig minskar antalet kvinnor som nämns i texterna ju längre fram en kommer i tiden.”
    Det är lätt att hamna i genusfällan, vilket också tydligt illustreras i Ohlanders och Witt-Brattströms text! Gör om och gör rätt! Hur detta lätt kan låta sig göras redovisar jag i min artikel Hög tid för SprJamDel.

    (1) Jag använder här och fortsättningsvis könsneutrala pronomen

  9. Leif skriver:

    Hög tid för SprJamDel!

    Jag föreslår att regeringen snarast tillsätter en delegation, Språkjämställdhetsdelegationen, i fortsättningen förkortad till SprJamDel, för att ta ett samlat grepp på den svåra problematik jag belyste i min artikel Granskarna granskade – om ordet ”man” i en genuskontext.
    Viktiga uppgifter (här enbart presenterade i skissform) för delegationen bör vara:

    En granskning av vårt språk ur jämställdhetssynpunkt. Det finns en mängd ord som i olika styrkegrad definierar sig som manliga; för att bara nämna några exempel: uppMANa, MANometer, samMANställa, MANuskript, tillsamMANs och beMANna (versalerna för tydlighetens skull). Det är lätt att se att några av dessa ord har en högre grad av, kan en(1) säga, manlighet än de andra: samMANställa, tillsamMANs och kanske framför allt beMANna. SprJamDel ska granska vårt ordförråd ur jämställdhetssynvinkel genom att i ett första steg upprätta en lista med ord som har en tydlig maskulin prägel. I nästa steg ska delegationen föreslå nya könsneutrala ord att ersätta de maskulint präglade orden med. Bemanna kan t ex då, helt naturligt, bli beenna. Om ord av olika skäl, t ex grammatiska eller ortografiska komplikationer, inte kan ”avkönas” bör deras MANlighetsgrad definieras så att de kan underkastas en analys enligt nedan.

    SprJamDel ska utarbeta förslag till mätmetoder där en kan granska texter ur jämställdhetssynpunkt. Ett genusneutralitetsindex i analogi med läsbarhetsindex, LIX, konstrueras. Läsbarhetsindex introducerades av pedagogen Carl-Hugo Björnsson som ett mått på hur avancerad (svårläst) en text är. Genusneutralitetsindex, GENNIX, ska användas som ett märkningssystem för alla framtida läromedel. En kan redan i ett inledande skede se att ett i alla avseenden genusneutralt språk av bl a historiska skäl knappast kan uppnås. Av denna anledning behövs GENNIX. Jag behöver knappast påpeka att framtagandet av GENNIX är ett arbete som omfattar en mängd specialiteter; språkvetare, genusvetare, statistiker, datavetare etc. Det vore självfallet mycket önskvärt om detta arbete utmynnar i en möjlighet att helt maskinellt undersöka och GENNIX-bedöma kommande lärobokstexter. Med datateknik torde detta vara möjligt att genomföra. Självfallet ska också Ohlanders och Witt-Brattströms (trots vissa brister enligt min undersökning Granskarna granskade – om ordet ”man” i en genuskontext) epokgörande vetenskapliga arbete inarbetas i detta nya uppdrag. Förekomsten av mans- resp kvinnonamn vägs också in i GENNIX. Så småningom bör också all bredvidläsningslitteratur i skolan, t ex skönlitteratur, GENNIX-märkas för att underlätta lärarnas arbete. Huruvida skönlitteratur som används i skolan bör ”GENNIX-modifieras” eller ej måste vara en fråga för litteratur- och genusvetare att diskutera i samverkan med Skolverket. Lärarna bör dessutom GENNIX-utbildas så att de själva enkelt kan kontrollera de olika texter de skriver för elevernas räkning. I ett senare skede kan kanske också lärarna pröva sitt tal mot GENNIX. Tekniken går framåt!

    På sin hemsida, http://www.jamstalldhetiskolan.se, presenterar DEJA, Delegationen för jämställdhet i skolan sitt arbete. Under flikarna Uppdraget, Dagsläget och Verktygen ges en presentation. Under Dagsläget konstaterar en att pojkar presterar dåligt och tar ”stor plats” medan flickor presterar bättre men mår dåligt. Glädjande nog kan en vid läsning av DEJAs text konstatera att en lever som en lär: ordet flicka är lika frekvent som ordet pojke – båda förekommer sju gånger. Likaså har en helt avhållit sig från att använda ordet ”man”, liksom också ord som innehåller morfemet ”man” i den korta texten. Föredömligt!
    Under fliken Verktygen återfinns denna korta text: ”DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan har till uppgift att föreslå åtgärder som syftar till att främja jämställdheten i skolan. Vi kommer under vårt arbete att sammanställa olika metoder som kan leda till en mer jämställd skola. Tips och idéer kommer att publiceras löpande här.”. Utrymmet därunder är sedan tomt, vilket förstås är en besvikelse. Min förhoppning är att detta mitt förslag ska bli en vitamininjektion och därigenom också föra DEJAs arbete framåt.

    (1) Jag använder genomgående det könsneutala ”en” i stället för ”man”

  10. QED skriver:

    ”Tidiga betyg gynnar svaga elever”

    ”– Till skillnad från vad som ofta hävdats i debatten gynnar betygsfrihet inte de svagaste grupperna. Tvärtom verkar barn som klarar sig sämre i skolan och som som kommer från studieovana hem att ha gynnats av tidiga betyg, säger forskaren Anna Sjögren vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, ifau, i Uppsala.”

    http://www.unt.se/uppsala/tidiga-betyg-gynnar-svaga-elever-968370.aspx

  11. Matte Matik skriver:

    Leif: Kräv genuspengar för att undersöka om smålänningarna är mer jämställda än resten av landet, pga det föredömliga sättet att använda sig av ”en” istället för ”man”.

    Själv tycker jag att ”hen” är på tok för likt ”henne”. Jag tycker man borde byta ”hen” mot ”hön” eller något mer genusneutralt. Dessutom skulle jag vilja se en studie på hur män påverkas av att benämnas ”honom” – det är ju en ihopskrivning av ”hon-om”.

  12. Stefan skriver:

    http://www.google.se/images?q=hen

    Ett passande begrepp för hönshjärnor. För min del får de gärna ersätta man med höns, eftersom det beskriver dem alldeles utmärkt, samtidigt som de då kan kackla för sig själva men inte oss andra🙂

  13. Ya Krivetko skriver:

    Angåede UNTs artikel från QEDs kommentar. Jag var faktiskt överraskad när jag läste titeln ”Betyg i unga år gynnar majoritet av eleverna” på första sidan, men senare ändrades det till ”Betyg i tidig ålder gynnar flickorna”. Jag kan inte låta bli att dra en parallell med ”Alice i wonderland” där man diskuterade att ett namn är en sak och hur namnet hetter är en hellt annan sak osv.

    Och, Tanja. Jag tycker att det är tragiskt att man inte vill inse vad nedgången i skolan beror på, utan försöker att låtsas att man studerar problemet genom sådana ”utredningar”. Dessa ”utredningar” har bara en avsik: att distrahera folkets uppmärksamhet från själva problemet. Man gör en ”Wag the dog” hellt enkelt.

  14. Olaus Petri skriver:

    Övervakningssamhället och moderna metoder i ”kvalitativa studier” går kanske hand i hand? När jag för drygt tio år sedan arbetade på Handels var ”skuggning” på modet och trenden verkar ha hållit i sig. Givetvis har metoden letat sig in i ”klassrummet” och i den pedagogiska vapenarselnalen:

    https://www.abo.fi/personal/skuggning

    Att metoden är bra betvivlar jag inte, bara den används förutsättningslöst och inte blandas med ideologiska och politiska perspektiv. Men redan där blir det ju knas, då inte minst pedogojikämnet är kraftig belastat av bägge delar. Kanske skulle den nattstånde brottsbekämparen Svarta Skuggan (tyvärr inte kvinna) behöva göra en insats och rensa ut bland ogräset:

    http://seriewikin.serieframjandet.se/index.php/The_Shadow

    Hans bevingade ord ”Fruits of Crime taste bitterly”, som levereras efter avklarad rättskipning, skulle onekligen behöva eka länge i lärarlågskolans korridorer. Där finns ju en enorm mängd kunskapsfientlig undervegitation som skulle må bra av att beskäras duktigt, helst av Caligula.

    Den som har lust och ork tycker jag kan roa sig med att be en pedagog (från lärarlågskolan) att plocka fram studier som bekräftar att skolan av igår var sämre än den som är idag. Jag kan lova att dig att referenser bara levererar ”bevis” i form av ideologiska axiom.🙂

  15. Olaus Petri skriver:

    Lite errata till Leif.

    1. Det var inte SOU 2010:10 utan SOU 2010:2012😉

    2. Det var inte 66 pronomen utan 666.😉

    Angående ‘han’, ‘hon’, ‘hån’ etc, så vill jag gärna påminna om historieämnets försök att bryta med det heteronormativa och priapistiska arvet. Det föreslogs från klokt intersexuellt håll att ‘history’ var alltför maskulint konnoterat varför ‘herstory’ var att föredra.

    Lärda och inskräkta män föreslog då ‘hystery’, varpå det könsfilologiska intresset sjönk betänkligt. :-8

  16. QED skriver:

    Insändare i UNT av Jan-Olof Hellsten (skolforskaren?)

    http://www.unt.se/debatt/vilks-visar-att-den-vite-mannen-har-ratt-969035.aspx

  17. Patrick skriver:

    ”Man kan väl knappast avse politiska åsikter, så uttalandet måste tolkas som att eleven ska få ha en åsikt om hur utbildningen i ämnet ska gå till och läggas upp, innan han eller hon inhämtat kunskaper i ämnet!”

    Tanja, du skrev detta med mycket ironi, antar jag. Du vet att allt är politiskt enligt genusflummarna.

  18. Komplex skriver:

    ”En undervisning som använder läromedel som fastnat i historiska lagar och samband utan att diskutera kunskapens användning och relatera till viktiga aktuella samhällsfrågor och även framtida sådana”

    Den dag fysiken anpassar sig till samhällsdebatten kan vi lägga ner fysikinstitutionerna och fysikforskningen. Det som efterfrågas är ju inget annat än ren Lysenkoism!!!

    Mig veterligen är lagarna inte historiska – de är tidlösa (dess form har alltid anpassats till sin tids matematiska skrivsätt. Newtons och Keplers lagar är med andra ord annorlunda till form än de var när de skapades, men inte till innehåll). Gymnasie-elever ska enligt dagens läroplan tvingas att verifiera somliga lagar genom laborationer. Snacka om dagsfärska sanningar. Tvärtom kan man faktiskt efterlysa att samhällsdebatten borde anpassa sig till fysiken. Men det är väl för mycket begärt.

    Det är väl bara en tidsfråga innan den första genusfysikern i Lund bevisar att gravitationens lagar, relativitets-teorin och kvantmekaniken är strukturellt överordnade radioaktiviteten.

  19. Erik skriver:

    Leif m.fl:

    ”Beträffande användningen av ordet ”hen” så blir den uppenbara associationen via Sveriges tvåspråkighet just att personen beskriver sig som ett fjäderfä precis som Lisa Magnusson skriver i Aftonbladet.”

    http://aktivarum.wordpress.com/2010/01/24/man-kvinna-eller-hona/

    För den som vill se lite RIKTIG språkforskning kommer snart länk upp på Aktivarum

  20. Info skriver:

    KANSKE PÅ SIN PLATS

    att påminna om den ”gamla” skolans finmaskiga, målrelaterade betygsskala. Tillämpad såväl i folkskolan som i realskolan och gymnasiet.

    A (laudatur, berömlig)
    a+, a (med utmärkt beröm godkänd), a-
    AB+, AB (med beröm godkänd), AB-
    Ba+, Ba (inte utan beröm godkänd), Ba-
    B+, B (godkänd), B-, B?
    BC, C

    Betyg gavs i folkskolan redan fr.o.m. klass (årskurs) ett men de första åren endast på en låg nivå (på sin höjd gavs Ba). Ingen liten nybörjare svimmade på den tiden av att avslutningsdagen få gå fram till fröken och hämta sitt förödande, exkluderande, objektifierande osv. betyg. Tvärtom, betygsformuläret utdelades alltid under viss högtidlighet.

    Allt detta ändrades under 1960-talet. Studentexamen avskaffades 1968. Därefter har ingen ”tagit studenten”. Man har bara slutat skolan. Fortfarande lever drömmen om den fullständigt krav- och betyglösa skolan kvar i breda, politiska kretsar, framförallt inom vänstern och socialdemokraterna.

  21. […] bli en politisk lekstuga bedömd rent symboliskt. Ann Sofie Ohlander är av exakt samma åsikt. Som Tanja Bergkvist påtalar har detta yttrat sig i två statliga utredningar som utreder jämställdhet i Historia och […]

  22. Lennart W skriver:

    ”Jag lovar att detta är mitt sista kilometerlånga inlägg!”

    Säger som till mina ungar: Har jag inte sagt en miljon gånger att man inte ska överdriva så förbannat? På min skärm är det bara ca 2 m långt.

    /Petimeter som *mätt*

  23. Lennart W skriver:

    Ang. själva sakfrågan, är jag kanske lite fundersam på om inte det här med bilder och pronomen ändå har en viss betydelse. Inte en helt avgörande sådan, men alltså en viss. Konstaterar t.ex. att min dotter bläddrar fram till sportsidorna i tidningen i första hand när det är kvinnor som stått för bragderna. Så länge inte fysikämnet i sig ändras på det sätt som Moira von Wright var inne på, kan de nog iaf kosta på sig att ha lite fler ”hon” i räkneexemplen, och kanske även passa på – när det är lämpligt och relevant – att lyfta fram kvinnliga fysiker lite extra, bland alla gubbar man ju inte kan föregå.

    Hur många vet t.ex. att det var en kvinna, Liese Meitner, som var den första som insåg att uranatomer kan klyvas och därmed avge en massa energi? Det var inte hennes eget experiment, men det var hon som förstod vad som hade hänt. Att hon gjorde det i Sverige som judisk flykting från Hitlertyskland gör det inte mindre intressant för svenska elever. Har ju haft en viss betydelse om man säger så.

  24. Lennart W skriver:

    Olaus Petri, om ”history” osv.
    Tack för dagens garv! 😀

  25. Erik skriver:

    Lennart W:

    Om det bara hade varit på skämt också, men Christina Hoff Sommers berättade att det där faktiskt var på riktigt under sin föreläsning om boken ”Who stole feminism” (inte säker på att det är rätt länk men övriga delar lätta att hitta)

  26. Info skriver:

    LENNART W., HERR IOFS OCH IAF

    Du brukar ibland anmärka på mig iofs/iaf för att inte vara tillräckligt politiskt korrekt i det ena eller det andra avseendet. Nu ska jag inte anmärka på dig tillbaks, men jag ber dig bara iofs/iaf förklara vad du i ditt inlägg 2.22 em. menar med att å ena sidan tala så vördnadsfullt om ”kvinnor” (särskilt judiska) som gjort bragder, å andra sidan så föraktfullt om ”gubbar”, som det i fysikerkretsar finns för många av.

    Borde du inte i konsekvensens namn ha skrivit ”kärringar”? – Om du säger, att du företräder Feministiskt initiativ, så förstår jag dig.

    ”bland alla gubbar man inte kan föregå.” Menar du möjligen iofs/iaf FÖRBIGÅ?

  27. Lennart W skriver:

    Riktigt Info. Det skulle ha varit ”förbigå”. Misstog mig nog på ordet just då när jag skrev det, men noterade misstaget efter att det väl tryckts iväg. Funderade en liten stund på om det var värt ett extra litet inlägg med en rättelse, men gissade, korrekt, att t.ex. du nog skulle förstå ändå. Funderade också en stund på betydelsen av meningen som den faktiskt stod, och kom fram till att det iaf inte var fel rent faktamässigt. Är ju liksom för sent nu att föregå Galilei, Newton, Einstein, m.fl.

    Ledsen om ”gubbar” sårade dig på något sätt. ”Gentlemän” skulle det förstås ha varit. Tror jag nämnt någon gång att jag upplevde könsfördelningen inom fysik som ett problem redan som student. Fysikums fester hade nog iaf varit roligare med fler damer. Tur det fanns fester även på annat håll. Min fru träffade jag på en korridorfest.

    Nämnde nog faktiskt bara en judisk kvinna och inte flera (”judiska”). Stör det dig av någon anledning, och vilken i så fall?

    Betr. ”iaf” och ”iofs” osv, hittade jag en bra länk till dig: Lista över förkortningar. Varsågod!

  28. Jack skriver:

    ”När samhället nu omvandlas i en allt snabbare takt kan vi idag ännu mindre än tidigare peka ut vilka kunskaper som kommer att vara relevanta när dagens elever kliver ut i morgondagens samhälle”

    Skulle man inte kunna säga att matematikunskaper blir extra relevanta genom sin beständighet och brett tillämpbara natur?

    Matematik borde kanske genom att bereda möjlighet till kvantitativa utsagor och bädda för logiskt stringent tänkande, ett slutsatsdragande som är ‘kreativt’ på rätt sätt i många fall, vara naturligt genomsyrande i mycket annan kunskap. Om denna andra kunskap i sig blir mer föränderlig blir matematiken samtidigt relativt viktigare att behärska än det förgängliga.

    Jag tror för övrigt att man förr i tiden lärde sig lära genom att faktiskt lära sig…Kan ligga nåt i det… Jag tror att att en generaliserad förmåga att lära sig nytt kommer från att faktiskt ha lärt sig en mängd olika ämnen. En viss tid kan förstås läggas på direkt metaförståelse av ens lärande. Men den praktiska förmågan att lära sig måste ha övats och uppnåtts i viss grad innan. Liksom tidigare lärandeprocesser stärkt strukturer och beteende för lärande är också resultaten därav, de lärda kunskaperna, behjälpliga som fästpunkter vid nytt lärande.

    Att lära sig lära genom att minska på lärandet förefaller därför dubbelt negativt. Men i den grad det görs för att kunskaperna i sig inte anses gå att lita på i framtiden bör kanske matematiklärandet t o m få en kompenserande roll?

  29. Jonas V skriver:

    Tanja,

    jag klarar inte av att läsa din blogg. Felet är inte ditt utan det ämne du behandlar. Varje gång jag kommer in och läser här är jag på väg att krevera över det du skriver. Ibland undrar jag om du sitter och hittar på allt. Tyvärr vet jag att det stämmer.
    Vad gäller fler kvinnor på bilderna kan det nog vara avgörande på marginalen.
    För att få elever ordentligt intresserade krävs det duktiga och kunniga lärare. I den högstadieskola jag gick fanns en lärare i engelska och tyska som var den överlägset bästa lärare jag har haft. Alla jag känner dom hade honom säger samma sak. När vi kom till gymnasiet var vi två år före i kunskap vad gäller tyska.
    Det var kadaverdisciplin i klassrummet. T o m de värstingar som fanns i skolan hade respekt för honom. Från början hatade man honom. Efter andra året älskade man honom. Med fler sådana lärare hade det dels varit bättre ordning i skolan, dels varit betydligt bättre undervisning.

  30. Access skriver:

    Man skulle ju faktiskt kunna lagstifta om att förlagen på första uppslaget i varje lärobok måste redovisa
    1. hur många bilder som föreställer män respektive kvinnor
    2. hur många mans- respektive kvinnonamn som nämns
    3. hur många gånger orden ”han” och ”hon” (eller böjningar därav) används.

    Till det kunde förlagen åläggas att årligen redovisa en sammanställning av ovan nämnda siffror.

    Vore inte det en framgång för jämställdheten?

  31. Komplex skriver:

    Ya:

    Eftersom det inte finns något som visar att genuspedagogik har den effekten de påstår, borde inte någon vettig, men mer påläst, person kunna kommentera det?

  32. […] Ansvaret ligger på både sändare och mottagare inte bara på sändaren. Läs även på Tanja Bergkvists blog citatet från Etnologiprofessorn Jonas Frykman, även medförfattare till boken Försvenskningen av […]

  33. QED skriver:

    Anne-Marie Begler måste såsom förutvarande generaldirektör för BRÅ (Brottsförebyggande rådet) vara väl lämpad att ge en politiskt betingad beskrivning av verkligheten. Ja, varför då inte ge råd om hur fysikböcker skall skrivas. Hon är ju dessutom utbildad socionom.

  34. Lennart W skriver:

    S.k. millimeterrättvisa är

  35. Lennart W skriver:

    (varför skickade det iväg??)
    S.k. millimeterrättvisa är bara larv. Lite grann tycker jag ändå det ligger i det där. Har ett annat exempel från min dotters värld: hennes ridskola. När hon började var faktiskt en kille med i gruppen, bland alla tjejer. Men han blev liksom osynlig. Ridläraren talade t.ex. om sina elever som ”flickorna” fast han var med. Hur kul kan det ha varit för grabben på en skala? Liknande gäller nog för tjejer på mansdominerade områden.

    50/50 får inte vara ett mål ö.h.t. om man verkligen accepterar människors olikheter i intressen och förutsättningar osv. Men är det 99/1, tycker jag nog ändå att den där %-en kan uppmuntras lite extra, om inte annat av sportsliga skäl. Osynliggör den inte iaf.

  36. Erik skriver:

    Lennart W:

    ”S.k. millimeterrättvisa är bara larv. Lite grann tycker jag ändå det ligger i det där.”

    Nej, det ligger inte ett dugg i det.

    ”Har ett annat exempel från min dotters värld: hennes ridskola. När hon började var faktiskt en kille med i gruppen, bland alla tjejer. Men han blev liksom osynlig. Ridläraren talade t.ex. om sina elever som ”flickorna” fast han var med. Hur kul kan det ha varit för grabben på en skala?”

    Frågade du honom? Annars är det snarare du som osynliggör honom och inte ridläraren. Det påminner en hel del om hur Nyamko Sabuni kände sig diskriminerad – men inte av glassen Nogger black utan av Centrum Mot Rasism som förutsatte hon upplevde det precis som DE gjorde det.

    ”Nyamko Sabuni känner sig i stället kränkt av Centrum mot rasism. – Jag känner mig kränkt som afrosvensk.”

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article279408.ab

    ”Liknande gäller nog för tjejer på mansdominerade områden.”

    Gäller nog? Har du inte frågat? Tycker du att fördomar duger som grund för sådana beslut?

    ”50/50 får inte vara ett mål ö.h.t. om man verkligen accepterar människors olikheter i intressen och förutsättningar osv. Men är det 99/1, tycker jag nog ändå att den där %-en kan uppmuntras lite extra, om inte annat av sportsliga skäl. Osynliggör den inte iaf.”

    Varifrån kommer denna galna TEORI egentligen?

    Sist jag kollade så är det inte unika personligheter som är osynliga på bild utan tvärtom den grå massan som är hopplösa att skilja på medan enstaka färgklickar är de som syns mest av alla.

    Och som sagt, språkteorin de flesta arbetar efter är genomfalsk. Vill ni ha bevis? Åk till Iran och upplev världens mest lingvistiskt könsneutrala samhälle!

    http://aktivarum.wordpress.com/2010/06/04/symbolik-hur-spraket-blir-politisk-lekstuga/

  37. Lennart W skriver:

    Erik, ridkillen slutade ganska fort. Dvs han röstade med fötterna. Är numera alltså helt korrekt att tala om ”flickorna”.

    Det som jag menade att det ligger något i var inte millimeterrättvisan (jag sa ju att den bara var larv..), utan det där med bilder, namn, exempel osv i fysikböckerna.

    Utse inte mig till fiende till den stora saken här, genom att hårdra tolkningar som du gör. Stämmer ju inte på något sätt alls.

  38. Lennart W skriver:

    Erik, se även mitt inlägg 4 juni 2:22 em.

  39. Cavatus skriver:

    Missa inte journalisten Julia Caesars vassa krönikor. Länkar till samtliga finns här:

    http://aktualia.wordpress.com/julia-caesar/

  40. Tanja Bergkvist skriver:

    Leif, ”Genusneutralitetsindex, GENNIX, ska användas som ett märkningssystem för alla framtida läromedel.” Akta dig för att komma med idéer som kan snappas upp och bli en realitet!😉

    QED, intressant i UNT ang betygen! Tack för länk! Ang Begler som socionom så slog det mig också, men å andra sidan ska skolinspektionen granska alla ämnen och hon har inte medverkat personligen. Jag ringde upp skolinspektionen när jag skrev inlägget för att fråga vad den som ledde hela projektet, Anette Bergstrand, har för utbildning. Tänkte jag skulle nämna och titulera den som ansvarat för granskningen av fysikböckerna på min blogg, men presstjänsten kunde inte svara på vilken utbildning hon har, men att det ”med säkerhet inte är fysik” kunde man säga, och att jag kunde använda ”projektledare”. Jag ska printa ut och läsa hela rapporten tänkte jag. Kanske finns något intressant i den att blogga om. Frågan är om man vill utsätta sig för mer sådant här😉.

  41. Josef Boberg skriver:

    Apropå skolutbildningarnas verklighetsvärde:
    ”Ingen vet egentligen hur någonting överhuvudtaget fungerar. Inom konventionell vetenskap där man påstår att saker och ting fungerar på speciellt sätt, är det vår tredimensionella föreställning om verkligheten som ständigt utsätts för förändringar genom nya teorier. Det uttryck som kallas för
    ”vetenskapligt beprövad erfarenhet” är ren hypotes. Det som är bevisat idag förkastas i morgon med nya teorier. Det är endast om vi har tillgång och möjlighet att studera orsakssammanhanget bakom skapelsen (video 64 min), skeendet som vi kan säga att vi vet. Allt annat är endast tro, hypoteser och påståenden. Vi förstår lagarna och principerna hos elektricitet, men även de bästa vetenskapsmännen i världen vet inte varför det fungerar. Att vi kan mäta vissa kemiska och fysikaliska reaktioner betyder inte att vi förstår orsaken bakom fenomenen.” – slut citat härifrån.

  42. Dr. Jonsson skriver:

    Lite sen här kanske, men …

    Det utredarna nog egentligen stör sig på måste vara att de hittat ett ämne som fortfarande år 2010 är förhållandevis fritt från politiska infallsvinklar (a.k.a. ”viktiga samhällsfrågor”) och därför utgör en frizon för eleverna där dom under en liten del av dagen får vila från det ständiga barraget av politiskt korrekt propaganda som säkert redan vävts in i alla andra ämnen utom möjligen matematik (*).

    Risken finns då att elevernas unga och adaptiva hjärnor hinner återställas till något som liknar opåverkat skick innan nästa attack. Att eleverna under några timmar i veckan skulle slippa samtala om hur man motverkar mobbing, miljöförstöring, homofobi, rasism, världssvält, män i bolagsstyrelser och annat elände är förstås otänkbart. Det skulle ju i värsta fall kunna leda till att Sverige halkar efter som kunskapsnation och försämrar möjligheten att konkurrera med Kina, där eleverna säkert aldrig matats med ”färdiga svar” och ”historiska lagar och samband” på fysik- och mattelektionerna, utan med stor sannolikhet uppmuntrats att bilda smågrupper där man under fria former diskuterar demokratifrågor och miljöförstöring i relation till fysikämnet.

    Kan förresten inte låta bli att undra om inte hela den pågående fördumningsverksamheten i Sverige och västvärlden i hemlighet initierats och nu sponsras av Kinesiska staten i syfte att säkra sitt framtida världsherravälde inom teknik, naturvetenskap och medicin (dvs de vetenskaper som genererar verkliga intäkter och klassisk tillväxt).

    (*) Om de inte redan insett att en ”framtidssäker” kursplan för matematik som verkligen förbereder eleverna för de stora och viktiga utmaningar samhället står inför är en som fokuserar helt på att träna eleverna att räkna procentsatser för pronomen i texter. För att ge eleverna verkligt breda kunskaper i matematik kan man kanske utöka kursinnehållet till att även omfatta räkning av ett flertal vanliga indikatorer för etnicitet, livsåskådning och sexuell läggning. Matematik på universitetsnivå lyfter det hela till att kunna identifiera och räkna även mer ovanliga indikatorer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: