Genusmedveten snöröjning behövs när efterblivna svenskar stampar jordgolv

april 25, 2011
Anders Borg är orolig över att vi kommer att stampa på jordgolv

Tack vare Anders Borgs insatser slipper vi alla att stampa på ett jordgolv resten av livet. Var det hans egen sysselsättning innan han invandrade till Riksdagen?

Jag ser att Markus har namnsdag idag, så jag vill passa på att gratulera min vän Markus! Jag hoppas förresten att du ställer upp som min livvakt på FreedomFest? (Glöm inte anmäla er!) Det är det minsta du kan göra efter alla år jag stått ut med dig! 😉 Dessutom har du inget val, du måste göra det i egenskap av befäl för min livvaktsstyrka. Jag har fortfarande nära 4000 olästa mail med socialt kapital att mobilisera i kampen mot fördumningsindustrin så det ligger faktiskt i allas vårt intresse att jag överlever. Dessutom måste du fixa datorn åt mig, eftersom den är full av smulor och mellanslagstangentenfungerarintelängre! Hur tror du jag ska kunna blogga då och rädda landet? Du har ändå inget bättre för dig, du står antagligen fortfarande och stampar jordgolv, för att citera Anders Borg från den 13 april i år, alltså för mindre än två veckor sedan, (och ursäkta att jag länkar till en politiskt inkorrekt sida,  det hade jag inte behövt göra om tex SVD, DN, Expressen, Aftonbladet, Corren, Göteborgsposten eller Newsmill tagit upp det  här) i Riksdagen: ”Utan invandring hade vi stått och stampat på ett jordgolv”. Hur vet han det? Finansminister Anders Borg kan ju inte ens addera tre tal  (35+9+15=60) och hur trovärdig är han då? Jag hade gärna gett honom privatlektioner om det inte vore under min värdighet, eller snarare kompetens – mannen måste ju gå om lågstadiet medan jag ju har lektorskompetens (för att inte tala om alla mina andra aktuella titlar 😉 ).   Vad är det förresten för fel med att stampa jordgolv, det hade behövts en fast grund att stå på i det här landet, i synnerhet när politikerna, proffstyckarna och alla deras indoktrinerade karriärlystna marionetter lyckats luckra upp det sunda förnuftet på så kort tid. Jag hittade förresten ett bra citat: ”Vår kultur är den första av alla kulturer som systematiskt ägnat sig åt att aktivera den mänskliga dumheten, vårda den, klä den och förse den med uttrycksmöjligheter.”

En sådan uttrycksmöjlighet är genusvansinnet. Här har vi en aktuell artikel på Newsmill: Därför behövs genusmedveten snöröjning:

Snöröjning

Genusperspektiv på snöröjning - en snilleblixt under Jämställd Göra Lära-utbildningen i Karlskoga kommun

Stina Kållberg, informatör för Karlskoga kommun där man har tillämpat jämställd snöröjning nu i vår, beskriver vad det går ut på. Det började som en hemuppgift till sista dagen på en JGL-utbildning (Jämställd Göra Lära) för avdelningschefer och ledningsgrupp från Karlskoga kommuns samhällsbyggnads-förvaltning. Det var på hösten, vintersäsongen närmade sig och gatuchefen, en av deltagarna på utbildningen ställde frågan: vad händer om vi ser på snöröjningen ur jämställdhetsperspektiv? Det som kom fram var att ringleder och bilvägar röjdes före gång- och cykelvägar. Traditionellt manliga domäner prioriterades, lastbilar och arbetsplatser med övervägande manliga anställda. Bilar prioriterades före cyklande och de som åker kollektivt, färdsätt som i större utsträckning används av kvinnor. Detta gjordes givetvis inte medvetet utan följde den tradition som gällt sedan årtionden tillbaka, kanske ännu längre. Numera gör vi annorlunda. Gång-/cykelvägar och busshållplatser har generellt högre prioritet eftersom en decimeter snö är svårare att ta sig fram i med cykel än med bil, även snöplogkanter vid busshållplatser måste tas omhand tidigare.”

En genuspilot påväg till möte

Smutsar inte genuspiloterna ner miljön?

Patriarkatet ska minsann trampa i sin egen snöskit – det är ju trots allt den manliga konsumtionen som orsakat klimatförändringarna och all snö (se tex artikeln ”Bråttom få in genusperspektiv i klimatforskningen” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet från Nationella sekretariatet för genusforskning). Parallellt med detta drivs kampen om kvinnors rätt till samma möjligheter att åka bil, flyg och konsumera, minst lika mycket som männen i jämställdhetens namn. Då blir klimatförändringarna åtminstone jämställda och om hela mänskligheten dör ut så var det ändå värt det eftersom alla hade lika möjligheter att bidra till Jordens undergång. På tal om undergången, jag hade visst fel i mitt förförra inlägg när jag under översta bilden skrev att det saknades ett genusperspektiv på sprängämnen, det finns faktiskt forskning kring genusperspektiv på landminor (se här och här):

To date, the international community has paid very little attention to the gender dimensions of landmines. There are numerous rhetorical statements about women and children as innocent victims of landmines, but little documentation, research and analysis. This note provides initial thoughts on how a gender perspective could be beneficial in looking at landmines. In assessing the gender dimensions of landmines it should be stressed that each situation should be looked at on its own merits, as generalizations do not always apply across all situations. Women and men tend to do different work and have different responsibilities. In many parts of the world affected by landmines, women and men tend to spend their days differently. Women tend to hold primary responsibility for household work and for the health care of family members and the care of dependants. Women are often the ones who care for the victims of landmines… Women’s work is often not valued and can be invisible to outsiders… Concrete implications: Given the gender division of labour, women and men (girls and boys) often have different risks of exposure to land-mines. Given that it is often women and girls who are responsible for gathering fuel or fetching water, they may run greater risks in some areas. Men’s responsibilities and greater mobility may, however, put them at greater risk in other areas.” (källa)

ide

Lysande idé

Jag förstår inte hur man kan vara så smart, att konstatera att kvinnor löper större risk att trampa på minor i vissa områden, medan männen löper större risk i andra områden – allt beroende på vem som rör sig mest i det minerade området! Och att få det internationella samfundet att se det som en genusfråga och ösa pengar över genusforskarna. Ungefär som när man i SOU 2009:64 (sid 221 här) konstaterar att det är lika stora , och ibland till och med större större, variationer inom könskollektiven som mellan dem när det gäller skolprestationer, och därför inför ett nytt genusbegrepp enligt följande (mer i detta inlägg):

”Genussensitiv undervisning innebär enligt Sinnes att variationer inom kön är lika viktiga som variationer mellan könen. Denna modell kan då sägas inte ha ett av könen, utan båda, i fokus för intresset.”

Det självklara, att prestationen beror på individen i första hand och inte könet, har gjorts till en genusfråga! Man har båda könen i fokus för intresset, och därför är skolundervisningen en köns/genusfråga. Är det konstigt att det går utför? Men nu måste jag komma till saken, jag tänkte lägga upp min krönika i senaste Axess, hade ju glömt det. Och ni vet ju redan allt det här eftersom ni så klart plöjt hela min blogg och från ”Om bloggen” vet ni att detta var det första jag skrev om i en svensk dagstidning: Genusvetare förvirrar barnen  – en reaktion på följande DN-artikel om ”könskodade” lekplatser, här läsarreaktioner och om en slumrande folkopinion och folkliga protester och sedan ringde TV 4 och undrade om jag ville prata med genusvetaren i Nyhetsmorgon – här Youtubeklippet.

Axess: Jämställdhet eller galenskap?

Könsbytet på besticken var plötsligt ett faktum!!

Dina skattepengar går till könsbyten på bestick.

Miljöpartiet gick i mars ut med att man avser satsa åtskilliga miljoner för att få in genuspedagoger i alla förskolor [minns förresten deras tidigare genusanalys av sedlar]. Jämställdhet och lika möjligheter är något som alla ställer upp på, men vi är alltför många som vet vad genusarbetet innebär rent konkret. I SOU 2006:75 konstateras inledningsvis (s 19) att: ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt”. Det könspolitiska projektet börjar dock bli bisarrt. Liksom så mycket annat ingår det numera i en utbredd försumningsindustri. I Ystads Allehanda kunde man den 17/8-10 läsa om två genuspedagogers verksamhet i Simrishamns kommun – en miljon kronor hade man fått från SKL för år 2009 för att ”bedriva jämställdhetsarbete” i kommunen, och nu berättar man om den framgångsrika verksamheten i en intervju. Vi får bla veta att man på ett möte hållt upp en kniv och en gaffel, och alla (personal på barn- och utbildningsförvaltningen satta att ”genusutbildas”) svarade att gaffeln är mest feminin. Då bytte man ut kniven mot en sked, och plötsligt var det skeden som var feminin! ”Vi hade gjort ett könsbyte på bestick!”, förklarar genuspedagogen stolt i intervjun,  som fortsätter i samma anda: ”Om jag sitter bredbent som en man på stolen tittar folk konstigt på mig. Vi är så styrda av vårt samhälle, säger Helena Magnusson och vräker sig på stolen så att folk runtomkring verkligen vänder på huvudet och glor.” (se detta blogginlägg för fler detaljer). Att låta genuspedagoger göra könsbyten på bestick och vräka sig på en stol inför publik, det är vad kommunerna satsar pengar på. Några ytterligare exempel på hur det konkreta arbetet går till kan vi läsa om i SOU 2006:75.

* Stoppa pojkarna i dörröppningen: pojkarna rusar först ut på gården, medan flickorna inväntar varandra. Detta bäddar för en framtida könsmaktsordning. Man kan notera att det som anses förkastligt när det gäller pojkar, samtidigt är eftersträvansvärt när det gäller flickor.

* Könsavkoda leksaker: på vissa förskolor har man tagit bort alla bilar för att pojkarna ”könskodade” genom att leka för mycket med dem. Det ”pojkkodade materialet kan” enligt de statliga utredarna ”kopplas till hierarkin i genusordningen som ger det pojkar ägnar sig åt ett högre värde”.

Vargen och rödluvan

Vargen och rödluvan befäster den skadliga normen att jägaren är en man

* Kulturarvet: förskolepersonalen skriver i en utvärdering: ”Vi har diskuterat fram och tillbaka hur vi ska förhålla oss till kulturarvet när det strider mot vårt uppdrag att motverka traditionella könsroller. Till slut har vi valt att lyfta bort vissa titlar från barnens hyllor eftersom vi inte känner att vi kan stå för det böckerna förmedlar. Vi kan komma att läsa dessa böcker i framtiden, tex i samband med teman om hur det var förr i tiden, men vi vill inte att barnen ska bläddra i böckerna där både bild och text förmedlar passivitet för flickor och aktivitet för  pojkar.” Utredningen lyfter dock fram ett sätt att hantera det här: ”Många förskolor ändrar i själva berättelserna, till exempel genom att byta kön på karaktärerna eller genom att ändra i handlingen på något annat vis.” Den statligt sanktionerade genuspropagandan är problematiskt eftersom det faktiskt inte går att bli av med den. Acceptans skapar utrymme för ”fördjupning” och ”breddning”, medan ett öppet och uttalat motstånd (se tex min krönika i Axess nr 9/2010 angående genusutbildningen av kommunanställda) ses som ett tecken på behovet av ännu mer genuspropaganda eftersom det visar på fördomar – så hur man än gör vinner genusforskarna. Det är därför dags att börja lyfta fram det konkreta innehållet i verksamheten, bortom slagorden om jämställdhet.

Axess nr 3 är ute!

Axess nr 3 är ute!

Jag fick inte plats att ta med mer i Axess, men värt att uppmärksamma är också Föräldrarnas motstånd (sid 120): ”Den vanligaste bilden många verkar ha är att jämställdhetsarbetet ofta motarbetas från föräldrahåll när frågan introduceras. Ett sådant exempel kommer från projektet ”Vidgade Vyer” i Östersund. En bit in i arbetet blev motreaktionen från några av pojkarna på den berörda förskolan starka. De motarbetade personalen och det blev mer eller mindre kaos i gruppen. Delar av föräldragruppen ville då att projektet skulle avbrytas och det var nära att personalgruppen gav upp, men med hjälp av handledare jobbade de vidare och till slut löste sig problemen.” Löste sig? Hur då kan man undra…

Man kan alltså notera att uppdraget om att ”motverka traditionella könsmönster och könsroller” krockar med uppdraget ”I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmågor och barns eget kulturskapande som att överföra ett kulturarv – värden, traditioner och historia, språk och kunskaper – från en generaton till nästa.” (Lpfö sid 5). Vi får även en krock med följande från Lpfö 98: ”Verksamheten skall syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt” för att inte tala om ”Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.”

Relaterat: 145 miljoner för könsbyten på bestickMetaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer! , Är genusvetarnas verksamhet laglig?, Genusarbete smulades sönder, Genuspedagogik i förskolan: del 1 , del 2 , del 3del 4 , 2-årsdagen sedan Nyhetsmorgon!, Iiiinte 80 miljoner till!

OBS! Temat för senaste Axess är Den marknadsförda människan”. Flera av artiklarna går att läsa på nätet: Alla ska med  – till PR-byrånGlobal och lokal skönhet , Nätets Narcissister,   Falsk autenticitet, Det sanna Finland?, Den talangfulle MR Wahlström, När USA pånyttföddes, Godtyckliga betyg skadar skolan, En känslomässig kapprustning (och resten återfinns i tidningen) För den som har tidningen (teckna prenumeration eller köp på Pressbyrån) så kan man läsa en trevlig insändare som är publicerad på sidan 9:

Tack, Tanja!

Tack för Tanja Bergkvists lysande krönikor som med stilistisk elegans blottlägger genusvansinne och ”fördumningsindustrins” framfart. Att dessa tröttsamma och nedbrytande fenomen ges företräde framför sunt förnuft vågar allt färre påtala i klartext. Jag ser fram mot nästa tillfälle att läsa Tanja Bergkvists verbala dissektion av någon stollighet”. Anders G Lindblom.

Vad roligt! 🙂 Kanske var en reaktion på min förra krönika ”Sjukt i sjukvården” om mångkulturell utbildning i tidpassning (!)  eller någon av de andra. Tänk om man hade kunnat skriva om galenskaperna på heltid, då hade det blivit en hel ny dagstidning! Just det, och glöm inte se seminariet Den marknadsförda människan på Axess Play (28 min)!

Annonser

Fördumningskulmen: mångkulturell utbildning i tidpassning

mars 12, 2011
Nya Axess Magasin är ute

Nya Axess Magasin är ute

Nu har det nya numret av Axess Magasin utkommit. Temat är ”Hjärnornas kamp. Om artificiell intelligens, IQ-tester och nätfördumning”. Några av artiklarna på temat går att läsa på nätet: Hur intelligenta kan vi bli? , Som om den vore intelligent, Högt IQ inget krav för bra beslut, ”Din IQ är medfödd”, AI-forskningen söker sig nya vägar. Klickbara artiklar i andra ämnen är i detta nummer ”Ingen kultur är en ö”, Missade kvaliteter samt Brödraskapet är inga demokrater, vilket påminner mig om Metrointervjun den 3 mars av egyptiern och förre generalsekreteraren för FN, Boutros-Ghali: ”Västlig politik politik fungerar inte i Mellanöstern”. Författaren och biologen Fredrik Sjöberg har skrivit en läsvärd artikel om akademisk frihet och författares och forskares villkor (sid 22-25), men den ligger inte uppe på nätet (Axess Magasin går bla att köpa på Pressbyrån, eller så teckna prenumeration här). På nätet finns däremot Sjöbergs recension av Lasse Bergs senaste bok (Bergs genväg leder vilse, SVD):

”Lasse Berg är lite som Gunnar Adler-Karlsson, fast tvärtom. Där den ene ser adrenalinstinna hannar, skapta för herravälde och strid på kniven, ser den andre i botten av människans väsen blott bussiga nomader, formade av lättja och lek i mindre flockar på vandring genom ett evigt Schlaraffenland. Dessa genetiska spår finns, det är sant, och kunskapen lär oss något om livet. Men bör den vägas in i samhällsbygget? När Lasse Berg utbrister i en lovsång till Jantelagen, som är stenhård i Kalahariöknen, passeras en gräns åtminstone för mig.”

Vad säger Lasse Berg om den här onaturliga situationen: mamman tar med sig sitt barn när hon letar mat.

Vad säger Lasse Berg om den här onaturliga situationen: mamman tar med sig sitt barn när hon letar mat. Nu faller ju hela Bergs urdagis-teori.

Gunnar Adler-Karlsson har som bekant skrivit boken ”Ondskans biologiska ursprung” som ligger på min ”att läsa-hög” sedan två år. Man kan höra Lasse Berg prata om sin nya bok i ”En bok, en författare” (UR Play 30 min) i Kunskapskanalen, där vi bla får veta att ”det ursprungliga är dagistillvaron” och att ”den ensamma mamman som tar hand om en unge hela dagarna är onaturligt”. Detta är typisk Lasse Berg-argumentation: eftersom mamman inte är helt ensam, utan tar hjälp av flocken ibland när hon ska ut och leta mat,  så faller hela idén om att en mamma bör ta hand om sina barn själv, eller åtminstone  kommer Berg fram till att det är ”onaturligt” (i normalfallet brukar det ju inte finnas något ”naturligt” eller ”onaturligt” i svensk debatt, men när det gäller att försvara en viss politisk agenda så finns ibland plötsligt det naturliga – åtminstone om det går emot det som de politiska motståndarna ser som naturligt). Lasse Berg är säkert jättetrevlig men  inte särskilt vetenskaplig. På tal om nya böcker, nu har ”De intellektuellas flykt” som Axess chefredaktör Johan Lundberg skrivit förordet till, utkommit på svenska.

Den rådande utvecklingen visar att

Forskning visar att människans kranium är för stort för den hjärna som behövs för att klara sig bra i pk-Sverige

Minns att Lasse Bergs TV-dokumentär ”Jordens snällaste apa” (blogginlägg) lanserades med lärarhandledning i svenska skolor förra året med en ny tes: ”det är inte konkurrens och kampen för överlevnad som format människan, utan samarbete och solidaritet” (!) Jag trodde  att samarbete och solidaritet varit en fördel i kampen för överlevnad och att samarbetet inom en grupp gynnat denna grupp i konkurrens med andra (inbördes solidariska och samarbetande) grupper – varför skulle konkurrens och kamp för överlevnad stå i motsatsförhållande till solidaritet och samarbete? Men som sagt, detta är Berg-logik.  Jag fick mail från flera zoologer som tackade mig för att jag tog upp detta i Axess. De blev också bekymrade över skolans framtid. Varje dag blir Sverige en smula galnare och varje dag lanseras minst ett nytt fördumningsprojekt (som brukar kallas för ”nytänk”, vilken galning har lyckats lansera ”tänk” som ett substantiv!?), vilket gör mitt bokprojekt ”Att rasera en nation” alltmer angeläget, och därför känns Sjöbergs artikel i Axess om ekonomiska garantier för forskare och författare som vill röra sig utanför växthus- och genushysterin väldigt relevant just nu.

Min egen Axesskrönika (inte på nätet) handlar om en vansinnig artikel jag fann i Dagens medicin för någon månad sedan: Sjuksköterskor i Kalmar län utbildas kring mångkultur”. Citat:

Svensk vårdpersonal måste utbildas i mångkultur

Svensk vårdpersonal ska under tre år utbildas i mångkultur

”Landstinget i Kalmar län satsar 150 000 kronor för att överbrygga kulturskillnader. Patienter som har svårt att passa tiden och patienter som inte vill betala förrän de träffat en läkare är exempel på problem, som kan förklaras med kulturella skillnader, som vårdpersonal möter i sin vardag, rapporterar Sveriges Radio Kalmar. För att öka kunskapen om andra kulturer startar nu Landstinget i Kalmar län ett pilotprojekt där personalen på hälsocentralerna i Blomstermåla, Högsby och Hultsfred ska utbildas under tre års tid.

– Det fick oss alla att tänka efter. Det är olika på hur man ser på sjukdomar, hur man ser på tider, att det inte alltid är man själv som har rätt, säger distriktssköterskan Gunnel Johansson på Blomstermåla hälsocentral, till Sveriges Radio Kalmar. Landstingets basenhetschef, Ann-Christine Kempe, håller med om att utbildningen har varit en ögonöppnare men understryker att landstinget fortfarande har rätt att ställa krav när det gäller exempelvis att passa tider.”

Vad är klockan egentligen i ett mångkulturellt samhälle?

Vad är klockan egentligen i ett mångkulturellt samhälle?

Alltså: under tre år (!) ska personalen ”utbildas”, dvs medvetandegöras, om att man i olika kulturer kan ha olika syn på vad det innebär att ”komma i tid”. Detta kan man problematisera under tre år, även om jag har svårt att se hur man ska fylla ut tiden. Kanske hyr man in tidigare patientgrupper som kommit för sent respektive i tid, för att sedan med läkare, kuratorer och mångkulturexperter prata om hur det kändes att komma i tid och att komma för sent, för läkaren, patienten och den administrativa personalen. Kanske man kan få in ett genusperspektiv också? Alla ska få ge sin syn på saken i en anda av förståelse för ”den andres” syn på tidsbegreppet. Vad innebär det egentligen att säga ”klockan 15.00”?

Tidsdilatation

Tidsdilatationsformeln

Kanske kommer man här att gå in på relativitetsbegreppet och dra Einsteins tidsdilatation med tillhörande formel och räkna på några olika fall. Vad är det annars som tar tre år? Det svarar ju mot just den tid det i normalfallet tar att skaffa sig en kandidatexamen i fysik. Man måste ju förstå att tiden, åtminstone sett ur vårdpersonalens perspektiv, inte går lika fort på patientens klocka då han eller hon befinner sig i rörelse på väg mot vårdcentralen. Rekommenderar översta boken här som litteratur – en av mina käraste ägodelar från tonårstiden, nedklottrad och fin liksom alla mina andra konstverk. Men jag antar att det är det här man ska göra, eller underskattar jag landstingsledningens intellekt?

Igår

Igår kväll när jag tog fram mitt teleskop fann jag vetenskapliga belägg för att samhället vittrar sönder inifrån

Sedan har vi betalningen. Lösningen kan ju inte vara dialog med tydlig information om att det är så här svensk sjukvård fungerar – man betalar före besöket, utan vårdpersonalen måste bredda sig i sin kulturella kompetens. Den bakomliggande komplexa problematiken kring betalningsmotviljan måste analyseras ur ett mångkulturperspektiv – här behövs etnologer, beteendevetare och mångfaldscoacher! Genom att läsa på om andra kulturer och hyra in mångfaldsexperter kanske personalen kan förstå och vara ödmjuk inför det faktum att alla inte vill betala. Precis som man borde hålla kurser för politiker så att de kan förstå att svenska skattebetalare inte vill finansiera vare sig genusvansinne eller mångkulturell breddning för var och varannan yrkeskategori. Men den idén är det fortfarande ingen som förverkligat, trots det stora behovet. Att det är ett ”pilotprojekt” antyder att det handlar om en förstudie där man testar och utvärderar utbildningen innan den implementeras i full skala, vilket kan tyckas vara en tröst. Men i sådan här fall brukar det ju oftast vara en fråga när, och inte om, det blir en fullskalig rikstäckande implementering, ungefär som med genusutbildningar. Och som med ”Livskunskapen” i skolan där samtliga välkända program nyligen dömdes ut av Skolverket.  Men experter, konsulter och coacher tjänar ju pengar på den här fördumningsindustrin där man idiotförklarar medborgarna och håller långa utbildningar i ”medvetandegörande”. Att man går ut öppet i media med sin mångkulturella utbildning i tidpassning och betalning visar tyvärr att fördumningsindustrin gett resultat – man ser inte själv hur absurt det är längre.

Vad sysslar man med i det här landet? Tror man att vi medborgare, svenskar som invandrare, är helt dumma i huvudet? Tror de att vi vill betala 150.000 kronor för att genus- och mångfaldscoacher ska ge ut ett metodmaterial om tidsbegreppet när allt man behöver göra är att sätta upp en skylt för 10 kronor? Kanske man kan ta hjälp av RFSU, som för övrigt just uppmärksammat forskning om att motstånd mot kvinnlig könsstympning är att ses som ett utslag av rasism  (SVD ledarbloggen). Jag ser att till och med Unga Forskare, där jag själv var ordförande under några år under min högstadie- och gymnasietid, blivit genusinfiltrerat (googla på ”metodmaterial” så kommer det upp som första träff):  Vad gör det härUnga Forskares hemsida?

”I allt föreningsarbete är det viktigt att titta på de strukturer som finns i den egna organisationen. Kan det vara så att människor blir diskriminerade? Väger vissa människors ord tyngre än andras? Vem eller vilka sätter reglerna för vad som gäller? Vad anses rätt och fel, normalt och onormalt? Bryt är ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet av Forum för levande historia och RFSL Ungdom. Ladda ner gratis här nedan.”

Mitt teleskop

Jag är verkligen glad att jag fick växa upp före genusvansinnets tid.

Jag antar att varje förening och organisation som får det här skickat till sig, måste lägga upp det för att inte bli stigmatiserad? Jag ser ingen annan förklaring. Finns det inte längre någon fredad zon? När jag var aktiv i Unga Forskare var det enda vi, killar som tjejer, tänkte på VETENSKAP. Att bygga teleskop, åka på solförmörkelseexpedition, hyra in föreläsare och anordna vetenskapskvällar, programmera och bygga apparater. Det förenade oss och bröt all eventuell indelning i olika kategorier som kön, sexuell läggning, etnicitet, ålder, funktionshinder mm. I den mån det fanns en indelning bland oss, så var den baserad på vilket vetenskapsområde som vi var mest intresserade av och insatta i. Den som kunde något om något som ingen annan kunde fick gärna hålla en liten föreläsning för oss andra. Men sådan elitism och hierarkisering går väl inte för sig längre, åtminstone inte förrän alla medlemmar i föreningen först läst igenom och haft diskussionsaftnar om det normbrytande materialet från RFSU och Forum för levande historia? Det här är inte att hålla historien levande – det här är ju att rasera en hel civilisation genom att fördumma invånarna så att de inte längre kan ta del av sitt vetenskapliga arv. Detta börjar verkligen bli absurt.

Lästips: Feministeliten vill göra mammor till fattigpensionärer , Riktig jämlikhet är att respektera kvinnor som väljer ”fel” (med flera i högermarginalen). Får män kritisera en kvinnodominerad skola?


Dags för nya äventyr

februari 5, 2011
Min hjärna behöver ett litet miljöombyte

Jag kände att min hjärna behövde ett litet miljöombyte och nya utmaningar

Jag vet att ni hoppades att jag skulle skriva att jag blivit statsminister, men det kommer. Posten är ju som bekant upptagen just nu, och under tiden måste jag sysselsätta mig med något utvecklande, lärorikt och intellektuellt utmanande för att hålla hjärnan i form. Sedan några veckor tillbaka är jag anställd och verksam som forskare (matematiker) vid Avdelningen för Försvars- och säkerhetssystem vid FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut). Akademin förmår inte länge förse mig med de kunskaper jag behöver för att störta Genusväldet. Ha ha, nejdå jag skojar bara! 🙂 Fast att säga att jag lämnar akademin är kanske en sanning med modifikation. FOI har ca 1250 anställda varav 900 är forskare och av dessa är en tredjedel disputerade. Vid min avdelning är 88% forskare varav 41% är disputerade, vilket innebär att jag även fortsättningsvis kommer att vara omgiven av doktorer och professorer och därför känna mig väldigt hemma. Jag hoppas förresten att ni alla inser vad detta betyder? Förutom att jag byter arbetsplats då. Det betyder att min blogg klarade SÄPO-kollen! 🙂 (Ja jag fick skriva så för min chef). Men nu var det ju min matematiska kompetens som var intressant för FOI, inte min bloggverksamhet eller min konstnärliga verksamhet. Jag vill inte gå in på detaljer, har ju sekretessavtalet att tänka på osv, men jag kan ändå säga att den verksamhet jag är involverad i är av förebyggande karaktär.

När jag letade bilder på katterna till mitt förra inlägg fann jag en gammal  bild från min tid som doktorand (2002).

När jag letade bilder på katterna till mitt förra inlägg fann jag en gammal bild från min doktorandtid (2002) – den äldsta digitala bild jag har på mig själv.

År 2000 när jag avslutade mina studier i matematik vid Lunds Universitet stod valet mellan att doktorera på signalspaning vid FOA (som det hette då) i Linköping och att doktorera i ren matematik vid Stockholms Universitet, och jag valde som bekant det senare, men meddelade FOA att jag kanske kommer tillbaka senare. Jag ville ägna mig åt ren tankeverksamhet, utan att bli störd av verkligheten, ungefär som en genusforskare kan man säga. Sedan min disputation 2007 har jag varit varit verksam som matematiker vid KTH, SSHL, återigen Stockholms Universitet och nu senast vid Uppsala Universitet. Men nu har jag alltså sökt mig till en ny miljö, och jag blev själv väldigt positivt överraskad vid mina inledande besök där – det är en kreativ miljö som heter duga! Som jag skrev i senaste numret av Axess: miljön är fantastisk, dels den intellektuella miljön med en fantastisk flora av människor med olika utbildningsbakgrund som tillsammans löser komplexa tillämpade problem som kräver kompetens inom flera olika områden (vilket innebär att man själv lär sig en hel del om allt möjligt), men också den fysiska miljön är en nostalgitripp för mig som vuxit upp med att rita mina teckningar på hålkort, löda kretskort, ha trebenta transistorer som dockor och programmera BASIC som 8-åring, men så blir det ju när båda föräldrar är fysiker (de möttes som radioamatörer, vilket väl var 60-talets Internet) – då står ELFA-katalogen i sagobokshyllan och man kommer inte undan, mamma gick från laserfysik till programmering och pappa var den som fixade och underhöll de tekniska apparaterna på Atomfysik i Lund. Därför var huset alltid fullt med elektroniska komponenter och konstiga apparater. Min lillebror disputerade i elektroteknik vid KTH, och jag inser nu att Genusmaffian har rätt – man blir påverkad av sin omgivning!

Genusforskarna har studerat de universella patriarkala strukturerna på nära håll

Genusforskarna har studerat de universella patriarkala strukturerna på nära håll

För att ge alla samma förutsättningar borde man givetvis ha plockat bort mig och min bror från denna indoktrinerande miljö; vi borde båda ha placerats på en genuscertifierad anstalt utan skadliga intryck från omgivningen, så att vi hade kunnat ”vara oss själva” som det heter. Utan ett enda skadligt sinnesintryck som skulle kunna leda i den ena eller andra riktningen, hade vi haft bättre förutsättningar att med avstannad hjärnfunktion göra medvetna val fria från de skadliga strukturer som genomsyrar hela Universum och som under den inflationistiska fasen strax efter Big Bang blåstes upp till de patriarkala strukturer vi ser i dag. Hade vi haft den excellenta genusforskningen redan på den tiden hade genusforskarna i samarbete med Fysikum i Lund kunnat justera värdet på den kosmologiska konstant jag undersökte i mitt exjobb och därmed förhindrat den här utvecklingen. Men nu står vi här, och det är för sent. Både jag och min bror doktorerade i tekniska ämnen, när det istället hade kunnat bli så att min bror blev sjuksköterska och jag brandman, som genusvetarna blir – de vet ju att själva leva som de lär för att förbättra den statistik de förfasas över (hur ser det egentligen ut med könsfördelningen på de genusvetenskapliga institutionerna?), strävan efter 50/50-fördelningen kan vi bland annat spåra till antagandet av prop 2005/06:155 som jag skrev om här där det lagstiftas om att alla ska ha samma möjlighet och förmåga (man skiljer alltså på dessa två), och då måste ju även kvinnliga brandmän kunna dra en 100-kilos säck.

Standardprototypen är gjord av en legering av 90 % platina och 10 % iridium, en blandning som ska minimera risken för att massan förändras på grund av oxidation eller slitage. Prototypen och sex stycken systerkopior förvaras under sträng bevakning

Standardprototypen är gjord av en legering av 90 % platina och 10 % iridium, en blandning som ska minimera risken för att massan förändras på grund av oxidation eller slitage. Prototypen och sex stycken systerkopior förvaras i Paris under sträng bevakning. Detta är Patriarkatets påfund.

Att dra, lyfta och släpa är dessutom bara sociala konstruktioner, och det är ju dessutom patriarkatet som konstruerat den internationella kilogramprototypen i form av en metallcylinder som förvaras i ett valv i källaren till BIMP (Internationella Byrån för mått och vikt) utanför Paris. Här skriver exempelvis chefingenjören om hur ”de fysiska kraven har sänkts medan värdegrunds-kraven höjts” inom försvaret. Detta är, liksom inom polisväsende, brandkår mm ett led utvecklandet och implementerandet av en demokratisk värdegrund på arbetsplatserna. Innan det här arbetet påbörjades, tex på 80-talet, brukade folk slåss öppet på arbetsplatserna. Vad själva styrelseskicket har med brandsläckning att göra är för övrigt oklart, men det är helt klart odemokratiskt att en man ska kunna lyfta mer än en kvinna. Genom gediget värdegrundsarbete kan man komma ifrån den fördom som kallas för Verkligheten. Verkligheten kommer som bekant i olika skepnader, och min verklighet är inte din verklighet och den är definitivt inte genusforskarnas verklighet.  Det finns lika många verkligheter som människor och därför är det meningslöst att prata om eller ta hänsyn till verkligheten. Verkligheten måste ignoreras, det är inte teorierna det är fel på utan i så fall verkligheten – det insåg redan Einstein,  och på tal om Einstein – i Luce Irigarays essä Le sujet de la science est-il sexue? från 1987 analyseras Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt socialkonstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel E = mc2 är sexistisk. Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla – inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.”

FOI

FOI står bakom flera viktiga tekniska innovationer

För att återgå till FOI. FOI är det forskningsinstitut vars rapporter man ska ladda ner för att få ett hum om utvecklingstendenser i världen, förslagsvis ”Strategisk utblick 2010 – Säkerhetspolitisk nattorientering” – det är matnyttigt material för de politiker som ska fatta beslut, liksom för de journalister som ägnar sig åt att såga politikerna och deras beslut i dagstidningarna. FOI står dessutom bakom flera viktiga tekniska innovationer, som rening av lokalt vatten så att det kan drickas var man än befinner sig, forskning inom sensorteknik som resulterat i ett världsunikt varningssystem för fotgängare i mörker, forskning som gör det möjligt att ”se genom väggar” vilket gör att flera överlevande kan hittas under rasmassor vid olyckor eller jordbävningar. Och på FOI finns även det svenska forskarlag som är världsledande på området detektion av explosivämnen, och som leder utvecklingen av den teknik som möjliggör detektion – innan ämnet hamnat nere i T-banan. Forskarlagets verksamhet uppmärksammades stort i media i samband med händelsen den 11 december.

En inverterad könsmaktsordning ska tillintetgöra patriarkatet

En inverterad könsmaktsordning ska tillintetgöra patriarkatet

Konstigt nog har SÄPO ännu inte klassat Genusväldet som ett inre hot mot rikets säkerhet (minns att Nationella Sekretariatets föreståndare ser på genusvetenskapen som ”en krigsmaskin”)  så jag får även fortsättningsvis avhandla de mest absurda inslagen av denna verksamhet (det jag kallade för ”kulmen på en fördumningsindustri” i P1 förra våren)  på bloggen,  tillsammans med andra aktiva bloggare (som ni alla redan följer så klart, tex Genusnytt, Pelle Billing, Matte Matik, Aktivarum, David Holman m fl som alltid hittar nya intressanta nyheter). Det är ju tråkigt att man inte verkar för jämställdhet utan istället ägnar sig åt att skriva instruktionsmanualer, varav många publiceras löpande i SOU-serien, för hur varje medborgare ska bete sig ”genusmedvetet” och hur i synnerhet män ska dekonstruera sin maskulinitet (som bekant visade man i SOU 2009:64 att det är manlig identitet som är boven i dramat: ”I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”) Dock hinner politikerna inte alltid läsa det beställda vansinnet själva, och då är det tur att jag kan komma till undsättning och lyfta fram innehållet i ljuset. Och SACO:s ordförande Anna Ekström sade sig som bekant ”stå bakom ord i rapporten” när jag citerade detta och annat, men Ekström är också vice ordförande i konsistoriet som är styrelse för Uppsala Universitet, där jag själv var var verksam fram tills nyligen.

Naturvetare är ovana vid vetenskapsteori och -kritik

Naturvetare är ovana vid vetenskapsteori och -kritik, vi behöver genuskunskap för att klara vår forskning!!!

Snart tillträder dessutom en ny rektor och ryktet gör gällande att det kan bli Margaretha ”10.8 miljoner för genusmöten” Fahlgren som anser att (se projektansökan i länken) Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom naturvetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forskningsområdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar, problematisera dem och undersöka möjligheterna till kunskapsutveckling genom ytterligare överskridande av ämnesgränser mellan natur- och kulturvetenskaper. Att skapa överskridande möten, där natur/kultur-distinktionen utmanas, är därför av största vikt för genusvetenskapens framtida utveckling. Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.” Så nu vet vi vart Uppsala Universitet är på väg. Jag blev förvisso erbjuden fortsatt vikariat på några kurser som stod lärarlösa, och jag borde kanske ha accepterat för att kunna söka tjänsten som rektor, men risken för att jag som Fanbärare för Folkvett och Förnuft skulle bli socialt isolerad och utmobbad av Genusmaffian (trots att den deltar aktivt i utformandet av antimobbingverksamheten) skulle tära hårt på mitt av Patriarkatet socialt konstruerade psyke – bara tanken på att inte få följa med ledande genusforskare på kafferep skulle krossa mitt hjärta. Jag vill ju också delta i den svenska spjutspetsforskningen. Det var därför jag sökte mig till FOI.  FOI deltog som bekant på Folk och Försvar, den som missat kan se om cyberhot minut 34 och framåt i denna video .

För att återgå till genusfrågan: läkaren Pelle Billing uppmärksammade och kommenterade nyligen följande video från Skolverkets hemsida:

Info, varsågod: en närbild på Snezinka

Info, varsågod: en närbild på Snezinka. Hon är en sköldpaddsfärgad halvperser-halvbirma.

Det finns tre filmer till. Notera att genuskonsulten (Kristina Henkel) i filmen ovan själv tycks lägga en värdering i olika egenskaper (det hon anklagar alla andra för att göra) när hon menar att det att kalla en flicka med ny klänning för söt och pojke med ny skjorta för tuff är “ojämställt”. Givetvis ska flickan vara tuff och pojken söt, eftersom det som traditionellt uppfattas som manligt (tuffhet) i genuskonsultens hjärna är det som bör eftersträvas  – man förkastar det ”manliga” samtidigt som man själv har det som norm. Allt beror paradoxalt nog på vilket kön man tillhör. På samma sätt förhåller det sig som bekant med andra saker. Varför är det mindre värt att vara söt än tuff kan man ju för övrigt fråga denna fördomsfria genuskonsult som predikar allas och allts lika värde – det är ju en klar fördel för kvinnor ur reproduktions-synpunkt att vara söta. Eller det kan ju vara en förlegad fördom som lever kvar från stenåldern att killar tar utseendet i beaktande vid partnerval, verkligheten kan alltid konstrueras om med en dos genusvansinne (vi vet ju tex att metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer – något man börjat ta i beaktande vid anatomiundervisningen i svensk skola).  Dessutom gör det faktiskt inget om hela mänskligheten dör ut, det viktiga är att den sista rest som blir kvar av denna sociala konstruktion är genusmedveten.

Jag kom just på att det idag är det exakt två år sedan jag startade den här bloggen (så här gick det till)! 🙂 Tiden går fort…


Mitt bidrag till den moderna konsten

december 30, 2010

(Konstverket återfinnes längst ner i inlägget!) I SVD-ledaren ”Vem är insnöad” av Per Gudmundson  kan vi läsa om en artikel som även fångade min uppmärksamhet i senaste numret av Axess : ”Forskning utan forskare” (finns inte på nätet) skriven av Johan Lundberg (min krönika finns inte heller på nätet men innehållsmässigt svarar den mot detta och detta inlägg). Så här skriver Gudmundson: ”Kanske går det heller inte att tänka nytt utan att utgå från traditionen. Om man utplånar traditionen tar man bort de grundläggande byggstenar som allt annat vilar på. Tidskriften Axess har länge drivit en debatt just om traditionens roll inom främst måleriet. Man menar att delar av den samtida konsten är intellektuellt tom, därför att den aktivt motarbetat och försökt frigöra sig från varje form av tradition. I nya numret återtrycks en katalogtext från Moderna museets pågående utställning av samtida svensk konst, som exempel.

Chokladrutor som konst

Chokladrutor som konst

”Viktor Kopp målar choklad. Som en del i hans undersökning av det måleriska bildrummet har han sedan 2007 i flera sviter återkommit till chokladkakan som motiv. I kraftig uppförstoring och genom en nyfiket utforskande blick visas chokladens rutmönster. Varje målning är samtidigt flera mindre bilder. Kakans högplatåer närmar sig monokromens serena stillhet, medan de illusoriskt målade mellanrummen dramatiskt avtecknar sig som belysta eller skuggade sänkor. Målningen buktar in och ut i ett spel mellan realism och abstraktion. Som om den vill vara både choklad och färg. I början brukade Viktor Kopp låta sina initialer avteckna sig i chokladen. Versalerna V och K framträdde nedsänkta i färgen som ett skämtsamt firmanamn. Målningarna från 2010 präglas mindre av den sortens humor och mer av allvar. Kanske till och med av sorg. De byggs upp av en tyngre och mörkare kulör än tidigare och med tydligare rester av den måleriska akten. Viktor Kopps chokladytor fixerar seendet. Att de kommer ur ett undersökande av dörrar är därför inte förvånande. Inte heller den medvetna blinkningen åt såväl geometrisk modernism som popkonst. Målningarnas vertikala plan pekar tillbaka på sig själva. ’Se mig i min framställning som chokladdörr.’ Så talar målningarna till betraktaren. Om färgen och om händelser i färgen. Om motivets realism. Och penseldragets.  Tidigare föreställde oljefärgen choklad. Nu är chokladen verkligen målad färg.”

Frågan är väl vem som är mest insnöad. Den som upprätthåller sin tradition eller den som klippt av banden? Traditionen kan kännas som meningslös upprepning. Men traditionen är ackumulerad kultur, själva utgångspunkten för varje ansträngning att tänka nytt. Utan traditionen blir skapandet tomt.”

Gubbslem är en encellig alg som exploderar om den utsätts för värme eller beröring

Gubbslem är en encellig alg som exploderar om den utsätts för värme eller beröring - googla själva

Gudmundsson har bra koll på vansinnet – tidigare i år fann han som bekant en rolig artikel i Arena där en genusforskare konstaterade att hon delar 70% av sina gener med en brödlimpa och drar därför slutsatsen att ”vi har aldrig varit människor”, och vi fick också veta att många menar att ”det finns ingen skillnad mellan det som händer innanför och utanför människans kranium”. Istället lanseras bilden av ”slemsvamp”” osv. Moderna galenskaper med svenskt ursprung – varför blir man inte förvånad? Inget förvånar mig faktiskt längre, vilket ju visar att man uppnått sitt mål: att normalisera vansinnet. Så här fortsätter Axessartikeln:

”Det bör kanske påpekas att Viktor Kopp lika lite som andra konstnärer bör hållas ansvarig för receptionen av sitt eget oeuvre. Han är inte heller den  konstnär som är mest representativ för den estetik som dominerar utställningen, vilken med en term hämtad från från konstfack och Konstfack-läraren Gunnar Larsson kan sägas präglas av ”hitte-på-konst”. Som exempel kan anföras Kajsa Dahlberg, som bidrar med en installation med sidor ur Wirginia Woolfs ”A Room of One’s Own”. Dahlberg har samlat marginalanteckningar från de exemplar av boken som hon beställt fram på olika bibliotek. Idén är möjligen intressant för den som aldrig lånat en bok på något universitets kursbibliotek. Men är den ens det?”

”Hitte-på-konstens företrädare är säkerligen till sin merpart hyggliga och trevliga människor med ett demokratsikt patos och en humanistisk människo- och samhällsssyn. Men det de sysslar med kan lätt uppfattas som vittnande om något annat. Nämligen att de underförstår att den gängse galleri- och museibesökaren är någon sorts heltigenom vegeterande varelse, som inte kan fås att reflektera med mindre än att man ställer vederbörande framför en museimonter, som i sin tur helst ska vara försedd med en beledsagande text av en kurator som så att säga ska leda in museibesökarens tankar på rätt spår. I just Kajsa Dahlbergs fall påpekas till exempel att hon

gör… oss medvetna om läsningens betydelse, att reception och tolkning är en del av upphovsmannaskapet. Ett eget rum/Tusen bibliotek skriver in sig i den tradition som tematiserar möjligheten för det egna förnuftet att skapa sig någon form av frihet, både i förhållande till andras berättelser och till ekonomiska system.”

Lundberg kämpar mot vaninnet i konstvärlden

Lundberg kämpar mot vansinnet i konstvärlden

Att hitte-på-konsten har svårt att göra sig gällande beror, tror jag, på just detta: att man inte beaktar att människor faktiskt tänker konstant och att de hellre tänker och reflekterar fritt än på order av konstnärer och kuratorer som i sin tur har förläst sig på de senaste årens feministiska eller postkoloniala trend-filosofer. Jag misstänker kort sagt att de flesta människor upplever att den värld som vi lever i är tillräckligt gåtfull och spännande i sig själv, och att de inte behöver assistans i att upptäcka detta.”

Det här med marginalanteckningarna är intressant, det betyder att jag numera utöver alla mina andra titlar även kan titulera mig konstnär. Här är mitt bidrag till den moderna svenska konsten: mina egna marginalanteckningar från tre slumpmässigt utvalda kursböcker i matematik (alla mina ca femtio kursböcker ser ut så här – dvs som modern konst): Priestly: ”Introduction to Complex Analysis” (läst 1997 vid Lunds Univ), Do Carmo: ”Differential Geometry of Curves and Surfaces” (läst 1999 vid Lunds Univ) och Strichartz:  ”A guide to Distribution Theory and Fourier Transforms” (läst 2005 vid KTH). Konstverket döper jag till En egen bokhylla/Tusen kursböcker. Längst ner bifogar jag även två tavlor jag pyrograferade medan jag var mammaledig. De manifesterar något så djupt som det egna förnuftets möjlighet att skapa något under mammaledigheten.



Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket

december 17, 2010
Axess nr 9 2010

Axess nr 9 2010

Ok…varning för långt inlägg. Trevlig helgläsning till er som orkar ta er igenom vansinnet! :-). Nu är det senaste numret av Axess Magasin ute. Temat är ”Den ömtåliga civilisationen” och flera av artiklarna ligger ute på nätet (se länkar nedan), dock inte min krönika, som återfinnes på sådan 64 (för första gången, den brukar ju alltid hamna på sid 58 eller 60). Jag tar upp det här med JÄMI, som ni ju redan känner till sedan blogginlägget Iiiinte 80 miljoner till!!!! och uppföljaren ”Forskning saknas” på genusvansinne för 225 miljoner och dags att ”reflektera över sin vithet”. Här är artiklarna tillgängliga på nätet: Antikt ideal (JohnArmstrong), Vikten av andligt välstånd (Rob Riemen), Den obäddade sängens diktat (Johan Lundberg), Mot sängkammaren!” (Niklas Ekdal), Civilisation kräver uppoffringar (Svante Nordin). Svante Nordin var som ni minns min meddebattör i Filosofiska Rummet i mars om genuscertifieringen.

En av mina fyra katter

Ytterligare en av mina fyra katter

Häromdagen medan jag och dottern lekte med våra fyra katter med några gamla skosnören lyssnade jag på programmet ”En bok, en författare” i Kunskapskanalen (bara en kvinna kan göra två saker samtidigt så här) där man hade ett samtal om boken ”Afrika” med dess författarinna Ellen Hillbom, som också är doktor i ekonomisk historia verksam vid Lunds Universitet. Allt flöt på i vanlig ordning medan
katterna sprang runt och nästan välte TV:n, tills man 20 minuter in i programmet (här i UR Play) kunde höra följande (min 19:56 och framåt):

Intervjuare: ”Men i Afrika då, spåren av kolonialismen, såren av kolonialismen, vad ser vi av det idag då?”

Dr Ellen Hillbom: ”Ja en sån sak som vi ser det är ju uppdelningen, gränsuppdelningen, det är ju väldigt få gränser som egentligen har förändrats efter självständigheten. Och det har ju inneburit att man har skapat länder som Nigeria, med 250 olika folkslag som ska samlas inom en nationsgräns. I andra fall i Somalia har man delat upp den somaliska folkgruppen i fem olika stater, och det här har ju orsakat problem, att statsstaterna, det som förväntas att bli nationalstater, inte bygger på en homogen befolkning som vi kan känna här i Europa, det har inte fått växa fram på ett mer långsamt naturligt sätt utan tvingats på, och det är väl mycket utav det vi kanske ser som, man tycker om att kalla för etniska konflikter idag, många av de grupperna, folkgrupperna, skapades ju också utav kolonialmakten.”

Bulgarien - sedan 681

Bulgarien - sedan år 681

Det intressanta här är inte analysen av Afrika, som säkerligen är helt korrekt, utan det faktum att Hillbom säger något som man egentligen inte får hävda, något som dessutom anses helt felaktigt av experterna i det politiska etablissemanget och journalistkåren (även om dessa inte innehar doktorsgrad så är de ju ändå som bekant ämnesexperter inom alla tänkbara områden): att det varit en fördel för de europeiska staternas framväxt med en homogen befolkning, och inte bara det – dessutom har nationalstaterna, till skillnad från här i Europa, inte fått växa fram på ett naturligt sätt, vilket varit en nackdel. Får man verkligen säga att nationalstaterna i Europa vuxit fram ”på ett långsamt naturligt sätt” och att det varit en fördel med homogena befolkningar!? Naturligt och långsamt? Jag trodde att de alla var en onaturlig social konstruktion som implementerades från en dag till nästa någon gång på 1800-talet. Har dagstidningarna lurat mig?

Min blåögda birma kommer dock överens med de gulögda perserkatterna

Min blåögda birma kommer bra överens med de gulögda perserkatterna

Detta är inte det enda exemplet på när svensk media omedvetet klantar sig. Jag har sparat ett utklipp här från Metro Stockholm (i Plus) från den 29 november på sidan 28. I artikeln ”Därför dras vi till folk som liknar oss själva” kan vi läsa: ”Hur vi mår, vem vi gifter oss med, om vi blir sjuka, hur mycket pengar vi tjänar och vem vi röstar på – allt beror på dina vänner. Men varför? ”Genetic similarity theory” kan ge oss svaret. Den kanadensiske psykologiprofessorn Philippe Rushton menar att våra gener är programmerade för att bli attraherade av att skaffa barn med någon som liknar oss själva. – Gener för blåa ögon har större möjligheter att föra sig själva till kommande generationer om de samtidigt får sina bärare att attraheras av andra med blåa ögon snarare än av dem med bruna ögon, säger Kimmo Sorjonen, vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet… – Vi nätverkar och umgås med dem som liknar oss själva eftersom detta är ett sätt för våra gener att överleva, säger Kimmo Sorjonen, vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.”

Det behövs en bättre granskning av media

Metro behöver hjälp av ett proffs

Detta är innehållsmässigt inte mer kontroversiellt än vad som brukar stå i Illustrerad Vetenskap. Intressant är att Metro refererar till professor Philippe Rushton som skrivit flera politiskt inkorrekta böcker, bland annat boken”Race, evolution and behaviour”, som jag själv läste för några år sedan, och jag kan lugnt säga att den var väldigt politiskt inkorrekt. Om svenska journalister hade haft någon form av koll, dvs utbildning eller bildning, hade man i sann PK-anda inte vågat hänvisa till Rushton. Detta är den andra missen på kort tid som media gjort sig skyldig till och som jag av en slump snubblat över. Jag ska hålla ögonen öppna för fortsatta missar och hoppas på så sätt kunna göra karriär inom den statliga censurapparaten. En effektiv censur förutsätter pålästa och kunniga medarbetare i statens, eller medias, tjänst. De här misstagen måste hänga samman med den senaste PISA-studien som jag bloggade om här nyligen.

Julmust kan underblåsa nationalistiska strömningar!

Julmust kan underblåsa nationalistiska strömningar!

Dessa två exempel utgör dock olyckliga undantag som snabbt måste falla i glömska. 99.999999% av alla artiklar i media är naturligtvis PK så som sig bör. Expressen varnar oss tex för farorna med julmust: ”Anna Burstedt förklarar att mat är en viktig del av varje folks nationella identitet. Men hon ser en fara i att vissa grupper gör sig till tolk för vad som är tradition och identitet – i dessa tider när främlingsfientligheten ökar. – Mat kan användas i politiskt syfte för att utestänga människor. Men den kan också vara gränsöverskridande. Man kan bjuda in andra till att dela sin julmust, säger hon.” Men låt mig komma till saken, till det jag egentligen skulle blogga om: Kemigenus. Bloggen Tradition & Fason har redan tagit upp detta, som man kunde läsa om i Skånskan den 9 december (återger hela artikeln):

”Genus och etnicitet är kanske inte det första man tänker på när man öppnar en kemibok för mellanstadiet. Men skolinspektionen har granskat kemiböckerna på Ludvigsborgs friskola och kommit fram till att det brister i jämställdhetstänkandet. Ur kemisynpunkt är det inget fel på böckerna, men eftersom de är från sent 1990-tal anser de inte belysa etnicitet och genus på ett modernt sätt. Bland annat är namnen på personer som förekommer i böckerna nästan uteslutande västerländska, andra kulturer nämns över huvud taget inte. Böckerna speglar med andra ord inte det mångkulturella samhället.”

 

Genus- och etnicitetsperspektiv saknas i kemiböckerna!

Genus- och etnicitetsperspektiv saknas i kemiböckerna!

”Skolan får beröm för det pedagogiska arbetet men kurslitteraturen i kemi måste man göra någonting åt, menar Skolverket. Dessutom vill Skolverket att att Ludvigsborgs friskola i högre utsträckning börjar tala om genus och etnicitetsfrågor, både lärare emellan och med eleverna. Någon vidare reflektion över läromedlens normerande funktion vad det gäller genus och etnicitet finns inte som det ser ut i dag.”

”Kerstin Lindberg tog nyligen över som rektor på Ludvigsborgs
friskola och tar åt sig av kritiken. – Det stämmer, det har varit eftersatt. Det har varit olika ledningar på skolan och jag har inte hunnit med den biten. Men vi ska åtgärda det här. Litteraturen ska utvärderas och nya böcker ska köpas in. Man kommer även att inleda en tydlig jämställdhetsplan för personalen och bjuda in föreläsare i genus och etnicitetsfrågor. – Jag har börjat göra analyser. Det handlar både om att lärare ska bli mer medvetna och om hur vi ska prata med eleverna. Det ska satsas på det här. Senast den 3 mars kommer Skolverket att följa upp vilka förbättringsåtgärder som har vidtagits.”

Trots hundratals miljoner på genusinsatser blir svenska elever inte bättre i kemi!

Trots hundratals miljoner på genusinsatser blir svenska elever inte bättre i kemi!

Även Johan Ingerö har bloggat om detta. Det här är så absurt att det inte ens behöver kommenteras. Och så undrar man varför svenska skolelever blir allt sämre i de naturvetenskapliga ämnena, liksom i matematik (men mitt ämne har de inte gett sig på än. Eller vad säger jag!? Visst finns en genusanalys av matematiken!). Trots att man satsar miljoner och åter miljoner i svensk skola på genuskunniga specialpedagoger och ägnar dyrbar lektionstid åt diverse rollspel, genusteori, värderingsövningar, allas lika värde-projekt, bygger världsfredsutställningar, har normbrytande samtal, anordnar värdegrunds-dialoger, gör könsrollsteater och bjuder in genuspiloter som föreläser om maktstrukturer – hur kan Sverige då inte vara världsbäst och kamma hem alla kemiolympiader? Väldigt konstigt ju… Men Vetenskapsrådet både vet och har råd och satsar 5.5 miljoner på ytterligare ett genusprojekt till lärarutbildningen för perioden 2011-2013:

”I vårt forskningsprojekt är vi intresserade av att undersöka hur man kan öka genusmedvetenheten hos blivande lärare som är inriktade mot grundskolans tidigare år och om det i förlängningen kan leda till att undervisningen i naturvetenskapliga ämnen förändras, både med avseende på innehåll och på utförande, säger Anita Hussénius. I projektet utforskas lärarstudenternas relation till lärande och undervisning i naturvetenskap från ett genusperspektiv Vi är även intresserade av hur man kan skapa sig en identitet som lärare i naturvetenskap och hur denna identitetsskapande process kan påverkas av ämnesdidaktiska kunskaper och genusmedvetenhet.”

Genustrumpeten

Genustrumpeten gick sönder i skidbacken

Vem är förvånad? Med 700.000 kronor till att undersöka trumpeter ur ett genusperspektiv är detta ytterligare ett steg framåt. För fler VR-finansierade projekt se Grattis skattebetalare del 1 och Grattis skattebetalare del 2. För den som är intresserad av det här så har Skolverket som bekant beställt en rapport från professorn i pedagogik och nuvarande rektorn vid Södertörns Högskola,  Moira von Wright, där hon studerat fysikböckerna ur ett genusperspektiv. Rapporten heter ”Genus och text” och jag har sammanfattat den i två blogginlägg. Det här är riktigt sjukt – läs det den som inte gjort det: Genusväldet intar Södertörns högskola och Von Wright och tekoppen.

Pedagogikprofessorn konstaterar bland annat följande:

* ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan.” (sid 7)

*Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.” (sid 59)

* ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden.” (sid 64)

Grattis Sverige! Påminner om att Snillen spekulerar bara ligger uppe till och med imorgon lördag för den som missat programmet eller vill se om det. Igår kväll kunde man se programmet ”Nobel 2010: Hard talk” om Nobels fredspris, med repriser den 21 december och 27 december – sevärt!  Nedan ett framtidsscenario för svensk skola:

LÄSTIPS: ”Interaktivitet – ännu ett framsteg bakåt” av Johan Hakelius, Johan Norberg i Metro, Björklund i DN om svensk forskning, genusdebatt om excellenssatsning och mer , se även Genusnytts granskning, DN om barn och karriär, Skoldebatt i SVD, Kvinnor sorterar bort kvinnor, Världen Idag om en tabubelagd verklighet. Ännu ett fall av politiskt inkorrekthet, nu i Expressen. Pär Ström (som driver bloggen Genusnytt) skriver i SVD.

BLOGGAR om genusvansinne: Morgonsur om värdegrund del 1, del 2 och del 3. Aktivarum, Matte Matik, Pelle Billing, Genusnytt, Anders B Westin.


”Forskning saknas” på genusvansinne för 225 miljoner och dags att ”reflektera över sin vithet”

november 22, 2010
Det vore ju bäst för landet om jag blev statsminister

Det vore ju bäst för landet om jag blev statsminister

Här är Aftonbladets artikel om kvinnlig statsminister som jag nämnde i förra inlägget. Mitt svar är inte med eftersom jag inte lämnade mitt telefonnummer och de ville tydligen helst prata med en också, medan jag tänkte att det var bäst att skriva ner mitt svar, så kan inget bli fel. Men de vill ju kunna ställa följdfrågor osv antar jag. I vilket fall så hade de fått tag på Elise Claeson per telefon, och hon är ju en intelligent kvinna, så det är hennes svar som står under ”Är det viktigt att Sverige får en kvinnlig statsminister?” tillsammans Schymans svar. Måste man skaffa en särskild presstele nu också!? Nu har de fått mitt nummer i alla fall, ett av dem, ett ”obefläckat”, som jag inte ringt upp Nationella Sekretariatet med, ha ha! :-). Här kompletterar jag AB-artikeln med mitt svar:

Det här är min nya presstele

Det här är min nya presstele - nu kan media ringa mig

”Jag tycker att det är viktigt att Sverige får en kompetent, kunnig och handlingskraftig statsminister, oavsett kön. Jag tycker det skulle vara trevligt med en kvinnlig statsminister som omväxling så klart, men könet får inte vara ett kriterium. Om vi i framtiden får en kvinnlig statsminister så hoppas jag bara att det inte blir så att kritik av beslut och eventuella felsteg bemöts med genusinfluerade argument, som att kritiken bottnar i att det är en kvinna, och att sakfrågorna och politiken drunknar i sådant där, alltså en könsfixering istället för en bedömning av politiken. Det kan ju bli intressant att se hur genussamfundet hanterar ”en kvinna med makt” – är en kvinnlig statsminister ett offer i egenskap av kvinna, eller är hon (beroende på partifärg då kanske) en Patriarkatets medlöpare? Eller kanske rent ut av en egen individ med fri vilja? Enligt vissa genusforskare står ju också ”den manliga rationaliteten” (som exempelvis präglar ”manligt dominerad” vetenskap som fysik där man hävdar ”objektiva sanningar”) i motsatsförhållande till den kvinnliga dito – hur man nu ska tolka det. Ska kritikerna ta hänsyn till detta i bedömningen av de politiska besluten? En kvinnlig statsminister skulle säkerligen generera en hel del forskningsprojekt och analyser från genushåll som kan bli nog så intressanta, men förhoppningsvis genererar en framtida kvinnlig statsminister välstånd och framtidstro i första hand. Kanske kan en kvinnlig statsminister också stärka tron på kvinnan som en självständig och stark individ som kan tänka själv, något som skulle utmana genussamfundets stereotypa bild.”

Det nya numret av Axess är ute

Det nya numret av Axess är ute

Jag skulle egentligen bloggat igår, men så kom jag på att jag hade deadline på nästa Axess-krönika, och då kom jag på att jag inte skrivit om min förra här på bloggen. För det senaste numret av Axess Magasin, som jag ju brukar uppmärksamma, kom för två veckor sedan. Temat är ”Hemma i Europa” och några av artiklarna går som vanlig att läsa på nätet (”Sverige tror på sina fantasier”, ”Europas mest europeiska land””Maktens konstruktion””Trygghet går före fall””Självbilden utmanas” och så chefredaktörens ledare). Och här vid tidningen ser jag en tidningsbit jag rivit ut ur Metro. I Metro Stockholm kunde man den 1 november läsa på sid 12 under rubriken  ”Kvinnor läser mest för barn” att en ny Sifo-undersökning visar att ”8 av 10 kvinnor svarar att det är de, och inte partnern, läser mest för sina barn” (undersökningen borde för övrigt anmälas till DO för att ha utelämnat samkönade relationer – jag överlämnar detta ärende till kommentatorn Info) och att ”Ungefär hälften av kvinnorna läser för barnen varje dag, medan bara en tredjedel av männen gör detsamma”. Fanny Armbjörnsson, genusforskare vid Stockholms universitet, tycker att detta är ”tråkigt, men inte förvånande”. Vi kan läsa att ”Det är trist för alla, för kvinnorna som får jobba dubbelt och hamnar efter lönemässigt, för barnen som får mindre möjligheter till en nära relation till sin förälder och – inte minst – för männen själva.”

Män kan höja sin livskvalité med "kvinnofällorna"

Män och kvinnor behöver olika roller enligt genusvetarna - nämligen de omvända

Detta är sååååååååå typiskt! När kvinnor stannar hemma med barn är det en ”kvinnofälla”, när män gör detsamma är detta ”bra för barnen” (sedan när bryr sig genusvetarna om dem!?) och inte minst är det ”berikande” för männen och höjer deras livskvalitet. Varför är det som höjer livskvalitén för män en fälla för kvinnor? Jag är så trött på detta hyckleri! Man kan faktiskt hinna med lite av varje om man bara är effektiv, igår skrev jag Axesskrönika på förmiddagen och var sedan med dottern i stan hela eftermiddagen och tittade på julpynt och leksaker, på kvällen hann vi se en djurdokumentär på TV som var mycket lärorik – bla om steklar som använder fjärilslarver som ”surrogatlivmödrar” och sprutar in sina ägg i dem – något för genusvetarna att titta närmare på kanske? Medan jag lagade mat spelade min dotter evolutionsspelet ”Spore” som jag bloggade om för ett tag sedan och sedan spelade vi schack, läste en könskodad saga (Madicken) och sedan såg vi en TED talk på Kunskapskanalen om hur man kan lura sin egen och andras hjärna – också något för genusvetarna, fast man måste förstå sig på fysik, något som kanske är ett hinder för dem som anser att ”objektiv kunskap” och ”manlig rationalitet” infekterat området. Jag ser till att min dotter får möjlighet att odla intressen inom alla områden (utom genusvetenskap), utan att ha en genusvetare flåsandes i nacken. I själva verket är jag bättre lämpad än dem som genuskonsult när det gäller att skapa intresse för ”manligt könskodade vetenskaper”.

Genuspilot - det nya framtidsyrket, bra för både miljö och rättvisa

Genuspilot - det nya framtidsyrket, googla själva!

För att komma till saken, det var hyckleriet jag vill prata om, det som jag skrev om i min förra Axesskrönika. Män med makt – fult, kvinnor med makt – fint. Män som åker jetplan förgiftar miljön, medan kvinnor som flyger jet är ett tecken på att jämställdheten går framåt, och det mår miljön också bättre av. Exakt som artikeln i Metro illustrerar och genusideologin i ett nötskal – sk manliga beteenden och normer förkastas men hyllas när de anammas av kvinnor. På samma sätt är det på många andra områden, det är ju skillnad på folk och folk. Europeisk nationalism – fult. Andra folks nationalism – fint. Vad är i en svensk politikers eller journalists ögon mer naturligt än att stödja en minoritets kamp för ett eget etniskt homogent territorium, medan de med fasa åser de etnisk homogena områden som följer av att folk som kommer till Sverige vill bo med sina landsmän? Själva bor de också till 90% i ”svenska” områden – även om de givetvis önskar att de fick bo mitt  i mångkulturen om de bara hade råd. Eller om den bara låg lite närmare riksdagshuset där de jobbar, eller Östermalm (Södermalm för journalisterna kanske) där barnen ju går i skolan.

har inte Sverige kommit att bli lite extremt?

Har inte Sverige kommit att bli lite extremt? Går civilisationen verkligen framåt bara för att tiden går framåt?

Men vad betyder väl några utstuderade lögner i ett helhetsperspektiv? Sverige är ju (trots det förmenta självföraktet) ett föregångsland vars utveckling alla andra länder också måste genomgå – det är bara en tidsfråga när. Vi har kommit längst och är mest toleranta. Så toleranta att det är bäst att låta andra föra berörda gruppers talan mot deras vilja – precis som genusvetarna för alla kvinnors talan, de vet ju bättre än vi vad vi egentligen tycker och tänker. Alla som inte delar de officiellt fastslagna åsikterna är dessutom extremister. Och på tal om extremism, och förlåt att jag svävar iväg igen, låt mig få påtala en liten inomeuropeisk iakttagelse jag gjort: ledaren för det (i svensk media) ”ultranationalistiska högerextrema” bulgariska partiet Ataka omtalas i bulgarisk press istället som ”Siderov, som inte har en enda akademisk examen”. Alltså: en politiker, och dessutom partiledare, utan en enda akademisk examen! Detta är riktigt illa – sett ur ett bulgariskt (och många andra länders) perspektiv. Sveriges riksdag är full av sådana här extremister som saknar högre utbildning. Ska det verkligen få vara så här i en demokrati, är det inte lite extremt? Kanske inte lika extremt som genusvansinnet, men ändå. Kanske något att åtgärda i den kommande grundlagsändringen?

Som ni minns påbörjades denna den 2 juni och regeringen och hela Sveriges församlade journalistkår uppmärksammade detta stort i alla medier och proffstyckarna fick tycka till i TV och radio och framförallt fick medborgarna komma till tals, något jag bloggade om här (längst ner) när det var aktuellt.

Man slog på stort för att uppmärksamma medborgarna om den 2 juni. På Riksdagens hemsida kan man leta på allmän information om Demokrati, klicka klicka på Grundlagarna och då ser man nyheten i den lilla rutan till höger. DETTA KAN INGEN HA MISSAT!

Man slog på stort för att uppmärksamma medborgarna om den 2 juni. På Riksdagens hemsida kan man leta på allmän information om Demokrati, klicka klicka på Grundlagarna och då ser man nyheten i den lilla rutan till höger. DETTA KAN INGEN HA MISSAT!

Expressen hade häromdagen en ledare där man propagerar för fler genuspedagoger Vad gör egentligen en genuspedagog? Jag har tagit upp detta i min genomgång av SOU 2006:75 (del 1 , del 2 , del 3 , del 4) – bland annat ska förskolepersonalen ”[köns]avkoda allt material [leksaker] och ge det samma status” – hur det ska gå till i praktiken framgår som vanligt inte.

Genusglasögonen ska på i tid!

Genusglasögonen ska på i tid! De här är utvecklade av Nationella Sekretariatet

I Expressen får vi veta att DEJA just släppt ytterligare en rapport i raden, nämligen ”Rapport 11 – Att bli medveten och förändra sitt förhållningssätt – jämställdhetsarbete i skolan”. Denna rapport är på symboliska 88 sidor och jag har just printat ut den och återkommer i ärendet så fort jag plöjt den. Oroa er inte, det får bli en serie på 4-5 inlägg. En genusrapports vansinne får inte plats i ett enda inlägg, inte ens i mina. Jag återkommer också i Ljungbyärendet, eftersom det 1) var värre än jag trodde – har nu läst varje bokstav i rapporten, och 2) det visar sig att ”Forskning saknas” på hur genusintegreringen ska gå till! Här JÄMI:s egen rapport om att de inte själva vet varken vad de sysslar eller ska syssla med. Den som vill höra om detta live, dvs ”att det finns stora forskningsluckor inom jämställdhets-området. För att diskutera orsaker till detta och förutsättningar för ny forskning” när det gäller jämställdhetsintegreringen, kan åka till Göteborg och sätta den utlovade lunchbuffén i halsen den 15 december.

Sekretariatet har inte hunnit utveckla verktygen på 15 år

Sekretariatet har inte hunnit utveckla sina genusverktyg på 15 år och 225 miljoner har inte heller hjälpt

Vi andra kan läsa om det i senaste numret av nyhetsbrevet Genusperspektiv på sidan 2 under ”Många frågetecken kring regeringens jämställdhetsintegrering” – och glöm inte att regeringen gav Nationella Sekretariatet i uppgift att tillhandahålla stöd och kompetens till jämställdhets-integreringen redan 2008 när dessa miljoner avdelades (regeringsbeslutet första sidan överst). Och glöm inte heller att jämställdhetsintegrering har varit Sveriges strategi för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen ända sedan 1994 (Prop. 1993/94:147). Så här står det i Genusperspektiv:  ”Jämställdhetsintegrering började användas under mitten av 1990-talet, men idag, ungefär 15 år senare finns fortfarande stora kunskapsluckor när det gäller hur och om strategin fungerar.” Ändå har man sjösatt implementeringen för 225 miljoner kronor utan att ha ”utvecklat konkreta verktyg” vilket jag ju nyligen bloggade om. Detta visar ju också Ljungbyrapporten där man efter 10 månader och några miljoner in på projektet fortfarande ”saknar konkreta verktyg”. Det visar sig inte helt oväntat att detta är själva syftet med hela den här cirkusen – ”processledarna” ska leda en ”process” i all oändlighet. Jag har just lyckats bevisa detta och ska spamma utvalda riksdagsledamöter i ärendet.

Vilken hudfärg får du av att läsa min blogg?

Vilken hudfärg får du av att läsa min blogg?

Vi kan också se (Nordiska institutet för kunskap om kön) att det är dags för kvotering av minoriteter där alla, i synnerhet vita ”majoritetskvinnor”, uppmanas ”reflektera över sin vithet”. Är inte hudfärg en social konstruktion? Jag ska personligen undersöka hur mycket ljus min hy reflekterar, detta är väl det bästa kriteriet för att avgöra graden av vithet antar jag. Eller ska man bara grubbla rent allmänt över sin hudfärg? Är den förresten inte mer gul än vit? Eller röd av högt blodtryck om man just läst en genusartikel, eller är den vit då eftersom man blir medvetslös och hamnar i koma? Är det genusvansinnet som skapar vitheten? Vilken färg får er hy efter att ha läst ett av mina blogginlägg?

Uppdatering: Minns ni denna debattartikel från 2007 i Sydsvenskan ”Ställ de självklara sist i rekryteringen!”: ”Det manliga monopolet i näringslivets maktstrukturer måste brytas. Ställ alla vita, långa, heterosexuella, blonda och blåögda män mellan 40 och 50 år längst ner i anställningshierarkin de närmaste fem åren, skriver Zoran Alagic, presschef på Lärarnas riksförbund, och Kurdo Baksi, redaktör för Svartvitt.se.” Dags att rusta upp rasbiologiska institutet?

 


Mammor har större hjärna, 4.2 miljoner till genus-matte, och en film som måste ses – IDAG!

oktober 27, 2010
Mina studenter har just tentat av Flervariabelanalysen. Bra jobbat!

Mina studenter tentade just av Flervariabeln. Bra jobbat! Det finns hopp för det här landet!

Ursäkta att jag inte bloggat så ofta på senare. Just varit i Uppsala och släpat hem 150 tentor jag måste rätta (tenta och facit för den som vill fräscha upp sitt minne). Men eftersom jag för en gångs skull inte hade någon tid att passa imorse hann jag gå på Timbros seminarium ”Integrationens utmaningar” Hela seminariet går nu att se på webben och här är rapporten som jag läste på tåget sedan, men får blogga om det sedan, för idag har jag ett annat ärende. Tro bara inte att jag är inaktiv bara för att jag är ”borta”, mitt uppdrag står ju skrivet i stjärnorna. I fredags efter mina sista lektioner hann jag faktiskt springa in på Axess seminarium “Journalism and Democracy: Media Politics and the Public” (Johan Lundberg har bloggat om det) Det pågick hela dagen men eftersom jag hade lektioner med landets framtid i Uppsala så kunde jag bara medverka på kvällen och höra på tre seminarier om Kina, medan jag missade dem om Ryssland och Italien som jag var mer intresserad av. Jag stötte förresten på Leif Pagrotsky i dörröppningen och började nästan tro att jag själv höll på att bli en del av etablissemanget men så kommer det naturligtvis aldrig att bli 🙂 – som matematiker tänker man ju på ett lite annorlunda sätt, som ännu inte är accepterat i den svenska offentligheten, nämligen logiskt.

Det här måste vara en man som ännu inte varit gravid

Det här måste vara en man som ännu inte varit gravid.

I Metro Stockholm från 25 oktober, sid 28 här kunde man läsa en artikel med rubriken ”Mammor får större hjärnor”. Varför vet man inte riktigt än men faktum är alltså att ”Ny forskning visar att kvinnor blir intelligentare sedan de fått barn… Amerikanska forskare har mätt 19 kvinnors hjärnor före och efter graviditeten. De upptäckte att kvinnornas hjärnor växte efter att de blivit mammor. Den grå hjärnsubstansen var plötsligt större i områden som bland annat hanterar motivation och bearbetningen av känslor.” Detta förklarar hur jag kunde slutföra mitt doktorerande med bara 8 timmars arbetsdag efter att ha fått barn, medan jag innan jag var halvvägs klar ägnade 14-16 timmar per dag med att vara besatt av matteproblem. Min egen tes, om jag får lov att spekulera fram ett forskningsresultat likt en genusvetare, är att hjärnan dessutom fortsätter att växa i takt med att barnet växer, för det skulle också förklara att jag sedan kunde börja blogga ovanpå allt, och nu ett och ett halvt år senare dessutom plötsligt bli pedagog och sköta min 7-åriga dotters utbildning med läxläsning och mattetal (med visst stöd av den utmärkta boken ”Grundläggande aritmetik – matematikdidaktik för lärare”av Löwing). Min dotter såg ju också den mattedokumentär som gick igår och som jag tänkt tipsa om.

En sådan här, fast med en extra dimension, bor vi på. En könskodad rosa torus med strössel på.

En sådan här, fast med en extra dimension, bor vi på. En könskodad rosa torus med strössel på.

Igår hamnade jag nämligen av en slump mitt i en dokumentär om MATEMATIK, som var väldigt bra, och underhållande. Den måste ses – NU eftersom den bara ligger uppe på nätet till kl 23.59 ikväll! Se den brittiska dokumentären ”DEN OMÖJLIGA MATTEN (svt play)” (även lagt länk längst ner i inlägget) där en matematiker och en normal människa (i detta fall en skådespelare) umgås och se vad som händer! Jag hade egentligen tänkt se Debatt på SVT men eftersom vågfunktionen aldrig kollapsar i huvudet på de styrande så zappade jag vidare för att se något mer lärorikt. I dokumentären får man bla ta del av det vackra beviset för att det finns oändligt många primtal – något som bevisades av Euklides för ca 2000 år sedan och därmed borde vara allmänbildning i ett normalt samhälle (enkelt förklarat här) och vi får också veta hur det eventuellt kommer sig att vi bor på ytan av en 4-dimensionell torus, vilket skådespelaren kommenterade med ”Can you bake such a thing?” 🙂 Vidare sades det ”Att bevisa något [matematiskt] är det närmaste man kan komma evigt liv” vilket jag verkligen instämmer i. För en fysiker kan tex upptäckten av ett roterande 5-dimensionellt membran i galaxens utkant rasera flera års forskningsartiklar, och din doktorsavhandling, medan det som väl en gång bevisats matematiskt är för evigt sant, och därför har en matematiker aldrig levt i onödan. I vilket fall avslutades denna underhållande dokumentär med att ”Alan [skådespelaren] har blivit omvänd – han har blivit en mattenörd!” Det borde alla bli. 🙂

Pengarna växer på träd

Den svenska statskassan

Men för att komma till det mer intressanta i dokumentären. Man registrerade hjärnaktiviteten i olika områden i hjärnan hos matematikern och skådespelaren medan de löste matteuppgifter för att undersöka eventuella skillnader. Vilket får mig att tänka på följande vetenskapliga projekt, finansierat av Vetenskapsrådet (tipstack till QED) med 4.2 MILJONER KRONOR: ”Att bli en ”mattemänniska”. Matematiska undervisningspraktiker, skolklimat, identitet och kön, i förskola och skola.” Vi får av projektbeskrivningen (som faktiskt innehåller en del vettigt) veta att  ”Projektet kommer att generera två doktorsavhandlingar och en licentiatuppsats”. Och ja, jag inser att syftet är gott. Men låt oss ta del av en av de doktorsavhandlingar detta projektet resulterade i, och som jag just letade upp.

På denna ABC80-dator inleddde jag min karriär

På denna ABC80-dator inledde jag min karriär

För frågan som inställer sig är om inte den där metoden med att mäta hjärnaktiviteten i dokumentären ovan hade gett oss en bättre fingervisning om hur man blir en mattemänniska. Man kan också studera exempelvis min uppväxt, jag är ju matematiker. Jag hoppas verkligen VR vill ge mig 4.2 miljoner för att ge ut min privata dagbok. Jag började programmera BASIC när jag var åtta år och sedan gick det som ni alla vet bara utför. För att förstå detta kanske man istället skulle studera min mammas uppväxt då, eftersom det var hon som satte mig och brorsan på programmeringskursen. Hon är ju som bekant född och uppvuxen i det fd kommunistiska Bulgarien. Något att tänka på för de svenska kulturmarxister som sneglar mot Östeuropa i tron att folken där delar deras uppfattningar i någon fråga – i synnerhet vad gäller utbildning, eget ansvar, ansträngning, tålamod osv. Till och med i USA (som för övrigt genast borde lägga ner alla sina idiotiska krig och sluta hyckla!), där folk verkligen inte har samma möjligheter, säger man ”I made some bad choices” om det går snett  i livet, medan man i det jämlika Sverige, där VAR OCH EN kan studera vid högskola/universitet utan terminsavgifter på hundratusentals kronor, bara man läser sina läxor, alltid är offer för strukturer och när det gäller val så hade man aldrig något val, utan var alltid bara offer för andras val: ”Min mattefröken valde att inte ge mig godkänt på provet” se där så förtryckt man kan bli när andras val förstör ens liv.

Just det, avhandlingen (här presenterar de medverkande sina resultat): ”Att bli matematisk. Matematisk subjektivitet och genus i lärarutbildningen för de yngre åldrarna” (eller denna länk), doktorsavhandling från Pedagogiska institutionen (nedan från s 9 i pdf:en):

En matematiker försöker göra det komplicerade enkelt och begripligt, medan andra istället försöker göra det uppenbara obegripligt.

En matematiker försöker göra det komplicerade enkelt och begripligt, medan andra istället försöker göra det enkla och uppenbara totalt obegripligt.

”Sammanfattning: Avhandlingens syfte är att förstå processerna då matematisk och könsrelaterad subjektivitet konstitueras, omkonstitueras och upprätthålls i olika situationer under utbildningen till lärare för de yngre åldrarna. I tre olika forskningsartiklar undersöks hur lärarstudenters matematiska subjektivitetskonstitutioner tar sig uttryck, formuleras och omskapas i olika diskursiva och materiella praktiker. Med hjälp av feministiskt poststrukturella teoribildningar undersöks studenters subjektifieringsprocesser i relation till matematikämnet, genus/kön, olika lärandediskurser, alternativa lärandemiljöer, material och miljö. Under arbetet sker en teoretisk förflyttning från Judith Butlers teoretiska begreppsvärld (1990, 1993, 1997) till Karen Barads (2007, 2008) teorier”

d

Med hjälp av feministiskt poststrukturella teoribildningar undersöks studenters subjektifierings-processer i relation till matematikämnet och genus/kön, tid, rum och svenskt vansinne.

”Metodologiskt utgår arbetet från feministiskt inspirerad diskursanalys, dekonstruktiv och performativ metodologi i relation till den första och andra artikeln och diffraktiv och intra-aktiv metodologi i relation till den tredje artikeln. Resultaten visar exempel på hur lärarstudenter konstituerar matematisk subjektivitet genom komplexa nätverk bestående av sociala relationer, lärandeteoretiska och genusrelaterade diskurser, materiella praktiker, tid och rum. Deltagande i estetiska, interdisciplinära lärandepraktiker förändrar studenternas förståelse av sina matematiska subjektiviteter på avgörande, om än inte alltid på förväntade eller okomplicerade, sätt. I förskjutningen från ett diskursivt och performativt sätt att förstå matematisk subjektivitet till ett agentiskt realistiskt vidgas förståelsen av subjektivitetsprocessen till att också omfatta tingen, materialen och miljöerna. Detta får avgörande betydelse för hur vi kan tänka om pedagogiska praktiker och i förlängningen även matematikdidaktik för såväl lärarstudenter som för yngre barn. Nyckelord: subjektivitet, genus, matematik, lärarutbildning, performativitet, materialisering, agentisk realism, intra-aktivitet, estetiska och interdisciplinära lärprocesser.”

Just så gick det till ja – när jag blev mattemänniska. Skönt att någon äntligen förstår mig! 🙂

Men GLÖM NU INTE SE MATTEFILMEN.

Lästips:Felundervisning i skolanKemiföretag tar makten över maten, Bekämpningsmedel största faranIngen folkrättslig grund för kriget, Sönderfallet går inte längre att hejdaArkelsten & FridolinVad är integration?, Verklighetens smolkOm Axess-seminariet i DN, Fler vetenskapsprogram på SVT kanske?, Haro lämnar svensk kvinnolobby, Matematiker i Expressen.


%d bloggare gillar detta: