Axess, DSM, dikt och lite banbrytande genussvammel

juni 30, 2013

Tanja-oper-1073-klipptSom ni vet är jag ganska skadad efter en operation. Jag var ju skadad redan före operationen med en instabil axel men som jag skrev i förra inlägget har den gått ur led flera gånger på några veckor nu än på flera år, och jag har också efter många försök gett upp min vana att gå långa raska promenader, och istället inhandlat en begagnad motionscykel, som inte genererar några stötar som kan få axeln ur led – vilket alltså sker vid vanlig gång sedan operationen. Jag vet inte hur länge det kommer att vara så här. Så jag har ju utlyst bloggpaus men av en slump kom tre publikationer under samma vecka för två veckor sedan (och jag har försökt klistra in dem i tio dagar nu men det har inte gått, men nu gör jag ett försök ståendes vid daton med regelbundna pauser så det blir gjort). Tur detta hann göras före operationen, men nu måste jag ju få upp dem. Det första är en krönika i juninumret av Axess Magasin (temat är ”Det toleranta folket – Sverige är Europas mest invandrarvänliga land”). Jag har redan skrivit om detta tidigare  i inlägget ”Väst driver på fördumningen av Östeuropa så ni som  följt bloggen i några år känner igen det här.  Texten i Axess är något förkortad av utrymmesskäl – jag fick låta den nya chefredaktören ”osthyvla” den som han kallade det (nytt uttryck för mig, men i vilket fall har bara det med kakbakandet hyvlats bort + min personliga berättelse om hur jag skruvade sönder vår telefon på 80-talet). Ni får skrolla förbi det ni känner igen bara och läsa vidare (kursiverar inte, så blir det enklare att läsa):

Från väst till öst (Axess)

Axess-5-2013Jag är född och uppvuxen i Sverige. Mina föräldrar möttes som radioamatörer och fysikstudenter på 60-talet, min far i Sverige och min mor i Bulgarien. Varje sommarlov fram till de sena tonåren har jag spenderat där. Paradoxalt nog (sett med svenska ögon) var det mina kommunistiska bulgariska morföräldrar som gjorde mig till nationalist, eller fosterlandsvän. Det var kärlek till det egna som genomsyrade vardagen, inte antipati mot någon annan. Förvisso fick man ibland höra om den 500-åriga ockupationen av turkarna och om det illasinnade Väst, men i övrigt var det alltså det egna landet, de egna nationalskalderna, folksångerna, danserna, maträtterna, berättelserna, sångerna, dikterna och sättet att vara på och umgås med varandra som utgjorde livet. ”Vi bulgarer” fick man alltid höra om allt. Om grannfrun hade bakat goda kakor så var det inte kommunistpartiets recept utan det var ”vi bulgarer” som sedan urminnes tider bakat dem, och i synnerhet var den egna familjematriarkens kakor godast. Enligt mannen. Jag är väl medveten om att detta vid ett svenskt genusuniversitet skulle ses som uttryck för kvinnoförakt, liksom nationalskaldernas hyllande av kvinnan som moder, då moderskap i Sverige ju är en kvinnofälla.

Jag tror inte någon hemma märkte något...

Jag tror inte någon hemma märkte något…

Jag fick mig den bulgariska historian muntligt traderad av äldre släktingar, radion spelade alltid bulgarisk folkmusik, discona gör det än idag, och kulturen levdes dagligen, man pratade inte om den som ett fenomen eller granskade den utifrån något perspektiv – den bara fanns där. Jag är medveten om att en del av självhyllandet odlades av kommunistpartiet som ett försvar mot väst. Men när något inte fungerade var det inte staten man vände sig till utan grannarna – därmed odlades en lokal gemenskap där alla kunde bidra med just sina kunskaper. Det gjorde för övrigt också att man lärde sig hur saker fungerade på en grundläggande nivå. Kunskaper som till stor del gått förlorade i vårt moderna samhälle. Jag fascinerades av det. Kanske var det därför jag till mammas förfäran skruvade sönder vår telefon som 7-åring för att ”se hur den fungerade” utifall den skulle gå sönder.

bulgarien-bildOch alla dessa av kommunistpartiet anordnade stora påkostade spektakel vid alla högtidsdagar. Sedan kom man hem till det självföraktande Sverige och fattade ingenting. Här kunde lärarna inte ens organisera en matkö på 20 personer i skolan, än mindre en nationalistisk parad med tusentals elever på det kyrilliska alfabetets dag som direktsändes i TV. Recitera dikter skulle jag också kunna, äldre bulgariska liksom nyare Sovjethyllande. Jag tackar mina morföräldrar för denna fenomenala träning av min minnesfunktion som säkerligen bidragit till delar av mina studieframgångar. Regeln var att jobba hårt med både händer och huvud – högsta betyg i allt var normen. Eget ansvar, disciplin och hårt arbete. Ingenting kommer till dig gratis. Viss kontrast mot den svenska vänster som hade östblocket som föredöme. Ledsen att väcka er ur dvalan – men där fanns ingen kulturmarxism. Partiet invaderade aldrig den privata sfären och det rådde konsensus om att det fanns ett parti man skulle ta hänsyn till, men vänner och grannar emellan fick allt sägas. Man pratade politik då och man pratar politik nu, det finns inget outtalat åsiktsförtryck där man är rädd för vad ens granne ska tycka. För man är fotfarande, nu i än högre grad, kritisk mot etablissemanget.

nevskyJag är glad att jag fick uppleva den tiden och att muren inte föll förrän jag var femton. Sedan började förfallet. Droger, maffia, korruption, fattigdom, hemlöshet, hunger (!), hyperinflation, rotlöshet och utbildningsreformer dikterade från väst. Bilden av vad väst stod för raserades på nolltid. Tillresta akademiker och experter från väst blev utskrattade och ansågs ”totalt okunniga och obildade”. Men den nya eliten öppnade dörren ändå. Man behövde EU-pengarna och pengarna från George Soros Open Society Institute. Nu kom allt postmodernistiskt svammel som alla skrattar åt och ingen tror på, men som politikerna accepterar av ekonomiska skäl. Ännu en elit som sålt sig. Det före detta fungerande utbildningsväsendet är raserat (betänk alla matematik- och fysikolympiader man deltog i, förvisso delvis för att bevisa kommunismens överlägsenhet) och politikerföraktet är mer utbrett än någonsin. Förut skulle en politiker åtminstone ha klassisk bildning inom naturvetenskaperna, kunna sin historia och ha läst en massa kommunistisk litteratur för att bli politiker – nu behöver man inte ens kunna läsa, bara följa EU-direktiv och trycka på en knapp. Likheterna med väst blir alltmer uppenbara – den sk harmoniseringen inom EU har kommit långt.  Väst driver på fördumningen av Östeuropa ovanifrån och jag bara hoppas att den inte slår igenom bland de breda folklagren. Ingenting tyder på det än så länge.

Tanja Bergkvist, fil dr matematik

OBS! Se denna väldigt intressanta 15 minuter långa video ”Är PK värre än kommunism?”

Nästa är en publikation om genusvansinnet i tidskriften DSM  (Debatt, Sanningssökande, Mediakritik) – detta är utklippt rakt av från bloggen, och ni som följt den en längre tid har läst om detta i inläggen Genusväldet intar Södertörns högskola , von Wright och tekoppen ,Genusfysik och konsensuskultur  samt Mitt anförande i Riksdagen”. Detta nummer av DSM har temat ”Sveriges viktigaste opinionsbildare” (beställ lösnummer nr 3/2013  eller teckna prenumeration). Bland annat Pär Ström och Julia Caesar har skrivit artiklar i detta nr av DSM. Här är mitt bidrag:

Genusvansinnet har intagit utbildningsväsendet (DSM)

dsm3-13Vem är generaldirektör för Skolverket idag? Och vem anses lämplig och utses av regeringen som rektor för en svensk högskola? Det är två inte helt obetydliga frågor i ett samhälle där larmrapporterna haglar om kontinuerligt försämrade skolresultat – i synnerhet inom naturvetenskaper och matematik, men även vad gäller läsförståelse och stavning går det utför. Man borde ju undersöka vad detta beror på. Och det har man gjort. Ur ett genusperspektiv! Ty det jag kallar den svenska Genusmaffian har lyckats lura i både politiker och en stor (men avtagande) del av svenska folket att en genusanalys är lösningen på det mesta. I synnerhet är ”dekonstruktionen av den hegemoniska maskuliniteten” och av ”den manliga identiteten” en viktig del av lösningen på flera samhällsproblem, inte minst de sjunkande skolresultaten. För mig inställer sig genast två frågor:

1. Hur kommer det sig att svenska elever för en sådär trettio år sedan, när det var mer tillåtet att konstruera en maskulin identitet och när det inte fanns en genusvetare i sikte, presterade bättre?

2. Hur kommer det sig att det i östasiatiska länder och även i östeuropeiska finns många fler kvinnor som väljer att läsa tekniska ämnen och naturvetenskap och matematik vid universitetet – när det där idag inte finns en genusvetare i sikte?

Detta var två av de frågor jag ställde för några år sedan i en paneldebatt i Riksdagen dit jag var inbjuden att debattera mot bland annat Anna Ekström – idag generaldirektör för Skolverket (sedan 2011), och då (2010) ordförande för Delegationen för Jämställdhet i Skolan (DEJA) samt ansvarig för statens offentliga utredning SOU 2009:64 (”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?”) som jag hade läst och skrivit om på min blogg. Jag hoppas verkligen att politikerna själva läser de rapporter de beställer? Ty innehållet omsätts inte sällan i praktisk handling. Så jag hoppas verkligen att de följer upp sin egen verksamhet. I år utsåg regeringen även Ekström till ordförande för Linköpings universitets styrelse.

man

Pojkar blir till män och män blir till galningar som pratar och pratar, det vet alla – inte minst jag som själv är så tystlåten 🙂

Det talas i utredningen om att pojkar tar plats ”genom att prata utan att räcka upp handen”. Jag anser inte att lösningen på detta är en ”dekonstruktion av den manliga identiteten” (hur gör man det? En daglig hormonspruta till alla pojkar i skolan?) utan detta är ett disciplinärt problem som man löser genom att helt enkelt inte ge den elev ordet, som pratar utan att räcka upp handen. Man kan även utvisa personen ur klassrummet (om det inte är olagligt idag – det kan ju vara ett kränkningsbrott – jag har inte hängt med i lagstiftningen där) eller helt enkelt ge någon annan, som räckt upp handen, ordet. Jag vet inte riktigt hur, men när jag gick i skolan på 80- och 90-talet så fungerade det här med handuppräckning. Våra lärare behövde inte gå kurser i genus, queerteori, HBT och leka värdegrundsrollspel med en genuspilot (ja det yrket finns – googla själva!) för att hålla ordning i klassrummet. Ändå bestod halva klassen av elever med en maskulin könsidentitet.

Låt mig citera några talande stycken ur den statliga utredning SOU 2009:64 som debatterades, och där Anna Ekström sade sig ”stå bakom varje ord i rapporten” efter (!) att jag citerat dessa stycken. Diskussionen handlade om att pojkar presterar 10% sämre än flickorna.

Sid 16:  ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet).

Man kan verkligen fråga sig hur kinesiska skolbarn lyckas utan att dekonstruera den maskulina identiteten - en stor gåta....

Man kan verkligen fråga sig hur kinesiska skolbarn lyckas utan att dekonstruera den maskulina identiteten – en stor gåta….

Sid 237: under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att få sin heterosexualitet ifrågasatt .”

Björklund och Anna Ekström. Hur trovärdig är han? Något att betänka noga inför nästa val - där skolfrågan är bland de viktigaste

Björklund och Anna Ekström. Hur trovärdig är han? Något att betänka noga inför nästa val – där skolfrågan blir allt viktigare för allt fler. I synnerhet alla föräldrar.

Väldigt konstiga förklaringar till pojkars underprestationer. Jag påpekade att problemet inte är att pojkar underpresterar med 10 procent jämfört med flickorna utan att alla (nästan) svenska elever underpresterar – både i ett internationellt (åtminstone europeiskt) perspektiv och i ett tidsmässigt perspektiv. Det är det vi ska analysera. Och som sagt, de två frågor som infann sig och som jag radade upp ovan verkade inte kunna besvaras, eller åtminstone fick jag inget svar från Anna Ekström, idag generaldirektör för Skolverket och vars analys av pojkars underprestationer alltså kan utläsas ovan. Lycka till med att ordna upp i skolan och lycka till med att höja resultaten – Skolverket har vårt fulla förtroende och vi hoppas se alltfler genuspiloter, genuscoacher, genusstrateger, förändringspiloter, genuskonsulter, värdegrundskonsulter och andra experter höja resultaten inom exempelvis matematik  – det här är definitivt rätt metod!

Moira von Wright. Det finns galna professorer - men de är galna i bemärkelsen kreativa. Här har vi ett exempel på samhällsdestruktiv galenskap...

Moira von Wright. Det finns en del galna professorer – men de är galna i bemärkelsen kreativa. Här har vi däremot ett exempel på samhällsdestruktiv galenskap…

Låt oss vandra vidare i det svenska utbildningsväsendet. Moira von Wright är idag rektor för Södertörns högskola (utsedd av regeringen).  Innan dess har hon undervisat och forskat vid Lärarhögskolan och disputerat i pedagogik. Fram tills hon tillträdde som rektor för Södertörns högskola 2010 var hon anställd som professor i pedagogik vid Örebro universitet. Von Wright har skrivit en rapport till Skolverket – en rapport som idag rekommenderas som ”Genus- och jämställdhetslitteratur relevant för lärarutbildare” vid flera svenska universitet. Rapporten har titeln ”Genus och text –  När kan man tala om jämställdhet i läromedel?” (utgiven 1999). Där har von Wright gått igenom fysikläromedlen för gymnasieskolan och kommit fram till att anledningen till att flickor tycks mindre intresserade av fysik ligger i själva ämnets karaktär och den manliga rationalitet ämnet anses präglat av. En stor del av  det traditionella kunskapsstoffet måste plockas bort och ersättas med en ”vardagsförståelse” vilket von Wright menar att flickor skulle tjäna på – vilket säger en del om vad von Wright själv har för kvinnosyn.

..en galenskap

…en galenskap som de här personerna uppmuntrar och verkställer.

Hur regeringen kan tillsätta en person med denna rapport på meritlistan är en gåta för många matematiker och fysiker, som uppmärksammade rapporten i media, så att regeringen skulle ha tid på sig att hitta en mer lämplig kandidat. Regeringen valde dock (2010) att gå på Södertörns högskolas styrelses linje. Det är därför lite av hyckleri att nu inför kommande val prata om skolans problem och hur man nu ska göra Sverige till en kunskapsnation (för femtioelfte gången?). Allt det där pratet känns inte längre trovärdigt. Man säger en sak och gör något helt annat. Tomt prat kombinerat med fortsatt absurda handlingar – det är vad jag ser. Några slutsatser från rapporten – citaten talar för sig själva, kommentarer är helt överflödiga. Varning för högt blodtryck hos känsliga läsare, och bär i minnet att denna rapport på intet sätt hamnat i skymundan utan används i lärarutbildningen (!):

Sid 7: ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan. Enligt Sundgren (1996 s.31) måste det uppstå en dialog för att inte skolan skall utöva symboliskt våld på eleverna genom att påtvinga en given mening.”

Sid 59: ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.”

Sid 64: ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden.”

Sid 65: ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.”

atom4Sid 16: ”Sylvia Benckert (1997) menar att fysiken som universitetsämne eftersträvar en opersonlig renhet, och en strävan att framstå som höjd över och fri från mänskliga önskningar, och att just denna skenbara opersonlighet och könlöshet är knuten till föreställningar om maskulinitet, vilket bidrar till att göra fysiken ointressant för flickorna.”

Sid 24: ”Man kan, med Sundgren (1996, s. 86ff), ifrågasätta denna tradition som insisterar på förmedlandet av vetenskapliga begrepp och deras tolkningsföreträde, samtidigt som den invaderar vardagsförståelsen genom att också lägga beslag på vardagliga begrepp och ge dem tolkningsföreträde, som t.ex. kraft.”

Sid 24: ”Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen… Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. T.e.x genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande.”

Sid 65: ”Det är sannolikt att en jämställd läroplan skulle uppfattas som en utmaning eller en provokation för många lärare och för många i det naturvetenskapliga samfundet som gärna vill se sin egen kunskap behandlad i skolan.”

Man kommer osökt att tänka på Poes law´: ”The core of Poe’s law is that a parody of something extreme by nature becomes impossible to differentiate from sincere extremism. A corollary of Poe’s law is the reverse phenomenon: sincere fundamentalist beliefs being mistaken for a parody of that belief”.

einsteins-formelKan en inspirationskälla för von Wright vara filosofen, lingvistikern och psykolanalytikern Luce Irigaray (född 1930 i Belgien) som haft stort inflytande på den feministiska rörelsen i Europa? I Irigarays essä Le sujet de la science est-il sexue? från 1987 analyseras Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt social-konstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel E = mc^2 är sexistisk! Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.

Rena galenskapen. Men fortsätt ni gärna att prata om Sverige som en kunskapsnation kära politiker, och förvånas varje gång ni ser att resultaten sjunker, och fortsätt att tillsätta de här personerna på viktiga poster, och förvånas sedan över varför resultaten fortsätter att sjunka. Det går bra för Sverige. Sverige är världsledande. I galenskap.

Tanja Bergkvist, fil dr matematik

Påminner om att von Wright även ingår i Forskningsberedningen, som är ett rådgivande organ åt regeringen i forskningsfrågor (!). Som man bäddar får man ligga osv.

Minns ni dikten jag la in nederst i förra inlägget och som  fick återpubliceras om källa angavs? Tidningen Nya Tider har publicerat den:

Dikt nya tider

Han är för tung för mig just nu - tror ni jag gett honom för mycket tonfisk och leverpastej?

Han är för tung för mig just nu – tror ni jag gett honom för mycket tonfisk och leverpastej?

Avslutar med att glädja er med min senaste genusartikel, som jag också skrivit för länge sedan men som ännu inte publicerats i den ansedda Tidskriften för Genusvetenskap – vilken fräckhet, den är ju banbrytande, normbrytande och psykbrytande på samma gång och uppfyller därmed alla kriterier för publikation! 😉 Under denna tuffa och handikappade period av mitt liv när jag måste sova sittande, ha armen bunden, klämda nerver, larmknapp på benet och inte ens kan öppna en burk med kaffe själv för att förbli hyperaktiv, och ha ett rullande schema med axelvakter som måste dra i min hand en gång i timmen när den är på väg ur led, knappt kan gå, och fått ställa in alla mina sommarplaner, försöker jag ändå hålla humöret uppe, och tro inte för ett ögonblick att min hjärna lagt ner bara för att jag knappt vågar eller kan röra mig (jag kan ju röra mig, men det är inte värt det när axeln går ur led – kan inte ens lyfta min 5 kg tunga perserkatt, det slutade i en olycka en gång, så han är lite sur nu att jag inte jämt och ständigt bär runt på honom som jag brukade), tvärtom kan det vara nyttigt att hinna nätverka och kommunicera istället, så jag lånar ut min hjärna till andra så länge, till dess jag kan skriva igen själv. Just det – genusartikeln, här är den, och den föranleddes av att ”Tidskriften efterlyser nu abstracts eller artiklar på följande tema:

Oldies Goldies” – Redaktionen noterar att en rad om- och nyläsningar av feministiska och genusvetenskapliga klassiker publiceras mer eller mindre kontinuerligt… Temat är öppet för kritisk nyläsning, hyllning, samtids- och dåtidsreflektion. Redaktionen ser gärna nyläsning genom radikala metodologiska och teoretiska grepp, där äldre text betraktas genom en lins med vetenskaplig hemhörighet någon helt annanstans än där den äldre texten producerades.

Abstract: Skicka ditt abstract på minst 300 ord till tgv@liu.se”

Galenskap

Jag kan också producera galenskap – hur svårt kan det vara?

Det tog nästan fyra långa minuter att forska fram ett genusresultat, med hjälp av The Postmodernism Generator där man kan slumpa fram nya intressanta forskningsartiklar som kombinerar gamla klassiker som redan är inmatade, och sedan lägga till lite eget svammel. Det var lite ansträngande faktiskt, jag fick trycka på refresh-knappen F5 flera gånger tills det kom upp något intressant! Och sedan fick jag klippa ut den intressanta artikeln och klistra in den i Google translate – manuellt! Vilket slitgöra, jag förstår nu att det måste vara tufft att vara genusforskare, hur vet man vilken artikel man ska välja av alla och kan man lita på att Google Translate inte förvränger någon djup insikt? 😉 Eller kanske skapar någon ny insikt ska jag säga – vad intressant, man behöver ju inte alls använda sin egen hjärna – ett helt nytt genusforskningsfält har öppnats upp. Det här introducerande svamlet är alltså en del av artikeln, så ni inte tror något annat. Men här är titeln – det gäller att skriva lika organiserat som genusvetarna:

Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox (refuserad av genusmaffians kontrollorgan)

Av: Tanja Bergkvist, Fil dr matematik

Subdialektisk feminism attackerar och dekonstruerar bakverk

Subdialektisk feminism attackerar och dekonstruerar bakverk

”Sexuell identitet är oupplösligt meningslös”, säger Debord. Är han mentalt störd? Utgångspunkten för en postsexuell rationalism innebär att sammanhanget är en produkt av Gubbslemmet och den kollektiva genusglömskan. Ämnet är kontextberoende i en prekulturell rationalism som innehåller språket som en paradox. Men Lyotard främjar användningen av subdialektisk feminism för att attackera bakverk. Det gör inte jag. Mina föremål interpoleras till en patriarkalisk berättelse som innehåller verkligheten som en maskulin paradox. Man kan säga att Marx antyder användandet av ett patriarkaliskt paradigm med en inneboende irrationalitet för att dekonstruera klasskillnader. Men jag menar att den efterföljande meningslösheten av ett patriarkalt medvetande existerar och befäster hjärnaktiviteten. Utgångspunkten för expressionism innebär att berättande kan användas för att befästa kapitalismen, men bara om sanningen är skild från språk, och om detta inte är fallet, är sexualiteten en social kommentar.

marx”Klass är omöjligt”, säger Marx. Vad i helvete menas? Å ena sidan, om diskursen gäller, måste vi välja mellan subdialektisk feminism och postsexuell socialism. Samtidigt kan antagandet av realism innebära att verkligheten är en burk, särskilt om Marxs kritik av subdialektisk feminism är ogiltigt. Burroughs analyserar ett subdekonstruktivt paradigm för verkligheten, i biljetten som exploderade, men bekräftar subdialektisk feminism. Därför är föremålet extrapolerat till en konstruktivistisk liberalism som inkluderar narrativitet som helhet. ”Kultur är i grunden död”, säger Lyotard. Det karaktäristiska temat i min kritik av realism är en subkulturell verklighet, där ett dominerande begrepp är skillnaden mellan mark och figur, manligt och kvinnligt, sexuellt och onormalt. ”Sexualiteten är en juridisk fiktion”, säger Derrida. Debord föreslår att man utnyttjar realism för att analysera och ändra sexuell identitet. Således innebär detta att subdialektisk feminism som konst syftar till att ta makten av proletariatet där realismen utnyttjas för att attackera verkligheten.

Patriarkalt berättande?

Patriarkalt berättande

I verk av Tarantino  är ett dominerande begrepp skillnaden mellan öppning och stängning. Men Gaiman upprepar det postkulturella paradigmets diskurs, där han även dekonstruerar den strukturella kapitalismen som varken går att öppna eller stänga eftersom locket fastnat. Därför håller Foucaults essä med om att neostrukturell objektivism har betydelse. Ämnet är interpolerat till en strukturell kapitalism som inkluderar sexualiteten som en irreversibel paradox. Flera dekonstruktioner av löpsedlar, ekonomi och senare meningslösheten, när man undersöker paradigm av berättande, ställer oss inför ett val: antingen prepatriarkalt berättande eller dra slutsatsen att målet med konstnären har en betydande form. Därför är det karakteristiska temat bryggan mellan klass och kön, paradox och mening. Men om expressionism har en brygga så är den postsexuella realismens berättelse utrustad med ett figurativt verktyg.

Ser ni ut så här efter att ha läst igenom min artikel? Jag såg ut så här efter att ha skrivit den i alla fall...

Ser ni ut så här efter att ha läst min artikel? Jag såg ut så här efter att ha skrivit den i alla fall…

”Språket är elitistiskt”, säger Lacan. Men vad fan är inte det? Om man undersöker subkulturell dialektisk teori, måste man snart välja: antingen subkulturell dekonstruktiv teori eller dra slutsatsen att klass, något paradoxalt, har en inneboende mening. Med tanke på att verkligheten är lika med språket främjar Debord användningen av konstruktiva paradigm för att läsa sexuell identitet. Foucaults modell av subkulturell dekonstruktiv teori hävdar att det kollektiva klarar av sanningen. Det tror inte jag, sanningen om könet måste mörkas för folket, eftersom sexualiteten är en paradox som vill ta makten av proletariatet, som jag visat ovan. Ty om man undersöker det strukturalistiska paradigmet av diskursen, står vi inför ett val: antingen neokonstruktiv sublimering eller dra slutsatsen att verkligheten måste komma från skillnaden mellan skapande och dekonstruktion av rådande ordning. Klass har betydelse, men bara om sanningen är utbytbar med språket, om så inte är fallet, kan vi anta att berättelsen är en produkt av textmässig rationalism utan sexuella begär.

Referenslista: Pomo + min egen galenskap.

Ni får stanna i det där gråa dammolnet tills min axel är lagad

Är det ok om ni måste bo i det där gråa dammolnet tills min axel är lagad?

Det faktum att artikeln nobbades av genussamfundet befäster dess karaktär som normbrytande och före sin tid i en tid vid det svarta hålets händelsehorisont  där tiden står lika stilla som hjärnverksamheten hos en aktiv PK-politiker i Almedalen, vilket betyder att mina tankar lyckats fly och därmed är starkare än det svarta genushålets gravitationsfält. Denna fysikaliska insikt strider inte mot någon lag eftersom tankarna ju inte består av partiklar, åtminstone inte mina, däremot kan en partikulär tanke hos genusmaffian manifestera sig som en våg – därav första, andra och tredje vågens feminism osv. Genusvågorna är inte bakgrundsoberoende och därför kan vi bli av med dem genom att dekonstruera hela rumtiden medan de dekonstruerar könet – först klar vinner, och för övrigt kan man genom att sända ut ett polariserat vågburet budskap släcka ut alla genusvågor på nolltid – något som nästan redan skett. Nästa genusartikel ska handla om hur detta gick till – när det är överstökat – vi kan ju inte gå händelserna i förväg så länge vi befinner oss vid det svarta hålets rand där tiden ju står stilla och där vi alla sitter fast tills mitt nästa inlägg kommer upp, vilket beror på hur mina luxationer utvecklas och hur snabbt jag kan få tag i en kirurg som åtgärdar det multidirektionella problemet. Men vi kan ju ses på kommentartsfältet under tiden, som vanligt. 🙂

Relaterat: Filosofiska rummet om genusvansinnet i akademin – jag och Svante Nordin sätter genusmaffians hantlangare på plats. Och glöm inte se videon efter Axessartikeln överst i inlägget– mycket viktig intervju! Här kommer en annan video – en hyllningsvideo till Bulgarien:

Annonser

Hur många aprilskämt?

april 9, 2011
Det saknas ett genusperspektiv på sprängämnen

Det saknas fortfarande ett genusperspektiv på sprängämnen. När kan man säga att någonting exploderat?

Jag hann tyvärr inte lägga upp något aprilskämt den här gången (förra årets aprilskämt här) men å andra sidan tar ni ju alla del av sådana dagligen och året runt i alltifrån debattartiklar till nyhetsförmedling, till nya akademiska genusrapporter (som tex genusperspektiv på   ingenjörers arbetsverktyg i byggplaneringsprocesser – i Luleå kan man ju som bekant vara professor i ämnet ”genus, människa och maskin) och till regeringens pressmeddelanden. Det börjar bli svårt att skilja skämt från allvar, i Sverige är det första april flera gånger om dagen. Det går alltså framåt för galenskapen. Numera kan man doktorera på avhandlingar i det gränsöverskridande ämnet genusfysik, som den här med titeln ”Doing Physics – doing Gender” – hur ”gör” fysikstudenter kön? Kan man låta någon bli fysiker utan att beakta gensuperspektivet? Nej, både lärare och studenter måste förstå hur de bidrar till att”göra kön” i labbet. Maxwells ekvationer är en löjlig detalj som vida överskuggas av vikten av att vara genusmedveten.

Ekvationer sprungna ur patriarkal manlig rationalitet

Ekvationer sprungna ur patriarkal manlig rationalitet utan anknytning till "vardagsförståelse"?

Även om man skulle, efter fyra års intensiv genuspropaganda på masterprogrammet i fysik, ha tid att öppna någon av fysikböckerna inför examendagen, till exempel den man skulle ha läst under sin första termin, skulle man notera att Maxwells ekvationer inrymmer både ett H, ett B och ett t. Det lilla t som kan tolkas som tiden för en traditionell fysiker av den gamla skolan, men som egentligen syftar på ”transpersoner” kan för det genuskritiska ögat ses som ett förminskande av trans i förhållande till homo och bi (H och B kan även tolkas som relaterade till det som fysiker av den gamla patriarkala skolan skulle kalla magnetfält), vilket ju bör föranleda en hel del förändringar av de så kallade ”naturlagarna”. Om avhandlingen:

”Avhandlingen utforskar lärandet av fysik utifrån ett genusperspektiv: hur universitetsstudenter lär sig att bli fysiker, hur de deltar i och skapar en fysikkultur. Frågeställningar kring hur gränserna dras för vad som är fysik och vem som kan kalla sig fysiker, samt hur studenterna konstruerar identiteter som fysiker i förhållande till vad de ser som ämnets normer och förväntningar.  Min forskning visar hur både genus, ålder och klass blir viktiga i studenternas identitetsskapande och därmed för deras lärande av fysik. Jag hoppas att min forskning ska kunna inspirera fysiker och fysiklärare till kritiska reflektioner kring fysik, genus och lärande, säger Anna T Danielsson [institutionen för fysik och materialvetenskap och centrum för genusvetenskap]… Analysen visar bland annat att det finns skilda förväntningar på manliga och kvinnliga studenter, och att det finns en stor variation och ibland motsägelsefullhet i vad som ses som fysik.”

Trumpetsången

Jag spelade in trumpetsången på KTH

”Motsägelsefullhet”!? Ja det kan man ju förstå när rapporter som ”Genus och Text” som jag tog upp i förra inlägget blir vägledande för Skolverket! Klassperspektivet är förvisso relevant, jag har själv studerat olika klasser av differentialoperatorer (se här eller här) och sett hur klasstillhörigheten påverkar den funktion som operatorn våldför sig på. Däremot har jag helt missat åldersperspektivet vilket ju kan ha att göra med att jag aldrig fick någon genuspropaganda serverad under en enda doktorandkurs på KTH, där jag för övrigt lät spela in videon till sången Genustrumpeten (se längst ner i inlägget) och i min genusmedvetna utstyrsel (tur jag redan hade disputerat då så att jag inte kunde bli galenförklarad 🙂 ) chockade mina gamla professorer genom att springa runt med en trollstav och vingar på ryggen genom korridorerna, men detta var ju även efter att jag varit anställd där som lärare (maj-dec 2007, efter disputationen), så de visste att jag hade något seriöst på gång eftersom de känner mig för väl för att tro att jag skulle fjanta runt utan anledning. Jag förklarade att jag hade tänkt initiera en liten samhällsrevolution och att detta var en del av mitt propagandaarbete.

Det är lättatt sätta påskäggen i halsen

Det är lätt att sätta påskäggen i halsen

Men för att komma till saken. Nu får det väl ändå vara nog! Men det är det inte. Som ett försenat aprilskämt kom just avhandlingen (tipstack till Galne Gunnar), och jag ber om ursäkt om ni sätter påskäggen i halsen nu: ”Lärare för förändring – att synliggöra och utmana föreställningar om naturvetenskap och genus”, som försvarades vid Högskolan i Gävle igår. Ur pressmeddelandet:

”- Redan i lärarutbildningen måste studenterna få bättre genuskunskaper och bli mer medvetna om vilka föreställningar de själva bär på. Men det kräver en tuff och känslomässigt engagerande utbildning i genusmedvetenhet. Hon menar att det behövs ett genusperspektiv även på ämnets innehåll. Hur påverkas undervisningen av en stereotyp och manligt kodad bild av naturvetenskap och teknik som hård, rationell och svår? Kristina Andersson har i flera år bedrivit sin forskning tillsammans med en grupp förskollärare och lärare som arbetade med naturvetenskap, men inte alltid hade ämneskunskaper.

– För dem fungerade kunskaperna i undervisning och lärande som en bra utgångspunkt för att utvecklas som lärare även i naturvetenskap. Att enbart prata om behovet av ämneskunskaper fungerar inte. Kompetensutveckling med feministiska anslag kan hjälpa lärarna att utveckla kunskapsstoffet.”

Jag har just raserat hela matematikens grundvalar med en sandhög

Jag har just raserat hela matematikens grundvalar med en sandhög. Det var ju dumt - där rök hela min forskning också.

Ja det är ju alldeles fantastiskt normbrytande att låta lärarna och eleverna upptäcka naturvetenskapen tillsammans, vilket ju går extra bra om lärarna saknar ämneskunskaper och därmed befinner sig på samma nivå som barnen. Då blir det ju naturligt att alla ställer sig samma frågor, vilket ökar känslan av att alla är likadana och därmed lika mycket värda, helt i enlighet med regelverket om ”demokratisk fostran” i läroplanerna, alla ska minsann ha samma inflytande över Sanningen. Min sanning är kanske inte din sanning och den är definitivt inte genusforskarnas sanning, eftersom den ju inte ens existerar. Hur skulle förresten barnen känna sig om lärarna påtvingade dem ”objektiv kunskap” baserad på ”manlig rationalitet”, som ju i rapporten Genus och Text till Skolverket ses som ett utövande av ”symboliskt våld” mot eleverna och förringar deras ”vardagsförståelse”. Jag som matematiker har ju redan insett att 1+1=1 är lika sant som 1+1=2, och detta kan illustreras med det vardagliga fenomenet att ligga på stranden och ösa en sandhög ovanpå en annan sandhög, vilket resulterar i en (fast större) sandhög.

På tal om det här med likhet, låt mig citera ett bra stycke ur Julia Ceasar-krönikan ”Låtsaslandet” (tipstack till Cavatus):

”I Låtsaslandet låtsas vi att alla är lika. Visserligen påstår vissa i Låtsaslandet att de gillar olika, men eftersom inte alla orkar låtsas lika framgångsrikt kringgår vi dilemmat genom att låtsas att alla är lika. Detta är dock den dogm som börjar bli allra svårast att hålla liv i, eftersom allt fler invånare i Låtsaslandet upptäcker att så inte är fallet. Att de helt enkelt är förda bakom ljuset i all sin godtrogenhet. Invånarna ser och drar slutsatser, en process som är potentiellt livsfarlig för låtsaspolitiken.”

Logiken är på tillbakagång och fördumningen på frammarsch, jag vill inte verka pessimistisk, men om man slår upp ordet ”folkmord” på wikipedia kan man se att två av de fem punkter som räknas upp i FN-konventionen lyder:

2. Att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslag eller själslig skada.

3. Att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som är avsedda att medföra dess fysiska undergång.

Själslig skada av genusvansinne och att uppsåtligen rasera hela naturvetenskapen (påtvingandet av nya levnadsvillkor genom att omstöpa hela utbildningsväsendet) på ett sätt som förr eller senare kommer att leda till mental och på sikt fysisk undegång, hur skulle vi tex klara av en kärnkraftskatastrof som den i Japan om de blivande fysikerna bara studerar kärnbränslet ur ett genusperspektiv? En lite mildare brottsrubricering, som dessutom ligger i tiden, skulle istället kunna vara utövandet av den första härskartekniken – Osynliggörande: med följande definition: ”Att tysta eller marginalisera oppositionella personer genom att ignorera dem.” Nu kanske ingen tror att utövande av härskarteknik är brottsligt, men nära på, vilket Uppsalafallet ”Ett skräckexempel på Genusväldet” visar.

Anna Ekström

Kommer Anna Ekström att rädda den svenska skolan?

Men för att återgå till aprilskämten – årets aprilskämt måste vara att regeringen just utsett Anna Ekström till ny generaldirektör för Skolverket – pressmeddelande (tipstack till QED)! Iofs samma regering som utsåg Moira von Wright till rektor för Södertörns högskola så helt säker på att det är ett aprilskämt är jag inte, men som ni minns deltog jag i en debatt  i Riksdagen för ett år sedan mot just Anna Ekström, regeringens utredare och ordförande i DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan (och vice ordförande i Uppsala Universitets styrelse och fram till 1 april ordförande i SACO) för nästan exakt ett år sedan där vi debatterade innehållet i delegationens delbetänkandet SOU 2009:64, och som bekant (med ett inte obetydligt  antal riksdagsledamöter som vittnen för den som inte tror det) sade Anna Ekström bestämt: ”Jag står bakom varje ord i rapporten” efter att jag citerat några delar ur denna rapport, nämligen följande (jag ber om ursäkt för upprepning av de här citaten men jag har nya läsare som måste få det här serverat till sig, dessutom måste jag sammanfatta genuscertifieringen, så den som är trött på det och redan vet allt kan sluta läsa här :-)):

Sid 16:  ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturernaSkolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.”

Kommentar: när jag gick i skolan ”tillät” lärarna inte det här – alla räckte upp handen för att få ordet och alla var flitiga och tog ansvar, hur kan det komma sig när läraren inte hade läst en enda kurs i genusvetenskap?

Både lärarna och skolämnenas innehåll upprätthåller föreställningar om kön

Lärarnas brist på kunskap om genusstrukturer gör att svenska elever presterar dåligt

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ”vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i ämnesinnehållet).

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs! alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Läs mer i Mitt anförande i Riksdagen, Världen idag om debatten).
Låt oss återgå till regeringens pressmeddelande:

”Skolverket har en viktig roll när det gäller att vända utvecklingen i den svenska skolan. Jag bedömer att hon [Anna Ekström] besitter de egenskaper som behövs för att leda Skolverket i en tid av stora förändringar inom svenskt skolväsende, säger utbildningsminister Jan Björklund.” Ska jag omvärdera Björklund eller anta att han inte läst innehållet i rapporten? Minns också att pedagogikprofessor von Wrights rapport var beställd av Skolverket (se här). Vidare:

”- En skola med hög kvalitet, en skola som ger bättre resultat och en skola som är likvärdig är avgörande för Sveriges framtid. Jag vill arbeta för att utveckla kvaliteten och förbättra resultaten i den svenska skolan. Därför ser jag fram mot att leda Skolverket med dess breda och omfattande uppdrag, säger Anna Ekström.”

Tillåt mig att tvivla. Det är som moderatorn sa i debatten (fritt återgivet ur minnet): ”När du [Anna Ekström] talar i allmänna ordalag om jämställdhet så låter det bra och fint men sedan när Tanja citerar ur innehållet i rapporten så låter det lite annorlunda”, och det var det här uttalandet som provocerade fram ”Jag står bakom varje ord i rapporten”.

Göran Bexell, professor i etik och fd rektor för Lunds universitet

Göran Bexell, professor i etik och fd rektor för Lunds universitet och Tiina Rosenbergs trogne vapendragare

Nåja, åtminstone står hon för sitt verk, detta ska jämföras med den smått absurda situationen i Filosofiska rummet som sändes bara några dagar innan riksdagsdebatten (var det därför den inbjudna genusvetaren inte dök upp till debatten i Riksdagen?) där ämnet var genuscertifiering av akademin och där jag dessvärre chockade Lunds Universitets förre rektor professor Göran Bexell (som tillsatt projektgruppen för genuscertifiering, ledd av Tiina-skrämma iväg sin egna studenter ut ur föreläsningslokalen- Rosenberg ) genom att läsa
upp de konkreta kriterierna man utarbetat för certifieringen – vilket fick honom att ta avstånd från den rapport han just prisat  . Låt mig återge det som hände (lyssna på programmet) Göran Bexell kallade precis i inledningen av programmet (min 2:53-2:56) slutrapporten för genuscertifiering för  ”en mycket välskriven och välstrukturerad rapport” men när jag längre fram i programmet började citera från denna rapport och gå in på dess innehåll bla i form av de konkreta kriterier som ska tillämpas så fick jag höra från Bexell (min 31:50-32:14) att ”texten är inte att uppfattas på det sättet”, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att jag läste innantill och det ju är denna blott 9-sidiga rapport som ligger till grund för Fysicums hela genuscertifieringsarbete, och en delmängd av exakt dessa kriterier återfinns  i denna enkät för genuscertifieringen  av de tre berörda institutionerna i Lund (bla Fysicum) – och notera att det överst framgår att ”genusmedvetens pedagogik” avser ”formerna för undervisningen”, medan ”genusperspektiv” avser ”innehållet i undervisningen”.

Filosofiska Rummet 2010

Filosofiska Rummet 2010

Noteras bör att Bexell är professor i etik, och inte i hyckleri, vilket man först skulle kunna tro. Det var ju för hemskt och ohyfsat att jag skulle ha läst rapporten och dessutom ta med den till studion. Det var ju inte meningen att vansinnet skulle lyftas fram i ljuset! Jag får be om ursäkt för det, jag var medieovan och visste inte riktigt hur det fungerade i världen utanför matematiken, där man visst inte behöver  bevisa något, utan det räcker att upprepa en genomarbetad floskel tillräckligt många gånger, så blir den sann. Tänk om vi matematiker hade kunnat jobba så, då hade vi bevisat Riemanns hypotes för länge sedan. Men den dagen kommer väl, när genusforskarna dekonstruerat även matematiken, och låt mig komma till det, för de nytillkomna läsare som ännu inte insett hur illa det är ställt, eller snarare vidden av det riksomfattande ”förändringsarbete” som Genusmaffian leder.

Genusvetarna har som bekant infiltrerat hela akademin (utöver hela det omgivande samhället). Infiltrera kan tyckas vara ett starkt ord, men faktum är att man från gensuvetarhåll är helt öppen med att det är just infiltration man sysslar på med, se själva sidan 28 här: ”Genuscertifiering på Fysicum. Tre viktiga faser: Infiltration, Information och Utbildning.” Tack för ärligheten får man väl säga! Notera också att punkten ”Processen går vidare” följer efter ”Utvärdering av första steget”, vilket visar på att man tänkt genomföra det här även om utvärderingen av första steget skulle visa på att projektet leder till civilisationens slutliga undergång, vilket inte är en helt orimlig tanke. Ett annat intressant exempel på hur framgångsrik man blir av aktivt genusarbete inom akademin är Margaretha-11 miljoner till genusmöten från vetenskapsrådet-  Fahlgren som är påtänkt som ny rektor för Uppsala Universitet och som råkar vara föreståndare för Centrum för genusvetenskap. Ur den beviljade projektansökan från Vetenskapsrådet:

”Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom naturvetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forskningsområdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar… Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”

Trippeltorusen har genus 3

Trippeltorusen har genus 3

Just det, helt dumma i huvudet är vi och väldigt ovana vid vetenskapsteori och -kritik :-). Tänk bara på fysiker, vad sysslar de egentligen med, det kan man ju fråga sig, något jag gjorde många gånger under min uppväxt eftersom mina föräldrar är fysiker. Jag började själv läsa teoretisk fysik i Lund, men när jag inte fann något genusperspektiv på strängteorin så vände jag mig till Matematicum (en teoretisk fysiker måste ju ändå med nödvändighet även vara matematiker)  där jag till slut fastnade eftersom det ju fanns ett renodlat genusbegrepp i matematiken. Egentligen undrar man ju vad man gör som matematiker också, och det undrar även andra ibland, så här kan ett typiskt samtal låta:

-Vad sysslar ni matematiker med egentligen?

– Vi matematiker undrar mest över en massa saker.

– Jaha, vad undrar du över nu då?

– Tja, vad jag sysslar med och varför.

– Men det var ju det jag undrade.

– Jaha, är du också matematiker?

Skämt åsido, nu är det ju bättre tider – det ju just Fysicum i Lund som utgör ett av de tre pilotprojekten för gensucertifieringen.  Några av kriterierna för genuscertifieringen (sid 6-8 i rapporten, se även inlägget Filosofiska Rummet om genuscertifieringen för mer info om genusvansinnet inom akademin – länkar längst ner i det inlägget ):

* Problematiseras kvalitetskriterier och lärandemål med avseende på genus?

* Har kursplaner och andra styrdokument setts över med avseende på genus och har detta synliggjorts för studenterna?

* Används litteratur som explicit analyserar ämnet ur genusperspektiv?

*När litteratur används som saknar ett genusperspektiv, problematiseras den då i undervisningen?

* Har lärare genomgått utbildning avseende genusperspektiv i undervisning och genusmedveten undervisning?

* Har lärare kunskap om genus som begrepp, perspektiv och forskningsområde?

*Genomsyrar genusperspektiv undervisningen?

* Problematiseras etablerade begrepp, teorier och metoder med avseende på genus?

* Reflekterar läraren över sin och studenternas roll ur ett genusperspektiv? (Vem läraren är i relation till studenterna och vilken makt och möjlighet hon/han har att påverka uttryck för maktstrukturer i undervisningssituationer.)

* Används kompetensen som finns på Centrum för genusvetenskap?

Vad tycker förresten akademikerna om Bexells med fleras tilltag? Läs inlägget som rör genusgalenskap på export till Uppsala Universitet: Uppsala Universitets institutioner nobbar genusmärkningen!

Uppsala Universitet ville inte ha genuscertifiering, då nytte man namn till

Uppsala Universitet ville inte ha genuscertifiering, då bytte man namn till genusmärkning, när institutionerna inte heller ville ha genusmärkningen förklarade de pådrivande detta med att man missförstått allt och nu planerar man att kalla genuscertifieringen för "jämställdhetsarbete" - alla medel är tillåtna för att få igenom sin agenda.

Utifrån vissa artiklar i media (tex ”Genusmärkning kan läggas i malpåse”  ) skulle man kunna tro att de ansvariga (bla Margaretha Fahlgren, ev blivande rektor för Uppsala Universitet)  har backat i frågan, men jag har tagit del av områdesnämndens skrivelse angående genusmärkningen efter att remissyttrandena inkommit, och faktum är att det bara är ”det belastade begreppet genusmärkning”, som ju skulle ersätta det andra belastade begreppet: ”genuscertifiering” (för att ”undvika mindre lämpliga associationer”, vilka dessa skulle vara framgår inte)  som eventuellt ska skrotas. Av ett 12-sidigt dokument som kom den 11 feb 2010 ärendet (Se inlägget Genusvetarna- offer och slagträn?) framgår nu att det man egentligen (!?) avsett med genusmärkning var ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genus.” Enligt arbetsgruppen har institutionerna och fakultetsnämnderna  sammanblandat ovanstående två (?) och denna olyckliga sammanblandning anser man vara skälet till kritiken mot genusmärkningen och att debatten blivit ”skev” av att man använt kortformen ”genusmärkning” om ”syften eller åtgärder som har en komplex karaktär” (sid 10 i dokumentet):

”Arbetsgruppen var inte bekväm med begreppet [genuscertifiering] utan sökte istället andra formuleringar för verksamheten och menade i brist på bättre ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genusmedvetenhet”. Av och till i rapporten avsåg gruppen utnyttja termen ”genusmärkning” som en kortform av vad man menade. De remissinstanser som lämnat negativ kritik har nästan uteslutande valt kortformen och kritiserat begreppet. Arbetsgruppens diskussion och förslag till benämning av verksamheten och synpunkterna i yttrandena visar möjligen hur svår eller t.o.m. skev debatten kan bli när kortformer används om syften eller åtgärder som har en komplex karaktär.”

Detta är helt i linje med genusfanatikernas sedvanliga sätt att resonera – de är ”missförstådda” (av alla fem fakultetsnämnder!) denna gång till följd av ”komplexiteten” i sitt förslag. Vi andra är ju så korkade, och genier är alltid missförstådda, även om de skriver saker i klartext. Hur menar de att ”kortformen genusmärkning” skiljer sig ifrån det den är en förkortning av? Kanske lästes förslaget med alla sina uttryckliga detaljer inte med genusglasögonen på, och kanske är genusmärkningens fullskaliga genomförande för övrigt en förutsättning för att kunna förstå förslaget? Låt mig avsluta med symbolen för genusvansinnets intåg i akademin – genustrumpeten (SVD)

Nej förresten, låt mig avsluta med en postmodern vision för den svenska skolan – vi är nästan redan där:

Eller nej förresten, jag avslutar med en vision för Sverige, om vi inte gör något snarast:

Relaterat om DEJA-rapporten: SkolgenusFrån DEJA till rismodellen,
DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion, Mattegenus i det Butlerska vektorrummet, DEJA:s matteproblem.
Annat: Är genusvetarnas verksamhet laglig?

Lästips: Zaremba i DN om skolan, Zaremba i DN om skolan del 2 OBS! Zaremba gästar Timbro den 18 april kl 12-13 för att tala om skolan! Kallberg: I Sverige råder partiernas diktatur.

Min inbox fylls av intressanta lästips dagligen, jag har dock inte tid att öppna allt just nu – så lägg gärna intressanta tips om genusgalenskaper i kommentarsfältet. Men jag tar tacksamt emot även mail med samma information, förr eller senare kommer jag att hinna öppna och läsa allt! 🙂


%d bloggare gillar detta: