Favorit i repris, valvaka och TV-tips!

september 26, 2010
Jag har varit konstant upptagen sedan jag började läsa Envariabelanalys vid 4 månaders ålder

Jag har varit konstant upptagen sedan jag började läsa envariabelanalys vid 4 månaders ålder...

Jag har haft lite fullt upp med undervisningen och framförallt pendlingen har gjort att jag fått jobba en del på kvällar och helger, så den genusartikel jag hade tänkt skriva lagom till efter valet har inte blivit av ännu – jag tänkte nämligen sammanfatta och uppmärksamma prop 2005/06:155 om hur de jämställdhetspolitiska målen av idag, som klubbades igenom våren 2006 lagom innan valet, egentligen ser ut i detalj – som att hushållsarbetet skall delas lika mellan kvinna och man (man glömmer dock att nämna hur hushållsarbetet ska fördelas i samkönade relationer. Behöver genusexperterna gå en fördjupningskurs?) och hoppas att något parti kanske föreslår en återgång (för det är just en återgång det handlar om!) till det övergripande jämställdhetspolitiska mål som gällde före mars 2006: kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Men jag tar detta i nästa inlägg. Om inget riksdagsparti tar till sig detta kommer jag att sätta frågan på dagordningen när jag tar mitt kommande ärkereaktionära parti till Riksdagen 2014 :-).

Den som vill förstå samhället måste läsa matematik!

Den som vill förstå samhället måste läsa matematik!

Dessutom har det ju varit val och det kan man ju inte missa och när Metro Riks skriver artiklar som i fredags (”En mandatfördelning som bara matematiker förstår”) så var jag ju även tvungen att sätta mig in i detta – här lästips till den intresserade, skrivet av den matematikprofessor på KTH som figurerat en del i Aktuellt i veckan: Valmatematik. För den som inte orkar finns istället här en kort artikel i DN där man utöver Linusson också intervjuat Jesper Carlström som var doktorand vid SU samtidigt som jag – roligt med kollegor i tidningar och på TV :-).  Själv gjorde jag TV-debut 2003 i Vetenskapens Värld i en dokumentär om Archimedes och sedan deltog jag i två UR-program om matematik (i serien ”Jorden är platt”), men dessvärre är de inte tillgängliga på nätet… Men när Big Brother ringde matematiska institutionen vid SU för några år sedan och undrade om vi kunde skicka någon att föreläsa för Big Brother-deltagarna eftersom de skulle ha en tävling där det gällde att hålla sig vaken så länge som möjligt, då tyckte vi att där går gränsen. Inte somnar man av en matteföreläsning! Dessutom vet vi alla numera att det kan vara nästintill olagligt att inte vara uppmärksam vid en föreläsning!!!

För att komma till saken – jag har inte tid att blogga så mycket just nu så därför tänkte jag lägga upp några videos. För det första: ingen missade väl valvakan på Sveavägen 68? Går ej att bädda in men kan ses via följande länk:

HITLER PARODI: VALVAKA SVEAVÄGEN 68!!!

Tur att Sahlin inte blev statsminister för ni minns väl min formel som jag skrev ner för ett och ett halvt år sedan, mitt anspråkslösa förslag på TOE (Theory of Everything) eller GUT (Grand Unified Theory) – hela fysikens slutmål:

F(t)=\frac{C\cdot b(t)\cdot e^{Pk(t)}\cdot\sin(v)\cdot I^2(t)}{(1-P_{Sahlin})\cdot S(t)\cdot B^2(t)\cdot f^3(t)}

Där F(t) betecknar förfallet som funktion av tiden, och vad allt annat betyder i denna formel kan ni läsa om i det relaterade inlägget En vetenskaplig ansats till förståelse. En av mina favoritvideos, som jag tänkte lägga upp idag, är The Paradox of Choice av Barry Schwartz:

Häromdagen såg jag förresten ett intressant program på Kunskapskanalen: ”Välkommen till nanovärlden” och jag ser att det går igen imorgon måndag kl 23.00. Rekommenderas! Jag ser på Kunskapskanalens TV-tablå att programmet  ”CIA:s hemliga experiment” visas ikväll klockan 22.00 (”Under många år efter andra världskriget hände flera märkliga saker med forskare kopplade till CIA. Denna dokumentär försöker undersöka vilka agendor och aktiviteter CIA ägnade sig åt under det kalla kriget”) vilket jag också kan rekommendera då jag såg det för några månader sedan, men man sover inte gott efteråt… Därför måste ni avsluta kvällen med denna underbara Mandelbrot set video (handlar om hur man får fram mängden):

Rothsteins genusbrev är en klassiker!

Rothsteins genusbrev är en klassiker!

Slutligen, för att sova ännu bättre (eller kanske inte…?) måste ni läsa ROTHSTEINS GENUSBREV – en klassiker! Detta utspelade sig för två år sedan. Rothstein (professor i statsvetenskap) fick följande brev (min fetstil): ”Forskningsrådet för arbetsliv och social-vetenskap (FAS) har i regleringsbrevet för budgetåret 2008 fått i uppdrag att bl.a.redovisa köns- och åldersfördelning för medarbetare inom pågående forskningsprojekt och program… Då du har beviljats ett projektbidrag eller programstöd av FAS och då bidrag till detta utbetalas under 2008, är vi angelägna om att du besvarar den enkät som nu finns i eKlara…. Med vänliga hälsningar Erland Hjelmquist Huvudsekreterare.”

Varpå Rothstein svarade (13 oktober 2008): ”Jag skulle gärna tillmötesgå er begäran nedan, dvs svara på hur många män och kvinnor som arbetar i mitt av FAS finansierade projekt. Problemet är att det faktiskt vetenskapligt inte längre låter sig göras. Enligt Vetenskapsrådets egen skriftserie och även enligt Nationella sekretariatet för genusforskning är nämligen numera kön och personers könstillhörighet att se som sociala konstruktioner. Enligt de nyare rönen inom genusforskningen som finansierats av VR och jag antar FAS (den sk. queer-teorin) är det nu inte längre förenligt med god vetenskap att bara prata om två könsidentiter utan socialkonstruktivistiskt måste vi ge utrymme både för många fler (Judith Butler lär vara uppe i åtta) samt också ge utrymme för att en och samma individ kan ändra sitt genus/kön då och då. Som det står på Genussekretariatets hemsida: ”Det är i praktiken omöjligt att dra en skarp gräns mellan det kroppsligt givna och det kulturellt skapade”.

Vidare anför man att kön formas ”inom ramen för kulturella och sociala maktordningar och skiljer sig från en tid och plats till en annan”. Den biologistiska kroppsräkning som ni vill att jag skall utföra är således vad jag kan se numera ett vetenskapligt sett passerat stadium. Mina medarbetare kan som framgår ovan ha en könstillhörighet/genus på morgonen, en annan till lunch och en tredje till kvällen och hur skall jag kunna hålla reda på detta? Med förlov sagt har jag en del annat att syssla med. Jag kan dessutom inte tro att ni vill att jag skall vidta okulära besiktningar av deras fysionomi, är detta kravet ber jag vänligt men bestämt att få avstå.

Ålder - en social konstruktion

Ålder - en social konstruktion?

Jag har dessutom numera (född 1954) kommit att anamma samma teori vad gäller ålder och kan därför inte heller svara på frågan om mina medarbetares ålder. Logiskt sett, om nu kön kan vara en social konstruktion måste väl också ålder vara det. Den positivistiska mätfetischism vad gäller tid, dvs bruket att exakt försöka räkna och jämföra tidsenheter som vore de något absolut, måste följande Foucault ses som ett utslag av ren och skär maktutövning och sådan har jag ingen anledning att medverka i. Sammantaget kan jag inte ta på mitt vetenskapliga ansvar att besvara enkäten nedan – ett sådant pre-vetenskapligt förhållningssätt till begreppen ”kön” och ”ålder” som FAS nu ägnar sig åt är dessvärre ett sedan länge passerat stadium inom forskningen.

Vänliga hälsningar Bo Rothstein ” Ha ha  – klockrent! 🙂 Genusgalenskapen tar aldrig slut. Jag återkommer med en seriös jämställdhetsartikel snart, gällande prop 2005/06:155!

Annonser

Sahlin: i ett jämlikt Sverige föder även män barn!

augusti 3, 2010

Årets jämställdhetsplan är utförlig och detaljerad

En bra jämställdhets- plan är minst tre meter hög

Ursäkta min frånvaro – jag har varit bortrest! Det är skönt att vara tillbaka, jag har saknat Sverige och allt vansinne! 🙂 För den som inte orkar läsa hela det här inlägget  – missa inte videoklippet längst ner för ett gott skratt! 🙂  Jag ser att det kvinnliga företagandet i Sverige ökar. Kanske är det tack vare Alliansen det går så bra för Sverige, för på nätet finns numera ett överflöd (eller kanske är det snarare ett underskott med tanke på de politiska målen) med tjänster som går i genusvansinnets tecken. Beställ en ”diskriminerings-kartläggning” ur ett genusperspektiv eller en färdig utarbetad jämställdhetsplan med efterföljande utvärdering (sk ”följeforskning”). Varje arbetsplats är ju enligt lag skyldig att årligen upprätta sådana här dokument (jämställdhetsplaner, likabehandlingsplner mm) och allt ska följas upp och utvärderas så det innebär att det för varje svensk arbetsplats behövs en motsvarande genusarbetsplats med konsultverksamhet riktad mot den första arbetsplatsen i genus-, HBT-, jämställdhets-, likabehandlings-, tankeövervaknings-  och värdegrundsfrågor. Forskare i form av högt utbildade genuscoacher (vad gör en genuscoach? och vad är jämställdhetsrevision? ) följer verksamhetens varje rörelse och producerar decimetertjocka buntar med dokument som kommer att vara verksamheten till gagn oavsett om man inser detta eller ej. För naturligtvis innnebär det här att verksamheten expanderar då man kontinuerligt måste utöka sina lokaler för att få plats med alla genuspapper och övrig administration som följer på den åsiktsregistrering, tankeövervakning och videoinspelade möten och fikaraster som en diskriminerings- och genuskartläggning innebär.

Man kan alltid lita på en genuscoach!

Man kan alltid lita på en genuscoach!

För genuscoachen är det viktigt att ta dem som ”gör kön” på bar gärning, eftersom folk är så korkade att de bara kan tillägna sig en egentlig förståelse för omvärlden genom att se sig själva inspelade på ett band som analyserats av Myndigheten för könsdekonstruktion och därefter tar ut 50% av sin årliga arbetstid till att diskutera inspelningen med genuscoachen, sina medbrottslingar och företagets VD, som oftast är den som får sitta inne längst efter att jämställdhetsarbetet är avslutat, i synnerhet om VD:n är en man. Någon jämställdhet i fängelset kan det inte bli tal om så länge de flesta VD:ar är män. Men vad gäller arbetsplatsen så är blandade miljöer är bäst hävdar man efter att ha konstaterat att det inte finns någon skillnad mellan kvinnor och män, utan kön och andra mänskliga påfund är sociala konstruktioner som man med genuscoachernas hjälp ska se till att få bukt med genom likriktning, varefter man upprepar att blandade miljöer är bäst även efter att man med genuscoaching lyckats eliminera varje tecken på variation på den aktuella arbetsplatsen. Och det är först nu, efter könsnivellering och tankelikriktning, som kreativiteten inom företaget kommer att flöda enligt genuscoachen – i synnerhet som VD:n sitter inne och alla får göra vad de vill med sitt kön, med varandra och med genusvetarna.

Sahlin - en galning

Sahlin - galen och okunnig

Man kan göra sitt arbete, göra nya jämställdhetsplaner eller göra barn. Allt bortom begrepp som kön, det har till och med Socialdemokraternas partiledare och vår eventuellt blivande statsminister sagt: i ett jämlikt Sverige kan både kvinnor och män både föda barn och ha barn, så sa Sahlin till P1:s reporter under Almedalsveckan (lyssna själva min 6.02-6.22 här! Tipstack till kommentatorn Wanderlust!) utan att reportern ens reagerade på detta, för som alla vet är ju allt möjligt i Sverige (”Ett jämlikt Sverige där både män och kvinnor, både kan föda barn, ha barn och också kunna arbeta – det finns inget viktigare för att bygga upp ett jämlikt samhälle” sa Sahlin ordagrant). Man kan undra om det är Sahlin eller hennes man som fött deras barn, och jag undrar vad jag har missat för genombrott i vetenskapen under de veckor jag varit borta. Eller är det bara valpropaganda? Ligger Ohly på BB? Det var också Sahlin som 2003 sade ”Jag tror inte folkomröstningar är gynnsamma för demokratin”, vilket visar att hon kommit betydligt längre än vi andra, som ännu inte är mentalt förberedda för den diktatur hon tänkt påtvinga oss efter valet.

Är det

Sahlin, Schyman eller Schlinggenus - blir det någon skillnad?

Men som kommentatorn Dr Jonsson påpekat så kan det faktiskt ses som väldigt kränkande i politikernas ögon att en befolkning som har det svårt nog med att välja dam- eller herrtoalett (varför man föreslagit könsneutrala toaletter) också ska tvingas till valurnorna för att välja parti på valdagen. Valfriheten är överskattad – det är bättre att toaletterna är könsneutrala och att Sjupartialliansen går till val med en gemensam lista i höst, varför ska vi göra det så svårt för oss och komplicera livet? För att återgå till genuscoachingen, som vi lär få dras med oavsett vilket parti i Sjupartialiansen som får egen majoritet i valet (borde förresten inte varje parti tilldelas lika antal mandat i jämställdhetens namn?): i en blandad miljö finns per definition lika andel kvinnor och män, men i genuskonsultbolagen kan blandad miljö innebära att 100% av konsulterna är biologiska kvinnor där hälften antagit manligt genus genom att vara som just karriärsugna konsulter. Och för övrigt är frågan irrelevant, ty som Bo Rothstein påpekat (läs och skratta gott! :-)) finns det ingenting som säger att man inte kan ändra kön under dagen eller natten medan man jobbar med jämställdhetsrevisionen. Vad som pågår kan bara en köns- eller identitetsinspektör utröna.

Klocka

Genusvetare letar ofta efter liknelser från vetenskapen för att motivera sina idéer

”Vi definierar och omdefinierar ständigt oss själva i en gränsöverskridande könscyklisk process som kan liknas vid en klocka där minutvisaren och sekundvisaren oftast befinner sig på olika ställen, trots att timvisaren går för sakta och faktiskt stannar av helt om man tappar klockan i golvet, precis som när man tappar sin identitet efter ett pass med genusterapi” brukar genuscoachen förklara i all sin smarthet och om hen är påläst kommer fortsatta utläggningar om att allt är relativt och att om två referenssystem med identiska klockor befinner sig i relativ rörelse så kommer en observatör i det ena systemet att anse att klockan i det andra systemet går långsammare, vilket ytterligare visar att kön och genus sitter i betraktarens öga, och närmare bestämt i genuskonsultens öga. Samma princip kan tillämpas på barnafödande och följer alltså av relativitetsteorin.

Dags att anpassa skolan efter sms:a ndet

Dags att anpassa skolan efter sms:ande och telefonpratande!

Vetenskapsrådet satsar på utbildningsvetenskap (156 miljoner år 2009 ) och man har nu intervjuat tolv forskare om deras forskning, bland annat Sangeeta Bagga-Gupta, professor i pedagogik med inriktning didaktik och initiativtagare till en forskarskola med mångkulturell inriktning vid Örebro Universitet, som i intervjun ”Hon vill vidga språkbegreppet” uppger att ”Skolundervisningen utgår från en förlegad syn på språk och kommunikation”. Ur intervjun: ”Sangeeta Bagga-Gupta har många forskningsengagemang, men är speciellt intresserad av literacy, enkelt beskrivet som förmågan att läsa och skriva. Begreppet definieras av framförallt två inriktningar, den ena är skriven av strukturella lingvister, den andra av de kommunikativa antropologerna, som hon själv tillhör.

– Hittills har forskare och skola framför allt tittat på elevernas läs- och skrivförmåga, betonat grammatik och att de kan  redogöra för den litteraturkanon vi har. Det är denna kunskap som betygssätts, förklarar Sangeeta Bagga-Gupta. Men språklig kommunikation är så mycket mer. Idag umgås unga och uttrycker sig via telefon, sms, facebook och internationella internetspel som i World of Warcraft. Men denna språkliga arena vet forskare mycket lite om. Än mindre fångas den upp och värderas i skolan, trots att den spelar en viktig roll för ungas språk och identitetsskapande…

Är det "hänsyn" att sänka kraven för två- och flerspråkiga?

Är det "hänsyn" att sänka kraven för två- och flerspråkiga? Vem förlorar mest på det?

Sangeeta Bagga-Gupta fascinerades av en 18-åring som bedömdes att inte klara sig i svenska. – Att det stämde kunde vi också se i hans texter. Men när vi följde honom på fritiden, och såg hur han kommunicerade med sms, på internet och hur han skrev arga brev till sin flickvän på mail växte en annan bild fram. Han var mycket mer kapabel än skolans undervisningsform fångar upp, berättar Sangeeta Bagga-Gupta. Att uppmärksamma flera dimensioner i människors kommunikation och att ta hänsyn till att de flesta i världen är två eller flerspråkiga är viktiga utmaningar för forskningen, anser hon.”

Således, svenskbetyget ska även värdera elevens identitetsskapande på fritiden via sms och telefonsamtal. Varför fastna i grammatik och textläsning? Sms-konversation:

– ?
– Vad?
– Ska vi lira fotboll efter skolan?
– Va f-n, varför vänta vi drar redan nu!
– WTF
[what the fuck] ska vi skolka!?

– 🙂

Fantastiskt, så verbalt, intressant, fascinerande! De här två busfröna uttrycker hela sin identitet här med känslor, värderingar och prioriteringar på bara några få korta textmeddelanden. Man kan utläsa en del av ungdomskulturen här –  ett helt forskningsprojekt för en svensk professor som själv vuxit upp utan mobiltelefon. Men låt oss inte bara forska utan nu när vi väl upptäckt detta sätt att kommunicera stöpa om hela skolan och anpassa läs- och skrivundervisningen efter detta. Det går ju utmärkt att kommunicera utan att behöva trassla in sig i varken grammatik eller tråkig gammal litteratur. Det viktiga är att eleverna intalas att de duger som de är och att vi inte stör deras identitetsskapande processer. Vi kan inte kränka barn idag med gammal skåpmat som inte längre är aktuell. Sms 20 år senare:

Tja, jag söker jobbet som VD hos er! Svara snabbt! Ha det!
– Vi skulle vilja veta vilka kvalifikationer du har, formell utbildning, meriter osv. Har du en CV?
– Va, öh? Checka in mig på facebook, jag är sköööönaste snubben. Kolla in bilden när jag kokar nudlar naken! Fett skööön!!!!!
– Men har du något som är relevant för ett bilföretag?
– Jag har körkort o diggar bilar, körde bara upp 18 gånger, kolla in min bil på facebook, alla andra suger fett. Peace!!
😎
– Kan du komma på en intervju möjligtvis?
– Ha ha, fan det är ju söndag snubben. No way!!!!
😆
– Men då kan du inte bli aktuell för tjänsten, tyvärr.
– Vilken diss, ska f-n anmäla er till DO!!
👿

Pojkars underprestationer - en effekt av den sociala konstruktionen av manlighet

Konstruktion av manlig identitet skadar allvarligt elevens förmåga att tillgodogöra sig kunskaper om alltifrån svensk grammatik till fysikens lagar.

Jag vet av egen erfarenhet som tvåspråkig sedan barnsben att man måste lägga dubbelt så mycket tid på studier om man vill lära sig två språk ordentligt i tal och skrift och utöver detta ta till sig relevant litteratur. Många är redan pga sänkta krav i skolan dubbelt halvspråkiga istället för tvåspråkiga. Nu har man idéer om att ytterligare sänka kraven, maskerat som att ”tillföra en ny dimension”. Sedan kan man sitta och undra över skolresultaten. Precis som man gör i den femtioelfte (mer exakt sjunde) utredningen som kommit den senaste tiden om pojkars underprestationer i skolan, här regeringens pressmeddelande ”Det råder en ‘pojkkris’ inom utbildningen”: ”Det finns en ”könsklyfta” i utbildning i Europa, och även i Nordamerika. Unga kvinnor utbildar sig i större utsträckning än unga män, flickor får bättre betyg än pojkar, och bland pojkarna är risken större för att bli diagnostiserad med beteendeproblem som kräver stödingripanden. Traditionella föreställningar om manlighet hindrar många pojkar från att lyckas i skolan. Så skriver professor Michael Kimmel i DEJA-rapporten Pojkar och skolan: Ett bakgrundsdokument om ”pojkkrisen” (SOU 2010:53),  som publiceras idag. ”

”I rapporten diskuteras hur fenomenet att pojkar som grupp tenderar att prestera sämre i skolan ska förstås, och vad man kan göra åt saken. I den industrialiserade världen har samhällen genomgått stora förändringar under de senaste 50 åren. Men föreställningarna om vad det innebär att vara man har inte ändrats i samma takt. Ytterst beror problemen med pojkars och unga mäns lägre deltagande och sämre resultat i utbildning samt även vissa beteendeproblem i skolan på traditionella föreställningar om manlighet.”

Fler och fler utredningar, men alltid samma ”forskningsresultat”. Vi minns ju förra sommarens SOU 2009:64:

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!]  utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Mer från sid 240: ”För det första så synes maskulinitet, i vart fall i den västerländska kulturen, formas i en viss motsättning till de ideal som gäller i skolan eller till och med i motsättning till skolan som institution.”

Är det så konstigt när skolan som institution snart har ett regeringsuppdrag att ”dekonstruera makuliniteten”. Hur kunde förresten så många män som gick i skolan för några decennier sedan bli forskare? Trots att ingen problematiserade deras maskulinitet? Och varför ökar beteendestörningarna i takt med att genusvetarna får mer att säga till om idag? Har man undersökt om det finns något samband här? Man skriver att maskulinitet formas i motsättning till de ideal som gäller i skolan. Om inget har hänt vad avser föreställningarna om vad det innebär att vara man (SOU 2010:53) och pojkar fortsätter att konstruera sin maskulinitet precis som förr i tiden, kanske det är skolans ideal som har förändrats? Kanske inte på pappret men i praktiken, eller både och? Något har i alla fall hänt med svensk skola de senaste åren, och det är knappast något som en genusanalys kan ge svar på eller lösa – snarare tvärtom.

Samhället förändras men vissa saker är tidlösa – kolla dessa videos 🙂 Pentagon – personliga nyheter:

Pentagon – knark i väskan:


Rothsteins genusbrev och genusforskningens dilemma

oktober 5, 2009
Rothstein

Att redogöra för en kontinerlig variabel som genus är ett dilemma

Det här genusbrevet (tipstack till QED) från Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, till forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap är förvisso ett år gammalt men ändå lika aktuellt som underhållande så därför måste jag bara lägga upp det! 🙂 Rothstein fick följande brev (min fetstil): ”Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) har i regleringsbrevet för budgetåret 2008 fått i uppdrag att bl.a.redovisa köns- och åldersfördelning för medarbetare inom pågående forskningsprojekt och program… Då du har beviljats ett projektbidrag eller programstöd av FAS och då bidrag till detta utbetalas under 2008, är vi angelägna om att du besvarar den enkät som nu finns i eKlara…. Med vänliga hälsningar Erland Hjelmquist Huvudsekreterare.”

Varpå Rothstein svarade (13 oktober 2008): ”Jag skulle gärna tillmötesgå er begäran nedan, dvs svara på hur många män och kvinnor som arbetar i mitt av FAS finansierade projekt. Problemet är att det faktiskt vetenskapligt inte längre låter sig göras. Enligt Vetenskapsrådets egen skriftserie och även enligt Nationella sekretariatet för genusforskning är nämligen numera kön och personers könstillhörighet att se som sociala konstruktioner. Enligt de nyare rönen inom genusforskningen som finansierats av VR och jag antar FAS (den sk. queer-teorin) är det nu inte längre förenligt med god vetenskap att bara prata om två könsidentiter utan socialkonstruktivistiskt måste vi ge utrymme både för många fler (Judith Butler lär vara uppe i åtta) samt också ge utrymme för att en och samma individ kan ändra sitt genus/kön då och då. Som det står på Genussekretariatets hemsida: ”Det är i praktiken omöjligt att dra en skarp gräns mellan det kroppsligt givna och det kulturellt skapade”.

Vidare anför man att kön formas ”inom ramen för kulturella och sociala maktordningar och skiljer sig från en tid och plats till en annan”. Den biologistiska kroppsräkning som ni vill att jag skall utföra är således vad jag kan se numera ett vetenskapligt sett passerat stadium. Mina medarbetare kan som framgår ovan ha en könstillhörighet/genus på morgonen, en annan till lunch och en tredje till kvällen och hur skall jag kunna hålla reda på detta? Med förlov sagt har jag en del annat att syssla med. Jag kan dessutom inte tro att ni vill att jag skall vidta okulära besiktningar av deras fysionomi, är detta kravet ber jag vänligt men bestämt att få avstå.

Även ålder är en kontinuerli variabel, som kan vara en social konstruktion - att tro något annat är förlegad biologism

Ålder är en kontinuerlig variabel som också är en social konstruktion - att tro något annat är bara förlegad biologism

Jag har dessutom numera (född 1954) kommit att anamma samma teori vad gäller ålder och kan därför inte heller svara på frågan om mina medarbetares ålder. Logiskt sett, om nu kön kan vara en social konstruktion måste väl också ålder vara det. Den positivistiska mätfetischism vad gäller tid, dvs bruket att exakt försöka räkna och jämföra tidsenheter som vore de något absolut, måste följande Foucault ses som ett utslag av ren och skär maktutövning och sådan har jag ingen anledning att medverka i. Sammantaget kan jag inte ta på mitt vetenskapliga ansvar att besvara enkäten nedan – ett sådant pre-vetenskapligt förhållningssätt till begreppen ”kön” och ”ålder” som FAS nu ägnar sig åt är dessvärre ett sedan länge passerat stadium inom forskningen.

Vänliga hälsningar Bo Rothstein ” Ha ha  – klockrent! 🙂

Debatten om biologisk kroppsräkning pågår visst fortarande – här tex i det näst senaste politiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 3/09 (sid 4) under Debatt: ”Varför bara kön” försöker Rothstein hjälpa genusvetarna att komma ur sitt dilemma om genus, kön och kroppar vad gäller vetenskapliga referenser:

”I Genusperspektiv nr 2/09 beklagar sig Åsa Kroon Lundell över det tvång hon känner att behöva publicera sin forskning i internationella tidskrifter. Problemet är, menar hon, att forskningen då måste anpassas till den etablerade forskningen inom området vilket i sin tur leder till att alltför många manliga forskare kommer med i referenslistan…. En lösning är ju att publicera sig i någon av det tjugofemtal internationellt vetenskapliga tidskrifter med genusvetenskaplig och/eller feministisk inriktning… En annan och mera radikal lösning är naturligtvis att överge den ”biologiska kroppsräkningen” som Kroon Lundell nu sysslar med och istället se forskarnas kön som en renodlat social konstruktion. I så fall kan man ju inte bara räkna kroppar (eller som i detta fall, förmodligen förnamn) utan måste förhålla sig till författarnas kön som en mera kontinuerlig variabel… En tredje typ av lösning är naturligtvis att tänka i termer av jämställdhet. Här finns det då två möjligheter. Det första är tanken att författare som är viktiga för ens forskning bör citeras alldeles oberoende deras (biologiska eller sociala) kön. Det är i detta tänkande vad man åstadkommit som forskare som skall vara avgörande och inte forskarens kön, etnicitet, religion, klass, nationalitet, ålder, sexuella läggning, utseende eller akademisk (eller annan) klantillhörighet. Det andra alternativet som bygger på kollektiva rättigheter och vilken resulterar i någon slags kvotering vilket tycks vara vad Kroon Lundell förespråkar. Men då uppstår naturligtvis frågan varför bara kön och inte någon av de ovan uppräknade kategorierna.”

Rothsteins debattartikel är alltså ett svar på en artikel här se sid 7 under rubriken ”Resurstilldelningens patriarkala struktur”, där Åsa Kroon Lundell, docent i medie och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet bland annat skriver: ”När jag författar en internationellt gångbar artikel är det viktigt att jag relaterar till etablerade forskningsområden och traditioner som jag ska kunna redogöra för på ett initierat och relevant vis. Jag konstruerar vetenskapliga ”rötter” till min studie för att sedan kunna argumentera för nya pigga (till)skott och förgreningar. Oavsett om jag vill det eller ej så tvingas jag därmed att reproducera en vetenskaplig kanon som bekräftar ett antal framstående män som bidragit med värdefulla resultat på mitt forskningsfält… När jag sedan synar min referenslista konstaterar jag missnöjt att minst 85 procent av författarna är män.Kvinnorna förekommer men ofta som medförfattare eller redaktörer. De enda tillfällena där kvinnor överväger i referenslistan är om studien har ett uttryckligt ”genusperspektiv”.”

Är detta Centrum för Genusforskning?

Satellitbild på Centrum för Genusforskning

Det är alltså på denna nivå vi befinner oss – i sandlådan. Kanske vore det bästa ur ett rättviseperspektiv att lägga ner all mänsklig aktivitet överhuvudtaget tills vidare? Tills vi löst det här problemet. Världen är full av orättvisor, och vi är alla medskyldiga i att upprätthålla strukturerna som möjliggör dessa orättvisor. Varför har tex inte jag fått Nobelpriset än? Mig veterligen har det fortfarande inte tillfallit någon som är matematiker, genusvansinnes-kritiker, kvinna och exakt 1.62 cm lång samtidigt. Inte ens de två första kriterierna finns uppfyllda någonstans i Nobelprisets icke-rättvisemärkta historia. Jag kräver att få Nobelpriset genast, annars vänder jag mig till DO och därefter tänker jag att söka (och kräver att få) 5 miljoner i skattemedel för att undersöka varför varken jag eller någon av mina bloggläsare som ju tillhör egna unika kategorier fortfarande inte fått Nobelpriset eller ens blivit kvotnominerade.

$latex p(x)=6x^n\Rightarrox p(1)=6$

Genusmatte i det sexualiserade polynomrummet

Det är inte konstigt att dagens ungdomar får psykiska problem när sådana här orättvisor kvarstår, och kanske förvärras tillståndet när man medvetenadegör dem om de här strukturerna, när de inser hur förtryckta och orättvist behandlade de egentligen är. Själv kommer jag inte att kunna sova förrän jag fått minst ett Nobelpris och minst ett förstapris i något olympiskt mästerskap, även om jag inte utövar någon sport –  för det är trots allt min mänskliga rättighet, vilket vem som helst som läser  FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna och tolkar dem ur ett genusperspektiv vid ett svenskt lärosäte inser. Och det var trots allt jag som redan 2005 insåg att om man betraktar polynomrummet av alla könsneutrala polynom där alla koefficienter är identiskt lika med noll utom högstagradskoefficienten, som man låter vara den multiplikativa inversen av 1/6, så är p(1) alltid ett perfekt tal relaterat till genus – nämligen 6 (perfektionen ligger i att talet är lika med summan av sina delare, bortsett från talet självt då: 1+2+3=6). För denna tvärvetenskapliga banbrytande forskningsinsats borde jag åtminstone beredas en helsida i nästa nummer av det politiska nyhetsbrevet Genusperspektiv, för att inte tala om att få Nobelpriset…


%d bloggare gillar detta: