SD, hönor och ägg – måste jag göra journalisternas jobb!?

mars 4, 2011
Hur

Måste jag göra allt?

Jag skulle just googla fram ett av mina gamla inlägg om olika sorters feminism till en kommentator när jag av en slump stötte på det här inlägget från den 2 mars på Correns ledarblogg (jag hittar ju ingenting på min blogg numera så det är lättare att googla fram det jag letar efter genom ett sökord och mitt namn). Det här var verkligen något av det mest ärliga, klarsynta och logiska jag läst i en svensk dagstidning sedan min egen artikel i SVD om genustrumpeten, vilket visar att det fortfarande finns journalister som faktiskt gör sitt jobb och dessutom gör det bra (teckna en prenumeration på Corren här). Journalister som inser att väljare och mediekonsumenter kan tänka själva. Och som skriver det uppenbara, medan andra gör allt för att förvränga sakernas tillstånd, på ett så uppenbart sätt att det undergräver förtroendet. Här artikeln från Correns ledarblogg (utan kursivering så att det blir mer lättläst):

”Bevakningen av SD – hönan eller ägget?

Det har sagts länge nu att medierna borde behandla Sverigedemokraterna som ”vilket parti som helst”. Om SD inte får spela martyrrollen för att de särbehandlas av medierna, och om väljarna bara får se hur idéfattiga SD är när det handlar om annat än invandring, då kommer stödet för SD att skrumpna ihop – så ungefär lyder argumentationen.

Men än så länge har jag inte sett något exempel på att medier behandlat SD som ”vilket parti som helst”. Deras inställning i invandringsfrågan lyckas på något sätt alltid bli en del av rapporteringen, oavsett vad som är huvudfråga. Om inte annat för att reportern själv, eller någon intervjuad person, gör det obligatoriska avståndstagandet (genom formuleringar som ”det främlingsfientliga SD” respektive ”vi rår ju inte för att SD röstar som vi”).

Det är ju inte något särskilt smart sätt att ta ifrån SD martyrpositionen, men kanske är det så att Sverigedemokrater inte kan öppna munnen och uttala sig om en enda sak utan att halka in på invandringen? I så fall gör ju bara medierna sitt jobb. Å andra sidan kanske det är tvärtom – Sverigedemokrater försöker diskutera andra frågor men det enda medierna är intresserade av är deras syn på invandringen? För mediekonsumenten blir det litet av hönan och ägget, man vet inte om mediernas eller SD:s fixering vid invandringsfrågan kom först, man bara konstaterar att den är ett faktum.

Men så snubblade jag över en text som just behandlar SD som ”vilket parti som helst”. Den är – föga förvånande – inte skriven av en journalist, utan av matematikern och bloggaren Tanja Bergkvist. Hon bloggar regelbundet om urspårad genuspolitik, och den här gången återger hon en interpellationsdebatt mellan riksdagsledamoten Mattias Karlsson (SD) och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP):

https://tanjabergkvist.wordpress.com/2011/02/13/sd-och-genusvansinnet/

Debatten handlar om jämställdhet, inte invandring, och Tanja Bergkvist berömmer Karlsson för att ha läst på medan Sabuni får kritik för att bara komma med floskler. Bergkvist drar inte ens den vanliga drapan om att Karlsson tillhör ett främlingsfientligt parti innan hon går in på sakfrågan, tvärtom driver hon med vanan att göra så: ”Jag borde kanske häva ur mig några invektiv först så att jag inte blir misstänkliggjord förresten: verklighetsfientlig, extremistisk, rasbiologisk, galen, obildad, ultraradikal och reaktionär. Det var Genusmaffian det gällde alltså”.

Det är mycket ovant att läsa en text där en Sverigedemokrat förekommer utan det vanliga avståndstagandet, utan en rad om invandringspolitik – och där Sverigedemokraten dessutom får beröm. Ovant och tankeväckande. Sverigedemokraterna är folkvalda i riksdagen och även om deras syn på invandrare förtjänar all kritik så kan det komma idéer och inspel som är värda att ta på allvar från SD i andra frågor.

Jag tror att journalistiken lider av en beröringsskräck – man är rädd att vara den som ”normaliserar” SD om man behandlar dem som vilket parti som helst – men människor som ser riksdagsdebatter i teve eller läser bloggare som Tanja Bergkvist inser att SD är något mer, eller något annat, än den demoniserade mediebilden. Medierna måste nog börja leva upp till det där ”vilket parti som helst” snart, om inte läsarnas/lyssnarnas/tittarnas förtroende ska ta skada. Framförallt – glöm inte att väljarna/mediekonsumenterna kan tänka själva!

Marika Formgren” (slut på artiklen)

Jag fick en liten chock när jag upptäckte genusvansinnet

Som matematiker fick jag en liten chock när jag upptäckte genusvansinnet, som ingår i den statligt sanktionerade Fördumningsindustrin

Jag antar att jag är yrkesskadad, för mig som matematiker kan det aldrig vara kontroversiellt att påvisa motsägelser och absurditeter (som genusgalenskapen är full av) – det är ju liksom mitt jobb, liksom att forska fram nya resultat, och ett bevisat påstående kan ingen ifrågasätta –  det är det som är så fördelaktigt med att verka som matematiker jämfört med politiker – man blir liksom aldrig ovän med någon, vi är alltid överens om allt :-). Möjligtvis kan man ha olika åsikter om skönheten i bevisföringen, men påståendet kan man inte vara oense om. Nu när jag sysslar med tillämpad forskning kan man iofs ha olika åsikter om vad som är den optimala lösningen på ett problem, men man kan alltid kontrollera sin teori mot verkligheten, till skillnad från genusforskarna, som inte utnyttjar den möjligheten (uppdatering: dessutom anser de, och med ”de” menar jag tex genusforskaren och den eventuellt blivande nya rektorn för Uppsala Universitet – Margaretha ”11 miljoner till genusmöten” Fahlgrensom anser att ”Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas”).

Relaterat: SD och genusvansinnet, Correns ledarblogg (huvudsidan). Annat: Jag tänker aldrig låta mig kvoteras!,Stoppa könskampen (tipstack till Johanna), Stoppa försäljningen av förgiftad fisk, Kräv etisk djurhållning, Akademisk frihet är livsnerven (hur trovärdig är Bexell?), Hur högt blir priset för snällismen?, Varför är vi världens näst mest oroliga folk?, Låt oss avsluta fredagskvällen med något underhållande – minns ni de här roliga klippen? 🙂


Annonser

%d bloggare gillar detta: