HARO – ett ljus i mörkret

Jag träffade HARO:s styrelse i helgen och vi hade mycket att prata om!

I helgen hade jag förmånen att träffa några fantastiska människor, nämligen Haro:s styrelse  och det var mycket givande att diskutera med dem om både genusvansinne, skola och föräldraskap. Här har Haro sammanställt en del aktuell forskning och de ska ha all heder för att de står rakryggade i en galen värld, eller snarare en galen del av världen, för i flertalet länder på Jordens yta är det inget kontroversiellt alls att stå för valfrihet, jämställdhet och föräldraskap med barnets och föräldrarnas bästa i fokus. Jag har just fyllt i ett formulär för att bli medlem . I många länder ses det istället som ytterst suspekt att vilja lämna ifrån sig sin 1-åring till andra hela dagarna för att jobba. På TV kan jag allt som oftast se svenska reportage om länder i Asien, Afrika och Sydamerika där man förfasas över att kvinnor måste vara ifrån sina barn för att jobba långväga för att ta sig ur fattigdom, och i samband med detta lämna ifrån sig barnet till dess närmsta släktingar, medan man när det kommer till svenska förhållanden tycker att den som inte vill lämna ifrån sig det lilla barnet dagligen till främmande människor utan anknytning till barnet är konstig och agerar mot bättre vetande. Dubbla måttstockar som vanligt.

Jag glömde genusperspektivet i min doktorsavhandling!!!

Det är talande för den tid vi lever i att man för kunna motivera sina personliga livsval inför andra måste vara påläst både på den senaste hjärnforskningen och i praktiken ha kunskaper motsvarande en universitetsexamen i beteendevetenskap, pedagogik och psykologi, men sådana är tiderna. Detta medan genusforskarna, som styr och ställer i riket, inte ens kan lösa en andragradsekvation. En ekvations grad är ju förvisso en social konstruktion, konstruerad av någon vansinnig världsfrånvänd matematiker eller fysiker som försöker få ordning på sina patriarkala teorier i ett hierarkiskt universum där vissa elementarpartiklar (eller kanske strängar) är med grundläggande än andra, och med detta argument kan genusforskarna alltid automatiskt reducera graden till noll och få en motsägelse, som alltid, medan graden av idioti i deras egna avhandlingar alltid går mot oändligheten. Jag borde tagit upp detta i min doktorsavhandling men på den tiden hade jag ingen koll på genusvansinnet.

Var är min lagstadgade diskman? Det börjar bli fullt här...

Jag ber om ursäkt att jag i vanlig ordning kommer dragandes med Sanningen, men det är faktiskt helt absurt att lämna en 1.5-åring på daghem till främmande människor medan man själv är iväg och jobbar åtta timmar eller mer. Inte ens en välmeriterad genuscoach kan ersätta föräldrarna (jag ber om ursäkt för detta kontroversiella uttalande!). Jag insåg detta ganska snabbt under min doktorandtid när jag själv blev mamma, och det är ju tur att man som doktorand är självständig och kan jobba även hemma och olika intensivt i perioder, så att situationen är påverkbar – alla har inte den turen. Barnet har nyss kommit till världen, och vad skickar man för signaler till det genom att varje morgon få det utdraget ur famnen av dagispersonal medan man själv måste göra det som är så viktigt, nämligen säkra sin pension som Reinfeldt sa på Aktuellt apropå hemmafru-undersökningen på Familjeliv. Jag odlar hellre morötter på balkongen (om jag nu hade en balkong, men det har jag inte, så jag får låna grannens) på ålderns höst än låter Reinfeldt och sossemaffian diktera mitt liv. Låt er inte heller luras av att moderatstämman erkände vår rätt att dela på disken hur vi vill, det är bara en skenmanöver för att dölja att vi saknar valfrihet på andra områden. För övrigt har jag inte diskat på tre dagar och väntar fortfarande på att någon skattefinansierad man ska komma så att jag kan leva i enlighet med de nuvarande jämställdhetspolitiska målen (målet om delad disk återfinnes som delmål 3 i prop 2005/06:155 som antogs våren 2006).

Lösning: utvandra och invandra efter några år.

Jag har faktiskt funnit en lösning på det här – för alla som vill vara hemma längre med barnen. Föd barnet utomlands och lev några år på besparingar i något land där det är billigt att leva. Återvandra därefter till Sverige och ta ut föräldraförsäkringen. Lagen är sådan att den som invandrat till Sverige med ett eller flera barn under 8 år har rätt att ta ut 480 dagars betald föräldraledighet, per barn. Om du föder i utlandet och sedan invandrar när barnen är tex 2 och 4 och 6 år gamla, kan du stanna hemma med betald föräldraledighet i 480×3= 1440 dagar. Dessa barn hinner knyta an till föräldrarna under de första viktiga åren, men föder du inrikes är det dagis efter 480 dagar som gäller. Vad sägs om att ge varje barn, oavsett födelseplats,  1440 dagar av föräldrarnas tid sin första tid i livet (inte nödvändigtvis på svenska skattebetalares bekostnad, men att ha det som en politisk ambition i alla länder)? Integrationsminister Erik Ullenhag, som själv har barn, kommenterar:

”Jag tycker inte att det är rimligt att man får lika många föräldradagar för ett barn som är fyra år när det kommer hit, som för ett nyfött barn som är fött här, sade Erik Ullenhag.” (Källa).

Medan Maud Olofsson kritiserar detsamma utifrån en annan vinkel – arbetslinjen.  Själv tycker jag inte att det är rimligt att Ullenhag och Olofsson sitter i regeringen, men man kan inte alltid få som man vill, även om jag vet att jag kommer att få det, i sinom tid.

OBS! Läs Hemmaföräldrars chockerande sammanställning av utvecklingen!

Genusvansinnet bryter ner nervsystemet och får inte sällan dödlig utgång

Jag vet (av personlig erfarenhet) att varje människa inom sig rymmer ett frö av galenskap, och vi vet alla att de svenska genusfanatikerna är det tydligaste beviset för detta. Det är dessutom inbyggt i genusindustrin att man heller aldrig ska kunna bli av med den. Om man som genuspropagandapåtvingad kommunanställd låter den kroniskt inhyrda genuscoachen veta att det där är abstrakt nonsens utan koppling till den kommunala verksamheten, får man höra att man inte är i fas med utvecklingen, jämställdheten, sig själv eller genuscoachen, och att man därför behöver fler föreläsningar, fler stenciler, fler genusstrateger och fler övervakade rollspelsövningar som genuscoachen kan dokumentera i Genus-Riksarkivet. Medan om man instämmer i allt (ofta spelat, för att bli av med coachen eftersom det just inkommit en patient med stroke som behöver tas om hand, där stroken beror på att patienten också hade en inhyrd genuscoach på sin arbetsplats) och tycker att den här genuslektionen är jäääätteviktig för den personliga utvecklingen, så får man även då höra att man behöver ”mer kunskap” om genus, då blir det genus fördjupning – eftersom man ju gillade grundkursen och framförallt insåg vikten av den, är det dags att gå vidare i genusträsket. Faktum är att man, även om man tyckte att genusarbetet på tio månader inte ledde någon vart, varken till ökad jämställdhet eller bättre kommunal service, att projektet är ”påtvingat uppifrån” och att det snarare tar resurser från den ordinarie verksamheten, kan ha oturen att ändå behöva gå genus fördjupning. Eller genus breddning. Detta är vad som skedde i Ljungby kommun nyligen och som jag tog upp i inlägget Iiinte 80 miljoner till!!!!  Där var de kommunanställda och cheferna tveksamma till de inhyrda genusprocessledarna och den tio månader långa ”startsträckan”, vilket ledde till att man öppnade upp för ett likadant projekt, fast nu utvidgat till kategorierna etnicitet, religion och ålder m fl.

Från Ljungby-rapporten  under ”Slutdiskussion” sid 25:

”En ytterligare del i att skapa förutsättningar för ett fortsatt arbete efter projektets slut är även att få in jämställdhetsfrågan i det större mångfaldsperspektivet… grupperna kvinnor och män är inte homogena och de kan i sin tur ha varierande behov beroende på bland annat etnicitet, religion, ålder, social tillhörighet och funktionsnedsättning… För att arbeta med att i framtiden skapa en kommun öppen för alla och där alla medborgare har möjlighet till likvärdig påverkan, är det viktigt att också arbeta med mångfald. Att arbeta med mångfald kan fungera under samma upplägg som finns inom detta projekt, dvs. genom kompetenshöjande insatser, synliggörande och diskussion. Detta kan vara något att ha med sig i kommande funderingar kring hur arbetet med jämställdhet ska fortgå i framtiden, och hur det kan inkluderas i ett större sammanhang.”

Genusmaffian sprider, medvetet eller omedvetet, föraktet för äldre.

Det kritiserade projektet ska alltså breddas – folk har inte bara kön utan även andra egenskaper och därför även behov som inte är kopplade till enbart kön. Detta skulle ingen inse om inte Genusmaffian uppmärksammade det. Det är för övrigt lite ironiskt att genusforskarna anser sig kunna jobba med kategorin ålder, med tanke på att det ju är de som i sin normupplösande verksamhet under decennier aktivt spridit fördomar om äldre som obildade soffpotatisar som lever på medeltiden eftersom de inte läst genuskurser. Vad vet de egentligen om postkolonial feminism? De äldre står som symbolen för ett omodernt tänkande och är allmänt dumma i huvudet och en bromskloss för civilisationen eftersom det är de, tillsammans med alla nu utdöda generationer, som lagt grunden för vetenskap, kultur, traditioner och litteratur – allt patriarkalt snömos.

Den gravida mannen från Oprah Show

Och i genuskurserna i skolan blir genuscoachen chockad när det visade sig att barnen inte hade fördomar om kön och vad en man respektive kvinna kan göra, och fick i desperation lägga upp en bild på en gravid man (se Är genusvetarnas verksamhet laglig?)  så att barnen, oavsett hur de än svarade, fick fel. Vilket ju är genusexpertens mål, eftersom han annars inte kan motivera sin konsultverksamhet. En gravid man – äntligen måste ungarna svara fel oavsett hur de svarar (den gravide mannen är den könsopererade kvinna som ni alla sett på Oprah Winfrey show). Ja, det är ju onekligen så att Sverige ligger i framkant här. TIMSS- och PISA-undersökningarna mäter kanske fel saker? De mäter ju patriarkalt kunskapsstoff istället för genusmedvetenhet. Det är på tiden att svensk genusforskning revolutionerar hela Europas utbildningsväsende. Tyvärr är det möjligt att söka projektmedel för det redan nu. Vansinnet föder och göder sig självt. Läs också om hur metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer och hur kommunens jämställdhetsstrateg i samarbete med NO-lärarna vill ändra på detta i…just det,  anatomiundervisningen! I en svensk skola som går i täten för genusarbetet, givetvis…

Och så behövs massor av genuskunskap i förskolan. I SOU 2006:75  kan vi läsa (sid 19) att ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt” Man kan ju här motivera både med att barnen inte läst genus, har nedärvda fördomar, fördomar inplanterade av det omgivande samhället och att man egentligen inte vet vad man sysslar med. Så här brukar genusforskarna motivera sin verksamhet och behovet av pengar:

Aktiva spermier och passiva ägg rimmar illa med svenska jämställdhetssträvanden

”Effekterna av det vi sysslar med är egentligen inte kända, så vi behöver 100 miljoner för att grubbla över det, men vi behöver dessutom ytterligare 200 miljoner minst, men gärna dubbelt så mycket, under nästa budgetår för att trots det implementera våra teorier, vi kan inte vänta tills barnen är 18 för att se hur det går, men vi tar gärna emot en check på 80 miljarder redan nu för att formulera det projekt som ska ge barnen den vård de behöver efter våra härjningar. Det behövs mer forskning kring de förtryckarstrukturer som barnen utvecklar redan som 1-åringar i samspel med andra barn, och vi vill också bygga en uppfinnarverkstad för att ta fram könsneutrala leksaker. Då behövs naturligtvis även en fabrik för storskalig produktion osv, så låt oss avrunda till en miljard jämnt då. För varje kommun alltså, som vill köpa in leksakerna, vilket torde bli alla då eftersom de andra blir hopplöst efter i jämställdhetsarbetet annars. Det är det minsta regeringen och skattebetalarna kan göra för att uppnå ett jämställt samhälle. Sverige måste också gå i täten för att sprida detta unika vansinnesprojekt över hela jordklotet. Vi behöver alltså internationaliseringsinsatser. Vi brukar hålla kurser i oupplysta länder. Här återger vi ett exempel på en lärorik kommunikativ process som tagit många länder flera sekler framåt i utvecklingen:

– Ni måååste lära er mer om genusordningen påverkan på era barn. Vet ni att gungorna är könsmarkarde? Och att genuskodat material kan skada hjärnvävnaden? Det har en framstående svensk genusvetare visat.

– Nja, alltså saken är den att vi inte har några lekplatser i vårt land… vi behöver verkligen rent vatten. Kan ni inte hjälpa oss att borra en brunn istället?

Är brunnen ett godkänt feministiskt projekt?

– Ja, det är ju bättre att borra en vagina i Moder Jord än att bygga en fallosformad klätterställning med inbyggda karriärstegar som pojkarna kommer att klättra i men inte flickorna. Men saken är den att er vattenbrist beror på den globala uppvärmningen som i sin tur beror på den manliga konsumtionen och för att förstå detta måste ni läsa 15 poäng genusvetenskap. Ni kan läsa den på distans via nätet, så kommer allt annat att lösa sig med tiden.

– Sanningen är den att vi inte har något datornät, vi behöver bygga ut vårt vanliga vägnät först. Kan ni inte hjälpa oss med redskap så att vi kan börja bygga?

– Nej, det går verkligen inte för sig, grävskopor och spadar är manligt könskodade, det har framstående forskare i Sverige visat. Dessutom är vägar farliga – alla vägar bär till Patriarkatet, och där vill ni inte vara, det vore inte bra för jämställdheten. Dessutom behöver vi göra en feministisk intersektionell analys av ert grundvatten när vi borrat Vaginabrunnen, och det innebär att vi måste spärra av 90% av ert landområde under några år, men när vi väl publicerat resultaten i en välrenommerad genustidskrift blir vi…eh jag menar ni, världsberömda – det blir ett feministiskt genombrott! Om inte marken imploderar under borrandet, vi vill helst inte gå händelserna i förväg genom att undersöka markens hållfasthet med manliga makt- och mätinstrument. Men som det gamla talesättet lyder – den som lever får se, medan den som faller in i Vaginabrunnen dör en helig feministisk död. Det låter väl bra, kan vi skriva avtal nu? Döden är en social konstruktion, och vi har visat att ”utanföret” är en illusion, precis som er framtid, om ni inte genast samarbetar med oss.

Vi behöver även medel för internationalisering av våra nättroll. Vi har exempel på genusfrälsta (ofta nyblivna) föräldrar i diverse forum på nätet här hemma i Sverige. De berättar med entusiasm och glädje om genusperspektivets betydelse i vardagen, och hur de äntligen får nytta av sina 30 poäng i genusvetenskap. Hur har de förresten tid att hänga på forum med en så hög utbildning? Det vill vi undersöka ur ett intersektionellt perspektiv. Vi har sett många givande diskussioner och återger här en som ett lärorikt exempel:

– Det var en intressant diskussion men jag måste koppla ner mig nu, det är något oljud i bakgrunden.

– Jaha, är det din man som kommit ut ur sin grotta och brölar?

– Nej, det är lilla Elsa som drar ut tangentbordsknapparna på den andra datorn, jag måste verkligen sluta nu och se vad som står på.

