”Värre än så är det inte”?

mars 19, 2010
Flicka som befäster normer

Flicka som befäster normer

Jag hoppas att ingen missade P1 Skolministeriet (”Genuspedagogerna”) från i tisdags (UR Play). Deltog gjorde DEJA:s (och SACO:s ) ordförande Anna Ekström, föräldern Håkan Eriksson och  genuspedagoger. Notera vad genuspedagogen säger min 10.55-11:24: ”Det är ju det som är liksom vårt uppdrag till skillnad som förälder, det är ju faktiskt att få barnen att prova på så mycket som möjligt, att, att… jag tycker det är en viktig uppgift man har att barnen ska vara nyfikna, alltså att de inte ska fastna i att ”nej det där är inget för mig”. Jag menar det är ju väldigt tråkigt om man redan som kille när man är då bara 6 år redan har bestämt att vissa saker ska man inte göra om man är kille. Då har man ju begränsat sig redan när man är 6 år.”

Föräldrarna har alltså en hämmande inverkan på barnens nyfikenhet och låter dem inte prova på olika saker, vilket begränsar barnen. Detta till skillnad från genuspedagogerna, som bland annat designar nya leksaker ur ett genusperspektiv som ska stimulera kreativiteten – något varken föräldrar eller förskolepersonal visst kan göra. Låt mig räkna upp några aktiviteter jag gick på under grundskolan åk 1-9: programmering (8 år, BASIC 🙂 ), simhopp, tennis, fotboll, handboll, teckning, ridning, dans, astronomi, en TV-baserad kurs på 2 poäng fysikhistoria (som jag inte kunde få ut då jag inte hade gymnasiebetyg) och digitalteknik (inom föreningen Unga Forskare). Hur kan nu allt detta komma sig? Var min mamma genuspedagog? Nej – fysiker! Var kurserna i programmering och digitalteknik anordnade av genusvetare som fått miljontals kronor för att könsneutralisera Lunds ungdomars beteenden? Nej – det kom informationsbrev på posten skickat av de eldsjälar som ordnade kurserna, och dessa informationsbrev var inte granskade ur ett genus-, jämställdhets-, demokrati-, queer-, HBT- eller mångfaldsperspektiv! Varken texten eller bilderna!

Håkan Eriksson har en bra poäng minut 19:30-19:39 ang Ekstöms kommentar i början om att pojkar går ut med sämre betyg och presterar sämre i skolan:

”Genuspedagogik i det här fallet gör mer skada än nytta, för den utgår ifrån det omvända förhållandet – att det är flickorna som är missgynnade.”

Samt 22:33- 22:45, på frågan ”Håkan, finns det något som skulle kunna få dig att ändra din syn på genuspedagogernas jobb i skolan? Är du fortsatt motståndare till att de ska in på din skola till exempel?”) blir svaret:

”Absolut, jag tycker bara att ju mer jag läser om det här desto mer förstärks ju mitt motstånd.”

Notera vad  Anna Ekström säger 21:35-22:08:

”Det är också ett sätt som samhället har valt att lägga upp det på. Istället för att lägga jämställdhets- och genusarbetet väldigt mycket på lärarna i klassrumssituationen så har man valt att gå en väg via genuspedagoger. Och jag, jag kan tycka att i drömvärlden så vore det bättre förstås om varje lärare vore en genuspedagog och hade en riktig möjlighet att ge pojkar och flickor samma utbildning och samma förutsättningar, men bekymret med den svenska skolan är att på grund av resursbrist har ju statsmakterna och kommunerna valt att lägga de här pengarna som projekt som återkommer då och då.”

Fan, jag glömde genusperspektivet!

F-n, jag glömde ju genusperspektivet!

Bekymret med den svenska skolan alltså – att inte alla lärare är genuspedagoger, och dagens lärare klarar inte av att ge pojkar och flickor samma utbildning – maken till fräckhet att sitta i riksradio och förringa hela svenska lärarkårens insatser i ett samhälle där det är svårt nog att verka som lärare!  Och då ska ni alla veta att det så klart  ingår obligatoriska genuskurser för alla blivande grundskole- och förskolelärare – tro inget annat. Kanske måste man ha doktorerat i genusvetenskap för att få vara i kontakt med den uppväxande generationen? Bara som en försiktighetsåtgärd då – så att inte deras liv går åt helvete? Se gärna mina tidigare inlägg om genuspedagogik i förskolan med information hämtat från Statens Offentliga Utredning SOU 2006:75, där det på sidan 19 fastslås i första meningen att ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt”.

Genuspedagogik i förskolan – del 1

Genuspedagogik i förskolan – del 2

Genuspedagogik i förskolan – del 3

Genuspedagogik i förskolan – del 4

Jag i DN om genuspedagogik

Jag i SVD om genuspedagogik

På tal om SOU 2006:75 ”Jämställdhet i förskolan” – slutbetänkandet av Delegationen för jämställdhet i förskolan som jag bloggat om i länkarna ovan, så var också här SACO:s ordförande Anna Ekström ordförande (liksom för Delegationen för jämställdhet i skolan som framgick av mitt inlägg om debatten i Riksdagen).

Professor Frängsmyr

Professor Frängsmyr

Nu har repliker inkommit på fil dr Ann Heberleins artikel ”Lika barn leka bäst” i Sydsvenskan, dock bara i den tryckta versionen (15 mars). Både professor Tore Frängsmyr och docent Steven Sampson replikerar. Frängsmyr skriver under rubriken ”Friheten är hotad” bland annat: ”Nu skriver Ann Heberlein att förslaget bara gällde undervisningen, inte forskningen. Detta är fullständigt felaktigt! Det står tydligt att alla teorier och metoder ska relateras till genusteorier. Läroböckerna på universitetsnivå bygger dessutom på forskning. Om inte läroböckerna tar upp genusperspektiv ska läraren genomlysa och diskutera detta som ett problem. Allt detta innebär att genusteorierna ska utgöra en övergripande princip, som ska vara den yttersta intellektuella styrmekanismen. Att det i sin tur skulle hämma den akademiska friheten är så självklart att det nästan inte behöver sägas. Områdesstyrelsen för humaniora och samhällsvetenskap har nu lagt ned den tilltänkta utredningen. I det beslutet deltog både kvinnor och män.”

(Som jag uppfattat det enligt följande protokoll sid 13 angående att tillsätta en arbetsgrupp för fortsatt utredning kring genusmärkningen (möjligtvis under annat namn) kommer detta dock att tas upp till avgörande vid områdesnämndens sammanträde den 24 mars. Planen är dock att inte kalla det man har i åtanke för genusmärkning längre).

Docent Sampson

Docent Sampson

Steven Sampson skriver under titeln ”Ett maktspel” bland annat att: ”Genuscertifieringen av våra kurser, litteraturlistor och lärare är ett nytt försök att tvinga in politiska dagordningar på universitetet. Vare sig det är ”genuscertifiering” i Lund, ”genusmärkning” i Uppsala eller ”jämställdhetscertifiering” i Umeå, är strategin densamma: man tar ett intellektuellt perspektiv kallat ”genusvetenskap”, lägger till en feministisk ideologi och promoverar detta som progressiv jämställdhetspolitik… Genusvetare älskar att framföra maktkritik. Men nu har de fått miljontals kronor till nya genuscertifieringsenheter. Deras maktkritik är nu borta, självkritiken frånvarande. Genuscertifieringen är ett maktspel. Det hör inte hemma i universitetslokalerna.”

Det intressanta är nu Ann Heberleins slutreplik på dessa, med titeln ”En demokratifråga” som inte alls bemöter Frängsmyrs och Sampsons kritik. Jag återger hela:

”Jag vill gärna uppmana Tore Fränsmyr att noggrant läsa ”Slutrapport från projektgruppen för genuscertifiering” (vilken ligger till grund för det ratade Uppsalaförslaget), den här gången mindre konspiratoriskt. Jag har ytterst svårt att förstå det förkastliga i att manliga och kvinnliga studenter bereds tillfälle att delta i undervisningen i lika hög utsträckning. Jag har också ytterst svårt att förstå det problematiska i att lägga sig vinn om att använda sig av kurslitteratur skriven av både män och kvinnor. Att beakta både mäns och kvinnors perspektiv och inkludera båda könen är en demokratifråga snarare än ”feminism”. I föreläsningssalarna, seminarierummen och handledningssamtal är makt ständigt närvarande: föreläsaren, seminarieledaren och handledaren är i en maktposition i förhållande till studenten. Det gäller naturligtvis både manliga och kvinnliga studenter. Just därför är det angeläget att vara medveten om hur makten används. Jag är helt enig med Fränsgsmyr om det löjliga i att klocka den tid manliga respektive kvinnliga studenter öppnar munnen och att räkna antalet sidor skrivna av män respektive kvinnor. Rapporten från Lunds universitet med Tiina Rosenberg som ordförande uppmanar till att reflektera över hur talartiden mellan män och kvinnor fördelas samt tillse att både manliga och kvinnliga författare är representerade på litteraturlistan. Värre än så är det inte.”

En självdeklaration för genusmedvetenhet

En anställds självdeklaration som intygar genusmedvetenhet

Kommentar: om det nu inte är ”värre än så” sa kan man ju fråga sig varför genus-certifieringen kräver miljontals kronor för denna ”reflektion” över talartiden och kurslitteraturen, varför den kräver särskilda certifierinsombud, en oberoende kontrollenhet, flersidig självdeklaration som ska fyllas i av de anställda och skräddarsydd utbildning i genusmedvetenhet för de anställda, samt ekonomisk premiering av de institutoner som låter sig genuscertifieras. Och så har vi detta med maktpositionen som Heberlein tar upp. Den som står framme vid katedern står självklart i en maktrelation till studenterna, detta som kunnig doktorand, lektor, docent eller professor som ska förmedla kunskaper till studenterna och betygssätta dem. Hur kan vi göra detta annorlunda? Eller ska vi bara reflektera över hur det känns att stå där framme? Kanske strunta i att göra tentor alls, så att ingen känner sig kränkt utifall att alla inte får exakt samma poäng på tentan? Eller består maktutövandet i att föreläsaren levererar något som denne i sitt psykotiska tillstånd av storhetsvansinne framställer som en sanning, tex Maxwells ekvationer, och där studenten då förminskas till passiv mottagare av information vilket leder till en strukturell underordning av alla studenter?

En maktrelation man missat att ta i beaktning i slutrapporten är den mellan alla universitetsanställda och de genuscertifieringsansvariga – ska inte de reflektera över vilken makt och hur mycket pengar de har? Vad gäller den  ”jämställdhetscertifiering” i Umeå som Sampson nämner från 2008 gällande intstitutionerna för matematik och matematisk statistik så är bara den ”reviderade ansökan” 58 sidor lång! Tar det inte bara en rad att skriva: ”Reflektera över hur du fördelar talartiden mellan kvinnor och män samt hur litteraturlistan ser ut vad gäller könsfördelning av författare”. En komplett ansökan borde således, om det Heberlein skriver är korrekt, ta max några rader i anspråk, där den andra meningen uppmanar föreläsaren att reflektera över sin makt över studenterna, och på tredje raden skriver institutionens prefekt under.

Vad är väl några miljarder och en liten samhällskollaps när vi pratar genus?

Vad är väl några miljarder och en liten samhällskollaps när vi pratar genus?

Men visst kommer det att kosta, jag har just räknat ut att om en institution med 100 anställda ska reflektera över allt detta under en timme dagligen kommer kostnaden i snitt att uppgå till 6 miljoner kronor kronor årligen per genuscertifierad institution! Lägger vi till arbetsgivaravgiften på 55% blir det 9.3 miljoner. Och då är fortfarande inte genuscertifieringsombuden inräknade, eller genusutbildningspaketen, eller den expertfunktion som kommer från Centrum för Genusvetenskap i form av kontrollarbete och granskning av de anställdas självdeklarationer och andra kostnader i form av kontinuerlig utvärdering mm som tillkommer med detta projekt. Ni kan själva räkna ut totalkostnaden för skattebetalarna om alla Lunds Universitets institutioner genuscertifieras, för att inte tala om alla lärosäten – vi är då uppe i miljardbelopp och måste troligen lägga ner nästan all annan samhällsverksamhet för att det ska gå runt. Du sköna nya värld!

OBS! Missa inte vad som händer i Transgenusdebatten! Tidningar och radio har tagit upp fallet. Från Matte Matiks blogg:

1.Kort

2.En emailintervju

3.Artikel i Uppsala Fria Tidning: ”Nätsatir lades ner efter påtryck från dagspress”

4.Transgenusradio med bara ena parten

Uppdatering: citat ur artikeln i Fria tidningen (länk 3 ovan):

”Håkan Hydénär professor i rättssociologi påLunds universitet, och projektledare för Cybernormer, ett projekt som undersöker de sociala och rättsliga normerna på nätet. Han menar på att det är syftet som är avgörande. Finns det ett syfte som hänger samman med yttrandefriheten och så tydligt handlar om att parodiera eller ironisera över innehållet så är det starkar än upphovsrätten.

– Det som gör det extra parodiskt är ju att det är en tidning, som eljest värnar om yttrandefriheten till varje pris, som nu protesterar mot att den utnyttjas. Men så är det i den värld av förändring som vi lever i, att värden ställs upp och ner. Tycks vara lite av gammalmedier mot sociala medier, säger Håkan Hydén.

Matte Matik menar påatt transgenusmotorn skapades som en kul grej, men även som ett forum för att skapa debatt om jämställdhet, något som borde klassas som politisk satir.

– Jag tycker att genus och jämställdhetsdebatten i media har stora problem i dag och har velat göra ett inlägg i debatten som visar hur lite som krävs för att förvandla artiklar som i dagsläget anses vara politiskt korrekta till texter som är allt annat än trevliga, säger Matte Matik.”

Direktlänk till radioinslaget om transgensumotorn (min 12.15 och framåt)!


Transgenusmotorn polisanmäld!

mars 15, 2010

Timbro och Skattebetalarnas förening startar SlösO – ombudsmannen mot slöseri med skattepengar. Dags att lämna in klagomål mot genusmaffian (se SlösO:s hemsida), eller snarare svenska staten, som finansierar den! Äntligen! Jag ser att Sahlin går vidare med planerna på könskvotering till bolagsstyrelser:  ”Sahlin slog också fast att det blir lagstiftning om könskvotering i bolagsstyrelser om de rödgröna vinner valet. Hon preciserar nu tidigare löften om ändringar av aktiebolagslagen – Nu fungerar det inte med hot längre.

I (s)-singulariteten bryter tid, rum och hjärfunktion samman

I (s)-singulariteten bryter tid, rum och hjärfunktion samman

Sossarna har länge bedrivit en hotfull, hatisk och destruktiv politik, och det är bra att man äntligen är öppen med detta, även om hotstrategin uppenbarligen inte funkat så att man nu måste lagstifta över folks huvuden. ”En lämplig tidpunkt är 2012, sade Sahlin.” Vilken tur, eftersom det är just vid denna tidpunkt som jag och mina gelikar tänkte skjuta iväg den trestegsraket fulltankad med folkvett som varit under uppbyggnad under ett tag nu, och den kommer att landa rakt i sossarnas partikansli just 2012 och under nedslaget lansera en ny marxistisk teori med en uppdelning inte efter kön, utan efter IQ. Vi har idag en tydlig IQ-maktsordning där de med en IQ på över 100 är strukturellt underordnade dem med en lägre, eller till och med negativ, IQ. Graden av exkludering från den verkställande makten är dessutom proportionell mot IQ-värdet. Man kan illustrera detta grafiskt enligt bilden till vänster, där vi ser att rum, tid och all hjärnverksamhet upphör att fungera i den singularitet som utgörs av sossarnas partikansli. Denna kamp mellan IQ-kollektiven kommer enligt min framtidskalkyl att leda till att i princip hela (s) måste avgå med omedelbar verkan 2012, varför Sahlins dumheter inte förtjänar att tas på allvar. Nu gäller det bara att lära sig av genusmaffian och lobba för den marxistiska IQ-teorins existensberättigande, vilket kan bli lite svårt då de som tillhör den underordnade gruppen ur ett IQ-perspektiv (dvs de med över 100) exakt utgör komplementmängden till dem som driver den nu dominerande marxistiska linjen där könskampen ses som central istället för IQ:n – och alla dessa har ju infiltrerat styrelser och beslutande organ som fördelar forskningsmedel och annat. Ett litet dilemma alltså…

Fil dr i etik Ann Heberlein har skrivit en artikel (8 mars) i Sydsvenskan med titeln ”Lika barn leka bäst” där hon ger uttryck för åsikten att genuscertifiering inte är något att oroa sig för samt att den akademiska friheten på intet sätt är hotad:

Det gäller att vända utvecklingen i tid!

Det gäller att vända utvecklingen i tid!

”Det finns ord som provocerar. Och så finns det ord som provocerar så till den milda grad att den provocerade förlorar besinningen.”Genus” är ett sådant ord, för att inte tala om ”genuscertifiering”. Det sistnämnda får sansade och intelligenta människor att gå verbal bärsärk, som socialantropologen Steven Sampsons  överord ”förmynderi och härskarteknik”. Tore Frängsmyr, professor emeritus i vetenskapshistoria, går ett steg längre. Han befarar – på allvar! – att den akademiska friheten ska gå förlorad om den förhatliga genuscertifieringen införs: ”diktatorisk taktik!” dundrar han i SvD den 13 januari. Sällsynt naivt hävdar han alltså att den frihet den enskilde forskaren enligt honom åtnjuter riskerar att ersättas av ett tvång att bedriva genusvetenskaplig forskning. Det är naturligtvis trams… För det andra är syftet med genuscertifiering att uppmärksamma den problematik som ibland finns i undervisningssituationen, nämligen att kurslitteraturen domineras av manliga författare, att den blott speglar den vite heterosexuelle mannens perspektiv, att de kvinnliga studenterna får mindre utrymme än de manliga etc. Om forskning sägs inte ett smack. ”

Det är ju en intressant fråga i så fall VEM det är som ska ”problematisera etablerade begrepp, teorier och metoder med avseende på genus” vilket är ett kriterierna i genuscertifieringen som rör undervisningens innehåll (av många, även den befintliga kurslitteratur som saknar genusperspektiv ska problematiseras med avseende på genus etc), om inte just forskarna? Ska man kunna förmedla denna nya kunskap till studenterna måste den först forskas fram och i vanlig ordning granskas av det övriga forskningssamfundet och så vidare. Så givetvis måste man lägga allt annat åt sidan för att ägna sig åt genusperspektivet. Detta på kort sikt (även om man ju kan fortsätta att ”problematisera” i all oändlighet – så även detta kan bli heltidsgöra). På lång sikt riskerar denna omdaning av undervisningen att premiera forskning kring genusperspektiv eftersom studenterna kommer att matas med just detta perspektiv. De studenter som inte hade väntat sig denna ensidighet i sina universitetsstudier kommer att lämna ämnet och de genusfixerade strukturerna att reproduceras och växa tills de totalt dominerar forskningsområdet. Den som vill läsa vad en genuscertifiering innebär kan läsa HÄR och försöka övertyga sig om hur ”oskyldigt” detta tillltag är.

Transgenusmotorn omvandlar en politiskt korrekt artikel till en politiskt inkorrekt artikel - detta har vållat några tidningar bekymmer

Transgenusmotorn omvandlar en politiskt korrekt artikel till en politiskt inkorrekt artikel - detta har vållat några tidningar bekymmer

Matte Matik, den musikaliska begåvning som sjunger låten ”Genusväldet drar fram” har fått några svenska tidningar att gå i taket i dagarna. Matte Matik har nämligen programmerat vad han kallar Transgenusmotorn där man kan mata in en URL (förslagsvis en typisk tidningsartikel) och därefter fås vissa ord att byta plats i artikeln. Genom att systematiskt byta ut ”kvinnor” mot ”svenskar” och ”män” mot ”invandrare” kan man illustrera och tydliggöra hur vissa artiklar egentligen låter, bortom den hjärntvätt som förblinat oss idag vad gäller framställandet av könskollektiven. Med andra kollektiv skulle nämligen tidningarna göra sig skyldiga till alltifrån ärekränkning till hets mot folkgrupp. Transgenusmotorn illustrerar helt enkelt att det är skillnad på kollektiv och kollektiv. Matte Matik har fått mail från UNT:s chefredaktör, som är upprörd över Transgenusmotorn, vilket bland annat beror på att någon kört denna artikel genom motorn med ett resultat som chefredaktören uppenbarligen ansåg osmakligt, till skillnad från hur artikeln är skriven i sin ursprungliga form. Delar av resultatet finns återgivet i följande blogginlägg: Transgenusmotorn skakar Uppsala (Oscar Swartz)

Mailkonversationen mellan Matte Matik och UNT går att läsa här, där Matte liksom Oscar påpekar att med denna logik borde även tex Google Translate bli föremål för polisutredning (vid sådana översättningar kan dessutom resultatet också bli förvanskat, om det nu skulle vara relevant). Så här skriver Oscar i sitt inlägg: ”Har UNT:s chefredaktör mejlat Google och bett dem blockera möjligheten att köra deras sidor genom Google Translate? Nej, det verkar inte så för jag kan översätta UNT-artiklar där. Om det hela bara är en upphovsrättsfråga, varför har han inte krävt blockering?”

1. Att tysta en kritiker med hjälp av upphovsrätt (Matte Matik)

2. Mer transgenus (Matte Matik)

3. Jag stänger transgenus (Matte Matik)

4. Hur många transgenusmotorer? (Oscar Swartz)

5. Att verkligen tysta en genuskritiker (Medborgarperspektiv)

6. TRANSGENUS HAR ÅTERUPPSTÅTT (Ershag) – testa transgenusmotorn och konvertera en artikel!

Det är visst Sundsvalls Tidning som polisanmält Transgenus: ”Sajt som förvanskar mediesidor polisanmäld.” Även Journalisten.se skriver om fallet.

Är det denna apa från The Infinite Monkey Theorem som producerar alla genusartiklar?

Är det denna apa från The Infinite Monkey Theorem som producerar alla genusartiklar?

Läs förresten här om UNT:s 50/50-vecka. Det är som sagt skillnad på grupp och grupp… Lite underligt i dessa tider av medvetenhet om allas lika värde och där generaliseringar av grupper ses som tecken på fördomar och som ett resultat av en misslyckad demokratisk fostran av medborgarna. Skulle vara intressant att konvertera en av statens offentliga utredningar om jämställdhet med transgensumotorn. Apropå att använda olika källor för att producera något nytt: vad sägs om The Postmodernism Generator där du själv kan generera postmodernistiska artiklar på löpande band genom en knapptryckning. Inte konstigt att genusmaffian har tid att lobba och anordna festivaler och jippon som ”Heterohatets dag” parallellt med sin vetenskapliga (?) verksamhet. Om man nu inte använt sig av The Infinite Monkey Theorem: En enda (odödlig) apa som gör oändligt många tangenttryckningar kommer förr eller senare att skriva varje känd text – en oändlig mängd apor å andra sidan kommer att börja skriva varje känd text omedelbart. Varje odödlig daktylografisk apas producerade sträng innehåller någonstans i sig varje känd text, någonstans. Ska inte UNT och ST polisanmäla denna apa och de ansvariga forskare vid några universitet i USA som håller på med detta experiment?

Världen idag rapporterar om genusdebatten i Riksdagen: ”Skolorna blir sämre och genusvetarna fler”. Vill minnas att jag konstaterade detta ja! 🙂 Apropå utbildning och bildning. I fredags och lördags höll jag föredrag om fraktaler inför visningarna av dokumentärfilmen ”Jakten på den gömda dimensionen” som visades på Tempo dokumentärfilmfestival i samarbete med Nobelmuseet (Nobelmuseets nystartade filmfestival heter FILM & SCIENCE). Utöver denna matematikdokumentär visades ”Resan till livets kärna – Virus är fienden” samt ”Jordens snällaste apa”, även dessa med inbjudna forskare som introducerade filmen samt svarade på frågor efteråt.

Detta är min favoritlåt (efter ”Genusväldet drar fram givetvis” :-)):

OBS! Lyssna på Skolministeriet imorgon tisdag 16 mars: ”Genuspedagogerna” Jag var inbjuden att medverka men kunde dessvärre inte ställa upp vid inspelningstillfället i fredags eftersom jag då höll mitt fraktalföredrag. ”Skolministeriet tittar närmare på den förra regeringens satsning på genuspedagoger –hur gick det och vad gör de? Förvandlar de pojkar till flickor och tvärtom, eller skapar de möjligheter för barnen att växa utan begränsande könsroller? Och vad händer med jämställdhetsarbetet inom den svenska skolan och de 145 miljoner kronor som staten vikt åt olika jämställdhetsprojekt. Möt genuspedagogen ute på uppdrag, den kritiske föräldern och ordföranden i DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan.” (dvs Anna Ekström, som medverkade i paneldebatten i Riksdagen i förra veckan).

OBS! Lyssna även på Johan Lundberg mfl i senaste Nya Vågen om debatten om svensk högerdebatt.



%d bloggare gillar detta: