Sorg och saknad

21 juli 1999 - 31 januari 2011

Roland, 21 juli 1999 - 31 januari 2011

I måndags dog vår älskade katt Roland, han insjuknade hastigt (som jag nämnde i förra inlägget) och undersökningen visade att det var en stor tumör i tungroten och halsen, och hans liv gick inte att rädda. Han somnade in i min famn på djursjukhuset den 31 januari kl 14.15. I söndags när vi var där och hälsade på blev han sondmatad, men man trodde att det kunde vara en svårbehandlad infektion. Men i måndags blev jag uppringd och fick det slutliga beskedet. Jag vill tacka min vän Elin som följde med och stöttade mig under de svåra timmar som följde. Saknaden efter Roland  känns oändligt smärtsam. Han kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Jag saknar hans mjuka päls på min kudde, hans spinnande, och hans päls i datorns DVD-läsare. Jag saknar hans blick, hans krafsande på möblerna och hans glädjeskutt när jag drog ett skosnöre längs golvet.  Inget kan ersätta honom…

Min sista stund me Roland på Albano djursjukhus

Min sista stund med Roland på Albano djursjukhus 31 januari 2011

Roland somnar in kl 14.15

Roland somnar in kl 14.15

Roland 2008

Roland 2008

Roland 2010

Roland 2010

Roland i förra veckan. Fokusknappen sönder pga katthår i kameran

Roland i förra veckan. Fokusknappen sönder pga katthår i kameran

Snezinka och Rolands bror Tommy

Roland sörjs av Snezinka och sin bror Tommy

Siftscha

Liksom av vår heliga birma Siftscha

67 kommentarer till Sorg och saknad

  1. barfota skriver:

    Massor med kramar Tanja.

  2. elin skriver:

    Stor kram!

  3. Tanja Bergkvist skriver:

    Tack barfota. Känns som om tårarna aldrig tar slut, men det var viktigt att få ett avsked (något jag aldrig fick med min förra katt), och jag känner att jag gjorde allt jag kunde. Han trodde nog att vi skulle hem när jag kom i måndags, det gör så ont när jag tänker på allt som hänt de senaste dagarna,det känns som om han smyger runt här med de andra tre katterna, men så kommer verkligheten ikapp när jag ställer fram fyra matskålar istället för tre. Vad jag än gör blir jag påmind om att han är borta, och försöker förstå. Jag och min dotter har gjort en stor minnestavla med bilder.

  4. Livmoderskeppet skriver:

    Vad hemskt för dig. Jag vet hur det kan kännas. Har förlorat en kär hund en gång och en katt. Har två hundar nu som jag älskar så högt. En så fin katt han var!

  5. Mats Edvardsson skriver:

    Ja, det är ju mycket med katter. Efter att ha lovat mig att aldrig skaffa husdjur mer ( två utekatter som inte blev äldre än tre år) dog både man och hustru i grannfamiljen i huset bredvid, så nu blev det en katt igen. Att överta en gammal katt är ju inte alltid så lätt, men i samma omgivningar har hon (10 år gammal) anpassat sig. Med det är väl som många säger om katter. ge mig mat så bor jag hos dig.

    Hälsningar från en gammal Realmatematiker

  6. Stor kram från en, liksom du, stor kattvän!

  7. barfota skriver:

    Jag vet min vän, har själv slutat skaffa mig husdjur. Älskar djur men fixar inte det jobbiga med att se en vän lida eller åka iväg till djursjukhuset och avliva dem. Gråt på bara, det gjorde jag (trots att jag är man), gråt, bil ledsen, arg och förbannad.
    Ta väl hand om dig och din familj.
    Kram kram kram.

  8. Thomas! skriver:

    Bästa Tanja,

    Jag lider med Dig och sorgen känns alltid outhärdlig när Våra kära husdjur lämnar oss!
    Vi adopterade en hund som var 8 år och Vi fick ha henne hos oss till Påskafton 2010 då en infarkt tog henne ifrån oss. Nikita blev 14 år och Vi fick vara tillsammans under 6 fantastiska år!
    Vi stödjer, sedan 4 år tillbaka, katthemmet i Töreboda som gör fantastiska insatser för att rädda misskötta katter och även andra små djur!
    Vi funderar på, att adoptera på nytt och gärna då någon äldre och utstött. Vi är inga ”världsmästare” på att uppfostra hundar men är då mer ”världsmästare” på att skämma bort de små liven.
    Tyvärr, så bor Vi för centralt för att adoptera en katt van att få spatsera omkring i sitt revir.
    Lycka till med Dina katter!

  9. Agnes skriver:

    Åh, beklagar😦 Har själv fyra katter (två hos föräldrarna, två här) som jag älskar. Hjärtknip.

  10. Galne Gunnar skriver:

    Jag beklagar din förlust.

  11. Tanja Bergkvist skriver:

    Jo, det är lika bra att leva ut sorgen. Jag har aldrig varit med om detta tidigare. Han låg inne i tre dagar, i lördags var jag ju helt förtvivlad, när de sa att han måste remitteras vidare, i söndags sa de att han nog skulle behöva ligga inne någon vecka tills de visste vad det var, och han fick smärtstillande och sondmatades, de sa att det där han hade under tungan gjorde väldigt ont, och det var pga att han dreglade i förra veckan som jag åkte in med honom, när jag insåg att det här är inte någon hårboll som inte vill komma ut. Jag började misstänka det kanske var tandlossning, och ringde till veterinär. Men som sagt, de såg direkt att detta var något helt annat. Och att han hade så ont och inte kunde annat än sondmatas, allt gick ju så fort😦 I förra veckan var han vid matskålarna flera gånger, och han kom på min kudde och spann som vanligt. Men den där grejen i tungroten växte till sig på bara några dagar…

  12. Tanja Bergkvist skriver:

    Tack Galne Gunnar, jag antar att man överlever det här liksom allt annat.

  13. Tanja Bergkvist skriver:

    Det är i sådana här lägen man önskar att genusforskarna har rätt i sin tolkning av verkligheten, och att döden bara är en social konstruktion. Skönt att ha en minnestavla med en pälstuss och en massa bilder på honom, det känns nästan lite som att han är närvarande, när bilden tittar på en…

  14. Info skriver:

    MOTTAG MINA KONDOLEANSER

    Livet är obarmhärtigt ibland, men Roland fick ett rofyllt slut efter ett långt och lyckligt liv.

    Du har ännu tre trevliga, fyrbenta vänner kvar.

    Av vilka jag nu till sist på bild fått träffa också SNEZINKA. Dessutom, genom en annan bild, har jag lärt mig det du ville att jag skulle lära mig för snart ett år sen: att se skillnad på birman och plattnosarna. Visst ser jag genast, att SIFTSCHA, nu i halvprofil, verkligen har en om inte utdragen så dock markerad nos!

    • ”Tanja Bergkvist skriver: april 1, 2010 kl. 4:35 e m
    Info, ”Din plattnosiga perser ”!?!?!?! Det där är faktiskt EN HELIG BIRMA! Däremot har jag tre katter till, varav TVÅ ÄR PLATTNOSIGA PERSERKATTER och den sista en blandning av perser och birma. Dvs fyra katter, men den på bilden är en birma! Jag får lägga upp bilder på plattnosarna vid tillfälle då så du lär dig skillnaden!”

    • ”Info skriver: april 1, 2010 kl. 5:52 e m
    TANJA, TACK FÖR UPPLYSNINGEN!

    Det var intressant – inte perser utan ”helig birma”. Alltid roligt att få lära sig något nytt! (Jag kan utan omsvep erkänna, att jag för tillfället är dåligt bevandrad vad gäller mer eller mindre kortnosiga kattraser.) Nu ska vi se (www.katt.nu): ”Skall man vara mera sanningsenlig så har birman förmodligen avlats fram från perser och siameser. 1968 kom den första birman till Sverige.”

    Jaha, minsann.

    ”Birman är Sveriges andra populäraste kattras efter persern.”

    Ser man på. (Huvudsaken är att den kan spinna vänligt när den träffar mig.)”

    https://tanjabergkvist.wordpress.com/2010/04/01/jag-lagger-ner-bloggen/

  15. Josef Boberg skriver:

    Beklagar sorgen – Tanja – men faktum är ju att i materians värld är det ju så att: ”Allt som har en början har ett slut !”

    Att själv vara fullt ut nöjd med den tiden Wi har förunnats att ha – med varelser i kött som har andningen som livstecken = med wåra husdjur, genusforskare si eller så, vänner, ovänner och andra bekanta, nära och kära osv – är ju lätt att säga – men lite mindre lätt att leva – när Wi själva drabbas av något bortfall.

    Som själv strax 70 år livserfaren – så har jag en viss erfarenhet – därför att såväl en del husdjur som en hel del flera närstående – har jag fått finna mig i att dom har ”försvunnit” som varelser i kött.

    Numera gör jag ingen ”större affär” av det – därför att numera VET jag:

    – dels att ”Allt som har en början har ett slut !”

    – dels att ALLA varelser i kött till mer än 99,99 % (i volym sett enligt kvantfysiken) är något som mänskligheten än så länge VET hart när ingenting om = det som kort och gott är oförstörbar EVIG LivsEnergi/RörelseEnergi – punkt.

    Så det var ju bara mindre än 1/10 000-del av Din katt som försvann egentligen – och det går väl att stå ut med – eller❓

  16. Galne Gunnar skriver:

    Klart att du kommer att överleva, men du lär vara ledsen ett tag framöver.

    Jag tycker ibland att det är provocerande att få råd från andra människor som jag inte har bett om, men trots det, så är det just det jag tänker göra just nu. Betrakta det som förslag som du kan välja att rata om du vill:

    Håll dig sysselsatt! Hitta något som fångar din uppmärksamhet och håller kvar den. Gärna något som inte är alltför krävande och som du skulle uppskatta att göra i vanliga fall.

    Din dotter är säkert lika ledsen som du. Kanske kan ni göra något tillsammans? Som att snickra ihop ett litet hus åt de andra katterna? Som ni målar rött med vita knutar? Kanske sticka några plagg åt era katter? En liten vårkollektion i ljusa färger? Kanske kan ni göra något till minne av Roland? Jag har inte spontant några idéer på den punkten, men ni kommer på något om idén känns rätt.

    Umgås mycket med era katter och överös dem med extra mycket kärlek och uppmärksamhet, så att ni fokuserar på det ni har och är tacksamma för det, istället för på det ni har förlorat. Det betyder naturligtvis inte att ni ska glömma eller förtränga minnet av Roland, det är inte så jag menar, utan att det i er situation är lätt hänt att man bara fokuserar på förlusten, och ”glömmer bort” att vara glad över det man faktiskt har.

    Låter det begripligt och förnuftigt?

    Ja, för fan!😉

    Ta hand om varandra! Du, din dotter, och era katter.

  17. Dogdylan skriver:

    Läste för en stund sedan i Axess-blaskan, att du fått ett kneg på FOI. Grattis! Nu när du har fått ett riktigt jobb och inte sitter och ugglar på Universitetet – betyder det att du nu lägger ned bloggen och eller skall du börja skriva om katter istället?

  18. Dogdylan skriver:

    Tråkigt med katten – men se det från den goda sidan. Du har ju tre katter kvar och en dotter.😀

  19. Ledsen att höra! Dom små liven kommer så nära…

  20. mach skriver:

    Verkligen tråkigt att höra att han inte lyckades komma tillbaka och bli frisk igen! Saknaden och alla fina minnen som kommer tillbaka måste kännas tungt nu….. Livet går vidare trots allt och det kommer att kännas bättre så småningom. En varm och go kram till dig! /Martin

  21. Tanja Bergkvist skriver:

    Hm, varför hamnar så många i kön? Ledsen för detta. Jag hamnade själv i kön! Den pingback jag hade till mitt förra inlägg hamnade i kön! Den enda som hade skäl att hamna i kön var Dogdylan.

    Dogdylan, jag släpper inte din andra kommentar, hoppas du har förståelse, jag ska gå ut med det där snart men har legat lågt. Jag tänkte gå ut med det på nyårsafton, sedan min födelsedag, sedan kom jag på att jag avvaktar lite, med Genusmaffian flåsandes i nacken😉. Nejdå, skojar bara. Jag gör det mot helgen, för att kunna hålla koll på det eventuella kommentarsflödet osv. Nej, jag kommer givetvis inte att lägga ner bloggen, den har ju passerat alla instanser nu med råge!😉. Du får förlåta mig ang kommentarscencuren, jag är lite ur fas tidsmässigt pga katten och idag är första dagen jag inte gråtit hela min vakna tid, jag hade tänkt synka det med det du hänvisar till. Det kommer om max två dagar.

  22. Tanja Bergkvist skriver:

    Elin, kram! Tack för allt. Tack för att du kom, tack för att du var där, och tack för dina kloka råd om hur jag ska hantera detta. Och tack för att du alltid ställer upp för en vän!

  23. Tanja Bergkvist skriver:

    Agnes, ja det är verkligen hjärtknip😦 Men nu försöker jag tänka på de tre andra, det hjälper. Såg på din sida: ”Normalneurotisk cisperson. Radikalsvensson, gråzonspolitisk och feministisk tvivlare.” Ha ha – vad är en radikalsvensson? Och vad är cisperson?🙂

  24. Tanja Bergkvist skriver:

    Info, ”Av vilka jag nu till sist på bild fått träffa också SNEZINKA.” Tack! Jag undrade faktiskt vilken katt det var jag inte tagit med, men visste inte om det var Tommy eller Snezinka. Men då vet jag tack vare dig! Det blir en stor närbild på henne längre fram – måla gärna en tavla!🙂 Ja, birman är en korsning mellan siames och (vit) perser. Hon är vår spetsnos, som min dotter säger. Hon har, liksom flertalet birmor, några av de rasegenskaper som är typiska för siameser: svartsjuk och vill ha sin ägare för sig själv. Snezinka däremot har tagit på sig rollen som allas mamma. Inte bara alla andra katter tvättar hon omsorgsfullt, även min nos brukar hon putsa med sin sandpappriga tunga. Jag vaknar av det varje morgon. Sliter jag inte bort henne efter en kvart är min näsa helt röd resten av dagen, tur det finns smink😉.

  25. Tanja Bergkvist skriver:

    Josef, nu ska jag ge dig en video. Jag måste erkänna att jag aldrig hunnit se någon av de videos du skickat från början till slut. Dock mailade mig en bloggläsare mig en länk, men jag har inte sett den än pga tidsbrist, men jag kom givetvis att tänka på dig, och nu kan du ju få en länk. Den är i 18 delar, och 10 min per del, så det är en del tid. Men nu har jag lovat min bloggläsare att se den i helgen. Påminner lite om dina videos, och den kunde intressera dig: http://www.youtube.com/watch?v=MxECb7zcQhQ Som sagt, har inte sett den själv än, så kan inte uttala mig. Men vi kan ju diskutera den efter helgen kanske.

  26. Tanja Bergkvist skriver:

    Galne Gunnar, det låter både förnuftigt och begripligt och råkar vara precis så det har blivit. Vi har gjort en stor minnestavla med bilder och pälstuss och hjärtan, kanske får fota den och lägga upp sen så du kan se🙂. Och jag tar gärna emot råd, särskilt i svåra tider, det är då man är mottaglig och öppen för förändrade förhållningssätt. Men saken är att jag ALLTID håller mig sysselsatt, det är nästan det som är problemet snarare än det motsatta, jag är inte overksam en minut… Men nu har jag faktiskt insett att det kan vara bra att bara konfrontera sorgen och leva ut den, att tillåta mig vara ledsen. Men jag förstår att du menar att man inte ska fastna i sorgen och glömma allt annat, och det är ju helt rätt, och visst har det blivit så som du skrev – vi överöser de andra katterna med ännu mer kärlek nu🙂. Dessutom ska jag ta alla tre till läkarkoll i nästa vecka. och en koja har vi redan byggt, minns att jag skrev i ett inlägg att min dotter fick en verktygslåda i julklapp och att jag åkte in till Clas Ohlson och köpte en lång bräda att såga och skruva i. Men min dotter bygger ju kojor till dem varje dag med filtar och stolar. Sticka något kan jag dessvärre inte – jag har inte stickat på åratal – dessutom har ju katter päls och behöver inga kläder!🙂 Men jag är helt inne på din linje. Men jag måste ju få gråta, det hjälper.

  27. Tanja Bergkvist skriver:

    Nephilim´s Wings, ja som familjemedlemmar. De har varit med mig i tolv år nu.

    Mach, tack!

    Livmoderskeppet, ja det är det jag inser nu, alla tycks ha förlorat ett husdjur också. Så man känner sig förstådd.

    Mats, ja man kan ju inte låta bli att ha husdjur bara pga rädslan att förlora dem. Då kan det vara bra att ha fler, dessutom är de ju sällskap till varandra. Det är som du skriver, inget krångel med katter. Mat och kel och evig kärlek🙂.

    Tack Maggie!

    Thomas, ”Vi stödjer, sedan 4 år tillbaka, katthemmet i Töreboda som gör fantastiska insatser för att rädda misskötta katter och även andra små djur!” Fantastiskt – jättebra!

  28. Wanderlust skriver:

    Det var mycket tråkigt att höra. Varje gång som jag har sett en bild på någon av dina katter här så har jag tänkt att de verkar vara så mysiga och tillgivna. Låt sorgearbetet ta den tid det behöver så kan du återkomma med full kraft sedan!

  29. Tanja Bergkvist skriver:

    Wanderlust, ja de är tillgivna och underbara.

  30. Maj skriver:

    Beklagar verkligen Tanja. Jag vet hur fruktansvärt smärtsamt att mista en katt. Jag har haft två raringar tidigare som tyvärr lämnade mig alltför tidigt. Nu har jag två underbara personligheter, Gusse och Selma, som tillför mitt liv det där lilla extra för att det alltid, trots allt, ser ljust ut.
    Gusse fick jag för sex år sedan, han var oönskad och övergiven i sitt förra hem. Selma har jag adopterat från Uppsala Katthem som jag också stöder ekonomiskt.
    Inga är så trogna som katter. Som man brukar säga: En hund stannar alltid hos matte o husse även om de behandlar honom som skit. En katt sticker till något bättre.
    På det sättet vet man att om ens katt stannar hos en så vill han verkligen stanna hos dig.
    Din Roland hade ett lyckligt liv tillsammans med en familj som älskade och skämde bort honom. Han har det säkert bra nu. I Katthimlen där alltid fjärilarna fladdrar och det vimlar av sorkar som är lättfångade och extra läckra. Tänker på dig Tanja.

  31. PabloHoney_4 skriver:

    Jag är övertygad om att reinkarnation är möjlig och att Roland uppstår i en annan skepnad, var så säker.

    Att förlora ett husdjur är som att förlora en mycket nära anhörig. Vissa som säger att det är ju bara ett djur vet kanske inte mycket om vad en relation mellan två olika arter kan ge och innebära. Sänder en hyllning till Roland för det han gav i sin omgivning och sina nära. Sov gott Roland!

  32. Sven-Ove Johansson skriver:

    Ibland får man perspektiv på saker och ting. Jag kan inte låta bli att erinra mig de gånger jag fotat iväg en tidigare grannes katt då katten hade ofog för sig mot min ytterdörr (den blev dock allt mer ”väluppfostrad” efter hand). Jag känner tacksamhet över att det i varje fall inte var någon av dina katter…
    Fastnar jag permanent i spamfiltren efter detta?

  33. Gunnar Eklund skriver:

    Småningom dominerar de gladare minnena och tacksamheten över att ha fått dessa minnen. Jag har levt många år med katter. Den siste ( sne) född i huset gav upp efter 22 år. Spåren finns kvar här och där och det händer att jag ännu har ”kattfösargången” med fötterna i köket. Njut av de fina lufsarna som är kvar och vänta så kommer Roland att finnas där som många varma minnesbilder med tiden.

  34. Agnes skriver:

    Tanja: ”Cisperson är beteckning för en vars kön och könsidentitet (genus) genom livet varit och är entydigt. Dvs ett linjärt kön, där biologiskt kön, juridiskt kön, socialt och kulturellt kön, könsuttryck och könsidentitet pekar (och av andra uppfattas peka) entydigt åt ett håll.”

    Det vill säga inte en transperson. Jag vet inte vad en radikalsvensson är riktigt, men något ska man ju säga i sin bloggpresentation. Jag valde att säga så lite som möjligt med många ord🙂

  35. QED skriver:

    Beklagar förlusten, Tanja!

  36. Tanja Bergkvist skriver:

    Tack alla, för tröst och för att ni delar med er av era egna erfarenheter! Det hjälper.

    Nu har jag just upptäckt kommentarsproblemet och varför så många hamnat i kön på senare – det låg ett helt vanligt pronomen i en blockeringslista! Fixat nu.

    Agnes, ok då förstår jag!🙂

    Varje dag blir en dag då man smälter detta mer och mer, och gråter mindre, fast jag tycker det är skönt att gråta ut. Just nu sitter Snezinka i mitt knä och spinner. Just det ja, glömde:

    Info, Snezinka i sin tur är en korsning mellan en perser och en birma🙂.

  37. Leif skriver:

    Jättetråkigt Tanja.
    Har själv fått ta farväl av ganska många katter, men det gör inte avskedet mindre smärtsamt för det.

  38. Nykter alltid skriver:

    Så tråkigt,

  39. Helena Palena skriver:

    Roland blev i alla fall nästan 12 år. Jag hade två katthalvbröder som dog 2006 och 2007. Båda blev 19 år. Klart man gråter en skvätt. Nu har jag hönor som ligger frysta i väntan på begravning till våren: Marianne, Lill-Kicki och Agda. Sen är Prillan hängig. Hon äter och dricker inte. Kokade vatten, salt och honung och matade henne i morse. Vi får se om hon repar sig. Annars blir det en till som ska ner i hönsgravarna. Men det är sånt som händer.

  40. Galne Gunnar skriver:

    ”Sticka något kan jag dessvärre inte – jag har inte stickat på åratal – dessutom har ju katter päls och behöver inga kläder!”

    Det där var onödigt! Klart jag vet att katter har päls. =P

    En f.d. flickvän till mig har två chihuahuor, vilka också har päls (som du säkert redan vet!) =P, men det hindrade inte deras matte från att skämma bort hundarna med en massa kläder och annat krimskrams. Därav min tanke om att du kunde sticka kläder åt dina katter.

  41. Tanja Bergkvist skriver:

    Helena, vad tråkigt med Prillan, hoppas hon blir bra igen! En skvätt? En flod kanske i det här fallet, jag trodde liksom inte att något sådant kunde hända… Men har du hönorna som sällskapsdjur? Vad kul🙂

    Galne Gunnar, sphynxen har ingen päls: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sphynx Men mina katter är ju innekatter och skulle nog bli ganska sura om jag försökte sätta på dem något. Däremot går ”krimskrams” bra, pingisbollar, tunnlar och annat.

    Näääär ska jag hinna blogga klart om DEJA-rapporten!? Verkar hela tiden dyka upp något annat. Jag måste ju uppdatera min ”Om mig”-status också, som Dogdylan påpekade. Ska göra det imorgon, jag har lämnat akademin, känns nästan lite overkligt🙂.

  42. Tanja Bergkvist skriver:

    Tack Maj! Intressant det du tagit upp förresten, jag hade helt missat den artikeln i SVD du skriver om: http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kulturdebatt/med-tackta-ansikten-kan-vi-inte-motas_5205649.svd Var var alla genusvetare och experter? Eller, de kanske också missade artikeln? För när pojkar i svensk skola talar utan att räcka upp handen ses det ju som ett genusproblem och genuskonsulterna blir ju genast inkallade för att ordna upp det här med att pojkar ”tar mer plats”. Genusprofessor Lundgren borde ju vara orolig: http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/25/risk-att-mellanosternmannen-uppmuntrar-svenska-patriarkatet

  43. QED skriver:

    Tanja, du får söka jobbet som rektor för Uppsala universitet och rädda lärosätet
    från genusvetarna. Det talas om att det måste bli en kvinna efter över 500 års manligt styre. Den främsta kvinnliga kandidaten är föreståndare för centrum för genusvetenskap!

    http://genusnytt.wordpress.com/2011/01/31/tidning-vill-ha-kvinnlig-universitetsrektor/

  44. Tanja Bergkvist skriver:

    QED, jag kan inte eftersom jag just påbörjat en annan anställning. Ska blogga om det snarast (och DEJA mm) eftersom jag inte längre står ut att ha det här inlägget överst😦 . Jag vet inte hur Uppsala Universitet ska kunna räddas…

    Det är nog Margareta Fahlgren som är påtänkt för övrigt. Har hört rykten om det. Ni minns, genusforskaren som fick 10.8 miljoner från Vetenskapsrådet för att anordna genusmöten: http://vrproj.vr.se/detail.asp?arendeid=47871

    ”Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom naturvetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forskningsområdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar, problematisera dem och undersöka möjligheterna till kunskapsutveckling genom ytterligare överskridande av ämnesgränser mellan natur- och kulturvetenskaper. Att skapa överskridande möten, där natur/kultur-distinktionen utmanas, är därför av största vikt för genusvetenskapens framtida utveckling. Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”

    Just det, vi vet ingenting och vetenskapsteori och -kritik.

    Vad bra att Pär tar upp det med UNT:s granskning av sig själv ur ett gensuperspektiv, vi minns alla 50/50-veckan🙂 : https://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/11/13/nar-lika-mojligheter-blev-5050/

  45. Josef Boberg skriver:

    ”…Just det, vi vet ingenting och vetenskaps-teori och kritik. …”

  46. Jonathan Müller skriver:

    😦 Inget kul, hoppas att du snart blir dig själv igen, Tanja.

  47. daniel spansk skriver:

    Beklagar Tanja. ….”för vem kan skiljas från vännen sin, utan att fälla tårar?”

    Miste själv min schäferhund Noxxon i akut blyförgiftning, många år sedan, men saknar honom fortfarande ibland, namnet till trotts.

    En kram och en liten blomma av valfri sort till dig.

  48. daniel spansk skriver:

    ..schäfern hette Nixxon, och inget annat….

  49. Trocadero skriver:

    Jag lider med dig.😦 Husdjur ger så otroligt mycket, och lämnar ett öppet sår i familjen när de försvinner. Ser inte fram emot dagen då min egen lilla katt försvinner, även om det förhoppningsvis dröjer många år till. Åtminstone så dog Roland i famnen på den han älskade!

    Lycka till med allt.

  50. Roger Klang skriver:

    Jag är ledsen för din katts skull Tanja! Det kanske inte är rätta stället att tipsa om någonting, men är inte du till hälften Bulgar? Kanske har Sverige en framtida allierad i Bulgarien, läs:

    http://tolgfors.wordpress.com/2011/02/04/besok-fran-bulgarien-och-resa-till-estland/

    Vh Roger Klang

  51. Tanja Bergkvist skriver:

    Jonathan, jag är alltid mig själv🙂. Sådant här hör livet till och det är inte direkt min första sorg. Jag tänkte blogga nu ikväll men det blev kvalitetstid med katterna och dottern istället. Och dessvärre har jag hela veckans disk att ta tag i nu. Har varit lite frånvarande på de andra inläggen men såg att du skrev i ett inlägg att du går in här varje dag, vad roligt att höra🙂. Mina trogna kommentatorer hjälper ju också till att hålla igång bloggen. I vilket fall, nu har jag skaffat den där manicken som gör att jag kan vara uppkopplad på T-bana och buss!

    Daniel, vad tråkigt. Blyförgiftning? Hur gick det till?😦 Tack för virtuell blomma – någon riktig kan jag inte ha eftersom katterna tuggar sönder alla växter. Jag brukar plocka gräs till dem och lägga i en skål ibland dock, så att de kan spy upp sina hårbollar, fast det är inte ofta eftersom jag borstar dem varje dag + att det finns ett Royal Canin-foder som bryter ner hårbollarna. Men andra växter än grässtrån kan jag inte ha hemma🙂

    Trocadero, tack! Men skaffa en eller två katter till, så blir sorgen inte lika tung att bära, och så har de ju sällskap.

    Roger, klart det är ok att tipsa även på detta inlägg. Jo jag är ju halvbulgariska – ska genast kolla länken🙂.

  52. Tanja Bergkvist skriver:

    Skolverkets video var ju som väntat. Full av motsägelser. Genuskonsulten lägger ju själv en värdering (det hon anklagar alla andra för att göra) när hon underförstått menar att det att kalla en flicka med ny klänning för söt och pojke med ny skjorta för tuff är ”ojämställt”. Varför är det mindre värt att vara söt än tuff kan man ju fråga denna försomsfria genuskonsult – det är ju en klar fördel för kvinnor ur reproduktionssynpunkt att vara söta. Eller förlåt, det är bara en fördom att killar tar utseendet i beaktande vid partnerval, och utseendet är ju också bara en social konstruktion. Förlåt, glömde det…

  53. Galne Gunnar skriver:

    Douglas Murray’s Words of Wisdom on Islam and Our Zeitgeist:

  54. Hans skriver:

    Vad tråkigt att höra. Jag vet att man verkligen blir lessen.

  55. Pelle Billing skriver:

    Tråkigt att höra Tanja! Han var en fin katt.

  56. Osynlige Mannen skriver:

    Nu har det gått sex år sedan våra katter dog (mor och dotter). Först dog mamman. Då slutade lilltösen (nåja, hon var drygt 17 år) att äta, så hon dog av sorg. Vår sorg gör fortfarande ont, men det lättar med tiden. Katters kärlek är speciell, eftersom du måste göra dig förtjänt av den. När katten kryper in under ditt täcke och lägger sig på din mage och spinner, vet du att du gör något rätt.

  57. Dalahest skriver:

    R.I.P.

  58. Dalahest skriver:

    Requiescat in pace.

  59. daniel spansk skriver:

    Akut blyförgiftning är bara ett annat ord för två hagelskott i bakhuvudet. (blyhagel i snabb hastighet=akut blyförgiftning)

    Låter makabert men vi ville avliva och begrava honom i hans favoritmiljö, dvs ute på landet där han växte upp.

  60. Josef Boberg skriver:

    ”…Påminner lite om dina videos, och den kunde intressera dig: http://www.youtube.com/watch?v=MxECb7zcQhQ Som sagt, har inte sett den själv än, så kan inte uttala mig. Men vi kan ju diskutera den efter helgen kanske.”

    Tanja – jag har kollat lite här och där, på de 18 videosnuttarna med Dr Thomas Campbel, och det finns en hel del substans i det han ger uttryck för, verkligen…💡 Men i videon My Big TOE (18 of 18) (ca 9 min) – så faller alltihopa mer eller mindre samman som ett korthus – när han säger att meditation är lösningen.

    Meditation är en återvändsgränd (så som den till allt överskuggande del har tillämpats historiskt – och ej minst tillämpas i dags dato) – som jag ser det – därför att det trimmar bara hjärnan till att bli än mera egostyrd = få än mera av narcissistisk personlighetsstörning. Det finns ej någon särskilt vettig ”intelligens” i hjärnan (= i de 10-15 % som Wi använder oss av) – utan den finns företrädesvis i kroppen som sådan – som jag ser det.

    Vad kom Du fram till❓

  61. Bitte Assarmo skriver:

    Känner med er alla! Vet hur det känns att mista ett älskat husdjur – en älskad vän.

  62. Bo skriver:

    Jag beklagar förlusten av katten. Jag kan dock trösta dig med att om inte djur eller människor dog och ersattes med sin avkomma, skulle inte livet finnas på jorden.

    Jag vet hur tråkigt det är när det händer.

    Klen tröst måhända men jag vet att det är sant.

    Djur, människor eller annat liv som har avkomma, dör inte helt när de dör, egentligen.

  63. Josef Boberg skriver:

    ”Djur, människor eller annat liv som har avkomma, dör inte helt när de dör, egentligen.”

    Jo… – Bo – det ligger mycket i det, verkligen…💡

    Hela wårt fantastiska Universum (video ca 64 min) är ju till mer än 99,99 % (i volym sett) ett av skolvetenskapen än så länge odefinierat SuperIntelligent ElektroMagnetiskt plasma – såväl som att Solen (video ca 1 min) är det.

    Varför skull då ej människor och djur också vara detta odefinierade till mer än 99,99 %❓ – som vare sig kan födas eller dö.

    Så matematiskt sett – så är det ju mindre än en tiotusendel (1/10000-del) som dör när Wi som Wi säger dör (i volym sett). Matematiskt sett – så är ju det ej hela världen – eller❓

    Men likväl så sörjer Wi ju över den förlorade tio tusendelen – trots att Wi alla VET – att materians basala GRUNDVILLKOR är att: ”Allt som har en början har ett slut !”

    Själv – som strax 70 år LivsErfaren som varelse i kött – så försöker jag numera – när vänner och bekanta, husdjur osv försvinner (det blir fler och fler ju mera tiden löper) – att oreserverat var NÖJD med den tiden som Wi har haft tillsammans – och åt hållet helt strunta i den tiden som det ej blev.

    Detta därför att överdriven sorg gagnar ju ej alls den som har slutat med att andas – som jag ser det – men äter, bokstavligt talat, livet ur mig själv. Jag inbillar mig att jag ej har avlidna vänner, bekanta, husdjur osv – som vill mig så ont.

    Dock… – ca tre dagars sorgearbete tillåter jag mig som princip alltid att genomgå. Men sen får det vara bra med det.

    Jag kan tänka mig att Tanja nu har kommit till det läget – avsende den tiotusendelen av katten som ”drog med hull och hår” för ca 12 dagar sedan.

  64. Josef Boberg skriver:

    Claes – det ante mig att djurens himmel är så vacker.

    Med människornas himmel är det lite annorlunda – ifall jag skall tro på vad t ex Ingmar Bergman (video ca 7 min) och Moder Teresa (video ca 8 min) ger uttryck för, efter sina respektive hädanfärder – och det gör jag.

  65. Carl Johan Hall skriver:

    Som kattvän beklagar jag djupt, om än senkommet, sorgen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: