Intervju i Riksdag & Departement och Ian Wachtmeister håller Rebelltal

juni 1, 2011
Längst nere till höger - där är jag

Längst nere till höger - där är jag 🙂

I förra veckan blev jag kontaktad av en journalist från tidningen Riksdag och Departement som undrade vad jag tyckte om det svenska genusvansinnet. Det borde väl vara ganska uppenbart vid det här laget att genusindustrin utgör ett hot mot civilisationen så som vi tills nyligen kände den, men sådär kan man ju inte säga rakt ut och skrämma slag på en hårt arbetande journalist som vill rapportera om läget i landet, utan man får linda in det lite. Det är illa nog att akutmottagningarna blir överbelagda just när jag lagt upp ett nytt inlägg, så i det avseendet utgör min blogg givetvis ett hot mot folkhälsan, men detta hot måste ändå vägas mot den fullständiga utplåning som hotar. Nu kanske ni tycker att jag överdriver, kanske kjoltyget har pms eller något tänker ni, men det kan jag ju inte ha eftersom könshormoner är socialt konstruerade påfund av det maktfullkomliga patriarkat som fabulerat fram en teori om fortplantning – hur det egentligen går till kunde vi nyligen läsa om i den högt rankade vetenskapliga tidskriften DN, på Idagsidan, där man varje dag presenterar nya intressanta rön från genusvetarhåll, vi minns tex alla hur man i en skola framgångsrikt jobbar med att i anatomiundervisningen (!) slå hål på myten om aktiva spermier och passiva ägg och bilden av könsorganen som komplementära.

Hur lyckas de?

Hur lyckas de?

I själva verket förökar sig de ledande forskarna i landet, nämligen genusforskarna, föredömligt nog genom delning. Hur de lyckas med detta konststycke är en fråga många andra forskare ställer sig – hur kan en genuspilot bli till flera tusen mot dagens slut, och hur kan avhandlingshögen med genusvansinne växa exponentiellt och hur kan de producera så många nya insikter när delningen inom genusforskarsamfundet rent tekniskt innebär att evolutionen ju stannat av? Svaret på den frågan är att genusforskarna samverkar med normala människor inom andra vetenskapsområden (det var en komplimang, jag vill inte kränka någon genusforskare genom att förpassa honom eller henne till normalitetens skräphög) och därför pågår fortfarande en utveckling. Mötena finansieras bla av det anrika Vetenskapsrådet, som tex beviljat 11 miljoner till en genusforskare som i sin beviljade projektansökan  skrev: ”Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.” Det här säger en hel del om VR, och det illustrerar också på ett pedagogiskt sätt hur man på bara några decennier kan rasera en nation genom att i små och oändligt många genussteg angripa alla samhälls- och vetenskapsområden, samtidigt som man nedmonterar tankeförmågan. Det har varit väldigt framgångsrikt, det är väl det minsta man kan säga, och som vanligt föregår genusforskarna själva med gott exempel och visar oss andra vägen genom att nedmontera sin egen tankeförmåga först, och sedan föröka sig genom delning hela dagarna på genuskonferenser.

Genusperspektiv på kemi?

Genusperspektiv på kemi?

Men de har också ett väldigt effektivt sätt att producera sina artiklar – genom att klicka på F5 några gånger i minuten på The Postmodernism Generator får man ständigt nya flumartiklar om genus och annat. Jag har själv satt ihop några slumpgenererade artiklar som jag sedan klistrat in i Google translate och det var så jag skrev min artikel ”Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox”  som ni alla känner till :-). Utöver ambitionen att rasera hela utbildningsväsendet och den moderna fysikens grundvalar (och även kemin måste ha ett genus- och etnicitetsperspektiv )är man i full färd med att genuscertifiera akademin (läs om hur Uppsala Universitet stod emot genusinfiltrationen  – nu ska man dock föra in det bakvägen genom att införliva det i det ordinarie ”jämställdhetsarbetet”) liksom att göra alla kommun- och landstingsanställda genusmedvetna (se tex inlägget om Ljungby kommun) – alla ska vi följa med Genusmaffian ner i avgrunden. Brottsligheten ökar eftersom poliserna måste gå på genuskurser istället för att bekämpa brott, polisen tycker dock att HBT-utbildningen är kränkande att behöva genomgå för att den tycks vara utformad för någon som är sex år gammal (vem är det egentligen som har fördomar?) och en kränkning tar man inte lätt på i Sverige, det betyder att ytterligare en genuspilot måste skickas ut på slagfältet för att lära de anställda att hantera den kränkning den förra genuspiloten utsatte dem för. Och det är därför man kan se genuspiloter, mångfaldscoacher, värdegrundsexperter och känslostrateger stå i en lång kö utanför snart varje arbetsplats, där näste man (eller kvinna) behövs för att reparera de skador den förre orsakade på de anställdas hjärnvävnad. Det är därför vi har en sjunkande arbetslöshet i Sverige, detta och Fas 3 – bra jobbat Reinfeldt!!!

För att komma till saken, rubriken på intervjun i R&D lyder ”På kollisionskurs med feminismen” (på förstasidan) och ”Hon går på tvärs mot feministströmmen” (på intervjusidan, fast gentligen har ju dagens genusvansinne inte mycket med feminism att göra) men jag hade gärna sett en rubrik i stil med ”Jodens undergång 2012 ingen myt” – eftersom det ju är det det handlar om egentligen, men jag förstår att journalisten inte ville skapa samhällspanik. Här är intervjun, jag fastnade i mitt lilla förord. Inser ni att jag helt själv hade kunnat driva en hel dagstidning? Jag återkommer till det, när det första numret är ute :-).

Sid 13 i Riksdag & Departement

Sid 13 i veckans Riksdag & Departement

Hon är ung, hon är påläst och hon borde vara svenska feministernas värsta mardröm. Tanja Bergkvist driver en blogg där hon är skoningslös i sin kritik mot de svenska genusexperterna. Bloggen är lika informativ som underhållande.Här skildras hur statliga forskningspengar, drygt en halv miljon kronor, satsas på att under tre år kartlägga trumpeten som genussymbol och som ”markör för manlighet”. Man kan också få ta del av hur mycket bättre livet blev i Karlskoga kommun när snöröjningen började genomföras på ett genusmedvetet sätt. Tanja Bergkvists intresse för de här frågorna väcktes för bara tre år sedan när hon läste en artikel om könskodade lekplatser. Hon tyckte idén lät knäpp. Dessutom rimmade den inte med förskoleplanen. Tanja Bergkvist skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet och sedan var bollen i rullning. Sedan dess har det gått snabbt. Tanja Bergkvist har lusläst statliga utredningar, rapporter, styrdokument och avhandlingar och kan citera långa haranger ur dem utantill. Det mesta av hennes polemiska udd är riktat mot insatserna inom utbildningsområdet, där genusteoretikerna har varit särskilt aktiva.

Det finns alltid pengar till att anlägga ett genusperspektiv

Det finns alltid pengar till att anlägga ett genusperspektiv

Hennes dom över Genussverige är hård: – Genusforskarna har lyckats inbilla politikerna att det krävs genusteorier för att lösa alla problem. Det är helt sjukt att politikerna har gått på detta. – Och nu tar sig genusvetarna in på alla discipliner på universiteten och har lyckats skaffa sig stort inflytande hos bland andra Vetenskapsrådet som de får miljontals kronor från i stipendier. Medan hela Utbildningssverige håller på att genuscertifieras, ser Tanja Bergkvist också hur ett slags genuspolitiskt komplex etableras. Alla högskolor anlitar genusexperter, som nästan alltid i sin forskning kommer fram till att mer forskning behövs. Mer pengar tillförs och det forskas vidare i ett till synes evigt kretslopp. De grupper som visar sig inte vara mottagliga för genusevangeliet, ska enligt den rådande normen få mer utbildning på området. De som däremot visat sig mottagliga, ska erbjudas ännu mer av samma vara. På så sätt är utkomsterna tryggade under överskådlig tid, anser hon. – Det är ett smart sätt att jobba på. Jag tycker gärna att genusforskarna ska få bedriva sin forskning. Problemet är bara att de vill implementera sin forskning inom alla andra vetenskapsområden. Tanja Bergkvist förnekar inte att det finns strukturer i samhället som gynnar män. Studier visar att manliga studenter överskattar sin förmåga medan kvinnliga studenter underskattar sin.– Visst kan många män hålla varandra om ryggen. Men genusforskarna gör precis samma sak. De bygger upp samma maktstrukturer som de anklagar männen för att ha gjort. Det råder extremt sned könsfördelning bland genusvetarna, säger hon. Trots sin myckna kritik har Tanja Bergkvist nästan inte fått några mothugg alls av landets genusexperter. Själv tror hon att det beror på att hon inte uppfattas som något hot. – De är säkert sura, men jag får nog inga problem så länge deras penningflöde inte stryps. Och det lär dröja länge.

Ralph Hermansson

Ian Wachtmeister höll ett inspirerande tal

Ian Wachtmeister höll ett inspirerande tal igår

Eftersom jag figurerade på förstasidan i veckans R&D kunde jag lika bra lägga ner planerna på att hålla låg profil den här veckan, så jag accepterade en inbjudan att komma till en konservativ talarpub igår – där ingen mindre än Ian Wachtmeister höll ett inspirerande tal om rebellism, och ni minns ju alla att jag blev utnämnd till Årets Rebell 2009 av just Ian Wachtmeister :-). Wachtmeister delade med sig av sina erfarenheter och tog upp det faktum att för de styrande politikerna är Verkligheten den största fienden. Så är det ju också för genusforskarna, och Wachtmeister gav ”genusperspektivisterna” (som han kallar dem) ett särskilt hedersomnämnande – när det har gått så långt att ett ”genusperspektiv” ska införlivas i all verksamhet på det absurda sätt som görs idag ”då har man tagit steget ut i avgrunden”, sade han.  Wachtmeister (som bla skrivit boken Rebellerna, här ljudbok) täckte flera viktiga områden och hade förberett sig väl med flera fullskrivna  A4-sidor och det var en fröjd att lyssna till någon som helt enkelt bara talade klarspråk, men som också kunde sätta in utvecklingen i ett historiskt perspektiv. Det är inte ofta man hör någon tala klarspråk i Sverige idag, åtminstone inte offentligt, minns bara hur Jalving fick oss att sätta kaffet i halsen  för inte så länge sedan – sådär kan man väl inte bara säga – som det… är? 🙂

Rebellerna

Jag var ju tvungen att föreviga det här!

Wachtmeister tittade också i sin kristallkula och förutspådde det inte helt osannolika scenariot att (m) och (s) går ihop i nästa val, ”eftersom det inte finns så mycket som skiljer dem åt längre”, men också för att de är ”maktpartier”, som säger och gör vad som helst för att klamra sig fast vid makten. Sedan kunde publiken ställa frågor eller dela med sig av sina egna erfarenheter, och en som var där var Mattias Karlsson, som vi alla känner till från inlägget SD och genus-vansinnet där  jag tog upp Mattias Karlssons interpellationsdebatt rörande den sk jämställdhetsintegreringen (trots att jag spammade ut mitt relaterade blogginlägg till halva riksdagen var det bara Karlsson som tog upp det här till debatt!) och att jag tagit upp det uppmärksammades sedan i Corren: SD, hönor och ägg – måste jag göra journalisternas jobb!? Han bekräftade det Wachtmeister sa om att vissa politiker gör vad som helst för att hålla sig kvar vid makten, genom att påtala det intressanta faktum att flera politiker i de andra partierna ger SD uppmuntran och stöd i det tysta men när kameran slås på är man mycket noga med att ta avstånd ifrån partiet. Det måste vara väldigt frustrerande att vara företrädare för ett parti man inte längre känner igen sig i, men har man inget annat att falla tillbaka på kanske man inte har något val – då måste man sitta i kammaren och trycka på en knapp resten av livet och göra som EU-direktiven eller partiledaren säger åt en. Men är det ett värdigt liv? Själv är jag just nu mest orolig för att hela utbildningsväsendet kommer att kollapsa, så genustrumpeter och annat kan tyckas roligt men skrattet kommer att fastna i halsen den dag Vetenskapsrådet byter namn till Genusrådet och hela det vetenskapliga samfundet gått i landsflykt. Så här sa förra årets Nobelpristagare i fysik, Andre Geim:

Här är en video från min egen kristallkula:

Annonser

Ström och Billing resonerar och genusforskare vill separera teoretisk genusforskning från jämställdhetspolitik!

maj 4, 2011

Ni har väl inte missat diskussionen om dagens jämställdhetsdebatt mellan civilingenjör Pär Ström (blogg) och läkaren Pelle Billing (blogg) (teknisk support Matte Matik (blogg) ) – glömde ju nästan av att tipsa om den! Se de fyra delarna nedan (totalt drygt 30 min):

Jag vill minnas (se artikeln ”Vad har genusforskning med jämställdhet att göra?” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv nr 5-6/08 sid 5 i denna pdf ) att jämställdhet och genus var två separata områden. Detta enligt genusforskarna själva:

Vad har genusfroskningen med jämställdhetsarbete att göra, frågar sig nu även genusforskarna

Vad har teoretisk genusforskning med jämställdhetsarbete att göra, frågar sig nu även kritiska genusforskare

”I processen för att vinna legitimitet i vetenskapssamhället har ett avståndstagande från politiken och ett fokus på grundforskningsfrågor varit centralt. Att Nationella sekretariatet för genusforskning sedan i juli i år förutom att stödja och främja genusforskningen även har uppdraget att informera om och vidareutveckla metoder för jämställdhetsintegrering fick flera av deltagarna på hearingen att lyfta frågan om relationen mellan teoretisk genusforskning å ena sidan och jämställdhetspolitik, jämställdhets-praktik och tillämpad jämställdhets-forskning å den andra. Flera uttryckte också kritik och oro över att sekretariatets dubbla uppdrag ska leda till att genusforskning och jämställdhetsforskning blandas ihop, att jämställdhetsforskning ska vinna mark på genusforskningens bekostnad och att den senare därigenom förlorar i legitimitet, bredd och kritisk potential. Genusforskarna Malin Rönnblom [ordförande för Sveriges Genusforskarförbund] och Ulrika Dahl var två av kritikerna. – Vi talar väldigt mycket om att forskningen skall vara applicerbar i relation till politiken, det blir nästan som en beställar – utförardiskussion. Hur blir det med grundforskningen inom fältet, frågade sig Rönnblom.”

Under rubriken ”Heteronormativ ordning” kan vi läsa mer om detta:

”Ulrika Dahl fokuserade på att jämställdhetsforskning till skillnad från genusforskning riskerar att upprätthålla bland annat en heteronormativ ordning. – En poäng med genusbegreppet är att det inte bara rymmer män och kvinnor utan olika sorters maskuliniteter och femininiteter. Om det är så att genusforskning blir synonymt med jämställdhetsforskning eller jämställdhetsintegrering så har vi ett problem eftersom alla vet att jämställdhetspolitik handlar om två dikotoma kön som har en relation till varandra.”

Alltså: inte bara kvinnor och män utan ”olika sorteras maskuliniteter och femininiteter”. Vad betyder det? Att genusforskarna upptäckt att det finns individer? Vilken banbrytande upptäckt. Då är det ju hög tid att lägga ner genusforskningen. Eller ska alla de nya ”könen” i form av det gränsöverskridande kontinuum av personligheter mellan traditionellt manligt och kvinnligt beteende ses som en genusvetenskaplig angelägenhet? Och varför ska, med självinsikterna ovan i åtanke,  genusforskarna sköta den så kallade jämställdhetsintegreringen, som ju är praktiskt jämställdhetsarbete? (I inlägget Iiiinte 80 miljoner till!!!! får vi veta hur det gick  och vad de kommunanställda tyckte ). Ur regeringsbeslutet om jämställdhetsintegrering:

Varför antog man uppdraget?

Varför antog man uppdraget?

”Regeringen uppdrar åt Göteborgs universitet (Nationella sekretariatet för genusforskning) att ge stöd till statliga myndigheters arbete med jämställdhetsintegrering. Uppdraget omfattar följande uppgifter:

– vidareutveckla metoder för jämställdhetsintegrering,

– skapa ett forum för erfarenhetsutbyte om jämställdhetsintegrering,

– informera om jämställdhetsintegrering, och

– skapa förutsättningar för ett långsiktigt stöd för jämställdhetsintegrering.

I uppdraget ingår att samråda med berörda parter, såsom statliga myndigheter, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), länsstyrelserna, universitet och högskolor samt andra berörda aktörer. Universitet ska även följa arbetet med jämställdhetsintegrering i EU och andra internationella organ liksom det arbete som bedrivs inom kommuner och landsting till följd av regeringens beslut om ekonomiskt stöd till arbetet med jämställdhetsintegrering i kommuner, landsting och samverkansorgan.”

Det här teleskopet som jag haft sedan jag var tolv år ledde mig till matematiken

Det här teleskopet som jag haft sedan jag var tolv år ledde mig till matematiken

En sann genusforskare och idealist hade tackat nej för att inte avlegitimera forskningsfältet genom att blanda ihop genusforskning med jämställdhetsarbete, som man ju oroas över. Det hade gynnat oss alla och inte minst de intervjuade kommunanställda i Iiinte 80 miljoner till.  Dessutom hade det besparat oss inte bara 80 miljoner utan hela 225 miljoner kronor,  vilket hade räckt för att inhandla ett teleskop till varje elev i landet och därmed minska den sociala snedrekryteringen till universitet och högskolor, för att inte tala om könsfördelningen inom tekniska ämnen, se bara på genusforskarnas egen fina statistik, med 70-100% kvinnor och 0-30% män på de egna arbetsplatserna. Det gäller ju att leva som man lär. Men först måste man ju se till att alla andra inte lever som man själv gör, utan istället som man hade tänkt sig, för det gäller ju att tänka först och handla sedan, och genusforskarna, som redan är så förtryckta och helt saknar inflytande, ska man inte ge pekpinnar åt. I synnerhet inte deras egna pekpinnar.

Under en jubileumshearing då Nationella sekretariatet för genusforskning fyllde tio beklagade alltså de deltagande genusforskarna (sid 5 i pdf:en) att genusforskningen måste värja sig mot anklagelser om att ligga närmare politiken än andra vetenskapliga discipliner. Detta till trots kritiserar Genusforskarförbundet forskningspropositionens utformning i hur ”genusforskningen behandlas” och ställer i en intervju (se artiklarna ”Leijonborg: ”Forskarna skall inte underordna sig en politisk agenda”” och ”Genusforskningens roll tonas ner i nya propositionen” sid 2 i pdf:en) dåvarande forskningsminister Lars Leijonborg mot väggen med följande ord:

”Förbundet är också kritiskt till att regeringen inte nämner behovet av genusforskning på något av de områden som man valt att prioritera: medicin teknik och klimat. Detta trots att det finns oerhört angelägna fält för genusvetenskaplig forskning inom samtliga tre områden. Varför har ni valt bort genusforskningen i detta sammanhang?”

Leijonborg gav genussamfundet svar på tal under förra mandatperioden

Leijonborg gav genussamfundet svar på tal under förra mandatperioden

Leijonborg bemöter kritiken: ”Jag känner mig väldigt lite träffad av den kritiken. Jag tycker att man faller på eget grepp om man i ett tidigare sammanhang tidigare säger att politiska skrivningar är för inskränkta. Då ska man väl inte efterlysa politiska beställningar på andra områden heller.” Bra av Leijonborg att genomskåda dubbelmoralen här! Men sådana är genusforskarna – de vill ha allt och inget – det ska finnas  tusen olika kön men ändå inga kön. Hur ska de ha det? Kanske borde regeringen bevilja pengar för en utredning kring genusforskningens legitimitet. Genusforskarna verkar ju själva uppenbarligen oroade över den. På tal om genusforskning, läs gärna Timbro-rapporten (från 2005) ”Viljan att flyta medströms”  (en granskning av svenska genusavhandlingar 2005) av Susanna Hakelius Popova. På tal om Timbro, Eva Cooper har kommit ut med boken ”Myten om det andra könet” (44 kr, Bokus), se hennes artikel i SVD Brännpunkt från 8 mars: ”De röda kvinnorna är en myt” vilket jag hade missat men upptäckte i och med QED:s tips om Brännpunktsartikeln Timbro backar till 50-talet i diskussion om jämställdhet” från 30 april skriven av två borgerliga feminister, en fd riksdagsledamot för (m) och fil dr i genusvetenskap, och en medlem i fp samt ledamot av Timbros borgerliga framtidskommission. Jag har inte läst boken än, så kan inte uttala mig, men har just beställt den.

Varför

Flickorna gjorde inte alls som läraren ville, och läraren missade att se detta som ett stort engagemang i skolarbetet

Sedan har vi fortsatt uppmärksamhet kring Kristina Anderssons nya avhandling ”Lärare för förändring – att synliggöra och utmana föreställningar om naturvetenskap och genus” som jag bloggat om tidigare HÄR. I artikeln ”Genusmedvetna NO-lärare nyckeln till förändring” har Nationella Sekretariatet för genusforskning (se Sekretariatets uppdrag i Svensk Författningssamling) skrivit om den.  Under underrubriken ”Dubbel bestraffning av flickor” kan vi läsa: ”Lärarna uppfattade det till exempel som att flickorna egentligen inte var så intresserade av den tekniska verksamheten utan främst försökte vara dem till lags. Det fanns tillfällen då barnen motbevisade detta, men då såg inte läraren det. Som exempel berättar Kristina Andersson om ett tillfälle då en förskollärare gjorde en övning tillsammans med en grupp flickor där de skulle lägga olika föremål i vatten för att undersöka vilka som flöt.

– Läraren ville att de skulle lägga i en sak i taget, men barnen hittade små plastpärlor och började kasta i hela nävar av dem. I den här situationen visade flickorna ett stort engagemang och de gjorde inte alls som läraren ville, men läraren blev bara irriterad.

Kristina Andersson beskriver det som att flickor utsätts för en form av dubbel bestraffning – när de gör det som läraren förväntar sig av dem beskrivs de som oengagerade men när de tar egna initiativ är även det fel.

– Jag tror att man måste jobba mycket tuffare med de här frågorna på lärarutbildningen. Det finns en retorik i dag om att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar, men på ett omedvetet plan kan vi styras av någonting helt annat, säger hon.”

Men här kommer den riktiga blodtryckshöjaren, under underrubriken ”En naturvetenskap som lockar fler” kan vi läsa:

Vetenskap

En vetenskapstradition där resultaten ses som sanningar lockar inte elever till naturvetenskap enligt genusmaffian

”Kristina Andersson tycker att det är särskilt intressant att studera undervisningen i naturvetenskap eftersom de naturvetenskapliga ämnena har sin grund i en vetenskapstradition där resultaten ses som sanningar. Det beskrivs ofta som ett problem att ungdomar inte är tillräckligt intresserade av de naturvetenskapliga ämnena, men Kristina Andersson tycker att man borde fråga sig vad ointresset beror på i stället för att lägga problemet hos ungdomarna. Hon tror till exempel att ämnena skulle kunna locka fler elever om det gavs större utrymme till diskussion.Elever uttrycker ofta att de tycker att undervisningen i naturvetenskap är okreativ. De tycker att det handlar för mycket om att bara producera ett korrekt svar och att det finns för lite utrymme för egna idéer.”  (läs mer i detta pressmeddelande om avhandlingen – det är viktigare med genuskunskap än ämneskunskap för att undervisa i naturvetenskap, eller se mitt aprilskämtsinlägg om detta).

Om lärarna hade fått spendera mer tid med själva fysiken, och mindre på genusvansinne under sin studietid, hade undervisningen faktiskt kunnat bli kreativ, som den var förr i tiden, jag tänker på mina gamla gymnasielärare i fysik, kemi och matematik, som alla var avdankade lektorer (inte i genus utan i sina ännen) från Lunds universitet, och inte kunde något om genus – hur kunde de se förbi könsstrukturerna och få nästan hela klassen att gå vidare till universitetsstudier i naturvetenskap?

Periodiska systemet - en förtryckande struktur

Periodiska systemet - en förtryckande struktur

”Resultaten ses som sanningar” – vad sjukt, som om det skulle kunna gå att fastställa något på experimentell väg och se det som ett entydigt förtryckande faktum. Som om en fysiker ska smälla upp ett atomnummer i ansiktet på en elev och förstöra elevens kreativa hjärnflöde för all framtid. Ska vi verkligen ha en sådan skola? I en modern svensk genusmedveten skola ska man istället i sann demokratisk genusanda ”diskutera” sig fram till vilket atomnummer ett ämne har, och varje elev har lika rätt att uttrycka sin åsikt i frågan och räkna efter eget godtycke på det nationella provet. Alla inser ju för övrigt att det periodiska systemet bara är en social konstruktion, och inte ens det – det är baserat på en dröm som en galning vid namn Mendelejev hade på 1800-talet, och varför ska en modern svensk genusmedveten fysiker behöva slava under det? Jag har själv löst flera av mina forskningsproblem i sömnen, och även om bevisen stämmer så utgör de ändå en privat social konstruktion som en genusforskare kan dekonstruera i sitt psykotiska tillstånd av storhetsvansinne när andan faller på, vilket den gör dagligen. Varför ska en matematiker rätta sig efter några skruttiga axiom som är flera tusen år gamla? I sann radikal andra borde hela matematikens grundvalar raseras, för det är inte bara logiken som spökar utan axiomen är också en patriarkal kvarleva som tillhör mänsklighetens kulturarv, och ett kulturarv hör verkligen inte ihop med en modern genusmedveten demokrati, där varje åsikt i form av axiom, atomnummer eller annat elände har lika rätt att existera, och inte bara existera utan i själva verket utgöra grunden för varje individs unika vetenskapliga föreställning om verkligheten. Om nu verkligheten finns, man har ju i ett genusmedvetet land också rätt att ifrågasätta det, och bör kanske göra det, liksom hela sin existens, vilket man får anledning att göra rätt ofta i ett genusinfiltrerat land, kanske dagligen. Åtminstone de dagar man sätter på datorn…

Hur könar maskinerna de anställda på arbetsplatserna?

Hur könar maskinerna de anställda på arbetsplatserna?

Lästips! ”Lära sig att lära sig är omöjligt utan ordentliga faktakunskaper”   av matematik-professor Olle Häggström (i Skolvärlden 15/2003). Kreativitet förutsätter en hel del faktakunskaper, kanske inte i genusforskning, men i alla normala ämnen. Inget illa menat, genusforskningen vill ju inte se sig som ingåendes i någon förtryckande normalitetsnorm. Man vill även hjälpa andra ämnen ut ur den förtryckande rationalitetsnorm som hittills rått. I september kan man besöka Symposium on Interferometric Investigations of Physical Knowledges and Gender in the Making (tipstack till QED), med följande syfte: ”The aim of this symposium is to explore and to construe existing gaps and possible articulations between gender and science studies with regard to physics and the material sciences. The meeting will function as a starting point to open up novel research perspectives for examining the gender dimensions in the history, epistemology and social studies of physical sciences.” och vi kommer att få svar på följande intressanta frågeställning: ”What is the role of machines and instruments in doing gender at scientific workplaces and their division of labour? Can the acquisition of experimental skills be explained on the grounds of genderings in the machine-human interactions?” Jag har själv en verktygslåda hemma från Clas Ohlson som säkert tidvis gett mig en maskulin identitet, tex när jag hängde ut från fönstret på 8:e våningen för att spika fast ett hönsnät på utsidan av fönstret så att katterna skulle kunna sitta och titta på utsikten utan att falla ner. Eller vad det mitt kvinnliga beskyddargenus? Är inte det här ett tema för en hel genusavhandling? Hur könskodas man när syftet bär kvinnligt genus men själva utförandet kräver ett manligt genus och en manlig verktygslåda?


Genusmedveten snöröjning behövs när efterblivna svenskar stampar jordgolv

april 25, 2011
Anders Borg är orolig över att vi kommer att stampa på jordgolv

Tack vare Anders Borgs insatser slipper vi alla att stampa på ett jordgolv resten av livet. Var det hans egen sysselsättning innan han invandrade till Riksdagen?

Jag ser att Markus har namnsdag idag, så jag vill passa på att gratulera min vän Markus! Jag hoppas förresten att du ställer upp som min livvakt på FreedomFest? (Glöm inte anmäla er!) Det är det minsta du kan göra efter alla år jag stått ut med dig! 😉 Dessutom har du inget val, du måste göra det i egenskap av befäl för min livvaktsstyrka. Jag har fortfarande nära 4000 olästa mail med socialt kapital att mobilisera i kampen mot fördumningsindustrin så det ligger faktiskt i allas vårt intresse att jag överlever. Dessutom måste du fixa datorn åt mig, eftersom den är full av smulor och mellanslagstangentenfungerarintelängre! Hur tror du jag ska kunna blogga då och rädda landet? Du har ändå inget bättre för dig, du står antagligen fortfarande och stampar jordgolv, för att citera Anders Borg från den 13 april i år, alltså för mindre än två veckor sedan, (och ursäkta att jag länkar till en politiskt inkorrekt sida,  det hade jag inte behövt göra om tex SVD, DN, Expressen, Aftonbladet, Corren, Göteborgsposten eller Newsmill tagit upp det  här) i Riksdagen: ”Utan invandring hade vi stått och stampat på ett jordgolv”. Hur vet han det? Finansminister Anders Borg kan ju inte ens addera tre tal  (35+9+15=60) och hur trovärdig är han då? Jag hade gärna gett honom privatlektioner om det inte vore under min värdighet, eller snarare kompetens – mannen måste ju gå om lågstadiet medan jag ju har lektorskompetens (för att inte tala om alla mina andra aktuella titlar 😉 ).   Vad är det förresten för fel med att stampa jordgolv, det hade behövts en fast grund att stå på i det här landet, i synnerhet när politikerna, proffstyckarna och alla deras indoktrinerade karriärlystna marionetter lyckats luckra upp det sunda förnuftet på så kort tid. Jag hittade förresten ett bra citat: ”Vår kultur är den första av alla kulturer som systematiskt ägnat sig åt att aktivera den mänskliga dumheten, vårda den, klä den och förse den med uttrycksmöjligheter.”

En sådan uttrycksmöjlighet är genusvansinnet. Här har vi en aktuell artikel på Newsmill: Därför behövs genusmedveten snöröjning:

Snöröjning

Genusperspektiv på snöröjning - en snilleblixt under Jämställd Göra Lära-utbildningen i Karlskoga kommun

Stina Kållberg, informatör för Karlskoga kommun där man har tillämpat jämställd snöröjning nu i vår, beskriver vad det går ut på. Det började som en hemuppgift till sista dagen på en JGL-utbildning (Jämställd Göra Lära) för avdelningschefer och ledningsgrupp från Karlskoga kommuns samhällsbyggnads-förvaltning. Det var på hösten, vintersäsongen närmade sig och gatuchefen, en av deltagarna på utbildningen ställde frågan: vad händer om vi ser på snöröjningen ur jämställdhetsperspektiv? Det som kom fram var att ringleder och bilvägar röjdes före gång- och cykelvägar. Traditionellt manliga domäner prioriterades, lastbilar och arbetsplatser med övervägande manliga anställda. Bilar prioriterades före cyklande och de som åker kollektivt, färdsätt som i större utsträckning används av kvinnor. Detta gjordes givetvis inte medvetet utan följde den tradition som gällt sedan årtionden tillbaka, kanske ännu längre. Numera gör vi annorlunda. Gång-/cykelvägar och busshållplatser har generellt högre prioritet eftersom en decimeter snö är svårare att ta sig fram i med cykel än med bil, även snöplogkanter vid busshållplatser måste tas omhand tidigare.”

En genuspilot påväg till möte

Smutsar inte genuspiloterna ner miljön?

Patriarkatet ska minsann trampa i sin egen snöskit – det är ju trots allt den manliga konsumtionen som orsakat klimatförändringarna och all snö (se tex artikeln ”Bråttom få in genusperspektiv i klimatforskningen” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet från Nationella sekretariatet för genusforskning). Parallellt med detta drivs kampen om kvinnors rätt till samma möjligheter att åka bil, flyg och konsumera, minst lika mycket som männen i jämställdhetens namn. Då blir klimatförändringarna åtminstone jämställda och om hela mänskligheten dör ut så var det ändå värt det eftersom alla hade lika möjligheter att bidra till Jordens undergång. På tal om undergången, jag hade visst fel i mitt förförra inlägg när jag under översta bilden skrev att det saknades ett genusperspektiv på sprängämnen, det finns faktiskt forskning kring genusperspektiv på landminor (se här och här):

To date, the international community has paid very little attention to the gender dimensions of landmines. There are numerous rhetorical statements about women and children as innocent victims of landmines, but little documentation, research and analysis. This note provides initial thoughts on how a gender perspective could be beneficial in looking at landmines. In assessing the gender dimensions of landmines it should be stressed that each situation should be looked at on its own merits, as generalizations do not always apply across all situations. Women and men tend to do different work and have different responsibilities. In many parts of the world affected by landmines, women and men tend to spend their days differently. Women tend to hold primary responsibility for household work and for the health care of family members and the care of dependants. Women are often the ones who care for the victims of landmines… Women’s work is often not valued and can be invisible to outsiders… Concrete implications: Given the gender division of labour, women and men (girls and boys) often have different risks of exposure to land-mines. Given that it is often women and girls who are responsible for gathering fuel or fetching water, they may run greater risks in some areas. Men’s responsibilities and greater mobility may, however, put them at greater risk in other areas.” (källa)

ide

Lysande idé

Jag förstår inte hur man kan vara så smart, att konstatera att kvinnor löper större risk att trampa på minor i vissa områden, medan männen löper större risk i andra områden – allt beroende på vem som rör sig mest i det minerade området! Och att få det internationella samfundet att se det som en genusfråga och ösa pengar över genusforskarna. Ungefär som när man i SOU 2009:64 (sid 221 här) konstaterar att det är lika stora , och ibland till och med större större, variationer inom könskollektiven som mellan dem när det gäller skolprestationer, och därför inför ett nytt genusbegrepp enligt följande (mer i detta inlägg):

”Genussensitiv undervisning innebär enligt Sinnes att variationer inom kön är lika viktiga som variationer mellan könen. Denna modell kan då sägas inte ha ett av könen, utan båda, i fokus för intresset.”

Det självklara, att prestationen beror på individen i första hand och inte könet, har gjorts till en genusfråga! Man har båda könen i fokus för intresset, och därför är skolundervisningen en köns/genusfråga. Är det konstigt att det går utför? Men nu måste jag komma till saken, jag tänkte lägga upp min krönika i senaste Axess, hade ju glömt det. Och ni vet ju redan allt det här eftersom ni så klart plöjt hela min blogg och från ”Om bloggen” vet ni att detta var det första jag skrev om i en svensk dagstidning: Genusvetare förvirrar barnen  – en reaktion på följande DN-artikel om ”könskodade” lekplatser, här läsarreaktioner och om en slumrande folkopinion och folkliga protester och sedan ringde TV 4 och undrade om jag ville prata med genusvetaren i Nyhetsmorgon – här Youtubeklippet.

Axess: Jämställdhet eller galenskap?

Könsbytet på besticken var plötsligt ett faktum!!

Dina skattepengar går till könsbyten på bestick.

Miljöpartiet gick i mars ut med att man avser satsa åtskilliga miljoner för att få in genuspedagoger i alla förskolor [minns förresten deras tidigare genusanalys av sedlar]. Jämställdhet och lika möjligheter är något som alla ställer upp på, men vi är alltför många som vet vad genusarbetet innebär rent konkret. I SOU 2006:75 konstateras inledningsvis (s 19) att: ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt”. Det könspolitiska projektet börjar dock bli bisarrt. Liksom så mycket annat ingår det numera i en utbredd försumningsindustri. I Ystads Allehanda kunde man den 17/8-10 läsa om två genuspedagogers verksamhet i Simrishamns kommun – en miljon kronor hade man fått från SKL för år 2009 för att ”bedriva jämställdhetsarbete” i kommunen, och nu berättar man om den framgångsrika verksamheten i en intervju. Vi får bla veta att man på ett möte hållt upp en kniv och en gaffel, och alla (personal på barn- och utbildningsförvaltningen satta att ”genusutbildas”) svarade att gaffeln är mest feminin. Då bytte man ut kniven mot en sked, och plötsligt var det skeden som var feminin! ”Vi hade gjort ett könsbyte på bestick!”, förklarar genuspedagogen stolt i intervjun,  som fortsätter i samma anda: ”Om jag sitter bredbent som en man på stolen tittar folk konstigt på mig. Vi är så styrda av vårt samhälle, säger Helena Magnusson och vräker sig på stolen så att folk runtomkring verkligen vänder på huvudet och glor.” (se detta blogginlägg för fler detaljer). Att låta genuspedagoger göra könsbyten på bestick och vräka sig på en stol inför publik, det är vad kommunerna satsar pengar på. Några ytterligare exempel på hur det konkreta arbetet går till kan vi läsa om i SOU 2006:75.

* Stoppa pojkarna i dörröppningen: pojkarna rusar först ut på gården, medan flickorna inväntar varandra. Detta bäddar för en framtida könsmaktsordning. Man kan notera att det som anses förkastligt när det gäller pojkar, samtidigt är eftersträvansvärt när det gäller flickor.

* Könsavkoda leksaker: på vissa förskolor har man tagit bort alla bilar för att pojkarna ”könskodade” genom att leka för mycket med dem. Det ”pojkkodade materialet kan” enligt de statliga utredarna ”kopplas till hierarkin i genusordningen som ger det pojkar ägnar sig åt ett högre värde”.

Vargen och rödluvan

Vargen och rödluvan befäster den skadliga normen att jägaren är en man

* Kulturarvet: förskolepersonalen skriver i en utvärdering: ”Vi har diskuterat fram och tillbaka hur vi ska förhålla oss till kulturarvet när det strider mot vårt uppdrag att motverka traditionella könsroller. Till slut har vi valt att lyfta bort vissa titlar från barnens hyllor eftersom vi inte känner att vi kan stå för det böckerna förmedlar. Vi kan komma att läsa dessa böcker i framtiden, tex i samband med teman om hur det var förr i tiden, men vi vill inte att barnen ska bläddra i böckerna där både bild och text förmedlar passivitet för flickor och aktivitet för  pojkar.” Utredningen lyfter dock fram ett sätt att hantera det här: ”Många förskolor ändrar i själva berättelserna, till exempel genom att byta kön på karaktärerna eller genom att ändra i handlingen på något annat vis.” Den statligt sanktionerade genuspropagandan är problematiskt eftersom det faktiskt inte går att bli av med den. Acceptans skapar utrymme för ”fördjupning” och ”breddning”, medan ett öppet och uttalat motstånd (se tex min krönika i Axess nr 9/2010 angående genusutbildningen av kommunanställda) ses som ett tecken på behovet av ännu mer genuspropaganda eftersom det visar på fördomar – så hur man än gör vinner genusforskarna. Det är därför dags att börja lyfta fram det konkreta innehållet i verksamheten, bortom slagorden om jämställdhet.

Axess nr 3 är ute!

Axess nr 3 är ute!

Jag fick inte plats att ta med mer i Axess, men värt att uppmärksamma är också Föräldrarnas motstånd (sid 120): ”Den vanligaste bilden många verkar ha är att jämställdhetsarbetet ofta motarbetas från föräldrahåll när frågan introduceras. Ett sådant exempel kommer från projektet ”Vidgade Vyer” i Östersund. En bit in i arbetet blev motreaktionen från några av pojkarna på den berörda förskolan starka. De motarbetade personalen och det blev mer eller mindre kaos i gruppen. Delar av föräldragruppen ville då att projektet skulle avbrytas och det var nära att personalgruppen gav upp, men med hjälp av handledare jobbade de vidare och till slut löste sig problemen.” Löste sig? Hur då kan man undra…

Man kan alltså notera att uppdraget om att ”motverka traditionella könsmönster och könsroller” krockar med uppdraget ”I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmågor och barns eget kulturskapande som att överföra ett kulturarv – värden, traditioner och historia, språk och kunskaper – från en generaton till nästa.” (Lpfö sid 5). Vi får även en krock med följande från Lpfö 98: ”Verksamheten skall syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt” för att inte tala om ”Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.”

Relaterat: 145 miljoner för könsbyten på bestickMetaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer! , Är genusvetarnas verksamhet laglig?, Genusarbete smulades sönder, Genuspedagogik i förskolan: del 1 , del 2 , del 3del 4 , 2-årsdagen sedan Nyhetsmorgon!, Iiiinte 80 miljoner till!

OBS! Temat för senaste Axess är Den marknadsförda människan”. Flera av artiklarna går att läsa på nätet: Alla ska med  – till PR-byrånGlobal och lokal skönhet , Nätets Narcissister,   Falsk autenticitet, Det sanna Finland?, Den talangfulle MR Wahlström, När USA pånyttföddes, Godtyckliga betyg skadar skolan, En känslomässig kapprustning (och resten återfinns i tidningen) För den som har tidningen (teckna prenumeration eller köp på Pressbyrån) så kan man läsa en trevlig insändare som är publicerad på sidan 9:

Tack, Tanja!

Tack för Tanja Bergkvists lysande krönikor som med stilistisk elegans blottlägger genusvansinne och ”fördumningsindustrins” framfart. Att dessa tröttsamma och nedbrytande fenomen ges företräde framför sunt förnuft vågar allt färre påtala i klartext. Jag ser fram mot nästa tillfälle att läsa Tanja Bergkvists verbala dissektion av någon stollighet”. Anders G Lindblom.

Vad roligt! 🙂 Kanske var en reaktion på min förra krönika ”Sjukt i sjukvården” om mångkulturell utbildning i tidpassning (!)  eller någon av de andra. Tänk om man hade kunnat skriva om galenskaperna på heltid, då hade det blivit en hel ny dagstidning! Just det, och glöm inte se seminariet Den marknadsförda människan på Axess Play (28 min)!


Självmordsbombaren: ”en 28-29-årig, nästan man”?

december 13, 2010

Den svenska textningen kommer upp under dagen till ”Snillen spekulerar” som jag bloggade om igår och som alla måste se! 🙂 Den hade visst fallit bort på SVT Play men det ska snart vara åtgärdat enligt Tittarservice. Så för den som föredrar att se det med svensk textning ska det gå bra senare under dagen. Notera dock att programmet bara ligger kvar till 18 december.

SE MINUT 5.28-5.34 HÄR. Vad säger programledaren egentligen i TV4 Nyhetsmorgon under rubriken ”Kunde bombdådet ha undvikits?” (ca 06.50 imorse)? Han frågar kvinnan (som är chefsanalytiker på kontraterrorismenheten på Säpo) om beskrivningen stämmer om självmordsbombaren att ”det är en 28-årig, ja, 29-årig (paus) nästan man, från Tranås”. En 28-29-årig självmordsbombare. Är det en man eller inte? ”Nästan” en man. Kanske en pojke? För man vill ju gärna kunna avfärda det här som ett pojkstreck i sann Jerzy Sarnecki-anda, ni vet den dyslektiske professorn som i en intervju i Gaudeamus (intervjun flyttad HIT) medger att han fuskat sig till sin examen: ”Jag har aldrig varit särskilt duktig i skolan. Men till sist insåg väl lärarna att jag inte var korkad trots stavningen. En lärarinna hjälpte mig och korrigerade mina stavfel på studentexamenstentan, vilket ju förstås var både olagligt och förkastligt – men jag fick min examen.”

Jounalisterna

Tror de vi är dumma?

Jag har fortfarande inte sett denna professor kommentera sprängdådet i TV – konstigt nog. Men när programledaren i TV 4 talar om en ”nästan man” som är 28-29 år så kan man undra varifrån TV4 rekryterar sina programledare. Kan det vara från svensk skola? Journalisthögskolan? Tror media att medborgarna i detta land är dumma i huvudet? Att vi inte genomskådar de uppenbart pinsamma försöken till vilseledning, som är så dåliga att de inte ens går hem hos den stora massan längre? Det påminner om när jag läste i Aftonbladet att SD-ledaren inte kunde bjudas in till Nobelfesten eftersom man enligt Nobels testamente ”inte får ta hänsyn till nationstillhörighet”:

”Läser man Alfred Nobels testamente framgår det mycket tydligt att ingen hänsyn får tas till nationell tillhörighet. SD:s värderingar står i direkt strid med detta, säger Michael Sohlman, vd för Nobelstiftelsen.”

Detta gäller ju vid valet av pristagare!!! Vill man tolka in mer än det så kan det vara att man inte heller ska ta hänsyn till nationstillhörighet när det gäller inbjudna gäster. Tror Sohlman att medborgarna i detta land är dumma i huvudet? Uppenbarligen. Testamentet avser med väldigt låg sannolikhet att man inte får bjuda någon gäst som möjligtvis anser att det finns olika nationstillhörigheter och har kontroversiella åsikter avseende vem som ska bo var och varför. Det här var ju nya riktlinjer för i år. Jag antar att Nobelstiftelsen vet vad den gör: att bjuda Åkesson att närvara vid Nobelmiddagen kan ju leda till ”otillbörlig påverkan” på pristagarna, man vill ju helst inte ha en upprepning av den tidigare incidenten när den norske litteratur-pristagaren (1920) Knut Hamsun skänkte sin nobelmedalj till Joseph Goebbels.

På Rapport igår 19.30 (SVT Play) kunde man höra Reinfeldt ”mana till lugn” och minut 11.00-11.22 säger han följande:

”Det går att arbeta förebyggande och vi har stora resurser hos polis och säkerhetspolis för att göra det. Men det har vi sett flera exempel på att det öppna samhället är sårbart för enskilda individers ilska på ett sätt som förmodligen inte går att hantera med mindre än att stora delar av vår frihet måste inskränkas.”

Dagens insikt: Sverige är en del av världen

Dagens insikt: Sverige är en del av världen

Samma uttalande går även att se på Aktuellt (SVT Play) minut 10.45-11.07. Vid ett annat tillfälle igår, jag hittar inte klippet nu men ska försöka leta upp det under dagen, sade Reinfeldt: ”Vi måste leva med detta.” Verkligen? Måste vi det? Varför det? Han ska också ha sagt att sådana här dåd är att vänta sig då ”Sverige är en del av världen”. När var Sverige inte en del av världen? Man kan ju motivera vad som helst med att vi är en del av världen: ”Sverige är en del av världen, därför måste vi bla bla bla…” Då ingen kan ifrågasätta det uppenbara faktum att Sverige är en del av världen så tror folk att påståendet – oavsett vilket – som följer är helt logiskt. Åtminstone är det förhoppningen. Då Sverige är en del av världen måste vi ha genuskunskap som obligatoriskt skolämne. Eftersom Sverige är en del av världen måste vi förstå att tågen inte alltid kan gå i tid. Då Sverige är en del av världen måste vi förstå att skatterna måste höjas och folkvettet sänkas. Om Sverige ska vara en del av världen kan vi inte odla tulpaner längs Sveavägen, det förstår väl alla?

Glöm inte se Snillen spekulerar – textningen kommer under dagen.

Relaterat: SVD1 , SVD2

Uppdatering: Det har kommit till min kännedom att självmordsbombaren visst fyller år idag, vilket kan innebära att programledaren avsett att mannen var nästan 29 år, dock var ju ordföljden helt fel, så man kan fortfarande fundera över hur det står till med vissa delar av utbildningen. Men visst, i stundens hetta så… men det är definitivt inte i stundens hetta man medvetet bjuder in Sarnecki, som exempelvis kallade beskjutningarna av polishuset i Ronna 2005 för ”pojkstreck” när det rörde sig om män i åldern 37-39. Låt oss se hur det blir denna gång. Jag är dock inte helt övertygad om att han avsåg nästan 29 år. Det var ju inte det han sade, och i Sverige år 2010 är allt möjligt. Bara det faktum att man kan uppfatta det så visar hur långt det gått (som med Ronna-”pojkstrecket”). Dessutom finns det ju inga ”män” – fråga genusforskarna. Dubbel felsägning således 😉

Uppdatering 2: Agenda (SVT Play) Gårdagens andra stora insikt, Peter Wolodarski min 4.20-4.37: ”Det är ju inte den första svenska självmordsbombaren faktiskt. Det är det första svenska självmordsattentatet här i Sverige, faktum är att svenskar har utlöst självmordsbomber i andra delar av världen tidigare, så terrorn har funnits här.” Jaha, men dåååå är det ju helt ok att folk börjar spänga sig i luften i centrala Stockholm. Det här är ju helt naturligt och har alltid funnits, bara det att vi inte riktigt tänkt på det.

Uppdatering 3: Här har jag försökt förstå mig på tillståndet i landet.


Snillen spekulerar politiskt inkorrekt

december 12, 2010
Fysikpristagaren Andre Geim

Fysikpristagaren Andre Geim

Årets Nobelpristagare diskuterar sakernas tillstånd. Mycket sevärt – måste rekommendera årets ”Snillen spekulerar” (en timme långt, se även länk längst ner i inlägget).  Redan under Nobelmiddagen under sitt tal väckte en av fysikpristagarna, Andre Geim, extra uppmärksamhet genom att under sina få minuter ta upp något helt annat än Nobelpriset och sin forskning, nämligen den politiska korrekthetens grepp om världen och det han kallade vägen mot medelmåttighet och ”idiokrati”, och för att förvissa sig om att detta är fallet behöver man inte gå längre än till mitt förra blogginlägg.  Se hans tal  HÄR  i mitten på sidan ( ”Fysikpristagarens tal”, längd 5 minuter). Att ens påtala den politiska korrektheten var så politiskt inkorrekt och en sådan sensation (och att göra det i det sammanhanget när vem som helst kan höra!) att TV 4 tog upp hans tal i sitt nyhetsinslag.

Egentligen borde ju media ha mörkat detta hemska påstående, men då hela världen ser Nobelpris-tagarnas tal så kan ju detta ändå knappast ha undgått någon. Och det är lika bra att uppmärksamma det innan någon bloggare gör det, så att man i god tid kan förbereda hela den församlade journalistkåren på ett riktigt Krisläge och ge landets nyhetsredaktioner, ledande proffstyckare och inhyrda akademiker gott om tid på sig att tänka igenom detta riktigt noga innan befolkningen hinner förstå vad fysikpristagaren verkligen sade, och att han verkligen sade det. Det krävs en kollektiv intelligens högre än en Nobelpristagares för att avvärja detta hot. Vi får önska den församlade proffstyckareliten lycka till. Och inte blev det bättre i ”Snillen Spekulerar”. Flera gånger sades en hel del mycket intressanta saker som satte den stackars moderatorn i en svår sits. Lyssna noga på allt! Jag utelämnar en fullständig analys – mina bloggläsare är intelligenta nog att göra den:

Snillen spekulerar politiskt inkorrekt (SVT Play)!


Mp:s människosyn, polisens värdegrundspanik och en typisk genusavhandling

april 12, 2010
Kan en heterosexuell kvinna med kryckor rösta på en homsexuell man utan kryckor?

Kan en kort heterosexuell kvinna med kryckor rösta på en homsexuell lång man utan kryckor men med synnedsättning?

Pär Ström har på sin blogg tagit upp fenomenet Kvotering 2.0: på listan till kommunfullmäktige för Miljöpartiet i Härnösand har man nu kvoterat så att varannan kandidat har utländsk bakgrund (inslag på SVT Play) [definition på utländsk bakgrund enligt SCB  är att båda föräldrar är födda utomlands]. Målet är som ni ser i inslaget, ”självklart” att på detta sätt få fler röster, utan att man specificerar hur det ena ska leda till det andra. Ska man genom denna lista förändra något konkret i sin förda politik, eller förväntas det att medborgarna i landet automatiskt röstar på den som har samma etniska tillhörighet? Detta innebär i så fall en helt ny människosyn från Miljöpartiets håll som vi inte känt till tidigare. Eller menar man att en politiker med en viss etnisk tillhörighet bättre representerar medborgarna med den etniska bakgrunden än vad andra politiker med en annan etnisk bakgrund gör? Även detta visar i så fall på en ny och hittills okänd människosyn inom Miljöpartiet, men det är visst det man menar: ”Vi kallar det för randiga listor och det handlar i grunden om att alla medborgare ska känna sig representerade” (källa). Frågan är om denna randiga lista exakt avspeglar sammansättningen på invånarna i Härnösand? Som framgår av inslaget ser man detta som ett nästa steg efter kvoteringen 50/50 av kvinnor/män.

Nu frågar sig antagligen många när det är dags att kvotera in på andra grunder som sexuell läggning, ålder, religion och funktions-nedsättning mm. Jag fick faktiskt själv en viss funktionsnedsättning senaste gången jag stoppade fingrarna i vägguttaget i tron att jag skulle vakna från den psykos jag trodde jag befann mig i med tanke på sakernas genustillstånd. Funktionsnedsättningar finns det i många varierande former och det kommer att krävas en matematiker för att räkna ut exakt hur denna viktning måste göras tillsammans med övriga parametrar givetvis. Man kan ju vara kvinna, medellång, lida av migrän och vara kristen och hur ska detta ställas mot en homosexuell kort man som är buddist och har magsår? För inte vill väl någon med hörselnedsättning bli representerad av någon som istället har ont i ryggen? Oavsett vad man kan tycka om skolpolitik, miljöfrågor, försvar och annat, så måste man representeras av någon som är så lik en som möjligt vad gäller alla andra egenskaper utöver de politiska åsikterna. Eftersom vi alla är unika (som vi ju fått lära oss under skolgången för att inte jämföra oss med någon annan, men också i syfte att ursäkta godtyckligt uppträdande mot läraren) så innebär det att det egentligen inte kan finnas någon annan som på ett önskvärt sätt kan representera oss – utan vi bör därför alla sitta i riksdagen och kommunfullmäktige och representera oss själva. Detta påminner ju starkt om demokrati – så kanske kvoteringshysterin kan leda till det om inte annat? Jag vill minnas att en kommentator (Josef) en gång bland alla sin länkar länkade till ordet Partikrati på wiki:

Är vår demokrati verkligen så bra?

Är vår demokrati verkligen helt färdigutvecklad och klar för export?

”En partikrati eller partistyre/partivälde är en form av representativ demokrati där den lagstiftande makten i praktiken ligger hos en politisk elit som är organiserad i politiska partier och inte hos enskilda politiker eller medborgare. Folket väljer sina representanter via ett proportionellt parti-valsystem. I praktiken kan de flesta demokratier betraktas som partikratier. Den pricipiella skillnaden mellan en demokrati  och en partikrati är graden av folkets suveränitet. Båda styrelseskicken har oftast partier och parlament men inom demokratin har folket, genom bindande folkomröstningar, en större möjlighet att direkt påverka lagstiftningen. Det vill säga att inom en partikrati saknar folket direkt politisk makt. I en partikrati kan folket endast genom allmänna val, som hålls med årsvisa mellanrum, ändra förhållandet mellan partierna i parlamentet och har endast i ”efterhand” en möjlighet att påverka maktutövningen.”

Detta blir extra intressant mot bakgrund av gårdagens Agenda där man tog upp detta med partipiskan (6:40 min): ”Bakom kulisserna i riksdagens plenisal” (SVT Play).  Mer om detta i dagens SVD Brännpunkt.

Missa inte Polisfackets brev till medlemmarna i Skåne där man ifrågasätter polisenmyndighetens agerande i värdegrundsfrågor (bloggen Aktivarum har redan tagit upp detta här). Citat från brevet:

Be mina kollegor hålla ögonen efter en man - det är en människa, mer får jag inte säga.

Be mina kollegor följa efter efter en man med jeans och svart jacka - det är en människa, mer får jag inte säga.

”Vi har de senaste veckorna mötts av många medlemmar som kraftigt ifrågasätter trovärdigheten i myndighetens värdegrundshantering. Anledningen är att man från ledningens sida polisanmält vad man anser vara olämpliga ordval. Det handlar då om ord som kommit via externa uppgiftslämnare.. Vi har också hört av medlemmar som blivit tillrättavisade av vår informationsavdelning. Budskapet var att ett ord inte längre var lämpligt att använda i våra interna produktioner.Vi anser att det är dags att vi ställer frågan … Vad håller vi på med? Ordet vi inte skall använda är ”utländsk”. Vi skall heller inte kalla en polsk medborgare för ”polack”. Får vi kalla en dansk för dansk eller en tysk för tysk? En fransman kanske inte får kallas för fransos och en smålänning för smålänning. Alla människor lägger olika värderingar i orden utifrån egna referensramar. Dansken kanske symboliserar en full fotbollssupporter på Parkens gröna gräs för någon och den erkänt gemytliga ”rooliganen” för någon annan. Tysken kanske är en trevlig bayrare i lederhosen för någon men kanske lägervakt för en annan. Smålänningen har sedan urminnes tider i Sverige beskrivits som ”snål”!? Vi hoppas att saken beskrivits tillräckligt klart. Vad håller vi på med?”

Detta att inte få använda ord som tex avslöjar härkomst för att beskriva någon, hur påverkar det möjligheten att kvotera in på kommunfullmäktigelistor? Borde inte Miljöpartiet polisanmälas? Eller är det bara poliser som inte får påtala etnisk bakgrund?

Morgonsur har tidigare skrivit bra om värdegrunden i försvaret (och uppföljningen). Jag har tidigare skrivit om värdegrunden här.

Jag bläddrade i helgen i Timbro-rapporten ”Viljan att flyta medströms – en granskning av svenska genusavhandlingar 2005” av Susanna Hakelius Popova. I rapporten, som är från 2005, har hon läst igenom och kommenterat tio doktorsavhandlingar i kvinno-, mans- och genusforskning från det året, nämligen de senaste tio som fanns presenterade på Nationella Sekretariatet för genusforsknings hemsida i juni 2005. För varje avhandling har Hakelius Popova skrivit en sammanfattning på 1-2 sidor och därefter en kommentar till avhandlingen.

Jag rekommenderar en läsning av denna rapport. På sidan 11 i rapporen (12 i pdf:en) behandlas tex avhandlingen ”Prat, politik och praktik: om individers möten med strukturer i en kommunal satsning på kvinnors företagande” av Jeanette Dareblom. Institution/ämne är nationalekonomi och lärosäte är Handelshögskolan i Stockholm. Så här skriver Hakelius Popova bland annat under ”Sammanfattning”:

Offer för de osynliga strukturer som dök upp när formell jämställdhet uppnåddes

Offer för osynliga strukturer som dök upp när formell jämställdhet uppnåddes

”Hur påverkar strukturella förutsättningar kvinnors företagande? Vad händer med kvinnor som potentiella företagare? För att besvara frågorna samtalade Jeanette Dareblom med 12 offentliganställda kvinnor i två år. Kvinnorna ingick i en grupp som fått erbjudande om hjälp att starta eget, och de perspektiv Dareblom anlägger i studien anger hon som genusteori, teorier om kvinnor och arbetsmarknad, den politiska omgivningen, prat som legitimerande handling samt makt. I studien gör hon antagandet att könssegregering följer kvinnorna ut på arbetsmarknaden och att mannen är norm för liv, arbete och företagande. Företagande problematiseras därför att ”denna norm placerar kvinnan i motsatsställning”.” ”Kanske finns en förklaring till bristen på definition i följande beskrivning [citat]: ”Det subtila är svårt att bemöta och förändringar i kvinnornas individuella val är synliga i betydligt större utsträckning än bakomliggande, strukturella normer och värderingar som påverkar och styr dessa val.”

”Dareblom framhåller strukturernas vikt och påverkan på individers val för att förstå förutsättningarna för kvinnors företagande. Att argumentera för att kvinnor har vad som kallas ”fria” val innebär att lägga ansvar för förändring på kvinnor som individer, anser Dareblom. Det är inte önskvärt tycker författaren som i stället vill placera företagande i en vidare kontext och påvisa att kvinnornas val är strukturellt villkorade. Vad är då en struktur? ”Strukturer är skapande, de sätter ramarna för det handlingsutrymme som ska betraktas som legitimt och accepterat. I och med detta skapar strukturer även förutsättningar att verka inom dessa ramar. Även satsningar inom ramen för dessa strukturer påverkas, individerna som går in i satsningarna påverkas samt satsningarnas konkreta utfall. Påverkan är dock ömsesidig. Samspelet mellan individ och struktur kan studeras och konkretiseras genom att tillämpa olika teoretiska verktyg. Ett uttryck för vad som skapas och händer i ett sådant möte är det prat som produceras.”” Begreppet prat utreds vidare och definieras som en social aktivitet som länkar samman föreställningar om verkligheten med symboler. [Citat:] ”Jag definierar prat som verbal kommunikation i talad eller skriftlig form.”

Jag har tillverkat en ihålig sfärisk modell av könsstrukturerna

Ihålig sfärisk modell av könsstrukturerna på arbetsmarknaden. Männen är det vita och kvinnorna svävar runt i de begränsade hålrummen.

I avhandlingen karaktäriseras företagande på följande sätt: ”Den könsneutrala termen företagare utgår från en manlig norm, att vara man och företagare står inte i motsatsförhållande till varandra.” ”Företagande är en del av den könsegregerade arbetsmarknad som i sin tur är ett uttryck för en samhällelig könsmaktsstruktur, detta oavsett hur könsneutralt företagande kan te sig.” ”Det finns någonting strukturellt i omgivningen som segregerar och detta kan kopplas till den privata sfären och till arbetsmarknaden.” Formella hinder för jämställdhet har undanröjts. Men ”en mer osynlig struktur” har ersatt de formella hindren, och denna struktur ger upphov till omfattande ”ojämställdhet”… genusteorin är en premiss för avhandlingen och könsmaktsstrukturerna betraktas som grundläggande. Att dessa förhållanden skulle behöva leda till mätbara konsekvenser förnekas med formuleringen: ”Könsskillnader kan vara teoretiskt underbyggda men inte reflekteras i praktiken.”

Att ständigt kategorisera kvinnor efter kön gör det svårt för kvinnor att befrias från sin ”annorlundahet”. Dareblom konstaterar att kanske upplever inte alla kvinnliga företagare försvårande omständigheter kopplade till strukturella hinder. ”Men säkert har många av dessa kvinnor heller inga erfarenheter av genusrelaterade svårigheter i gärningen som företagare.” Det kan vara på sin plats att påpeka att som en svårighet för kvinnliga företagare anges det ekonomiska och att fler kvinnor skulle lockas om de fick hjälp med den biten. Är inte ekonomi ett problem även för de män som startar företag? Är ekonomin en genusfråga och kopplad till genusstrukturer?

Under ”Kommentar” till denna avhandling skriver Hakelius Popova bland annat:

”Författaren påstår att företagande är en del av den könsegregerade arbetsmarknad som i sin tur är ett uttryck för en samhällelig könsmaktsstruktur, detta oavsett hur könsneutralt företagande kan te sig. Att hon samtidigt i avhandlingen rapporterar siffror från AMS som visar att ungefär en tredjedel av alla företagare är kvinnor, sätts dock inte i relation till könsmaktsstrukturen. Hur har denna tredjedel med författarens teorimodell lyckats bryta könsmönstret? Har det skett trots starkt motstånd eller för att kvinnorna tagits som gisslan för att könsförtrycket inte ska bli för uppenbart? Eller är en tredjedel av företagarna kvinnor därför att de patriarkala strukturerna tappat kraft?”

Vi vet alla att den osynliga strukturen är en normerande man

Den osynliga strukturen är skapad av en normsättande man i Patriarkatets hemliga strukturlabb

”Dareblom medger att formella hinder för jämställdhet har undanröjts. Men hon menar att ”en mer osynlig struktur” har ersatt de formella hindren, och denna struktur ger upphov till omfattande ”ojämställdhet”. Vad detta osynliga något är utreds inte och bristen på idéer om vad hindret består av blir problematisk för läsaren. Vad kan man egentligen veta om en osynlig struktur? Vad vet Dareblom? Hör förklaringsluckan ihop med att författaren inte förstår verkligheten som något objektivt som vi alla kan uppfatta på samma sätt? Visserligen
måste några av oss kunna förstå verkligheten på ett någorlunda likartat sätt, annars blir också läsningen av Darebloms avhandling meningslös, men författarens utgångspunkt förklarar kanske det relativa ointresset för begreppsdefinitioner?”

”Genusteorin är en premiss för avhandlingen och könsmaktsstrukturerna betraktas som grundläggande. Män sägs ha dikterat villkoren för vad ett kvinnoliv och ett mansliv är, bör och ska vara. Dessutom påstås mannen uppfattas som människa och kvinnan som könet. Men vad får det för konsekvens för resonemangen som förs? Förutom att kvinnor ses som en missgynnad grupp är det svårt att säga, särskilt mot bakgrund av utsagor som: ”Relationen mellan kvinnor och män har både varit konstant och förändrats över tiden” och ”Könsskillnader kan vara teoretiskt underbyggda men inte reflekteras i praktiken.” Sådana tankegångar måste göra det svårt för forskaren, och gör det helt säkert svårt för oss andra att skapa klarhet. Det blir inte tydligare när Dareblom för fram att ett ständigt kategoriserande efter kön gör det svårt för kvinnor att befrias från sin ”annorlundahet”. Det är ju just ett kategoriserande efter kön hon själv gjort med sitt avhandlingstema.”

Lästips: Elever i friskolor presterar bättre, Yrkeslegitimation för lärare 2012 (kommentar).


Mitt anförande i Riksdagen

mars 11, 2010
Hur skildras Sveriges historia

Hur skildras Sveriges historia?

I onsdags var jag i Uppsala och lyssnade på det intressanta Timbro-seminariet ”Finns det en officiell svensk historieskrivning” – för den intresserade går det att se videoinspelning i efterhand. Många kloka synpunkter framfördes, UNT har skrivit en artikel om seminariet. Jag hade tänkt ställa en fråga till Dick Harrison men dessvärre hade han ett flyg att passa och var tvungen att lämna seminariet innan frågestunden inleddes, så det blev inget av det. Med tanke på att fokus ska ligga på 1900-talet i det nya verket ”Sveriges historia” för vilket han är huvudredaktör så ville jag fråga hur det kommer sig att just Yvonne ”genussystemet” Hirdman ska ansvara för bandet 1920-1970 och Kjell ”Tidsignal” Östberg (för övrigt medlem i Socialistiska partiet) ska skriva historien från 1970-talet och framåt (något som inte alls nämndes under seminariet), och om inte detta riskerar att också ge en viss bild av historien som inte behöver bli mer objektiv än den förra bilden, vilket ju är det dilemma som diskuterades under seminariet. Här har jag skrivit ett blogginlägg om Harrisons intressanta teori om att Sverige och svenskar bara funnits i 100 år vilket ju innebär att det senaste stora standardverket från 60-talet om svensk historia då bara rymmer knappt halva den tidsrymd under vilken Sverige och svenskar existerat, och vilket land och vilket folk är det då som skildras i alla övriga band i Harrisons standardverk (med tanke på verkets titel) som kommer ut nu under 2010 och som sträcker sig från 1350-1921? Men jag fick aldrig tillfälle att ställa den frågan, däremot fick jag äran att samtala med moderatorn, Uppsalaprofessorn i vetenskapshistoria Tore Frängsmyr som agerat föredömligt genom att våga rikta offentlig kritik mot den planerade genusmärkningen vid Uppsala Universitet.

Camilla Lindberg var en av initiativtagarna till gårdagens seminarium

Camilla Lindberg: en av initiativtagarna till gårdagens seminarium

Igår den 10 mars anordnades ett seminarium i Riksdagen med titeln ”Genus – vägen till jämställdhet?” om genus och jämställdhet i utbildningsväsendet på initiativ av riksdagsledamöterna Camilla Lindberg (fp), Eva Johnsson (kd) och Betty Malmberg (m). I panelen satt jag, Carina Hägg (s) och SACO:s ordförande Anna Ekström som är regeringens utredare och leder DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan, som i somras (juli 2009) kom ut med sitt delbetänkande SOU 2009:64: ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” Moderator var Siewert Öholm som är redaktör för tidningen Världen Idags näringlivsbilaga. Den genuspedagog som var inbjuden till panelen meddelade dessvärre förhinder kvällen innan. I det 9-sidiga kommittédirektivet 2008:75 till Delegationen för jämställdhet i skolan framgår att uppdraget består bland annat i att ”utveckla kunskap om jämställdhet i skolan”, ”identifiera områden där ytterligare kunskap om jämställdhet och genus behövs” samt (sid 7-8) ”kartlägga flickors och pojkars studievanor och undersöka skolarbetets inverkan på deras psykosociala hälsa”, ”sammanställa en kunskapsöversikt om samt analysera orsakerna till skillnaderna mellan pojkars och flickors resultat och prestationer liksom deras attityder till studier och till skolan” och att ”ur ett könsperspektiv belysa hur resurserna i skolan fördelas och analysera effekterna av användningen av resurserna,” samt ”i samverkan med högskolor med relevant kompetens inom området sammanställa och utvärdera metoder för att bryta traditionella könsmönster och könsroller”. I slutbetänkandet, som kommer i slutet av 2010, ska man föreslå ”lämpliga åtgärder” baserade på den genusanalys man nu tagit fram.

Anna Ekström är ordförande i SACO och leder DEJA

Anna Ekström är ordförande i SACO och leder DEJA

Anna Ekström inledde med ett anförande om innehållet i delbetänkandet SOU 2009:64 i allmänna ordalag och betonade vikten av ett aktivt jämställdhetsarbete i skolorna och om att vara observant på vilka orsaker som kan tänkas ligga bakom skillnader mellan pojkars och flickors skolresultat och betyg (som bekant har pojkar i genomsnitt 10% lägre betyg än flickor) och hon nämnde brittiska studier där man djupdykt i fenomenet ”antipluggkultur” som enligt dessa formas som en försvar för den maskulina identiteten, och hon nämnde att den här antipluggkulturen och vissa andra yttringar är specifika för Västvärlden, i kontrast till Östeuropa och många asiatiska länder. Ekström tog även upp flickors stress och psykiska ohälsa samt hur vi trots att jämställdhetsarbetet är ett prioriterat område i Sverige kan se att de traditionella könsbundna valen till gymnasielinje kvarstår (detta gäller även elever som gått på förskolor med jämställdhetsprofil, sk ”genusdagis” , min anm) och hon påpekade också helt korrekt att undersökningar visar att pojkar tenderara att överskatta sina kunskaper och förmågor medan flickor tenderar att underskatta sina.

Mitt anförande

Mitt anförande om skolan och jämställdheten baserat på slutsatserna i SOU 2009:64

Efter Anna Ekström höll jag ett anförande innan paneldebatten tog vid, och som av en händelse har jag ju läst igenom SOU 2009:64 och bloggat om den i fem delar (se länkar nedan) så jag hade ju en del att säga om detta delbetänkande som Anna Ekström ansvarat för och enligt egen utsago stödjer genom att hon ”står för vartenda ord i rapporten” (yttrat under paneldebatten). Nu pratade jag, liksom Anna Ekström i 20 minuter, och på den tiden inser ju vem som helst att jag fick ganska mycket sagt 😉 men jag kan ta upp det jag nu minns på rak arm. Jag inledde med att ifrågasätta huruvida en jämställdhetsanalys verkligen är vad som behövs för att förklara de försämrade resultaten i svensk skola, även pojkars 10% lägre betyg, och om det faktum att pojkar stökar och därmed tar mer plats och tid inte kan åtgärdas genom att ge lärarna ökade befogenheter vad gäller att hålla ordning i klassen (jämför tex en japansk klass med 40 tysta och ordningssamma elever), detta skulle ju kunna resultera i att flickorna får mer undervisningstid och utrymme, men detta rimmar ju å andra sidan illa med den idétradition som många jämställdhetsforskare företräder där hierarkier och maktstrukturer ska plattas till vilket i skolsammanhang innebär att läraren inte ska betraktas som en auktoritet utan som en jämlik klasskamrat (jämför genuscertifieringen i Lund där universitetsläraren ska reflektera över sin maktsituation gentemot eleven).

En inverterad genusordning i klassrummet ska slå ut den manliga primaten och dra upp pojkarnas betyg

En inverterad genusordning i klassrummet ska slå ut den manliga primaten och dra upp pojkarnas betyg

sid 240 kan man exempelvis läsa: ”För det första så synes maskulinitet, i vart fall i den västerländska kulturen, formas i en viss motsättning till de ideal som gäller i skolan eller till och med i motsättning till skolan som institution.” – frågan är då om man inte ska undersöka vilka ideal som egentligen råder i västerländska skolor, utöver den obligatoriska granskningen av maskuliniteten? Är en genusanalys av svensk skola det som behövs? Och om man nu vill studera könsskillnader – är det klokt att utgå ifrån det ensidiga axiomet om ett försvar av hegemonisk maskulinitet som grunden för pojkars attityder till studier? Och varför problematiseras inte flickors attityder till studier – har vi inte ett allmänt problem gällande attityder till studier överhuvudtaget, eller ett problem gällande studierna i sig – jag påpekade att Sverige börjar hamna långt nere i de internationella undersökningarna gällande kunskaper i matematik och naturvetenskap – både flickor och pojkars resultat försämras, sedan att pojkar i Sverige presterar 10% sämre än de flickor som presterar sämre än för några decennier sedan är kanske inte det som bör vara prioriterat område för en skattefinansierad undersökning.

I DEJA:s rapport görs nämligen en analys av pojkars beteende samt ”antipluggkultur” baserad på pojkarnas behov av att skapa, upprätthålla och försvara en hegemonisk maskulinitet samt ett behov av att distansera sig från kvinnligt könskodat beteende (och ”dit hör att vara duktig i skolan”, se citat nedan)  – man ser genomgående det maskulina identitetsskapandet som ”boven i dramat” för de 10% lägre meritpoängen (se citat nedan) och detta återkommer genomgående i hela rapporten. Jag ifrågasatte att en ”dekonstruktion av maskuliniteten” utförd av våra jämställdhetsforskare vid universitet och lärosäten (som på de genusvetenskapliga institutionerna för övrigt till 70-100% utgörs av kvinnor – se själva här. Hur lever de själva upp till certifieringsmålet 50/50?) kan avhjälpa situationen i svensk skola både vad gäller prestationerna, attityder till studier och mental hälsa? Nu skulle ju jämställdhet studeras men även då, inte ett ord om att trycka på ordning och reda och krav på någon form av uppförande för att tex stökiga pojkar ska ta mindre plats, eftersom ju könet är en social konstruktion så kan könsskillnader i beteende endast avhjälpas genom att konstruera om den sociala konstruktion av kön som undervisande personal gjort sig skyldig till.

Låt mig citera de stycken från SOU 2009:64 som jag tog upp i mitt anförande och resonerade kring:

Sid 16:  ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna… Skolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.” (denna meningsbyggnad står rapportförfattarna för).

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet).

Pojkar underpresterar för att försvara sin maskulina identitet?

Pojkar underpresterar för att försvara sin maskulina identitet mot duktiga flickor?

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Och här kommer ett exempel på en helt fenomenal åtgärd mot genusordningen – genussensitiv undervisning (sid 221): ”Ett exempel på ett försök att utveckla en teoretisk modell över möjligheter att hantera genus i undervisning gör Sinnes (2006). Hon beskriver, ur feministiskt perspektiv, tre olika ansatser i undervisning i naturvetenskap som grundas på likhets- respektive särartsfeminism samt en som hon benämner genussensitiv. Genussensitiv undervisning innebär enligt Sinnes att variationer inom kön är lika viktiga som variationer mellan könen. Denna modell kan då sägas inte ha ett av könen, utan båda, i fokus för intresset.”

Låt mig tänka – båda könen i fokus för intresset, variationerna inom könskollektiven är lika viktiga (och stora också faktiskt vilket både Ekström tog upp och vilket också står i rapporten) som mellan dem – detta perspektiv har vi redan idag, och det tillämpas – det heter ”individanpassad undervisning”, påpekade jag inför den vakna publiken som nickade instämmande. Men nu kan man alltså med inspiration från annan genusforskning lansera det nya begreppet ”genussensitiv undervisning” och därmed få forskningsanslag och inrätta nya expertfunktioner. Smart. Jag vill råda politikerna att hålla ögonen öppna på befintliga metoder som förkläs i nya ord med epitetet ”genus”.

Från vänster: Anna Ekström, Siewert Öholm, Carina Hägg, Tanja Bergkvist

Fr vänster: Anna Ekström, Siewert Öholm, Carina Hägg, Tanja Bergkvist

Angående mina citat påpekade Ekström under paneldebatten att det finns stycken i rapporten som citerar annan genusforskning (dock citerar man den ju av ett skäl, och jag såg ingen kritik eller invändning mot den forskning man citerade) och det gäller exempelvis detta korta stycke om genussensitiv undervisning bland de 252 sidorna, men när jag tog upp de andra citaten jag radat upp ovan (sid 16, sid 46, sid 220, sid 237) så fick hon tillstå att det faktiskt var rapportförfattarnas egna ord och analys. Och detta kombinerat med uttalandet om att Ekström står för varje ord i rapporten samtidigt som hon ju lett hela arbetet får åtminstone mig att misstänka att denna analys delas av Ekström, vilket ju är helt i sin ordning. Den delas dock inte av mig.

Ang citatet ovan från sid 16 ovan tog jag under debatten upp det anmärkningsvärda i att man skuldbelägger lärarkår och skolledare och anser att deras bristande insikt i genusfrågan är en orsak till pojkars problem med flit och ansvarstagande. Man kan för övrigt fråga sig varpå denna (alltför generaliserande) uppfattning grundar sig vad gäller pojkars flit och ansvarstagande. Det faktum att studier visar på detta kan ju bero på att pojkar kanske inte vill ge intryck av att ha ansträngt sig, eftersom det ger högre status att visa att man klarar sig bra utan att ha lagt ner en massa tid, och detta gäller i större utsträckning för pojkar än för flickor, något som Ekström instämde i. Är det då ett allvarligt jämställdhetsproblem att (vissa) pojkar inte vill erkänna hur mycket de pluggat? Ekström nämnde att studier visar att pojkar faktiskt lägger ner precis 10% mindre tid på läxläsning än flickorna. Och föjldfrågan som då infinner sig för mig är om detta beror på ”görandet av kön” där pojkar försöker skapa sig en manlig identitet, och varför pojkarna tog skolarbetet på större allvar och lade ner mer tid på läxläsning för några decennier sedan, innan genusvetarna börjat dekonstruera maskuliniteten och i en tid när det maskulina beteendet var mindre kontroversiellt (eller ska jag säga mer tillåtet) än idag. Och återigen kan man fråga sig om det inte också har att göra med att andra ideal genomsyrar samhället idag och att detta inte alls har med genus att göra? Var förresten inte dessa beteenden med flit och ansvarstagande även ”manligt könskodade” för inte alltför länge sedan – och varför är de då inte längre det? Denna fråga berörs överhuvudtaget inte.

Kunskaper eller egenskaper - det är frågan

Kunskaper eller egenskaper - det är frågan

Så här sade etnologen Jonas Frykman redan 1998: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper. Skolan koncentrerar sig på att göra individen till Någon. Dagens skola har fastnat i Den Goda Viljans Tragik.” Carina Hägg (s) lät mig under paneldebatten få veta att man inte kan dra alla genusvetare över en kam, utan att genusforskningen håller på med många olika saker, och mitt svar på det var givetvis att jag enbart pratar om de rapporter jag läst och indirekt då om de genusvetare som ansvarar för just dessa rapporter och inget annat. I mitt anförande nämnde jag dock att genuspedagoger, genuspiloter, jämställdhetscoacher, genusstrateger, jämställdhetsutvecklare mfl tar allt större plats inom alla politiska områden. Carina Hägg lät mig under paneldebatten veta att genusvetare och genusforskare inte alls har ambitionen att ta sig in överallt, men detta kan man enkelt motbevisa genom att exempelvis studera det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv där vi ser att ”genusperspektivet” måste in i allt ifrån klimatfrågan till polisväsendet, skolan, vården, akademin, läromedlen osv  (jag kan rada upp hundra områden till, kontinuerligt genusnyhetsflöde vad gäller denna forsknings ambitioner återfinns här) liksom alla de statliga utredningar om jämställdhet som bedrivs inom alla tänkbara områden och som leds av just genusvetare, eftersom de anses vara experter på jämställdhet, men frågan är om det är sunt att alla jämställdhetsanalyser utgår ifrån en maktkamp mellan könen? Man har som bekant i det senaste numret av Genusperspektiv reagerat på genusvetarnas utsatthet bla som en reaktion på KDU:s utspel för ett tag sedan.

Tanja citerade ur vår rapport - var är närmsta sandhög?

Tanja citerade ur vår rapport - var är närmsta sandhög?!

Under slutet av paneldebatten vände sig moderatorn Siewert Öholm mot Anna Ekström och sa att det hon talat om under sitt inledande anförande gällande jämställdhet i skolan i allmänna ordalag ju lät bra, men att ”efter Tanjas citat från rapporten” så kändes det lite mer problematiskt, vilken också avspeglades i den efterföljande debatten. Detta påminner mig om Filosofiska Rummet från i Söndags (som jag måste lyssna på en gång till och skriva ner lite kring, har inte hunnit det ännu) där Lunds Universitets fd rektor Göran Bexell precis i inledningen av programmet kallade (min 2:53-2:56) slutrapporten för genuscertifiering för ”en mycket välskriven och välstrukturerad rapport” men när jag längre fram i programmet började citera från denna rapport och gå in på dess innehåll bla i form av de konkreta kriterier som ska tillämpas så fick jag höra från Bexell (min 31:50-32:14) att ”texten är inte att uppfattas på det sättet”, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att jag läste innantill och det ju är denna rapport som ligger till grund för Fysicums hela genuscertifieringsarbete (en delmängd av exakt dessa kriterier återkommer nämligen i denna enkät) samtidigt som den aktuella genusmärkningen vid Uppasla Universitet också hämtat sina kriterier från just denna slutrapport, vilket måste tyda på att man inte ändrat uppfattning gällande kriterierna.

Sammanfattningsvis: när man undersöker vad som rent konkret döljer sig bakom alla fagra ord om  jämställdhetsarbete och genusperspektiv så märker man en viss obekvämhet från de ansvarigas sida. Om man nu menade något helt annat än det man skrev – varför skrev man då inte det? Helt obegripligt för mig som matematiker, liksom för flertalet andra normalt fungerande människor.

Uppdatering: Världen Idag om genusdebatten i Riksdagen.

Relaterat:

Är genusvetarnas verksamhet laglig?

Skolgenus  (del 1 om SOU 2009:64)

Från DEJA till Rismodellen (del 2 om SOU 2009:64)

DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion (del 3 om SOU 2009:64)

Mattegenus i det Butlerska vektorrummet (del 4 om SOU 2009:64)

DEJA:s matteproblem (del 5 om SOU 2009:64)

Årets rebell enligt Ian Wachtmeister (Om DEJA:s konferens ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” i andra halvan av inlägget)

Projekt Implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om ”verkligheten”?

Grattis skattebetalare! (några statligt finansierade projekt för kartläggning av genusordning i skolan och manlighet som lärarproblem)

LÄSTIPS!

1) Bloggen Aktivarum har skrivit om debatten i Filosofiska Rummet: del 1, del 2.

2) ”Kvinnokamp har blivit blå och rosa kläder” (Felicia Sværen):

”I dag på internationella kvinnodagen bör vi uppmärksamma behovet av ett jämställdhets­arbete som myndigförklarar vuxna individers livsval och som har rättigheterna i fokus men tillåter varje människa att vara jämställd med utgångspunkt i individen och inte från en strukturell så kallad könsmaktsordning”

3) ”Vi är misstänksamt fördomsfria i Sverige” (Fredrik Lindström):

”I en färsk undersökning säger nästan hälften av svenskarna att de tror att deras åsikter överensstämmer med vad de flesta andra tycker.Det är en världsledande siffra. I landet som ligger vid individualismens frontlinjer tycker vi, till synes paradoxalt, alltmer som alla andra. Om udda och extrema åsikter någon gång dyker upp, brukar svenskarna anstränga sig att frysa ut dem, blixtsnabbt stämpla dem som ”osunda”. Yttrandefrihet? Nej, håll ihop! Vi försöker med våra anpassade åsikter forma en ny gemenskap som ersättning för den vi offrade när vi självförverkligade oss.Det är knappast förvånande att ju svagare gruppidentitet människor känner, desto mer ångestladdat blir det att uttrycka en egen åsikt. Det är allmänmänskligt.”

På tal om Fredrik Lindström och svensk skola:

Jag läste förresten att en vänsterpartist motionerat om att införa ett tredje kön och det må väl vara hänt om det finns människor som kommer att må bättre av detta och bli trygga i sin identitet, och det är betydligt bättre att bedriva politik genom att skriva motioner än att, som Lars Ohly gjorde för att locka väljare till (v) i valrörelsen 2006 – smygrunka (ursäkta språkbruket) framför valstugan: 


%d bloggare gillar detta: