Artikel i Sydsvenskan

juli 14, 2009

Idag publicerades en debattartikel i Sydsvenskan (”Sluta sträva efter likhet mellan könen”) om det statliga jämställdhetsarbetet som jag och några till har skrivit.

Följande personer står bakom artikeln:
Pelle Billing, läkare och genusdebattör
Tanja Bergkvist, fil dr matematik
Carolina Gynning, programledare och konstnär
Pär Ström, redaktör Genusnytt
Ingrid Carlqvist, journalist
John Johansson, Civilingenjör
Björn Ljungberg, doktorand i ekonomisk historia
Emma Rydgren, fil kand statsvetenskap
Magnus Falkman, genusdebattör
Andreas Dahlin, tekn. dr. Biovetenskap
Johan Lundberg, chefredaktör Axess Magasin

Björn Ljungberg och Emma Rydgren är författare boken ”Vem slår Eva? Forskande feminister i genusland.”

Satellitbild

Satellitbild på hur skattebetalarnas pengar sugs in i jämställdhets-industrins svarta hål

Det är inte sällan jämställdhet tas upp i media. Man kan ju fråga sig varför de önskade resultaten aldrig uppnås trots att skattemiljonerna rullar och jämställdhetsindustrin jobbar hårt och målmedvetet med både utåtriktade insatser och internutbildningar inom statlig såväl som privat sektor. Vi är många som kommer med saklig kritik och fakta och ifrågasätter om det pågående jämställdhetsarbetet verkligen bedrivs på rätt sätt. Om grundtesen till analysen har allvarliga brister är det ganska logiskt att de rekommenderade åtgärderna inte får någon effekt.

Problemet med att ifrågasätta genusvetarna (som är pådrivande i och genomgående tilldelas uppdraget att genomföra jämställdhetsarbetet) är att de förhärskande teorierna i sig är oåtkomliga för kritik. Varje form av kritik mot deras teorier avfärdas, eller kanske man snarare ska säga används, som en bekräftelse på teorierna riktighet då kritiken i sig anses bevisa förtryckarstrukturernas och könsmaktsordningens existens. Kritikern i sig anses alltså utgöra ett vetenskapligt bevis på hur djupt invävd och (medvetet eller omedvetet) insyltad kritikern är i den förtryckande maktstrukturen och hur han eller hon (medvetet eller omedvetet) bidrar till att upprätthålla dessa maktordningar. Genusvetarna själva är de enda som står över och bortom dessa strukturer medan resterande befolkning, i synnerhet de som opponerar sig, är så förtryckta att de inte själva vet om det. Det fria valet är en illusion, åtminstone för den som väljer ”fel” och på så sätt bidrar till ett utfall som inte överensstämmer med genusvetarnas utopi om ett jämställt samhälle (nämligen att medborgarna måste göra val som resulterar i 50/50 könsfördelning inom varje yrkeskategori och på varje arbetsplats, men helst även vad gäller privatlivet).

I gårdagens SVD-artikel ”Högskolan är inte jämställd” skriven av ordföranden och huvudsekreteraren för Delegationen för jämställdhet i högskolan har vi ett typexempel. Här står att läsa följande:

”Det är uppenbart att en förändring är nödvändig. Fortfarande, år 2009, är den svenska högskolan i många viktiga avseenden en ojämställd och starkt könsuppdelad arena. Av Högskoleverkets rapport Kvinnor och män i högskolan (Rapport 2008:20 R) framgår bland annat att närmare två tredjedelar av studenterna inom högskolans grundutbildning är kvinnor. Samtidigt finns det i toppen av den akademiska karriären, bland professorerna, endast 18 procent kvinnor, 82 procent är män. Vi måste fråga oss; vart tar kvinnorna vägen? Och varför?”

Att bli professor eller inte - det är frågan

Att bli professor eller inte - det är frågan

Min personlig gissning är att många kvinnor till exempel valt att ge sig ut i näringslivet och göra karriär där. Även detta är ju något som idag uppmuntras. Medan andra kvinnor faktiskt väljer att stanna inom akademin. Att 82% av professorerna är män idag beror bland annat på att flertalet av dem tillhör en generation där det inte var så att två tredjedelar av studenterna var kvinnor! För närvarande jobbar exempelvis Vetenskaprådet aktivt med att se till att anslagen fördelas jämnt mellan könen. Effekten kan inte komma innan man knappt har påbörjat detta arbete!  (Men för all del, sök 25 miljoner kronor här för att tex undersöka ”den ojämna könsfördelningen på högre tjänster och befattningar inom högskolan” för den som inte fattat att dagens professorer utexaminerades på 60-,70- och 80-talet innan andelen kvinnliga studenter uppgick till 2/3). Men detta räcker inte, i artikeln ger man också uttryck för exakt det jag just skrev om det fria valet:

”Sammanfattningsvis konstaterar Högskoleverket att vad som framkommer i rapporten knappast kan vara ett uttryck för den enskilda kvinnans och mannens fria val. Istället pekar man på sega kultur- och maktstrukturer som vi alla medvetet eller omedvetet bidrar till att upprätthålla.”

Jag är för att uppmuntra och stimulera unga kvinnors intresse för naturvetenskap och matematik. I själva verket hart jag jobbat aktivt med detta ända sedan gymnasietiden då jag var ordförande för Lunds gymnasieskolors Unga Forskareförening. Och när jag anordnade en matematikolympiad på SSHL för drygt ett år sedan deltog många unga begåvade tjejer och killar, och i finalen som utspelades mellan ett lag bestående av tre tjejer och ett bestående av tre killar så vann tjejlaget. 🙂 Jag uppmuntrade dem naturligtvis till fortsatta studier i matematik och naturvetenskap med tanke på den begåvning de uppvisade i ämnet, men det är i slutändan deras eget fria val att bestämma vad de vill använda sin intelligens till.

Matematikolympiad SSHL

I Sigtunabygden om matematikolympiaden på SSHL 20 februari 2008


%d bloggare gillar detta: