Skolgenus

augusti 10, 2009

Det genuserade klassrummet under luppen

Det genuserade klassrummet under luppen

Jag har just plöjt igenom det 250-sidiga delbetänkandet av DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan, som kom nu i juli, med titeln ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” (SOU 2009:64). I slutbetänkandet, som kommer om ett år, ska man föreslå ”lämpliga åtgärder” baserade på den genusanalys man nu tagit fram i detta delbetänkande. Som bekant gäller att den som kritiserar en genusanalys egentligen är förblindad av sin egen delaktighet i genusordningen och därför utgör ett levande bevis på dess existens. Alltså kanske jag inte borde förstärka genusvetarnas teorier genom att ta upp dessa rapporter. Men eftersom det huvudsakligen inte är genusvetare som läser min blogg så tar jag mig friheten att skriva om ytterligare en i raden av alla genusflumanalyser som ska göra världen till en bättre plats.

Nämnde jag förresten att jag besökte en genuskonferens i torsdags? 🙂 Det var inget mindre än 6th European Conference on Gender Equality in Higher Education som ägde rum vid Stockholms Universitet, ett stenkast från Matematiska Institutionen. Här klev jag helt sonika – modig som jag är – in i ett rum fullt av världsledande genusforskare! Det fanns många seminarier att välja bland, och jag kom i sista stund och valde att besöka ”Here and even longer…” som hölls av socialantropologen Steven Sampson (1, 2) eftersom jag bedömde att detta föredrag inte skulle ge mig den typ av posttraumatiskt stressyndrom som de övriga seminarierna. Tyvärr kom jag in lite sent – när det bara var tio minuter kvar av föredraget, men jag hann under den stunden höra flera kloka ord från docent Sampson.

Mål: omvänd genusordning som slår ut den manliga primaten

Lärandemål: omvänd genusordning som slår ut den manliga primaten

Därefter kom den 45 minuter långa frågestunden, och det var också då det riktigt etablerade genustänket manifesterades. Ingen verkade veta att det satt en kvinnlig matematiker mitt ibland dem och det var därför extra intressant eftersom man diskuterade kvinnor i tekniska ämnen. Bland annat var någon i publiken bekymrad över att de tekniska och naturvetenskapliga ämnena åtnjöt högre status eftersom de var ”manligt könsmarkerade”, och hur viktigt det därför var att få in fler kvinnor i de ämnena. Frågan är om det är genusvetare som pratar maktstrukturer som kan ordna detta? Eller kanske en riktigt bra föreläsning i matematik? Väldigt svårt val… 🙂

Jag höll låg profil
så att genusvetarna inte skulle anpassa sina reflexioner efter mina politiskt inkorrekta tankegångar och eventuella ifrågasättanden eftersom jag ville få en så verklighetstrogen bild av genusmaskineriet som möjligt och inte rubba någons tankegångar – som ni vet så kan ju observatören påverka händelseförloppet och det skulle ju förstöra hela syftet med mitt besök. Dessutom skulle de ju få problem med att jag skulle framstå som en förebild som kvinnlig matematiker och att då förkasta deras teorier och säga att jag är glad att jag hann plugga klart och odla ett genuint intresse för fysik och matematik innan genusmaskineriet gjorde intåg – det skulle bara göra dem ledsna och förvirrade, att jag hade massvis med manliga föreläsare under fem år som student utan att känna av manliga härskartekniker och utan att bli behandlad annorlunda i klassrummet för att jag var kvinna.

Genusmedveten matematik

Framtidens utmaning: Genusmedveten matematik

Mina manliga professorer var så inne i sina formler på tavlan att de nog inte ens lade märke till vem som satt i klassrummet, eller om någon satt där alls, och vi var så inne i hans undervisning att vi inte tänkte på varken hans eller vårt eget kön. Medan genusvetarna numera rekommenderar (genom obligatoriska jämställdhetsplaner och genuscertifiering) att föreläsaren måste ha könet i åtanke ”hela tiden” under undervisningsprocessen. Jag tror att det var just för att föreläsaren tänkte på matematik – och inte på postmodernistiskt genusflum, som vi studenter faktiskt klarade våra tentor. Tentor som för övrigt, om genuscertifieringen går igenom, måste genomsyras av ett ”relevant genusperspektiv”. Och dessutom måste hälften av examinatorerna vara kvinnor – så det skulle betyda att ganska många studenter skulle slippa tentor i dagsläget, eller kanske jag som kvinna skulle kunna bli frilansande examinator som i egenskap av mitt underrepresenterade kön flyger runt i landet och korsförhör manligt könskodade studenter (kodade av den manliga professorn) på könsneutrala differentialekvationer och kvadratiska könsinverterade matriser av olika rang som följer en hierarkisk struktur som representerar den skenande genuspordningens manliga primat.

För att återgå till genuskonferensen. Det roligaste var när en genusvetare utbrast (övers från engelska): ”Även nu är det väldigt få kvinnor på de tekniska utbildningarna, och tänk då om vi [genusvetare] inte varit verksamma de senaste 20 åren – jag kan bara tänka mig hur illa det hade sett ut då!” Det var då jag var påväg (men avstod från) att påpeka att att det är en långt högre andel kvinnliga studenter på de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna i Ryssland & Östeuropa, Kina och Japan än i Sverige – men där har ingen (ännu) sett röken av några genusvetare. Om vi fryser alla andra variabler skulle man kunna tänka sig att det är genusvetarnas fel att andelen i Västeuropa är så mycket lägre, men å andra sidan håller ju inte detta resonemang eftersom det finns så många andra faktorer som inverkar som landets historia (i Östeuropa var det av naturliga skäl mer ofarligt att satsa på matematik och naturvetenskap, och dessutom satsades det på dessa ämnen i elitskolor, delvis för att kamma hem olympiaderna för att bevisa kommunismens överlägsenhet, men ändå…) och den mentalitet som råder med mera.

När en flicka är duktig måste pojken bli dålig för att upprätthålla sin hegemoniska maskulinitet

Om en flicka är duktig vill alla pojkar vara dåliga för att kunna upprätthålla den hegemoniska maskuliniteten

Och apropå mentalitet så odlas vidare enligt SOU 2009:64 en ”antipluggkultur” bland pojkar i skolan, och denna kultur, liksom förklaringen till varför pojkar i genomsnitt har 10% lägre betyg än flickor, kan enligt genusvetarna i rapporten vara ett resultat av en motreaktion som uppstått mot de idag kvinnligt könskodade beteendena ”läxläsning”, ”hårt arbete” och ”disciplin” (dygder som alltså i en svunnen tid varit manligt könskodade) där pojkarna alltså måste distansera sig ifrån dessa för att kunna upprätthålla en hegemonisk maskulinitet (!). Men om man nu med dagens genusvetenskap som främsta verktyg kunde dekonstruera maskuliniteten (eller helst avskaffa den), så skulle man kunna förhindra detta förfall, som naturligtvis inte har någonting att göra med genusvetarnas påverkan på samhällsklimatet där osynliga strukturer styr skolresultaten istället för elevens ambitioner eller lärarens kompetens, såvida man inte avser genuskompetens då – för den är givetvis alfa-omega. Det viktiga är att fortsätta följa idétraditionen med en anti-auktoritär skola där alla blir lika dåliga med betoning på ”lika”. För övrigt, är inte maskuliniteten delvis ett resultat av årtusenden av kvinnlig partnerselektion!?

Men man har också lite problem med att ens beskriva verkligheten under forskningens gång, eller låta de intervjuade lärarna göra detta, eftersom en korrekt beskrivning av sakernas tillstånd i sig anses utgöra en risk för att man ”cementerar” uppfattningen om manligt/kvinnligt. Inget bra utgångsläge för en analys i mina ögon… Jag märker nu att jag inte ens hinner börja redogöra för DEJA:s delbetänkande SOU 2009:64 i detta inlägg, så jag får göra det i nästa blogginlägg istället. Mycket roligt fanns emellertid att läsa på dessa 252 sidor, som måste förmedlas till medborgarna! Det är för övrigt också syftet med delbetänkandet enligt egen uppgift – att sprida resultatet av denna genusanalys – och det är just vad jag ska göra i nästa inlägg! 🙂

Genus-genen sitter i X-kromosomen

Genus-genen sitter i X-kromosomen

Jämställdhetsdebatten går visst vidare. I lördags gick två moderater ut i SVD och hävdade att: ”Statistiken antyder att det skulle finnas en sekreterargen och en vårdgen (kvinnlig), samt en byggnadsgen och en motorgen (manlig). Ett sådant antagande saknar dock vetenskapligt stöd.” Tur att de gick ut med detta kontroversiella uttalande i Brännpunkt! Jag trodde verkligen att det fanns sådana gener, liksom en blogg-gen, diska-gen, skruva-i-en-lampa-gen och en genus-gen, något som enligt hjärnforskare jag varit i kontakt med på KI ännu inte finns, men att de på regeringens uppdrag är i färd med att konstruera sådana gener, som är helt könsneutrala.

Uppdatering: Välskriven kolumn i dagens SVD av Sofia Nerbrand: ”Jämlikhet blandas ihop med likformighet… Det finns en utbredd, men felaktig, föreställning att vi bara kan behandlas jämlikt om vi är likadana och könlösa. Tankefiguren om behovet att avköna oss är i själva verket totalitär och fasansfull.”

Annonser

Genushysteri i praktiken

juli 26, 2009
Gernusvetarna vill hamna i toppen av samhällshierarkin, även om de principiellt är motståndare till hierarkire

Genusvetarna vill hamna i toppen av samhällshierarkin även om de principiellt är motståndare till hierarkier - givetvis

Ingen förälder jag stött på har tyckt att genuspedagogik ska ingå som en obligatorisk del av förskolans läroplan, i alla fall inte så som den har gestaltar sig i konkret handling som man kan läsa om i exempelvis SOU 2006:75 ”Jämställdhet i förskolan” där man lyfter fram ”positiva” exempel och utformar riktlinjer för framtiden, i kombination med det klassiska ”Effekterna av det vi sysslar med är egentligen inte kända, vi behöver ytterligare 200 miljoner (minst, men gärna dubbelt så mycket) under nästa budgetår för mer forskning kring de förtryckarstrukturer som barnen utvecklar redan som 1-åringar i samspel med andra barn och vi vill också bygga en uppfinnarverkstad för att ta fram könsneutrala leksaker. Då behövs naturligtvis även en fabrik för storskalig produktion osv så låt oss avrunda till en miljard jämnt då. Det är det minsta regeringen och skattebetalarna kan göra för jämställdheten eftersom strukturerna skapas redan i födelseögonblicket och förstärks sedan exponentiellt under uppväxtåren, och genuspedagogerna är som bekant de enda som har utbildning och kunskap nog för att omdirigera utvecklingen på området liksom att lösa klimatkrisen, finanskrisen, de eskalerande matpriserna och EU:s förmynderi. Med feminister i toppen av ett strikt hierarkiskt universum finns det en liten chans att vi kan undvika det svarta hålet i Vintergatans mitt, även om vi får räkna med att det borgerliga blocket blåser upp till en röd jätte under kampens gång. Inget pris är för högt för det statliga genusprojektet och dess kamp för att utjämna strukturer och maktordningar och genusvetarna, i egenskap av übermenschen, styr den korkade massan mot bättre vetande.” Och jämställdhetsministern kan naturligtvis inte säga nej, det vore ju politiskt självmord.

Jag har förgäves letat med ljus och lykta efter åtminstone någon (som jag känner) som tycker att genus är ett viktigt framtidprojekt där Sverige måste gå i täten för att sprida detta unika vansinnesprojekt av komiska och kosmiska proportioner över hela jordklotet.

Ni måååste lära er mer om de maktordningar era små barn bygger upp bakom er rygg på lekplatserna! Vet ni att gungorna är könsmarkarde? Och att genuskodat material kan skada hjärnvävnaden? Det har en framstående svensk genusvetare visat!

Nja, alltså saken är den att vi inte har några lekplatser i vårt land… vi behöver verkligen rent vatten. Kan ni inte hjälpa oss att borra en brunn istället?

Brunnen - ett godkänt feministprojekt

– Ja, det är ju bättre att borra en vagina i Moder Jord än att bygga en fallosformad klätterställning med inbyggda karriärstegar som pojkarna kommer att klättra i men inte flickorna. Men saken är den att er vattenbrist beror på den globala uppvärmningen som i sin tur beror på den manliga konsumtionen och för att förstå detta måste ni läsa 15 poäng genusvetenskap. Ni kan läsa den på distans via nätet, så kommer allt annat att lösa sig med tiden.

– Sanningen är den att vi inte har något datornät, vi behöver bygga ut vårt vanliga vägnät först. Kan ni inte hjälpa oss med redskap så att vi kan börja bygga?

– Nej, det går verkligen inte för sig, grävskopor och spadar är manligt könskodade, det har framstående forskare i väst visat. Dessutom är vägar farliga – alla vägar bär till Patriarkatet, och där vill ni inte vara, det vore inte bra för jämställdheten! Dessutom behöver vi göra en feministisk intersektionell analys av ert grundvatten när vi borrat Vaginabrunnen, och det innebär att vi måste spärra av 90% av ert landområde under några år, men när vi väl publicerat resultaten i en välrennomerad genustidskrift blir vi…eh jag menar ni, världsberömda! Det blir ett feministiskt genombrott! Om inte marken imploderar under borrandet, vi vill helst inte gå händelserna i förväg genom att undersöka markens hållfasthet med manliga maktinstrument. Men som det gamla talesättet lyder – den som lever får se, medan den som faller in i Vaginan dör en helig feministisk död. Det låter väl bra, kan vi skriva avtal nu?

Genusfrälst smiley

Genusfrälst smiley

Jag önskar verkligen jag fick möjlighet att prata med en förälder i detta avlånga land som vill ha genusteorier i förskolan men än har ingen ställt sig positiv. Däremot finns det gensufrälsta (ofta nyblivna) föräldrar i diverse forum på nätet. De berättar med entusiasm och glädje om genusperspektivets betydelse i vardagen, och hur de äntligen får nytta av sina 30 poäng i genusvetenskap. Hur har de förresten tid att hänga på forum med en så hög utbildning?

– Det var en intressant diskussion men jag måste koppla ner mig nu, det är något oljud i bakgrunden.

– Jaha, är det din man som kommit ut ur sin grotta och brölar?

– Nej, det är lilla Elsa som drar ut tangentbordsknapparna på den andra datorn, jag måste verkligen sluta nu och se vad som står på.

– Vet du att alfabetet är en förskräcklig norm? Det lärde jag mig när jag gick en genuskurs i vintras. Det finns en struktur på tangentbordet där var bokstav ska veta sin plats. Det din dotter gör nu är normbrytande – hon utmanar alfabetsnormen genom att byta plats på bokstäverna – det är viktigt att du inte avbryter detta viktiga inslag i hennes utveckling! Bokstäver är, till skillnad från vad Patriarkatet vill låta påskina, fritt utbytbara mot varandra – ingen bokstav är bättre än någon annan! Känner du till att det finns statistiska undersökningar som visar att vissa bokstäver förekommer oftare än andra och att man därför kan dechiffrera kodade meddelanden där olika bokstäver bytts ut mot varandra? Om alla bokstäver förekommit lika ofta och det rådde jämställdhet i bokstavsdjungeln hade allt varit mycket bättre, säkert hade vi kunnat förhindra flera krig, eller åtminstone avsluta dem tidigare. Det ska till en kvinna att förstå detta! Jag har en väninna som är gensuvetare och hon håller på att konstruera ett bokstavsneutralt språk där alla bokstäver förekommer exakt lika många gånger i varje bok som översätts till det språket, verkligen alfabetsbrytande, varje bokstav kan ju sägas utgöra ett eget kön och hon bringar ordning i maktordningarna och plattar till talstrukturen. Låt bokstäverna byta plats så får du se hur strukturen i meningarna försvinner omedelbart – din dotter är mycket klok!

– Byta ut bokstäverna? Men hur ska då min man kunna skriva eller förstå en text skriven på den datorn?

– Förstå och förstå, här handlar det om att sätta barnet i centrum och hela tiden ha jämställdheten i åtanke. Varje barn föds i könsneutralitetens tecken och det är vi vuxna, eller närmare bestämt din man, som begränsar deras kreativa flöde och inneboende feministiska skaparkraft.

– Jaha, ja så kan det vara men nu måste jag verkligen gå ifrån, Elsa klippte just av sladden på hårtorken!

– Ser du, det går framåt! Min tvååriga dotter är för övrigt oerhört positivt påverkad av genuspedagogiken på dagis, igår fick hon ett utbrott och kastade sin leksakstraktor i golvet och var sedan aggressiv hela eftermiddagen – ett verkligt framsteg ur ett genusperspektiv! Hon tog verkligen plats om man säger så.

– Jaha är det inte trotsåldern då?

– Nejdå, det är genuspedagogiken – den gör underverk! Igår hällde hon ut rosa nagellack över spisen. Det var en feministisk protest mot kvinnans roll som kockerska och slav i det moderna Sverige. Tänk att hon redan förstått det – genuspedagogiken har verkligen påverkat hela familjen, och dagen innan det vred hon huvudet av alla sina dockor och lade dem i en kastrull på spisen, och senast i förra veckan så öppnade hon bilmotorn och dök in och stannade där i en timme, minst. Det kan ha varit en dag, vi ville ju inte störa hennes möjlighet att utvecklas bortom könsrollerna.

– Jaha, eh, är det inte farligt för ett litet barn att vistas i en bilmotor sådär?

Könsneutral lek?

Könsrollsutjämnande lekplats

– Nejdå, när hon kom ut var hon riktigt igång och fick ännu ett raseriutbrott och betedde sig allmänt underligt, i vilket fall betedde hon sig inte normenligt så något måste ju bilmotorn ha gjort för självkänslan. Vi tog henne till en läkare efter några dagars hosta man han kunde inte fastställa sjukdomsbild, men då sa jag stolt att hela familjen ingår i ett genusprojekt som gör att vi bryter mot normer – vi får tydligen helt nya sjukdomar också som varken män eller kvinnor tidigare haft, det måste vara de där nya könsneutrala sjukdomarna som genusvetarna lovade oss, mycket intressant! Jag undrar om det finns några feministiska botemedel eller om Patriarkatets giftpenicillin fungerar även här? Jag känner att vi i min familj är stormsteg före alla andra i jämställdhetsavseende,det är en ny era, ett nytt sätt att leva, eller dö. I vilket fall är det unikt och normbrytande och vi får en ny gratis intersektionell analys av familjens maktordningar varje vecka tillsammans med vårt horoskop! Vill du också vara med?

För att komma till saken, det var inte bara Cecilia Wigström från fp som år 2003 tjatade på (s) om att påskynda genusarbetet i förskolan, utan även Birgitta Ohlsson (fp) var pådrivande, vilket man kunde se i samma interpellationsdebatt som jag bloggade om för ett tag sedan, och som följde på interpellationen 2003/04:63 där Birgitta Ohlsson vill veta vad statsrådet Lena Hallengren (s) tänkt ”göra för att bryta de ojämlika strukturerna och åstadkomma förändringar bland barn i förskolan.” Läser man debatten inser man,  liksom i debatten med Cecilia Wigström, att det lika gärna kunde varit en vänsterpartist som debatterade med statsrådet i frågan, eller så är Ohlssons liberala feminism helt enkelt identisk med vänsterns. Men lyckligtvis finns det folkpartister som inte köpt genusvetarnas vänsterfeministiska överideologi, tex Camilla Lindberg , Fredrik van der Broek , Lars Leijonborg med flera. Detta retar naturligtvis upp Birgitta Ohlsson som tydligen anser (SVD 14 januari 2007) att ”För en folkpartist är det ‘ideologiskt tjänstefel’ att inte kalla sig feminist.” Det skulle väl innebära att jämställdhetsminister Sabuni har begått ideologiskt tjänstefel, men etiketter är inte relevanta här, utan handling är det som räknas, och därför är det förvånande att Sabuni skrev under Jämi-beslutet och därmed gav klartecken (och stora summor pengar) till ett projekt som drivs av genusvetare och som står för en typ av feminism som Sabuni ju inte verkar vilja bekänna sig till, om inte jag missuppfattat något. Att det är Nationella Sekretariatet för genusforskning som fått regeringsuppdraget att genomföra JÄMI säger en del om vilken syn på jämställdhet vi har att göra med här.

I Birgitta Ohlsson värld vistas vi alla under en våt filt

I Birgitta Ohlssons värld vistas vi alla under en våt filt av könsroller

I interpellation 2003/04:63 framgår att Birgitta Ohlsson ringt runt till hundratals förskolor där huvuddelen av personalen visst tyckt att de inte vill lägga värderingar i barnens lekar samt att det är lite för tidigt att börja med ”jämställdhetsarbete” (den som definieras av genusvetarna) redan i förskoleåldern, men, som Birgitta Ohlsson skriver i interpellationen: ”Bristen på jämställdhet börjar i familjen. Men för att befria individen från gammeldags könsroller räcker det inte bara med en jämställdhetsmedveten barnuppfostran i hemmen utan det krävs också en feministiskt medveten förskolepolitik.” och i debatten menar hon (anf. 23) att ”könsrollerna hänger som en våt filt över vårt samhälle” och att det är ”extra roligt att det idag är två folkpartister som har valt att lyfta upp frågan på agendan”, och hon tycker visst fortfarande år 2008 att ”könsrollerna hänger som en våt filt” men denna gång (motion 2008/09:Ub462 tillsammans med folkpartisterna Tina Acketoft och Hans Backman) hänger den visst ”över dagens förskoleverksamhet” och därför är den nuvarande övertygelsen att ”Obligatoriska feministiska jämställdhetsplaner på dagis är ett första steg för att luckra upp könsrollerna och skapa ett friare samhälle. Det förutsätter att det blir obligatoriskt med både teoretisk och praktisk genuskunskap på förskollärar-utbildningen.” Obligatorisk teoretisk och praktisk genuskunskap för förskolelärare? Ställer sig folkpartiet som parti bakom detta? Vidare tycker visst Ohlsson inte att Myndigheten för skolutveckling gör tillräckligt, en myndighet vars regeringsuppdrag (sist i interpellationen) ”syftar till att främja och intensifiera jämställdhetsarbetet i skolor och kommuner. Exemplen ska öka kunskapen om innebörden i begreppet jämställdhet i ett skolperspektiv, hur genus och könsmönster tar sig i uttryck i skolan samt hur man kan arbeta för att nå läroplanens mål.”

Fysiklagarna i era böcker är underordnade de könsstrukturer ni ser om ni tittar ut genom fönstret

"Fysiklagarna är till sitt väsen underordnade de osynliga köns- och maktstrukturer ni ser genomsyrar Universum om ni tittar ut genom fönstret med läroplanens bifogade genusglasögon"

Jämställdhet i ett ”skolperspektiv”? Läroplanens mål? Målet om jämställdhet då eller? Förmodligen, eftersom detta givetvis står över uppdraget om kunskapsförmedling som visst kommit lite i skymundan de senaste åren eftersom det är lååångt viktigare att medvetandegöra barnen om förtryckarstrukturer och den belastning könet utgör (oavsett kön) än att studera. I vilket fall måste det till massor av resurser i form av pengar och genusvetare till svensk skola innan vi någonsin kan inbilla oss att resultaten förbättras – för dåliga resultat beror givetvis på samhällets strukturer och på att så många elever befinner sig i någon offerkategori som bara kan förstås genom en intersektionell analys av skolväsendet. Eller?


En ekologisk genusfråga

juli 20, 2009

Många med doktorsgrad ifrågasätter genustramset

Många med doktorsgrad ifrågasätter genustramset

Först vill jag bara uppmärksamma att SVD Brännpunkt igår publicerat en replik av tekn dr Andreas Dahlin med titeln Kvotering är könsdiskriminering på organiserad form” till den ursprungliga artikeln ”Högskolan är inte jämställd” skriven av representanter för Delegationen för jämställdhet i högskolan. En kommentator på bloggen (Gustaf) tipsade mig om ett två år gammalt protokoll från ett möte vid Ekologiska Institutionen, Lunds Universitet. Under ett möte 2007 presenterades ett förslag till jämställdhetsplan som efter diskussion i styrelsen fastställdes enligt förslaget. Dock begärde en professor, Christer Löfstedt, att få bilaga en anteckning i protokollet, som återfinns i länken ovan. Löfstedt är ansvarig för forskning och forskarutbildning vid avdelningen för kemisk ekologi/ekotoxikologi och har en imponerande akademisk CV.

En eloge till denna professor som haft mod, kunskap och handlingskraft nog att gå emot det politiskt korrekta genusetablissemanget som successivt och målmedvetet infiltrerat all verksamhet i det här landet! Det är minsann inte var dag man ser en professor öppet sätta sig på tvären mot det genusindustriella komplex som kommit att genomsyra allas vår vardag, eller som kommentatorn QED på bloggen så träffande benämnde denna fanatiska pöbel – StaGePo – Statliga Genus Polisen!

Genusperspektiv på ekologiska ärtor

Genusperspektiv på ekologiska ärtor

Här är institutionens checklista som ska användas vid tillsättning av arbetsgrupper och som måste skickas in till jämställdhetsgruppen. Här är nuvarande jämställdhetsplan. Ha i åtanke att detta inte är något unikt för denna institution – uppdraget kommer från högre ort och resulterar i liknande dokument vid alla institutioner! Nuvarande jämställdhetsplan ovan är antagen 2008 och det är med bakgrund av denna (förvisso uppdaterade version) man ska förstå professor Löfstedts anteckning till protokollet angående förslaget till jämställdhetsplanen, som innehåller många kloka ord – jag citerar några utvalda delar:

”Det hade naturligtvis varit bekvämare att hållningslöst tillstyrka förslaget till ”Jämställdhetsplan för Ekologiska institutionen” än att göra en principiell markering genom att avstå från att rösta. Därmed skulle jag inte heller ha öppnat mig för kritiken att jag kanske är emot jämställdhet!? Men jag försäkrar er att man kan vara kallsinnig, ja rent av negativ, till jämställdhetsplaner och ändå vara för jämställdhet.”

”Jämställdhetsplanen för Ekologiska institutionen (och jämställdhets-arbetet vid universitet i stort) ansluter sig idémässigt till en form av strukturell jämställdhet som hyllar lika utfall för olika grupper – oavsett relevanta fakta utöver grupptillhörighet. För mig däremot handlar jämställdhet om jämställdhet mellan individer och att motverka uppenbar diskriminering – jämställdhet i betydelsen att vara mot diskriminering och för lika möjligheter vid likvärdig meritering. När diskriminering inte kan påvisas anser jag det vara en bättre väg att i största möjliga utsträckning bortse från egenskaper som kön och etnisk tillhörighet. Jag kan således inte ge mitt stöd till en jämställdhetsplan vars övergripande mål är att ”uppnå jämn könsfördelning i grundutbildning och forskarutbildning, inom olika yrkesgrupper samt i nämnder och styrelser”. Den sortens sociala ingenjörskonst undervärderar personliga egenskaper, människors förmåga till fria val och möjligheten till förändringsarbete baserat på saklighet och samarbete.”

Liksom vissa grodor bär genusteorierna på ett gift

Liksom vissa grodor bär genusteorierna på ett gift som förvirrar sinnena och motverkar äkta jämställdhet

”Jag vill till och med påstå att ”genusperspektivet” och det ständiga framhävandet av könets betydelse i alla möjliga och omöjliga sammanhang är ett gift som numera försvårar umgänget mellan män och kvinnor på arbetsplatsen och i samhället i övrigt och som främjar osaklighet och godtycke i tillsättning av tjänster och utdelning av forskningsanslag. Förslaget till jämställdhetsplan för Ekologiska institutionen kan synas harmlöst i sammanhanget. Uppsåtet är ju ändå vällovligt; att skapa en ”bättre” arbetsplats för arbetstagarna. Men ändamålet helgar inte medlen. I mina ögon kommer de föreslagna åtgärderna att motverka sina syften och vi skall inte okritiskt låta oss ryckas med av en rörelse bara för att den ligger i tiden.”

Som professor i Lund vet han vad han talar om när det kommer till jämställdhet i undervisningssammanhang – det handlar inte längre om att (vilket ju är självklart) att bemöta människor på ett respektfullt sätt oavsett kön, utan här handlar det om att köns- och genusperspektivet ska integreras i det konkreta kursinnehållet (den så kallade genuscertifieringen) – något som varken universitetslärarna eller genusexperterna vet hur det ska gå till. Därefter konkretiserar professor Löfstedt sin kritik (se resterande synpunkter i protkollet):

* Att upprätthålla en jämn fördelning mellan inbjudna manliga och kvinnliga föredragshållare måste rimligen vara underordnat institutionens vetenskapliga mål.

* Att skapa nätverk med framgångsrika kvinnor är lika förkastligt som att skapa nätverk med framgångsrika män – om rekrytering sker baserat på kön och inte på kompetens.

* Beträffande årliga jämställdhetsföredrag ”med inbjuden expert inom området” tror jag att det kanske kan vara värt att damma av tanken om den ”kognitiva tillgängligheten”. Istället för att inbjuda företrädare för det genusindustriella komplexet som lever på att marknadsföra könsfrågan som ett problem bör kanske antagonisterna och de intellektuella debattörerna inbjudas?

* Obligatorisk ”utbildning som behandlar jämställdhet i undervisning” för alla lärare betackar jag mig för. Frivillig utbildning som problematiserar både jämställdhetsbegreppet och den politiska strävan efter strukturell jämställdhet är jag däremot positiv till – men bara som ett av flera möjliga inslag i personalens vidareutbildning!

* Hemsida om jämställdhetsarbetet är ett projekt som platsar i den allmänna uppryckningen av hemsideskulturen vid institutionen och kräver ingen jämställdhetsplan.

Genuskvarnen (som är en illa dold fallossymbol) mal på

Genuskvarnen (som är en fallossymbol) mal på...

”Under många år handlade Sydsvenskans bevakning av professorsinstallationerna vid Lunds universitet huvudsakligen om antalet kvinnor bland de nyinstallerade. Jag är så oerhört trött på genus-tugget, på sökandet efter motsättningar mellan könen och universitetets följsamhet mot politikernas påbud om jämställdhetsplaner hit och mångfald dit. Det bekymrar mig mycket att många av universitetets bästa krafter ägnar så mycket tid åt dessa frågor istället för att forska och undervisa. Min reaktion i det rådande klimatet är därför att anamma en strategi av ”civil olydnad” och om detta inte förslår återstår väl bara att gå i inre exil. ” Kommentar överflödig. Jag kunde inte sagt (skrivit)  det bättre själv! 🙂


Folkpartister vill ha genus i förskolan

juli 19, 2009
Skydd mot patriarkal strålning

Skydd mot patriarkal strålning

Landet förfaller medan den statliga byråkratin går genusvetarnas ärenden där de sitter inkvoterade iförda foliehatt och genusbrillor och smider kommunistiska femårsplaner i jämställdhetens namn. Där sitter de och analyserar patriarkala förtryckarstrukturer i en dammstuss medan det verkliga förtrycket pågår mitt framför ögonen på dem, nämligen det förtryck de själva står för genom sitt sk yrkesutövande. Sedan kan de sitta där i skuggan av hjärntvätten och undra varför strukturerna består trots alla kampanjer. Och den som inte är tillräckligt undergiven blir givetvis uthängd medan den som följer strömmen istället får finna sig i att känna sig idiotförklarad (citat: ”Man får känslan av att utbildningen är utformad för någon som är sex år gammal. Det känns nästan kränkande att behöva genomgå den.”) Trots att de långsiktiga konsekvenserna av exempelvis genus i förskolan inte är kända (så motiverar genusvetarna nämligen själva ansökningarna om mer skattemedel – ”följderna på lång sikt är inte kända så det behövs mer forskning på området”) så massimplementeras ändå teorierna både i praktisk handling och i form av massiva (nästintill lagstadgade!) hjärntvättsliknande propagandainsatser. Så borde inte ett civiliserat samhälle fungera, eller en demokrati – så  föredömligt (ur ett genusperspektiv) fungerar bara en diktatur.

Blir det FP som inför Nobelpris i genusvetenskap?

Dags att införa Nobelpris i genus-vetenskap?

Varför detta uppsving av genuspropaganda i svensk förskola (och allmänt överallt) på senare år då? Är det inte sossarnas och vänsterns verk? Man skulle kunna tro (och hoppas) det men i själva verket var flera politiker i det andra lägret pådrivande när de var i opposition tiden före 2006. Ett exempel (det kommer fler i kommande inlägg) är folkpartisten Cecilia Wigström som år 2003 i interpellationen 2003/04:83 (kammarens protokoll här) ställde frågan om jämställdhet i förskolan till dåvarande statsråd i Utbildningsdepartementet Lena Hallengren (s) (som för övrigt varit misstänkt för bedrägeri under sin tid som ordförande och firmatecknare för Kalmar läns SSU-distrikt). Närmare bestämt ville Wigström bland annat ha svar på frågan om när ”tiden är mogen för att jämställdhetsarbetet integreras på ett effektivt sätt i den ordinarie förskoleverksamhet istället för att bedrivas som ett projekt?” ”Projekt” syftar på den tillsatta Delegationen för jämställdhet i förskolan, vars slutrapport SOU 2006:75 jag bloggat om tidigare (se längst ner). Wigström är kritisk och anser att s-regeringen tillsatt en särskild delegation endast som en uppvisning av handlingskraft i PR-syfte, medan Wigström själv gärna sett att jämställdhetsarbetet omedelbart integrerats (eller ”jämtegreras” som de säger i interpellationsdebatten) i förskoleverksamheten under Myndigheten för skolutveckling eftersom det finns en risk att denna myndigheten inte tar sitt jämställdhetsuppdrag på allvar i tron att den särskilda delegationen ska göra allt. (S) anser dock att både denna myndighet och den särskilda delegation (med sina öronmärkta 12,5 miljoner) bör jobba med att genusanalysera och leta efter könsmönster bland både treåringar och personal inom förskoleverksamheten, och statsrådet försäkrar Wigström om att båda aktörer är ålagda att jobba med frågan.

Avlyssning och genus - vad kommer härnäst?

Avlyssning och genustvång - vad kommer härnäst?

Som framstående exempel lyfter Wigström (fp) fram förskolorna Björntomten och Tittmyran i Gävle. Wigström ser nämligen många problem (överst i I 2003/04:83 ) ”Trots ökad uppmärksamhet på könsroller, så lär sig pojkar fortfarande att vara tuffa, ta för sig och sätta sig själva i centrum, medan flickorna skolas i att vara lydiga, lyhörda och att prata. Förskolan, och i förlängningen även skolan, måste därför aktivt söka motarbeta de strukturer av könsförtryck som finns i samhället, genom att integrera jämställdheten i förskolans verksamhet och göra barnen till fria individer.” Och därmed kan hon sälla sig till skaran ”Politiker för tvång för ökad frihet” som återfinns både bland genusfrälsta och FRA-lagsfrälsta. Det anmärkningsvärda är dock att denna politiker är folkpartist och liberal.

Delegationen för jämställdhet i förskolan (2003-2006) hade som uppgift att fördela medel till jämställdhetsprojekt,välja ut, följa och dokumentera ett antal förskolors jämställdhetsarbete samt sprida dessa förskolors erfarenheter och kunskaper, och ”utveckla verktyg för att personal i förskolan ska kunna granska och analysera bland annat pedagogiska hjälpmedel, lekmaterial och barnlitteratur ur ett könsperspektiv.” En mycket angelägen uppgift som slagit igenom och som vi har att tacka delegationen för är att personal numera har verktyg för att ”könsavkoda” lekmaterial. Från SOU 2006:75 vet vi att på exempelvis Svartöstadens förskola i Luleå har man tagit bort alla bilar för att pojkarna genom att leka mest med dem “könskodar” dem, och detta ger dessa leksaker “högre status” och de måste därför avlägsnas (sid 107) med motiveringen: “Det är vi vuxna som kodar materialet och aktiviteterna, och barnen kommer ändå att möta de mest könskodade leksakerna utanför förskolan.” (!) På förskolan Kullegården i Partille har man istället för att plocka bort något valt att köpa in fler flickleksaker, samtidigt som personalen “arbetar för att avkoda allt material och ge det samma status” (sid 110). Här finns också förskolelärarna som känner sig stressade och otillräckliga för att de ”missar genusperspektivet vid påklädning” av förskolebarnen, något som kan vara brottsligt eftersom att jämställdheten ska genomsyra all verksamhet ju är lagstadgad genom Lpfö 98.

Tvååring könskodar leksakstraktor

Tvååring könskodar en leksakstraktor

Cecilia Wigström i sista stycket i I.2003/04:83: Ansvaret för att förstärka jämställdhetsarbetet i förskolorna borde i stället lagts på Myndigheten för skolutveckling. Jämställdhet får inte hanteras som en separat fråga utan måste integreras inom den ordinarie verksamheten. Det är också dags att gå från ord till handling i den ordinarie förskoleverksamheten, i stället för att fördela medel till olika projekt och lyfta fram goda exempel. Goda exempel och erfarenheter finns redan. Det är dags att förskolans läroplan ses över, utifrån erfarenheterna från förskolorna Tittmyran och Björntomten i Gävle.” Inga fler ”projekt” alltså utan påtvinga alla förskolor rakt av denna av folket ifrågasatta ”pedagogik”. Att tillsätta delegationer och utredningar kan ju för övrigt skapa onödig nyfikenhet och vetskap hos medborgarna, som helst inte ska förstå vad som pågår innan diverse beslut redan klubbats igenom och genomförts.

Och statsrådet Hallengren håller med men försvarar ändå Delegationen (anf 33 i Kammarens protokoll) : ”Det är viktigt att jämställdhet och jämställdhetsarbetet i förskolan uppmärksammas. Regeringen antog därför redan den 14 augusti 2003 direktiv till en jämställdhetsdelegation för förskolan för att påskynda, intensifiera och effektivisera arbetet för jämställdhet. Delegationen fråntar inte myndigheterna deras särskilda ansvar och ska inte ses som ett kortsiktigt och tidsbegränsat projekt. Jämställdhetsdelegationen ska hjälpa till att lyfta fram och förstärka ansträngningarna för jämställdhet i förskolan och har därför i uppgift att ge förslag till åtgärder för ökad kvalitet i förskolan… Jag har full förståelse för att Cecilia Wigström är otålig och vill påskynda arbetet. Det är jag också. Det är dags att gå från ord till handling. Avsikten med Jämställdhetsdelegationen är att lyfta fram betydelsen av jämställdhet och ge jämställdhetsarbetet i förskolan en extra skjuts.”

Det tragiska här är att ”jämställdhetsarbetet” ska tolkas mot bakgrund av den genusvetenskapliga analys om könsmaktsordningar och medfödda förtryckarmekanismer och 50/50-visionen (där den fria viljan får ge vika alternativt ”rättas till”) som görs i Delegationens slutrapport SOU 2006:75. Jämställdhetsarbetets innebörd är alltså inte någon tvistefråga, utan snarare handlar det om vem som snabbast och effektivast kan ”intensifiera”, ”effektivisera” och ”sprida” jämställdhetsarbetet. Därefter (anf 35) lägger statsrådet ett exemplar av ”Hur är det ställt? Tack ojämt” (ett ”stödmaterial” om könsmönster i skolan som Myndigheten för skolutveckling utformat) på bordet till Wigström att ta efter debatten, för att verkligen betona att både Myndigheten för skolutveckling och den särskilt tillsatta delegationen (med 12,5 miljoner till sitt förfogande) jobbar med jämställdhet/genusanalys av skol- och förskolebarn i Sverige på skattebetalarnas bekostnad.

Genusvision: färgerna anger gensuvetartätheten i kommunerna

Genusplaner - färgen anger gensuvetartäthet i resp kommun år 2003 och 2006

Wigström fortsätter (anf 36) att envisas, som om det förelåg någon osämja: ”Jag tror inte att delegationen svarar på behoven att nå ut till alla förskolor. Brister finns i dag hos alla, men det är få av dem alla som kommer att komma i kontakt med delegationens arbete. Det finns ett antal möjligheter för att få en förändring till stånd i förskolorna inom den ordinarie verksamheten. Folkpartiets landsmöte beslutade för några veckor sedan att förskollärarutbildningen ska förstärkas med jämställdhetsaspekterna. Birgitta Ohlsson och jag själv har väckt motioner i riksdagen om att göra om obligatoriska jämställdhetsplaner. Det är en del av det som krävs enligt läroplanen. Fortbildning för befintlig personal är en tredje väg att gå för att nå verksamheten. En fjärde möjlighet är att sprida handböcker med de goda exemplen till alla skolor i landet. Har statsrådet övervägt några av dessa vägar för att nå ut? Om hon inte har gjort, kan hon tänka sig att göra det i framtiden? En tredje fråga gäller genuspedagogerna, som jag har förstått skulle vara införda i varje kommun till år 2004. Hur går det med det arbetet? Hur många kommuner har hittills infört genuspedagoger? ”

Plågad av osynliga könsmaktsordningar

Könskodar leksaker och upprätthåller seg könsmaktsordning?

Statsrådet Hallengren svarar (anf 37 och 39): ”När det gäller delegationen, som interpellationen huvudsakligen handlar om, har den ett utredningsuppdrag men också en opinionsbildande uppgift. Jag vill att delegationen använder sina 12,5 miljoner kronor till att lyfta upp jämställdhetsfrågan, att göra den synlig… Nu är det dags att sätta förskolan och de allra minsta barnen i fokus. En delegation synliggör detta arbete på ett tydligare sätt. Att synliggöra den brist på jämställdhet som råder i förskolan bland de yngsta barnen är inte på något sätt oviktigt – tvärtom.”

Brist på jämställdhet bland ett- till femåringar? En ”ojämställd struktur” bland tvååringarna? Snälla, skona oss…Vissa svenska vuxna politiker av idag tycks för övrigt faktiskt höra hemma just i förskolan, eftersom de tycks befinna sig på det intellektuella utvecklingsstadiet. Frågan är om inte ungarna är smartare?

För den som missat: genuspedagogik i svensk förskola del 1, del 2, del 3 del 4.


Genuspedagogik i förskolan – del 4

juni 10, 2009

Fortsättning på del 1, del 2, del 3.

Vägra dammsuga!

Vägra dammsuga!

Innan förskolan fick sin egen läroplan fanns sk vägledande arbetsplaner från Socialstyrelsen (den första kom 1975, den sista 1981). Ingen av dessa hade som krav att förskolan skulle ”motverka traditionella könsrollsmönster”. 1987 kom ett pedagogiskt program där det stod att förskolan ”ska ge barnen stöd i att utveckla en trygg könsidentitet” samt ”verka för jämställdhet”. Det var på den tiden då jämställdhet avsåg lika möjligheter och rättigheter, inte likriktning av tankar och beteende. Man handlar kanske idag i god tro i övertygelsen om att likriktning av beteendet ska ge barnen möjlighet att senare (när de blir myndiga?) göra ett rationellt val av vilket kön de vill tillhöra? För något ”könslöst” samhälle är inte i sikte, av biologiska skäl. År 1998 blev Skolverket tillsynsmyndighet för förskolan och i samband med detta fick förskolan sin första läroplan Lpfö 98 där det uttryckligen står att  ”traditionella könsroller ska motverkas”. Intressant nog är det tidigare vägledande ”förskolan ska ge barnen stöd i att utveckla en trygg könsidentitet” borta, även om genuspedagogerna troligtvis är övertygade om att dagens verksamhet bidrar till detta.

En genuspromenad om dagen kan räcka för att krossa Patriarkatet

En genuspromenad om dagen kan räcka för att krossa Patriarkatet

Ingen (?) vet heller varför dagens jämställdhetsarbete går ut på att exakt 50% av vardera könet måste göra ett visst val för att det ska anses råda jämställdhet. Om inte med morötter så med tvång, och tydligen kan man också dansa sig till jämställdhet i dagens förskola och dansar man utanför den sk ”genusramen” kan man få ett pris i den ansedda jämställdhetstävlingen ”Genomtänkt genustänk”. Den som tänker rätt blir alltså belönad av staten – priser, utmärkelser, medieutrymme och karriärer får en skjuts. Varför påminner detta mig om det kommunistiska lyckoriket i fd Östeueropa? Alla dansar i kjol, och i sånger som ”En bonde i vår by” sjunger man omväxlande ”Och bonden tar en man” istället för ”Och bonden tar en fru” (se ovanstående pdf sid 3 längst ner). Kan genusvetarna inte hitta på en egen könsneutral sång istället för att ändra i kulturarvet? Det senare strider nämligen mot Lpfö (sid 5).

I ytlighetens tidevarv gäller det att klä sig jämställt, men i logikens namn, borde inte dagens genusvetare se en klänningprydd taliban som långt framskriden i jämställdhetsavseende och därmed en förebild för alla byxförsedda talibaner här hemma? Man kan också gå på ”Genuspromenader” och under promenadens gång diskutera genus – fullständigt banbrytande! En genuspromenad är så mycket mer än en vanlig promenad – köp lärarahandledningen för 150 kronor! Här ges som ni ser också en fördjupad förståelse för svensk grammatik: ”Verb är sådant man gör, tex kön.” Man kan köna vardagen, förskolan, sitt barn, sitt barns leksaker, sin promenad eller sig själv.

Med genusglasögonen på kan man se dolda strukturer

Med genusglasögonen på inser man genast att livet är ett helvete

I SOU 2006:75 påpekas att det inte är säkert att det märks vid ett första besök huruvida förskolan når upp till jämställdhetsmålen. Men den som har ”genusglasögonen” på (jag har letat förgäves och fortfarande inte hittat någon som säljer genusglasögon) ”behöver nog inte gå längre än till hallen för att upptäcka det……Barnen trivs, peronalen trivs och föräldrarna är nöjda. Men som vi redan konstaterat, behöver inte trivsel automatiskt betyda att en förskola är jämställd.” (sid 58). Här kom alltså det skriftliga beviset för att genusvetarnas mål inte är att skapa trivsel bland barnen och nöjda föräldrar utan att genomföra sina planer utan hänsyn till konsekvenser och inblandade parters känslor eller välmående. ”Den svenska förskolan är och har sedan länge varit ett jämställdhetspolitiskt projekt” (sid 57), och på sid 19 kallar man förskolan ett ”könspolitiskt projekt”. Jag undrar hur många föräldrar som är medvetna om detta? Dock finns det en möjlighet till förändring, genom politisk aktivitet, eftersom (sid 19): ”Detta gör att förskolefältet öppnar för ideologiska och politiska motsättningar relaterade till köns-och jämställdhets-uppfattningar”.

Är normalfördelningen en illa dold fallossymbol?

Är normalfördelningen en illa dold fallossymbol?

I SOU 2006:75 påpekas att det är viktigt att visa att det finns många sätt att vara på, och givetvis är det det, men nu ska detta tydligen ske på ett sätt som innebär att man inte kan lära ut acceptans och tolerans för det avvikande eftersom det ju inte finns varken något ”normalt” eller ”avvikande”: ”Det kan låta konstigt att tolerans och acceptans inte är den bästa vägen att gå, men problemet med detta synsätt är att det ofta saknar maktperspektiv” (sid 151)! Varför kan man inte acceptera statistiska avvikelser utan att därigenom lägga mindre värde i det som är mer sällan förekommande? Här finns ett tydligt mönster i genusvetarnas tankesätt: det som är statistiskt sett mer sällsynt kallas på fackspråk för en avvikelse, men detta blandar genusvetarna ihop med avvikelse i bemärkelsen avvikande från en norm (i bemärkelsen ”rätt beteende”) och därför kan man alltså ersätta den som genusvetarna anser vara den befintliga (och givetvis underförstått förtryckande) normen och ta bort stämpeln ”avvikande” genom att få upp statistiken – därav sanktioneringen av tvång i jämställdhetens namn. Det är genusvetarna själva som i sitt paranoida tillstånd av storhetsvansinne tilldelar det mer sällsynta ett lägre värde, eller så tilldelar de alla oss andra den synen utan att vi blivit tillfrågade.

En genusfälla...

Modell av genusfälla...

I den nyutkomna boken ”100 möjligheter istället för 2” (avses de 100 olika typerna av kön som genusvetarna på senare  lanserat? Jag trodde det var fem, eller åtta – uppenbarligen har jag inte följt utvecklingen på genusområdet tillräckligt noga) lanseras sex nya jämställdheter: Lekfull, Utseendemässig, Vänskaplig, Känslomässig, Kroppslig och Språklig jämställdhet. ”Boken handlar om genusfällor och genuskrux i vardagen. Genusfällor är situationer där vi könar barnen och gör dem till flickor och pojkar.” Låt genusvetarna hålla på med sitt avköningsprojekt (synd bara att skattebetalarna betalar notan) men det kommer ändå aldrig att lyckas eftersom man måste manipulera naturen för att genomföra detta ordentligt, och hur många genusvetare har en med.dr. i bagaget? Vad menas för övrigt med ”kroppslig jämställdhet”!?

..och ett genuskrux

...och ett genuskrux

Man kan befara att en ny doktor Mengele  är i antågande, om det inte vore för det enkla faktum att genusvetarnas utbildningsbagage består i postmodernistiskt marxistiskt flum som inte förser dem med någon medicinsk expertis, snarare tvärtom. Det är alltså en fin balansgång och ett risktagande i att uppmana genuskollektivet att verkligen studera medicin för att övertyga sig om att vissa statistiskt klarlagda genomsnittsskillnader mellan könen existerar, åtminstone så länge verksamheten åtnjuter statligt stöd. Det är verkligen synd att de som förespråkar sann jämställdhet och särartsfeminister kastas ut ur det slutna genuskollektivet.


Två postmodernistiska verktyg

Två viktiga postmodernistiska verktyg

Det forskas just nu även intensivt på hur manligheten kan rekonstrueras med postmodernismens feministiska teoretiska verktyg och under tiden håller man ett vakande öga på verkligheten utanför, så inte någon av misstag ”associerar till naturlighet” (i en forskningsartikel i Health Care Anal (2009) 17:144–157 kritiseras potenslinjen.se för att förstärka genusordningen: ”Forskarna menar att företaget genom associationer till naturlighet och normalitet ideologiskt sett konstruerar  en svensk ’Viagraman’.” osv, se länken ovan) Ja, så kan det gå om man inte raserar könsrollerna redan i förskolan, då växer pojkar upp i tron att de är män, och flickor i tron att de är kvinnor. Ni minns säkert att redan lekplatserna könar barnen och förstärker maktstrukturer, och barnen könskodar lekplatsens föremål, och alla agerar de ”genusvakter” åt varandra, i en evigt nedåtgående genusspiral som onekligen kommer att leda till världens undergång. Att vi 70-talister överlevde är en ren och skär slump.

PS! Pär Ström har spelat in en ny video om strukturell diskriminering på sin Genusnytt Youtubekanal – se den här!


Är genusvetarnas verksamhet laglig?

maj 1, 2009

I en tidningsartikel kan man läsa om en lärare och genuspedagog på Mariaskolan som håller i en genusinriktad lektion i sjunde klass. Enligt honom är det viktigt att prata om genus i grundskolan och han anser att ett alternativ är att föra in det i den vanliga undervisningen. Han uppger sig jobba utifrån ”poststrukturell feministisk analys”.

Livet är inte svart eller vitt

Livet är inte svart eller vitt

Dagens uppgift i samhällsorientering: eleverna ska studera ett papper uppdelat som ett schackbräde. I rutorna av den ena färgen står ord som ”stark”, ”bra lokalsinne”, ”krigare” osv och i övriga rutorna ord som ”plocka ögonbryn”, ”trösta”, ”blyg” och ”laga mat”. Eleverna ska försöka komma på vad färgerna står för (önskat svar: killar resp tjejer), men uppenbarligen är eleverna inte så ”fördomsfulla” som genusvetaren antog, för enligt artikeln säger eleverna följande: ”Nej, laga mat gör inte bara tjejer, killar kan göra det också.”, ”Alla personer kan trösta om de vill.”, ”Jag tycker alla är fel för jag kan vara alla om jag vill”, och detta är innan genusmissionen påbörjats – vilket är intressant eftersom man i artikeln försöker ge sken av att denna genuslektion är en nödvändighet!

Detta intryck förstärks av att det i artikeln också står att på lektionen ”sitter en grupp på tre elever och diskuterar de svarta och vita schackrutorna med beskrivningar som vanligtvis appliceras på kön och kommer fram till att de inte stämmer utan bara handlar om fördomar.” Mission complete – det var genusläraren som medvetet fyllt i rutorna på ett fördomsfullt sätt vilket eleverna alltså genomskådar ganska fort, lektionens genusinslag bör kunna avrundas. Men nejdå!

Fyra desperata hemmamän?

Fyra desperata hemmamän?

Läraren lägger nu en bild på en kvinna från Desperate housewives på en overhead. Hon är sminkad iförd rosa kläder och pärlhalsband (ha ha – jag vet vem det är! :-)). ”Är det här en kvinna eller en man?” frågar läraren. Eleverna är helt överens: det är en kvinna. ”Men det räcker inte som svar, han [läraren] vill veta varför de ser det och vilka markörer det är som skvallrar om könet på personen på bilden.” enligt artikeln.

Därefter lägger läraren upp en bild ”en höggravid person som ser ut som en man.” Och så fortsätter det, tills man hittat något där eleverna inte vet vad de ska svara, eller anser att de vet det (och det är fel svar), så att den ”genuskunnige” ska kunna visa på att eleverna bär på ingrodda fördomar om att något förhåller sig på ett visst sätt och därefter lära dem att vad som helst kan vara och se ut hur som helst uppbackad av sin poststrukturella feministiska analys . Det finns nämligen inga regler, ingen struktur, inget rätt och inget fel. Är det konstigt att dagens unga blir vilsna? Sådant här är nämligen (fråga godtycklig hjärnforkskare) ytterst stressande för de ungas hjärnor,  som försöker finna mening, sammanhang och struktur i tillvaron, särskilt under uppväxtåren.

Det pågår för övrigt en debatt på Newsmill om vilken generation det är mest synd om, och jag ska inte uttala mig om detta mer än att påpeka att det enligt all statistik som finns att tillgå aldrig tidigare funnits så många unga som mår så psykiskt dåligt i det här landet som nu. Det finns ingen enkel förklaring i stil med att 80-talisterna är bortskämda snorungar utan något är fundamentalt fel med dagens samhälle. Och den ”postrukturella feministiska analysen” bidrar till och/eller förstärker den psykiska ohälsan. Inte bara för att den uppväxande generationen intalas att den är ett offer för onda strukturer som är institutionaliserade i form av genusordningar och annat, utan också av det enkla skälet att om den bakomliggande förklaringsmodellen till livets orättvisor inte är korrekt kan inte heller det av gensuvetarna levererade åtgärdspaketet lösa problemen.

Skolan i artikeln jobbar med ”genus och jämställdhet” som utvecklingsarbete, men på senare har arbetet visst delvis ”stannat av”. Innan hade man en personal-genusgrupp, planer på en elev-genusgrupp, men nu återstår tydligen ”bara” en föräldra-genusgrupp som granskar skolans jämställdhetsarbete samt ”lärare som själva brinner för genusfrågor”. Snart ska även andra skolor pressas till aktivt genusarbete (även om det står inskrivet i läroplanen är det upp till skolan hur långt man vill gå). Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad tror att det kan ge konkurrensfördelar och har sökt pengar från Skolverket för att försöka ta fram en siffra eller ett index på skolornas genusarbete.

Unga kvinnliga lärare tror inte på "genusordningen"

Ny avhandling: kvinnliga lärare tror inte på "genusordningen"

Men det är inte bara eleverna som ska utbildas i genusfrågor. Det forskas även på genusordningen i lärarkåren. Enligt en färsk avhandling från Göteborgs universitet, där man har studerat lärares uppfattningar om arbetsuppgifter, kompetens och förväntningar, visar att ”den så kallade genusordningen – den sociala struktur som skapar och upprätthåller maktrelationen mellan kvinnor och män – även drabbar männen med bland annat speciella förväntningar från omgivningen. Ett annat av studiens resultat är att många av dagens läraruppgifter i skolan är tydligt genusmärkta.” Hej och hå – genusmärkningen ja! Allt är könskodat och genusmärkt, ett oerhört viktigt område där man kan utforska hur män och kvinnor ”könsmarkerar” olika saker och därefter förfasa sig över att det finns vissa könsbaserade preferenser (även om avvikelsen skulle vara 1% från 50/50-utopin så är det ett problem) för att därefter försöka koppla detta till ett behov av jämställdhetsarbete!

Från intervjun i tidningen: ”Både kvinnorna och männen visar sig tala nedvärderande om kvinnor och ”det kvinnliga”. I resonemang om genusordning avfärdar emellertid de yngre lärarna, och då främst de yngre kvinnorna, ett sådant resonemang och betonar istället den enskilda individens betydelse än betydelsen av en strukturell eller symbolisk genusordning.” Det nedvärderande talet om ”det kvinnliga” är vår stora gåva från genusvetarna, som har bidragit starkt till ett sådant synsätt genom att de själva föraktar allt genuint kvinnligt. Men uppenbarligen tror inte de yngre kvinnliga lärarna på genusordningen, vilket måste ses som ett sundhetstecken! 🙂

Men författarinnan till avhandlingen kommenterar inte detta i intervjun, utan ser givetvis ändå problem med lärarkåren: ”Många inom skolan pekar på att man vill ha in ”det andra”, det manliga i grundskolan. Men det verkar finnas en uppfattning att kvinnor inte kan bidra med ”det manliga”. Faran är att detta förstärker könssegregeringen och könsstereotyperna inom grundskolan vilket gör skolan motsägelsefull.” Så, nu är både elever och lärare idiotförklarade av genusvetarna, tur att vi har dem så att de kan informera oss hur vi ska bete oss könsneutralt, icke-stereotypt och sluta könsmarkera saker i vår omgivning!

Papegojfisken kan byta kön vid behov

Papegojfisken kan byta kön vid behov

Förresten, är det inte lite konstigt att prata om hur det sociala könet genus är överordnat det biologiska könet, och ändå basera all sin forskning på observationer och stimulansåtgärder kring det biologiska könet? Ungefär som när den av Sahlin tillsatte Kamali i MISD-utredningens (Makt, integration och strukturell diskriminering) slutbetänkande Integratonens svarta bok (ännu en i raden:  SOU 2006:79) ville låta registrera etnicitet på alla medborgare i landet för att i alla myndigheter och på alla arbetsplatser kunna kvotera in på ett sätt så att dessa exakt avspeglade det omgivande samhället avseende etnicitet – samtidigt som etnicitet ju inte skulle vara väsentligt. Ungefär så är det med genusvetarna – registera allt vad medborgarna gör baserat på det biologiska könet för att sedan kunna eliminera det som väsentlig faktor? Skillnaden är bara att dåvarande jämställdhets-och demokratiminister Orback ansåg att flera av Kamalis förslag stred mot författningen! Hur kan i så fall genusvetarnas verksamhet vara laglig?


Genuspedagogik i förskolan – del 3

april 27, 2009

SOU 2006:75 – den roliga fortsättningen (av del 1 och del 2 ): ”Förskolans uppdrag att motverka traditionella könsroller och könsmönster handlar till stor del om att rasera gamla föreställningar om vad som är normalt beteende för pojkar respektive flickor.” Just, det:  rasera – vad konstruktivt! Och när man raserat en föreställning måste man givetvis ersätta den med en annan föreställning – nämligen genusvetarnas. Eller kanske vi inte ska ha någon föreställning om någonting alls?

Hjärnan behöver många olika yttre stimuli för att kunna växa

Hjärnan behöver olika yttre stimuli för att kunna växa

Ledsen genusvetare, men så fungerar inte den mänskliga hjärnan. Den mänskliga hjärnan (om nu genusvetarna anser sig ha en sådan) samlar in information som den strukturerar och bearbetar på optimalt sätt för att kunna hantera omgivningen. Troligtvis vet genusvetarna just detta – det är därför de vet att de måste arbeta med den omgivande miljön: cencurera bland barnböckerna, låta leksakerna passera ”genusfiltret”, erbjuda alternativa upplevelser och så vidare.

Avancerat genusfilter - för vårt eget bästa

Avancerat genusfilter - för vårt eget bästa

Men barnens hjärna kommer trots det att försöka skapa någon sorts struktur för att förstå sin omvärld, och nya intryck kommer med tidens gång att utmana genusvetarnas ambitiösa pedagogik. Genusvetarna måste därför jaga dessa barn livet igenom för att med genusfiltret i högsta hugg springa före den uppväxande ungen innan dess genusbearbetade psyke blir besudlat av alla vuxna människors förlegade syn på varat. Omgivningen är nämligen livsfarlig (och genusvetarna borde fråga sig varför) för genusperspektivets beständighet. Demokrati och tankefrihet i all ära men hur i h-e ska det gå om barnet börjar ifrågasätta genusperspektivet?

Genusvetarna av idag har ingen liten uppgift framför sig – de måste nämligen säkra genuspedagogernas landvinningar för framtida generationer (om sådana nu kommer att existera när genusfolket är färdiga med sitt projekt), men detta låter sig endast göras genom en massiv omstruktureringsprocess av universum. Jag avundas dem inte.

En genusfrälst, som själv valt dagis med genusinriktning för sina barn, berättar hur ”pojkarnas GÖRA och flickornas VARA [är] en underliggande svåråtkomlig klangbotten” och att ”backlashen lurar runt hörnet. I världens mest jämställda land är risken stor att vi dunkar varandras ryggar och är nöjda med det vi redan åstadkommit.”

”Det som åstadkommits”, att döma av förskolepersonal, föräldrar och statens egna offentliga utredning i frågan, är enligt vad jag sett hittills total förvirring. Eftersträvansvärt kanske för en fanatisk rörelse som gör karriär på att förvirra och därefter studera förvirringen och dokumentera resultaten, som får ligga till grund för ytterligare forskning.

Klänningproblemet måste lösas under 2000-talet!

Klänningproblemet måste lösas under 2000-talet!

Vad sägs mer i denna läsvärda artikel? En inbjuden genuspedagog föreläser tydligen för föräldrarna: ””Ofta är det föräldrarna som känner ett starkt och nästan instinktivt motstånd mot ord som genus, jämställdhet och könsroller. De tror väl att man ska stassa ut pojkarna i klänning”, säger Anna Ubysz. Och varför inte, tänker jag. Faktum är att förskolorna har ett lagligt ansvar för de här frågorna.” skriver artikelförfattarinnan, för att lite längre ner i artikeln göra avbön (?): ”De flesta är överens om att genusarbete ska vara något lustfyllt, något som bejakar och berikar barnen snarare än låser eller tvingar.” Vad hände med det lagliga ansvaret för att ”stassa ut pojkarna i klänning” då? Jag försöker bara följa en röd tråd här, som inte är full av självmotsägelser, men det är lika svårt som alltid.

Det finns ett förlag, Vilda, som enligt artikeln jobbat med genusgranskning av böcker sedan 2007 och jobbar med en metod som de kallar ”krammärkning”. ”Krammärkningen betyder att text och bild granskas ur ett demokrati-, jämställdhets- och mångfalds-perspektiv” enligt förläggaren Karin Salmson. Demokrati. Jämställdhet. Mångfald. Hur går detta ihop ur ett genusperspektiv?

Jämställdhet innebär i praktiken (läs valfri genusartikel) att genom aktiv likriktning och tankekontroll få in barnen i samma tankemall (genusvetarnas), genom att ”utmana” och helst ersätta gamla ”förlegade värderingar” och syn på könen, och helst radera ut gränserna och skillnaderna mellan könen, eller åtminstone synen på vad kön är, men helst båda. Mångfaldsperspektivet borde, som jag tolkar ordet om inte någon redan hunnit ändra innebörden vilket ibland sker med kort varsel, handla om att bejaka och acceptera mångfald och därmed olikheter. Demokrati borde slutligen innebära tanke-och yttrandefrihet för barnen, och rätten att själva tolka sin omvärld utan en genusvetare som med pekpinnen i högsta hugg ”förklarar” hur barnet ska tolka att moster Anna har odlat skägg eller varför lille Anton inte vill leka med den nyinköpta könsneutrala genusdockan det tagit åratal av seriös genusforskning att forska fram.

Men även om vi tolkar det som att demokratiperspektivet innebär att integrera mångfalds-och jämställdhetsperspektivet som en del i barnens demokratiska värderingar (vilket vanligen är det som avses) så får jag ändå inte ihop det….svensk genusvetenskap krockar liksom med mångfaldsperspektivet. Flera har för övrigt undrat om böcker verkligen ska genusgranskas, särskilt när barnen inte får välja vilka böcker som förskolorna köper in.

Norge delar inte "den nordiska synen" på könet

Norge delar horribelt nog inte "den nordiska synen" på könet

Åter till statens offentliga utredning. Om det nu nödvändigtvis måste finnas män (genusvetarna är inte helt överens här)  så måste de jobba i förskolorna – och det mååååste vara 50% kvinnor och 50% män där.Tills jag läste SOU 2006:75 så visste jag inte riktigt varför genusvetarna vill ha det så, och efter att ha läst den förstår jag det ännu mindre. Hör och häpna: på sidan 52 under 2.6: ”Män + förskola = jämställdhet?” diskuteras andra länders jämställdhetsarbete i förskolan, där man också vill ha in fler män. Dessa länder vill dock ha in fler män av fel skäl! Bland annat kritiseras det skotska projektet ”Men in childcare” som startades i början av 2000-talet, för att projektet ”bygger i stort sätt enbart på tankar om kvinnors och mäns olikheter. Initiativtagarna till projektet ser män som i grunden olika kvinnor. De bör komma in i förskolan för att fylla en funktion som kvinnor aldrig kan göra.” Detta sticker visst i ögonen på svenska genusvetare.

Även Norge och Belgien kritiseras av samma skäl (sid 54): ”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.” (!)

Fy skam på dessa länders genusvetare – att tala om olikheter! Men då kan man fråga sig, och det gör jag, vilket är de svenska genusvetarnas syfte bakom strävan efter fler män inom förskolan? Det finns tydligen ingen ”manlig kompetens” som tillför något som inte kvinnor kan tillföra. Däremot finns ”kvinnlig kompetens” – och den måste in i bolagsstyrelserna genast, annars brakar världen samman – se bara finanskrisen!

Uppdatering: tydligen är det vi matematiker som ligger bakom finanskrisen: DN.


%d bloggare gillar detta: