Glad Nationaldag och intervju på Jyllandspostens blogg mm

Mikael Jalving har publicerat en intervju med mig på sin blogg på Jyllandsposten – LÄS DEN HÄR!

”Hvad stiller man op imod idioterne? Spørgsmålet er ligeså gammelt som universelt, og løsningen, den blafrer i vinden. Ekstra svært bliver det naturligvis, hvis idioterne – som i H.C. Andersens eventyr – er klædt ud som de kloge. Så bliver det for alvor indviklet. I Sverige, som vedbliver at interessere mig, fordi meningsdannelsen derovre er så ekstremt konsensuspræget, bliver man nemt viklet ind i den ene søforklaring efter den anden. Søforklaringerne kommer som dovne dønninger skabt af de teorier, søforklaringerne er afhængige af. De kloge og indbildske skrider nemlig helst frem ved hjælp af en teori. Teorien skifter med moden, i hak, spring, mere eller mindre vilkårligt. Er man uopmærksom et kort øjeblik, så kan teorien, der før lyste alting op, være pist borte og afløst af en ny.” LÄS HELA!    (Den som har problem med danskan kan alltid klistra in texten i google translate danska-svenska 🙂 )

Jalvings bok

Mikael Jalving har som bekant skrivit boken Absolut Sverige – en resa i tystnadens rike (ännu inte översatt till svenska dock, köp på danska på Adlibris) och var nyligen aktuell i ett samtal  om nationella samförstånd och tabun artikeln I skuggan av framtiden  (läs den!)  i senaste numret av Axess Magasin, liksom i Axess konsensusseminarium  (Play, 38 min, se!). Jalving har också skrivit ett par artiklar på Newsmill för den som är intresserad (kan också klistras in i google translate). Och just det, hoppas ni alla hade en trevlig nationaldag! Själv var jag med familjen, men eftersom jag i tankarna ändå ofta är på bloggen, så tänkte jag att jag skulle göra något till den, och nu var det ju länge sedan jag gjorde ett konstverk, mitt senaste bidrag till den moderna konsten publicerade jag i december,  så den är ju inte längre modern. Och därför tänkte jag göra ett nytt konstverk, eller snarare ett socialt experiment, inspirerad som jag ju är av genusvetarna, och det experimentet bestod i att se vad som skulle hända om jag tågade fram och tillbaka med en svensk flagga, men det hände faktiskt ingenting särskilt – utom att jag trampade ner några blommor.

Intressant, jag återkommer med en analys av det som hände, eller snarare inte hände, längre fram. Eftersom alla andra var på Skansen och viftade med sina flaggor där så kanske ingen såg mig? Nä, nu ser jag var det beror på! GP har i en ledare gett klartecken att fira nationaldagen utan ängslan ”Det är dags att släppa den ängslighet som ifrågasätter att det skulle finnas någon svensk kultur. Den finns i allra högsta grad…. Att vara stolt över sitt lands historia är inte samma sak som att kränka andras. Så låt oss fira Sverige imorgon. Utan ängslighet. Det är hon värd, moder Svea.”  Nu är det alltså fastställt på en svensk ledarsida  – att vara stolt över sitt eget land betyder inte att man vill kränka andra människor eller andra länder. Var det någon som trodde det? Möjligtvis att hela den församlade pk-politikerkåren och media- och proffstyckareliten behövde ett klargörande så här inför nationaldagen, men var det någon vanlig normal dödlig människa som lever i verkligheten som trodde det? Själv har jag årligen kunnat fira både den svenska och den bulgariska nationaldagen utan att ha kränkt den andra halvan av mig själv, eller något av länderna. Mina morföräldrar traderade hela den bulgariska historian och överförde hela kulturarvet till mig och min lillebror under våra sommarlov där, det var också där vi lärde oss vikten av hårt arbete, disciplin och ansvarstagande, mitt i det kommunistiska Östeuropa, ingen kulturmarxism där inte.

Matematiskt induktionsbevis - det första jag såg

Det var även i Bulgarien jag stötte på mitt första matematiska bevis – ett induktionsbevis, i sanden, konstruerat med en pinne (och en logiskt tänkande hjärna) av ett av grannbarnen som gick i sjunde klass. Det var en del av den bulgariska jämlikhetstanken – alla skulle vara lika duktiga i matematik för att krossa Västeuropa i alla matteolympiader. I Väst innebar jämlikhetstanken istället att alla skulle vara lika dåliga i matematik för att inte kränka någon annan som kanske också ville delta i matematikolympiaden (nu är det dock på väg åt rätt håll på den fronten, om bara Genusmaffian håller sig ur vägen). Tänk så olika man kan tolka samma begrepp!

Både förtroendet och läsarna finns på bloggarna

Som demokratibegreppet för att ta ett exempel, ingen missade väl artikeln på DN debatt: ”Ny omskakande studie: Mer än var fjärde ung svensk tycker att det vore ”ganska eller mycket bra” om Sverige var odemokratiskt och styrdes av en stark, diktatorisk ledare… Samtidigt finns det i denna grupp av unga medborgare en föreställning om att det inte spelar så stor roll om de lever i en demokrati eller inte. För nästan 23 procent av 18–29-åringarna är detta inte så viktigt. 26 procent tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en ”stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller val.”

”Exakt vad orsakerna är vet vi inte. Men låt mig spekulera i några möjligheter. Man kan till en början undra vilken demokratilära den yngre generationen fått sig till livs i grundskola och gymnasium? En historielös, mekanisk syn på demokratin (och marknadsekonomin) som inte tar upp dess normativa grundvalar, antagligen. Man måste då fråga sig vem som har utbildat dagens lärare i samhällskunskap och historia att servera en sådan demokratisyn. Det är bara att konstatera att vi på universitet, speciellt inom statsvetenskap, som utbildar de blivande lärarna i historia och samhällsvetenskap i så fall bär ett tungt ansvar.Vi kan också notera att den här gruppen unga har betydligt lägre förtroende för politiska partier och politiker och att de läser dagstidningar och ser nyheter på tv i betydligt mindre utsträckning än andra. I stället får de sin information främst från twitter och facebook. De politiska partierna från vänster till höger verkar alltså också ha misslyckats. Avsaknaden av politisk debatt baserad på tydliga ideologiska skillnader, där socialdemokratin talat om skattelättnader och högern fått utrymme att bli arbetarparti, kanske sänt budskapet att valet mellan partier inte spelar någon roll. Också tv och dagspressen, som ska informera medborgarna för att demokratin ska fungera, verkar ha misslyckats att nå dessa unga medborgare. Hur ser journalisterna och redaktörerna på sitt ansvar?”

Har vi egentligen något val när det gäller gensuvansinnet eller ingår det i de demokratiska värderingarna?

Tillåt mig att också spekulera: dagens unga likställer demokrati med ett knippe värderingar och åsikter man måste omfamna för att räknas som demokratisk? I skolan pratar man väl mer om ”demokratiska värderingar” än demokrati som styrelseskick. Och den ”demokratiska värdegrunden” innebär som bekant att man ska acceptera att folk har olika värdegrunder, vilket givetvis försvårar det av regeringen initierade arbetet med den ”gemensamma värdegrunden” – Betänkande 2009/10: KU 38 Dialog om samhällets värdegrund. Intressant också att man nämner att lärarutbildarna har ett tungt ansvar (se den blygsamma genuslitteraturlistan för lärarutbildare!), och lärarkåren som ju matas med genuspropaganda under hela lärarutbildningen och sedan måste integrera ett genusperspektiv i varje ämne när de undervisar (annars är undervisningen ju varken demokratisk eller jämställd) – är det konstigt att de unga inte förstått innebörden av demokrati? Demokratibegreppet har blivit urvattnat, och frågan är om de unga ens förstått att det handlar om ett styrelseskick?

Tillåt mig att spekulera vidare: även om man förstått innebörden av demokrati, så är frågan hur man uppfattar det när folkomröstningarna oftast går ut på att medborgarna ska rösta om tills de röstat rätt, om de nu röstat fel  (om de ens får rösta), och hur ska man som ung väljare tolka detta barnsliga, för att inte tala om just diktatoriska,  agerande från vuxenvärlden? Minns också att vår stora ledare Mona Sahlin den 28 dec 2003 uttalade orden ”Jag tror inte folkomröstningar är gynnsamma för demokratin” – där har vi åtminstone någon politiker som vågar tala klarspråk.

Genuspilot på väg att krascha svensk ekonomi

Tillåt mig slutligen att spekulera färdigt: det här är en unik chans för regeringen att få ner arbetslösheten, nu när Fas 3 blev ett fiasko, och när vi redan har så många genuscoacher, genuspiloter, gensuambassadörer, gensusstrateger, förändringspiloter och förändringsagenter  som vi kan ha plats med, så är det verkligen på tiden att vi inför ett nytt yrke förknippat med just demokrati – förslagsvis demokratipiloter, demokratiagenter och demokraticoacher, som ska lära ungdomarna (den fjärdedel av den andel av de utfrågade 1.208 medborgarna som är i åldern 18-29 – hur många det nu blir…) om vad demokrati egentligen innebär. Och oj, här kom ju reaktionen från regeringen, som på beställning, i ett pressmeddelande: ”Regeringen främjar ungas demokratiska värderingar”:

”Regeringen satsar åtta miljoner på insatser för att öka demokratisk medvetenhet hos unga i riskzonen. Forum för levande historia har fått i uppdrag att ta fram metodmaterial som kan användas i undervisningen. Ungdomsstyrelsen ska fördela medel till organisationer som förebygger att unga utvecklar ett antidemokratiskt agerande eller rekryteras till antidemokratiska rörelser. -Demokratin måste ständigt erövras. Ungdomar är en viktig målgrupp för regeringens satsningar på när det gäller demokrati, eftersom det är under ungdomsåren som en människas värderingar till stor del formas, avslutar Birgitta Ohlsson.”

Genusperspektivet ska genomsyra världsalltet

Vi kan också läsa att ”Det man värnar vårdar man, säger demokratiminister Birgitta Ohlsson.” och drar oss till minnes att Ohlsson skrev en uppmärksammad artikel med rubriken ”Avskaffa Sverige” i Expressen den 6 juni 2001, samtidigt som vi ställer oss frågan vilka demokratiska världsvärderingar som ska råda i Ohlssons ”demokratiskt valda världsparlament” (hela artikeln återgiven tex här) och hur hon ska få med alla på genuståget i en demokratisk värld där medborgarna sätter dagordningen. Ska hela Jordens samlade tillgångar gå till genuspropaganda? För att återgå till den andra delen av pressmeddelandet: metodmaterial till undervisningen och nya projekt, påminner ju väldigt mycket om genusvansinnet, nu senast (om det inte kommit nytt sedan dess, inte helt osannolikt) uppmärksammade media det nya metodmaterialet Machofabriken, som jag fick uttala mig om i P1 (se blogginlägg).

Evighetsmaskinen är uppfunnen i Sverige - den drivs av och producerar genuspropaganda nonstop

Nya undersökningar som föranleder att man drar igång ett nytt maskineri. Man kan ju tycka att det redan pratas mycket om demokratiska värderingar och genusstrukturer i skolan, men det kan aldrig vara nog, det kan alltid finnas en person som inte delar de demokratiska värderingarna eller idén om genusstrukturer, och då måste hela indoktrineringskampanjen göras om – och alla måste ta del av den!  Det kan bli tjatigt och kontraproduktivt, centrala begrepp urvattnas och förlorar sin innebörd, som Skolverket konstaterade nyligen angående alla antimobbningsprogram –  se Vad var det jag sa?  – men det har inte regeringen tänkt på, och den har inte heller tänkt på att föregå med gott exempel och pedagogiskt illustrera vad demokrati innebär – tex genom att utlysa en folkomröstning. På så sätt skulle ungdomarna kunna se i handling hur ett demokratiskt medvetet folk kör över sin regering och visar den var skåpet ska stå. Det vore ju verkligen på tiden…

För att återgå till Östeuropa kort, glömde, passar på att lägga in videon från mitt inlägg Väst driver på fördumningen av Östeuropa igen, fortfarande lika aktuellt. Det hade varit intressant att se vad undersökningen i DN gett för resultat i Östeuropa, med tanke på att 44% (opinionsundersökning i Bulgarien nov-09) anser att det var bättre under kommunisttiden och bara 22% anser att det är bättre nu (resten svarade ”vet ej”), och vad detta kan tänkas bero på? Kanske behöver Östeuropa en svensk genuspilot – det tycks ju vara lösningen på de flesta problem idag…

Lästips! Christian Hägglund ironiserar över maktstrukturer och fixeringen av lika utfall, Birro i SVD om känslig fråga,  En liten jämförelse (Axessbloggen),  Nationaldagsdebatt på Newsmill, Till nationalkänslans försvar (SVD), Att dissa Sverige ger ingen integration (Corren), Och glöm inte Intervjun på Mikael Jalvings blogg – det var ju bara den jag tänkte blogga om, varför blir det alltid så här!? 🙂

Annons

Intervju i Riksdag & Departement och Ian Wachtmeister håller Rebelltal

Längst nere till höger - där är jag 🙂

I förra veckan blev jag kontaktad av en journalist från tidningen Riksdag och Departement som undrade vad jag tyckte om det svenska genusvansinnet. Det borde väl vara ganska uppenbart vid det här laget att genusindustrin utgör ett hot mot civilisationen så som vi tills nyligen kände den, men sådär kan man ju inte säga rakt ut och skrämma slag på en hårt arbetande journalist som vill rapportera om läget i landet, utan man får linda in det lite. Det är illa nog att akutmottagningarna blir överbelagda just när jag lagt upp ett nytt inlägg, så i det avseendet utgör min blogg givetvis ett hot mot folkhälsan, men detta hot måste ändå vägas mot den fullständiga utplåning som hotar. Nu kanske ni tycker att jag överdriver, kanske kjoltyget har pms eller något tänker ni, men det kan jag ju inte ha eftersom könshormoner är socialt konstruerade påfund av det maktfullkomliga patriarkat som fabulerat fram en teori om fortplantning – hur det egentligen går till kunde vi nyligen läsa om i den högt rankade vetenskapliga tidskriften DN, på Idagsidan, där man varje dag presenterar nya intressanta rön från genusvetarhåll, vi minns tex alla hur man i en skola framgångsrikt jobbar med att i anatomiundervisningen (!) slå hål på myten om aktiva spermier och passiva ägg och bilden av könsorganen som komplementära.

Hur lyckas de?

I själva verket förökar sig de ledande forskarna i landet, nämligen genusforskarna, föredömligt nog genom delning. Hur de lyckas med detta konststycke är en fråga många andra forskare ställer sig – hur kan en genuspilot bli till flera tusen mot dagens slut, och hur kan avhandlingshögen med genusvansinne växa exponentiellt och hur kan de producera så många nya insikter när delningen inom genusforskarsamfundet rent tekniskt innebär att evolutionen ju stannat av? Svaret på den frågan är att genusforskarna samverkar med normala människor inom andra vetenskapsområden (det var en komplimang, jag vill inte kränka någon genusforskare genom att förpassa honom eller henne till normalitetens skräphög) och därför pågår fortfarande en utveckling. Mötena finansieras bla av det anrika Vetenskapsrådet, som tex beviljat 11 miljoner till en genusforskare som i sin beviljade projektansökan  skrev: ”Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.” Det här säger en hel del om VR, och det illustrerar också på ett pedagogiskt sätt hur man på bara några decennier kan rasera en nation genom att i små och oändligt många genussteg angripa alla samhälls- och vetenskapsområden, samtidigt som man nedmonterar tankeförmågan. Det har varit väldigt framgångsrikt, det är väl det minsta man kan säga, och som vanligt föregår genusforskarna själva med gott exempel och visar oss andra vägen genom att nedmontera sin egen tankeförmåga först, och sedan föröka sig genom delning hela dagarna på genuskonferenser.

Genusperspektiv på kemi?

Men de har också ett väldigt effektivt sätt att producera sina artiklar – genom att klicka på F5 några gånger i minuten på The Postmodernism Generator får man ständigt nya flumartiklar om genus och annat. Jag har själv satt ihop några slumpgenererade artiklar som jag sedan klistrat in i Google translate och det var så jag skrev min artikel ”Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox”  som ni alla känner till :-). Utöver ambitionen att rasera hela utbildningsväsendet och den moderna fysikens grundvalar (och även kemin måste ha ett genus- och etnicitetsperspektiv )är man i full färd med att genuscertifiera akademin (läs om hur Uppsala Universitet stod emot genusinfiltrationen  – nu ska man dock föra in det bakvägen genom att införliva det i det ordinarie ”jämställdhetsarbetet”) liksom att göra alla kommun- och landstingsanställda genusmedvetna (se tex inlägget om Ljungby kommun) – alla ska vi följa med Genusmaffian ner i avgrunden. Brottsligheten ökar eftersom poliserna måste gå på genuskurser istället för att bekämpa brott, polisen tycker dock att HBT-utbildningen är kränkande att behöva genomgå för att den tycks vara utformad för någon som är sex år gammal (vem är det egentligen som har fördomar?) och en kränkning tar man inte lätt på i Sverige, det betyder att ytterligare en genuspilot måste skickas ut på slagfältet för att lära de anställda att hantera den kränkning den förra genuspiloten utsatte dem för. Och det är därför man kan se genuspiloter, mångfaldscoacher, värdegrundsexperter och känslostrateger stå i en lång kö utanför snart varje arbetsplats, där näste man (eller kvinna) behövs för att reparera de skador den förre orsakade på de anställdas hjärnvävnad. Det är därför vi har en sjunkande arbetslöshet i Sverige, detta och Fas 3 – bra jobbat Reinfeldt!!!

För att komma till saken, rubriken på intervjun i R&D lyder ”På kollisionskurs med feminismen” (på förstasidan) och ”Hon går på tvärs mot feministströmmen” (på intervjusidan, fast gentligen har ju dagens genusvansinne inte mycket med feminism att göra) men jag hade gärna sett en rubrik i stil med ”Jodens undergång 2012 ingen myt” – eftersom det ju är det det handlar om egentligen, men jag förstår att journalisten inte ville skapa samhällspanik. Här är intervjun, jag fastnade i mitt lilla förord. Inser ni att jag helt själv hade kunnat driva en hel dagstidning? Jag återkommer till det, när det första numret är ute :-).

Sid 13 i veckans Riksdag & Departement

Hon är ung, hon är påläst och hon borde vara svenska feministernas värsta mardröm. Tanja Bergkvist driver en blogg där hon är skoningslös i sin kritik mot de svenska genusexperterna. Bloggen är lika informativ som underhållande.Här skildras hur statliga forskningspengar, drygt en halv miljon kronor, satsas på att under tre år kartlägga trumpeten som genussymbol och som ”markör för manlighet”. Man kan också få ta del av hur mycket bättre livet blev i Karlskoga kommun när snöröjningen började genomföras på ett genusmedvetet sätt. Tanja Bergkvists intresse för de här frågorna väcktes för bara tre år sedan när hon läste en artikel om könskodade lekplatser. Hon tyckte idén lät knäpp. Dessutom rimmade den inte med förskoleplanen. Tanja Bergkvist skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet och sedan var bollen i rullning. Sedan dess har det gått snabbt. Tanja Bergkvist har lusläst statliga utredningar, rapporter, styrdokument och avhandlingar och kan citera långa haranger ur dem utantill. Det mesta av hennes polemiska udd är riktat mot insatserna inom utbildningsområdet, där genusteoretikerna har varit särskilt aktiva.

Det finns alltid pengar till att anlägga ett genusperspektiv

Hennes dom över Genussverige är hård: – Genusforskarna har lyckats inbilla politikerna att det krävs genusteorier för att lösa alla problem. Det är helt sjukt att politikerna har gått på detta. – Och nu tar sig genusvetarna in på alla discipliner på universiteten och har lyckats skaffa sig stort inflytande hos bland andra Vetenskapsrådet som de får miljontals kronor från i stipendier. Medan hela Utbildningssverige håller på att genuscertifieras, ser Tanja Bergkvist också hur ett slags genuspolitiskt komplex etableras. Alla högskolor anlitar genusexperter, som nästan alltid i sin forskning kommer fram till att mer forskning behövs. Mer pengar tillförs och det forskas vidare i ett till synes evigt kretslopp. De grupper som visar sig inte vara mottagliga för genusevangeliet, ska enligt den rådande normen få mer utbildning på området. De som däremot visat sig mottagliga, ska erbjudas ännu mer av samma vara. På så sätt är utkomsterna tryggade under överskådlig tid, anser hon. – Det är ett smart sätt att jobba på. Jag tycker gärna att genusforskarna ska få bedriva sin forskning. Problemet är bara att de vill implementera sin forskning inom alla andra vetenskapsområden. Tanja Bergkvist förnekar inte att det finns strukturer i samhället som gynnar män. Studier visar att manliga studenter överskattar sin förmåga medan kvinnliga studenter underskattar sin.– Visst kan många män hålla varandra om ryggen. Men genusforskarna gör precis samma sak. De bygger upp samma maktstrukturer som de anklagar männen för att ha gjort. Det råder extremt sned könsfördelning bland genusvetarna, säger hon. Trots sin myckna kritik har Tanja Bergkvist nästan inte fått några mothugg alls av landets genusexperter. Själv tror hon att det beror på att hon inte uppfattas som något hot. – De är säkert sura, men jag får nog inga problem så länge deras penningflöde inte stryps. Och det lär dröja länge.

Ralph Hermansson

Ian Wachtmeister höll ett inspirerande tal igår

Eftersom jag figurerade på förstasidan i veckans R&D kunde jag lika bra lägga ner planerna på att hålla låg profil den här veckan, så jag accepterade en inbjudan att komma till en konservativ talarpub igår – där ingen mindre än Ian Wachtmeister höll ett inspirerande tal om rebellism, och ni minns ju alla att jag blev utnämnd till Årets Rebell 2009 av just Ian Wachtmeister :-). Wachtmeister delade med sig av sina erfarenheter och tog upp det faktum att för de styrande politikerna är Verkligheten den största fienden. Så är det ju också för genusforskarna, och Wachtmeister gav ”genusperspektivisterna” (som han kallar dem) ett särskilt hedersomnämnande – när det har gått så långt att ett ”genusperspektiv” ska införlivas i all verksamhet på det absurda sätt som görs idag ”då har man tagit steget ut i avgrunden”, sade han.  Wachtmeister (som bla skrivit boken Rebellerna, här ljudbok) täckte flera viktiga områden och hade förberett sig väl med flera fullskrivna  A4-sidor och det var en fröjd att lyssna till någon som helt enkelt bara talade klarspråk, men som också kunde sätta in utvecklingen i ett historiskt perspektiv. Det är inte ofta man hör någon tala klarspråk i Sverige idag, åtminstone inte offentligt, minns bara hur Jalving fick oss att sätta kaffet i halsen  för inte så länge sedan – sådär kan man väl inte bara säga – som det… är? 🙂

Jag var ju tvungen att föreviga det här!

Wachtmeister tittade också i sin kristallkula och förutspådde det inte helt osannolika scenariot att (m) och (s) går ihop i nästa val, ”eftersom det inte finns så mycket som skiljer dem åt längre”, men också för att de är ”maktpartier”, som säger och gör vad som helst för att klamra sig fast vid makten. Sedan kunde publiken ställa frågor eller dela med sig av sina egna erfarenheter, och en som var där var Mattias Karlsson, som vi alla känner till från inlägget SD och genus-vansinnet där  jag tog upp Mattias Karlssons interpellationsdebatt rörande den sk jämställdhetsintegreringen (trots att jag spammade ut mitt relaterade blogginlägg till halva riksdagen var det bara Karlsson som tog upp det här till debatt!) och att jag tagit upp det uppmärksammades sedan i Corren: SD, hönor och ägg – måste jag göra journalisternas jobb!? Han bekräftade det Wachtmeister sa om att vissa politiker gör vad som helst för att hålla sig kvar vid makten, genom att påtala det intressanta faktum att flera politiker i de andra partierna ger SD uppmuntran och stöd i det tysta men när kameran slås på är man mycket noga med att ta avstånd ifrån partiet. Det måste vara väldigt frustrerande att vara företrädare för ett parti man inte längre känner igen sig i, men har man inget annat att falla tillbaka på kanske man inte har något val – då måste man sitta i kammaren och trycka på en knapp resten av livet och göra som EU-direktiven eller partiledaren säger åt en. Men är det ett värdigt liv? Själv är jag just nu mest orolig för att hela utbildningsväsendet kommer att kollapsa, så genustrumpeter och annat kan tyckas roligt men skrattet kommer att fastna i halsen den dag Vetenskapsrådet byter namn till Genusrådet och hela det vetenskapliga samfundet gått i landsflykt. Så här sa förra årets Nobelpristagare i fysik, Andre Geim:

Här är en video från min egen kristallkula: