Lusttur på IKEA

maj 21, 2010
Axess nr 4 är ute nu

Axess nr 4 är ute nu

Nu är det nya numret av Axess Magasin är ute, temat är ”När staden har segrat”. I min krönika ”Varning för livet” drar jag mig till minnes min grundskoletid under 80-talet och den skrämselpropaganda som regelbundet smögs in, på gott och ont, mest ont tror jag. Vi fick lära oss att cancer var farligt, eller snarare dödligt, och kunde orsakas av allt från rostat bröd till stekt kött och apelsinskal (det senare förmedlades på hemkunskapen, där vår första övning i 6:e klass var att lära oss (!) att skala just en apelsin), att salt var farligt (för blodtrycket, och visst fick vi alla högt blodtryck men det berodde snarare på att vi blev uppskrämda hela tiden, inte på saltet), att man kunde bli förlamad om man råkade ut för en bilolycka och bröt ryggraden, och skolan såg till att vi redan i tredje klass verkligen insåg allvaret med bilolyckor genom att bjuda in en rullstolsbunden man som råkat ut för just detta. Vilken makt har en 9-åring att påverka sina föräldrars körvanor? När vi gick i andra klass bjöd man in en blind man som berättade om sitt livs olycka, och vi fick ge honom föremål att röra vid som han skulle känna igen och därefter skulle vi binda något för ögonen för att själva uppleva hur det skulle kännas att vara blind. Blindheten hade utvecklats successivt genom en sjukdom jag inte minns namnet på, och vi frågade läraren om också vi kunde få den sjukdomen, och det kunde vi givetvis – det kan man aldrig veta, löd svaret. Sedan var det kärnkraft, krig, säldöd och annat elände som vi absolut skulle känna till och inte bara känna till utan också själva känna ett ansvar för och helst må lika dåligt över som läraren gjorde. Det var på ett sådant sätt allt detta förmedlades och insprängt i undervisningen matades vi regelbundet med katastrofbilder från världens alla hörn, men frågan är hur bra det egentligen var att lära oss barn (gärna kompletterat med hemska bilder som man sent skulle glömma) om allt elände i världen, i den åldern?

Tänkvärt...

Tänkvärt...

Maktlöshet måste ha varit den dominerande känsla som följde av denna pedagogiska metod. Utöver att bli ansvarstagande medborgare antar jag att ett syfte bakom allt detta varit att lära ut empati och förståelse för andra, men frågan är hur effektiv den här metoden egentligen var? Speciellt minns jag alla sjukdomar vi blev informerade om och gärna kompletterat med besök av någon som var personligen drabbad av de 0.01% av medborgarna som statistiskt skulle få just den ovanliga sjukdomen. Bara ett fåtal barn upplevde efteråt känslor av tacksamhet över att detta inte hänt just dem, flertalet av oss började istället fråga ut föräldrar och lärare efter fler detaljer i sökandet efter en lugnande garanti att det där aldrig skulle hända just oss. Och en sådan garanti fanns ju aldrig, utan världen var oförutsägbar och dessutom orättvis, och ju tidigare vi insåg detta desto bättre – kanske var syftet att få oss att kämpa för en bättre värld? Men då kan man inte gå runt uppskrämd och med en malande oro i kroppen. Som David Eberhard (här hans blogg) skriver i sin bok ”I trygghets-narkomanernas land – Sverige och det nationella paniksyndromet”: ”Någonting har hänt med generationerna födda på sjuttiotalet och framåt” (vad gäller oro- och ångesttillstånd, han är ju läkare). Eberhard skriver även att Västvärlden ägnat de senaste decennierna åt att ”skrämma vettet ur sina medborgare” och när jag tänker tillbaka på min skoltid så inser jag att det ligger något i det.

Men nu till något roligt, och ursäkta att jag tar en liten paus från genusvansinnet, mer ur Rickard Fuchs bok ”Visst är det härligt att vara svensk” (fortsättning på förra och förförra inlägget), nedan ett utdrag ur Fuchs kapitel om IKEA:

IKEA

Finns det verkligen en soffhylla som heter FETKNOPP?

Finns det verkligen en soffhylla som heter FETKNOPP?

”Någon (jag själv för att vara exakt) har sagt: ”Livet är som att sätta ihop en möbel från IKEA: det är svårt att förstå  vad det går ut på, man får inte bitarna att passa ihop, någon väsentlig del saknas alltid och slutresultatet blir inte alls vad man hade hoppats på”. Somliga anser denna liknelse vara orättvis, men det framgår inte om de tycker att den är orättvis mot livet eller mot IKEA. Dock ska sägas att på IKEA har man bytesrätt, det har man sällan i livet.IKEA är något av det svenskaste som finns. Det finns ytterst få hem i Sverige som inte har någon möbel från IKEA. Förr var IKEA ett möbelvaruhus, nu säljer de allting, från matjord till strutsplymer, och är för många svenska familjer ett utflyktsmål på helgerna… En del av dem som kommer farande med sin vagn påminner mest av allt om självmordspiloter, medan de hysteriskt knuffar sig fram i letandet efter soffhyllan FETKNOPP. Möblerna på IKEA är alltid mindre i verkligheten än de verkar vara när man läser IKEA-katalogen och på en vagn kan man därför få plats med både soffgruppen GRÄSLIG och bokhyllan ABSURD. Med dessa attraktiva varor på vagnen kan man sedan plöja sig fram genom den massiva trängseln, skövlande allt i sin väg. På IKEA kan man också köpa krukväxter, en del av imponerande storlek. När någon lastar sin vagn full med jättelika krukväxter, så syns varken vagnen eller den som kör den, utan det ser ut som en rullande djungel är på väg mot en. Det känns lite oväntat att möta en mobil mini-djungel på ett möbelvaruhus, men på IKEA är allting möjligt.”

”Många av IKEA:s möbler går att kombinera med varandra på ett genomtänkt sätt. Så kan man till exempel kombinera bokhyllan DESPE med underskåpet RATION eller den mjuka sängbotten IMPO med den trevliga sänggaveln TENT. Det går också att kombinera det smäckert spröda glasbordet KATA med den gediget gjutjärnstunga bordshyllan STROF. Alla dessa möbler, liksom alla andra möbler på IKEA, är gjorda av spånplatta. Vad det än ser ut att vara gjort av så är det spånplatta. Det finns överklädd spånplatta, målad spånplatta, fanérbestänkt spånplatta, vitfolierad spånplatta. Det må se ut som ek, teak, björk, plast eller rostfritt stål, men när man tittar närmare efter och skrapar lite på det, så är det alltid spånplatta. Inget ont om spånplatta, det innehåller mycket fibrer och fibrer är nyttigt. Till och med IKEA:s stoppade skinnmöbler är gjorda av spånplatta. Stommen är gjord av förstelnad spånplatta och stoppningen består av mald spånplatta. Själva skinnet, av högsta kvalitet, kommer från småländska spånplatte-kor, som IKEAsjälv föder upp i Smålands bördiga hagar. Hade Karl-Oskar och Kristina haft tillgång till sådana kor så hade de sluppit utvandra till Amerika, utan kunnat starta möbelfabrik istället. Då hade de kunnat bli så rika att de varit tvungna att emigrera.”

Gjord på spånplatta?

Gjord på spånplatta?

”Att göra alla möbler, krukväxter, lampor och mattor av spånplatta är en del av IKEA:s filosofi… En annan del i IKEA:s filosofi är att bygga varuhusen långt utanför städerna. Genom att bygga affärerna långt ut i ödemarken sparar man pengar eftersom tomtmarken där är betydligt billigare än i bebodda trakter. Med småländsk uppfinningsrikedom och sparsamhet letar man rätt på någon plats långt bortom all ära och redlighet i någon gudsförgäten vildmark och där bygger man sedan ett IKEA-varuhus. Hela varuhuset byggs givetvis i spånplatta. Till detta varuhus letar sig sedan folk tappert ut. Genom öknar och över berg, över glaciärer och genom träsk stretar förhoppningsfulla IKEA-kunder för att handla.”

”Det finns nu också en annan ny avdelning på IKEA, där man gått ännu ett steg längre än tidigare. IKEA-filosofin bygger ju på att man säljer halvfärdiga och omonterade möbler, som kunden får ta hem och själv sätta ihop efter bästa förmåga. På den nya avdelningen IKEA TRAGEDI har man utvecklat denna filosofi ytterligare. Här säljer man virke, spik och järnrör och så får kunden ta hem det och bygga möblerna helt själv. Man får en bunt ohyvlat virke, en stor påse spik och en burk lim och sedan får man såga, slipa och spika så gott man kan. Man köper ett stort sjok spånplatta och går sedan hem och bygger vad fan man vill. ”På det sparar vi alla pengar”, säger IKEA i sin katalog och fortsätter: ”Är du bara utbildad möbelsnickare med något tiotal års yrkeserfarenhet så smäller du ihop ditt nya möblemang på mindre än ett halvår. Enklare och billigare kan det inte bli. Vi håller med spånplatta och du gör resten. Mot extra avgift kan du få några halvfärdiga ritningar på allmogeskåpet SKAVSÅR och minigarderoben KRIS”.”

Skriv din egen bok som du sedan kan läsa

Skriv din egen bok

”IKEA har också startat en bokavdelning, IKEA ANALFABET. Den är inrättad enligt IKEA-filosofin, dvs kunden får hjälpa till lite för att färdigställa produkten. Man köper en bunt vita papper (gjorda av skivad spånplatta) och en skrivmaskin och så får man gå hem och skriva boken själv. Till sin hjälp har man ett papper från IKEA där det står vad boken ska handla om och lite om hur handlingen är uppbyggd. I en särskild liten plastpåse ligger de figurer som ska vara med i boken och precis som med påsarna med skruvar och muttrar, så saknas ofta några figurer i persongalleripåsen. ”Vi talar om vad boken handlar om och vilka personer som är med i den och ni skriver den. På så sätt tjänar båda på det”, står det i IKEA-katalogen som fortsätter: ”Varför köpa färdiga böcker, när det blir billigare att skriva dem själv.” IKEA ANALFABET har blivit en stor succé bland bokälskare… Tyvärr är det inte ovanligt att det man vill ha på IKEA inte finns på lager. ”Det kommer vecka 43”, säger expediten. Ibland är det inte hela möbeln som saknas, utan bara vissa delar av den. Man köper en soffa, men får inte med sig dynorna, eftersom de inte finns i lager, ”men de kommer vecka 18. Eller vecka 51. Inte heller duntäcket TRASIG går att få med sig genast. Det går att få dunet nu, men själva täcket kommer först om 2-12 veckor.”

Jag har då aldrig sett någon tvångströja LUSTIG

Jag har då aldrig sett någon tvångströja LUSTIG

”När man väl har fått hem sina möbler från IKEA, så ska man montera ihop dem. Det är grundstommen i IKEA:s filosofi, att kunden själv sätter ihop möblerna han köpt. Det är här i hemmets lugna vrå som de yttersta gränserna för mänskligt tålamod testas. Det är nu den mänskliga karaktären, den mänskliga själen, och även den mänskliga kroppen sätts på sitt hårdaste prov. Människor som bestigit Himalaya utan syrgas säger att det var en barnlek jämfört med att sätta ihop köksbyrån VANSINNIG. Stora, starka och hårda legosoldater gråter som barn efter att ha hållt på ett tag med bokhyllan OMÖJLIG. Ingen går omärkt ur striden med ett lass omonterade IKEA-möbler. Man skriker och svär över att det finns sju skruvar till åtta hål och hålen är för stora. Man tuggar fradga när bitar inte passar i varandra eller fastnar på snedden. Man lovar sig själv att aldrig mer handla på IKEA när gångjärnen är felplacerade på garderobsskåpet JÄVLIG, så att dörren öppnas inåt, vilket givetvis inte går eftersom hyllorna i skåpet tar emot… Påfrestningen blir för stor och förståndet sviker. Man blir fullkomligt galen. Vänliga herrar i vita rockar kommer då och knackar på och man avförs från sitt hem, iklädd tvångströjan LUSTIG.”

Lite överdrivet kanske, men Fuchs är ju Fuchs… Faktum är att jag lustigt nog senast igår själv (fast med två medhjälpare) monterade ihop en IKEA-säng, som skulle förlängas, men hålen passade inte, dvs man såg inget hål där skruven som skulle genom de tre brädorna skulle passera, men ändå gick det att skruva ihop det eftersom ”brädorna” egentligen var målade spånplattor som var lätta att genomborra med den platta skruven. Man behövde ju inte haft några hål alls egentligen, så hade man också sluppit paniken när man upptäckte att inget hål satt på rätt plats. Tacka vet jag spånplatta! 🙂 För att knyta an till innehållet i min Axesskrönika så kan jag passa på att nämna att spånplatta, eller snarare ämnet formaldehyd som utgör bindemedlet i spånplatta, visst orsakar cancer (SVD)

PS! Missa inte programmet som gick om feminism i Nya Vågen!

Annonser

Sprit, sjukvård och att vara som alla andra

maj 12, 2010

Här kommer en fortsättning på förra inlägget i form av några utvalda stycken från läkaren Rickard Fuchs bok ”Visst är det härligt att vara svensk”:

Spriten

Spritfilosofen

Spritfilosofen

”När svensken dricker sprit blir han antingen sentimental, filosofisk eller aggressiv. Den sentimentala berusningen, som inte är så vanlig, yttrar sig i att den berusade med tårfyllda ögon börjar berätta om sin barndom och sin mormor. Det kan han sedan hålla på med en hel kväll, till århörarnas stora förtvivlan. Kvällen avslutas med en tårdypande skildring av mormors begravning, vilket skedde på kvinnofängelset i Hinseberg, där mormor satt inne för mordbrand. Den filosofiska berusningen är mycket vanlig. Den berusade talar då om vad livet egentligen är och vad livets innersta mening är. Den sprit-inducerade filosofen lägger också ut texten om döden, ”döden är en naturlig fortsättning på livet i den kretsgång som avslutas vid födseln när man dör i livets kärna av ständig evighet och odödlighet. Är flaskan tom redan?” Filosofen sitter sedan tyst en stund. ”Livet och döden är egentligen samma sak”, säger han utan att närmare gå in på detaljerna i detta intresseväckande uttalande. ”Är vi egentligen människor?” frågar spritfilosofen därefter och när man tittar på honom kan man faktiskt undra. ”Vad är meningen med livet?” fortsätter han och svarar själv på denna relativt svåra fråga, ”meningen med livet är att leva.” Han är mycket nöjd med att ha löst denna fråga som har sysselsatt mänskligheten i alla tider och rapar belåtet innan han ger sig in på att förklara varför tiden egentligen går baklänges, åtminstone på hans klocka.”

”De som reagerar med aggressivitet när de blir berusade är tyvärr inte så ovanliga. De försöker då få igång bråk med den som står närmast. De börjar gärna tala politik i provocerande ordalag eller anklagar någon i närheten för att vara ovanligt ful. I sällsynta fall kan spriten framkalla flera olika slags berusning samtidigt. Man kandå bli filosofisk och aggressiv samtidigt, vilket ger ett något konstigt intryck. ”Du din fula jävel, nu ska jag tala om för dig vad livet egentligen är. Livet är en evighetens interpunktion i intigheten med döden som livsförlängande moment. Förstår du? Eller ska du ha på käften, din jävel?”

Sjukvård

MDOP-kvoten uppfanns i Sverige

MDOP-kvoten uppfanns i Sverige

”Vi har bra sjukvård i Sverige. Vi har faktiskt världens bästa sjukvård, mätt enligt MDOP-metoden (MDOP står för Många Doktorer Och Piller). MDOP-metoden innebär att man multiplicerar antalet läkare patienten träffar på sin väg genom sjukvårdsapparaten med antalet mediciner han får utskrivet under samma tid. Till denna summa lägger man sedan antalet minuter patienten suttit i telefon och försökt att få tag i en doktor. Den summa man då får fram divideras med antalet hembesök doktorn gjort och från den summan drar man sedan antalet läkarbesök då man förstått vad doktorn menat. Det tal man då får fram kallas för MDOP-kvoten och där ligger Sverige i topp! MDOP-metoden är en svensk uppfinning, som andra länder kommer att anamma, så fort de lärt sig att förstå den… Vi är mycket nöjda med vår sjukvård i Sverige och många patienter uppskattar speciellt att få träffa så många olika läkare vid upprepade besök på sjukhus och läkarmottagningar. I andra länder tvingas patienter ofta träffa samma läkare gång på gång. Vi svenska patienter kan, om vi har tur, glädja oss åt att få träffa en ny doktor vid varje besök. Det är bra. Det ger patienten en chans att lära känna många läkare, vilket är trevligt. Det ger också patienten en möjlighet att vid varje läkarbesök få dra sitt livs lidandes historia från början till slut. Statistiskt sett är det också så, att om man som patient får träffa många läkare, så ökar chansen att någon av dessa läkare är duktig och vet vad som ska göras.”

”Svensk sjukvård kommer i framtiden att ägna sig åt uppsökande verksamhet. Den medicinska forskningen har nått så långt, att man nu kan konstatera att inte någon människa är helt frisk. Alla är sjuka, bara man undersöker dem tillräckligt noga. Vår alerta sjukvård har uppmärksammat detta faktum och kommer att skicka ut en liten broschyr med titeln ”Visst är ni sjuk!” till alla svenskar. I denna broschyr kommer vi att kunna läsa att vi bör kontakta läkare, vilket vi gör bäst genom att spela sällskapsspelet ”Ringa doktorn”. När vi så småningom får tag i en läkare, får vi mediciner utskrivna åt oss. Det blir i första hand stora vita piller samt små röda tabletter. De vita pillren är till för att ta bort biverkningarna man får av de små röda tabletterna och de röda tabletterna måste man äta för att minska biverkningarna av de vita pillren. I vissa fall bör man också äta små gröna kapslar som ska tas med ett glas vatten sex gånger om dagen. Kapslarna hjälper inte mot någonting, men det är nyttigt att dricka sex glas vatten om dagen.”

Att vara som alla andra

Tyvärr har man ännu inte kommit på hur mankan genmodifiera människor till att tycka lika

Tyvärr har man ännu inte kommit på hur man ska genmodifiera människor till att hysa samma åsikter

”Vi svenskar vill gärna vara som alla andra. Det känns tryggast så. Vi tycker inte om att utmärka oss och skilja oss från mängden. Att vara som alla andra ger gemenskap och gemenskap vill vi ju alla ha. Därför strävar vi ständigt efter att klä oss som alla andra, uppföra oss som alla andra och tycka som alla andra… Det är mycket viktigt att ha rätt åsikt i alla tänkbara och otänkbara ämnen. Vad som är rätt åsikt växlar givetvis med platsen och tiden. Åsikter, liksom kläder, växlar med modet. Ena dagen ska man ha säckiga jeans och vara emot Öresundsbron, nästa dag bör man ha åtsittande jeans och vara för ökade semesterresor för ungdomsbrottslingar. Det är inte alltid så lätt att hänga med, men ni får göra så gott ni kan. Ni måste hålla er á jour med vilka fördomar man bör ha, vilka man inte bör ha och vilka man bör ha ibland och ibland inte. Det gäller bland annat att veta vilka människor och länder det är inne att tycka om, tycka illa om och tycka synd om. Vilka TV-program ska man tala illa om och vilka ska man inte ha sett? Bör man stödja frihetsröreslen i Salasi och var i helvete ligger Salasi? Speciellt när det gäller åsikter om utländsk politik är det viktigt att ni håller er aktuell. Åsikterna om hur problemen ska lösas i långt bort liggande länder växlar nämligen mycket snabbt. På förmiddagen bör man kanske stödja de militärimperialistiska kommunisterna i Nya Mbwama (tidigare Franska Banankusten), men på eftermiddagen ska man helhjärtat ge sitt stöd åt de socialistiska revolutionsmoderaterna i samma land. God ledning om vad man ska tycka i dessa frågor får man av TV. När nyhetsuppläsarna indignerat talar om ”uppror av terrorister” så får man inte tycka om upproret. När nyhetsuppläsarna ler in i kameran och kallar revolutionärerna för ”tappra frihetskämpar” så är det dags att byta åsikt, även om man inte haren aning om var landet ligger eller vad de slåss om.”

”Det finns dock frågor där man får ha en egen åsikt. I starkt personliga frågor anses man få tycka i stort sett vad man vill. Frågan huruvida ni ska gifta er med Britta eller inte, är en ganska personlig fråga. Ni får i detta ämne framföra er egen åsikt, men helt självbestämmande kan ni inte bli. Ni måste, även i denna relativt personliga fråga, ta reda på vad andra människor tycker. vad tycker till exempel Britta? Och Brittas mamma? Och era bekanta? Och Brittas man?”

”När man är osäker på vad man ska tycka om något eller någon, kan man ofta klara sig med en så kallad allmän åsikt. Allmänna åsikter är åsikter som går att använda i alla sammanhang och som alltid är rätt. De är harmlösa och meningslösa. Det finns två typer av allmänna åsikter. Den ena typen säger inte någonting och den andra säger ja och nej samtidigt. Typ två av allmänna åsikter innehåller alla tänkbara åsikter i en fråga samtidigt och ingen förstår ett dugg av vad ni tycker. Typ ett av allmänna åsikter är åsikter som är av så urvattnad och utslätad karaktär, att de inte kan reta någon. Exempel på en sådan åsikt är: ”Ja, jag tycker nog som min far i den frågan”…. En annan bra och menlös typ-ett-åsikt är den eftertänksamma åsikten: ”Det är faktiskt inte så lätt att svara på.”… Alla förstår och respekterar ett sådant svar. Det visar att ni har satt er in i ämnet ordentligt. En variant på denna åsikt är: ”Det är svårt att säga innan man har alla fakta” Även detta är en vederhäftig åsikt som alltid går att använda:

– Älskar du mig?
– Det är svårt att säga innan man har alla fakta.

Typ två av allmänna åsikter framför, gärna mångordigt, alla tänkbara åsikter på en gång. Det väsentliga med dessa åsikter är att allt vettigt ställningstagande sveps in i  en ogenomtränglig dimma av ord, svammel, oförståeligt tyckande och meningslöst pladder. Våra politiker är mästare på detta… Vill man istället framföra ett klart ställningstagande för eller emot något, så går det också bra, bara man kommer ihåg att ta ställning både för och emot:

– Vad tycker du om Öresundsbron? Tycker du att vi ska ha en bro över Öresund?

– Det måste jag nog säga att jag tycker att vi ska ha inte. Det är ju nödvändigt med en bro där, men vi klarar ju oss bra utan den. Den är ju miljöfarlig och bra, men helt ofarlig men dålig. Vi måste, tycker jag, satsa på en ombyggnad av en utbyggd nedläggning av en icke-bro, men i armerad betong, så att den flyter.”

Boken Ruttna lingon

Boken Ruttna lingon - en kvasifilosofisk chimär i en illusorisk drömvärld skapad ur ett osignerat kaos av illuminerade känslor

”När det gäller kultur måste man också ha rätt åsikt. Man behöver inte gå till sådana ytterligheter som att se kulturprogrammen på TV, men man bör kunna se skillnad på en bok och en videokassett. Man bör också ha en åsikt om de senaste inne-böckerna. Det innebär inte att ni måste läsa dem, många av dem är ju väldigt tjocka och tryckta med ganska små bokstäver, men ni måste ha rätt åsikt om dem. Om ni orkar kan ni därför läsa någon dagstidningsrecension och lära er den utantill. ”Jodå, ‘Ruttna lingon’ av Sandberg tycker jag nog är en kvasifilosofisk chimär i en illusorisk drömvärld skapad ur ett osignerat kaos av illuminerade känslor. Och den är ju tryckt på ganska bra papper”… Om ni är tränad, kan ni direkt bli accepterad i vilket sällskap som helst, genom att uttrycka åsikter som är helt rätt, dvs precis som alla andras. Ni kan då kliva in i ett rum fullt med obekanta människor och efter en kort åsiktsmonolog bli hjärtligt välkomnad av alla i rummet. ”Hej på er´allihop. Jag heter Gustav, om ni inte har något emot det. Säga vad man vill om Öresundsbron, men det är synd om barnen. Att skiljas är adjö en smula. den nya regeringen i Guatemala är nog inte lika bra som Lill-Babs, men Volvo kan man lita på. Vad tyckte ni om den nya TV-serien ‘Utan byxor’, visst är det inte så lätt att svara på. Nog är Larssons nya bok en imaginär studie i pseudorelevanta speglingar av ett inverterat skärvdjup. Jag tyckte att boken var väldigt bra, fast dålig. Den där tavlan är väldigt fin, lagom mycket blått i den, tycker jag. Är det en Picasso? Eller Zorn?””

Det var Fuchs det. Nu till genusfrågan. För inte så länge sedan konstaterades som bekant (SOU 2010:10) att läromedlen i historia var bristfälliga ur jämställdhetssynpunkt, och nu har man intressant nog upptäckt att detsamma gäller läromedlen i samhällskunskap (SOU 2010:33): ”I rapporten påvisas att samtliga av de granskade läromedlen uppvisar brister i ovan nämnda avseenden. Problematiseringar av köns- och jämställdhetsaspekter finns, men är få. Denna rapport är nummer två i en serie av forskarrapporter från DEJA. Den första rapporten – av samma författare – behandlade genus och jämställdhet i läromedel i historia. De rapporter som följer kommer att behandla andra aspekter av genus och jämställdhet i skolan. Rapporterna kommer alla att publiceras under 2010, och föregår Delegationens slutbetänkande, som överlämnas till regeringen senast den 30 november 2010.”

50/50 är ett måste

50/50 är ett måste!

Författare till båda dessa rapporter är professor Ann-Sofie Ohlander som satt i styrelsen för Nationella sekretariatet för genusforskning år 2003-2006. Det var länge sedan jag läste en SOU-rapport så denna printar jag nu ut för att läsa igenom och sedan blogga om. Syftet är trots allt enligt uppgift att sprida den kunskap som presenteras i rapporten, där man räknat hur många kvinnor respektive män som är namngivna liksom hur förhållandet ser ut när det gäller bilder. Det är betydligt färre bilder på kvinnor än på män enligt rapporten, och det kanske kan betyda något, inte vet jag, men vad skulle man säga om det istället var fler bilder på kvinnor – skulle inte detta ses som en objektifiering av kvinnor och därför också kritiseras ur ett genusperspektiv? Antagligen måste fördelningen vara exakt 50/50 för att läroboken ska undgå kritik, men då dyker givetvis andra aspekter upp, som ålder. Är det mest bilder på unga kvinnor (objektifiering alternativt att äldre kvinnors erfarenheter ignoreras) eller är det mest bilder på äldre kvinnor (försummande av unga kvinnor samt fixering vid kvinnor som fött barn och därmed utgör Patriarkatets hantlangare)?

Potensmänden av mängden {x,y,z}

Potensmängden av mängden {x,y,z}

Sedan har vi andra aspekter som etnicitet, självupplevt genus, funktionshinder och sexuell läggning och andra delmängder i form av kategorier som skapar en människas identitet enligt intersektionalitetsexperterna, och frågan som inställer sig hos mig som matematiker är hur potensmängden P(M)   (och borde det verkligen fortfarande heta potensmängd i ett genusmedvetet samhälle som vårt?) egentligen ser ut till mängden människa M, och vilka element ingår egentligen i M, och är tomma mängden \emptyset\in P(M) identisk med den identitet som skapas i var och en av oss efter tillräckligt mycket genuspropaganda, och var drar svenska staten i så fall gränsen till ”tillräckligt mycket” så att man vet när tomheten inträder? Och behövs inte en ny statlig utredning snart som begrundar det orättvisa patriarkala faktum att potensmängden alltid är större än den betraktade mängden? För att återgå till SOU:n – författaren ”undersöker också i vilken utsträckning böckerna kan sägas ha ett könsneutralt perspektiv, det vill säga handla om människor, både kvinnor och män.” (sid 10) och det är här jag börjar känna mig lite förvirrad och får en känsla av att det tydligen finns människor som inte är människor och att det här med genusgranskningar egentligen inte är särskilt befogat utan mest är en lek med ord och folks tålamod i syfte att presentera en bra arbetslöshetsstatiskt inför valet och upprätthålla illusionen av att utvecklingen går framåt.

Lästips: ”Feministerna och politikerna sviker kvinnor som mig”,
”Är vänsterns monopol på godhet på upphällningen?”


Visst är det härligt att vara svensk!

maj 10, 2010

Det är titeln på en humoristisk bok jag fann i ett antikvariat (andra upplagan, 1991), skriven av läkaren Rickard Fuchs. De första två kapitlen handlar om jante-lagen och Sveriges television. Jag bara måste återge några stycken, ganska underhållande läsning faktiskt, se nedan 🙂 :

Jante

”Jodå, visst var det tur att jag vann världemästerskapen på 10.000 meter löpning, det berodde på att jag av en slump råkade springa fortare än alla andra och det var ren tur. Vadå? Jo, jag hat tränat arton timmar om dagen i åtta år, men det tror jag inte har något med det hela att göra. Att jag vann var ren tur.”

”Bara en svensk skulle kunna säga så. I Sverige råder Jante-lagen. Den säger att man ska inte tro att man är något. Man ska inte tro att man är bättre än någon annan. Jante-lagen är alldeles utmärkt, den ger oss svenskar en bra möjlighet att odla vår naturliga anspråkslöshet. Vi svenskar är nämligen, trots att vi har så mycket att vara stolta över, mycket blygsamma. En svensk skryter inte, tvärtom. Vi har lärt oss att framhålla att allt vi lyckas med beror på tur. Kända och framgångsrika svenskar säger alltid i intervjuer att all deras framgång beror på ren tur. Det spelar ingen roll vad de har lyckats med, det beror på turen.”

Ibland har man tur

Ibland har man tur

””Ja, jag är verkligen tacksam för att lilla jag haft sån tur att jag den här veckan blivit chef för det här miljardföretaget, vunnit Europamästerskapen i schack, räddat livet på 23 personer i ett brinnande hus och fått Nobelpriset i fysik. Tänk vilken tur jag har.” Folk tycker om att höra att andra människors framgångar beror på tur. Det vore ju trist om vissa människor lyckades bättre än andra för att de var duktigare på något sätt eller ansträngde sig mer. Lyckas man så beror det på tur, inget annat.”

– Det är väldigt vad det har gått bra för sig, du måste ha en väldig tur.

– Ja, det har jag verkligen. Och ju hårdare jag arbetar, desto mer tur har jag.

”Framgångsrika svenskar har ett behov av att närmast be om ursäkt för att det gått så bra för dem. De framhåller med skärpa att de bara är ”vanliga människor” som haft tur. Att vara vanlig är något av det finaste man kan vara i Sverige… Det finns dock enstaka bedrifter där vi med gott samvete framhåller vår förträfflighet och talar om hur duktiga vi är. Tillfällen då vi inte alls tycker att turen har påverkat vår framgång.”

”Jo du, det här är jag jäkligt bra på. Jag vinner nästan jämt. Ingen konst alls för mig. Jag vågar säga att jag är expert på det här. Mycket duktig är jag. Det är faktiskt fjärde gången nu som jag vinner på Lotto.”

Sveriges Television

Svenskt TV-utbud är unikt

Svenskt TV-utbud är unikt

”Vi har i Sverige glädjen att ha en statlig television som verkligen månar om oss tittare. Sveriges Television erbjuder oss tittare program, som invånare i andra länder aldrig får en chans att se. Härliga program som man visserligen inte blir glad av, men man kan ju inte vara glad jämt. Sveriges Television ser det som sin uppgift att lära oss svenskar hur livet och världen är, dvs elände, elände och elände. Därför utgörs en stor del av programutbudet av program som skildrar nöd, svält, sorg och elände, i stort och smått, vardag som helg. Det är svårt att känna sig riktigt glad efter att ha sett ett program om anorektiska epileptiker med hjärtfel, följt av ett reportage om miljöförstöring bland svältande och sedan avslutas kvällen med en polsk långfilm som handlar om tre polska gruvarbetare som hänger sig. En av gruvarbetarna är föräldralös och enbent och blir retad av de bägge andra för det. Det är bara vi svenskar som klarar av en sådan TV-kväll. Danskar, norrmän, engelsmän och amerikaner kollapsar redan i början av  det andra programmet. I sin ständiga omtanke om oss tittare och i sin strävan att få oss att förstå att livet minsann inte bara är en dans på rosor, dränker TV oss i detaljrikt elände. Under programrubriken ”Visst är det för djävligt, men det blir nog värre”, berättar ensamstående pensionärer utan bostad men med skavsår, om hur de har det.”

”Program om döden är mycket populära hos programledarna och vissa perioder verkar folk dö som flugor varenda kväll på TV. ”Vi ska alla dö”, säger programledaren inledningsvis och sedan ges tittaren ingen chans att glömma detta beklagliga faktum. Allvarliga människor, allihop med en hemlig längtan att bli begravningsentreprenörer, ser oss djupt i ögonen och talar om döden, tills vi känner oss djupt deprimerade och utan livslust. Efter detta program följer ett avsnitt i programserien ”Självmördare berättar”. Den deprimerade programledaren inleder programmet med att säga:  ”Minns ni Greta som tog livet av sig i förra programmet, hur gick det för henne sedan?” Vi sitter som klistrade vid TV:n.”

I programmet "Jag väver hur jag känner" kan man låta sig inspireras

I programmet "Jag väver hur jag känner" kan man låta sig inspireras till att sätta färg på den dystra tillvaron

”Programmen om döden och dess glädjeämnen blandas med socialreportage, vilka också har som syfte att visa oss att livet inte alls är så roligt som vi kanske inbillar oss ibland. Inträngande socialreportage visar prostituerade alkoholister med liggsår (närbild på liggsåren) och programledaren påpekar särskilt att flera av dessa prostituerade alkoholister har både AIDS och läs- och skrivsvårigheter. De är allihop skilsmässobarn och har aldrig upplevt en riktigt glad jul. De bor allihop i en omodern sommarstuga, som saknar golv och tak. På vintern fryser de ihjäl, vilket starkt påverkar deras möjligheter att försörja sig. ”Ska det få vara på det här viset?” frågar programledaren och vi tittare sätter kaffet och kanelbullen i halsen. Bland de mer lättsamma programmen i kategorin nöd och elände, finner vi programserien om gruppterapi ”Visst går det att må dåligt, om man bara anstränger sig lite”. I detta program får vi veta att vi mår betydligt sämre än vi tror. Det gäller bara att känna efter ordentligt och tänka i nya deprimerande banor, så mår man mycket sämre. Visst gör man. Människor som inte haft en aning om hur dåligt de egentligen mått berättar i denna programserie om hur de mår. De gråter mycket för att understryka sina ord och vi tittare känner oss alldeles eländiga. Sedan följer programmet ”Jag väver som jag känner”, där en textilkonstnärinna som bara väver i svart berättar om sin syn på livet. I programserien ”Mitt liv är ett helvete” får människor som är hårt drabbade av ödet träda fram och få oss att sätta kaffet och bullen i halsen igen. I dessa program berättar människor om sin ensamhet, sin rädsla, sin fotsvamp och sina djupa inre kriser. Därefter följer ett medicinskt program där män med impotensbesvär berättar om sina liv, under programrubriken ”Går det så går det”.”

Det gäller att dagligen påminna  ungdomen om att världen är full av lidande

Det gäller att dagligen påminna barnen om att världen är full av lidande och elände

”Även barnprogrammen i TV tar gärna upp ämnen som handlar om nöd, svält och elände. Barnen får se hur barn på andra ställen i världen har det, dvs de får se barn som har det riktigt eländigt. För att inte bara visa deprimerande barnprogram, interfolieras programmen om svältande skilsmässobarn utan skor med tjeckiska dockfilmer. Dessa dockfilmer är riktigt dåliga och de groteska dockorna rör sig ryckigt och livlöst. Som omväxling mot de andra barnprogrammen duger de dock bra. Barnen kan också njuta av nyhetsmagasin speciellt för barn. ”Barnens krigsjournal” visar vad som händer med barn i länder som befinner sig i krig och detta program kan göra vilket harmoniskt barn som helst hysteriskt. Programmet ”Barn och kärnvapen” visar på ett pedagogiskt och fint sätt vad barnen kan se fram mot vid ett eventuellt kärnvapenkrig. Inte många barn sover gott efter ett sådant program.”

”Svensk television visar dock inte bara nöd och elände i vällovligt uppfostringssyfte – det finns givetvis en hel del andra program att titta på. Svenska debattprogram är mycket populära bland dem som deltar i programmen. I dessa program löser en duktig programledare ett utvalt världsproblem på 25 minuter. Till sin hjälp har han några inkallade experter från TV:s egen expertlista. Det är alltid samma experter i alla debattprogram och experterna säger alltid samma sak.  Debattledaren avbryter emellanåt experterna för att visa att det är han som bestämmer, sedan får experterna fortsätta att lösa världsproblemen. Egentligen är det tråkigt att inte alla människor i hela världen ser dessa program, eftersom världsproblemen då skulle försvinna. Halvvägs genom programmet får någon lokal sångerska sjunga något från sin just utgivna grammofonskiva, gärna någon sång om hur härligt livet är. Det ger nämligen programledaren möjlighet till en elegant övergång: ”Ja, det var Nina som sjöng om hur härligt livet är, men är det det egentligen? Vi frågar vår livsexpert Sten Dööhd om det.””

Det ligger något i detta. Fortsättning följer…

Jag missade min chans till en fjärde examen...

Fan, jag missade min chans till en fjärde examen...

Nu kan man visst anmäla sig till Masterprogrammet ”Intersektionalitets-studier”. Under två år kan man här ägna sig åt ”kvalificerad fortbildning” genom att studera ”samspelet mellan olika samhälleliga kategoriseringar av människor, efter vilka man kan särbehandlas, till exempel genus, klass, sexualitet, etnicitet, religion, eller funktionshinder. Fokus i programmet är att ge studenterna aktiva möjligheter att knyta an sina egna erfarenheter från olika yrken till en mängd olika teorier om hur människor kategoriseras, särbehandlas och förstås på individ och gruppnivån i förhållande till kön/genus, etnicitet, sexualitet och så vidare”. Kort och gott, för att knyta an till Fuchs skriverier ovan, lära sig att livet är ett helvete för flertalet människor, och därefter i sitt psykotiska tillstånd av gensuvansinne åka ut och missionera land och rike runt som expert på ”samverkande maktstrukturer”, så att alla verkligen förstår att det varken är hårt arbete eller ens tur som kan ge framgång i livet i det här landet, utan snarare insikten om exakt var man befinner sig i det sammanflätade maktstruktur-schemat för att sedan kunna gnälla sig upp till toppen uppbackad av allvetande genusexperter. Jag ser dessvärre att ansökningstiden till detta masterprogram gick ut den 7 maj, så jag missade där en unik chans att förkovra mig och vidga mina inskränkta vyer. Det var ju rena turen att jag pluggade till mig både en fil mag i Lund och en fil kand i Göteborg och därefter doktorerade i Stockholm så att man åtminstone blev lite allmänbildad även om man givetvis inte kan komma i närheten av den enorma kompetens som intersektionalitets-maffian i det här landet besitter. 😉

Lästips: ”En röd tradition att missgynna kvinnor”.


Jag lägger ner bloggen

april 1, 2010

Ha ha 🙂 April april, inte en chans! Bloggen kommer att ligga kvar på nätet i flera hundra år efter min död som en påminnelse om hur tillståndet i landet en gång var, men medan jag ännu är i livet kommer jag att fylla den med inlägg på horribla sanningar och med Google Translate översätta dem och skicka på export till Östeuropa för att varna mina landsmän i öster för vad som kommer att inträffa om de inte är på sin vakt. Motståndet mot genusmotståndet är ju tyvärr inte en illusion utan högst verkligt, men något ännu mer verkligt är Universum självt, fast till skillnad från det förra är Universum begripligt, och dessutom villkorligt, för om det inte hade varit det hade vi kunnat förklara det med en följd logiska slutsatser utan att någonsin observera det, och detta har jag (till skillnad från genusvetarna) fortfarande inte lyckats med. Och det är vi som sätter villkoren här och nu. Sett ur ett kosmiskt perspektiv är det rådande förfallet inte något annat än en prövning Moder Natur försett oss med för att kunna selektera ut de starka individer som ska resa sig ur genusvansinnets aska och utgöra nästa steg i den evolutionära process som oavbrutet strävar efter naturlig skönhet och perfektion. Tills denna process är avslutad måste vi alla fortsätta blogga.

Vad skådar mitt genuskritiska öga? Uppsala Universitet går ut med ett nytt uppdrag som ska sätta fokus på jämställdhet och lika villkor:

”Det görs bra insatser för att främja jämställdhet och lika villkor i undervisningen på flera institutioner. Men arbetet skulle vinna på bättre samordning. Därför satsar nu områdesnämnden för humaniora och samhällsvetenskap pengar på ett nytt treårigt uppdrag.”

Genuspengar

Genuspengarna tar aldrig slut

Denna inledning upprepas två gånger efter varandra i pressmeddelandet, och detta måste bero på att genusmaffian vet att en lögn som upprepas tillräckligt många gånger till slut blir accepterad som en sanning. Varje lögn behöver också en väl utarbetad detalj för att gå hem, och i detta fall är den detaljen pengar – vi litar alla på att politikerna förvaltar våra medel väl.

”Det blir ett treårigt uppdrag på 25 procent för en lektor eller professor som ska förstärka arbetet för jämställdhet och lika villkor: Ta ett större grepp om frågorna, analysera problem, undersöka möjligheterna att söka projektmedel och lyfta fram goda exempel. Målet är att öka kunskapen om vilken betydelse jämställdhet och lika villkor har i undervisningssituationer och att utveckla nya pedagogiska metoder för att motverka diskriminering. Särskilda medel kommer att finnas att söka för institutioner som vill genomföra särskilda projekt. Dessutom ska en samrådsgrupp utses, bestående av ordförandena i respektive fakultets jämställdhetskommitté, den nye samordnaren samt en studerande- och doktorandrepresentant. Ordförande i gruppen blir vicerektor. För mer information, kontakta vicerektor Margaretha Fahlgren, tel: 018-471 19 48.”

I beslutet från 24 mars om denna satsning på jämställdhet och lika villkor ser vi att kostnaden för 2010 blir 160.000 kronor för detta uppdrag, och dessutom anslår områdesnämnden ytterligare 100.000 kronor för arbetet med jämställdhet och lika villkor och hur dessa ska användas beslutas av vicerektor. Hur mycket kostnaden uppgår till för 2011-2012 framgår inte, men som bekant brukar dessa kostnader skena iväg med uppåt 50% över den ursprungliga budgeten. Jag har med mitt matematiska skarpsinne räknat ut att för summan 260.000 kronor för 2010 skulle man kunna bygga ett sjukhus eller en skola i ett fattigt land för att förbättra både villkor och jämställdhet där det verkligen behövs, men nu är ju inte jag den som förfogar över skattebetalarnas pengar, vilket är lite synd med tanke på vad jag hade kunnat åstadkomma då. Just nu måste jag ju i första hand skaffa ett jobb, och därför börjar jag med att söka det utlysta genusjobbet.

ANSÖKAN:

Jag är den ni söker och punktar här upp på vilket sätt jag uppfyller kriterierna. Får jag inte jobbet kommer jag att anmäla er till DO och vinna, och bara det visar att jag var rätt person för jobbet.

Jag har en banbrytande idé om hur de lika villkoren ska uppnås i de fall där man kunde tro att det var för sent

Jag har en banbrytande idé om hur de lika villkoren ska uppnås - det är aldrig för sent!

Förstärka arbetet för jämställdhet och lika villkor: Jag vill genom min genuserfarenhet hjälpa till med att under tre långa år strärka de strukturer som upprätthåller Gensuväldet och därmed bidra till en allmän fördumning av den uppväxande generationen så att den blir mottaglig för än mer socialt konstruerad rappakalja förklätt i ord som ”praktiskt jämställdhetsarbete” och ”lika villkor”. De lika villkoren kan på sikt bara uppnås genom att alla från födseln placeras i en könsneutral och mentalt steril ekologisk kapsel, eller anstalt om man så vill, där de blivande studenterna möts av exakt samma fysiska miljö, samma personer och samma upplevelser. Uttryck för skillnader i upplevelse av en och samma miljö eller händelse kan då aktivt upptäckas och motarbetas tills alla känner, upplever och tänker på exakt samma sätt – detta är det enda sättet att uppnå lika villkor och lika förutsättningar för alla. Men då arbetet handlar om studenter på universitetsnivå som redan vuxit upp och kan vara olika så inser jag att det behövs ett annat alternativ, kanske en obligatorisk elchocksbehandling som först nollställer alla, och så kan vi bygga upp deras nya psyken utifrån denna nya situation. Jag har modet att prova nya banbrytande metoder för ett aktivt lika villkors-arbete och drar mig inte för att krossa allt i min väg tills jag uppnått mitt mål och kommer därför att utgöra en tillgång för Uppsala Universitets lika villkors-strävan. Man måste också inse att människor är begränsade och stela i sitt tänkande och kommer att bemöta olika studenter olika, och därmed göra dem än mer olika, varför det säkraste sättet att uppnå likabehandling är att alla studenter är så identiska som möjligt i sitt möte med forskare och lärare. Den unga hjärnan är som bekant mer formbar än en dammig professorshjärna och därför är det min önskan att börja i den änden, men jag är även öppen för att elchocka professorer.

Både billigt och funktionellt

Både billigt, enkelt och funktionellt!

Även vad gäller samordningsarbetet är jag inne på samma radikala linje eftersom jag vet att jag är mer genusmedveten än alla andra och i krig och kärlek är alla medel tillåtna, och i det här fallet handlar det ju om både krig och kärlek – krig mot Patriarkatet och de förlegade strukturerna och kärlek till medvetandets oändliga töjbarhet och nyfikenheten kring vad mänskligheten egentligen tål om jag bara ges mandat. Intressanta följdfrågor blir exempelvis vad det egentligen innebär att vara människa om psyket deformeras och perverteras tillräckligt, och jag tänkte i detta syfte samarbeta med någon som är professor i genus, människa och maskin.

Lyfta fram goda exempel: Efter att ha genomfört allt ovanstående, oavsett utgång i form av äkta lika villkor, mänskligt lidande och eventuella dödsfall kommer jag att i första hand lyfta fram mig själv som gott exempel. Jag ska se till att bli det goda exempel som behövs för att vi ska kunna fortsätta gå kulturmarxistisk bärsärkargång i det offentliga rummet och få vår vilja fram till varje pris. Jag är den sista som kommer att lämna slagfältet och kommer att vara nöjd även om jag bara ser död och förödelse omkring mig efter slutfört uppdrag. Denna lojalitet kommer ni inte att finna hos så många andra sökande eftersom flertalet av mina genuskollegor mest bara är ute efter att främja sin egen karriär medan jag är beredd att dö för min sak, nämligen att alla ska få lika villkor, även om det innebär att bara de 10% av jordens befolkning som eventuellt överlever kommer att få uppleva de lika villkoren, för att citera en av mina främsta förebilder.

Nya pedagogiska metoder för att motverka diskriminering: detta faller under det ovan nämnda. Men utåt sett kommer jag att driva en mer försiktig linje för att upprätthålla ett sken av normalitet i arbetet, dvs det som populasen och våra finansiärer än så länge ser som normalitet. Jag kommer därför att genomföra åtgärderna som radas upp i dokumenten för genuscertifiering och genusmärkning men detta är bara en avledande manöver för att hålla det inledande missnöjet med de mer radikala inslagen på avstånd tills motståndet är krossat.

Genustankarna måste överföras till naturvetarna

Genustankarna har överförts till naturvetarna för 10.8 miljoner

Medel för särskilda projekt: som särskilt projekt vill jag gärna fortsätta med de gränsöverskridande möten mellan genusforskare och naturvetare som redan beviljats 10.8 miljoner kronor. Det kan aldrig betonas nog hur viktigt det är att få in en fot i de andra disciplinerna och sätta våra egna (eller omvända naturvetare) på strategiska poster på övriga institutioner att ”bedriva jämställdhetsarbete”, endast så kan vi ha full kontroll över situationen, och detta är centralt eftersom vi håller på att tappa kontrollen inte bara över alla andra utan även över vårt eget forskningsfält som med statens hjälp sväller över och expanderar med en oförutsedd kraft.

Med socialt konstruerad hälsning,

Tanja Bergkvist, genusdebattör, jämställdhetscoach, förändringspilot, genusambassadör, lika villkors-inspiratör och fil dr i matematik.

Om jag inte får det jobbet kanske jag kan medverka i en uppföljning av Uppsalaprojektet Gränsöverskridande möten som fick 10.8 miljoner från Vetenskapsrådet för att under 2006-2008 ”problematisera” de ”ökade spänningarna” mellan genusvetenskapen och naturvetenskaperna och där gränsöverskridande möten ska hjälpa naturvetare, som ju ”kan vara ovana vid vetenskapsteori och –kritik.” (!):

Naturvetare förstår sig inte på vetenskapsteori och då ger VR 11 miljoner till genusvetarna

Naturvetare är ovana vid vetenskapsteori och därför ger VR 11 miljoner kronor till genusvetarna

”Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom natur-vetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forsknings-områdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar, problematisera dem och undersöka möjligheterna till kunskapsutveckling genom ytterligare överskridande av ämnesgränser mellan natur- och kulturvetenskaper. Att skapa överskridande möten, där natur/kultur-distinktionen utmanas, är därför av största vikt för genus-vetenskapens framtida utveckling. Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.

Vem fick då dessa 11 miljoner för denna problematisering? Jag ser att det visst var Margaretha Fahlgren som ju är vicerektorn man ska kontakta angående genusjobbet! Vad glad hon kommer att bli när jag både blir samordnare för lika villkor och dessutom tänker använda de extra 100.000 kronorna till en fortsättning på hennes eget projekt med gränsöverskridande möten! 🙂 Då kan jag ju möta mig själv och ha en massa givande schizofrena samtal där matematikern inom mig möter den nykläckta genusvetaren och där den genusupplysta delen i hjärnan krossar mattedelen och slår ut det logiska tänkandet och därmed återställen den biokemiska balans som jag skulle ha konstruerat om jag bara hade gått på ett genusmedvetet dagis. Men just det, jag gick ju inte på dagis, eller åtminstine inte så länge, det var knappt något år eftersom det var överfullt, istället flögs min mormor in från Bulgarien för att lära mig och min lillebror det kyrilliska alfabetet. Hon ringde varje morgon klockan 10 i en kopparfärgad klocka och ropade ”Bulgarisk skola”, och det är just den klockan som fortfarande ringer i mitt huvud varje gång jag läser ett genusdokument eller en svensk dagstidning, eftersom den klockan, liksom min mormor, representerar det sunda förnuftet som resulterade i att både jag och min lillebror disputerade (jag vid SU i matte och han vid KTH i elektro) trots att vi gick i svensk skola – och det är inte illa!

Detta är mitt teleskop från tonårstiden

Detta är mitt teleskop från tonårstiden!

Ni minns väl när jag berättade om min fysiklärarinna som nekade att låna mig en bok om elementarpartiklar i 9:an eftersom det fanns en risk (en risk alltså, inte en möjlighet) att jag ”då skulle kunna mer än de andra” – som om jag inte redan kunde mer än henne tack vare mitt teleskop, mina alla kosmologiböcker och min kontakt med Hans-Uno Bengtsson (frid över hans minne) som hjälpte oss nördar att starta upp en Unga Forskare förening så att vi på ett legitimt sätt kunde ägna oss åt vetenskap utan att stämplas som fiender till skolans ”rättvisesträvanden.” På gymnasiet blev allt mycket bättre, med en avdankad lektor i matematik (Kjell Björup, det var han som skrev vår mattebok förresten: Gamma) och en fantastisk och inspirerande kvinnlig lektor i kemi återfick jag hoppet om att naturvetenskapen var den rätta vägen till evig frälsning undan allehanda idioti, och jag inser nu nästan 20 år senare att jag hade rätt. Jag minns att flera tjejer i klassen läste vidare till civilingenjörer – och det fanns inte en gensuvetare i sikte, bara lärare som kunde och brann för sitt ämne. Otroligt, vilken slump, vilken tur, vilket konstigt och högst osannolikt sammanträffande att just vi som hade en avdankad universitetslektor i kemi fick alla rätt på just centralprovet i kemi, utan att känna till några andra strukturer än de som rådde i en kemisk förening.

Lästips: Straff nödvändigt för allas skull, Alla behöver vi fuck off- pengar, Genusnytt, Pelle Billing, Axessbloggen, Aktivarum, Andreas Johansson Heinö!


Årets musikvideo: ”Genusväldet drar fram”

februari 4, 2010

Matte Matik och jag har gjort en liten sång om Genusväldet. Matte Matik (som sedan en kort tid tillbaka även driver en blogg) har tidigare studerat matematik vid Umeå Universitet och har gjort något så unikt som att spela in flera låtar som handlar om matematik! Han är nu verksam som programmerare men har musiken som en stor hobby.  Liksom flertalet matematiker kände jag till hans musik men vi stötte alltså på varandra via min blogg och insåg att vi genast måste påbörja detta projekt, där genustrumpeten (eller se SVD Brännpunkt) fått en framträdande roll då den, åtminstone för mig, inte är en ”genussymbol som markör för manlighet” utan snarare kommit att symbolisera genusvansinnets intåg i akademin. Låten nedan går även att SE PÅ YOUTUBE (klicka på 2-eller 4-pils-ikonen nere till höger för större ruta och högre kvalitet, texten till låten återfinnes under ”mer info”). Denna video förklarar också varför jag lagt upp en del knasiga bilder på mig själv på sistone, medan jag i övrigt varit mycket restriktiv med bilder under det år jag bloggat (årsdagen för min blogg infaller för övrigt imorgon 5 februari 🙂 ). För den som vill se en annan aktuell video på genustema se min Genus-Hitlervideo.

Text:

Genusväldet tågar in i vårt land
och alla ska vi med,
Politiker fastslår att vi ska utgå från
könsmaktsordningen.

Strukturer som ingen kan se och förstå
förutom genusvetaren
Kvotera och avköna bolag och hem,
och inte minst skolgården.

Genusväldet drar fram i vårt avlånga land
den som inte går mot det går med
Femti-femti minsann? Genusvetarprogram
hyser nio kvinnor per man!

Genuscertifierat är allt du ser
varje kurs och universitet,
och det som är viktigast för de små,
är genusneutral lek.

Ja avkoda varje leksak du ser,
hyr in en genuskonsult
hjärntvätta varje svensk myndighet
med en genustrumpet.

Genusväldet drar fram i vårt avlånga land
våga inte höja din röst
Intersektionalitet, idioti och dumhet
det är ledord för sån verksamhet.

Intersektionalitet, idioti och dumhet
det är ledord för sån verksamhet
Genusväldet drar fram i vårt avlånga land
Våga inte höja din röst
Femti-femti minsann? Genusvetarprogram
hyser nio kvinnor per man!

Vi går under minsann
både kvinna och man
till en ton av en genustrumpet.

Se Göran Perssons motionsrunda i studion (härskarteknik) HÄR!

Paolo Roberto om feminism (5 min)  HÄR!

Vinnova har blivit genusinfiltrerat: HÄR (och även här).

Genus i förskolorna i Sverige (5 inlägg)  – HÄR!

Mer om Genustrumpeten: 1, 2, 3, 4.

Uppdatering: låten går nu att tanka ner som mp3 – HÄR!


Genus-Hitler och Genusväldets undergång!

december 26, 2009


Informatör åt Genusmaffian

oktober 22, 2009
Till vänster en byxklädd kvinna och till höger en genusmedveten man. Eller?

Till vänster en byxklädd kvinna och till höger en genusmedveten man. Eller hur är det nu?

Äntligen – jämställdheten är på frammarsch: Uppsala monterar upp Fru Gårmanskyltarna! Hur tänker man när man sätter en kjol – ett traditionellt kvinnligt plagg – på denna kvinna? Befäster inte det stereotyper och föreställningar om vad som är kvinnligt? Hur vet man att bilden på skylten inte föreställer en transsexuell lesbisk man iförd kjol? Jag hoppas verkligen att det senare är fallet  – eftersom vi annars  nu kan bevittna ännu ett i raden av maktens påfund som är en av Patriarkatet iscensatt konspiration för att hålla kvinnan fången i hennes egen kropp och kjol. Skylten kan också uppfattas stötande och som en uppmaning till kvinnor att gå på gatan! Är det inte just det skylten betyder!? Jag måste säga att jag är starkt kritisk och uppriktigt förvånad över den nonchalans som uppvisas av Trafikgruppen i Uppsala kommun!

Jag tänker göra intersektionell analysen stringent genom att illustrera den med kägelsnitt

Jag tänker göra den intersektionella analysen matematiskt stringent genom att illustrera den med olika kägelsnitt.

Jag ser till min obeskrivliga glädje att Nationella Sekretariatet för Genusforskning söker en informatör (reporter)! Jag vill härmed lämna min ansökan – för jag utgår ifrån att Sekretariatet noga följer min blogg, som ju titt som tätt tar upp genusfrågor ur ett folkvettsperspektiv. Ansökan: Jag anser att mångfald är en tillgång för Sekretariatet, och att flera olika infallsvinklar och perspektiv måste få komma till uttryck och berika såväl den välutvecklade teoretiska genusdiskursanalysen som genusfrågorna i vardagen. Jag följer inte det traditionella klassiskt linjära mainstream genustänket som frodas på dagens genusutbildningar och därmed utgör normen, utan har genom min annorlunda bakgrund helt nya visioner att tillföra och ser mig själv som en normbrytande murbräcka som kan tränga igenom den förstelnade genusfasad som Sekretariatet uppvisar utåt. Detta inbjuder till nya intersektionella analyser där utanförskapet får ett ansikte som varken är manligt eller kvinnligt utan snarare logiskt. Logiken tas sällan i beaktande inom traditionell genusforskning, länge har det logiska perspektivet fått stå utanför i regnet och inte upptagits i den intersektionella diskursen där kön, klass, etnicitet, ålder och funktionsnedsättning alla har sin naturliga plats. Att väva samman dessa kategorier med klassen av normaltänk är en framtida utmaning inom maktanalys – där ”normaltänk” egentligen är en missvisande etikett eftersom det numera måste vara riktigt queer att tänka som jag gör – trots att detta var fullt normalt för inte alltför länge sedan.

Vad krävs då för denna anställning?

”Arbetsuppgifterna består främst i journalistiskt arbete såsom research, textproduktion och nyhetsbedömning”.

Jag har erfarenhet av detta och har inga som helst problem med att, när jag efter en hård dags arbete är klar med mina matematiska beräkningar, ta och läsa en 300-sidig genusavhandlig eller en av Statens Offentliga Utredningar som vanligtvis är dubbelt så tjock. Min bloggverksamhet är ett levande bevis på att jag klarar av detta. Jag kan också bedöma nyheter ur ett genusperspektiv – som ni kan se ovan i min insiktsfulla kommentar om Fru Gårman.

”Redigeringskunskaper i Indesign är meriterande.”

Tiden är ett patriarkalt påfund som stjäl värdefull tid från genusmaskineriet

Tiden är ett patriarkalt påfund för att stressa kvinnor. Vi behöver en dekonstruktion av tidsbegreppet!

Vilket sammanträffande – jag håller i själva verket just på att lära mig Indesign för att kunna sätta den tidning som jag kommer att starta upp efter nyår och som kommer att bevaka genusfrågan ur ett maktkritiskt perspektiv, där makten utgörs av genusetablissemanget. Jag kan också programmera om hela Sekretariatets hemsida och lägga in rosa rosetter och blommor i varierande färg för att förstärka intrycket hos läsaren. Jag kan även göra en animerad gif med ett bildspel av hur genusväldet krossar Patriarkatet. 🙂 Min tekniska kompetens kommer att bli en stor tillgång för Sekretariatet och givetvis mina kunskaper inom krypto. Det första jag tänkte göra är att med en egen förbättrad version av Truecrypt lägga delar av genusverksamheten på en krypterad del av kansliets hårddisk som jag tänkte döpa till Vansinne. Här lägger vi in de forskningsresultat som befolkningen ännu inte är mogen att acceptera, eftersom vi alla vet att den genusvetenskapliga forskningen är låååångt före sin tid. Tidsbegreppet är för övrigt ett patriarkalt påfund som måste dekonstrueras – med mina kunskaper inom relativitetsteori vill jag dekonstruera tiden så att det förflutna flyter ihop med framtiden ur ett genusperspektiv och på så sätt förvirra befolkningen så att den inte vet vilken tidsålder den lever i. Ett intryck som jag vill förstärka med min rapportering i genusfrågor – som ju också ingår i uppgifterna.


”Vi söker dig som är en noggrann, effektiv och driven skribent. Vi lägger också stor vikt vid personliga egenskaper som ansvarskänsla och samarbetsförmåga.”

Inga problem – jag är en plikttrogen fanatiker som är beredd att dö för min sak, eller jag menar er sak, och jag samarbetar med alla som samarbetar med mig.  Jag känner redan nu innan jag fått jobbet ett stort ansvar för att ni rekryterar rätt person för detta viktiga uppdrag och hoppas ni inser, liksom jag själv gör likt en upplyst glödlampa i Edisons labb, att jag är den enda tänkbara kandidaten här.

”Vidare är det viktigt att du har god insyn i det genusvetenskapliga forskningsfältet, gärna dokumenterad i form av studier i genusvetenskap.”

Snälla, ifrågasätt inte mina kunskaper - jag tog min första kurs i flervariabalanalys när jag var 4 månader

Ifrågasätt inte min kompetens - jag tentade av min första universitetskurs i flervariabalanalys när jag var fyra månader!

Jag har som ni redan känner till läst in den matematiska delen av genus, mångfald och integration – som alla är matematiska begrepp vilket jag redan klargjort tidigare på bloggen. Genus är exempelvis enkelt uttryckt antalet hål i en sammanhängande yta osv. Dessutom har jag läst om dessa saker i godtyckligt antal dimensioner och har därmed den n-dim hyperrymdens perspektiv. Jag har också gått min egen kurs i Härskarteknik 7.5 hp där jag lärt mig allt som finns om härskartekniker, sociala konstruktioner, feministisk infiltration och manipulation av det offentliga samtalet utanför såväl som innanför det sexualiserade rummet i kvadrat. I hyperrymden existerar inget kön, och jag har det matematiska beviset för det – vilket jag tror ni kommer finna otroligt intressant. Denna korsbefruktning mellan matematik och genus är ett första steg mot det könslösa världsherravälde vi alla ser fram emot.

Då tillsättningen är brådskande är möjligheten att tillträda vikariatet så snart som möjligt av betydelse i rekryteringen.”

Jag kan börja redan idag – det är inte en sekund för sent att inleda operation Krossa Patriarkatet genom vetenskaplig skicklighet och hejdlöst lobbande i Riksdagen. Jag passerar ändå ofta där när jag är påväg till SÄPO som velat stänga ner min blogg i månader nu – men de kan inte hitta den. Jag hoppas att min anställning på Sekretariatet kommer att ge mig den legitimitet jag behöver för att kunna fortsätta med min gensuvetenskapliga verksamhet. Jag vill också poängtera att jag har fullständig koll på det senaste nyhetsflödet inom för anställningen relevanta områden som jämställdhet, kvotering, könsdiskriminering, integrationskenbara mångfalder, genus, politik, och alla mediebråk, och vid närmare eftertanke så kommer jag att gå till DO och stämma er om jag inte får jobbet!

Med vänlig könskodad hälsning,
Tanja Bergkvist


%d bloggare gillar detta: