Lösningen på skolproblemen?

januari 12, 2011
Skolverket anser att lärarkåren måste genusutbildas

Skolverket anser att lärarkåren måste genusutbildas - det är svensk skolas största utmaning inför framtiden

I Rapport 10 den januari tar man upp DEJA:s slutrapport SOU 2010:99 (den som vi väntat på i över ett år nu, med ”lämpliga åtgärder” baserat på genusanalysen av svensk skola) och vi kan höra undervisningsrådet på Skolverket, Ann Frisell Ellburg, kommentera pojkars högre genomsnittsbetyg i ämnet Idrott och hälsa (min 8.10-): ”Den här studien liksom tidigare studier visar att det är väldigt stark betoning på fysisk aktivitet och då bollsportsaktivitet och det gynnar framför allt bollsportsaktiva pojkar, och det är ju då, det ger ju inte alla elever samma förutsättningar.” Reportern kommenterar: ”Och det här får konsekvenser för elevernas betyg, deras kunskaper i ämnet blir sämre [??] och de når inte heller skolans mål för idrott och hälsa. Förklaringen till varför det blivit så här ligger i lärarnas kompetens, det menar skolverket.” Men huvudproblemet är att pojkar presterar sämre i de andra ämnena, eftersom de odlar en ”antipluggkultur” – dock väljer man i reportaget att bara ta upp det ämne där förhållandet är det motsatta. Undervisningsrådet på Skolverket fortsätter: ”Lärarna har en okunskap kring tex bedömningsbiten och även att man är okunnig, eller att man skulle behöva utveckla snarare en genusmedvetenhet, dvs hur man bemöter flickor och pojkar i en undervisningssituation och så. Det finns många lärare som är väldigt engagerade, som vill förändra könsmönster, men men som kanske famlar efter hur man ska göra”.

Hur kunde eleverna klara skolan bättre förr när det fanns färre genusvetare i farten?

Hur kunde eleverna klara skolan bättre förr när det var färre genusvetare i farten?

Detta följs av en elev (flicka) som kommenterar hur hon skulle göra: ”…och inte låta killarna ta över så mycket som de gör.” Vad detta betyder konkret i en klassrumssituation är exempelvis krav på att man ska räcka upp handen för att få komma till tals, inte låta killarna (och inte heller tjejerna för den delen) att springa runt i klassrummet och störa lektionen för att få uppmärksamhet, och så vidare. Är detta då ett genusproblem? Ja, i ett visst avseende, om det är så att det framför allt är killarna som beter sig på ett störande eller icke-acceptabelt sätt, och som gör att flickor som grupp inte får en syl i vädret eller studiero. Men är lösningen på detta problem verkligen genusteori och queerkunskap för lärarkåren? Kan inte lösningen vara så enkel som att utvisa störande element ur klassrummet? Inte låta den som pratar utan att räcka upp handen komma till tals utan ge en handuppräckande elev ordet istället, och så vidare. Så som det var på den gamla goda tiden, när man själv gick i skolan. Eller är lärarkåren så försvagad att det inte förmår upprätthålla ordningen i klassrummet? Och vad beror då detta på? Att pojkarna ”tar för sig” (dvs tar tid och uppmärksamhet från läraren på bekostnad av flickorna) måååste bero på bristande genusmedvetenshet hos lärarkåren (könsstereotypa förväntningar och föreställningar om kön gör att lärarna reproducerar manligt beteende genom sitt bemötande). Den är ju fullständigt okunnig i genusfrågan. Se exempelvis Uppsala Universitets ”Genus- och jämställdhetslitteratur relevant för lärarutbildare”:

Genussamordnaren vid lärarutbildningen

Genussamordnaren vid lärarutbildningen

”Här presenteras genus- och jämställdhetslitteratur med relevans för lärarutbildare. Delar av litteraturen är dock relevant för all personal. Först presenteras allmän genuslitteratur, vilket förutom genus bl.a. innefattar maskulinitetsforskning och queerteori. Därefter kommer genusforskning med anknytning till utbildningsområdet, som följs av litteratur om jämställdhet med koppling till förskola/skola samt universitetet/ arbetsplatsen. Sist listas ett antal webplatser. Litteraturlistan är inte att betrakta som fullständig utan snarare som ett pågående projekt som regelbundet fylls på och justeras. Kommentarer och förslag mottages därför tacksamt” Klicka gärna på länken för att se hur lång listan är – just nu är den på drygt 7 A4-sidor. Så här ser de första två sidorna ut:

Genuslitteratur

Andersson Gudrun (red.) (2000) Bedrägliga begrepp: kön och genus i humanistisk forskning. Uppsala: Historiska inst., Uppsala universitet

Butler Judith (1990) Gender Trouble. Feminism and the Subversion of Identity. New York: Routledge

Carlson Åsa (2001) Kön, kropp och konstruktion: en undersöking av den filosofiska grunden för distinktionen mellan kön och genus. Eslöv: Symposion Connell Robert Will (2002) Om genus. Göteborg: Daidalos

Connell Robert William (1999) Maskuliniteter. (övers. Åsa Lindén) Göteborg: Daidalos

Eduars Maud (2002) Förbjuden handling. Om kvinnors organisering och feministisk teori. Malmö: Liber

Elvin-Nowak Ylva & Thomsson Heléne (2003) Att göra kön. Stockholm: Bonniers förlag

Funberg Jesper (2003) Kom igen, gubbar!: om pojkfotboll och maskuliniteter. Stockholm: Carlsson

Gemzöe Lena (2003) Feminism. Stockholm: Bilda förlag

Gothlin Eva (1999) Kön eller genus. Göteborg: Nationella Sekretariatet för Genusforskning

Harding Sandra (1996) The science question in feminism. Ithaca: Cornell Univ. Press

Hirdman Yvonne (2001) Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber

Hirdman, Yvonne. (1998) Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 3, 49-63.

Holmberg Carin (2003) Det kallas manshat – en bok om feminism. Stockholm: Modernista

Lenz Taguchi Hillevi (2004) In på bara benet. En introduktion till feministisk poststrukturalism. Stockholm: HLS förlag.

Lundgren Eva (1993) Det får da være grenser for kjønn: voldelig empiri og feministisk teori. Oslo: Universitetsforlaget

Rosenberg Tiina (2003) Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas

Wahl Anna ( 2002) Förbjuden handling. Malmö: Liber

Wendt Höjer Maria & Åse Cecilia (1999) Politikens paradoxer – en introduktion till feministisk politisk teori. Lund: Academia adacta

Genuslitteratur inom utbildningsområdet

Ambjörnsson Fanny (2004) I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. Stockholm: Ordfront förlag

Arnesson Anne-Lise (2000) Masculinities and identities at play. A discourse analysis of conflict in a Norwegian classroom. Pedagogy, Culture and Society, 2, 157-171

Berg Lena (2002) Äkta kärlek: heterosexuell samvaro speglat mot diskurser om kärlek, heterosexualitet och kropp. (utgör, jämte författarens licentiatuppsats, avhandling för doktorsexamen, Uppsala universitet)

Berg Lena (1999) Lagom är bäst: unga kvinnors berättelser om heterosexuell samvaro och pornografi. Stockholm: Bilda: ROKS

Berge Britt-Marie (1998) Könskoreografi och symboliskt våld i skolan. Kulturella perspektiv, 4, s.46-54

Berggren Inger (2001) Identitet, kön och klass. Hur arbetarflickor formar sin identitet (avhandling för doktorsexamen, Göteborgs universitet).

Bjerrum Nielsen, Harriet. (2003) Nye jenter og gamle kjønn. NIKK magasin, 2, 9-12.

Jag och min lillebror med våra avhandlingar 2007

Jag och min lillebror med våra doktorsavhandlingar 2007

Med 5 sidor till så kan man nästan säga att lärarna mer eller mindre också blir genusvetare, vilket ju är målet. Men man kanske inser att detta är ganska nytt och att lärare i 50-60-års åldern ju missat all den här viktiga kunskapen och därför är inkompetenta och inte kan lära ut sitt ämne på ”ett jämställt sätt”. Samma lärare, och till och med sådana som idag är i 80-årsåldern, som undervisade mig, och jag blev ju matematiker (dessutom disputerade jag exakt 19 dagar innan min lillebror gjorde det – och vann därmed ett viktigt könskrig, eller åtminstone hade det varit det, om min familj varit genusupplyst). På tal om förväntningar som det talas om så mycket, mina gamla gymnasieläre, flera av dem avdankade universitetslektorer från Lunds Universitet, hade den helt könsneutrala förväntningen på oss alla att vi skulle få alla rätt på centralproven i kemi och matematik. Det blev också ofta så, eller nästan så, för deras klasser. De kunde sitt ämne som ett rinnande vatten och kunde förklara saker på olika sätt tack vare sina djupa kunskaper, vilket ledde till att de flesta elever förr eller senare förstod det mesta. De var dock helt okunniga om genusstrukturer.

Den här mobila övervakningskameran ska rulla runt i skolkorridorerna och jaga genusstrukturer och omedvetna lärare

Den här mobila övervakningskameran ska rulla runt i skolkorridorerna och jaga genusstrukturer och omedvetna lärare

Rektorn var en klok man som en gång under en samling i aulan inför terminsstart sade till oss: ”En utbildning är inte något man får, det är något man skaffar sig. Det är lite otur i dagens Sverige, med både den nya moderna synen på vad kunskap är, och samtidig kravlöshet och en mentalitet som odlas (med genusvetarna i spetsen) att man alltid är offer för ”strukturer”. Och de ”olika förutsättningarna” olika elever har inför ett matteprov – där en elev pluggade under helgen medan en annan spelade fotboll och gick på disco och inte ens öppnade matteboken. Dessa ”olika förutsättningar” skapas av strukturer, men inte strukturer i hjärnan som man skulle kunna tro, utan av genusstrukturerna som omger oss alla. Det är genusstrukturerna som gör att vissa prioriterar skolarbetet högt och andra lågt. Detta visar inte minst SOU 2009:64, där vi kan ta del av den fullkomligt fenomenala analysen av svensk skola (den rapport som Anna Ekström, delegationens ordförande, i debatten med mig i Riksdagen i våras kommenterade med att hon ”står bakom varje ord i rapporten” efter att jag citerade nedanstående):

Sid 16: ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna… Skolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.”

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet!).

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.

Här växer de svenska genuspengarna

Här växer de svenska genuspengarna

Det är dessa problem som man har att lösa. Bland annat. Sedan dess har det producerats 13 rapporter till , och i dagarna kom alltså slutrapporten med åtgärdspaketet som jag ska läsa givetvis, men det får bli helggöra. I julhelgen läste jag Rapport 11: ”Att bli medveten och förändra sitt förhållningssätt” som jag måste avhandla först, nu när jag ändå orkat plöja den. 🙂 Men slutrapporten är klart viktigast –  där skulle ju ”lämpliga åtgärder” presenteras, baserade på de föregående rapporterna (regeringens pressmeddelande), som vi betalat med våra skattepengar. Hur är det nu – är hemundervisning fortfarande lagligt?

Om slutrapporten SVD Brännpunkt, SVD , DN ledare, Lärarutbildare på  Newsmill , Genusnytt om rapporten. Mer skoldebatt – lärare blir byråkrater: SVD 1, SVD 2.

PS! Bloggen Tysta tankar tar upp frågan om mäns roll och andelen män i skolan i sitt inlägg om DEJA:s slutrapport, och jag noterar att bloggen i ett annat inlägg nämner SOU: 2006:75. Och då jag läst SOU 2006:75 riktigt noga så kan jag svara på frågan som ställs i det senaste inlägget om DEJA:s slutrapport. I SOU 2006:75 som jag bloggat om i fyra inlägg har jag i del 3 svaret, och här är det:

På sidan 52 under 2.6: ”Män + förskola = jämställdhet?” diskuteras andra länders jämställdhetsarbete i förskolan, där man också vill ha in fler män. Dessa länder vill dock ha in fler män av fel skäl! Bland annat kritiseras det skotska projektet ”Men in childcare” som startades i början av 2000-talet, för att projektet ”bygger i stort sätt enbart på tankar om kvinnors och mäns olikheter. Initiativtagarna till projektet ser män som i grunden olika kvinnor. De bör komma in i förskolan för att fylla en funktion som kvinnor aldrig kan göra.” Detta sticker visst i ögonen på svenska genusvetare. Även Norge och Belgien kritiseras av samma skäl (sid 54): ”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.” Här kan man ställa sig två frågor: 1. Varför vill  svenska genusvetare egentligen att det ska vara 50% män i förskolan? 2. Varför spelar kön roll i bolagsstyrelser men inte i förskola och skola?

En sista kommentar: är det någon som tänkt på att förkortningen DEJA är olämplig med tanke på ambitionen? Deja är benämning på en kvinnlig träl under den yngre järnåldern. Förkortningen bör granskas ur ett genusperspektiv då den uppenbarligen bär på ett dolt budskap.

Relaterat: Världen idag: ”Skolorna blir sämre och genusvetarna fler”Är genusvetarnas verksamhet laglig? , Skolgenus  (del 1 om SOU 2009:64) , Från DEJA till Rismodellen (del 2 om SOU 2009:64) , DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion (del 3 om SOU 2009:64) , Mattegenus i det Butlerska vektorrummet (del 4 om SOU 2009:64) , DEJA:s matteproblem (del 5 om SOU 2009:64), Mitt anförande i Riksdagen , Grattis skattebetalare!Genusväldet intar Södertörns högskola, von Wright och tekoppen.

Fler genusrelaterade nyheter hos Pelle Billing, Matte Matik, Pär Ström, Aktivarum


Det nya yrket: förändringsagent!

januari 5, 2011
Detta flödesdiagram beskriver genusverksamheten

Detta flödesdiagram beskriver den svenska genusverksamheten

Det räcker inte med alla genuscoacher, genuspiloter, förändringspiloter, jämställdhetsutvecklare (och låt oss inte glömma all mångfalds- och demokratiutvecklare, men det är ett kapitel för sig, som till sin natur dock inte är särskilt väsensskilt från genusyrkena), genusutvecklare, genusstrateger, jämställdhetsstrateger, jämställdhetsdirektörer, genuskonsulter, genusambassadörer, genuspedagoger, jämställdhets-inspektörer och jämställdhetsambassadörer (googla själva för att övertyga er om att dessa titlar finns i Sverige, hitta gärna på egna valfria kombinationer och testa – ”könsinspektör” finns dock inte än) utan det behövs nu även ”förändringsagenter”. Notera alltså att ”förändringspilot”  inte är detsamma som det nyare yrket ”förändringsagent” – vari skillnaden består är ännu inte helt klarlagt, men jag jobbar på att undersöka saken. Med nya insikter om nya genusbehov behövs nya yrken som staten också måste avdela nya pengar till, som vi alla förstår. Vad en genuscoach gör kan man exempelvis läsa om här i genusverktygslådan, och man inser genast att en genuscoach givetvis måste handledas av en genusstrateg som som i sin tur är underordnad en jämställdhetsdirektör, medan jämställdhetsinspektören undersöker resultatet och vidarebefordrar de nya behoven till jämställdhetsutvecklaren som utvecklar nya metoder tillsammans med genusforskarna, genusexperterna, och genuskonsulterna och i sin tur får hjälp med att nå ut med fortsatt verksamhet via en genuspedagog. Förändringsagenten ser till att alla som passerar genusfiltret verkligen blir förändrade, medan förändringspiloten styr arbetets inriktning och ser till att propagandan kraschlandar rakt i huvudet på våra kuvade landsmän, landskvinnor och landspersoner.

Patriarkatet måste sättas på plats!

Patriarkatet måste sättas på plats!

”Genuscoaching innebär att genuscoachen, som kan vara en konsult eller forskare, deltar i och observerar en verksamhet, till exempel ett möte. Efteråt går genuscoachen tillsammans med den aktör som skall bli medveten om hur genus görs i den aktuella situationen/ organisationen igenom händelser, analyserar och tolkar vad som skett och hur olika aktörer agerat.  Metoden kan användas för att skapa en fördjupad förståelse av hur kön konstrueras i organisationer.Genom observationer av möten kan exempelvis en förståelse skapas om hur makt och kön konstrueras i förhållande till vilka som inkluderas, respektive exkluderas i samtalen. Metoden ger projektledaren/förändringsledaren möjlighet att reflektera över sin vardag för att sedan processa denna kunskap tillsammans med genuscoachen för en genusteoretisk tolkning. Metoden gynnar praktikernas lärande samtidigt som den bidrar med genusvetenskaplig kunskap.”

Men nu behövs det som sagt även förändringsagenter. Detta framgår av DEJA:s (Delegationen för jämställdhet i skolan) senaste rapport ”Att bli medveten och förändra sitt förhållningssätt”  (SOU 2010:83) . Även om genusambassadörer och jämställdhetsinspektörer hjälper (kuvar?) alla anställda i all offentlig förvaltning att uppföra sig på ett genusmedvetet sätt så finns det ju fortfarande allvarliga problem med hjärntvätten – den går inte som förväntat. Exempelvis så ägnar sig vissa läkare och företag åt att konstruera Viagramän:

Här bor den den vita medelålders heterosexuella Viagramannen

Här bor den den vita (svenska) heterosexuella Viagramannen i sitt övre medelklasshus

”Forskarna Cecilia Åsberg, Tema Genus, Linköpings universitet och Ericka Johnson, avdelningen för teknik- och vetenskapsstudier, Göteborgs universitet har studerat texter och bilder på webbplatsen potenslinjen.se utifrån teorier om bland annat konstruktionen av genus och identitet. Studien har stötts av Vetenskapsrådet. Forskarna menar att företaget genom associationer till naturlighet och normalitet ideologiskt sett konstruerar  en svensk ’Viagraman’. Det är en tänkt idealanvändare av läkemedlet. Idealmannen är vit (svensk), företrädesvis heterosexuell och övre medelklass, praktiserar penetrativ sexualitet och har ”hegemonisk” makt att dominera över andra män och över kvinnor.” Det här är forskning i Nobelprisklass som Vetenskapsrådet givetvis har all anledning att stödja för att utveckla Sverige till en ledande kunskapsnation. Penetrativ sexualitet innebär ett förtryck och förstärker både könsmaktsordningen och könsrollerna genom att låta i synnerhet vita heterosexuella män ägna sig åt sådant, istället för att gå på genuskurser där de kan omkonstruera både sin könsidentitet, sin sexuella läggning och sin hudfärg. Vi har all anledning att lyfta fram genusforskningen för demokratins, rättvisans, mångfaldens och den globala undergångens skull, och vägen dit heter genusvansinne.

Att vi ska fortsätta vandra på genusvansinnets väg visar inte minst det kontinuerliga och aldrig sinande flöde av rapporter som vi alla regelbundet kan ta del av. DEJA:s senaste rapport är det kanske viktigaste dokumentet i genusväg som publicerades under vecka 46 år 2010. Ledsen att jag legat och hållt på den så länge utan att gå ut med denna viktiga genuskunskap. Vi väntar fortfarande med spänning på DEJA:s slutrapport som är lite försenad, men som ska innehålla ”lämpliga åtgärder” baserade på 2010 års elva stycken rapporter på temat jämställdhet i skolan detta viktiga ämne som en gång för alla ska lösa problemet med de allt sämre resultaten i svensk skola. En, eller snarare elva, genusanalyser är precis vad alla skattemiljoner måste gå till för att vi ska komma tillrätta med detta problem.

Jag vågar knappt lära studenterna något längre

Jag vågar knappt lära studenterna något längre, med genusvetarna flåsandes i nacken

Lösningen av en andragradsekvation, som för två decennier sedan var trivial för en 7:e-klassare, innehåller i sig så mycket förgiftande patriarkala strukturer och rester av könsmaktsordningen att genusperspektivet måste genomsyra undervisningen för att eleverna inte ska ta skada av det traditionella matematikundervisningen. Därför är nu andragrads-ekvationer flyttade några årskurser upp, för säkerhets skull. Bara en sådan sak som att härleda lösningsformlen genom att kvadratkomplettera ett uttryck rymmer dolda skadliga budskap – ”kvadrat” och ”komplettera” kan helt klart kopplas till heteronormativiteten genom att ”två” personer ska ”komplettera” varandra i äktenskap eller ett förhållande. För att inte tala om att det också finns just två lösningar, som förvisso kan sammanfalla om vi har en dubbelrot, något som med viss välvilja kan kopplas till homosexualitet, men man bör allmänt förhålla sig skeptisk till rötter av alla de slag, inte bara matematiska utan även kulturella och geografiska, som är lika socialt konstruerade som könet. Därför borde lösandet av ekvationer egentligen vara förbjudet i lag. Om man ockuperar en svensk skola eller matematisk institution och letar med ljus och lykta och ett mikroskop från Genusvetenskapliga institutionen så upptäcker man det här, och jag tror det var några framstående svenska genusforskare som gjorde denna viktiga upptäckt. Könsförräderiet finns inbyggt i matteboken. Svävade jag iväg nu, ja det gjorde jag visst, men genusforskningen är så full med intressanta resultat. Jag skulle ju skriva om DEJA-rapporten. Det får bli en följetong på 3-4 inlägg, eftersom ni annars kommer att klaga. Jag har själv provat att läsa långa blogginlägg, dock inte mina egna, det skulle jag verkligen aldrig orka, men andra inlägg som var någon kilometer långa, och det var ju lite svårt, särskilt när genusmaffian hela tiden försöker skicka in trojanska hästar med genusglasögon på in i min dator så att jag hela tiden måste avbryta för att kriga.

Vilka problem möter förändringsagenterna i svensk skola?

Vilka problem möter förändringsagenterna i skolans verksamhet?

Ok men då kör vi: folkupplysning om SOU 2010:83. 🙂 Rapporten är författad av Gun-Marie Frånberg, som är verksam vid Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap vid Umeå universitet (för information om vad en forskare i ”utbildningsvetenskap” sysslar med kan jag rekommendera professor Inger Enkvists bok ”Skolan – ett svenskt högriskprojekt”). Under ”Om innehållet” (sid 7): ”I ett avslutande kapitel diskuteras effekterna av de i studien ingående projekten. Även reflektioner om skolans uppdrag vad gäller jämställdhet ur ett demokratiskt perspektiv presenteras. Därutöver diskuteras och problematiseras pedagogiska frågor om skolans möjligheter att förändra strukturer generellt och vad gäller skolans jämställdhetsarbete mer specifikt. Vilka problem och förväntningar möter förändringsagenter i skolans verksamhet? Hur ska teorier, politiska ambitioner och beslut omsättas i praktiken? Vilka hinder för förändringsarbete kan vi urskilja? Vilka möjligheter till förändring finns?”

Det som gör denna rapport extra intressant och hederlig är att man faktiskt väljer, likt en normal människa, dvs en matematiker, att inledningsvis definiera de begrepp man använder sig av. Detta är imponerande ur ett matteperspektiv, ett perspektiv som borde genomsyra all forskning, all statlig verksamhet och på sikt hela Universum, om civilisationen, så som vi kände den före 1998 då Nationella Sekretariatet inrättades (förordning i Svensk Författningssamling), ska kunna återuppstå. På sidan 3 under ”Förord” kan vi läsa vad rapporten innehåller: ”I denna rapport presenteras och analyseras aktuella projekt, metoder och insatser för att främja jämställdhet i skolan från drygt 50 kommuner.” Underskrivet ordförande Anna ”Jag står bakom varje ord i rapporten [SOU 2009:64]” Ekström. På sid 12 under ”Teoretisk referensram”och ”Utvärderingsansats” kan vi läsa att: “Arbetet har inletts med att försöka skissera konturerna till en referensram för det som ska utvärderas… En inledande fråga är: Vilka är de grundläggande problem som ska lösas genom att arbeta i enlighet med de aktuella metoderna för att främja jämställdhet? Genom att anlägga ett makroperspektiv och utifrån detta betrakta åtgärderna är det möjligt att ringa in det som är föremål för utvärderingen.”

Min forskning visar att kommunanställdas hjärnor krymper efter en dos genuspropaganda

Min forskning visar att de kommunanställdas hjärnor krymper efter en dos genuspropaganda

Fråga: hur såg de projektbeskrivningar ut som fick flera miljoner i skattebidrag för ”jämställdhets- och genusarbete” i skolorna? Borde inte ”de grundläggande problemen som ska lösas” varit formulerade redan där? Eller är det som med SKL och JÄMI? Kör på med genuspropaganda till de kommun-anställda och ställ därefter (eller inte alls) frågan om vad syftet egentligen var, eller om det ens fanns något, och vilka resultat som skulle nås, utöver själva hjernevasken då? På tal om hjernevask, och nu ser jag att jag kommer att sväva iväg igen eftersom jag måste lägga upp det norska programmet Hjernevask, och eftersom detta inlägg redan börjar bli för långt ändå, så får jag fortsätta avhandla innehållet i DEJA-rapporten i nästa inlägg, och då inleder jag med rapportens definition av begreppen ”Genus”, ”Jämställdhet” och ”Förändring”(!) som ägnas några sidor. Förändringsbegreppet måste givetvis definieras eftersom det nya yrket ”förändringsagent” måste motiveras. Politikerna måste förstå att utan förändringsagenter med genuskompetens så stannar Sverige. Men nu måste ni först titta på Hjernevask 🙂 – nedan  del 1 av 7. Och kom ihåg att bara en lögn, eller ett luftslott, som genusvansinnet är, behöver flera decenniers pengaflöde och propaganda från statligt håll för att upprätthållas. Sanningen kan som bekant stå på egna ben.


Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket

december 17, 2010
Axess nr 9 2010

Axess nr 9 2010

Ok…varning för långt inlägg. Trevlig helgläsning till er som orkar ta er igenom vansinnet! :-). Nu är det senaste numret av Axess Magasin ute. Temat är ”Den ömtåliga civilisationen” och flera av artiklarna ligger ute på nätet (se länkar nedan), dock inte min krönika, som återfinnes på sådan 64 (för första gången, den brukar ju alltid hamna på sid 58 eller 60). Jag tar upp det här med JÄMI, som ni ju redan känner till sedan blogginlägget Iiiinte 80 miljoner till!!!! och uppföljaren ”Forskning saknas” på genusvansinne för 225 miljoner och dags att ”reflektera över sin vithet”. Här är artiklarna tillgängliga på nätet: Antikt ideal (JohnArmstrong), Vikten av andligt välstånd (Rob Riemen), Den obäddade sängens diktat (Johan Lundberg), Mot sängkammaren!” (Niklas Ekdal), Civilisation kräver uppoffringar (Svante Nordin). Svante Nordin var som ni minns min meddebattör i Filosofiska Rummet i mars om genuscertifieringen.

En av mina fyra katter

Ytterligare en av mina fyra katter

Häromdagen medan jag och dottern lekte med våra fyra katter med några gamla skosnören lyssnade jag på programmet ”En bok, en författare” i Kunskapskanalen (bara en kvinna kan göra två saker samtidigt så här) där man hade ett samtal om boken ”Afrika” med dess författarinna Ellen Hillbom, som också är doktor i ekonomisk historia verksam vid Lunds Universitet. Allt flöt på i vanlig ordning medan
katterna sprang runt och nästan välte TV:n, tills man 20 minuter in i programmet (här i UR Play) kunde höra följande (min 19:56 och framåt):

Intervjuare: ”Men i Afrika då, spåren av kolonialismen, såren av kolonialismen, vad ser vi av det idag då?”

Dr Ellen Hillbom: ”Ja en sån sak som vi ser det är ju uppdelningen, gränsuppdelningen, det är ju väldigt få gränser som egentligen har förändrats efter självständigheten. Och det har ju inneburit att man har skapat länder som Nigeria, med 250 olika folkslag som ska samlas inom en nationsgräns. I andra fall i Somalia har man delat upp den somaliska folkgruppen i fem olika stater, och det här har ju orsakat problem, att statsstaterna, det som förväntas att bli nationalstater, inte bygger på en homogen befolkning som vi kan känna här i Europa, det har inte fått växa fram på ett mer långsamt naturligt sätt utan tvingats på, och det är väl mycket utav det vi kanske ser som, man tycker om att kalla för etniska konflikter idag, många av de grupperna, folkgrupperna, skapades ju också utav kolonialmakten.”

Bulgarien - sedan 681

Bulgarien - sedan år 681

Det intressanta här är inte analysen av Afrika, som säkerligen är helt korrekt, utan det faktum att Hillbom säger något som man egentligen inte får hävda, något som dessutom anses helt felaktigt av experterna i det politiska etablissemanget och journalistkåren (även om dessa inte innehar doktorsgrad så är de ju ändå som bekant ämnesexperter inom alla tänkbara områden): att det varit en fördel för de europeiska staternas framväxt med en homogen befolkning, och inte bara det – dessutom har nationalstaterna, till skillnad från här i Europa, inte fått växa fram på ett naturligt sätt, vilket varit en nackdel. Får man verkligen säga att nationalstaterna i Europa vuxit fram ”på ett långsamt naturligt sätt” och att det varit en fördel med homogena befolkningar!? Naturligt och långsamt? Jag trodde att de alla var en onaturlig social konstruktion som implementerades från en dag till nästa någon gång på 1800-talet. Har dagstidningarna lurat mig?

Min blåögda birma kommer dock överens med de gulögda perserkatterna

Min blåögda birma kommer bra överens med de gulögda perserkatterna

Detta är inte det enda exemplet på när svensk media omedvetet klantar sig. Jag har sparat ett utklipp här från Metro Stockholm (i Plus) från den 29 november på sidan 28. I artikeln ”Därför dras vi till folk som liknar oss själva” kan vi läsa: ”Hur vi mår, vem vi gifter oss med, om vi blir sjuka, hur mycket pengar vi tjänar och vem vi röstar på – allt beror på dina vänner. Men varför? ”Genetic similarity theory” kan ge oss svaret. Den kanadensiske psykologiprofessorn Philippe Rushton menar att våra gener är programmerade för att bli attraherade av att skaffa barn med någon som liknar oss själva. – Gener för blåa ögon har större möjligheter att föra sig själva till kommande generationer om de samtidigt får sina bärare att attraheras av andra med blåa ögon snarare än av dem med bruna ögon, säger Kimmo Sorjonen, vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet… – Vi nätverkar och umgås med dem som liknar oss själva eftersom detta är ett sätt för våra gener att överleva, säger Kimmo Sorjonen, vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.”

Det behövs en bättre granskning av media

Metro behöver hjälp av ett proffs

Detta är innehållsmässigt inte mer kontroversiellt än vad som brukar stå i Illustrerad Vetenskap. Intressant är att Metro refererar till professor Philippe Rushton som skrivit flera politiskt inkorrekta böcker, bland annat boken”Race, evolution and behaviour”, som jag själv läste för några år sedan, och jag kan lugnt säga att den var väldigt politiskt inkorrekt. Om svenska journalister hade haft någon form av koll, dvs utbildning eller bildning, hade man i sann PK-anda inte vågat hänvisa till Rushton. Detta är den andra missen på kort tid som media gjort sig skyldig till och som jag av en slump snubblat över. Jag ska hålla ögonen öppna för fortsatta missar och hoppas på så sätt kunna göra karriär inom den statliga censurapparaten. En effektiv censur förutsätter pålästa och kunniga medarbetare i statens, eller medias, tjänst. De här misstagen måste hänga samman med den senaste PISA-studien som jag bloggade om här nyligen.

Julmust kan underblåsa nationalistiska strömningar!

Julmust kan underblåsa nationalistiska strömningar!

Dessa två exempel utgör dock olyckliga undantag som snabbt måste falla i glömska. 99.999999% av alla artiklar i media är naturligtvis PK så som sig bör. Expressen varnar oss tex för farorna med julmust: ”Anna Burstedt förklarar att mat är en viktig del av varje folks nationella identitet. Men hon ser en fara i att vissa grupper gör sig till tolk för vad som är tradition och identitet – i dessa tider när främlingsfientligheten ökar. – Mat kan användas i politiskt syfte för att utestänga människor. Men den kan också vara gränsöverskridande. Man kan bjuda in andra till att dela sin julmust, säger hon.” Men låt mig komma till saken, till det jag egentligen skulle blogga om: Kemigenus. Bloggen Tradition & Fason har redan tagit upp detta, som man kunde läsa om i Skånskan den 9 december (återger hela artikeln):

”Genus och etnicitet är kanske inte det första man tänker på när man öppnar en kemibok för mellanstadiet. Men skolinspektionen har granskat kemiböckerna på Ludvigsborgs friskola och kommit fram till att det brister i jämställdhetstänkandet. Ur kemisynpunkt är det inget fel på böckerna, men eftersom de är från sent 1990-tal anser de inte belysa etnicitet och genus på ett modernt sätt. Bland annat är namnen på personer som förekommer i böckerna nästan uteslutande västerländska, andra kulturer nämns över huvud taget inte. Böckerna speglar med andra ord inte det mångkulturella samhället.”

 

Genus- och etnicitetsperspektiv saknas i kemiböckerna!

Genus- och etnicitetsperspektiv saknas i kemiböckerna!

”Skolan får beröm för det pedagogiska arbetet men kurslitteraturen i kemi måste man göra någonting åt, menar Skolverket. Dessutom vill Skolverket att att Ludvigsborgs friskola i högre utsträckning börjar tala om genus och etnicitetsfrågor, både lärare emellan och med eleverna. Någon vidare reflektion över läromedlens normerande funktion vad det gäller genus och etnicitet finns inte som det ser ut i dag.”

”Kerstin Lindberg tog nyligen över som rektor på Ludvigsborgs
friskola och tar åt sig av kritiken. – Det stämmer, det har varit eftersatt. Det har varit olika ledningar på skolan och jag har inte hunnit med den biten. Men vi ska åtgärda det här. Litteraturen ska utvärderas och nya böcker ska köpas in. Man kommer även att inleda en tydlig jämställdhetsplan för personalen och bjuda in föreläsare i genus och etnicitetsfrågor. – Jag har börjat göra analyser. Det handlar både om att lärare ska bli mer medvetna och om hur vi ska prata med eleverna. Det ska satsas på det här. Senast den 3 mars kommer Skolverket att följa upp vilka förbättringsåtgärder som har vidtagits.”

Trots hundratals miljoner på genusinsatser blir svenska elever inte bättre i kemi!

Trots hundratals miljoner på genusinsatser blir svenska elever inte bättre i kemi!

Även Johan Ingerö har bloggat om detta. Det här är så absurt att det inte ens behöver kommenteras. Och så undrar man varför svenska skolelever blir allt sämre i de naturvetenskapliga ämnena, liksom i matematik (men mitt ämne har de inte gett sig på än. Eller vad säger jag!? Visst finns en genusanalys av matematiken!). Trots att man satsar miljoner och åter miljoner i svensk skola på genuskunniga specialpedagoger och ägnar dyrbar lektionstid åt diverse rollspel, genusteori, värderingsövningar, allas lika värde-projekt, bygger världsfredsutställningar, har normbrytande samtal, anordnar värdegrunds-dialoger, gör könsrollsteater och bjuder in genuspiloter som föreläser om maktstrukturer – hur kan Sverige då inte vara världsbäst och kamma hem alla kemiolympiader? Väldigt konstigt ju… Men Vetenskapsrådet både vet och har råd och satsar 5.5 miljoner på ytterligare ett genusprojekt till lärarutbildningen för perioden 2011-2013:

”I vårt forskningsprojekt är vi intresserade av att undersöka hur man kan öka genusmedvetenheten hos blivande lärare som är inriktade mot grundskolans tidigare år och om det i förlängningen kan leda till att undervisningen i naturvetenskapliga ämnen förändras, både med avseende på innehåll och på utförande, säger Anita Hussénius. I projektet utforskas lärarstudenternas relation till lärande och undervisning i naturvetenskap från ett genusperspektiv Vi är även intresserade av hur man kan skapa sig en identitet som lärare i naturvetenskap och hur denna identitetsskapande process kan påverkas av ämnesdidaktiska kunskaper och genusmedvetenhet.”

Genustrumpeten

Genustrumpeten gick sönder i skidbacken

Vem är förvånad? Med 700.000 kronor till att undersöka trumpeter ur ett genusperspektiv är detta ytterligare ett steg framåt. För fler VR-finansierade projekt se Grattis skattebetalare del 1 och Grattis skattebetalare del 2. För den som är intresserad av det här så har Skolverket som bekant beställt en rapport från professorn i pedagogik och nuvarande rektorn vid Södertörns Högskola,  Moira von Wright, där hon studerat fysikböckerna ur ett genusperspektiv. Rapporten heter ”Genus och text” och jag har sammanfattat den i två blogginlägg. Det här är riktigt sjukt – läs det den som inte gjort det: Genusväldet intar Södertörns högskola och Von Wright och tekoppen.

Pedagogikprofessorn konstaterar bland annat följande:

* ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan.” (sid 7)

*Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.” (sid 59)

* ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden.” (sid 64)

Grattis Sverige! Påminner om att Snillen spekulerar bara ligger uppe till och med imorgon lördag för den som missat programmet eller vill se om det. Igår kväll kunde man se programmet ”Nobel 2010: Hard talk” om Nobels fredspris, med repriser den 21 december och 27 december – sevärt!  Nedan ett framtidsscenario för svensk skola:

LÄSTIPS: ”Interaktivitet – ännu ett framsteg bakåt” av Johan Hakelius, Johan Norberg i Metro, Björklund i DN om svensk forskning, genusdebatt om excellenssatsning och mer , se även Genusnytts granskning, DN om barn och karriär, Skoldebatt i SVD, Kvinnor sorterar bort kvinnor, Världen Idag om en tabubelagd verklighet. Ännu ett fall av politiskt inkorrekthet, nu i Expressen. Pär Ström (som driver bloggen Genusnytt) skriver i SVD.

BLOGGAR om genusvansinne: Morgonsur om värdegrund del 1, del 2 och del 3. Aktivarum, Matte Matik, Pelle Billing, Genusnytt, Anders B Westin.


Nytt genusprojekt: ”Jag kan inte tänka abstrakt!”

september 1, 2010
Går det att få in genusperspektiv

Om jag är lite borta från bloggen beror det på att jag föreläser eller planerar inför framtiden 🙂

Ibland får jag mail från mediefolk och proffstyckare som undrar om jag inte ska dra igång något snart så att de får något roligt att skriva om och tycka till om, och givetvis ska jag dra igång något, vi har ju inget val med tanke på allt vansinne, eller förvisso har vi det, om drygt två veckor närmare bestämt, men jag tänkte vänta tills efter det eftersom jag såg i stjärnorna med mitt teleskop (jag kan förresten se Jupiters fyra galileiska månar med mitt teleskop och en av månarna ser helt beboelig ut så jag har funnit den perfekta tillflyktsorten ifall allt går åt h-ete på Jorden) att det är bättre att inleda ett organisationsbygge efter valet eftersom alla journalister då kommer att vara upptagna med det hönshus som kommer att råda i Riksdagen pga SD och under tiden kan jag jobba ostört med en liten förening eller kanske ett parti där genusfrågan är central. Jag tänkte att partiet kunde heta Folk mot hetsgrupp, där hetsgruppen utgörs av det imperialistiska genustalibanväldet som är kulmen på den fördumningsindustri som lett till att medelsvensson i det här landet inte längre kan beräkna kapacitansen hos en cylinderkondensator, alltså förmågan att lagra elektrisk laddning hos en komponent med två koaxialt placerade cylindrar med längd L, inner-och ytterradier a och b, med ett dielektrikum med permittivitet \epsilon mellan cylindrarna, alltså C=2\pi\epsilon\frac{L}{\ln (b/a)}. För 30 år sedan kunde var man inte bara beräkna detta värde utan också bygga en dylik kondensator.

Givetvis kan flera av mina kommentatorer, som Matte Matik, Dr Jonsson och Lennart W detta, liksom mina 150 civilingenjörsstudenter (hej på er och glöm inte att träna på vektorprojektion och se exempel 5 på sidan 575 i Calculus, 7:e upplagan, och roa er sedan med att lösa några av uppgifterna inför lektion 1 på sidan två här innan ni försöker lägga in en fyrdimensionell yta i ett femdimensionellt ON-system som ni byggt av spaghetti från studentkorridorens kök. Vad händer förresten med koordinataxlarna om ni kokar spaghettin och hur påverkar detta ytans ekvation? Kan man koka ett femdimensionellt system i en kastrull som ligger i det vanliga rummet eller hur tänkte ni lösa det? Extrauppgift för den som redan löst övriga uppgifter. Jag ska själv titta närmare på denna uppgift under kvällen. Kanske nudlar är att föredra, de är ju ihopkrullade liksom de 8 extra dimensionerna i strängteorin? Ni kan föreställa er en extra ihopkrullad dimension genom att tänka er att en lina på andra sidan campus ser ut att vara endimensionell från föreläsningssalen medan den ju uppenbarligen blir tvådimensionell när ni kommer närmare genom att skolka från föreläsningen och gå fram till linan som naturligtvis har en yta och därmed inte ser så endimensionell ut längre på nära håll som ni trodde. På samma sätt är det med nudlarna – det är bara att koka dem så att de sväller upp så träder alla elva dimensioner fram och allt blir klart som korvspad. Formlerna för de kvadratiska ytorna i kapitel 10.5 ska ni förresten kunna som ett rinnande vatten).

Plattkondensatorn med ett lagrat genusperspektiv som ska urladdas på Patriarkatet

Plattkondensatorn med ett lagrat genusperspektiv som ska urladdas på Patriarkatet

För att återgå till kondensatorn: till och med genusvetarna håller på att konstruera en genuskondensator, som är en sorts plattkondensator där permittiviteten för materialet (i form av genusavhandlingar avlagda mellan 2005 och 2009) mellan plattorna är oändligt för att öka kapacitansen. Denna kondensator ska sedan kortslutas och urladdas på Patriarkatet. Se bild till vänster. Det är också hög tid att urladda det kollektiva folkvett som vi alla lagrat i över ett decennium med genusförtryck nu och rikta det mot alla genusinfiltrerade myndigheter. Detta ska vi enligt mina beräkningar påbörja ganska snart och sedan slutföra under valrörelsen 2014 då vi kommer omstrukturera hela det politiska landskapet för all framtid. Vi är så många nu att Genusväldet lever på lånad tid, och denna lånade tid kan förkortas på flera olika sätt som jag inte ska gå in på nu, men det är alltså inte någon lånad tid av Heisenberg eftersom Genusväldet ju inte uppstod ur ingenting utan snarare genom ett intensivt lobbyarbete under lång lång tid, och så lång tid tillåter inte Heisenbergs osäkerhetsrelation att man lånar med tanke på all den energi som lagts ner på uppbyggandet av genuscertifierade strukturer, och detta beror som ni alla vet på värdet på Plancks konstant. Men det finns alltså andra sätt, som att strypa tillflödet av pengar och så vidare.

Professor i genus, gas och sociala relationer?

Professor i genus, gas och sociala relationer?

På tal om pengar och fysik så beslutade Vetenskapsrådet i höstas att under 2010 bevilja 693.453 kronor för projektet ”Jag kan inte tänka abstrakt!”:Genusperspektiv på hur F-5 lärare konstruerar identiteter som lärare av naturvetenskap i spänningen mellan det ”kvinnliga” lärarskapet och den ”manliga” fysiken.  Den som beviljats projektmedel är samma person som 2009 disputerade med avhandlingen ”Doing Physics – Doing Gender: Avhandlingen utforskar lärandet av fysik utifrån ett genusperspektiv… ”Min forskning visar hur både genus, ålder och klass blir viktiga i studenternas identitetsskapande och därmed för deras lärande av fysik”. Är det detta politikerna menar med att ”satsa på skolan”? I dagens Sverige kan man som bekanta vara professor i ämnet genus, människa och maskin (vid avdelningen för Genus och Innovation (!) vid Luleå tekniska universitet) och vi kommer att få se ett växande antal professurer i stil med professor i genus och mätteknik, professor i genus och hållfasthetslära (håller genusargumenten?), professor i genus och värmeledning, professor i genus, identitet och kvantmekanisk tunnling, professor i genus, gas och sociala relationer, professor i könsuttryck, genuttryck och masspsykos, professor i genus, vansinne och celldöd, professor i genus och svarta hål, professor i genus och halvledare med inriktning på maskulinitetskonstruktion hos kiselatomer och slutligen givetvis professor i genus och genus.

För att återgå till VR-projektet ”Jag kan inte tänka abstrakt!”

Beskrivning:

Genusperspektiv

Fysik: en identitetsskapande process och mer än ämneskunskap. Är atommodellen förenlig med elevernas syn på sig själva och med vilka de vill vara?

”Jag kan inte tänka abstrakt!” Detta är ett av många tydliga avståndstaganden från fysikämnet jag mött i min undervisning av lärarstudenter inriktade mot grundskolans tidigare år. Min erfarenhet från undervisning av lärarstudenter i fysik är att många av dem tydligt distanserar sig från fysikämnet och dessutom upplever det som svårt och irrelevant för sitt framtida yrkesutövande. Forskning har visat att lärare i grundskolans tidigare år känner sig osäkra på att undervisa i naturvetenskap, till följd av bristande kunskaper i ämnet. Men lärande av ett ämne handlar om mer än om den rena ämneskunskapen inhämtas eller inte, det handlar om att på olika sätt förhålla sig till en ämneskultur och skapa en egen identitet som är förenlig med ämnets normer och förväntningar. Ett sådant synsätt på lärande som ett identitetsskapande menar jag att kan ge nya och viktiga insikter i hur lärarstudenter hanterar både sitt eget och sina framtida elevers lärande av naturvetenskap. Ser de naturvetenskapen, dess kunskapssyn och världsbild som något som är förenligt med vilka de ser sig själva som och vilka de vill vara? Detta projekt utforskar hur lärarstudenter, inriktade på grundskolans tidigare år, skapar sig identiteter som lärare av naturvetenskap. I synnerhet fokuseras på mötet mellan de två starkt könskodade verksamheterna ”fysik” och ”lärare för yngre barn”. I projektet undersöks hur lärarstudenterna ser på de naturvetenskapliga ämnena och vilket deltagande i naturvetenskap de ser som möjligt för sig själva och för sina framtida elever. Till exempel, hur de hanterar att vara auktoriteter på naturvetenskap i klassrummet, samtidigt som de själva är marginaliserade deltagare i naturvetenskapen som helhet.

Lärandeprocess

Fysikundervisning i Sverige: en identitetsskapande process där man "gör genus"

Vilka faktiska klassrumskonsekvenser får deras syn på naturvetenskap och på genus? Jag menar vidare att kunskap om hur dessa lärare, från sin marginaliserade position, på olika sätt förstår, deltar i och gör motstånd mot naturvetenskap kan ge viktiga insikter i naturvetenskapernas ämneskulturer. Teoretiskt tar projektet sin utgångspunkt i en förståelse av lärande som ett identitetsskapande och en förståelse av genus som något som görs, i förhållande till de ramar som sätts av bland annat kropp och samhälle. Detta dubbla teoretiska angreppssätt tillåter mig att analysera hur görande av genus, naturvetenskap och undervisning av yngre barn på olika sätt kopplas samman i lärarstudenternas förhandlingar av vad det innebär att undervisa i naturvetenskap. I analysen fokuseras vidare frågeställningar kring makt, auktoritet och status. Datainsamlingen kommer att ske genom intervjuer och klassrumsobservationer, där jag observerar lärarstudenterna i undervisningsaktiviteter associerade med både fysik, kemi och biologi. Detta är särskilt betydelsefullt då tidigare forskning om naturvetenskapligt lärande i grundskolan ofta behandlat naturvetenskapen som en enhet. Vid klassrumsobservationerna kommer jag att föra fältanteckningar (och spela in mindre sekvenser) och dessa kommer sedan att ligga till grund för mer detaljerade intervjuer där jag låter lärarna reflektera kring specifika klassrumssituationer.

Hur kan man producera så mycket nonsens?

Hur kan man producera så mycket nonsens och sedan få 700.000 kronor?

Målet med projektet är att skapa ny och fördjupad förståelse av genus och naturvetenskapligt lärande, samt av hur lärare för yngre barn förhåller sig till naturvetenskap. Båda dessa komponenter är viktiga för en naturvetenskaplig utbildning för blivande lärare som utvecklar inte bara deras kunskap i ämnet, utan också om ämnet. Det senare är i synnerhet viktigt för deras möjligheter att kritiskt kunna analysera naturvetenskapen och den egna positionen i relation till naturvetenskapen. Detta är kopplat till läroplanens mål beträffande kunskapens användning, men också till att ge lärarstudenterna ökade möjligheter att analysera sitt eget och sina elevers deltagande i, och kanske även motstånd mot, naturvetenskap. I förlängningen kan en fördjupad förståelse av genus och naturvetenskapligt lärande vidare bidra till att utveckla en mer inkluderande naturvetenskaplig undervisning, för lärarstudenter likväl som för skolelever. Projektet ger även teoretiska och empiriska bidrag till forskningsfältet kritiska studier av naturvetenskap, lärande och genus.”

Vad intressant – jag ska också söka VR-pengar till genusintegration!

Sökt belopp: 16 miljoner, men helst hela statskassan

Tidsåtgång: 1 år

Metod: genusintervju av kurslitteratur i matamatik.

Ämne: genus och identitetsskapande  processer i flerdimensionell analys

Titel: ”Jag kan inte tänka konkret – om genus- och lärandeprocesser i det n-dimensionella rummet”

Nytt forskningsprojekt

Nytt forskningsprojekt på gång!

Tidigare forskning inom det tvärvetenskapliga området genusvetenskap, astrologi och matematiska modeller har visat att studenter som går på det kombinerade matematik-genusprogrammet är förvirrade avseende tillämpningen av vektorer som fallossymboler i det n-dimensionella rummet kopplat till den kritiska maskulinitetsforskningen. Många känner sig alienerade i rummet, tiden och den könade kroppen i dimensioner utöver de tre rumsliga och vet inte hur de ska konkretisera genuskunskapen med matematiska metoder. I sitt försök till upprätthållande av en hegemonisk maskulinitet i klassrummet och i förlängningen i världen och hela Universum, har studenter med manligt genus dessutom kommit att anamma en annan metod för beräkning av vektorprodukten än de med kvinnligt genus och då har vi ännu inte lämnat den vanliga tredimensionella världen. Vissa studenter missar helt genusperspektivet i uträkningen och lärarna saknar ofta den genuskompetens som behövs för att tillgodose behovet som finns och därmed garantera en demokratisk utveckling i studentens lärandeprocess i enlighet med kursplanen och Sveriges grundlag.

Ingen hara analyserat vektorprodukten ur ett genusperspektiv!

Ingen har analyserat vektorprodukten ur ett genusperspektiv!

Kunskap om hur forskare och universitetslärare i matematik, från sin marginaliserade position, på olika sätt förstår, deltar i och gör motstånd mot matematiken och dess genuskärna kan ge viktiga insikter på vägen mot raserandet av en hierarkisk kunskapsstruktur inom akademin där professorn sitter i toppen och anser sig kunna mer än en nybörjarstudent, detta då den ”manliga rationaliteten” i sekler präglat och förstelnat tänkandet och reducerat rummet till ett stelt och opersonligt koordinatsystem. Men maktstrukturer kan plattas till precis som man kan projicera ner alla vektorer som sticker ut i högre dimensioner ner på ett plan. Denna analogi är viktig för att bli genus-matematiker eller genuskonsult i matematikämnet. Ramarna för verksamheten i föreläsningssalen sätts av samhället, den könade kroppen och kurslitteraturens ensidiga fokus på uträkningar i konkreta situationer som inte relaterar till varje students unika vardagserfarenhet av högre dimensioner. Föreläsaren tenderar att fokusera på definitioner och teorem medan gränsområdet matematik-genus är så oändligt mycket rikare och man glömmer ofta att tillföra de osynliga dimensioner som behövs för att utvecklas som fullvärdig människa. Det är viktigt att undersöka vilka manlighetspositioner som skapas, normaliseras och förkroppsligas i dessa skilda vektorrum utan att för den skull göra avkall på planeternas positioner. I sitt skapande av en oändlig identitetsmatris ser vi olika könskodade varianter som tyder på att lärandeprocessen tar sin utgångspunkt i läroboken istället för planeternas omloppsbanor eller i genusteorin vilket måste betecknas som en högst oroande tendens eftersom inneboende mönster och strukturer är laddade med föreställningar om kvinnligt och manligt vilket präglar kunskapsprocessen från vaggan till graven, trots att det råder ett kontinuum av gränsöverskridande identiteter som kan illustreras med en utvidgning i flera dimensioner av Butlers heterosexuella matris (se första stycket här). Butlers heterosexuella matris problematiseras inte ens i kurslitteraturen och inte heller den inverkan vektorn som en förtäckt fallossymbol har på studenter med icke-manligt genus, eller hur vektorprodukt, skalärprodukt och andra produkter av sekler av manligt förtryck förvränger studenternas verklighetsuppfattning. Detta projekt kan ses som ett första steg på den trappfunktion som på sikt ska revolutionera hela utbildningsväsendet i enlighet med den senaste genusforskningen.

Ska jag skicka till VR? Det var ju ett tag sedan jag skickade in min senaste ansökan! 🙂 PS! Missa inte nya videos jag lagt ut på bloggen! Och glöm inte följa Genusnytt för dagliga uppdateringar i genusvansinne samt de andra bloggarna på min bloggrulle!

Relaterat (genus coh fysik): Genusväldet intar Södertörns högskola, Von wright och tekoppen, Filosofiska rummet imorgon söndag kl 17, Grattis skattebetalare (VR-projekt i genus och lärande), Genusaspekter på slutförvaring av använt kärnbränsle, Ingen panik i genusfrågan (ang kärnbränslet).

Lästips: Lämna besked om tvångskvoteringen, Sahlin, Amatörens bästa tid är nu, Båda blocken måste ge besked om vilken forskningspolitik Sverige ska driva.


145 miljoner för könsbyten på bestick och ”genusbanker” i svenska skolor

augusti 21, 2010
Håll i er - nytt genombrott av svensk genuspedagog!

Håll i er - ett nytt genombrott av svensk genuspedagog: könsbyten på bestick!

Ursäkta min frånvaro. Dator- och internetkrångel som nu är åtgärdat! Som vi alla minns har nuvarande regering beviljat 145 miljoner kronor till SKL (Sveriges kommuner och landsting) för att under tre år ”stödja genomförandet av jämställdhets-integrering.” Jag har tidigare bloggat om detta och länkat till regerinsgbeslutet från 2008, men så här i valtider kan  det vara bra med en liten påminnelse. Då lovade man ”högst 100 miljoner kronor” för tiden 2008-2010 men summan steg under förra året till 145 miljoner. Men vad är väl ynka 45 miljoner extra när det handlar om genus? Inget pris i form av mänskligt lidande, civilisatorisk tillbakagång och strävan efter att sätta Sverige på kartan som centrum för världsalltets samlade idioti är för högt när det handlar om svenska genusprojekt!

En genuspilot per arbetsplats som kan krascha verksamheten

En genuspilot per arbetsplats som kan krascha verksamheten - för ett jämställt Sverige!

Jag hoppas verkligen att det är samma 145 miljoner man pratar om i följande tidningsartikel från i förrgår, där det står att regeringen delat ut 145 miljoner ”för att under en treårsperiod förbättra jämställdheten i skolan” Eller är vi redan uppe i 290 miljoner? Nåja, i genuskrig och tider av heterohat är alla medel tillåtna, i synnerhet svenska skattemedel. JÄMIs (sid 4) primära roll är att ”utveckla metoder [Nationella Sekretariatet fick 13 miljoner för detta] för jämställdhetsintegrering samt förslå system för kvalitetssäkring, tex kravprofiler vid upphandling av konsulter och ev cerifiering.” Man måste förstå att inget modernt samhälle längre kan fungera utan minst en genuspilot, en genuscoach, en genusstrateg, en genusambassadör, en jämställdhetspilot, en jämställdhetsdirektör, en jämställdhetsutvecklare, en jämställdhetsinspektör och en genusexpertfunktion i varje svensk myndighet. Detta kräver åratal av utbildning och kommer att garantera ”allas lika värde”, som i högsta grad är kopplat till en systematisk hjärntvätt av myndighetspersoner och medborgare i just genusfrågor. Snart kommer Sverige dessutom att vara Genusvansinnets centrum genom det europeiska ”centrum för excellent transnationell genusforskning” som kommer att byggas just här (se själva) och utgöra en samlingspunkt dit all världens genusvetare kommer att vallfärda för att jobba med att genuscertifiera myndigheter, företag och privatpersoner. Ingen ska få röra sig fritt ute på gator och torg utan att kunna visa upp sitt personliga genuscertifikat som garanterar att man är fullständigt könsneutral i sitt bemötande av andra.  Manligt och kvinnligt är sociala konstruktioner, utom vad gäller bolagsstyrelser där ”det kvinnliga perspektivet” är högst påtagligt och avgörande för bolagets framgång.

Är det här talangerna i konstkukskollektivet bor?

Är det här talangerna i konstkuks-kollektivet bor?

Jag ser förresten att hemsidan för heterohatets dag tycks vara borttagen, antagligen har Göteborgs Queerinstitut tagit ner den för att inte bli anmälda för hatbrott, för sidan var uppe innan det skrevs om det i SVD. Som ni minns uppmärksammade jag denna intressanta dag i hatets tecken under förra året (även den sidan borttagen, men här finns en intervju med de inblandade) i samband med att att jag blev informerad om det intressanta priset för ”intersektionellt manshat” som Queerinstitutet delade ut året innan med ett ”pris i form av en exklusiv statyett, formgiven av de av oss upptäckta talangerna i konstkukskollektivet, samt en s.k. blomsterkvast, av mer oanständigt snitt.”

Talangerna i konstkukskollektivet var det. Vad är det förresten för skillnad på intersektionellt manshat och vanligt manshat? Jag ser att jag fortfarande har mycket kvar att lära. För att återgå till tidningsartikeln om Lerum och ministerbesöket, ministern är ingen mindre än Nyamko Sabuni, en av dem som skrivit under regeringsbeslutet ovan och som dessutom initierat den riksomfattande värdegrundsdialogen som också avslutas i år. Jag är säker på att syftet är gott från hennes sida, men frågan är om hon verkligen inser vad ett genusarbete går ut på? Uppenbarligen behöver ju även regeringskansliet genusutbildas, ty i regeringsbeslutet kan man läsa (sid 4):

Regeringen skrev under

Regeringen skrev under beslutet om sin egen genusutbildning

”Som tidigare redovisats konstaterade även Jämställdhetspolitiska utredningen att behovet av kunskap och stöd i det praktiska arbetet är stort. Utredningen pekar på behovet av stöd för såväl Regeringskansliet som för myndigheter, regionala organ och kommuner. Erfarenheterna från Jämstöds verksamhet med stöd till myndigheter visar att allt fler myndigheter efterfrågar stöd och att stödet som efterfrågas blir alltmer kvalificerat i takt med att myndighetens utvecklingsprocess fortskrider. För att stödja denna utveckling är det angeläget att ånyo inrätta en stödfunktion [= JÄMI, som beviljats 145 miljoner enligt regeringsbeslutet ovan]... På sikt bör det stöd myndigheter och andra offentligt finansierade aktörer efterfrågar i sitt arbete för en jämställd verksamhet, i högre grad än idag, kunna tillgodoses på en fristående konsultmarknad [genuscoacher mm]Flertalet står ensamma med sin uppgift och behöver hjälp med att bli mera professionella och utveckla sitt strategiska tänkande.”

Det kvalificerade stödet innebär att man vill veta hur man ska omsätta den postkoloniala radikalfeminismen i praktiken, och detta vet väldigt få, för som bekant anser ju självaste Genusforskarförbundet att genusforskning inte måste vara kopplad till praktiskt jämställdhetsarbete. Alliansen kritiserades ju för att göra ”en alltför snäv koppling mellan genusforskning och jämställdhets-strävanden” och då kan man fråga sig varför just genusforskarna sätts att skriva statens offentliga utredningar om jämställdhet – det borde istället ett intersektionellt tvärsnitt av befolkningen göra, i enlighet med genusvetarnas egen strävan efter en ”jämställd representation” (i första hand avseende kön men helst också med avseende på även andra faktorer som ålder, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder osv). Strävan efter 50/50 finns det faktiskt stöd för i det nya övergripande jämställdhetspolitiska målet som antogs strax innan valet 2006 (När lika möjligheter blev 50/50) och där vi (prop 2005/06:155) kan läsa att:

I ett heterohushåll ska mannen diska exakt hälften enligt prop 2005/06:155

I ett heterohushåll ska mannen diska exakt hälften enligt proposition 2005/06:155

”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle” (läs gärna den första meningen en extra gång). Dessutom med det uttalade delmålet att hushållsarbetet skall delas lika mellan man och kvinna (man tog dock inte upp fördelningen av hushållsarbetet i samkönade hushåll – jag ser att även genusvetarna måste bli mer genusmedvetna). Bara som en liten påminnelse om vad de rödgröna menar med jämställdhet – målet fastställs först (inte ens en rådgivande folkomröstning…) och inom ramarna för detta på förhand fastställda mål kan sedan medborgarna ges ett visst handlingsutrymme om de inte förstör statistiken – något de ofta gör med sina fria val, som alltså står i vägen för ”sann jämställdhet” i form av lika utfall.

Nu glömde jag ju nästan artikeln om genusarbetet i Lerums kommun:

”Lerums kommun ligger långt framme i sitt arbete med genusfrågor i skolan och har redan utbildat 50 genuspedagoger. Det beskedet fick integrations- och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni när hon var på blixtvisit i onsdags. 2008 började regeringen dela ut 145 miljoner kronor för att under en treårsperiod förbättra jämställdheten i skolan.”

– Det som är bra i Lerums fall är att åtgärderna är förankrade hela vägen upp till kommunledningen, det handlar inte bara om att en enskild pedagog ska jobba frågorna. Här i Lerum finns också konkreta resultat, säger Nyamko Sabuni och lovar att arbeta för att mer pengar ska finnas att söka efter valet. Nu är de nämligen slut.”

Genuspengar kan aldrig ta slut

Genuspengar kan aldrig ta slut i Sverige

Vad i h-ete, är genuspengarna redan slut!? 145 miljoner räcker inte långt om man ska göra samhället genusmedvetet. Genusbanken är ju en kunskapsbank som slukar pengar. Och denna bank måste fyllas på, det är alla ledande politiker överens om. ”Till jul ska det finnas minst en genuspedagog på varje skola i hela kommunen. Christina Andersson är samordnare i projektet. – Vi har utbildat lärare för att de ska kunna förstå vad genus är. Vi har byggt upp en genusbank för varje skola, där ska man bland annat hitta faktaböcker och värderingsövningar. Att komma till rätta med genusproblematiken i skolan är ingen ”quick fix”, det är ett långsiktigt arbete, konstaterar Christina Andersson.”

Är detta en man eller en kvinna?

Genuspedagog: inget är som det tycks vara - fullständig förvirring som nytt lärandemål

Värderingsövningar? SÅ HÄR SER SÅDANA UT FÖR DEN SOM UNDRAR!!! Genuspedagog tillkallad i sjunde klass visar en bild på en ”höggravid person som ser ut som en man” för att ”medvetandegöra” eleverna utifrån en ”poststrukturell feministisk analys”.  Med en personalgenusgrupp, en elevgenusgrupp och en föräldragenusgrupp ska skolan komma tillrätta med barnens ingrodda fördomar. Förra rektorn lyfte fram genusarbetet som skolans ”viktigaste utvecklingsområde” medan den nya rektorn valt att lägga genusarbetet på samma prioriteringsnivå som ”individualisering, ämnensövergripande projekt och läsutveckling” (!) (relaterat blogginlägg).  Notera att skolans lärare tröttnade på genusarbetet så att man fick ta en paus.

Så här ser kvalitetsredovisningen ut för en skola i Lerum med en genusbank. På sidan 21-22 under ”Systematiskt jämställdhetsarbete” kan vi läsa:

”Skolans personal har av genuspedagog fått fortsatt tillgång till en idébank på kommunens intranät, ”Lernet”, där det t ex finns artiklar, lektionsförslag, filmtips och forskning… Inom kommunen jobbar man med att få fram en genusbank som kommer att finnas till för alla pedagoger…Vårt mål är att genus och jämställdhet är/blir en självklar del av alla ämnen och inte något separerat från den ordinarie undervisningen. Två pedagoger genomförde under hösten 2007 en genusfortbildning. Syftet var att utveckla vårt genus- och jämställdhetsarbete. En enkät genomfördes med personal och elever december 2006 och våren 2008. Båda rapporterna är mycket omfattande. Under 2009 har vi haft en genuspedagog i personalen. Alla pedagoger arbetar med genus och jämställdhet utifrån sitt egna ämne och är en fråga som lyfts på ämneskonferenser.”

Och så undrar vi varför lärarna är stressade och skolresultaten sjunker… Och högskolevärlden har hakat på trenden med att integrera genus i respektive ämne (Genusväldet intar Södertörn, von Wright och tekoppen).

Andra exempel på det aktuella framgångsrika svenska genusarbetet som fått ta del av de 145 miljoner kronorna finner vi tex i denna artikel från den 17 augusti som tydligt illustrerar vad genuspedagogerna bränner sin energi och våra skattepengar på:

Könsbytet på besticken är ett faktum!!

Könsbytet på besticken var plötsligt ett faktum!!

”Jag håller upp en kniv och en gaffel. Vilken är feminin och vilken är maskulin? Den frågan fick genuspedagogerna Helena Magnusson och Britten Dehlin nyligen på ett möte. – Alla svarade att gaffeln var mest feminin. Då bytte de ut kniven mot en sked, och plötsligt var det skeden som var feminin. Vi hade gjort ett könsbyte på bestick, säger Helena Magnusson. Britten Dehlin firar fem år som genuspedagog i Simrishamns kommun i år. Som sådan har hon träffat dagbarnvårdare, förskollärare och lärare och diskuterat hur man kan integrera genus och jämställdhetstänk i skolans värld. Men efter ett tag fick hon nog. – Det funkar inte att bara en person driver det här viktiga arbetet. Det krävs nätverk, säger Britten Dehlin.”

Hon behövde hjälp, och fick det. 2009 fick Simrishamns kommun en miljon kronor av Sveriges kommuner och landsting för att bedriva jämställdhetsarbete. Helena Magnusson anställdes på 75% och Britten Dehlins tjänst utökades. Under tre terminer skulle de få hela barn och utbildningsförvaltningen att leva och andas jämställdhet. En stor och inte helt smärtfri utmaning.”

”– Det finns en tro om att jämställdheten sköter sig självt bara man skriver under på att man vill ha ett mer jämställd samhälle. Men det funkar inte så… Alla måste vara med på det för att det ska lyckas, tror Helena Magnusson– och man kan börja med sig själv.” (på tal om att börja med sig själv: läs Matte Matiks sammanställning).

Svensk genuspedagog använder sin fulla potential

Svensk genuspedagog använder sin fulla intellektuella potential

”Hon har varit dramapedagog i kommunen sedan 1998 och är utbildad genusvetare. I sitt arbete med barn och unga har hon gjort en upptäckt. – Barn föds jämställda. De bryter alla normer om genus, men sedan får vi vuxna dem att tänka på vårt sätt ändå. Barn i förskoleåldern har redan stenkoll på hur man ska bete sig som flicka eller pojke. – Om jag sitter bredbent som en man på stolen tittar folk konstigt på mig. Vi är så styrda av vårt samhälle, säger Helena Magnusson och vräker sig på stolen så att folk runtomkring verkligen vänder på huvudet och glor. Både Helena Magnusson och Britten Dehlin är övertygade om att en uppluckring av gamla könsroller gagnar alla. Även kommunen.”

Könsbyten på bestick och att ”vräka sig på en stol så att alla glor”. Det är vad vi betalar för. Och det är vuxna människor vi pratar om här. Med universitetsutbildning. I genus. Det går bra för Sverige…

Relaterat: Grattis skattebetalare, Grattis skattebetalare – del 2 , Det nya yrket: förändringspilot.

Lästips: Svik inte de yngsta genierna, Bra studieresultat ska ge skolor mer statliga bidrag, Könet, dumbom!


%d bloggare gillar detta: