4-årsjubileum och Sverige går under av idioti

Jag efter disputationen med handledare, opponent och betygskommittén utanför matematiska institutionen vid Stockholms Universitet 30/3-07

Idag är det på dagen fyra år sedan jag disputerade (läs gärna min doktorsavhandling, även här), det tog bara tio år – fem års grundutbildning till matematiker och sedan fem års doktorerande. Jag jobbar som ni alla vet långsiktigt. Det får gärna ta mig ett decennium att störta Genusväldet också, men jobbet måste göras. Idag har förresten Studio Ett tagit upp Machofabriken som ni kan se, direktlänk här, och jag nämnde ju detta kort i förra inlägget (Machofabriker, män och kärnbränsle med övningar i att koppla maskulinitet till rasism och våld osv)  eftersom jag blev uppringd i ärendet för några veckor sedan. Materialet vänder sig till ungdomar mellan 13 och 25 år, och som ni kan se i de tre propagandafilmerna på hemsidan är det utbildning på hög nivå. Inte för att man inte kan diskutera normer och förhållningssätt, visst kan det vara nog så viktigt att prata om det ena och det andra, men frågan är om det är detta man ska spendera tid på i den här omfattningen i svenska skolor och myndigheter. Att gå in i och ut ur en kartonglåda – vilken ofattbar genialitet. Eftersom ingen tagit just detta angreppssätt förut i genusfrågan, måste ju detta lanseras som ett separat normbrytande utbildningsmaterial, som komplement till allt det andra. Nästa år kanske någon lanserar idén om att gå in och ut ur en bil, sedan ett tåg, en båt och slutligen ett rymdskepp, och kanske är det ingen dum idé att hoppa in i ett rymdskepp och lämna Jordens yta till dess att idiotin avdunstat från planetens yta.

Vi minns alla det horribla inlägget Iiinte 80 miljoner till! där kommunanställda mot sin vilja tvingas bli ”genusstrateger” och att de genusutbildade ”processledarna” har ”haft ett komplett motstånd” men detta hindrade inte ”Institutet för lokal och regional demokrati” att i slutdiskussionen (sid 25) öppna upp för en utvidgning av fördumningsprojektet:

”En ytterligare del i att skapa förutsättningar för ett fortsatt arbete efter projektets slut är även att få in jämställdhetsfrågan i det större mångfaldsperspektivet. Kvinnor och män är två nästan lika stora grupper i samhället och därför är det självfallet viktigt att arbeta med att de behandlas jämställt och har lika rättigheter och skyldigheter på alla plan. Men grupperna kvinnor och män är inte homogena och de kan i sin tur ha varierande behov beroende på bland annat etnicitet, religion, ålder, social tillhörighet och funktionsnedsättning. Även dessa grupper är en del av diskrimineringslagstiftningen… Detta kan vara något att ha med sig i kommande funderingar kring hur arbetet med jämställdhet ska fortgå i framtiden, och hur det kan inkluderas i ett större sammanhang.”

Det svarta hålet har avslöjats genom mina mätningar av gravitationsfältet utanför Nationella Sekretariatet för Genusvansinne

I ett normalt fungerande samhälle hade man efter att ha insett att kvinnor och män inte är två homogena grupper skrotat genusprojektet och gett de kommunanställda direktiv om att behandla alla som de individer de är.  Men i Sverige öppnar man istället upp för ett intersektionellt perspektiv där man nu ska studera folk utifrån ålder, funktionalitet, etnicitet, religion, sexuell läggning osv. Det här med funktionalitet och funktionsnedsättning kan förvisso vara intressant. Frågan alla genusforskare borde ställa sig är: hur dysfunktionellt kan ett samhälle bli innan det kollapsar? Och hur ska vi definiera kollaps? I själva verket är ju detta just vad man är i full färd med att undersöka för våra skattepengar och vi vet alla att den svenska genus- och fördumningslobbyn har drivit oss till randen av händelsehorisonten, där tiden som bekant står lika stilla som hjärnverksamheten hos publiken efter en fulländad genusföreläsning. En avstannad hjärnverksamhet är förödande för nationen. För att ni inte ska tro att jag tar mina argument ur luften (till skillnad från genusforskarna, som ju hämtar sina ur den vakuumfyllda rymden) läs följande och begrunda noga om det inte är dags för en liten samhällsrevolution snart (jag påminner om detta pga ett tillskott av nya läsare i dagarna):

1. Genusväldet intar Södertörns högskola

2. von Wright och tekoppen

Där kan vi läsa om hur rektorn för en svensk högskola skrivit (och fortsätter att försvara) en rapport till Skolverket (innan hon tillträdde som rektor – rapporten var säkert en av de tyngsta meriterna) betitlad ”Genus och text” där vi får reda på av denna professor i pedagogik (!) att ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.” Vad sägs om följande insiktsfulla motiveringar till detta, värdiga en svensk professor och av regeringen utsedd högskolerektor:

Sid 7: ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan. Enligt Sundgren (1996 s.31) måste det uppstå en dialog för att inte skolan skall utöva symboliskt våld på eleverna genom att påtvinga en given mening.”

Genusperspektiv saknas på raketforskning

Sid 16: ”Sylvia Benckert (1997) menar att fysiken som universitetsämne eftersträvar en opersonlig renhet, och en strävan att framstå som höjd över och fri från mänskliga önskningar, och att just denna skenbara opersonlighet och könlöshet är knuten till föreställningar om maskulinitet, vilket bidrar till att göra fysiken ointressant för flickorna. Kvinnorna är också mer känsliga för den maskulinitet som fysikämnet präglas av”.

Sid 59: ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.”

Sid 64: ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden.”

Fysikexperiment som saknar ett genusperspektiv

Jag vill bara påpeka att jag värnar mina landsmäns (och landskvinnors, eller ska det vara ”landspersoners”) mentala och fysiska hälsa, men att jag måste väga den mot den nytta det kan innebära att lyfta fram det här i ljuset. Så jag måste ta upp två saker till ur rapporten. Även ett fysikexperiment som går ut på att lösa upp socker i te, och undersöka temperatur-beroendet, är kontroversiellt. Dels har man tittat på ”genustypiska skillnader” där man lyfter fram ett exempel där en flicka ansåg det vara konstigt att lösa upp sockret i kallet te eftersom ”ingen dricker kallt te (sid 15), och på sidan 18, 24 och 26 kan vi läsa om hur genusperspektivet på socker i te kan utvidgas med ett ”mångfaldsperspektiv”:

”Samtidigt kan vi konstatera att en kontextualisering är problematisk eftersom den inte kan motsvara alla föreställningsvärldar… Det finns ingen entydig given verklighet i förhållande till vilken alla elever kan känna igen sig. Därför blir en anknytning till ”vardagsverkligheten” inte nödvändigtvis underlättande eftersom alla inte delar den förmodade gemensamma vardagen som läromedlet exemplifierar med. I exemplet med flickan och sockret förde vardagsverkligheten flickans tankar i en viss riktning. För en person som aldrig har kommit i kontakt med det engelska tedrickande kan det verka förvirrande att ha just te som exempel… Att naturvetenskapen är formulerad inom den västerländska kulturen kan innebära problem för dem som tillhör en annan kultur. För dem kan naturvetenskapens värden och läromedlens formuleringar uppfattas som en kritik eller attack mot den egna kulturen. Även inom den västerländska kulturen kan naturvetenskapen tolkas som en subkultur emedan många elever måste överskrida kulturella barriärer när de försöker hantera den naturvetenskapliga subkulturen.”

Vi får även veta att det är fel att beskriva ljud i termer av fysik i fysikböcker (sid 56):

Ljud i fysikboken - mekaniska könslösa vågor!

”Rubriken ”Ljuv musik är intressant fysik” (Undvall & Karlsson 1996, s. 73) väcker förväntningar på en anknytning till det estetiska. Men texten överger snabbt den personliga upplevelsen och övergår till fysiken… Följemeningen blir att din upplevelse kan vara estetisk, men egentligen handlar den om något annat, och att fysiken står för den sanna beskrivningen. Detta understryks i kapitlets huvudrubrik ”Bakom ljud döljer sig rörelse och kraft”… Den text som finner sanningen genom att den reducerar den fysiska världen till dess minsta beståndsdelar har föga till övers för det estetiska”

Etablissemanget behöver en elchock

Är det någon som fortfarande tror att Sverige inte är på randen till kollaps?  Med slagordet ”Alla ska med” avses att vi alla ska ner i avgrunden tillsammans. Ingen ska nämligen lämnas ensam kvar i ett övergivet tillstånd av förnuft och klarsynthet, ett sådant utanförskap måste motarbetas till varje pris – det är därför regeringen initierade det treåriga projektet om en gemensam Värdegrund redan 2008. Den ska ju vara klar i år. Jag väntar med spänning på hur man ska lösa problemet med att den ”gemensamma värdegrunden” faktiskt krockar med den ”demokratiska värdegrunden” – den demokratiska värdegrunden innebär ju som bekant (se diverse styrdokument till skolan mm) att man ska ”respektera olikheter i människors uppfattningar, synsätt och värderingar” – dvs människors olika värdegrunder. Eller har politikerna inte noterat det här än? Jag skrev om det här både i Axess och i mitt inlägg Värdegrundsproblematiken där jag också visade att utifrån dagens negativa utgångsläge på -1 så gäller att integrationen med en gemensam värdegrund som de naturliga logaritmernas bas går mot noll efter en oändlig gränsövergång –  se själva:

2014 tänkte jag bli skolminister och rätta till allt

Jag ser nämligen att Studio Ett idag även tagit upp en migrationsdebatt i riksdagen och att man utelämnat matteperspektivet genom att inte nämna min uträkning från ett gammalt blogginlägg, det visar på den utbredda matematikerfobi som råder i samhället. Utöver det faktum då att jag inte fick hela Studio Ett-timmen för mig själv. Genom att filma när jag hoppar in och ut ur en kartong tänkte jag illustrera (och sälja materialet till alla skolor) den utbredda fobi för det sunda förnuftet som råder, och visa hur genusforskarna och deras medlöpare stänger in sig i en kartong som anses stå höjd över de strukturer alla vi andra är insyltade i och inte kan komma ur. Det finns dock en medicinsk term som beskriver just det tillståndet när man står utanför den verklighet alla andra befinner sig i, och det tillståndet kallas psykos. Genusvetarna har fått i uppdrag av politikerna att i sitt psykotiska tillstånd av storhetsvansinne lösa problemen med de svenska skolresultaten. Att fylla skoldagarna med genuspropaganda kan tyckas vansinnigt men det är dock helt rationellt när man betänker den svenska analysen av underprestation i skolan som kom 2009. I DEJA-utredningen SOU 2009:64 kan vi på sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” läsa följande: ”I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.” Det gäller alltså inte bara en genusordning i klassrummet, utan även i det konkreta kursmaterialet, vilket förklarar varför man befordrade Moira von Wright till rektor. Som bäddat för framtida Nobelpris i fysik, eller hur? På tal om det, vad tycker förresten förra årets Nobelpristagare i fysik om allt det här?  Se  Snillen spekulerar politiskt inkorrekt! (direktlänk: Se programmet).

Relaterat: Machofabriker, män och kärnbränsle, Vad var det jag sa?,   Iiiinte 80 miljoner till!, Grattis skattebetalare,  Grattis skattebetalare – del 2.

Lästips: ”Män som matar kvinnor” (Gudmundson i SVD). Glöm inte följa Pär Ströms, Pelle Billings, Matte Matiks och Aktivarums bloggar!

Lyssna på inslaget i Studio Ett om Machofabriken (ca 7 min).

Boktips: ”Faran med att vara normal” (Bokus & Adlibris) av Jan Kallberg (blogg).

Annons

Machofabriker, män och kärnbränsle

Män förlägger sina känslor utanför jaget så att det oöverskådliga är lika hanterbart som det använda kärnbränslet

Nu när det ändå är på tapeten, för två år sedan presenterade Svensk Kärnbränslehantering AB en rapport med genusperspektiv på kärnbränsle-hanteringen. Två genusvetare skrev en 16-sidig bilaga tillårsrapporten, med titeln: ”Könskonstruktioner, föreställningar om kön och riskupplevelse – en reflektion kring betydelsen av kön gällande attityder till ett slutförvar för använt kärnbränsle.” Vad sägs om följande djupa insikt kring genusperspektiv på hanteringen av använt kärnbränsle: ”Den maskulina träningen i att förlägga händelser och känslor utanför det egna jaget, leder till att det som kan betraktas som oöverskådlighet kan kännas hanterbart”. I en intervju hävdar genusvetarna som står bakom rapporten att det faktum att kvinnor är aningen mindre positivt inställda till förvaringen av kärnbränsle än män är (även om den största skillnaden i synsätt enligt rapporten är mellan olika geografiska områden) ”därför att riskerna är undersökta ur ett manligt perspektiv”!  Är riskerna inte undersökta ur ett vetenskapligt perspektiv? Väldigt vad genusforskarna är insatta i allt…

Läs mer här: Genusaspekter på slutförvaring av använt kärnbränsle, Ingen panik i genusfrågan.

Genusforskarna studerar bilder med förstoringsglas, det här är genusforskning på hög nivå.

Och nu när vi ändå är inne på genusperspektivet inom alla områden, missa inte den svenska genusanalysen av transportsektorn – presenterad i form av en statlig offentlig utredning om ”Kön i kön”. I busskön alltså. Konstrueras där kön? Nej, genusforskarna har funnit att det i en broschyr med en bild på en hållplats inte går att urskilja någon kvinna: ”Även på illustrationerna av hur den framtida omstigningsplatsen kan komma att se ut, har människors könstillhörighet suddats ut. De personer som syns på teckningarna utan förstoringsglas är få, men de som syns liknar manspersoner. Med detta blir det manliga synonymt med det mänskliga. Inga kvinnor kan tydligt urskiljas. Med förstoringshjälp går det emellertid med god vilja att skönja konturerna av några kvinnoliknande figurer. Men de befinner som långt borta i bakgrunden, i en marginaliserad position, knappt bildligt artikulerade.”

Fråga: konturer? Om man med ett förstoringsglas kunnat se antydan till bröst och ev långt hår, eller kjol – borde broschyren då inte blivit anmäld till DO för objektifiering? Hela transportsektorn borde dessutom sättas på propagandakursen ”Bli medveten om dina fördomar” för att spendera fyra veckor på att diskutera varför man faktiskt inte kan utgå ifrån att en kvinna har långt hårt, kjol eller synliga bröst. Så hur man än gör så har genusmaffian övertaget, hela tiden. Har ni också noterat det? Genusvansinnet är ett mentalt gift som måste avlägsnas från det offentliga rummet snarast. Ska statliga offentliga utredningar verkligen innehålla sådan här rappakalja? Skäms ingen? Tänk om man googleöversatte det här och mailade till andra länder. Hade inte Sverige uteslutits ur världssamfundet då? Reinfeldt kan motivera det mesta med att ”Sverige är en del av världen”, men frågan är om det går efter det här? Vi kan också läsa följande i denna SOU 2001:43:

Einsteins ekvation avslöjar en sexistisk inställning

”Inom detta fält har Luce Irigaray varit en föregångare. Tanken inom sexual differencefältet att könsskillnad är en skillnad som gör skillnad kan härledas till hennes arbeten. Hon har också visat att könsskillnad inte getts någon betydelse i det västerländska tänkandet i stort. Detta kommer jag särskilt att knyta an till i detta arbete.” Minns ni Luce Irigaray? Från wikipedia (och se referenser däri):

”I Irigarays essä Sujet de la science, sujet sexué? från 1987[1] analyseras Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt socialkonstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel E = mc2 är sexistisk. Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla – inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.”

Så vi vet lite om utgångspunkten i den här statliga utredningen: Genusanalys av transportsektorn – del 1, Transportgenus och politiker i KBT-behandling, Genusanalys av transportsektorn – del 3. Här är en formel som beskriver tillståndet i landet för den som vill förstå. Det är förresten glädjande att notera att om man googlar på ”härskarteknik + kurs” så kommer man genast till min kurs i härskarteknik 7.5 hp .Jag funderar faktiskt på att gå den själv snart, hur ska man annars kunna utmanövrera genusmaffian?

Inger Enkvist och Johan Norberg om bildning

Glöm inte se Axess Frukostseminarium från den 10 mars: ”Blir vi verkligen smartare?” Jag var själv där och hörde den intressanta debatten mellan Inger Enkvist och Johan Norberg under en halvtimme. Inger Enkvist har skrivit flera läsvärda böcker om svensk skola (och här hennes läsvärda artikel i Axess om varför asiatiska elever lyckas). Dessutom fixade jag till genusstatistiken genom att själv ”ta plats” genom att prata i hela fyra minuter i slutet av videon, förvisso i form av kritik mot genusindustrin, bla det faktum att man vill problematisera sina egna excellenssatsningar ur ett genusperspektiv. För att citera genusforskarna själva: ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhetssträvandena inom akademin” – där man alltså syftar på sina egna excellenssatsningar! (se  ”Genusvetenskap – en krigsmaskin” och mer om själva excellenssatsningen, finansierad av Vetenskapsrådet (vem annars?) här). Kan det bli galnare? Blir vi verkligen smartare? Det blir vi verkligen inte med alla pågående fördumningsprojekt. Däremot noterar jag att jag nog gått upp i vikt, detta trots att jag nästan dagligen joggar över FOI:s skjutfält påväg till busshållsplatsen med tungt bagage. Nåja inte helt inne på skjutfältet men tillräckligt nära för att inte dra benen efter mig. Man vet ju aldrig var genusmaffian håller hus liksom… de har ju lyckats ta sig in på de flesta ställen. Det är ett under att jag överlevde mitt Uppsalalektorat i höstas med tanke på att Enheten för Lika Villkor var inne och härjade på min blogg pga det här. Men jag klarar mig alltid av någon anledning :-).

Jag är ganska efter med mailen...

Jag måste förresten börja läsa mail (jag har dessvärre 3000 olästa mail sedan ett år, om någon undrar varför inget svar kommit än, det har varit lite svårt att hinna med allt och det är mailen som har fått offras… Men jag ska börja beta av dem på Bolibompa-timmen, bättre sent än aldrig). Förra tisdagen ringde någon från Studio Ett till min FOI-telefon och ville höra vad jag tyckte om det nya materialet ”Machofabriken”. Jag pratade i 45 minuter, hela Bolibompatimmen gick till det, och de skulle plocka ut 45 sekunder av det till inslaget (som jag inte vet när det kommer att sändas och de visste de inte heller pga Lybien, Japan mm) – vilken orättvisa, att plocka ut 45 sekunder – jag kräver hela Studio Ett-timmen. Det tycker jag att jag förtjänar med tanke på allt vettigt jag har att säga. Jag tror jag ska hacka mig in på SR och ta en timmes programtid i direktsändning snart, det blir mitt Tal till nationen. Måste bara skriva ner det först. Eller ska jag ta det i TV, vad tycker ni? Måste jag inte gå ner två-tre kilo först? Det lättaste sättet är väl att jag ställer mig utanför Enheten för Lika Villkor i Uppsala och blir jagad över hela Campus och ända ner till Stockholm av genusvetarna. Eller vet ni någon bättre bantningskur, än denna The Gender Diet?

Det är dags att sätta Patriarkatet på plats

Machofabriken-materialet (som man kan komma åt genom att registrera sig) som riktar in sig på ”ungdomar mellan 13 och 25 år” består av rollspel och diverse övningar som starkt påminner om Livskunskapsövningar (de som dömdes ut av Skolverket nyligen ). I materialet på sid 35 kan man läsa om en övning med uttalat ”Syfte: Visa på kopplingen mellan manlighetskonstruktion och våldsverkande” där övningen går ut på att man ska ”Fundera på ett ”manligt sammanhang”. Det kan vara grupper eller situationer som brukar klassas som manliga eller där mest män deltar. Det kan vara idrott, militären, filmhjältar och TV-spelskaraktärer. Hälften av grupperna får fundera på våldsamma sammanhang som tex gatuslagsmål, våld hemma, krig och våldtäkt. Diskutera: Vad är gemensamt för dessa sammanhang? Det finns ett samband mellan manlighet och våld, vad tror du det handlar om? Fortsätt gärna övningen genom att diskutera och problematisera hur våld är inblandat i de flesta manliga praktiker.”

Jag brukar vända på målet för att förhindra penetration

Det var ord och inga visor det. Väldigt pedagogiskt att inleda med att konstatera sådant som säkert får alla unga pojkar att känna sig trygga och uppskattade, vilket ju ökar sannolikheten för att de tar till sig innehållet i materialet. Det här är förresten intressant, när är något manligt? Om man nu får in 50% kvinnor inom idrott eller militär, vilket ju är ett av våra jämställdhetsmål, är ”våldet” då fortfarande ”manligt”? Börjar kvinnor konstruera en manlig identitet i dessa sammanhang? Och hur ska man motverka det? Vore det inte bra om inflödet av kvinnor gjorde att männen istället börja konstruera en kvinnlig identitet? Är det inte bättre att en soldat sätter sig i fiendeland och börjar amma sitt barn, istället för att köra över fienden med en pansarvagn? Och varför måste en fotbollsspelare skjuta in fotbollen i målet, vilket ju är ett uttryck för penetrativt sex och heteronorm? Själv minns jag hur jag under min grundskoletid, redan på mellanstadiet faktiskt, motverkade det här genom att på innebandyn, när jag stod som målvakt, helt sonika vända på målet så att bollen inte kunde komma in. Redan då visade jag tydliga genianlag för att bli en genusguru, inser jag nu.

Dags att kvinnorna "tar för sig", vilket för genusforskarna ofta innebär att kvinnorna anammar det maskulina

För att återgå till Machofabrikens material. Två sidor längre fram, sid 37, får vi oss serverade nästa övning med det uttalade syftet: ”Syfte: Bredda förståelsen av rasism och koppla det till maskulinitet”. Inte undersöka om det är kopplat till maskulinitet utan koppla det till maskulinitet. Om vi bara kunde få männen att sluta konstruera sin maskulina identitet, så skulle allt våld, all rasism, och all jordens elände upphöra. Inga kvinnor skulle eftersträva makt eller världsherravälde – i synnerhet inte genusforskarna. Det här skulle man kunna uppnå genom att stoppa det universella testosteronflödet, tex genom en livslång regelbunden injektion av kvinnligt könshormon i pojkars kroppar. En injektion är dock problematisk ur två genusperspektiv – dels har ju biologin inget med saken att göra, och dels utövar en spruta penetrativt våld. Det bästa är därför att man pratar sig bort från maskuliniteten. Genom att arbeta fram skattefinansierat material som medvetandegör i synnerhet pojkar om maskulinitetskonstruktion och genom att spendera 90% av grundskoletiden på att spela rollspel och prata om genus, så kan man dekonstruera maskuliniteten och rädda världen. Vi ser ju redan hur framgångsrik modellen varit för att få en fungerande skola i Sverige – istället för att hålla på med manligt könskodade aktiviteter som katederundervisning, låta läraren kräva ordning i klassrummet, eller värre uttryckt: eftersträva ”disciplin”, och på så sätt skapa förödande hierarkier mellan lärare och elever, så kan man förbättra kunskaperna i både fysik och historia genom att prata om heteronormer, könskodning, maskulinitetskonstruktion, genuskänslor och förväntningar på kön  – mycket mer effektivt än att diskutera eller ägna sig åt de eventuella förväntningar på kunskaper i andra ämnen som ett civiliserat samhälle kan tänkas ha på sina medborgare (för mer skolgenus se Mitt anförande i Riksdagen och länkar längst ner).

Det gäller att bryta tankar som leder till maskulinitet

I andra övningar i materialet ska man se bilder på olika människor och bekräfta, eller snarare ifrågasätta, sina fördomar genom att försöka avgöra huruvida personerna på bilderna är hetero, homo eller bi, eller trans. Och hur ska man veta det utifrån bilderna? Det kan man inte, och därför blir det ofta fel, men ibland rätt, och i båda fallen är det problematiskt eftersom det visar på att alla skolungdomar bär på  åsikter/ förväntningar/tankar och fördomar om hur verkligheten är beskaffad, och så kan vi ju inte ha det – det här är sannerligen en verksamhet värdig svensk skola 2011. 15-åringar som säger att ”det kan vara sådär, men å andra sidan kan det också vara tvärtom ju” får instämmande nickar av allvetande genusvetare. Det är på den nivån det är! Besök valfritt svenskt klassrum eller genuskonferens med inbjudna ungdomar för att förvissa er om detta – jag har gjort det (eller läs detta exempel). Japanska 15-åringar löser differentialekvationer, svenska 15-åringar tittar på bilder och pratar om fördomar, genus, kön, klädstil och sexualitet. Hur kan då de japanska ungdomarna vara bättre i matte? Väldigt konstigt…

Geigermätare och genustjatter

Att förbereda den kommande generationen på utmaningar som exempelvis slutförvar av använt kärnbränsle åstadkommer man inte genom att lära ungdomarna fysik, utan genom att prata om hur en manlighetskultur odlas inne i kärnkraftverken. Frågan är dock om kärnbränslet inte redan läckt ut, även här i Sverige, och att det är just fördumningsindustrins fanbärare som exponerats för det radioaktiva avfallet. Ska ta med mig en geigermätare till nästa genuskonferens för att undersöka saken. Ni vet ju hur en sådan funkar: ”När radioaktiva partiklar träffar mätaren ger den ifrån sig ett tjattrande, och genom det kan man avgöra hur mycket radioaktivitet det finns där man befinner sig” – genustjattret måste vara ett mått på radioaktiviteten.

Glöm förresten inte att anmäla er till FreedomFest som går av stapeln i maj. Jag ska prata om genusvansinnet – se alla politiskt inkorrekta föredrag här!

Uppdatering: nu har inslaget om Machofabriken sänts i P1.

Fördumningskulmen: mångkulturell utbildning i tidpassning

Nya Axess Magasin är ute

Nu har det nya numret av Axess Magasin utkommit. Temat är ”Hjärnornas kamp. Om artificiell intelligens, IQ-tester och nätfördumning”. Några av artiklarna på temat går att läsa på nätet: Hur intelligenta kan vi bli? , Som om den vore intelligent, Högt IQ inget krav för bra beslut, ”Din IQ är medfödd”, AI-forskningen söker sig nya vägar. Klickbara artiklar i andra ämnen är i detta nummer ”Ingen kultur är en ö”, Missade kvaliteter samt Brödraskapet är inga demokrater, vilket påminner mig om Metrointervjun den 3 mars av egyptiern och förre generalsekreteraren för FN, Boutros-Ghali: ”Västlig politik politik fungerar inte i Mellanöstern”. Författaren och biologen Fredrik Sjöberg har skrivit en läsvärd artikel om akademisk frihet och författares och forskares villkor (sid 22-25), men den ligger inte uppe på nätet (Axess Magasin går bla att köpa på Pressbyrån, eller så teckna prenumeration här). På nätet finns däremot Sjöbergs recension av Lasse Bergs senaste bok (Bergs genväg leder vilse, SVD):

”Lasse Berg är lite som Gunnar Adler-Karlsson, fast tvärtom. Där den ene ser adrenalinstinna hannar, skapta för herravälde och strid på kniven, ser den andre i botten av människans väsen blott bussiga nomader, formade av lättja och lek i mindre flockar på vandring genom ett evigt Schlaraffenland. Dessa genetiska spår finns, det är sant, och kunskapen lär oss något om livet. Men bör den vägas in i samhällsbygget? När Lasse Berg utbrister i en lovsång till Jantelagen, som är stenhård i Kalahariöknen, passeras en gräns åtminstone för mig.”

Vad säger Lasse Berg om den här onaturliga situationen: mamman tar med sig sitt barn när hon letar mat. Nu faller ju hela Bergs urdagis-teori.

Gunnar Adler-Karlsson har som bekant skrivit boken ”Ondskans biologiska ursprung” som ligger på min ”att läsa-hög” sedan två år. Man kan höra Lasse Berg prata om sin nya bok i ”En bok, en författare” (UR Play 30 min) i Kunskapskanalen, där vi bla får veta att ”det ursprungliga är dagistillvaron” och att ”den ensamma mamman som tar hand om en unge hela dagarna är onaturligt”. Detta är typisk Lasse Berg-argumentation: eftersom mamman inte är helt ensam, utan tar hjälp av flocken ibland när hon ska ut och leta mat,  så faller hela idén om att en mamma bör ta hand om sina barn själv, eller åtminstone  kommer Berg fram till att det är ”onaturligt” (i normalfallet brukar det ju inte finnas något ”naturligt” eller ”onaturligt” i svensk debatt, men när det gäller att försvara en viss politisk agenda så finns ibland plötsligt det naturliga – åtminstone om det går emot det som de politiska motståndarna ser som naturligt). Lasse Berg är säkert jättetrevlig men  inte särskilt vetenskaplig. På tal om nya böcker, nu har ”De intellektuellas flykt” som Axess chefredaktör Johan Lundberg skrivit förordet till, utkommit på svenska.

Forskning visar att människans kranium är för stort för den hjärna som behövs för att klara sig bra i pk-Sverige

Minns att Lasse Bergs TV-dokumentär ”Jordens snällaste apa” (blogginlägg) lanserades med lärarhandledning i svenska skolor förra året med en ny tes: ”det är inte konkurrens och kampen för överlevnad som format människan, utan samarbete och solidaritet” (!) Jag trodde  att samarbete och solidaritet varit en fördel i kampen för överlevnad och att samarbetet inom en grupp gynnat denna grupp i konkurrens med andra (inbördes solidariska och samarbetande) grupper – varför skulle konkurrens och kamp för överlevnad stå i motsatsförhållande till solidaritet och samarbete? Men som sagt, detta är Berg-logik.  Jag fick mail från flera zoologer som tackade mig för att jag tog upp detta i Axess. De blev också bekymrade över skolans framtid. Varje dag blir Sverige en smula galnare och varje dag lanseras minst ett nytt fördumningsprojekt (som brukar kallas för ”nytänk”, vilken galning har lyckats lansera ”tänk” som ett substantiv!?), vilket gör mitt bokprojekt ”Att rasera en nation” alltmer angeläget, och därför känns Sjöbergs artikel i Axess om ekonomiska garantier för forskare och författare som vill röra sig utanför växthus- och genushysterin väldigt relevant just nu.

Min egen Axesskrönika (inte på nätet) handlar om en vansinnig artikel jag fann i Dagens medicin för någon månad sedan: ”Sjuksköterskor i Kalmar län utbildas kring mångkultur”. Citat:

Svensk vårdpersonal ska under tre år utbildas i mångkultur

”Landstinget i Kalmar län satsar 150 000 kronor för att överbrygga kulturskillnader. Patienter som har svårt att passa tiden och patienter som inte vill betala förrän de träffat en läkare är exempel på problem, som kan förklaras med kulturella skillnader, som vårdpersonal möter i sin vardag, rapporterar Sveriges Radio Kalmar. För att öka kunskapen om andra kulturer startar nu Landstinget i Kalmar län ett pilotprojekt där personalen på hälsocentralerna i Blomstermåla, Högsby och Hultsfred ska utbildas under tre års tid.

– Det fick oss alla att tänka efter. Det är olika på hur man ser på sjukdomar, hur man ser på tider, att det inte alltid är man själv som har rätt, säger distriktssköterskan Gunnel Johansson på Blomstermåla hälsocentral, till Sveriges Radio Kalmar. Landstingets basenhetschef, Ann-Christine Kempe, håller med om att utbildningen har varit en ögonöppnare men understryker att landstinget fortfarande har rätt att ställa krav när det gäller exempelvis att passa tider.”

Vad är klockan egentligen i ett mångkulturellt samhälle?

Alltså: under tre år (!) ska personalen ”utbildas”, dvs medvetandegöras, om att man i olika kulturer kan ha olika syn på vad det innebär att ”komma i tid”. Detta kan man problematisera under tre år, även om jag har svårt att se hur man ska fylla ut tiden. Kanske hyr man in tidigare patientgrupper som kommit för sent respektive i tid, för att sedan med läkare, kuratorer och mångkulturexperter prata om hur det kändes att komma i tid och att komma för sent, för läkaren, patienten och den administrativa personalen. Kanske man kan få in ett genusperspektiv också? Alla ska få ge sin syn på saken i en anda av förståelse för ”den andres” syn på tidsbegreppet. Vad innebär det egentligen att säga ”klockan 15.00”?

Tidsdilatationsformeln

Kanske kommer man här att gå in på relativitetsbegreppet och dra Einsteins tidsdilatation med tillhörande formel och räkna på några olika fall. Vad är det annars som tar tre år? Det svarar ju mot just den tid det i normalfallet tar att skaffa sig en kandidatexamen i fysik. Man måste ju förstå att tiden, åtminstone sett ur vårdpersonalens perspektiv, inte går lika fort på patientens klocka då han eller hon befinner sig i rörelse på väg mot vårdcentralen. Rekommenderar översta boken här som litteratur – en av mina käraste ägodelar från tonårstiden, nedklottrad och fin liksom alla mina andra konstverk. Men jag antar att det är det här man ska göra, eller underskattar jag landstingsledningens intellekt?

Igår kväll när jag tog fram mitt teleskop fann jag vetenskapliga belägg för att samhället vittrar sönder inifrån

Sedan har vi betalningen. Lösningen kan ju inte vara dialog med tydlig information om att det är så här svensk sjukvård fungerar – man betalar före besöket, utan vårdpersonalen måste bredda sig i sin kulturella kompetens. Den bakomliggande komplexa problematiken kring betalningsmotviljan måste analyseras ur ett mångkulturperspektiv – här behövs etnologer, beteendevetare och mångfaldscoacher! Genom att läsa på om andra kulturer och hyra in mångfaldsexperter kanske personalen kan förstå och vara ödmjuk inför det faktum att alla inte vill betala. Precis som man borde hålla kurser för politiker så att de kan förstå att svenska skattebetalare inte vill finansiera vare sig genusvansinne eller mångkulturell breddning för var och varannan yrkeskategori. Men den idén är det fortfarande ingen som förverkligat, trots det stora behovet. Att det är ett ”pilotprojekt” antyder att det handlar om en förstudie där man testar och utvärderar utbildningen innan den implementeras i full skala, vilket kan tyckas vara en tröst. Men i sådan här fall brukar det ju oftast vara en fråga när, och inte om, det blir en fullskalig rikstäckande implementering, ungefär som med genusutbildningar. Och som med ”Livskunskapen” i skolan där samtliga välkända program nyligen dömdes ut av Skolverket.  Men experter, konsulter och coacher tjänar ju pengar på den här fördumningsindustrin där man idiotförklarar medborgarna och håller långa utbildningar i ”medvetandegörande”. Att man går ut öppet i media med sin mångkulturella utbildning i tidpassning och betalning visar tyvärr att fördumningsindustrin gett resultat – man ser inte själv hur absurt det är längre.

Vad sysslar man med i det här landet? Tror man att vi medborgare, svenskar som invandrare, är helt dumma i huvudet? Tror de att vi vill betala 150.000 kronor för att genus- och mångfaldscoacher ska ge ut ett metodmaterial om tidsbegreppet när allt man behöver göra är att sätta upp en skylt för 10 kronor? Kanske man kan ta hjälp av RFSU, som för övrigt just uppmärksammat forskning om att motstånd mot kvinnlig könsstympning är att ses som ett utslag av rasism  (SVD ledarbloggen). Jag ser att till och med Unga Forskare, där jag själv var ordförande under några år under min högstadie- och gymnasietid, blivit genusinfiltrerat (googla på ”metodmaterial” så kommer det upp som första träff):  Vad gör det här på Unga Forskares hemsida?

”I allt föreningsarbete är det viktigt att titta på de strukturer som finns i den egna organisationen. Kan det vara så att människor blir diskriminerade? Väger vissa människors ord tyngre än andras? Vem eller vilka sätter reglerna för vad som gäller? Vad anses rätt och fel, normalt och onormalt? Bryt är ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet av Forum för levande historia och RFSL Ungdom. Ladda ner gratis här nedan.”

Jag är verkligen glad att jag fick växa upp före genusvansinnets tid.

Jag antar att varje förening och organisation som får det här skickat till sig, måste lägga upp det för att inte bli stigmatiserad? Jag ser ingen annan förklaring. Finns det inte längre någon fredad zon? När jag var aktiv i Unga Forskare var det enda vi, killar som tjejer, tänkte på VETENSKAP. Att bygga teleskop, åka på solförmörkelseexpedition, hyra in föreläsare och anordna vetenskapskvällar, programmera och bygga apparater. Det förenade oss och bröt all eventuell indelning i olika kategorier som kön, sexuell läggning, etnicitet, ålder, funktionshinder mm. I den mån det fanns en indelning bland oss, så var den baserad på vilket vetenskapsområde som vi var mest intresserade av och insatta i. Den som kunde något om något som ingen annan kunde fick gärna hålla en liten föreläsning för oss andra. Men sådan elitism och hierarkisering går väl inte för sig längre, åtminstone inte förrän alla medlemmar i föreningen först läst igenom och haft diskussionsaftnar om det normbrytande materialet från RFSU och Forum för levande historia? Det här är inte att hålla historien levande – det här är ju att rasera en hel civilisation genom att fördumma invånarna så att de inte längre kan ta del av sitt vetenskapliga arv. Detta börjar verkligen bli absurt.

Lästips: Feministeliten vill göra mammor till fattigpensionärer , Riktig jämlikhet är att respektera kvinnor som väljer ”fel” (med flera i högermarginalen). Får män kritisera en kvinnodominerad skola?

SD, hönor och ägg – måste jag göra journalisternas jobb!?

Måste jag göra allt?

Jag skulle just googla fram ett av mina gamla inlägg om olika sorters feminism till en kommentator när jag av en slump stötte på det här inlägget från den 2 mars på Correns ledarblogg (jag hittar ju ingenting på min blogg numera så det är lättare att googla fram det jag letar efter genom ett sökord och mitt namn). Det här var verkligen något av det mest ärliga, klarsynta och logiska jag läst i en svensk dagstidning sedan min egen artikel i SVD om genustrumpeten, vilket visar att det fortfarande finns journalister som faktiskt gör sitt jobb och dessutom gör det bra (teckna en prenumeration på Corren här). Journalister som inser att väljare och mediekonsumenter kan tänka själva. Och som skriver det uppenbara, medan andra gör allt för att förvränga sakernas tillstånd, på ett så uppenbart sätt att det undergräver förtroendet. Här artikeln från Correns ledarblogg (utan kursivering så att det blir mer lättläst):

”Bevakningen av SD – hönan eller ägget?

Det har sagts länge nu att medierna borde behandla Sverigedemokraterna som ”vilket parti som helst”. Om SD inte får spela martyrrollen för att de särbehandlas av medierna, och om väljarna bara får se hur idéfattiga SD är när det handlar om annat än invandring, då kommer stödet för SD att skrumpna ihop – så ungefär lyder argumentationen.

Men än så länge har jag inte sett något exempel på att medier behandlat SD som ”vilket parti som helst”. Deras inställning i invandringsfrågan lyckas på något sätt alltid bli en del av rapporteringen, oavsett vad som är huvudfråga. Om inte annat för att reportern själv, eller någon intervjuad person, gör det obligatoriska avståndstagandet (genom formuleringar som ”det främlingsfientliga SD” respektive ”vi rår ju inte för att SD röstar som vi”).

Det är ju inte något särskilt smart sätt att ta ifrån SD martyrpositionen, men kanske är det så att Sverigedemokrater inte kan öppna munnen och uttala sig om en enda sak utan att halka in på invandringen? I så fall gör ju bara medierna sitt jobb. Å andra sidan kanske det är tvärtom – Sverigedemokrater försöker diskutera andra frågor men det enda medierna är intresserade av är deras syn på invandringen? För mediekonsumenten blir det litet av hönan och ägget, man vet inte om mediernas eller SD:s fixering vid invandringsfrågan kom först, man bara konstaterar att den är ett faktum.

Men så snubblade jag över en text som just behandlar SD som ”vilket parti som helst”. Den är – föga förvånande – inte skriven av en journalist, utan av matematikern och bloggaren Tanja Bergkvist. Hon bloggar regelbundet om urspårad genuspolitik, och den här gången återger hon en interpellationsdebatt mellan riksdagsledamoten Mattias Karlsson (SD) och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP):

https://tanjabergkvist.wordpress.com/2011/02/13/sd-och-genusvansinnet/

Debatten handlar om jämställdhet, inte invandring, och Tanja Bergkvist berömmer Karlsson för att ha läst på medan Sabuni får kritik för att bara komma med floskler. Bergkvist drar inte ens den vanliga drapan om att Karlsson tillhör ett främlingsfientligt parti innan hon går in på sakfrågan, tvärtom driver hon med vanan att göra så: ”Jag borde kanske häva ur mig några invektiv först så att jag inte blir misstänkliggjord förresten: verklighetsfientlig, extremistisk, rasbiologisk, galen, obildad, ultraradikal och reaktionär. Det var Genusmaffian det gällde alltså”.

Det är mycket ovant att läsa en text där en Sverigedemokrat förekommer utan det vanliga avståndstagandet, utan en rad om invandringspolitik – och där Sverigedemokraten dessutom får beröm. Ovant och tankeväckande. Sverigedemokraterna är folkvalda i riksdagen och även om deras syn på invandrare förtjänar all kritik så kan det komma idéer och inspel som är värda att ta på allvar från SD i andra frågor.

Jag tror att journalistiken lider av en beröringsskräck – man är rädd att vara den som ”normaliserar” SD om man behandlar dem som vilket parti som helst – men människor som ser riksdagsdebatter i teve eller läser bloggare som Tanja Bergkvist inser att SD är något mer, eller något annat, än den demoniserade mediebilden. Medierna måste nog börja leva upp till det där ”vilket parti som helst” snart, om inte läsarnas/lyssnarnas/tittarnas förtroende ska ta skada. Framförallt – glöm inte att väljarna/mediekonsumenterna kan tänka själva!

Marika Formgren” (slut på artiklen)

Som matematiker fick jag en liten chock när jag upptäckte genusvansinnet, som ingår i den statligt sanktionerade Fördumningsindustrin

Jag antar att jag är yrkesskadad, för mig som matematiker kan det aldrig vara kontroversiellt att påvisa motsägelser och absurditeter (som genusgalenskapen är full av) – det är ju liksom mitt jobb, liksom att forska fram nya resultat, och ett bevisat påstående kan ingen ifrågasätta –  det är det som är så fördelaktigt med att verka som matematiker jämfört med politiker – man blir liksom aldrig ovän med någon, vi är alltid överens om allt :-). Möjligtvis kan man ha olika åsikter om skönheten i bevisföringen, men påståendet kan man inte vara oense om. Nu när jag sysslar med tillämpad forskning kan man iofs ha olika åsikter om vad som är den optimala lösningen på ett problem, men man kan alltid kontrollera sin teori mot verkligheten, till skillnad från genusforskarna, som inte utnyttjar den möjligheten (uppdatering: dessutom anser de, och med ”de” menar jag tex genusforskaren och den eventuellt blivande nya rektorn för Uppsala Universitet – Margaretha ”11 miljoner till genusmöten” Fahlgren – som anser att ”Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas”).

Relaterat: SD och genusvansinnet, Correns ledarblogg (huvudsidan). Annat: Jag tänker aldrig låta mig kvoteras!,Stoppa könskampen (tipstack till Johanna), Stoppa försäljningen av förgiftad fisk, Kräv etisk djurhållning, Akademisk frihet är livsnerven (hur trovärdig är Bexell?), Hur högt blir priset för snällismen?, Varför är vi världens näst mest oroliga folk?, Låt oss avsluta fredagskvällen med något underhållande – minns ni de här roliga klippen? 🙂