Genusglasögonen måste på i tid

– Vet du att alfabetet är en förskräcklig norm? Det lärde jag mig när jag gick en genuskurs i vintras. Det finns en struktur på tangentbordet där var bokstav ska veta sin plats. Det din dotter gör nu är normbrytande – hon utmanar alfabetsnormen genom att byta plats på bokstäverna – det är viktigt att du inte avbryter detta viktiga inslag i hennes utveckling! Bokstäver är, till skillnad från vad Patriarkatet vill låta påskina, fritt utbytbara mot varandra – ingen bokstav är bättre än någon annan! Känner du till att det finns statistiska undersökningar som visar att vissa bokstäver förekommer oftare än andra och att man därför kan dechiffrera kodade meddelanden där olika bokstäver bytts ut mot varandra? Det läste jag på en matematikers blogg. Helt vansinnigt. Om alla bokstäver förekommit lika ofta och det rådde jämställdhet i bokstavsdjungeln hade det varit jämställt. Jag har en vän som är genusvetare och hon håller på att konstruera ett bokstavsneutralt språk där alla bokstäver förekommer exakt lika många gånger i varje bok som översätts till det språket, verkligen alfabetsbrytande, varje bokstav kan ju sägas utgöra ett eget kön och hon bringar ordning i maktordningarna och plattar till talstrukturen. Låt bokstäverna byta plats så får du se hur strukturen i meningarna försvinner omedelbart – din dotter är mycket klok!

– Byta ut bokstäverna? Men hur ska då min man kunna skriva eller förstå en text skriven på den datorn?

– Förstå och förstå, här handlar det om att sätta barnet i centrum och hela tiden ha jämställdheten i åtanke. Varje barn föds i könsneutralitetens tecken och det är vi vuxna, eller närmare bestämt din man, som begränsar deras kreativa flöde och inneboende feministiska skaparkraft.

– Jaha, ja så kan det vara men nu måste jag verkligen gå ifrån, Elsa klippte just av sladden på hårtorken!

– Ser du, det går framåt! Min tvååriga dotter är för övrigt oerhört positivt påverkad av genuspedagogiken på dagis, igår fick hon ett utbrott och kastade sin leksakstraktor i golvet och var sedan aggressiv hela eftermiddagen – ett verkligt framsteg ur ett genusperspektiv! Hon tog verkligen plats om man säger så. Vi fick fly in i ett annat rum.

– Jaha är det inte trotsåldern då?

– Nejdå, det är genuspedagogiken – den gör underverk! Igår hällde hon ut rosa nagellack över spisen. Det var en feministisk protest mot kvinnans roll som kokerska och slav i det moderna Sverige. Tänk att hon redan förstått det – genuspedagogiken har verkligen påverkat hela familjen, och dagen innan det vred hon huvudet av alla sina dockor och lade dem i en kastrull på spisen, och senast i förra veckan så öppnade hon bilmotorn och dök in och stannade där i en timme, minst. Det kan ha varit en dag, vi ville ju inte störa hennes möjlighet att utvecklas bortom könsrollerna.

– Jaha, eh, är det inte farligt för ett litet barn att vistas i en bilmotor sådär?

Genusvansinnet ger oss helt nya sjukdomar

– Nejdå, när hon kom ut var hon riktigt igång och fick ännu ett raseriutbrott och betedde sig allmänt underligt, i vilket fall betedde hon sig inte normenligt så något måste ju bilmotorn ha gjort för självkänslan. Vi tog henne till en läkare efter några dagars hosta man han kunde inte fastställa sjukdomsbild, men då sa jag stolt att hela familjen ingår i ett genusprojekt som gör att vi bryter mot normer – vi får tydligen helt nya sjukdomar också som varken män eller kvinnor tidigare haft, det måste vara de där nya könsneutrala sjukdomarna som genusvetarna lovade oss, mycket intressant! Jag undrar om det finns några feministiska botemedel eller om Patriarkatets giftpenicillin fungerar även här? Jag känner att vi i min familj är stormsteg före alla andra i jämställdhetsavseende, det är en ny era, ett nytt sätt att leva, eller dö. I vilket fall är det unikt och normbrytande och vi får en gratis intersektionell analys av familjens maktordningar varje vecka tillsammans med vårt horoskop ur ett genusperspektiv! Vill du också vara med?”

Relaterat: Caroline Erfors (HARO) på Newsmill: Svensk förskola ett storskaligt misslyckande, Haro:s hemsida, Haro-bloggen, Haro forskning,  Haro artiklar, Barnens rätt till föräldrarnas tid, Hemmaföräldrars sammanställning!

Genus i förskolan: Projekt Implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om ”verkligheten”?  , 2-årsdagen sedan nyhetsmorgon

Annons

Genusforskare offer för ”Brain drain”!

Elise Claeson - en sund röst i debatten

Först vill jag tipsa om Elise Claesons artikel i Aftonbladet, som utgör en slutreplik i en debatt. Här är den: Feminister – håll er borta från våra familjeliv!  och den utgör alltså en replik på Schymans Elise Claeson förstår inte vad jämställdhet innebär  samt Lisa Magnussons Varför ska kvinnors arbete vara gratis?  som i sin tur var reaktioner på Elise Cleasons ursprungliga artikel Svensk jämställdhet – en livsfara för kvinnor. Och läs även Elise Claessons artikel på svt.se: Befria de gröna hemmafru-feministerna från jämställdhetsutopin och hennes Newsmill från i maj: Regeringen och genuspedagogerna vill ha ett nytt folk.

Är detta genusforskarnas nya familjevänliga uppfinning?

Ni kanske inte tror att Genusmaffians förehavanden utgör någon risk för folkhälsan, men det gör den. För länge sedan skrev jag ett humorinlägg om genusvansinnets effekter på (dittills) normala människor, men om man läser om texten nu, så verkar det inte alls vara humor, utan skulle mycket väl kunna utspela sig i vilken stad som helst som berikats med en genuslobby som kör över allt i sin väg med en ångvält fulltankad med genuspropaganda. Och med normala människor menar jag samma sak som genusvetarna menar, nämligen människor som lever efter vissa normer, och följaktligen är de andra per definition, de genusupplysta, onormala, även om de faktiskt har normlösheten som norm vilket gör att de egentligen, mot sin vilja, i någon mening också är normala, men jag skulle aldrig lyfta fram detta för att inte såra deras känslor.

Här är min nya vithetsmätapparat

I förra inlägget  fick vi lära oss en del om forskningsområdet genus- och kritisk vithetsanalys, så jag hoppas verkligen att ni alla ägnat den senaste veckan åt att kritiskt granska er eventuella vithet. Själv har jag just utvecklat en helt ny spektroskopisk metod för att undersöka vithetsgraden genom att helt enkelt mäta hur mycket ljus huden absorberar när man står mitt i skuggan av genusvansinnet. Om man upplever skuggan som mycket mörk blir det inte mycket ljus, vilket innebär att det som genusforskarna kallar en ”vit kropp” alltså med mitt mätinstrument kan bli medelbrun, gul, svart eller lila om man samtidigt har högt blodtryck, vilket man ju ofta får i Genusland. Inte jag dock, eftersom jag har en avstressande bettskena jag kan tugga på, och det påminner mig om att jag ju skulle skicka tandläkarräkningen till Nationella Sekretariatet för genusforskning.

Drömmen är att få in mitt resultat i tidskriften Genus med tema Innovation

Jag kallar en sådan av genusforskarna klassificerad ”vit kropp” som varken absorberar eller utstrålar något ljus i genusskuggan och som därför rent mättekniskt är en svart kropp, för en ”ambivalent kropp”. Jag hoppas därmed kunna publicera mig i någon kritisk vithetsprofilerad genustidskrift som accepterar vetenskapliga belägg för något, och om ingen sådan finns, så hoppas jag på att min hypotes om att ambivalenta kroppar skapas i genusskuggan kan komma att accepteras vitt, svart och brett om jag bara upprepar den tillräckligt ofta och får framföra den i något debattprogram på TV. Den kommer också att bli sann om jag lyckas sälja den till någon politiker som sedan uttalar den på TV. Gärna tillsammans med några standardfloskler som ökar trovärdigheten:

Det gäller att nå ut med sina hypoteser

”Hypotesen om ambivalenta kroppar i genusskuggan är något vi måste acceptera eftersom Sverige är en del av världen och eftersom vi lever i en demokrati, och ett öppet samhälle som vårt måste acceptera vissa hypoteser som sanningar eftersom vi strävar efter jämlikhet och jämställdhet och allas lika värde. Inte alla hypotesers lika värde givetvis, men alla andra lika värden, som exempelvis alla genusforskares lika värdering av en vetenskaplig utsaga, som därmed brister, precis som jämställdhetsarbetet skulle göra om inte vi politiker satt vid rodret och gav genusmaffian era skattepengar så att ni åtminstone kan bekosta er egen hjärntvätt, latmaskar.

Här kan Patriarkatet få trampa runt

Vi däremot maskar inte, vi går istället i täten och har gått om alla andra länder med vår öppna toleranta inställning mot olikheter, så länge olikheterna inte hamnar utanför det tillåtna intervallet, som är en krympande mängd. Vi ska få ner det till noll. Det är vårt mål. Då möts ändarna, och vi vill alla skapa möten mellan folk från olika ändar av världen, för utan dessa möten kan inte hypotesen om de ambivalenta kropparna i genusskuggan vara ett led mot ökad rättvisa. När ändpunkterna sammanfaller, då är vi nöjda. Då är nämligen alla lika, och mer exakt identiska fast utan en fast identitet, och livet blir rättvist. För millimeterrättvisa är den enda vi kan tänka oss, när vi väl tänker, vilket inte är särskilt ofta när jag tänker efter. Men oj, nu tänkte jag visst – ja där ser man. Att tänka en millimeter i taget, det är bra för demokratin. En öppen linjal kan vikas ihop så att ändpunkterna sammanfaller och då har vi en sluten cirkel, för ni vet ju alla att cirklar också kan vara öppna, men vi vill gärna sluta cirkeln och stänga in er medborgare i den så att ni inte kommer ut. Världen ute är ju farlig och vi måste skydda er från den.

Möbiusband

Om man vrider rättviselinjalen innan man sätter ihop ändarna får man ett Möbiusband och linjalens yta utgör samtidigt både in- och utsida, eller för att tala klarspråk, något vi politiker är välkända för – det finns ingen in- eller utsida, och det är så vi skapar ett öppet samhälle utan gränser, om ni inte faller av kanten givetvis då är ni illa ute. Och det är det här utanförskapet vi måste komma bort ifrån, utanförskapet som odlas av oliktänkande, som gör att alltfler hamnar utanför den sammanfallande ändpunkten. I en jämställd värld finns bara en demokratisk linjal och det är det vi alltid har i åtanke när vi fattar våra beslut – börjar folk tänka själva hotas rättvisan, demokratin, jämställdheten, sammanhållningen, klimatet, den hållbara utvecklingen och min riksdagsplats. Och då är vi verkligen ute på farligt vatten, eller i åtminstone jag, eftersom jag då inte längre har råd med båten som tar mig ut till min alldeles egna ö i skärgården.”

I vilket fall, med min ombyggda fotomultiplikator (se bild)  kan jag mäta hur många elektroner som slås ut som en följd av den fotoelektriska effekt som Einstein fick Nobelpriset för 1921, och ni får be om ursäkt att jag la in en allmänbildande bisats så här i genusvansinniga tider, och dessa elektroner accelereras sedan i ett högspänningsfält mot en genusartikel, så att ännu fler elektroner och bokstäver frigörs, tills jag har en tillräcklig elektronisk förstärkning som jag sedan kan rikta mot Patriarkatet, som i sann patriarkal anda, mäter den  (vi vet ju att det här att räkna och mäta saker är ett patriarkalt påfund – se tex Genusfysik och konsensuskultur eller Hur många aprilskämt? ).

Genusforskarna känns lätt igen, här flög en framför mitt fönster igår, och försökte spionera på min nya vithets-spektrometer.

Äsch, nu tappade jag tråden, som vanligt :-). Eller egentligen inte, det är bara det att tråden alltid förgrenar sig lite på vägen, vilket är helt normalt om man vill vara en kreativ matematiker som ser nya möjligheter och nya lösningar på uråldriga problem. Då måste man kunna associera fritt som en genusforskare och inte låta sig störas av triviala saker som verkligheten och världen utanför. Där har jag och genusforskarna faktiskt något gemensamt. Förutom att de tar sig ut i verkligheten när de ska implementera sina hypoteser, medan jag skickar in mina (dessutom bevisade) hypoteser till en vetenskaplig tidskrift och inte till DN debatt. Men det där inlägget jag skrev för två år sedan, och som var menat som ett skämt men som så här i efterhand framstår som helt normalt, jag får inte plats med det utan får ta det nästa gång. Ledsen att det blev så här :-).

Men glöm inte läsa debattartiklarna överst i inlägget! Det är ju faktiskt så, att många så kallade jämställdhetssträvanden faktiskt är, om jag får lov att använda ordet, kvinnofällor. Istället för mansfällor, som det var tänkt från början.

Det kostade bara 81 miljoner kronor att institutionalisera genusvansinnet inom akademin

Missa nu inte senaste numret av Genusperspektiv! Under rubriken ”Framgångsrik satsning på excellenta genusmiljöer” kan vi läsa att de 27 miljoner som Vetenskapsrådet satsat på dessa tre genusexcellensmiljöer lett till att de vuxit sig starka – och att detta inte kunnat ske utan de där extra miljonerna. Alltså 27 miljoner till vardera excellenscentreum – totalt 81 miljoner kronor! Notera att genusforskarna gärna problematiserar elitisering inom akademin och excellenssatsningar inom andra områden (se om detta i inlägget Genusvetenskap – en krigsmaskin). De måste väl också snart undersöka sina egna excellenssatsningar ur ett genusperspektiv? Det blir väl 81 miljoner till då… Så där föder och göder vansinnet sig självt.  Excellensmiljöerna har följande intressanta teman:

Uppsala (Forskningsprogrammet GenNa): genus och fysik, genus och djurforskning, genus och didaktik, genus och neurovetenskap, genus och bioetik, genus och biosocialitet.

Umeå (Forskningsprogrammet ”Challenging gender”): genus och demokrati/social rättvia, genus och emotioner, genus och våld, genus och hälsa, genus och normalisering.

Linköping/Örebro (Övergripande tema ”Gendering excellence”): genus, sexualitet och global förändring; Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier; Skillander och sanktioner: sexuell hälsa, kropp och ”empowerment”.

På sidan 2 i nyhetsbrevet Genusperspektiv kan vi läsa:

Det pågår en oroväckande och omfattande "brain drain" av genusforskare till excellensmiljöerna, så att hela städer riskerar att ödeläggas.

”Utvärderingen pekar på att finansieringen använts för att höja kvaliteten på forskningen till en nivå som inte varit möjlig utan satsningen… Man kan se satsningen som ett bidrag till genusforskningens institutionalisering. Om man vill medverka till att etablera ett forskningsområde snabbare, vittnar det här om att det är möjligt. Då krävs den här typen av storsatsning…

Risk för ”brain drain”?

Utvärderarnas rapport nämner, men går inte djupare in på, den eventuella risken för att sasningarna har dränerat andra miljöer på forskare genom att de sökt sig till excellensmiljöerna.”

Ska det verkligen få vara så, att alla andra svenska städer dräneras på stora genusgenier? 😉 Låt mig gissa vilken lösning Vetenskapsrådet, och inte minst genusforskarna själva, har på detta problem: låt oss göra varje svensk stad till en excellensmiljö för genusforskning! Vi är ju redan på god väg.