Mitt bidrag till den moderna konsten

(Konstverket återfinnes längst ner i inlägget!) I SVD-ledaren ”Vem är insnöad” av Per Gudmundson  kan vi läsa om en artikel som även fångade min uppmärksamhet i senaste numret av Axess : ”Forskning utan forskare” (finns inte på nätet) skriven av Johan Lundberg (min krönika finns inte heller på nätet men innehållsmässigt svarar den mot detta och detta inlägg). Så här skriver Gudmundson: ”Kanske går det heller inte att tänka nytt utan att utgå från traditionen. Om man utplånar traditionen tar man bort de grundläggande byggstenar som allt annat vilar på. Tidskriften Axess har länge drivit en debatt just om traditionens roll inom främst måleriet. Man menar att delar av den samtida konsten är intellektuellt tom, därför att den aktivt motarbetat och försökt frigöra sig från varje form av tradition. I nya numret återtrycks en katalogtext från Moderna museets pågående utställning av samtida svensk konst, som exempel.

Chokladrutor som konst

”Viktor Kopp målar choklad. Som en del i hans undersökning av det måleriska bildrummet har han sedan 2007 i flera sviter återkommit till chokladkakan som motiv. I kraftig uppförstoring och genom en nyfiket utforskande blick visas chokladens rutmönster. Varje målning är samtidigt flera mindre bilder. Kakans högplatåer närmar sig monokromens serena stillhet, medan de illusoriskt målade mellanrummen dramatiskt avtecknar sig som belysta eller skuggade sänkor. Målningen buktar in och ut i ett spel mellan realism och abstraktion. Som om den vill vara både choklad och färg. I början brukade Viktor Kopp låta sina initialer avteckna sig i chokladen. Versalerna V och K framträdde nedsänkta i färgen som ett skämtsamt firmanamn. Målningarna från 2010 präglas mindre av den sortens humor och mer av allvar. Kanske till och med av sorg. De byggs upp av en tyngre och mörkare kulör än tidigare och med tydligare rester av den måleriska akten. Viktor Kopps chokladytor fixerar seendet. Att de kommer ur ett undersökande av dörrar är därför inte förvånande. Inte heller den medvetna blinkningen åt såväl geometrisk modernism som popkonst. Målningarnas vertikala plan pekar tillbaka på sig själva. ’Se mig i min framställning som chokladdörr.’ Så talar målningarna till betraktaren. Om färgen och om händelser i färgen. Om motivets realism. Och penseldragets.  Tidigare föreställde oljefärgen choklad. Nu är chokladen verkligen målad färg.”

Frågan är väl vem som är mest insnöad. Den som upprätthåller sin tradition eller den som klippt av banden? Traditionen kan kännas som meningslös upprepning. Men traditionen är ackumulerad kultur, själva utgångspunkten för varje ansträngning att tänka nytt. Utan traditionen blir skapandet tomt.”

Gubbslem är en encellig alg som exploderar om den utsätts för värme eller beröring - googla själva

Gudmundsson har bra koll på vansinnet – tidigare i år fann han som bekant en rolig artikel i Arena där en genusforskare konstaterade att hon delar 70% av sina gener med en brödlimpa och drar därför slutsatsen att ”vi har aldrig varit människor”, och vi fick också veta att många menar att ”det finns ingen skillnad mellan det som händer innanför och utanför människans kranium”. Istället lanseras bilden av ”slemsvamp”” osv. Moderna galenskaper med svenskt ursprung – varför blir man inte förvånad? Inget förvånar mig faktiskt längre, vilket ju visar att man uppnått sitt mål: att normalisera vansinnet. Så här fortsätter Axessartikeln:

”Det bör kanske påpekas att Viktor Kopp lika lite som andra konstnärer bör hållas ansvarig för receptionen av sitt eget oeuvre. Han är inte heller den  konstnär som är mest representativ för den estetik som dominerar utställningen, vilken med en term hämtad från från konstfack och Konstfack-läraren Gunnar Larsson kan sägas präglas av ”hitte-på-konst”. Som exempel kan anföras Kajsa Dahlberg, som bidrar med en installation med sidor ur Wirginia Woolfs ”A Room of One’s Own”. Dahlberg har samlat marginalanteckningar från de exemplar av boken som hon beställt fram på olika bibliotek. Idén är möjligen intressant för den som aldrig lånat en bok på något universitets kursbibliotek. Men är den ens det?”

”Hitte-på-konstens företrädare är säkerligen till sin merpart hyggliga och trevliga människor med ett demokratsikt patos och en humanistisk människo- och samhällsssyn. Men det de sysslar med kan lätt uppfattas som vittnande om något annat. Nämligen att de underförstår att den gängse galleri- och museibesökaren är någon sorts heltigenom vegeterande varelse, som inte kan fås att reflektera med mindre än att man ställer vederbörande framför en museimonter, som i sin tur helst ska vara försedd med en beledsagande text av en kurator som så att säga ska leda in museibesökarens tankar på rätt spår. I just Kajsa Dahlbergs fall påpekas till exempel att hon

”gör… oss medvetna om läsningens betydelse, att reception och tolkning är en del av upphovsmannaskapet. Ett eget rum/Tusen bibliotek skriver in sig i den tradition som tematiserar möjligheten för det egna förnuftet att skapa sig någon form av frihet, både i förhållande till andras berättelser och till ekonomiska system.”

Lundberg kämpar mot vansinnet i konstvärlden

”Att hitte-på-konsten har svårt att göra sig gällande beror, tror jag, på just detta: att man inte beaktar att människor faktiskt tänker konstant och att de hellre tänker och reflekterar fritt än på order av konstnärer och kuratorer som i sin tur har förläst sig på de senaste årens feministiska eller postkoloniala trend-filosofer. Jag misstänker kort sagt att de flesta människor upplever att den värld som vi lever i är tillräckligt gåtfull och spännande i sig själv, och att de inte behöver assistans i att upptäcka detta.”

Det här med marginalanteckningarna är intressant, det betyder att jag numera utöver alla mina andra titlar även kan titulera mig konstnär. Här är mitt bidrag till den moderna svenska konsten: mina egna marginalanteckningar från tre slumpmässigt utvalda kursböcker i matematik (alla mina ca femtio kursböcker ser ut så här – dvs som modern konst): Priestly: ”Introduction to Complex Analysis” (läst 1997 vid Lunds Univ), Do Carmo: ”Differential Geometry of Curves and Surfaces” (läst 1999 vid Lunds Univ) och Strichartz:  ”A guide to Distribution Theory and Fourier Transforms” (läst 2005 vid KTH). Konstverket döper jag till En egen bokhylla/Tusen kursböcker. Längst ner bifogar jag även två tavlor jag pyrograferade medan jag var mammaledig. De manifesterar något så djupt som det egna förnuftets möjlighet att skapa något under mammaledigheten.

Annons

2-årsdagen sedan Nyhetsmorgon!

Att leka med kottar är könsneutralt och tillåtet i Sverige. Skogen är bra, men att djuren i skogen faktiskt agerar könsstereotypt tycks inte ha slagit genusforskarna.

Kära bloggläsare, vi glömde ju fira att det igår den 27 december var på dagen två år sedan jag fick äran att prata med en livs levande genusvetare i TV 4 Nyhetsmorgon (läs hur detta gick till på Om bloggen)! Denna genusvetare populariserade som bekant sina barnbrytande forskningsresultat i DN under rubriken ”Skogslek gör barn jämlika” där vi kunde läsa att ”Vanliga lekplatser på förskolor kan förstärka könsrollerna, enligt forskare. Klätterställningar, gungor, sandlådor och cyklar – den tillrättalagda miljön på förskolor kan förstärka könsroller och maktstrukturer hos barn. Att i stället leka i skogen kan bidra till jämställdhet, menar forskaren Eva Ärlemalm-Hagsér… Förskolepersonalens egna föreställningar om kön påverkar i hög grad. Barnen lär sig tidigt att smälta in i sitt kön utifrån olika ”förebilder” som de möter i samhället och hemmet. De agerar tidigt ”könspoliser” gentemot sina kompisar om de vuxna inte går in. Eva Ärlemalm-Hagsér, adjunkt på Mälardalens högskola och doktorand, har undersökt hur lekmiljöer utomhus förstärker könsroller. Hon menar att förskolegårdens utformning och utrustning ger barnen tydliga signaler om vilken lek som är tillåten och möjlig. En mindre förutsägbar miljö, i exempelvis skogen, skapar lekar där alla kan delta. Barns egna berättelser och observationer av lek, i exempelvis skogen, kan hjälpa oss forskare och pedagoger att förstå vilken roll miljöerna spelar i barnens lek. Hur vissa lekar eller redskap, som bandyklubbor eller cyklar, snabbt blir könskodade av barnen och därmed försvårar gränsöverskridande lek, säger hon.”

Det här köpte jag till min dotter att leka med när hon var 4 år: plattor, hjul, skruvar och muttrar från Clas Ohlsson. Mer genusmedvetet kan det ju knappast bli 🙂

Jag skrev artikeln ”Genusvetare förvirrar barnen” där jag bland annat citerade förskolans läroplan Lpfö: ”Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.” Och här replik och slutreplik , där jag passade på att citera ur SOU 2006:75 där det står (sid 19) att ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt”. Där står också (i ett stycke där man kritiserar jämställdhetsarbetet i andra västeuropeiska länder) att ”den nordiska synen är dock att könet är en social konstruktion”. Eh, när bestämdes detta? Och läsarna instämde i att genusvansinnet utgör en skrämmande utveckling. Jag lägger upp videon, även om jag inte är jättenöjd med min insats här, så var det ändå ganska bra med tanke på att jag bara några veckor tidigare inte ens visste vad genus var, bortsett från det matematiska begreppet genus i algebraisk topologi, och det är inte det enda begrepp den politiskt korrekta Genusmaffian snott från oss matematiker, även mångfald och integration har de tagit från matematiken och omdefinierat för sina egna syften.

Jag plöjde som bekant statens offentliga utredning SOU 2006:75 Jämställdhet i förskolan. Någon månad senare startade jag denna blogg, och nederst återfinns några inlägg om genus i förskolan. I SOU 2006:75 kan man läsa om hur upprörda genuspedagoger vittnar om att 2-5 åriga förskolepojkar rusar ut  först på gården när det är dags att gå ut! Detta är givetvis ytterst allvarligt och riskerar att traumatisera mänskligheten flera generationer framåt, så det är dags att sätta in genusinspektörer, genuspiloter, förändringspiloter och jämställdhetsutvecklare redan nu! Genom att stoppa pojkarna redan i dörröppningen kan dagispersonalen dekonstruera deras av det omgivande samhället socialt konstruerade hegemoniska maskulinitet och därigenom förstärka pojkarnas känsla av att vara köns- och identitetslösa, så att de helt enkelt, som man säger, kan ”få vara sig själva” utan negativa yttre influenser från vuxenvärlden (utöver genusvetarnas absolut nödvändiga påverkan då) och därigenom ges makten att i framtiden själva konstruera sin könsidentitet när de känner sig mogna för det – hur mycket man nu kan mogna i en omgivning genomsyrad av genusvetare. Genusvetarna står utanför de strukturer vi andra är insyltade i och inte kan komma ur. Det finns dock en medicinsk term som beskriver just det tillståndet när man står utanför den verklighet alla andra befinner sig i – och det tillståndet kallas psykos! I detta fall rör det sig om genuspsykos.

Inte konstigt att (m) är stort - man täcker ju hela åsiktsregistret i genusfrågan, från den ena extremen till den andra.

Och det är genusvetarnas ödesbestämda uppgift att i sitt psykotiska tillstånd av storhetsvansinne visa oss andra var skåpet ska stå, nämligen till vänster om extremvänstern där genusvansinnet vanligen håller till, om vi undantar feminism-marxismens senaste offer då – moderaten Per Schlinggenus, som genusvetarna drogat ner med postkolonial feminsim i ett försök att kuppa Alliansen. Låt oss inte underskatta hjärntvättens fanbärare. Könsmakts-ordningen har dock inte gått hem hos alla nya moderater (eller snarare har den kanske just det), vilket detta klipp visar (tipstack till Galne Gunnar). De nya moderaterna rymmer uppenbarligen inom sig alla möjliga åsikter, alltifrån idéer om en genuspedagog per kvadratmeter bebodd yta till planer på upprättandet av ett islamistiskt styre där Schyman hålls fastkedjad vid Storkalifens gasspis. Genusprofessor Eva Lundgren har på den högt rankade digitala forskningstidskriften Newsmill problematiserat detta, medan Judit Burda i några artiklar gör en annan analys  där genusperspektivet dock helt saknas, vilket så klart starkt skadar förtroendet för Newsmill som ledande forskningstidskrift.

Förskolebarnen måste bära genusglasögon för att inte agera könspoliser

Låt oss återgå till SOU 2006:75 och ta upp några höjdare: På sid 58 påpekas att det inte är säkert att det märks vid ett första besök huruvida förskolan når upp till jämställdhets-målen. Men den som har ”genusglasögonen” på  ”behöver nog inte gå längre än till hallen för att upptäcka det……Barnen trivs, personalen trivs och föräldrarna är nöjda. Men som vi redan konstaterat, behöver inte trivsel automatiskt betyda att en förskola är jämställd.” Här kom alltså beviset för att genusvetarnas mål inte är att skapa trivsel bland barn och pedagoger och nöjda föräldrar, utan att till varje pris genomföra sina planer utan hänsyn till konsekvenser och inblandade parters känslor eller välmående.

En annan blodtryckshöjare finner vi på sidan 52 under ”Män + förskola = jämställdhet?” Här diskuteras andra länders jämställdhetsarbete i förskolan, där man också vill ha in fler män. Dessa länder vill dock ha in fler män av fel skäl! Bland annat kritiseras det skotska projektet ”Men in childcare” som startades i början av 2000-talet, för att projektet ”bygger i stort sett enbart på tankar om kvinnors och mäns olikheter. Initiativtagarna till projektet ser män som i grunden olika kvinnor. De bör komma in i förskolan för att fylla en funktion som kvinnor aldrig kan göra.” Fråga: varför vill då svenska genusvetare ha in män i förskolan? Och vad har då kvinnor som män saknar när det gäller bolagsstyrelser? Lite konsekvens tack.  Norge och Belgien kritiseras av samma skäl (sid 54): ”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.” ”Den nordiska synen”? Jag trodde inte att det fanns något genuint nordiskt men det gjorde det visst, åtminstone när det kommer till synen på kön.

Svenska skattebetalares pengar går till att "könsavkoda" leksaker

Annat vansinne: En standardmetod är att ta bort ”könskodade” leksaker. På exempelvis Svartöstadens förskola i Luleå har man tagit bort alla bilar för att pojkarna genom att leka mest med dem ”könskodade” dem, och detta gav dessa leksaker ”högre status” och de skulle därför avlägsnas (SOU 2006:75, sid 107). Motiveringen: ”Det är vi vuxna som kodar materialet och aktiviteterna, och barnen kommer ändå att möta de mest könskodade leksakerna utanför förskolan”. På sid 110 kan vi läsa att man på förskolan Kullegården i Partille på genus-experternas inrådan istället för att plocka bort något valt att köpa in fler flickleksaker, samtidigt som personalen ”arbetar för att avkoda allt material och ge det samma status”. Det ”pojkkodade materialet kan” enligt de statliga utredarna ”kopplas till hierarkin i genusordningen som ger det pojkar ägnar sig åt ett högre värde”.

På sidan 120 konstaterar  Delegationen för jämställdhet i förskolan efter genomgång av förskolornas utvärderingar följande: ”Den vanligaste bilden många verkar ha är att jämställdhetsarbetet ofta motarbetas från föräldrahåll när frågan introduceras. Ett sådant exempel kommer från projektet ”Vidgade Vyer” i Östersund. En bit in i arbetet blev motreaktionen från några av pojkarna på den berörda förskolan starka. De motarbetade personalen och det blev mer eller mindre kaos i gruppen. Delar av föräldragruppen ville då att projektet skulle avbrytas och det var nära att personalgruppen gav upp, men med hjälp av handledare jobbade de vidare och till slut löste sig problemen.” Just det – man kuvade föräldrarna och barnen.

Mina bulgariska dockor

Dessutom är man förvirrad vad gäller överförandet av kulturarvet. I Lpfö 98 kan man läsa följande sid 6 (8 i pdf:en): ”I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmågor och barns eget kulturskapande som att överföra ett kulturarv – värden, traditioner och historia, språk och kunskaper – från en generation till nästa.” Detta samtidigt som genuspedagogerna plockar bort kulturarvet eftersom det anses krocka med motarbetandet av stereotypa könsroller (vilket också är ett uppdrag enligt läroplanen), könsroller som kulturarvet anses förmedla. I SOU 2006:75 på sidan 114 kan vi läsa om vad förskolepersonalen i en av utvärderingarna har att säga: ”Vi har diskuterat fram och tillbaka hur vi ska förhålla oss till kulturarvet när det strider mot vårt uppdrag att motverka traditionella könsroller. Till slut har vi valt att lyfta bort vissa titlar från barnens hyllor eftersom vi inte känner att vi kan stå för det böckerna förmedlar. Vi kan komma att läsa dessa böcker i framtiden, tex i samband med teman om hur det var förr i tiden, men vi vill inte att barnen ska bläddra i böckerna där både bild och text förmedlar passivitet för flickor och aktivitet för pojkar.”

Och mina svenska dockor

Genuspedagogernas verksamhet krockar således med förskolans uppdrag enligt Lpfö98 som är nuvarande läroplan vad gäller överförandet av kulturarvet. På många förskolor runt om i landet har man bytt plats på könen på figurerna i sånger och sagor. Exempelvis sjunger man i flera förskolor (bevis: SOU 2006:75 + egen erfarenhet) ”Och bonden tar en man” (istället för ”bonden tar en fru”) samt byter kön på vargen och jägaren i Rödluvan. Vad är då vunnet? Då förmedlas ju bara motsatt stereotyp, nämligen den om passiva pojkar och aktiva flickor. Det är genusforskarna som har problem med sin kvinnosyn. De har själva det manliga som norm.

Jag skulle egentligen blogga om en annan sak idag, men det får bli imorgon, eftersom inlägget annars blir alldeles för långt och jag tränar mig i att skriva korta inlägg. Jag har gjort stora framsteg i det avseendet den senaste månaden 🙂 .

Relaterat: Genuspedagogik i förskolan – del 1, Genuspedagogik i förskolan – del2, Genuspedagogik i förskolan – del 3, Genuspedagogik i förskolan – del 4, Project implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om ”verkligheten”?, Genusarbete smulades sönder, Mitt anförande i Riksdagen (Anna Ekström ansvarar för både 2009:75 och 2006:75).

Lästips: Gudmundsson uppmärksammar tankefel , Äntligen en artikel om kvinnor som inte är skriven av genusforskare, Ännu en – av Sabuni, Det stämmer – akademiker har faktiskt aldrig ledigt, Låt PK-maffian själv välja klinik, Professorer om saltintaget, Intressant artikel i DN om kost, Hälsoaspekter på dataspelande, Deltid inte alltid dåligt, Jag har redan förklarat vad detta beror på, Genusdebatt om Kungahuset, Liberala kvinnor ger sig in i legodebatten, Bröstmjölk gör pojkar smartare.

Genus-Hitler fyller ett år idag!

Idag den 26 december är det på dagen ett år sedan jag gjorde min Genus-Hitler video – det måste firas med en repris! Men eftersom flera av mina läsare, liksom jag själv,  redan sett den flera gånger och tröttnat på den, så bifogar jag nedan en annan rolig video som ni säkert glömt: Valvakan på  Sveavägen 68. 🙂 Dessvärre är dock inbäddningen inaktiverad, så ni får klicka på länken under Genus-Hitler. Klicka på den TV-liknande rutan nere till höger för större bild ovan!

Se denna Parodi: Valvaka Sveavägen 68!

Uppdatering: Genus-Hitlers födelsedag uppmärksammas som ”Hett inlägg” på wordpress startsida:

Rolig julläsning: Robotpartiets blogg!

Kommentatorn QED tipsade om denna väldigt underhållande nya blogg: ROBOTPARTIETS BLOGG! Läs! 🙂 Jag måste låta denna partiblogg granska min vetenskapliga ansats till förståelse (ang tillståndet i landet) – ett anspråkslöst första steg mot GUT (Grand Unified Theory) eller TOE (Theory Of Everything) som är hela den teoretiska fysikens slutmål, och även mitt personliga. Vi vet alla att den enda anledningen till att vi ännu inte är där är att Genusmaffian tillskansat sig alla anslag. Hur ska de kunna granska hela världen ur ett genusperspektiv om de inte låter oss insatta först kartlägga hela Universum? För att detta inlägg inte ska vara helt genusfritt så får jag ta upp detta: DJ (delegationen för jämställdhet i högskolan) har haft en avslutningskonferens i Stockholm. Här kan vi läsa om ett förslag på 50 miljoner kronor per år i jämställdhetsbonus. Men inte bara det: ”Kåre Bremer, rektor för Stockholms universitet, som deltog i ett panelsamtal under dagen, välkomnade förslaget till bonus. Han menade dessutom att det kanske inte bara behövs morot utan piska också, i form av böter… Det handlar om att ”i all enkelhet krossa patriarkatet” som Gudrun  Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ, sade när hon deltog i panelsamtalet” (mer om Delegationens förehavanden i inlägget Jämställdhetsindex och trafikljus vid våra lärosäten). Missa inte att Stiftelsen för Strategisk Forskning uttalar sig om rapporten jag tog upp i förra inlägget (tipstack till Anna F). Men glöm nu inte att läsa Robotpartiets blogg! Väldigt kul! 🙂

Genusexcellens måste granskas ur ett genusperspektiv

Regeringen har gått ut med ett pressmeddelande med rubriken ”Excellenssatsningarna inom forskningspolitiken förödande för jämställdheten”:

Det är hög tid att störta det forskningsexcellenta Gubbväldet i landet!

”De senaste decenniets forskningspolitiska satsningar på excellens och starka forskningsmiljöer har haft starkt negativa effekter på jämställdheten. Lågt räknat har en miljard kronor omfördelats från kvinnor till män. Detta är ett par av huvudresultaten i forskarrapporten ”Hans excellens: om miljardsatsningarna på starka forskningsmiljöer”, som Delegationen för jämställdhet i högskolan (DJ) i dag offentliggör… Studien har gjorts av bl.a. professor Ulf Sandström, KTH samt professor Agnes Wold och fil. dr Birgitta Jordansson, båda Göteborgs universitet. Den är en av två studier som DJ initierat för att undersöka excellenssatsningarna ur ett jämställdhetsperspektiv. Bakom den andra studien, ”Nördar, nomader och duktiga flickor – kön och jämställdhet i excellenta miljöer”, står en forskargrupp under ledning av professor Gerd Lindgren, Karlstads universitet. Här har excellensmiljöernas inre liv undersökts ur ett jämställdhetsperspektiv med kvalitativa metoder.”

Genusnytt har med hjälp av en av sina genusgranskare, i detta fall Anna F, granskat rapporten. LÄS DENNA GRANSKNING HÄR!

Uppdatering: Stiftelsen för Strategisk Forskning uttalar sig om rapporten (tipstack till Anna F).

I ett sunt samhälle hade man uppmärksammat vilken excellent forskning det satsas på i landet, men svensk media fokuserar i sin rapportering uteslutande på andelen kvinnor och män som stod för ansökningarna. Är det konstigt då att medborgarna inte vet vad svenska forskare sysslar med, men däremot hur många procent som är kvinnor och/eller män (man kan ju som bekant vara kvinna på förmiddagen och man på eftermiddagen – det har framstående svenska genusforskare visat). Det vi får veta är alltså att satsningarna på forskning är ”förödande för jämställdheten”. Kanske lika bra att lägga ner all forskning då? Och alla universitet och högskolor i landet? Då ryker ju genusforskningen också på köpet…

När ska det stå om de ojämställda genus-miljöerna?

Här kan man övertyga sig om att det finns 70-100% kvinnor på de genusvetenskapliga institutionerna i landet. I vissa fall alltså 0% män! Är inte detta ”förödande” för både jämställdhet och svensk genusforskning? Var är larmrapporterna, mediehysterin och löpsedlarna? På tal om excellenssatsningar, låt mig påminna om en sak som jag tagit upp förut och som är relevant i sammanhanget. I Genusperspektiv 4/09 som är ett av genusforskarnas forskningspolitiska nyhetsbrev i vilket de regelbundet avslöjar sig själva och sin verksamhet, kan vi på sidan 6 (motsvarar 4 i pdf:en) läsa följande: ”Excellens-satsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhetssträvandena inom akademin”. Man har alltså problem med sina egna excellens-satsningar och efterlyser nya feministiska metoder för att ”kritiskt belysa elit och excellens inom akademin”. Detta enligt Solveig Bergman, föreståndare för Nikk – ett ”tvärnordiskt kunskapscentrum för könsforskning och jämställdhet” som finansieras av Nordiska Ministerrådet.

Genusperspektiv på skidåkande ekorrar?

Efter att man blivit tilldelad några extra miljoner från Vetenskapsrådet för att bygga upp excellensmiljöer (i genusfallet återfinns dessa excellenssatsningar i Umeå, Uppsala och Linköping/Örebro – se detaljerna här) där man ska undersöka alltifrån en golvlampa till en trebent transistor ur ett genusperspektiv, så ska man alltså söka ytterligare medel för att problematisera sina egna excellens-satsningar ur ett genusperspektiv! Att satsa på excellens betyder ju att vissa forskningsmiljöer kommer att rymma elitforskare inom genus, något som alltså rimmar illa med ”jämställdhetstanken” (så som den tolkas av genusvetare) som innebär att alla ska vara lika dumma i huvudet och ingen får avvika från grundmängden. Att någon forskare producerar en bättre (dvs mer absurd) genusartikel kan ju utgöra en kränkning mot den vars hjärnsubstans ännu inte tagit lika mycket skada, eller jag menar: blivit lika berikad, av genuspropagandan.

Pelle Billing

OBS! Missa inte tisdagens  Debatt (SVT Play) om Assange och våldtäktsanklagelserna där både Pelle Billing och Camilla Lindberg medverkar. Pelle Billing har skrivit om programmet här. Bland annat frågar han sig var alla radikalfeminister tagit vägen. De kanske, liksom i fallet med genuscertifiering, bara har att förlora på att uttala sig? Debatt ringde mig också (som ni minns blev jag ju tvungen att skaffa en presstele) men jag sa att jag inte var så insatt i just det fallet. Det lär dock bli fler program med genustema så jag dyker upp nästa gång istället. 🙂 Jag har inte sett programmet så noga så jag ska se om det snart.

Ordning ur kaos - en klassiker

Missa inte heller senaste Vetenskapens Värld: ”Ordning i kaos?” (SVT Play) om självorganiserande system – mycket sevärt. Det påminner mig om en bok jag har med nästan samma namn: “Ordning ur kaos – människans nya dialog med naturen” av Ilya Prigogine (nobelpristagare i kemi 1977) och Isabelle Stengers, som jag läste under min gymnasietid och som står här i min bokhylla nedklottrad med kommentarer, en av de klassiker som gjorde mig besatt av fysik och matematik. Jag noterar förresten så här 20 år senare att boken är jämställd då den är skriven av precis en kvinna och en man. Måste ha varit därför jag blev matematiker. Annars hade jag säkert aldrig blivit fascinerad av ämnet. Rekommenderar verkligen boken, den borde ju dessutom kunna passera som kurslitteratur i svensk grundskola då den är jämställd. Ska genast kontakta Skolverket i ärendet.

Även Vetenskapens Värld-programmet i ämnet borde kunna passera som komplement till kurslitteraturen då man ju flera gånger hänvisar till den världskände brittiske matematikern Alan Turing (1912-1954)  (alla känner till Turingtestet och Turingmaskinen hoppas jag? ) som var homosexuell, och för svensk skola av idag är detta ett av de avgörande kriteriena för att något ska betraktas som viktigt. Om Skolverket får en rapport om Turings sexuella läggning istället för hans teorier så är chanserna mycket större att han får genomslag i kursplanerna. Jag ska verkligen ta upp detta med Skolverket, och jag hoppas att de genusvetare som läser bloggen kan hjälpa mig.

Är det denna apa från The Infinite Monkey Theorem som sitter på Nationella Sekretariatet och skriver alla genusartiklar?

Det här med Turingtestet är intressant. Testet bygger på frågan Turing ställde sig: ”Om en maskin kunde tänka, hur skulle vi veta det?” Han menade att om en människa konverserar med en maskin och inte kan avgöra om det är en maskin eller människa, så uppfylls kriteriet för mänsklig intelligens. Varför är då detta intressant ur ett genusperspektiv? Dels har vi ju The Postmodernism Generator som ett exempel på hur genusforskarna automatgenererar sina forskningsartiklar, och dels har vi The Infinite Monkey Theorem: En enda (odödlig) apa som gör oändligt många tangenttryckningar kommer förr eller senare att skriva varje känd text – en oändlig mängd apor å andra sidan kommer att börja skriva varje känd text omedelbart. Varje odödlig maskinskrivande apas producerade sträng innehåller någonstans i sig varje känd text, någonstans. Och jag har med mitt matematiska skarpsinne räknat ut att sannolikheten är väldigt stor att det faktiskt sitter en apa inne i Nationella Sekretariatet som skriver ihop både ansökningar, nyhetsartiklar och forskningsrapporter åt genusvetarna. Frågan man då ska ställa sig är egentligen (men denna idioti fanns ju inte på Turings tid) ”Om en gensuvetare kunde tänka, hur skulle vi veta det?” Om vi konverserar med en genusvetare, och inte kan avgöra om det är en apa eller en genusvetare, så måste genusvetaren (om det nu är en sådan) ha åtminstone en apas intelligens. Och glöm inte att en apa faktiskt har en IQ på minst 26, eftersom detta är vad som krävs för att skala en banan, något som jag läste i Illustrerad Vetenskap för några år sedan och lade på minnet.

Se även mattefilmen Hunting the hidden dimension här (går även att se på Youtube i fem delar, här del 1). Som ni minns höll jag två föredrag om fraktaler för besökarna som kom för att se denna film och sedan svarade jag på frågor under den dokumentärfilm-festival som arrangerades tidigare i år i samarbete med Nobelmuseet (gammalt blogginlägg om fraktaler i samband med detta). Utöver denna matematikdokumentär visades ”Resan till livets kärna – Virus är fienden” samt ”Jordens snällaste apa”, och ”Jordens snällaste apa” minns vi alla från när jag kritiserade den i Axess, vilket följdes av tackmail från flera professorer i zoologi, vilket visar att jag hade rätt i min kritik! 😉 Glöm nu inte att se  senaste Vetenskapens Värld! (tillgänglig fram till 20 januari 2011). God Jul till alla läsare! 🙂  Här en underbar musikvideo jag aldrig tröttnar på (observera texten!):

I DN om excellenssatsningen här och här. Om könskvotering av Lego-figurer i Aftonbladet,  Göran Hägglund om lagstiftning av Lego-gubbar. Om hormonstörande kemikalier i SVD och i Aftonbladet, Rothstein i Expressen om genusforskarna,  Matte Matik om Reinfeldt och kvinnors arbetstid (här i DN).