Genusdocent om genuskritik i Corren: ”surrealistiskt.” Och lite om Insynsrådet

augusti 18, 2011

VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG IGEN

Jag förstår inte vad Klinth vill ha sagt. Vad är problemet?

Jag förstår inte vad Klinth vill ha sagt. Vad är problemet?

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion beskriver en docent vid Linköpings universitet känslan av att läsa genuskritiska synpunkter i Corren som ”surrealistisk”. Correns chefredaktör och ansvariga utgivare Charlotta Friborg har svarat direkt under brevet, och igår publicerades min replik, eftersom Klinth bland annat reagerat på intervjun med mig i Corren 1/8.  Det är lite svårt att förstå exakt var skon klämmer – Roger Klinth framför nämligen inte någon saklig kritik utan tycks snarare i brist på argument ägna den värdefulla plats han bereds på Corren till att leta efter SD-kopplingar hos både mig och ledarredaktionen. Istället för att försvara genussamfundets förehavanden och lyfta fram den enormt viktiga funktion detta fyller i Sverige (något exempel åtminstone?), inte minst eftersom han själv i allra högsta grad, ska det visa sig, har en aktiv roll i det genusindustriella komplexet, något han glömmer att nämna i sitt öppna brev.

Här är det öppna brevet (själva länkarna har dock jag lagt till) av docent Roger Klinth (12/8): ”Vilken genuspolitik driver Correns ledarredaktion?”:

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion ifrågasätter Roger Klinth hur tidningen argumenterar kring familje- och jämställdhetspolitik. Han tycker argumenten sammanfaller med Sverigedemokraternas synpunkter. Roger Klinth är docent vid Linköpings universitet med familje- och jämställdhetspolitik som forskningsområde.

Det senaste halvårets ledare i Corren reser en rad frågor om tidningens politiska hållning i jämställdhetsfrågor. I ledaren från 1 augusti ges till exempel bloggaren Tanja – beskriven som ”en av Sveriges tyngsta granskare av genuspolitiken och vad den leder till” – stort utrymme att framföra sitt budskap. Under rubriken ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket”  förekommer ord som ”genusvansinne”, ”galenskap”, ”fördumningsindustri” frekvent i såväl referaten som i ledarskribentens egna analyser. Artikeln avslutas med en förhoppning att Tanjas ”varnande röst” ska kunna hjälpa andra länder att inte ”styra ned i genusfällan”. Ledarskribenten skickar också med en uppmaning till Fredrik Reinfeldt att utse bloggaren till ny jämställdhetsminister.

Läsningen känns närmast surrealistisk. Har jag hamnat på insändarsidan eller råkat ratta in Ring P1? Är detta verkligen en ledarartikel i en välrenommerad svensk dagstidning? Några dagar senare  går Correns ledare i samma stil tillrätta med ”hippiepedagogerna” inom dagisvärlden och ”deras andliga arvtagare genuspedagoger och mångfaldskonsulenter” – som vill ”frigöra människan från hennes traditionella lojaliteter till nationen, familjen och religionen”. Uppenbarligen verkar Correns ledarskribenter ta avstånd från såväl vänsterblockets som alliansregeringens familje- och jämställdhetspolitik. Det enda parti som i sitt partiprogram kräver att genuspedagogik och mångfaldsarbete ska avskaffas och att familjen och nationen ska utgöra det svenska samhällets primära kollektiv är Sverigedemokraterna (SD).

Att den bloggare som Correns ledare ville utnämna till ny jämställdhetsminister i sin blogg hyllar SD:s jämställdhetspolitiska talesman Mattias Karlsson för att vara en av få folkvalda som stått upp mot ”genusvansinnet” [1 , 2 ] gör mig än mer betänksam. På sin hemsida riktar också SD i Uppsala ett varmt tack till bloggaren Tanja som varit en av huvudattraktionerna vid ett seminarium med rubriken ”Genusvetenskap – galenskap eller vetenskap?” [1 , 2 ] När jag tar del av en intervju på nätet med ledamoten i SD:s kvinnoförbund, Hanna Wigh, kan jag konstatera: Corren verkar med stor precision ha prickat in SD familje- och jämställdhetspolitik. Till och med ordval och formuleringar känns igen. Liksom Correns ledare efterlyser Wigh ”sann jämställdhet” i stället för det ”vansinne” som gäller i dagens politik.

Mot bakgrund av detta menar jag att Corren är svaret skyldig.Vilken politisk ståndpunkt har egentligen tidningen i frågor om jämställdhet och mångfald? Är det i själva verket SD:s familje- och jämställdhetspolitik man torgför i ledare efter ledare?”

ROGER KLINTH, DOCENT VID LINKÖPINGS UNIVERSITET

Svar från Chefredaktören

Corren har på ledarplats ifrågasatt att genusteori används som överordnad förklaringsmodell inom vitt skilda fält av samhällslivet. Vi välkomnar en nyanserad debatt i jämställdhetspolitik, liksom i de andra samhällsfrågor som berörs på ledarsidan.

När Roger Klinth sin debattartikel drar likhetstecken mellan Correns linje på ledarplats och SD:s politik ägnar han sig åt ”guilt by association”. Det kan knappast kallas en saklig argumentation och är därför svårt att bemöta. Intressantare – och mer konstruktivt – vore om Roger Klinth i stället klargjorde sin egen ståndpunkt.

Charlotta Friborg

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Min replik till Klinth (17/8): ”Självständig tankeverksamhet” 

Att undersöka och belysa vad genusforskning som ska genomsyra hela samhället innebär i praktiken, är både en medborgerlig rättighet och skyldighet. Det skriver Tanja Bergkvist i sitt svar till Roger Klinth.

Replik till Roger Klinth, Corren 12/8

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion ondgör sig genusforskaren Roger Klinth över att flera personer öppet vågat kritisera svensk genusverksamhet och i synnerhet att detta skett utanför en insändarsida eller Ring P1. Klinth beskriver känslan som ”surrealistisk”. Correns ledarskribenter ska, utöver att i minst ett halvårs tid ha ägnat sig åt självständig tankeverksamhet i öppen dager, dessutom ha använt sig av begreppet ”sann jämställdhet”, en ordkombination som enligt Klinth även en gång uttalats av en SD-politiker i en intervju på nätet.

Dessutom har ”bloggaren Tanja”, det vill säga undertecknad, i en intervju publicerad på Correns ledarsida (1/8) fått ”stort utrymme att framföra sitt budskap”. Istället för att formulera saklig kritik mot detta ”budskap” där jag framför konkret kritik mot flera inslag av genusindustrin, finner Klinth istället även här en SD-koppling. Den består dels i att SD på sin hemsida lyft fram en föreläsning jag höll för en borgerlig studentförening 2009, och dels i att jag lyft fram en interpellationsdebatt i Riksdagen där SD framförde kritik mot de inslag i program JÄMI som jag just hade bloggat om [12 ]

Själv är Klinth inte bara ordförande  i Forum för genusvetenskap och jämställdhet vid Linköpings Universitet utan även projektledare för den nya lärarutbildningen, där han troligtvis själv får ganska stort utrymme att framföra och implementera sitt eget budskap på kommande lärargeneration.

Klinth ingår även i styrelsen för Nationella sekretariatet för genusforskning, med uppdrag att ”verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning” samt att genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning ”aktivt främja spridningen av dess resultat” (Svensk Författningssamling). Att i ett sådant läge, som privatperson eller ledarskribent, undersöka och belysa vad denna genusforskning som ska genomsyra hela samhället innebär i praktiken är både en medborgerlig rättighet och skyldighet.

TANJA BERGKVIST, FIL DR MATEMATIK

Ni inser liksom jag att det var en stor prövning för mig att skriva en text på 1.800 tecken inkl blanks, liksom det brukar vara med Axess-krönikorna på 3.500 tecken, och därför är det ju tur att jag har en blogg att brodera ut allt på, så att den fullständiga bilden framträder. Låt mig först lyfta fram Nationella Sekreatriatet för genusforskning. Vi kan läsa om uppdraget i SFS 1997:61 Att forordningen är upphävd genom SFS 2009:1574. Vad detta innebär är inget annat än att Nationella Sekretariatet genomgår en organisatorisk förändring. Uppdraget förblir dock exakt detsamma, vilket ni kan försäkra er om i ”Uppdrag och anslag ligger fast när sekretariatet byter hemvist” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 5-6/09  (se överst sid 10, svarar mot sid 6 i pdf:en) som ges ut av Nationella Sekretariatet för Genusforskning. För att vara riktigt säker på att inte politikerna tagit sitt förnuft till fånga, kontrollerade jag detta en extra gång genom att ringa upp sekretariatet i samband med inlägget Det var ju på tiden!

Sekretariatet skall med ett rikstäckande perspektiv främja genusforskning i vid bemärkelse och verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning. Detta skall ske genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning samt på de andra sätt som sekretariatet finner lämpliga. I sekretariatets uppgifter ingår bl.a. att

- överblicka genusforskningen i Sverige och aktivt främja spridningen av dess resultat,

- analysera behovet av genusforskning inom alla vetenskapsområden, och

- arbeta för ett ökat medvetande om genusforskningens och genusperspektivens betydelse.

Naturvetare -  ovana vid vetenskapsteori- och kritik

Naturvetare - ovana vid vetenskapsteori- och kritik

Insynsrådets uppgift är att  ”fungera vägledande och rådgivande för sekretariatet i strategiskt viktiga frågor”. I insynsrådet har Klinth sällskap av både Margaretha Fahlgren och Tiina Rosenberg. Fahlgren minns vi från projektet ”Gränsöverskridande möten” som beviljades 10.8 miljoner av Vetenskapsrådet för följande:Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom naturvetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forskningsområdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar… Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”

Klinth har också under tre år (se intervju från 2010) varit styrelseledamot i NIKK (Nordiska Institutet för Kunskap om Kön), vars direktör Solveig Bergman på en genuskonferens 2009 (6th European conference on gender equality in higher education) gav uttryck för åsikten att ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhetssträvandena inom akademin” (se sid 4 i denna pdf  under Får jämställdhet plats på framtidens universitet?).  Själva har genusforskarna dock tre egna av Vetenskapsrådet finansierade excellenscentra – varav ett i Linköping, med övergripande tema ”Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier”. Läs mer om hur denna excellensmiljö vill skapa ett europeiskt centrum för excellent transnationell genusforskning i Linköping  – här!

Ju gulare desto högre genusvetardensitet

Ju gulare desto högre genusvetardensitet

Jag antar att man sedan kommer att få medel för att granska sin egen excellenssatsning ur ett genusperspektiv i vanlig ordning.  I vilket fall, Linköping kommer att bli ett Transnationellt Genuscentrum dit all världens genusforskare kommer att vallfärda, och de gemensamma galenskaperna, eller jag menar forskningsresultaten, kommer sedan att spridas ut till vår okunniga befolkning. Inte minst har Klinth en unik chans att göra en stor insats här som utbildningsledare för den nya lärarutbildning som startar hösten 2011, dvs nu. Jag har redan börjat räkna på utvecklingen, som ni kan se på kartan till vänster.

Det är lätt att normalisera det man finner lämpligt genom daglig propaganda

Det är lätt att normalisera det man finner lämpligt genom daglig propaganda

Men ojdå – även NIKK:s direktör Solveig Bergman som jag just nämnde är visst med i Nationella Sekretariatets insynsråd. Tänk vad liten världen är. Vi får via media ofta uppfattningen att genustänkandet är allmänt utbrett och omfattas av folkflertalet, även om vi själva, hur vi än letar med ljus och lykta, aldrig kan finna någon i just vår egen bekantskapskrets som omfamnar genusvansinnet. Men nu får man ju nästan känslan av att det är en liten krets genusfanatiker som styr och ställer i riket, det tycks intressant nog vara samma personer som återkommer i flertalet stora genusprojekt. Vad mer kan vi säga om NIKK? På hemsidan kan vi läsa om att genusforskarna använder Island som ett ”nordiskt laboratorium”  eftersom ”Den lilla mängden människor gör att det är enklare att identifiera pågående maktstrukturer”. Själv skulle jag vilja hävda att det av naturliga skäl då är bättre att använda Nationella Sekretariatets insynsråd som laboratorium. Låt mig formulera en projektansökan till Vetenskapsrådet genast:

Ansökt belopp: 12 miljarder men om möjligt hela statskassan

Titel: Makt och genus i Insynsrådet

Projektbeskrivning: För det första kan vi konstatera att insynsrådet inte är jämställt  – det finns 9 kvinnor men bara 3 män! Man borde sopa rent framför sitt eget hus innan man raserar andras med en ångvält fulltankad med genuspropaganda. Målet är alltid 50% av vardera könet, så här återstår mycket arbete. I synnerhet om man har ett regeringsuppdrag att pådyvla hela det omgivande samhället sin verklighetssyn och pröva sina idéer och projekt i den experimentverkstad som Sveriges medborgare utgör. För att inte tala om de olika disciplinerna inom akademin som genom att få sina patriarkala grundvalar raserade, ofta kamouflerade i ord som ”vetenskap”, måste göras ”jämställda” (läs om den nya genusfysiken här). Då måste man själv föregå med gott exempel.

En naturlig fråga (naturlig och naturlig, men fullt rimlig i genus-Sverige) som inställer sig är om detta går att åtgärda teoretiskt genom att tre av kvinnorna rekonstruerar sitt kön till manligt. Men då det handlar om biologiskt kön för 50/50-utopin så är detta tveksamt, om inte KI:s nya avdelning (som enda i världen) med ”biologisk genusmedicin”  ska ta sig an det här. Emedan det i andra länder är fullt lagligt att tala om biologiska skillnader i medicinska sammanhang, har detta länge varit tabu för den svenska läkarkåren, ändå tills man fick tillåtelse av Genusmaffian, men då genom att ta in genusforskarna, helt utan medicinsk utbildning, i verksamheten – man skapade det nya ”tvärvetenskapliga” området ”genusmedicin”. Utan genusvetarna skulle läkarna aldrig komma på, eller snarare våga, tala om biologiska skillnader som faktor vid sjukdom.

Vinnova har utbildat förändringspiloter

Vinnova har utbildat 15 "förändringspiloter" som ska vara genusmedvetna

Detta är ett sådant exempel på när Insynsrådet genomför något strategiskt viktigt, trots att det självt inte är jämställt, genom att uppfinna ”nya” forskningsområden som befolkas av genusforskare med fingrarna i syltburken. Vinnova har som bekant nyligen utbildat 15 ”förändringspiloter” som ska bli genusmedvetna i sin bedömning av projektmedel för tekniska innovationer (Vinnova är ett statligt verk under Näringsdepartementet som delar ut projekt för 2 miljarder kronor om året, Vinnova är Sveriges innovationsmyndighet med uppdrag att öka konkurrenskraften hos forskare och företag i Sverige). Genusforskaren Robert Hamrén som är ansvarig för genusperspektivet på Vinnova (!) anser att ”Genusvetenskapen utvecklas starkt och ställer nya frågor inom rådande paradigm. Det är det som behövs för innovativt nytänkande.”  (se sid 4 i nyhetsbrevet GP 5-6/09  under ”Förändrat Vinnova redo för nya genusfrågor”) Som exempel på innovativt nytänkande tar Vinnovaanställde genusforskaren Hamrén upp klimatfrågan: ”Om vi gör en utlysning om klimatfrågor utan genusperspektiv får vi inte reda på vem som far illa och vem som skitar ned”.

Mest skräp produceras på diverse festivaler

Hur mycket skräp produceras på en genusfestival?

Om man nu tittar på Nationella Sekretariatets Insynsråd  så ser man att även denne Robert Hamrén, som av en slump, ingår där! Med samma insiktsfullhet som Hamrén, hävdar jag att om man inte granskar Insynsrådet ur ett genusperspektiv, ser man inte vem som far illa, vem som skitar ner, och vem som drabbas av att rådet inte är jämställt. Detta projekt är också tänkt att utreda vilka genusstrukturer som reproduceras och upprätthålls av medlemmarna i insynsrådet liksom att utreda om råden de ger på sikt kan tänkas leda till samhällets (så som vi känt det hittills) slutliga kollaps. Vidare kan det finnas inslag av elitism. Några medlemmar av insynsrådet kan befinna sig högre i hierarkin genom att de tilldelats mer pengar än andra eller skrivit galnare forskningsartiklar som uppmärksammats mer än andra. Och hur påverkar det självbilden hos insynsrådets medlemmar när jag bara tagit upp ett par av namnen här på bloggen och i denna ansökan  medan jag utelämnat andra eftersom jag just nu inte orkade googla mer eftersom jag redan har 50 fönster öppna och datorn blivit lika seg som genusstrukturerna i insynsrådet.

Nat

Sekretariatet ligger i Göteborg, så genusvetartätheten är ganska stor där också (det gula).

Som sagt, genusvetare kan vara ovana vid logiskt tänkande och oförstående inför varför ett genusperspektiv inte behöver anläggas på en upplåst badboll eller en brödrost i Nationella Sekretariatets kök. Det kan också vara så att köket måste saneras från ohyra, inte minst för att flertalet mosade kackerlackor tycks vara av manligt kön, och KI:s institut för genusmedicin måste sättas att undersöka om det är en naturlig död eller om det kan vara så att det finns genusaggressioner som kanaliseras genom insynsrådet. Men inte minst – hur kommer det sig att det är samma nätverk av personer som sitter i alla genusstyrelser, får alla pengar och all makt även i det omgivande samhället? För att titta på den tredje och sista mannen i insynsrådet, Magnus Åberg (lektor i genusvetenskap) så har han tilldelats 1.6 miljoner för att genomföra en utbildning i jämställt akademiskt ledarskap”:

” Utbildningen kommer att drivas som ett samarbete mellan universiteten i Karlstad, Örebro och Mittuniversitetet samt högskolorna i Halmstad, Gävle och Försvarshögskolan.
– Tanken är att bidra till utvecklingen av ett jämställt akademiskt ledarskap inom lärosätena i samarbetet. Det ska baseras på en genusvetenskaplig grund, säger Magnus Åberg som är lektor i genusvetenskap… Utbildningen motsvarar 7,5 högskolepoäng och börjar nästa vår. Under ett år kommer sedan fyra till sex personer från varje lärosäte att gå utbildningen. Erfarenheterna från projektet ska följas upp och dokumenteras i en rapport som sprids till samtliga svenska högskolor och universitet.”

” Det andra projektet som beviljats pengar är ett samarbete med Maria Hedlin, doktor i pedagogiskt arbete, och Linnéuniversitetet. 835 000 kronor ska användas för att göra lärarutbildare mer medvetna om genusproblematik inom lärarutbildningen”

Blivande lärare blir begravda i en hög med genuslitteratur

Ska blivande lärare verkligen begravas i en hög med genuslitteratur?

Jag är också för ett jämställt ledarskap men tveksam till varför detta måste baseras på genusvetenskaplig grund (som jag skrivit om tidigare är genusforskarna själva störda av att just de måste syssla med praktiskt jämställdhetsarbete eftersom detta då kan sammanblandas med ren genusvetenskaplig forskning (man vill ju ha medel för båda…) , se tex sid 5 i denna pdf under ”Vad har genusforskning med jämställdhet att göra?”). Jag vill här också poängtera att den oändligt långa och tydligen ännu ofullständiga, lista på ”Genuslitteratur relevant för lärarutbildare”  uppenbarligen inte räcker. Lärarutbildare kan aldrig bli genusmedvetna nog. Jag undrar hur mina studenter som jag hade på lärarprogrammet 2005-2007 (som jag dessutom examinerade på normer) klarat sig i livet, då jag inte läst en enda bok på den där listan – utom Moira von Wrights ”Genus och text” – som är med! Men den läste jag ju först nyligen. Det var nog därför det gick så bra i höstas för för mina studenter på IT, Energisystem och Miljö- och vattenteknik som klarade tentan i flerdim.  Det var för att jag läst och bloggat om Genus och text (här och uppföljaren här).

Detta projekt vill slutligen undersöka hur samhället överlevde, och hur en civilisation överhuvudtaget kunnat uppstå, utan att genusvetare övervakat verksamheten i Världsalltet. Hur kunde vi utvecklas från grottstadiet utan genusforskare, och varför har vi inte längre en samlar- och jägarkultur, eller utgör genussamfundet ett exempel på ett sådant genom att det dammsuger myndigheter på skattepengar och jagar alla som inte låter sig kuvas? Detta är en öppen fråga som jag hoppas kunna besvara med 12 miljarder. Jag vill även passa på att slå ett slag för min senaste genusartikel (Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox) som jag hoppas belönas med ett guldregn och flera viktiga poster i alla myndigheter. Artikeln får inneha posterna tills vidare eftersom jag själv lär vara upptagen med att granska insynsrådet. Men ni kan sätta in alla ersättningar på mitt konto.

Vänligen och med könskodad hälsning,

Tanja Bergkvist

Fan! Jag kom på att jag ju nyligen tömde statkassan med min förra genusansökan! :-)

Nåja, skattepengarna kommer att ha rullat in igen tills min aktuella ansökan är behandlad.

Aktuella länkar:  Intervju med mig på Correns ledarsida (1/8): ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket” , Docent Roger Klinth (12/8): ”Vilken genuspolitik driver Correns ledarredaktion?”, Replik till Klinth (17/8) ”Självständig tankeverksamhet”, Förskoleplikt och avskaffad fri lek, Homo Sovjeticus på dagis? 

Läs förresten ”Det är svårt att se skogen för alla genus”  av Anna Rennéus Guthrie (Gender and forestry är ju stort i Sverige). Namnet  låter bekant, det var hon som intervjuade mig för två år sedan till en artikel i Borås tidning: ”Hon är trött på genushysterin”. Se även läkaren och bloggaren Pelle Billings inlägg om Klinth. Det är för övrigt återigen dags för årets Heterohatets dag (Pelle B även på Newsmill: ”Genusvetare samarbetar med våldsbenägna revolutionärer ). Läs mer om detta på Axess-bloggen. Glöm inte följa Genusnytt: ”Gubbar skalade Simpsons för att stärka Patriarkatet”, och mer om genudebatten på Aktivarum-bloggen och Matte Matiks blogg.

Just det ja, någon person påpekade i förra inlägget att jag glömt nämna en av alla mina titlar – konstnär! :-)  Det stämmer, jag är även konstnär så klart – se mitt bidrag till den moderna konsten! Jag samlade ihop flera titlar i min titel ”allvetare” men det kanske inte framgick. Nåväl, nästa konstverk kommer bli mer handgripligt – det kommer att bestå i en liten mental revolution som kommer att göra oss fria och lyckliga, med jämställdhet utan inslag av genusvansinne, ömsesidig respekt för allas fria val, och framförallt en utbildning i fysik baserad på naturlagar och inte abstrakta genusresonemang som anser att det inte är naturligt för kvinnor att tänka logiskt. Det är inte heller ”naturligt” att läsa eller skriva men vi gör det ändå. Eller i alla fall jag -  jag skriver och ni läser, något annat hinner ni ju inte göra när jag skriver så här långa inlägg. Ni måste dock förstå att det här är ett sätt att träna upp ert tålamod, endast utrustad med ett enormt sådant kan vi störta Genusväldet. Kan man läsa ett helt inlägg av mig kan man klara allt.


När lika möjligheter blev 50/50

november 13, 2009

50/50-fördelning överallt till varje pris - den fria viljan ska offras på jämställdhetens altare

50/50-fördelning överallt till varje pris - den fria ska viljan offras på jämställdhetens altare

Häromdagen kom nyheten att Linköpings Universitet inte är jämställt vilket innebär att fördelningen av poster på alla nivåer från student till professor inte är exakt 50-50. Detta visar statistik som tagits fram av Strategigruppen för lika villkor och Resursgruppen för jämställdhet och genus (!) En lika villkorstrategigrupp och genus-resursgrupp? Vilka andra grupper finns? Kan de inte kalla sig för StaGePo - statliga genuspolisen, som en kommentator på bloggen tidigare föreslagit? Bland studenterna är 53% kvinnor och 47% män. Som disputerad matematiker inser jag efter att ha tänkt länge och väl att 53% + 47% =100% och att man uppenbarligen inte har några anställda eller studenter vid Linköpings Universitet som antagit någon annan könsidentitet än ”man” eller ”kvinna” och att det därför bara är en tidsfråga innan en tredje grupp, kanske ”gränsöverskridande gruppen” anmäler både Strategigruppen och Resursgruppen för hets mot könsidentitet. Jag skulle i alla fall gjort det om jag vore genuskommissarie, eftersom det skulle dra igång en karusell som gynnat min könspolitiska karriär, slösat på skattemedel och dessutom lett till massmedial uppmärksamhet som gett mig ett ypperligt tillfälle att visa resten av folket var skåpet ska stå – nämligen till vänster om extremvänstern, där genusvansinnet vanligen håller till. Efter att ha splittrat denna genusgrupp-trojka i syfte att gynna min egen karriär hade jag stämt SVT:s nyhetsportal för att ha förmedlat en nyhet som kan ge sken av att det bara finns två kön, och sedan hade jag kuppat Riksdagen för att införa min genusagenda, eller kanske inte förresten, eftersom någon annan uppenbarligen redan tycks ha ordnat detta.

Och ser vi på Uppsala Universitet med sina 1162 doktorander så är 51% kvinnor och 49% män. Detta ligger hyfsat nära 50/50-utopin och faller definitivt inom det man kallar ”jämställdhetsintervallet 40-60″ vilket jag fann genom att studera artiklarna i UNT:s 50-50-vecka som att döma av den aldrig sinande strömmen av genusartiklar blivit till månader och snart till ett halvt års jämställdhetskamp där man även granskat innehållet i sin egen tidning ur ett genusperspektiv genom att ägna sig åt biologisk kroppsräkning – och så här ser det  ut, och detta har alltså som ni kan se pågått inte i en vecka som man försöker gen sken av utan ända sedan 2004, vilket innebär att UNT just avslutat sin första femårsplan på temat jämställdhet. Men man är inte nöjd med 51/49-könsfördelningen av doktorander eftersom denna siffra ju spänner över alla ämnen, och inom varje ämne ser fördelningen inte ut så varför man verkligen inte kan vara nöjd!

Räkna

50/50-veckan var en tuff utmaning där alla anställda var tvungna att lära sig de fyra räknesätten - eller åtminstone addition...

Genom att länka mig från UNT:s 50-50-vecka och över halva internet som ju snart uteslutande består av bara genusartiklar fann jag att man faktiskt bildade UNT:s genusgrupp redan 2003 och att ”grunden är att regelbundet räkna kvinnor och män i text och bild”. För detta avancerade yrke krävs det naturligtvis äkta genuskompetens och det är inte bara att sätta sig och skriva ett manligt könskodat datorprogram som räknar antalet ”hon” och ”han” utan det måste ske manuellt med tjocka genusglasögon på som finslipas av chefredaktören varje morgon, helst med redaktionens egen jämställdhetsplan indränkt i någon brandfarlig vätska som fräter bort alla strukturer och ibland till och med hela genusglasögonen som då måste tillverkas på nytt och det behövs i vilket fall flera par – ett par för varje feministisk inriktning – liberalfeminsim, postkolonial likhetsfeminism, marxism-feminism, leninist-feminism, queerfeminism, krossa-makten-feminism, SCUM-feminism och så vidare. Jag tänkte lösa några tankenötter och fann UNT-artikeln ”Problem och lösningar” men denna handlade också om genus! Och hör och häpna, den uppmanar journalister (som ett led i att ”förändra genus-perspektivet i tidningen”) till att inte skriva ut ord som ”kvinnlig” samtidigt som man ju sitter och genuscertifierar sitt innehåll genom att just räkna antalet sådana ord. Så här motiveras det:

”Fortfarande dyker det upp texter med ”kvinnliga läkare”, trots att hälften av alla läkare är kvinnor. Vi ser vidare ”kvinnliga” poliser, chaufförer, chefer i spalterna. Pojkar spelar i band, flickor i ”tjejband”. Och så vidare. Vår kommentar: Stryk. Annars blir intrycket att männen är normen och kvinnor undantagen.”

Konstverket på Backa-skolan i Lund där jag gick i lågstadiet

Konstverket på Backaskolan i Lund där jag gick i lågstadiet

I en annan artikel skriver man att ”Så fort man slutar tänka, trillar man dit och stereotyperna får fritt spelrum. Rutin och gammal vana är jämställdhetens fiende nummer ett.” vilket är intressant för det första eftersom ordet ”tänka” här missbrukas å det grövsta, och dessutom eftersom innehållet i genusmaskineriet numera sedan flera år tillbaka ju blivit rutin och gammal vana att döma av alla utredningar, rapporter och artiklar jag själv läst och därför borde den vara sin egen fiende nummer ett. Det är ungefär som med konsten där ett konstverk går ut på att provocera den rådande normen, och ju större provokation desto bättre konst, men nu när provokationen blivit mainstream så är det mest provocerande man kan göra att måla en vacker tavla som ska föreställa något som också går att beskriva med ord. Detta är minst lika absurt och provocerande som att i dagsläget  förneka könsmaktsordningen, vilket för övrigt konstigt nog ännu inte är kriminellt – kanske för att det är så provocerande att det är att betrakta som konst?

Tidernas begynnelse

Jag har studerat tidernas begynnelse med mitt teleskop, och där fanns ingen nyhetsvärdering från varken UNT eller någon annan tidning heller

Och man talar också om hur man ska välja ämnen att skriva om i tidningen: ”Det finns en traditionell nyhetsvärdering som hängt med sedan tidernas begynnelse, förmodligen. Infrastruktur och ekonomi har hög status.” Tidernas begynnelse! Varför finns ”tidernas begynnelse” när det gäller den postulerade könsmaktsordningen och genusstrukturerna men inte annars? Om man pratar könsroller så brukar man få höra att dessa är sentida sociala konstruktioner och om man ens nämner ”tidernas begynnelse” får man bara hånskratt till svar. Hur kan UNT:s nyhetsvärdering kring infrastruktur och ekonomi ha funnits sedan tidernas begynnelse när tidningen bara existerat sedan 1890? Är UNT:s genusgrupp kreationister eller hur ska man tolka detta? Om jag får lov att använda uttrycket så skulle jag vilja säga att i tidernas begynnelse rådde folkvett, och genusvansinnet är en sentida social konstruktion som dessutom är lika instabil som jag själv blir efter att ha läst en av statens offentliga utredningar som handlar om jämställdhet och är tillkommen efter 1974.

Och apropå det så har jag just hämtat mig efter att ha läst i  SOU 2005:66 ”Makt att forma samhället och sin egen död”, eller kanske den hette ”Makt att forma samhället och sitt eget liv” förresten. Skillnaden är i vilket fall irrelevant och en illusion eftersom liv och död ju båda är sociala konstruktioner som kan överföras till varandra via en enkel homeomorfism precis som en kaffekopp med ett handtag är homeomorf med en torus, eller en genusvetenskaplig artikel ihopknycklad till en torr och obrukbar boll i en övergiven papperskorg förpassad till evigt utanförskap är homeomorf med en genusvetares hjärna som alltså har genus noll (0),  så länge man inte skär i ytan och delar på hjärnhalvorna (som då var för sig är homeomorfa med bollen) för att se om det finns någon kommunikation att tala om eller om aktiviteten är lika låg som i Riksdagen under en votering som inte handlar om genusvansinne.

Genusvetare påväg till Genusland med hushållets gemensamma kvast

Genusvetare på väg till Genusland med hushållets gemensamma kvast

Jag kom nu på att det var ju denna utredning jag tänkt skriva om, men nu blir inlägget i vanlig ordning för långt så jag nöjer mig med att nämna några korta saker och fortsätter sedan i kommande blogginlägg. Från 1994-2006 rådde de jämställdhetspolitiska mål som fastsälldes 1994 i prop 1993/94:147: ”Delad makt delat ansvar ”Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken bör stå fast. Det innebär att  kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet.” Vilket innebär att detta var det övergripande målet även före 1994, men jag har ännu inte hunnit kolla upp exakt vilket år detta fastställdes men återkommer med den informationen. I mars 2006 (innan valet dvs) lämnar dåvarande regering över prop 2005/06:155 ”Makt att forma samhället och sitt eget liv – nya mål i jämställdhetspolitiken” som utfomats av dåvarande regering i samarbete med (mp) och (v) med det uttalade delmålet: En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor”. De övriga tre delmålen rör jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, samt mäns våld mot kvinnor.

Jämställdhetspolitiskt mål: Alla SKA ha samma förmåga, annars kan inte 50/50-målet nås inom alla samhällssfärer!

Jämställdhetspolitiskt mål: Alla SKA ha samma förmåga, annars kan inte 50/50-målet nås inom alla samhällssfärer!

Förslagen i prop 2005/06:155 utgår delvis ifrån den jämställdhetspoltiska utredningens delbetänkande SOU 2005:66  som jag nämnde ovan och som färdigställdes i augusti 2005. Arbetsmarknadsutskottet behandlade prop 2005/06:155  i betänkandet 2005/06:AU11: ”Nya mål i jämställdhetspolitiken”, där vi kan läsa att utskottet ställer sig bakom de föreslagna målen och att samtliga motioner avstyrks, samt att kammaren bifaller utskottets förslag. Notera att det övergripande jämställdhetspolitiska målet omformuleras (vilket flera remissinstanser beklagar, bland annat Uppsala Universitet och Länsstyrelsen i Stockholms län) enligt följande: ”Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.” Vad menas då med ”samma makt”? Under ”Skälen för regeringens förslag” (sid 43-44) i prop 2005/06:155 står att läsa: ”Maktbegreppet är centralt i jämställdhetspolitiken och bör därför uttryckas explicit i det övergripande målet. Ordet makt skall förstås i betydelsen att kvinnor och män skall ha samma rätt, förmåga och möjlighet att forma samhället och sina egna liv.” Observera – ska ha ”samma förmåga”, och inte längre bara ”samma möjlighet” – man skiljer också i klartext på dessa två som framgår ovan. Kan man verkligen lagstifta om samma förmåga?

Med denna nål ska jag punktera genusbubblan

Med denna nål ska jag punktera genusbubblan

Och vidare: Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle”. Där har vi det alltså – vilket resultat som ska nås är det centrala – nämligen en 50/50-fördelning inom varje yrke, på varje arbetsplats, i det privata hushållsarbetet osv. Alltså:  män och kvinnor ska inte längre bara ha lika rättigheter, skyldighter och möjligheter utan också samma (lagstadgade) förmåga – och detta ska vidare leda till ett jämnt utfall på 50/50. Jag ska ta upp dessa utredningars och propositioners detaljerade innehåll i nästa inlägg, det är som vanligt fullt med intressant vansinne att citera. Men eftersom mitt eget mål är att ett blogginlägg inte längre får vara längre än 5 A4-sidor vid utskrift så måste jag avsluta här för denna gång. Här är förresten en personlig historia om en genussoldat som lämnat slagfältet och valt att lägga ner vapnen. Det tog visst 10 år att inse att genusvansinnet är en återvändsgränd, men bättre sent än aldrig, för egen del tog det mig 10 sekunder att inse att genusvansinnet är en rad med  luftslott staplade ovanpå varandra och att det är min ödesbestämda uppgift att utgöra den nål som ska smälla sönder alla dessa när tiden är mogen.


Rothsteins genusbrev och genusforskningens dilemma

oktober 5, 2009
Rothstein

Att redogöra för en kontinerlig variabel som genus är ett dilemma

Det här genusbrevet (tipstack till QED) från Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, till forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap är förvisso ett år gammalt men ändå lika aktuellt som underhållande så därför måste jag bara lägga upp det! :-) Rothstein fick följande brev (min fetstil): ”Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) har i regleringsbrevet för budgetåret 2008 fått i uppdrag att bl.a.redovisa köns- och åldersfördelning för medarbetare inom pågående forskningsprojekt och program… Då du har beviljats ett projektbidrag eller programstöd av FAS och då bidrag till detta utbetalas under 2008, är vi angelägna om att du besvarar den enkät som nu finns i eKlara…. Med vänliga hälsningar Erland Hjelmquist Huvudsekreterare.”

Varpå Rothstein svarade (13 oktober 2008): ”Jag skulle gärna tillmötesgå er begäran nedan, dvs svara på hur många män och kvinnor som arbetar i mitt av FAS finansierade projekt. Problemet är att det faktiskt vetenskapligt inte längre låter sig göras. Enligt Vetenskapsrådets egen skriftserie och även enligt Nationella sekretariatet för genusforskning är nämligen numera kön och personers könstillhörighet att se som sociala konstruktioner. Enligt de nyare rönen inom genusforskningen som finansierats av VR och jag antar FAS (den sk. queer-teorin) är det nu inte längre förenligt med god vetenskap att bara prata om två könsidentiter utan socialkonstruktivistiskt måste vi ge utrymme både för många fler (Judith Butler lär vara uppe i åtta) samt också ge utrymme för att en och samma individ kan ändra sitt genus/kön då och då. Som det står på Genussekretariatets hemsida: ”Det är i praktiken omöjligt att dra en skarp gräns mellan det kroppsligt givna och det kulturellt skapade”.

Vidare anför man att kön formas ”inom ramen för kulturella och sociala maktordningar och skiljer sig från en tid och plats till en annan”. Den biologistiska kroppsräkning som ni vill att jag skall utföra är således vad jag kan se numera ett vetenskapligt sett passerat stadium. Mina medarbetare kan som framgår ovan ha en könstillhörighet/genus på morgonen, en annan till lunch och en tredje till kvällen och hur skall jag kunna hålla reda på detta? Med förlov sagt har jag en del annat att syssla med. Jag kan dessutom inte tro att ni vill att jag skall vidta okulära besiktningar av deras fysionomi, är detta kravet ber jag vänligt men bestämt att få avstå.

Även ålder är en kontinuerli variabel, som kan vara en social konstruktion - att tro något annat är förlegad biologism

Ålder är en kontinuerlig variabel som också är en social konstruktion - att tro något annat är bara förlegad biologism

Jag har dessutom numera (född 1954) kommit att anamma samma teori vad gäller ålder och kan därför inte heller svara på frågan om mina medarbetares ålder. Logiskt sett, om nu kön kan vara en social konstruktion måste väl också ålder vara det. Den positivistiska mätfetischism vad gäller tid, dvs bruket att exakt försöka räkna och jämföra tidsenheter som vore de något absolut, måste följande Foucault ses som ett utslag av ren och skär maktutövning och sådan har jag ingen anledning att medverka i. Sammantaget kan jag inte ta på mitt vetenskapliga ansvar att besvara enkäten nedan - ett sådant pre-vetenskapligt förhållningssätt till begreppen ”kön” och ”ålder” som FAS nu ägnar sig åt är dessvärre ett sedan länge passerat stadium inom forskningen.

Vänliga hälsningar Bo Rothstein ” Ha ha  – klockrent! :-)

Debatten om biologisk kroppsräkning pågår visst fortarande – här tex i det näst senaste politiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 3/09 (sid 4) under Debatt: ”Varför bara kön” försöker Rothstein hjälpa genusvetarna att komma ur sitt dilemma om genus, kön och kroppar vad gäller vetenskapliga referenser:

”I Genusperspektiv nr 2/09 beklagar sig Åsa Kroon Lundell över det tvång hon känner att behöva publicera sin forskning i internationella tidskrifter. Problemet är, menar hon, att forskningen då måste anpassas till den etablerade forskningen inom området vilket i sin tur leder till att alltför många manliga forskare kommer med i referenslistan…. En lösning är ju att publicera sig i någon av det tjugofemtal internationellt vetenskapliga tidskrifter med genusvetenskaplig och/eller feministisk inriktning… En annan och mera radikal lösning är naturligtvis att överge den ”biologiska kroppsräkningen” som Kroon Lundell nu sysslar med och istället se forskarnas kön som en renodlat social konstruktion. I så fall kan man ju inte bara räkna kroppar (eller som i detta fall, förmodligen förnamn) utan måste förhålla sig till författarnas kön som en mera kontinuerlig variabel… En tredje typ av lösning är naturligtvis att tänka i termer av jämställdhet. Här finns det då två möjligheter. Det första är tanken att författare som är viktiga för ens forskning bör citeras alldeles oberoende deras (biologiska eller sociala) kön. Det är i detta tänkande vad man åstadkommit som forskare som skall vara avgörande och inte forskarens kön, etnicitet, religion, klass, nationalitet, ålder, sexuella läggning, utseende eller akademisk (eller annan) klantillhörighet. Det andra alternativet som bygger på kollektiva rättigheter och vilken resulterar i någon slags kvotering vilket tycks vara vad Kroon Lundell förespråkar. Men då uppstår naturligtvis frågan varför bara kön och inte någon av de ovan uppräknade kategorierna.”

Rothsteins debattartikel är alltså ett svar på en artikel här se sid 7 under rubriken ”Resurstilldelningens patriarkala struktur”, där Åsa Kroon Lundell, docent i medie och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet bland annat skriver: ”När jag författar en internationellt gångbar artikel är det viktigt att jag relaterar till etablerade forskningsområden och traditioner som jag ska kunna redogöra för på ett initierat och relevant vis. Jag konstruerar vetenskapliga ”rötter” till min studie för att sedan kunna argumentera för nya pigga (till)skott och förgreningar. Oavsett om jag vill det eller ej så tvingas jag därmed att reproducera en vetenskaplig kanon som bekräftar ett antal framstående män som bidragit med värdefulla resultat på mitt forskningsfält… När jag sedan synar min referenslista konstaterar jag missnöjt att minst 85 procent av författarna är män.Kvinnorna förekommer men ofta som medförfattare eller redaktörer. De enda tillfällena där kvinnor överväger i referenslistan är om studien har ett uttryckligt ”genusperspektiv”.”

Är detta Centrum för Genusforskning?

Satellitbild på Centrum för Genusforskning

Det är alltså på denna nivå vi befinner oss - i sandlådan. Kanske vore det bästa ur ett rättviseperspektiv att lägga ner all mänsklig aktivitet överhuvudtaget tills vidare? Tills vi löst det här problemet. Världen är full av orättvisor, och vi är alla medskyldiga i att upprätthålla strukturerna som möjliggör dessa orättvisor. Varför har tex inte jag fått Nobelpriset än? Mig veterligen har det fortfarande inte tillfallit någon som är matematiker, genusvansinnes-kritiker, kvinna och exakt 1.62 cm lång samtidigt. Inte ens de två första kriterierna finns uppfyllda någonstans i Nobelprisets icke-rättvisemärkta historia. Jag kräver att få Nobelpriset genast, annars vänder jag mig till DO och därefter tänker jag att söka (och kräver att få) 5 miljoner i skattemedel för att undersöka varför varken jag eller någon av mina bloggläsare som ju tillhör egna unika kategorier fortfarande inte fått Nobelpriset eller ens blivit kvotnominerade.

<img src='https://s-ssl.wordpress.com/latex.php?latex=p%28x%29%3D6x%5En%5CRightarrox+p%281%29%3D6&bg=ffffff&fg=333333&s=0' alt='p(x)=6x^n\Rightarrox p(1)=6' title='p(x)=6x^n\Rightarrox p(1)=6' class='latex' />” width=”115″ height=”116″ /><p class=Genusmatte i det sexualiserade polynomrummet

Det är inte konstigt att dagens ungdomar får psykiska problem när sådana här orättvisor kvarstår, och kanske förvärras tillståndet när man medvetenadegör dem om de här strukturerna, när de inser hur förtryckta och orättvist behandlade de egentligen är. Själv kommer jag inte att kunna sova förrän jag fått minst ett Nobelpris och minst ett förstapris i något olympiskt mästerskap, även om jag inte utövar någon sport -  för det är trots allt min mänskliga rättighet, vilket vem som helst som läser  FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna och tolkar dem ur ett genusperspektiv vid ett svenskt lärosäte inser. Och det var trots allt jag som redan 2005 insåg att om man betraktar polynomrummet av alla könsneutrala polynom där alla koefficienter är identiskt lika med noll utom högstagradskoefficienten, som man låter vara den multiplikativa inversen av 1/6, så är p(1) alltid ett perfekt tal relaterat till genus – nämligen 6 (perfektionen ligger i att talet är lika med summan av sina delare, bortsett från talet självt då: 1+2+3=6). För denna tvärvetenskapliga banbrytande forskningsinsats borde jag åtminstone beredas en helsida i nästa nummer av det politiska nyhetsbrevet Genusperspektiv, för att inte tala om att få Nobelpriset…


Genuseriets tveksamma framtid

september 13, 2009

Matematikkunskaper i kris

Skolmatematik i kris?

Först ett viktigt lästips - min gode vän och kollega Paul Vaderlind vid Matematiska Institutionen SU har skrivit klokt om skolmatematik på SVD Brännpunkt. Citat från artikeln: ”Matematiken håller på att bli en ny klasskiljare i det svenska samhället… Dagens niondeklassare har studerat kanske en tredjedel av den matematik som presenterades i den gamla realskolan. Nedskärningarna har gjort att matematiken för eleverna förlorat sin grundläggande karaktär av systembyggande vetenskap. Bevisens ställning som det centrala byggelementet i matematiken har försvunnit. Förmågan att räkna är nu så svag att man t.o.m. måste börja med allmänna bråk på tekniska utbildningslinjer.”

”Svaga matematikkunskaper hotar även det politiska livet i vårt land. Hela det moderna kunskapssamhället, med dess starka beroende av IT, använder matematik. Utan förståelse för matematikens arbetssätt kommer svenska politiker och administratörer inte att kunna hävda folkets intressen mot snävt avgränsade professionella grupper. Till exempel kommer frågan om avlyssning av internet att avgöras av den matematiska forskningen – inte av politiska beslut. Ty alla dagens krypteringssystem bygger på modern algebra och kombinatorik. ”

Vad skådar mitt genuskritiska öga? Aftonbladet har visst haft en sommarskola i feminism med tio korta lektioner – här är alla tio lektionerna. Låt oss titta på några:

Det blev ingen socialistisk revolution av att koka kaffe

Den socialistiska revolutionen uteblev pga allt kaffekokande

Lektion 1:Idag ska vi prata om den andra vågens feminism. Den som, liksom flera andra radikala idéströmningar, väcktes till liv under 60- och 70-talen. Många kvinnoaktivister hade varit engagerade i socialistiska grupper, men tröttnat på att koka kaffe medan killarna gjorde revolution. I Sverige kom Grupp 8 igång runt 1970 och skrev i sin programförklaring: ”Samtidigt som den socialistiska revolutionen är en förutsättning för kvinnornas frigörelse är kvinnornas revolution en förutsättning för att den socialistiska revolutionen ska bli en frigörelse för alla människor.”

Alltså:
kvinnlig frigörelse förutsätter en socialistisk revolution medan en socialistisk revolution blir en frigörelse för alla människor (kvinnor + män) bara om den föregås av en kvinnornas revolution. Det innebär att männen bara kan frigöras genom kvinnornas revolution och inte enbart genom en socialistisk sådan. Intressant. Kvinnornas revolution måste väl dessutom rimligen föregå kvinnlig frigörelse, kan någon då förklara för mig i vilken ordning allt detta ska genomföras för att den där meningen från G8:s programförklaring ska bli logisk? Så här måste det gå till: först en halvdan socialistisk revolution som åtföljs av (enbart) kvinnlig frigörelse, sedan en kvinnornas revolution och därefter  en ny socialistisk revolution som frigör även männen. Varför behövs förresten en kvinnornas revolution efter den kvinnliga frigörelsen? Det kan man ju fråga sig, om man inte redan insett från programförklaringen att kvinnornas revolution är till för att via socialismen befria mannen.

Marieria är stadd i röresle

Marieria är föränderlig och stadd i rörelse

Lektion 10: ”Idag ska vi prata om feministiska visioner och pussytiva affirmationer…  Vi konstaterar att all materia är föränderlig och stadd i rörelse. Att det är skillnaden som gör skillnad, och att vi kan visa den för varandra. Tillsammans med den postkoloniala och feministiska tänkaren Chandra Mohanty vill vi föreställa oss ”en värld där våra val styrs av glädje och inte bara av plikttroget slit; där fria och fantasifulla intellektuella utforskningar är en fundamental rättighet. ” Alltså: all materia är föränderlig och stadd i förändring och skillnaden är det som gör skillnad. Detta har mänskligheten förvisso känt till sedan Aristoteles dagar. Men pussytiva affirmationer var något nytt. Och en värld där våra val styrs av glädje vore bra, men det jag ser i annalkande är en värld där våra val styrs av genusvetarna. Frågan är: Är dagens feminism i själva verket värdekonservativ?

Och så framtidens utmaningar då, enligt genusvetarna? Först ut i denna nya serie är Ewa Gunnarsson, professor i genus, människa och maskin (say what?) vid  Luleå universitet. Hon är också ledamot i Vetenskapsrådets genuskommitte. Så här säger hon:

Bro mellan samhället och Genusland

Bron mellan samhället och Genusland

”Att bygga broar mellan akademin och samhälleliga aktörer utan att förlora sig själv. Så vill jag sammanfatta den största utmaningen vi har framför oss… En lika stor utmaning är, lite paradoxalt, samtidigt frågan om hur den genus- och jämställdhetsvetenskapliga forskningen kommer att lyckas med att hantera elitismen inom så kallade excellensmiljöer där inte minst den kvalitativa forskningen är i farozonen genom omfattande nedvärderande rankingsystem. Hur hanterar vi dessa krafter som styr mot skapandet av ett ”excellent skråväsen” utan att förlora genus- och jämställdhets-vetenskapens radikala potentialer?”

Aha, genusvetarna som gör karriär på att analysera maktrelationer och platta till hierarkier håller på att bilda ett hierarkiskt system inom sitt eget gebit, där alltså vissa genusforskare – ve och fasa – kommer att åtnjuta högre status än andra i forskningssammanhang! Detta går givetvis inte ihop med genusvetenskapens inneboende likhetssträvan som innebär att all genusforskning måste vara lika bra, eller snarare lika dålig och vansinnig. Man ska dock betänka att den hierarki som gensuvetarna bygger upp med sina excellensmiljöer kommer att vara den omvända i allmänhetens ögon – den högst rankade av genusvetarna kommer att vara den lägst rankade i allmänhetens ögon i kraft av sin galenskap.

Behövs ännu ett transnationellt genuscentrum?

Behövs ännu ett transnationellt genuscentrum?

Hur samverkar då dessa diametralt olika subjektivt upplevda maktordningar med varandra i mötet mellan människa och maskin, där maskinen är genusvetaren?  För en professor i genus, människa och maskin borde intersektionalitetsperspektivet vara användbart här. I själva verket borde ytterligare ett gensucentrum inrättas, ett nytt och oberoende genuscentrum inriktat på att analysera de maktordningar som uppstår pga genusforskarnas nya (VR-finansierade) excellensmiljöer. Detta nya centrum får varken ingå i excellensmiljöerna eller vara underordnat dem, eftersom det förtryck som då skulle utövas av elitmiljöerna skulle förhindra en objektiv forskningsprocess och dessutom skulle centret vara sammanvävt med och inom sin egen analys – vilket är genuserat jäv. Således måste vi redan nu avdela minst halva statsbudgeten för att ur ett makt- och genuskritiskt postkolonialt perspektiv studera excellensmiljöerna. Gunnarsson frågar sig ”Hur hanterar vi dessa krafter som styr mot skapandet av ett ”excellent skråväsen” utan att förlora genus- och jämställdhetsvetenskapens radikala potentialer?” Mitt radikalfeminsitiska förslag är: avskaffa excellensmiljöerna! Även det nya centret (bilden ovan till vänster) inrättat för att granska detta fenomen ur ett genusperspektiv kommer att komma fram till denna slutsats – dock efter århundraden av skattefinansierad forskning.

Låt mig återge min egen framtidsvision rörande genuseriet med en liten dikt:

Om detta är vår sista dag
och kampen mot idiotin dör med oss till slut
men utan att ha utkämpat ett sista slag
i tron att det någonsin blir som förut

Så ska våra politiker höra undersåtar som gråter
deras förtvivlan drunknar i genuseriets hav
men fegheten skänker oss ingenting åter –
generationen som tog men som ingenting gav

Efter natt följer dag och efter genus följer normalitet
vi återupprättar snart vår heder
bort med genus och intersektionalitet
och återinför sunda intellektuella seder

Den genusfördummade nationens alster tynar bort,
den intersektionella analysen misslyckas än en gång
att utplåna strukturer av olika sort,
och vår glädje uttrycks i denna sång! ;-)


Feministiska teorier sågas av statsvetare

april 23, 2009

Örebro Universitet

Örebro Universitet

Enligt en doktorsavhandling i statsvetenskap avlagd nu i dagarna vid Örebro Universitet råder stora brister inom feministiska samhällsteorier. De är ”ohållbara, alltför outvecklade och bär på olösliga internteoretiska problem.” Forskaren i statsvetenskap Helen Lindberg som står bakom avhandlingen menar att det inte är fruktbart att använda teorierna om man vill bedriva samhällsvetenskaplig forskning om könsrelationer eftersom de vilar på starka ideologiska grundvalar och uppvisar bristande intern hållbarhet. ”Vissa är klart utopiska och andra är oklara och outvecklade”, säger Helen Lindberg. Som ung var hon dock själv fascinerad av den marxistiskt orienterade radikalfeminismen, men fann den otillräcklig när det gällde att hantera olika kvinnors erfarenheter

Helen Lindberg pekar på att det finns en parallell mellan marxism och feminism vad gäller deras utveckling som vetenskapliga och ideologiska projekt där båda hela tiden har haft en nära relation till befrielseorienterad politisk praktik (!) Ja, vi minns ju alla med sentimental glädje hur ”befriade” östeuropéerna blev under kommunistisk flagg. Det var inte ens ett proletariatets diktatur, det var snarare en korrumperad soppa av partifunktionärer med samma kontrollbehov över medborgarna som dagens ”befrielsefeminister”!

Genusvetarna breder ut sig över hela Campus med sitt förgiftade teoribygge

Genusvetarna breder ut sig över hela Campus med sitt förgiftade teoribygge

Det är ju det jag hela tiden sagt – genusvetarna kommer likt främmande verklighetsfrånvända kolonisatörer och breder ut sin feta queerfeministiska picknik-filt över hela Campus så att jag inte ser vad jag själv tänker pga alla feminsitiska dimridåer de lagt ut för att vi ska gå rakt in i den kulturmarxistiska fällan. Jag försöker undervisa, men fysikens lagar bryter ihop i den singulära punkt som utgör centrum i det massiva svarta hål genusvetarna skapat genom den extrema densiteten i form av forskningsartiklar, hjärntvätt, statliga anslag och påträngande personligheter som klyvs i samma takt som Oppenheimer klyvde atomkärnor under andra världskriget. Det tredje världskriget pågår för övrigt redan – det är bara det att ingen kommit på att man kanske borde mobilisera den tröga massan (inte att förväxla med den tunga massan), och här använder jag mig av samma definition av trög massa som fysikerna, dvs i vilken grad ett objekt utövar ett rörelsemotstånd med avseende på en yttre påverkande kraft, och den påverkande kraften är givetvis det politiskt korrekta genusvansinnet, som nu alltså fått sig en törn från Örebro! :-)

Genusmaskineriet - en kamp mot Moder Jord

Genusmaskineriet - en kamp mot verkligheten

Den tröga massan måste snarast mobiliseras i ett samhälle som självdestruerar snabbare än vad läkarna skriver ut personlighets-förändrande preparat och i samma takt som genusvetarna häver ur sig ”forskningsresultat” som tvångsmässigt massimplementeras i mina ovetande landsmäns huvuden, något som dock inte sker lika snabbt som jag tänker, vilket kommer att bli vår räddning – eller åtminstone min. ;-)

Avhandlingen undersöker och prövar den interna hållbarheten i fyra allomfattande tydligt normativa feministiska samhällsteorier som var och en gör anspråk på att kunna besvara frågan hur vi ska kunna förstå och förklara könsojämlikhet och ”skeva maktrelationer mellan kön”.  Teorierna är Anna G. Jónasdóttirs teori om kärlekskraft, Catharine M. MackInnons radikalfeminism, Luce Irigarays gynocentriska särartsfeminism och Judith Butlers queerfeminism. Jag citerar ur sammanfattningen:

”Avhandlingen visar att dessa fyra olika feministiska samhällsteorier var och en på sitt sätt visar sig otillräckliga som hjälpverktyg i samhällsvetenskaplig forskning eftersom de vilar på starka ideologiska grundvalar och uppvisar bristande intern hållbarhet. Även om de kan tyckas som olika så uppvisar de gemensamt två samhällsteoretiska svagheter där den ena följer logiskt av den andra. Först och främst utgår samtliga från strukturalistiska och därmed tämligen deterministiska antaganden om relationen mellan individ och samhälle som lämnar lite utrymme åt individen som tänkande och handlande aktör och det ges därmed också små möjligheter till utveckling och förändring av samhället. Därmed uppvisar de också en teoretisk och empirisk okänslighet inför samhällets komplexa multidimensionalitet och stora varians på individnivå.”

Det feministiska korthuset har rasat!

Det feministiska korthuset har rasat!

Just det, den komplexa multidimensionaliteten måste man beakta, liksom jag själv gjorde i min egen samhällsanalys nyligen.  Just det ja, jag skulle ju förfina den teorin, ska genast börja jobba på det! :-) Och under tiden är mitt råd till er andra: spill ingen energi! Minns termodynamikens andra huvudsats – man kan inte samla upp spillenergin och utnyttja den för nyttigt arbete utan att råka ut för ytterligare en minst lika stor värmeförlust i själva uppsamlandet. Alltså: vi har inte tid att skapa ett parallellt genusfritt samhälle i det befintliga samhället, utan vi måste bekämpa vansinnet med en av statsapparaten sanktionerad genussanering av alla statliga förvaltningar, indoktrineringsanstalter (eller, förlåt, jag menar utbildningsväsendet) och hela det offentliga femdimensionella rummet, som alltså inom sig rymmer alla de fem kön som genusvetarna konstruerat – där kan man förresten tala om social konstruktion - HELA GENUSVANSINNET ÄR EN SOCIAL KONSTRUKTION!!!

Och nu kommer vi till dagens kloka ord – ett svenskt ordspråk: ”Mången går annans bud och uträttar eget ärende.” Och nu när vi ändå talar gensuvansinne, här kommer gårdagens kloka ord : ”Varje grov lögn behöver en väl utarbetad detalj för att passera.” (Prosper Merimée). Detta senare borde jag som sagt upplyst er om redan igår, men bättre sent än aldrig! :-)


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 828 andra följare

%d bloggers like this: