Lösningen på skolproblemen?

januari 12, 2011
Skolverket anser att lärarkåren måste genusutbildas

Skolverket anser att lärarkåren måste genusutbildas - det är svensk skolas största utmaning inför framtiden

I Rapport 10 den januari tar man upp DEJA:s slutrapport SOU 2010:99 (den som vi väntat på i över ett år nu, med ”lämpliga åtgärder” baserat på genusanalysen av svensk skola) och vi kan höra undervisningsrådet på Skolverket, Ann Frisell Ellburg, kommentera pojkars högre genomsnittsbetyg i ämnet Idrott och hälsa (min 8.10-): ”Den här studien liksom tidigare studier visar att det är väldigt stark betoning på fysisk aktivitet och då bollsportsaktivitet och det gynnar framför allt bollsportsaktiva pojkar, och det är ju då, det ger ju inte alla elever samma förutsättningar.” Reportern kommenterar: ”Och det här får konsekvenser för elevernas betyg, deras kunskaper i ämnet blir sämre [??] och de når inte heller skolans mål för idrott och hälsa. Förklaringen till varför det blivit så här ligger i lärarnas kompetens, det menar skolverket.” Men huvudproblemet är att pojkar presterar sämre i de andra ämnena, eftersom de odlar en ”antipluggkultur” – dock väljer man i reportaget att bara ta upp det ämne där förhållandet är det motsatta. Undervisningsrådet på Skolverket fortsätter: ”Lärarna har en okunskap kring tex bedömningsbiten och även att man är okunnig, eller att man skulle behöva utveckla snarare en genusmedvetenhet, dvs hur man bemöter flickor och pojkar i en undervisningssituation och så. Det finns många lärare som är väldigt engagerade, som vill förändra könsmönster, men men som kanske famlar efter hur man ska göra”.

Hur kunde eleverna klara skolan bättre förr när det fanns färre genusvetare i farten?

Hur kunde eleverna klara skolan bättre förr när det var färre genusvetare i farten?

Detta följs av en elev (flicka) som kommenterar hur hon skulle göra: ”…och inte låta killarna ta över så mycket som de gör.” Vad detta betyder konkret i en klassrumssituation är exempelvis krav på att man ska räcka upp handen för att få komma till tals, inte låta killarna (och inte heller tjejerna för den delen) att springa runt i klassrummet och störa lektionen för att få uppmärksamhet, och så vidare. Är detta då ett genusproblem? Ja, i ett visst avseende, om det är så att det framför allt är killarna som beter sig på ett störande eller icke-acceptabelt sätt, och som gör att flickor som grupp inte får en syl i vädret eller studiero. Men är lösningen på detta problem verkligen genusteori och queerkunskap för lärarkåren? Kan inte lösningen vara så enkel som att utvisa störande element ur klassrummet? Inte låta den som pratar utan att räcka upp handen komma till tals utan ge en handuppräckande elev ordet istället, och så vidare. Så som det var på den gamla goda tiden, när man själv gick i skolan. Eller är lärarkåren så försvagad att det inte förmår upprätthålla ordningen i klassrummet? Och vad beror då detta på? Att pojkarna ”tar för sig” (dvs tar tid och uppmärksamhet från läraren på bekostnad av flickorna) måååste bero på bristande genusmedvetenshet hos lärarkåren (könsstereotypa förväntningar och föreställningar om kön gör att lärarna reproducerar manligt beteende genom sitt bemötande). Den är ju fullständigt okunnig i genusfrågan. Se exempelvis Uppsala Universitets ”Genus- och jämställdhetslitteratur relevant för lärarutbildare”:

Genussamordnaren vid lärarutbildningen

Genussamordnaren vid lärarutbildningen

”Här presenteras genus- och jämställdhetslitteratur med relevans för lärarutbildare. Delar av litteraturen är dock relevant för all personal. Först presenteras allmän genuslitteratur, vilket förutom genus bl.a. innefattar maskulinitetsforskning och queerteori. Därefter kommer genusforskning med anknytning till utbildningsområdet, som följs av litteratur om jämställdhet med koppling till förskola/skola samt universitetet/ arbetsplatsen. Sist listas ett antal webplatser. Litteraturlistan är inte att betrakta som fullständig utan snarare som ett pågående projekt som regelbundet fylls på och justeras. Kommentarer och förslag mottages därför tacksamt” Klicka gärna på länken för att se hur lång listan är – just nu är den på drygt 7 A4-sidor. Så här ser de första två sidorna ut:

Genuslitteratur

Andersson Gudrun (red.) (2000) Bedrägliga begrepp: kön och genus i humanistisk forskning. Uppsala: Historiska inst., Uppsala universitet

Butler Judith (1990) Gender Trouble. Feminism and the Subversion of Identity. New York: Routledge

Carlson Åsa (2001) Kön, kropp och konstruktion: en undersöking av den filosofiska grunden för distinktionen mellan kön och genus. Eslöv: Symposion Connell Robert Will (2002) Om genus. Göteborg: Daidalos

Connell Robert William (1999) Maskuliniteter. (övers. Åsa Lindén) Göteborg: Daidalos

Eduars Maud (2002) Förbjuden handling. Om kvinnors organisering och feministisk teori. Malmö: Liber

Elvin-Nowak Ylva & Thomsson Heléne (2003) Att göra kön. Stockholm: Bonniers förlag

Funberg Jesper (2003) Kom igen, gubbar!: om pojkfotboll och maskuliniteter. Stockholm: Carlsson

Gemzöe Lena (2003) Feminism. Stockholm: Bilda förlag

Gothlin Eva (1999) Kön eller genus. Göteborg: Nationella Sekretariatet för Genusforskning

Harding Sandra (1996) The science question in feminism. Ithaca: Cornell Univ. Press

Hirdman Yvonne (2001) Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber

Hirdman, Yvonne. (1998) Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 3, 49-63.

Holmberg Carin (2003) Det kallas manshat – en bok om feminism. Stockholm: Modernista

Lenz Taguchi Hillevi (2004) In på bara benet. En introduktion till feministisk poststrukturalism. Stockholm: HLS förlag.

Lundgren Eva (1993) Det får da være grenser for kjønn: voldelig empiri og feministisk teori. Oslo: Universitetsforlaget

Rosenberg Tiina (2003) Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas

Wahl Anna ( 2002) Förbjuden handling. Malmö: Liber

Wendt Höjer Maria & Åse Cecilia (1999) Politikens paradoxer – en introduktion till feministisk politisk teori. Lund: Academia adacta

Genuslitteratur inom utbildningsområdet

Ambjörnsson Fanny (2004) I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. Stockholm: Ordfront förlag

Arnesson Anne-Lise (2000) Masculinities and identities at play. A discourse analysis of conflict in a Norwegian classroom. Pedagogy, Culture and Society, 2, 157-171

Berg Lena (2002) Äkta kärlek: heterosexuell samvaro speglat mot diskurser om kärlek, heterosexualitet och kropp. (utgör, jämte författarens licentiatuppsats, avhandling för doktorsexamen, Uppsala universitet)

Berg Lena (1999) Lagom är bäst: unga kvinnors berättelser om heterosexuell samvaro och pornografi. Stockholm: Bilda: ROKS

Berge Britt-Marie (1998) Könskoreografi och symboliskt våld i skolan. Kulturella perspektiv, 4, s.46-54

Berggren Inger (2001) Identitet, kön och klass. Hur arbetarflickor formar sin identitet (avhandling för doktorsexamen, Göteborgs universitet).

Bjerrum Nielsen, Harriet. (2003) Nye jenter og gamle kjønn. NIKK magasin, 2, 9-12.

Jag och min lillebror med våra avhandlingar 2007

Jag och min lillebror med våra doktorsavhandlingar 2007

Med 5 sidor till så kan man nästan säga att lärarna mer eller mindre också blir genusvetare, vilket ju är målet. Men man kanske inser att detta är ganska nytt och att lärare i 50-60-års åldern ju missat all den här viktiga kunskapen och därför är inkompetenta och inte kan lära ut sitt ämne på ”ett jämställt sätt”. Samma lärare, och till och med sådana som idag är i 80-årsåldern, som undervisade mig, och jag blev ju matematiker (dessutom disputerade jag exakt 19 dagar innan min lillebror gjorde det – och vann därmed ett viktigt könskrig, eller åtminstone hade det varit det, om min familj varit genusupplyst). På tal om förväntningar som det talas om så mycket, mina gamla gymnasieläre, flera av dem avdankade universitetslektorer från Lunds Universitet, hade den helt könsneutrala förväntningen på oss alla att vi skulle få alla rätt på centralproven i kemi och matematik. Det blev också ofta så, eller nästan så, för deras klasser. De kunde sitt ämne som ett rinnande vatten och kunde förklara saker på olika sätt tack vare sina djupa kunskaper, vilket ledde till att de flesta elever förr eller senare förstod det mesta. De var dock helt okunniga om genusstrukturer.

Den här mobila övervakningskameran ska rulla runt i skolkorridorerna och jaga genusstrukturer och omedvetna lärare

Den här mobila övervakningskameran ska rulla runt i skolkorridorerna och jaga genusstrukturer och omedvetna lärare

Rektorn var en klok man som en gång under en samling i aulan inför terminsstart sade till oss: ”En utbildning är inte något man får, det är något man skaffar sig. Det är lite otur i dagens Sverige, med både den nya moderna synen på vad kunskap är, och samtidig kravlöshet och en mentalitet som odlas (med genusvetarna i spetsen) att man alltid är offer för ”strukturer”. Och de ”olika förutsättningarna” olika elever har inför ett matteprov – där en elev pluggade under helgen medan en annan spelade fotboll och gick på disco och inte ens öppnade matteboken. Dessa ”olika förutsättningar” skapas av strukturer, men inte strukturer i hjärnan som man skulle kunna tro, utan av genusstrukturerna som omger oss alla. Det är genusstrukturerna som gör att vissa prioriterar skolarbetet högt och andra lågt. Detta visar inte minst SOU 2009:64, där vi kan ta del av den fullkomligt fenomenala analysen av svensk skola (den rapport som Anna Ekström, delegationens ordförande, i debatten med mig i Riksdagen i våras kommenterade med att hon ”står bakom varje ord i rapporten” efter att jag citerade nedanstående):

Sid 16: ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna… Skolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.”

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet!).

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.

Här växer de svenska genuspengarna

Här växer de svenska genuspengarna

Det är dessa problem som man har att lösa. Bland annat. Sedan dess har det producerats 13 rapporter till , och i dagarna kom alltså slutrapporten med åtgärdspaketet som jag ska läsa givetvis, men det får bli helggöra. I julhelgen läste jag Rapport 11: ”Att bli medveten och förändra sitt förhållningssätt” som jag måste avhandla först, nu när jag ändå orkat plöja den. 🙂 Men slutrapporten är klart viktigast –  där skulle ju ”lämpliga åtgärder” presenteras, baserade på de föregående rapporterna (regeringens pressmeddelande), som vi betalat med våra skattepengar. Hur är det nu – är hemundervisning fortfarande lagligt?

Om slutrapporten SVD Brännpunkt, SVD , DN ledare, Lärarutbildare på  Newsmill , Genusnytt om rapporten. Mer skoldebatt – lärare blir byråkrater: SVD 1, SVD 2.

PS! Bloggen Tysta tankar tar upp frågan om mäns roll och andelen män i skolan i sitt inlägg om DEJA:s slutrapport, och jag noterar att bloggen i ett annat inlägg nämner SOU: 2006:75. Och då jag läst SOU 2006:75 riktigt noga så kan jag svara på frågan som ställs i det senaste inlägget om DEJA:s slutrapport. I SOU 2006:75 som jag bloggat om i fyra inlägg har jag i del 3 svaret, och här är det:

På sidan 52 under 2.6: ”Män + förskola = jämställdhet?” diskuteras andra länders jämställdhetsarbete i förskolan, där man också vill ha in fler män. Dessa länder vill dock ha in fler män av fel skäl! Bland annat kritiseras det skotska projektet ”Men in childcare” som startades i början av 2000-talet, för att projektet ”bygger i stort sätt enbart på tankar om kvinnors och mäns olikheter. Initiativtagarna till projektet ser män som i grunden olika kvinnor. De bör komma in i förskolan för att fylla en funktion som kvinnor aldrig kan göra.” Detta sticker visst i ögonen på svenska genusvetare. Även Norge och Belgien kritiseras av samma skäl (sid 54): ”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.” Här kan man ställa sig två frågor: 1. Varför vill  svenska genusvetare egentligen att det ska vara 50% män i förskolan? 2. Varför spelar kön roll i bolagsstyrelser men inte i förskola och skola?

En sista kommentar: är det någon som tänkt på att förkortningen DEJA är olämplig med tanke på ambitionen? Deja är benämning på en kvinnlig träl under den yngre järnåldern. Förkortningen bör granskas ur ett genusperspektiv då den uppenbarligen bär på ett dolt budskap.

Relaterat: Världen idag: ”Skolorna blir sämre och genusvetarna fler”Är genusvetarnas verksamhet laglig? , Skolgenus  (del 1 om SOU 2009:64) , Från DEJA till Rismodellen (del 2 om SOU 2009:64) , DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion (del 3 om SOU 2009:64) , Mattegenus i det Butlerska vektorrummet (del 4 om SOU 2009:64) , DEJA:s matteproblem (del 5 om SOU 2009:64), Mitt anförande i Riksdagen , Grattis skattebetalare!Genusväldet intar Södertörns högskola, von Wright och tekoppen.

Fler genusrelaterade nyheter hos Pelle Billing, Matte Matik, Pär Ström, Aktivarum

Annonser

Det nya yrket: förändringsagent!

januari 5, 2011
Detta flödesdiagram beskriver genusverksamheten

Detta flödesdiagram beskriver den svenska genusverksamheten

Det räcker inte med alla genuscoacher, genuspiloter, förändringspiloter, jämställdhetsutvecklare (och låt oss inte glömma all mångfalds- och demokratiutvecklare, men det är ett kapitel för sig, som till sin natur dock inte är särskilt väsensskilt från genusyrkena), genusutvecklare, genusstrateger, jämställdhetsstrateger, jämställdhetsdirektörer, genuskonsulter, genusambassadörer, genuspedagoger, jämställdhets-inspektörer och jämställdhetsambassadörer (googla själva för att övertyga er om att dessa titlar finns i Sverige, hitta gärna på egna valfria kombinationer och testa – ”könsinspektör” finns dock inte än) utan det behövs nu även ”förändringsagenter”. Notera alltså att ”förändringspilot”  inte är detsamma som det nyare yrket ”förändringsagent” – vari skillnaden består är ännu inte helt klarlagt, men jag jobbar på att undersöka saken. Med nya insikter om nya genusbehov behövs nya yrken som staten också måste avdela nya pengar till, som vi alla förstår. Vad en genuscoach gör kan man exempelvis läsa om här i genusverktygslådan, och man inser genast att en genuscoach givetvis måste handledas av en genusstrateg som som i sin tur är underordnad en jämställdhetsdirektör, medan jämställdhetsinspektören undersöker resultatet och vidarebefordrar de nya behoven till jämställdhetsutvecklaren som utvecklar nya metoder tillsammans med genusforskarna, genusexperterna, och genuskonsulterna och i sin tur får hjälp med att nå ut med fortsatt verksamhet via en genuspedagog. Förändringsagenten ser till att alla som passerar genusfiltret verkligen blir förändrade, medan förändringspiloten styr arbetets inriktning och ser till att propagandan kraschlandar rakt i huvudet på våra kuvade landsmän, landskvinnor och landspersoner.

Patriarkatet måste sättas på plats!

Patriarkatet måste sättas på plats!

”Genuscoaching innebär att genuscoachen, som kan vara en konsult eller forskare, deltar i och observerar en verksamhet, till exempel ett möte. Efteråt går genuscoachen tillsammans med den aktör som skall bli medveten om hur genus görs i den aktuella situationen/ organisationen igenom händelser, analyserar och tolkar vad som skett och hur olika aktörer agerat.  Metoden kan användas för att skapa en fördjupad förståelse av hur kön konstrueras i organisationer.Genom observationer av möten kan exempelvis en förståelse skapas om hur makt och kön konstrueras i förhållande till vilka som inkluderas, respektive exkluderas i samtalen. Metoden ger projektledaren/förändringsledaren möjlighet att reflektera över sin vardag för att sedan processa denna kunskap tillsammans med genuscoachen för en genusteoretisk tolkning. Metoden gynnar praktikernas lärande samtidigt som den bidrar med genusvetenskaplig kunskap.”

Men nu behövs det som sagt även förändringsagenter. Detta framgår av DEJA:s (Delegationen för jämställdhet i skolan) senaste rapport ”Att bli medveten och förändra sitt förhållningssätt”  (SOU 2010:83) . Även om genusambassadörer och jämställdhetsinspektörer hjälper (kuvar?) alla anställda i all offentlig förvaltning att uppföra sig på ett genusmedvetet sätt så finns det ju fortfarande allvarliga problem med hjärntvätten – den går inte som förväntat. Exempelvis så ägnar sig vissa läkare och företag åt att konstruera Viagramän:

Här bor den den vita medelålders heterosexuella Viagramannen

Här bor den den vita (svenska) heterosexuella Viagramannen i sitt övre medelklasshus

”Forskarna Cecilia Åsberg, Tema Genus, Linköpings universitet och Ericka Johnson, avdelningen för teknik- och vetenskapsstudier, Göteborgs universitet har studerat texter och bilder på webbplatsen potenslinjen.se utifrån teorier om bland annat konstruktionen av genus och identitet. Studien har stötts av Vetenskapsrådet. Forskarna menar att företaget genom associationer till naturlighet och normalitet ideologiskt sett konstruerar  en svensk ’Viagraman’. Det är en tänkt idealanvändare av läkemedlet. Idealmannen är vit (svensk), företrädesvis heterosexuell och övre medelklass, praktiserar penetrativ sexualitet och har ”hegemonisk” makt att dominera över andra män och över kvinnor.” Det här är forskning i Nobelprisklass som Vetenskapsrådet givetvis har all anledning att stödja för att utveckla Sverige till en ledande kunskapsnation. Penetrativ sexualitet innebär ett förtryck och förstärker både könsmaktsordningen och könsrollerna genom att låta i synnerhet vita heterosexuella män ägna sig åt sådant, istället för att gå på genuskurser där de kan omkonstruera både sin könsidentitet, sin sexuella läggning och sin hudfärg. Vi har all anledning att lyfta fram genusforskningen för demokratins, rättvisans, mångfaldens och den globala undergångens skull, och vägen dit heter genusvansinne.

Att vi ska fortsätta vandra på genusvansinnets väg visar inte minst det kontinuerliga och aldrig sinande flöde av rapporter som vi alla regelbundet kan ta del av. DEJA:s senaste rapport är det kanske viktigaste dokumentet i genusväg som publicerades under vecka 46 år 2010. Ledsen att jag legat och hållt på den så länge utan att gå ut med denna viktiga genuskunskap. Vi väntar fortfarande med spänning på DEJA:s slutrapport som är lite försenad, men som ska innehålla ”lämpliga åtgärder” baserade på 2010 års elva stycken rapporter på temat jämställdhet i skolan detta viktiga ämne som en gång för alla ska lösa problemet med de allt sämre resultaten i svensk skola. En, eller snarare elva, genusanalyser är precis vad alla skattemiljoner måste gå till för att vi ska komma tillrätta med detta problem.

Jag vågar knappt lära studenterna något längre

Jag vågar knappt lära studenterna något längre, med genusvetarna flåsandes i nacken

Lösningen av en andragradsekvation, som för två decennier sedan var trivial för en 7:e-klassare, innehåller i sig så mycket förgiftande patriarkala strukturer och rester av könsmaktsordningen att genusperspektivet måste genomsyra undervisningen för att eleverna inte ska ta skada av det traditionella matematikundervisningen. Därför är nu andragrads-ekvationer flyttade några årskurser upp, för säkerhets skull. Bara en sådan sak som att härleda lösningsformlen genom att kvadratkomplettera ett uttryck rymmer dolda skadliga budskap – ”kvadrat” och ”komplettera” kan helt klart kopplas till heteronormativiteten genom att ”två” personer ska ”komplettera” varandra i äktenskap eller ett förhållande. För att inte tala om att det också finns just två lösningar, som förvisso kan sammanfalla om vi har en dubbelrot, något som med viss välvilja kan kopplas till homosexualitet, men man bör allmänt förhålla sig skeptisk till rötter av alla de slag, inte bara matematiska utan även kulturella och geografiska, som är lika socialt konstruerade som könet. Därför borde lösandet av ekvationer egentligen vara förbjudet i lag. Om man ockuperar en svensk skola eller matematisk institution och letar med ljus och lykta och ett mikroskop från Genusvetenskapliga institutionen så upptäcker man det här, och jag tror det var några framstående svenska genusforskare som gjorde denna viktiga upptäckt. Könsförräderiet finns inbyggt i matteboken. Svävade jag iväg nu, ja det gjorde jag visst, men genusforskningen är så full med intressanta resultat. Jag skulle ju skriva om DEJA-rapporten. Det får bli en följetong på 3-4 inlägg, eftersom ni annars kommer att klaga. Jag har själv provat att läsa långa blogginlägg, dock inte mina egna, det skulle jag verkligen aldrig orka, men andra inlägg som var någon kilometer långa, och det var ju lite svårt, särskilt när genusmaffian hela tiden försöker skicka in trojanska hästar med genusglasögon på in i min dator så att jag hela tiden måste avbryta för att kriga.

Vilka problem möter förändringsagenterna i svensk skola?

Vilka problem möter förändringsagenterna i skolans verksamhet?

Ok men då kör vi: folkupplysning om SOU 2010:83. 🙂 Rapporten är författad av Gun-Marie Frånberg, som är verksam vid Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap vid Umeå universitet (för information om vad en forskare i ”utbildningsvetenskap” sysslar med kan jag rekommendera professor Inger Enkvists bok ”Skolan – ett svenskt högriskprojekt”). Under ”Om innehållet” (sid 7): ”I ett avslutande kapitel diskuteras effekterna av de i studien ingående projekten. Även reflektioner om skolans uppdrag vad gäller jämställdhet ur ett demokratiskt perspektiv presenteras. Därutöver diskuteras och problematiseras pedagogiska frågor om skolans möjligheter att förändra strukturer generellt och vad gäller skolans jämställdhetsarbete mer specifikt. Vilka problem och förväntningar möter förändringsagenter i skolans verksamhet? Hur ska teorier, politiska ambitioner och beslut omsättas i praktiken? Vilka hinder för förändringsarbete kan vi urskilja? Vilka möjligheter till förändring finns?”

Det som gör denna rapport extra intressant och hederlig är att man faktiskt väljer, likt en normal människa, dvs en matematiker, att inledningsvis definiera de begrepp man använder sig av. Detta är imponerande ur ett matteperspektiv, ett perspektiv som borde genomsyra all forskning, all statlig verksamhet och på sikt hela Universum, om civilisationen, så som vi kände den före 1998 då Nationella Sekretariatet inrättades (förordning i Svensk Författningssamling), ska kunna återuppstå. På sidan 3 under ”Förord” kan vi läsa vad rapporten innehåller: ”I denna rapport presenteras och analyseras aktuella projekt, metoder och insatser för att främja jämställdhet i skolan från drygt 50 kommuner.” Underskrivet ordförande Anna ”Jag står bakom varje ord i rapporten [SOU 2009:64]” Ekström. På sid 12 under ”Teoretisk referensram”och ”Utvärderingsansats” kan vi läsa att: “Arbetet har inletts med att försöka skissera konturerna till en referensram för det som ska utvärderas… En inledande fråga är: Vilka är de grundläggande problem som ska lösas genom att arbeta i enlighet med de aktuella metoderna för att främja jämställdhet? Genom att anlägga ett makroperspektiv och utifrån detta betrakta åtgärderna är det möjligt att ringa in det som är föremål för utvärderingen.”

Min forskning visar att kommunanställdas hjärnor krymper efter en dos genuspropaganda

Min forskning visar att de kommunanställdas hjärnor krymper efter en dos genuspropaganda

Fråga: hur såg de projektbeskrivningar ut som fick flera miljoner i skattebidrag för ”jämställdhets- och genusarbete” i skolorna? Borde inte ”de grundläggande problemen som ska lösas” varit formulerade redan där? Eller är det som med SKL och JÄMI? Kör på med genuspropaganda till de kommun-anställda och ställ därefter (eller inte alls) frågan om vad syftet egentligen var, eller om det ens fanns något, och vilka resultat som skulle nås, utöver själva hjernevasken då? På tal om hjernevask, och nu ser jag att jag kommer att sväva iväg igen eftersom jag måste lägga upp det norska programmet Hjernevask, och eftersom detta inlägg redan börjar bli för långt ändå, så får jag fortsätta avhandla innehållet i DEJA-rapporten i nästa inlägg, och då inleder jag med rapportens definition av begreppen ”Genus”, ”Jämställdhet” och ”Förändring”(!) som ägnas några sidor. Förändringsbegreppet måste givetvis definieras eftersom det nya yrket ”förändringsagent” måste motiveras. Politikerna måste förstå att utan förändringsagenter med genuskompetens så stannar Sverige. Men nu måste ni först titta på Hjernevask 🙂 – nedan  del 1 av 7. Och kom ihåg att bara en lögn, eller ett luftslott, som genusvansinnet är, behöver flera decenniers pengaflöde och propaganda från statligt håll för att upprätthållas. Sanningen kan som bekant stå på egna ben.


Iiiinte 80 miljoner till!!!!

november 14, 2010
Så här, fast i ljusgrönt, såg det ut onsdag 3 november

Så här, fast i ljusgrönt, såg det ut onsdag 3 november kl 19.15

Ok nu är det dags att dra igång bloggandet, vansinnet härskar fortfarande i landet med idiotin som ledstjärna och ideal. Som Anna Anka sa: ibland undrar man om man lever i ett land eller ett skämt. Om jag sätter ihop mina 140 blogginlägg till en bok inser man lätt att det senare överväger. Ändå har jag som ni minns ju sökt det utlysta jobbet som ”Informatör åt genusmaffian” för att försöka reformera vansinnet inifrån men det gick inget vidare, trots att jag vet att Genusväldets högsta representanter läser min blogg! ;-). Det finns ingen rättvisa i den här världen, inte ens en arbetsintervju blev jag kallad till, trots mina ur genussynvinkel queera meriter – hur många logiskt tänkande matematiker har de egentligen och vad säger detta om förverkligandet av deras mångfaldsplan och fördomar mot oliktänkande? Liksom det mest provocerande, med dagens konstideal att just provocera rådande normer, är att måla en vanlig tavla på tex en blombukett, är det mest normbrytande att faktiskt sätta en tänkande människa på en genusposition – något queerare får man leta efter i stjärnorna. Och på tal om stjärnor, eller snarare meteorer, så hade jag den extrema turen att förrförra onsdagen (3 november, ca klockan 19.15 – någon som också såg detta?) under 5 minuter under en kvällspromenad med dottern beskåda meteorskuren Tauriderna, trots molnighet så pågick detta fullt synligt och de vackra ljusgröna strecken fick min dotter så fascinerad att chansen att hon skulle välja en genusvetarutbildning numera är reducerad till noll, oavsett framtida statliga propaganda. Men för säkerhets skull kanske vi satsar på att denna onsdag (17 nov) försöka observera även de årliga Leoniderna då jorden passerar kometen Tempel-Tuttles bana. Missa inte det!

Jag fick en chock

Jag fick en liten chock 2008 när jag såg DN-artikeln om könskodade lekplatser

Just det, de 80 miljonerna jag skulle ta upp. Det är ju en droppe i havet av genuspengar som flödar i Sverige, men jag såg detta på text-TV i förrgår och det var då jag kom på att jag fortfarande inte avslutat mitt projekt med genusvansinnet. Matematiken har upptagit den mesta tiden denna termin, men det var väl något som min hjärna behövde för att återhämta sig från det kroniska chocktillstånd den befunnit sig i ända sedan jag för första gången öppnade en svensk dagstidning, vilket var ungefär efter att själv ha skrivit i en (här replik och slutreplikskogslek-gör-barn-jämlika-frågan) och sedan var jag ju tvungen att läsa de tidningar där man skrev om mina aktiviteter (som tex härhär, här, här, här osv), kanske dags för mig att gå ut med viktig samhällsinformation igen i någon tidning. Jag ska nu under veckan sammanställa allt kring min väg från ett normalt liv till ett liv rakt in i genusvansinnet, vilket orsakat irreversibla hjärnskador inte bara hos mig utan även hos dem som läser mina inlägg. Och på tal om inläggen så ska jag också sammanställa en lista på alla eftersom jag ofta noterar att folk verkar sträckläsa hela min blogg. Snäll som jag är ska jag underlätta för både vänner och eventuella fiender att ta del av vansinnet. Jag har under hela mitt bloggande varit fullt medveten om att varje rad jag skriver kan och kommer att användas emot mig i en eventuell framtid (eventuell eftersom Sverige ju kan gå under när som helst med tanke på all idioti), och eftersom jag ärligt står för varje rad så kan fienden lika gärna genast lägga ner. Det enda olämpliga på min blogg är, inte helt oväntat ju, de citat jag lyfter fram från de utredningar och artiklar jag läst.

Mina kollegor i Lund är kuvade av genusmaffian och dess hantlangare

Mina kollegor i Lund är kuvade av genusmaffian och dess hantlangare

Till och med så illa är det, att Lunds Universitets förre rektor Bexell i riksradio tog avstånd ifrån den rapport han först kallade ”välskriven och välstrukturerad” efter att jag började läsa innantill från den! Däremot i riksdagen så sade Anna Ekström att hon ”står bakom varje ord i rapporten” SOU 2009:64 efter att jag citerat delar av den, som exempelvis att ”I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan” (sid 237). På tal om den: snart (inom några veckor) kommer ju DEJA:s slutrapport med ”lämpliga åtgärder” baserat på genusanalysen av svensk skola, och den SOU:n är prioritet ett för mig att läsa och blogga om – jag längtar redan! 🙂

Pengarna flyger ut ur regeringskansliet och rakt ner i genusmaffians fickor

Pengarna flyger ut ur regeringskansliet och rakt ner i genusmaffians fickor - vad sysslar Reinfeldt med?

För att komma till saken, ursäkta sidospåret, VÅR KÄRA ALLIANSREGERING HAR JUST BEVILJAT YTTERLIGARE 80 MILJONER KRONOR (även HÄR) till projektet ”Jämställdhets-integrering i staten” (JÄMI) – ni vet det där projektet som redan beviljats 145 miljoner under åren 2008-2010, trots att det i 7-sidiga regeringsbeslutet uttryckligen stod (se sid 3): ”I december 2007 fattade regeringen beslut om att bevilja Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) högst 100 miljoner kronor för att under tiden den 1 januari 2008 till den 31 december 2010 stödja genomförandet av jämställdhetsintegrering i kommuner, landsting, regionala självstyrelseorgan och kommunala samverkansorgan.” så steg summan som bekant tidigare i år till 145 miljoner. Den nya summan på 80 miljoner till SKL (Sveriges kommuner och landsting) ska, som ni kan läsa i inledningen av pressmeddelandet, avse perioden 2011-201, hur man nu ska tolka denna tideräkning. Så vi är nu uppe i 225 miljoner kronor. Ok, låt se vad som pågår nu då, och notera den ammande mannen på bilden (ammande män har vi som bekant stött på tidigare hos Aschberg och det var då SVT Debatt kontaktade mig för att medverka i debatten om detta, men jag vägrar skämma ut mig offentligt – den som har för lite att göra kan försöka pumpa mansbröst i ett halvår, jag tycker bara det är slöseri med tid, och även TV-tid och licenspengar). Citat från pressmeddelandet från i fredags:

”– Vi måste utveckla arbetssätt i skolan, sjukhuset eller äldreboendet som inte missgynnar medborgare på grund av deras kön, sade jämställdhetsminister Nyamko Sabuni idag på Sveriges Kommuner och Landsting konferens Hållbar jämställdhet.  För att säkra hållbarheten i den satsning som idag redovisas på konferensen, har regeringen beviljat ytterligare 80 miljoner under åren 2011-201.” [sic]

På resultatkonferensen om jämställdhetsintegrering fick man ta del av banbrytande insikter för 145 miljoner kronor

På resultatkonferensen om Hållbar Jämställdhet fick man ta del av banbrytande 145-miljonerkronorsresultat

”Resultatkonferensen sammanfattar de verksamhetsförbättringar som genomförts inom Program för Hållbar Jämställdhet, den landsomfattande satsning på jämställdhetsintegrering i SKL:s regi som pågått sedan 2007 och som finansierats med 145 miljoner från regeringen… På konferensen presenterade representanter från de ingående utvecklingsarbetena sitt arbete med att integrera jämställdhet i allt ifrån skola till handläggnings-processer. Resultaten från programmet redovisades även i form av en omfattande posterutställning och ett antal filmer, och i ett spännande bildspel bjöd fotografen Elisabeth Ohlson Wallin på sin tolkning av begreppen jämställdhet och ojämställdhet… Ladda ner två av Elisabeth Ohlson Wallins bilder För mer information: Henning Brüllhoff, avdelningen för vård och omsorg, tfn 08-452 74 23, e-post henning.brullhoff@skl.se Pressjour: 08-452 71 01”

Ska vi spamma dem? 😉 Eller lämna synpunkter? Fyll i synpunkter här! (Uppdatering: Jag lämnade just in synpunkten ”Vad sysslar ni egentligen med?” + länk till detta inlägg). Men för att ni ska kunna ge synpunkter, låt mig delge er lite material kring Hållbar jämställdhet (se kort info om Program för Hållbar Jämställdhet) och jämställdhets-integreringen. Här har vi en delrapport från Ljungby kommun: varsågoda – en 29-sidig dos ordsvammel. Bland annat har man (sid 11) utsett 100 ”jämställdhetsombud”, som först (se fotnot) kallades ”jämställdhetsstrateger” men man valde att byta namn på dem, och alla arbetsplatser har fått i uppdrag att utse ett ombud. ”Processledarna” har ansvar för att utbilda ombuden. Ombuden får information och verktyg av ”processledarna” och ”strategerna” (detta ord var alltså redan upptaget) ”som de ska sprida vidare”, och så har man en ”styrgrupp”.

Resultaten

Projektet tycks skapat uppifrån enligt de kommunanställda

På sidan 12 kan vi läsa, under ”Resultat av genomförda intervjuer” ur materialet som lämnats in av ”processledarna”. Intervjupersonerna fick besvara frågan ”Hur prioriteras arbetet med jämställdhets-integrering i Ljungby kommun?” och vi kan läsa att ”Majoriteten, sammanlagt 71,4 %, av intervjupersonerna, anser att arbetet med jämställdhetsintegrering är medelprioriterat eller lågt prioriterat. En utav anledningarna till detta har enligt några intervjuade varit att detta är något nytt som ska in bland alla andra arbetsuppgifter. Det finns en diskussion från intervjuerna kring att projektet skapats uppifrån och att det inte har funnits en efterfrågan ute i verksamheterna på dessa insatser, vilket gör att arbetet prioriterats lågt.”

Sid 13: ”Eftersom det inte har tillkommit av en behovsefterfrågan underifrån prioriteras det lågt. (…) Generellt är det fel timing och ett projekt som initierats uppifrån som tyvärr inte är så accepterat ute i verksamheten. Det är viktigt i och för sig, men kanske något fel i tid. Det är inte ett så synligt eller upplevt behov som har tillfredsställts.” (ur intervjun med förvaltningschefen på Miljö och Byggkontoret som också är medlem av styrgruppen).

Efter nästan ett solvarv och flera miljoner är genusvetarna fortfarande inne i en "planeringsfas"

Efter nästan ett varv runt solen och flera miljoner kronor är genusvetarna fortfarande inne i en "planeringsfas"

Sid 14: På frågan ”Anser du att projektets sätt att arbeta leder fram till jämställdhetsintegrering?”, svarade över 70% intervjupersonerna antingen ”Nej”, ”Till viss del” eller ”Vet inte”. Bara 28.6% svarade ”Ja” Kommentar: ”Störst andel intervjupersoner menade att de inte vet om sättet att arbeta inom projektet kommer att leda till en jämställdhetsintegrerad kommun. Främsta anledningen till detta uppges vara att projektet fortfarande är inne i en planeringsfas, och att det ännu inte synts några konkreta verktyg för att genomföra integreringen av jämställdhet.” Detta alltså efter att ”jämställdhetsintegreringen” i Ljungby kommun pågått i 10 månader!

Sid 16: Intervjupersonerna ombads att svara på frågan ”Finns det skillnad på inställning till jämställdhetsintegrering hos tjänstemän respektive förtroendevalda på kommunen?” 37.5 % svararde ”Ja, tjänstemän har en mer positiv inställning” och 0% svarade ”Ja, politiker har en mer positiv inställning”, 12.5% svarade ”Nej” och 4.5% ”Det är individuellt.” Kommentar: ”Intervjupersonerna tillfrågades även kring vilka resultat de tror att projektet kommer att nå gällande förändring av attityder kring jämställdhet hos förtroendevalda och tjänstemän på kommunen… Det finns dock en viss tveksamhet kring huruvida projektet verkligen kommer att kunna förändra arbetssätten så att ett jämställdhetsperspektiv slutligen genomsyrar all verksamhet.”

Sid 17: ”Någon intervjuperson menade att det har getts mycket information inledningsvis, som visserligen behövts, men att det har varit en del ”korvstoppning”. Det har även påpekats att startsträckan för projektet har varit lång och att det nu är tid att sätta igång det praktiska integreringsarbetet.” Notera alltså att detta dokument är daterat juni 2010 (av Instititet för lokal och regional demokrati) och projektet i Ljungby påbörjades i augusti 2009. En ”startsträcka” på ca 10 månader alltså.

Talar genusvetarna med kluven tunga?

Talar genusvetarna med kluven tunga?

Sid 19: ”Tar du hänsyn till jämställdhet i varje ärende i ditt arbete?” 0% svarade ”Ja”, 62.5% ”Nej” och 25% ”I mycket men inte allt”. Kommentar: ”En utav intervjupersonerna, som svarade nej på frågan, menade att det inte alltid är så att man tänker i banorna kring jämställdhet rent praktiskt, men att detta inte alltid behövs. Majoriteten var dock överens om att jämställdhetsperspektivet borde vara en del av arbetet och att detta kan förbättras.” Denna ”majoritet” finns dock inte redovisad i en enda av alla de tabeller man fyllt ut sitt 29-sidiga dokument med. Jag skulle gärna vilja se redovisningen av just denna majoritet – varför har man utelämnat denna viktiga och för det fortsatta arbetet avgörande fråga!? Trots allt är det ju rapporten utgiven av ”Institutet för lokal och regional demokrati”, så borde inte de involverades önskemål redovisas tydligt? Kanske kommunen kan hålla en folkomröstning i frågan – åtminstone bland sina anställda som berörs, om inte annat?

Sid 22: ”Det som av några har tagits upp som ett problem är att flera jämställdhetsstrateger är chefer och att de inte har tid, eller tar sig tid, att prioritera arbetet. Inom gruppen med strateger har det därför varit olika ambitionsnivå, vilket en del tycker är synd. En del strateger tilldelades också uppgiften trots att de egentligen inte ville, vilket också är en bidragande orsak till att arbetet inte prioriteras av alla. Det har enligt någon intervjuperson också framkommit negativa attityder från vissa chefer som inte velat ha ”ännu ett ombud””. Frågan man börjar ställa sig är egentligen om inte hela den kommunala verksamheten istället för att förbättras istället blivit lidande av jämställdhetsintegreringen! En liknande byråkrati med strateger, styrgrupper, ombud och processledare får man se sig om efter i det fd östblocket.

Motstånd

Trots ett "komplett motstånd" mot genusmaffian tycks ingen klara av att sätta stopp för vansinnet

Detta är talande, sid 23: ”Intervjupersonerna fick möjlighet att kommentera processledarnas insatser i projektet… ”De [processledarna] har haft ett komplett motstånd men har ändå skött det bra. Det är ett lågt intresse hos både tjänstemän och politiker.”” [ur intervju med förtroendevald] Vidare på sid 23-24: ”Rekommendationer för fortsatt arbete. Utmaningar:”

* Fler konkreta verktyg till jämställdhetsstrateger och jämställdhetsombud i syfte att förtydliga deras uppdrag och underlätta i deras implementering av jämställdhetsintegreringen i organisationen.

* Komplettera utbildningstillfällen och träffar med mer praktiska övningar, såsom exempelvis värderingsövningar och gruppövningar där deltagarna själva får tänka till och problematisera.

* Arbeta för att skapa förutsättningar för att jämställdhetsarbetet ska få resurser även efter projektets slut. Om arbetet lämnas utan någon som kan vara drivande och fortsätta leda processerna är risken stor att frågan återigen prioriteras bort. Alla områden som är viktiga och där man vill se en utveckling kräver resurser, så även jämställdhet. Strateger och ombud ska fortsätta sitt arbete efter projekttidens slut, men det krävs någon samordnare som ser till att möten sker och att dessa grupper förses med uppdaterad information och utveckling av metoder, arbetssätt och verktyg. Det behövs en strategi och arbetas fram resurser för detta.

*Att under hösten lägga grunden för att arbetet med jämställdhetsintegrering blir långsiktigt och hållbart.

Den som ifrågasätter könsmaktsordningen kan få sparken

Den som ifrågasätter könsmakts-ordningen kan få sparken

Vad ska bli långsiktigt och hållbart? Det man inte vet vad det går ut på? Det man inte förstått? En långsiktig och hållbar (och resursslukande) fördumningsindustri – det är vad Genusväldet är. Det enda som kommer att bli långsiktigt och hållbart, om vi inte gör något snart, är sådana här svammeldokument som överträffar sig själva för varje ny miljon som utdelas. Processledare, genusstrateger, styrgrupper, förändringspiloter, genuscoacher, mångfaldsstrateger – det tar aldrig slut. På tal om mångfald – är inte allt det här egentligen en plågsam och utdragen likriktningsprocess? Får man ha en annan åsikt – eller blir man av med jobbet då?

Under ”Slutdiskussion” sid 25: ”En ytterligare del i att skapa förutsättningar för ett fortsatt arbete efter projektets slut är även att få in jämställdhetsfrågan i det större mångfaldsperspektivet. Kvinnor och män är två nästan lika stora grupper i samhället och därför är det självfallet viktigt att arbeta med att de behandlas jämställt och har lika rättigheter och skyldigheter på alla plan. Men grupperna kvinnor och män är inte homogena och de kan i sin tur ha varierande behov beroende på bland annat etnicitet, religion, ålder, social tillhörighet och funktionsnedsättning. Även dessa grupper är en del av diskrimineringslagstiftningen. För att arbeta med att i framtiden skapa en kommun öppen för alla och där alla medborgare har möjlighet till likvärdig påverkan, är det viktigt att också arbeta med mångfald. Att arbeta med mångfald kan fungera under samma upplägg som finns inom detta projekt, dvs. genom kompetenshöjande insatser, synliggörande och diskussion. Detta kan vara något att ha med sig i kommande funderingar kring hur arbetet med jämställdhet ska fortgå i framtiden, och hur det kan inkluderas i ett större sammanhang.”

Att låta en genuspedagog sitta bredbent på en stol - det är vad våra skatter går till

Att låta en genuspedagog sitta bredbent på en stol - det är vad våra skatter går till år 2010

Herregud!!! När kvinnor/män är uttömt kan man börja katergorisera folk efter andra egenskaper och ”problematisera” i oändlighet. Och vad har man gjort under tre år med 145 miljoner när det gäller kvinnor/män? För ingen, inte ens alla de involverade, tycks ha förstått hur, vad och varför. Vad pågår och vad går allt detta ut på? Ja, det är väl det man behöver ytterligare 80 miljoner kronor till. Men det finns ju några konkreta resultat som media tagit upp. Som ni minns från ett av mina senare inlägg om dessa 145 miljoner så har pengarna gått till högst rationella saker, som könsbyten på bestick och på att väcka uppmärksamhet genom att ”vräka sig på en stol” och sitta bredbent – detta normbrytande arbete kräver ju några miljoner skattekronor, långt viktigare än att alla skolelever ska ha läroböcker (vilket många barn i Sverige år 2010 alltså inte har – men genuspengar finns det alltid).

Är det verkligen normbrytande att sitta bredbent på en stol?

Är det verkligen så normbrytande att sitta bredbent på en stol?

Man ska nu snart släppa slutrapporten från regeringsuppdraget, som ska bli intressant att läsa. Det blir en stor fest – här inbjudan – där vanliga dödliga får mingla med genusvetare den 6:e december. Notera i inbjudan: ”Regeringsuppdraget Jämi, placerat vid Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet, har 2008-2010 arbetat med att skapa förutsättningar för ett långsiktigt stöd för jämställdhets-integrering i staten. Många av Jämi:s slutsatser berör därför förslag för fortsatt stöd tillmyndigheter i deras arbete med jämställdhetsintegrering”. För den som inte noterat det så är alltid slutsatsen i alla genusprojekt att det behövs mer resurser, mer utvärdering och mer forskning på området, och trots det senare så ska man likväl ändå implementera allt. Liksom man ju i ett civiliserat samhälle låter en hjänkirurg som inte forskat färdigt på sin nya metod använda den utan att detta ifrågasätts av någon.

Man blir ingen bra tandläkare förrän man gått RFSL:s kurs

Man blir ingen bra tandläkare förrän man genomgått RFSL:s kurs

Exempel på andra projekt som tyvärr inte rymts inom den ynka summan 145 miljoner under 2008-2010 utan som krävt separata satsningar är exempelvis HBT-certifieringen av tandvården som jag blev varse mitt under mitt bulgariska nationaldagsfirande. Ty hur ska en tandläkare kunna bedöma och behandla en patients tänder och bemöta denna medmänniska som just en patient och medmänniska, om tandläkaren inte har genomgått RFSL:s specialkurs för vårdsektorn i hur man bemöter andra människor? Det ursvenska är blott barbari som Reinfeldt sagt, vilket ju stämmer med tanke på att min icke-upplysta tandläkare helt brutalt drog ut mina fyra visdomständer när jag var 19 utan att ens fråga om mitt genus är manligt, kvinnligt, obestämt eller utomjordiskt, eller vilken sexuell läggning jag har. Jag kanske var tänd på tandläkaren själv. Är det då rimligt att han drar ut mina visdomständer!? Tur att utvecklingen går framåt och att de genuskunniga bedriver ett aktivt upplysnings- och utbildningsarbete, som vi alla bekostar. Människan har blivit människa inte som Lasse Berg nyss påstod genom samarbete och solidaritet, utan genom att genusmaffian enväldigt påtvingat medborgarna sina upplysningskampanjer och sitt skattefinansierade utbildnings-material. Några som gått igenom HBT-utbildning är folket på polismyndigheten, och så här blev omdömet:

Nationella insatsstyrkan måste HBT-certifieras

Även nationella insatsstyrkan måste HBT-certifieras

”Jocke Beland, gruppchef för polisens Plattangrupp: ”Jag tyckte den var mer eller mindre ett påhopp. Väldigt generaliserande och väldigt låg nivå för att den utgick ifrån att alla poliser var mer eller mindre homofober. Det kändes inte bra alls”. Poliserna fick se bilder på människor och gissa om de är svenska eller inte, om de är heterosexuella eller inte, och om olika konstellationer av människor utgör familjer. Belands kommentar: ”Här visar man en bild på en asiatiska och sen står frågan: ”Är det här en svensk?”. Det är för mig en mycket konstig fråga. Det är helt ointressant om hon är svenska eller inte. Har hon blivit utsatt för ett brott eller inte, det är mer intressant. Det känns som ganska mycket bortkastad tid.”En polisman som vill vara anonym säger: ”Man får känslan av att utbildningen är utformad för någon som är sex år gammal. Det känns nästan kränkande att behöva genomgå den.”

Genusperspektiv på bussåkande - svensk spjutspetsforskning

Genusperspektiv på bussåkande - svensk spjutspetsforskning

Där ser man – men för att ta den Nya klassens utbildningsverksamhet i försvar: vi dödliga är fortfarande för dumma för att inse hur långt genusforskningen kommit. Vi har fortfarande inte förstått detta, liksom övriga forskarvärlden är helt efterbliven jämfört med genusforskningen. Friska gärna upp minnet och höj blodtrycket med Statens Offentliga utredning SOU 2001:43 ”Jämställdhet, transporter och IT” för den som trodde att det bara är att hoppa på bussen när ni ska till jobbet. Så enkelt är det inte, för som rubriken på delrapporten ”Kön i kön” antyder, så görs ju kön i kön, alltså i busskön, så inte ens där är man fredad från strukturerna och man bidrar dessutom till att upprätthålla dem. Men genom en decimetertjock svensk statlig utredning om genus i transportsektorn ska man kunna överleva sin vardag och gå vidare i livet, eller till jobbet, om man nu inte vill åka buss och göra kön längre eller könad. Om man nu har ett jobb, och inte ett konstgjort DDR-övervakningsuppdrag som genusvetare:  Genusanalys av transportsektorn – del 1 Transportgenus och politiker i KBT-behandling Genusanalys av transportsektorn – del 3.

Ursäkta det långa inlägget, jag höll mig i vilket fall till ett enda, men oändligt stort, ämne: jämställdhetsintegreringen. Det här var bara en introduktion. Det finns 84 rapporter till. Sov gott kära vänner! 🙂

Lästips: Elise Claeson: ”Kvinnor tar död på feminismen”.

Annat intressant: DN skolgenus, Flickskolor nästa?, AB skolgenus, Demokratikurs , EurokraternaÖvervakning, DatalagringenInternetansvarKlokt om skolan (Björklund), mer klokt om skolan , mer skoldebattKonstdebatt (Axess)ElitsatsningsfobiIdeologin och rötterna, Nytt EU-grönsaksdirektiv, Att äga sin egen information,   Har SKL verkligen tid att ”jämställdhetsintegrera”,   Finns det en ”utvidgningsansvarig” EU-kommissionär? Lägg ner hela partiet iställetGated communities – nu i Sverige Sandelin i GP , Könskvoteringskritik på Newsmill Sahlin och kvinnornaInga pengar till genusforskning (Assarmo) , Om att inte får företräda sig själv.


Sahlin: i ett jämlikt Sverige föder även män barn!

augusti 3, 2010

Årets jämställdhetsplan är utförlig och detaljerad

En bra jämställdhets- plan är minst tre meter hög

Ursäkta min frånvaro – jag har varit bortrest! Det är skönt att vara tillbaka, jag har saknat Sverige och allt vansinne! 🙂 För den som inte orkar läsa hela det här inlägget  – missa inte videoklippet längst ner för ett gott skratt! 🙂  Jag ser att det kvinnliga företagandet i Sverige ökar. Kanske är det tack vare Alliansen det går så bra för Sverige, för på nätet finns numera ett överflöd (eller kanske är det snarare ett underskott med tanke på de politiska målen) med tjänster som går i genusvansinnets tecken. Beställ en ”diskriminerings-kartläggning” ur ett genusperspektiv eller en färdig utarbetad jämställdhetsplan med efterföljande utvärdering (sk ”följeforskning”). Varje arbetsplats är ju enligt lag skyldig att årligen upprätta sådana här dokument (jämställdhetsplaner, likabehandlingsplner mm) och allt ska följas upp och utvärderas så det innebär att det för varje svensk arbetsplats behövs en motsvarande genusarbetsplats med konsultverksamhet riktad mot den första arbetsplatsen i genus-, HBT-, jämställdhets-, likabehandlings-, tankeövervaknings-  och värdegrundsfrågor. Forskare i form av högt utbildade genuscoacher (vad gör en genuscoach? och vad är jämställdhetsrevision? ) följer verksamhetens varje rörelse och producerar decimetertjocka buntar med dokument som kommer att vara verksamheten till gagn oavsett om man inser detta eller ej. För naturligtvis innnebär det här att verksamheten expanderar då man kontinuerligt måste utöka sina lokaler för att få plats med alla genuspapper och övrig administration som följer på den åsiktsregistrering, tankeövervakning och videoinspelade möten och fikaraster som en diskriminerings- och genuskartläggning innebär.

Man kan alltid lita på en genuscoach!

Man kan alltid lita på en genuscoach!

För genuscoachen är det viktigt att ta dem som ”gör kön” på bar gärning, eftersom folk är så korkade att de bara kan tillägna sig en egentlig förståelse för omvärlden genom att se sig själva inspelade på ett band som analyserats av Myndigheten för könsdekonstruktion och därefter tar ut 50% av sin årliga arbetstid till att diskutera inspelningen med genuscoachen, sina medbrottslingar och företagets VD, som oftast är den som får sitta inne längst efter att jämställdhetsarbetet är avslutat, i synnerhet om VD:n är en man. Någon jämställdhet i fängelset kan det inte bli tal om så länge de flesta VD:ar är män. Men vad gäller arbetsplatsen så är blandade miljöer är bäst hävdar man efter att ha konstaterat att det inte finns någon skillnad mellan kvinnor och män, utan kön och andra mänskliga påfund är sociala konstruktioner som man med genuscoachernas hjälp ska se till att få bukt med genom likriktning, varefter man upprepar att blandade miljöer är bäst även efter att man med genuscoaching lyckats eliminera varje tecken på variation på den aktuella arbetsplatsen. Och det är först nu, efter könsnivellering och tankelikriktning, som kreativiteten inom företaget kommer att flöda enligt genuscoachen – i synnerhet som VD:n sitter inne och alla får göra vad de vill med sitt kön, med varandra och med genusvetarna.

Sahlin - en galning

Sahlin - galen och okunnig

Man kan göra sitt arbete, göra nya jämställdhetsplaner eller göra barn. Allt bortom begrepp som kön, det har till och med Socialdemokraternas partiledare och vår eventuellt blivande statsminister sagt: i ett jämlikt Sverige kan både kvinnor och män både föda barn och ha barn, så sa Sahlin till P1:s reporter under Almedalsveckan (lyssna själva min 6.02-6.22 här! Tipstack till kommentatorn Wanderlust!) utan att reportern ens reagerade på detta, för som alla vet är ju allt möjligt i Sverige (”Ett jämlikt Sverige där både män och kvinnor, både kan föda barn, ha barn och också kunna arbeta – det finns inget viktigare för att bygga upp ett jämlikt samhälle” sa Sahlin ordagrant). Man kan undra om det är Sahlin eller hennes man som fött deras barn, och jag undrar vad jag har missat för genombrott i vetenskapen under de veckor jag varit borta. Eller är det bara valpropaganda? Ligger Ohly på BB? Det var också Sahlin som 2003 sade ”Jag tror inte folkomröstningar är gynnsamma för demokratin”, vilket visar att hon kommit betydligt längre än vi andra, som ännu inte är mentalt förberedda för den diktatur hon tänkt påtvinga oss efter valet.

Är det

Sahlin, Schyman eller Schlinggenus - blir det någon skillnad?

Men som kommentatorn Dr Jonsson påpekat så kan det faktiskt ses som väldigt kränkande i politikernas ögon att en befolkning som har det svårt nog med att välja dam- eller herrtoalett (varför man föreslagit könsneutrala toaletter) också ska tvingas till valurnorna för att välja parti på valdagen. Valfriheten är överskattad – det är bättre att toaletterna är könsneutrala och att Sjupartialliansen går till val med en gemensam lista i höst, varför ska vi göra det så svårt för oss och komplicera livet? För att återgå till genuscoachingen, som vi lär få dras med oavsett vilket parti i Sjupartialiansen som får egen majoritet i valet (borde förresten inte varje parti tilldelas lika antal mandat i jämställdhetens namn?): i en blandad miljö finns per definition lika andel kvinnor och män, men i genuskonsultbolagen kan blandad miljö innebära att 100% av konsulterna är biologiska kvinnor där hälften antagit manligt genus genom att vara som just karriärsugna konsulter. Och för övrigt är frågan irrelevant, ty som Bo Rothstein påpekat (läs och skratta gott! :-)) finns det ingenting som säger att man inte kan ändra kön under dagen eller natten medan man jobbar med jämställdhetsrevisionen. Vad som pågår kan bara en köns- eller identitetsinspektör utröna.

Klocka

Genusvetare letar ofta efter liknelser från vetenskapen för att motivera sina idéer

”Vi definierar och omdefinierar ständigt oss själva i en gränsöverskridande könscyklisk process som kan liknas vid en klocka där minutvisaren och sekundvisaren oftast befinner sig på olika ställen, trots att timvisaren går för sakta och faktiskt stannar av helt om man tappar klockan i golvet, precis som när man tappar sin identitet efter ett pass med genusterapi” brukar genuscoachen förklara i all sin smarthet och om hen är påläst kommer fortsatta utläggningar om att allt är relativt och att om två referenssystem med identiska klockor befinner sig i relativ rörelse så kommer en observatör i det ena systemet att anse att klockan i det andra systemet går långsammare, vilket ytterligare visar att kön och genus sitter i betraktarens öga, och närmare bestämt i genuskonsultens öga. Samma princip kan tillämpas på barnafödande och följer alltså av relativitetsteorin.

Dags att anpassa skolan efter sms:a ndet

Dags att anpassa skolan efter sms:ande och telefonpratande!

Vetenskapsrådet satsar på utbildningsvetenskap (156 miljoner år 2009 ) och man har nu intervjuat tolv forskare om deras forskning, bland annat Sangeeta Bagga-Gupta, professor i pedagogik med inriktning didaktik och initiativtagare till en forskarskola med mångkulturell inriktning vid Örebro Universitet, som i intervjun ”Hon vill vidga språkbegreppet” uppger att ”Skolundervisningen utgår från en förlegad syn på språk och kommunikation”. Ur intervjun: ”Sangeeta Bagga-Gupta har många forskningsengagemang, men är speciellt intresserad av literacy, enkelt beskrivet som förmågan att läsa och skriva. Begreppet definieras av framförallt två inriktningar, den ena är skriven av strukturella lingvister, den andra av de kommunikativa antropologerna, som hon själv tillhör.

– Hittills har forskare och skola framför allt tittat på elevernas läs- och skrivförmåga, betonat grammatik och att de kan  redogöra för den litteraturkanon vi har. Det är denna kunskap som betygssätts, förklarar Sangeeta Bagga-Gupta. Men språklig kommunikation är så mycket mer. Idag umgås unga och uttrycker sig via telefon, sms, facebook och internationella internetspel som i World of Warcraft. Men denna språkliga arena vet forskare mycket lite om. Än mindre fångas den upp och värderas i skolan, trots att den spelar en viktig roll för ungas språk och identitetsskapande…

Är det "hänsyn" att sänka kraven för två- och flerspråkiga?

Är det "hänsyn" att sänka kraven för två- och flerspråkiga? Vem förlorar mest på det?

Sangeeta Bagga-Gupta fascinerades av en 18-åring som bedömdes att inte klara sig i svenska. – Att det stämde kunde vi också se i hans texter. Men när vi följde honom på fritiden, och såg hur han kommunicerade med sms, på internet och hur han skrev arga brev till sin flickvän på mail växte en annan bild fram. Han var mycket mer kapabel än skolans undervisningsform fångar upp, berättar Sangeeta Bagga-Gupta. Att uppmärksamma flera dimensioner i människors kommunikation och att ta hänsyn till att de flesta i världen är två eller flerspråkiga är viktiga utmaningar för forskningen, anser hon.”

Således, svenskbetyget ska även värdera elevens identitetsskapande på fritiden via sms och telefonsamtal. Varför fastna i grammatik och textläsning? Sms-konversation:

– ?
– Vad?
– Ska vi lira fotboll efter skolan?
– Va f-n, varför vänta vi drar redan nu!
– WTF
[what the fuck] ska vi skolka!?

– 🙂

Fantastiskt, så verbalt, intressant, fascinerande! De här två busfröna uttrycker hela sin identitet här med känslor, värderingar och prioriteringar på bara några få korta textmeddelanden. Man kan utläsa en del av ungdomskulturen här –  ett helt forskningsprojekt för en svensk professor som själv vuxit upp utan mobiltelefon. Men låt oss inte bara forska utan nu när vi väl upptäckt detta sätt att kommunicera stöpa om hela skolan och anpassa läs- och skrivundervisningen efter detta. Det går ju utmärkt att kommunicera utan att behöva trassla in sig i varken grammatik eller tråkig gammal litteratur. Det viktiga är att eleverna intalas att de duger som de är och att vi inte stör deras identitetsskapande processer. Vi kan inte kränka barn idag med gammal skåpmat som inte längre är aktuell. Sms 20 år senare:

Tja, jag söker jobbet som VD hos er! Svara snabbt! Ha det!
– Vi skulle vilja veta vilka kvalifikationer du har, formell utbildning, meriter osv. Har du en CV?
– Va, öh? Checka in mig på facebook, jag är sköööönaste snubben. Kolla in bilden när jag kokar nudlar naken! Fett skööön!!!!!
– Men har du något som är relevant för ett bilföretag?
– Jag har körkort o diggar bilar, körde bara upp 18 gånger, kolla in min bil på facebook, alla andra suger fett. Peace!!
😎
– Kan du komma på en intervju möjligtvis?
– Ha ha, fan det är ju söndag snubben. No way!!!!
😆
– Men då kan du inte bli aktuell för tjänsten, tyvärr.
– Vilken diss, ska f-n anmäla er till DO!!
👿

Pojkars underprestationer - en effekt av den sociala konstruktionen av manlighet

Konstruktion av manlig identitet skadar allvarligt elevens förmåga att tillgodogöra sig kunskaper om alltifrån svensk grammatik till fysikens lagar.

Jag vet av egen erfarenhet som tvåspråkig sedan barnsben att man måste lägga dubbelt så mycket tid på studier om man vill lära sig två språk ordentligt i tal och skrift och utöver detta ta till sig relevant litteratur. Många är redan pga sänkta krav i skolan dubbelt halvspråkiga istället för tvåspråkiga. Nu har man idéer om att ytterligare sänka kraven, maskerat som att ”tillföra en ny dimension”. Sedan kan man sitta och undra över skolresultaten. Precis som man gör i den femtioelfte (mer exakt sjunde) utredningen som kommit den senaste tiden om pojkars underprestationer i skolan, här regeringens pressmeddelande ”Det råder en ‘pojkkris’ inom utbildningen”: ”Det finns en ”könsklyfta” i utbildning i Europa, och även i Nordamerika. Unga kvinnor utbildar sig i större utsträckning än unga män, flickor får bättre betyg än pojkar, och bland pojkarna är risken större för att bli diagnostiserad med beteendeproblem som kräver stödingripanden. Traditionella föreställningar om manlighet hindrar många pojkar från att lyckas i skolan. Så skriver professor Michael Kimmel i DEJA-rapporten Pojkar och skolan: Ett bakgrundsdokument om ”pojkkrisen” (SOU 2010:53),  som publiceras idag. ”

”I rapporten diskuteras hur fenomenet att pojkar som grupp tenderar att prestera sämre i skolan ska förstås, och vad man kan göra åt saken. I den industrialiserade världen har samhällen genomgått stora förändringar under de senaste 50 åren. Men föreställningarna om vad det innebär att vara man har inte ändrats i samma takt. Ytterst beror problemen med pojkars och unga mäns lägre deltagande och sämre resultat i utbildning samt även vissa beteendeproblem i skolan på traditionella föreställningar om manlighet.”

Fler och fler utredningar, men alltid samma ”forskningsresultat”. Vi minns ju förra sommarens SOU 2009:64:

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!]  utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Mer från sid 240: ”För det första så synes maskulinitet, i vart fall i den västerländska kulturen, formas i en viss motsättning till de ideal som gäller i skolan eller till och med i motsättning till skolan som institution.”

Är det så konstigt när skolan som institution snart har ett regeringsuppdrag att ”dekonstruera makuliniteten”. Hur kunde förresten så många män som gick i skolan för några decennier sedan bli forskare? Trots att ingen problematiserade deras maskulinitet? Och varför ökar beteendestörningarna i takt med att genusvetarna får mer att säga till om idag? Har man undersökt om det finns något samband här? Man skriver att maskulinitet formas i motsättning till de ideal som gäller i skolan. Om inget har hänt vad avser föreställningarna om vad det innebär att vara man (SOU 2010:53) och pojkar fortsätter att konstruera sin maskulinitet precis som förr i tiden, kanske det är skolans ideal som har förändrats? Kanske inte på pappret men i praktiken, eller både och? Något har i alla fall hänt med svensk skola de senaste åren, och det är knappast något som en genusanalys kan ge svar på eller lösa – snarare tvärtom.

Samhället förändras men vissa saker är tidlösa – kolla dessa videos 🙂 Pentagon – personliga nyheter:

Pentagon – knark i väskan:


23 MILJONER till ”GENUSFOKUS” och nya statliga utredningar!

juni 9, 2010
Det finns alltid pengar till nya genusanalyser

Det finns alltid pengar till nya genusanalyser

Under rubriken ”Mer fokus på genus” kan man (och kvinna) läsa att Högskolan i Halmstad får 2.4 miljoner till ett nytt jämställdhetsprojekt som syftar till att genusperspektivet ska bli tydligare i kursvärderingar och på så sätt få större genomslag i nya kursplaner (lyssna till en minuts radioinslag i länken ovan: problemet är alltså att studenterna inte lärt sig vad ”genusperspektiv” är och därför inte kan svara på frågorna som gäller genusperspektivet i kursvärderingarna. Därför måste man lägga in kunskap om genusperspektiv i de nya kursplanerna, så att studenterna efteråt kan svara på om kursen var tillräckligt genusmedveten). Delegationen för jämställdhet i högskolan (DJ) har just fördelat 23 miljoner till ett antal jämställdhetsprojekt (eller se meddelande här) vilket offentliggjordes i ett pressmeddelande den 27 maj. Delegationen har sammanlagt 60 miljoner kronor till sitt förfogande under 2009-2010, och ni minns kanske att jag bloggade om den förra utlysningen och de beviljade projekten  hösten 2009. Här är förteckningen på de senast beviljade projekten:

Hur relaskoperar man en utbildning?

Hur relaskoperar man en utbildning ur ett genusperspektiv!?

Högskolan i Halmstad får som vi redan vet 2.355.000 kronor för projektet ”Genusmedveten kursvärdering”. Stockholms universitet får 2.424.318 kronor för projektet ”Genusmedvetna chefer ett villkor för ett genusmedvetet universitet. Ett FoU-projekt med fokus på att synliggöra och förändra mellanchefers position”, Linköpings universitet får 1.510.000 kronor för ”Genuslabbet: över gränser för kön, universitet, disciplin & förväntan”, Sveriges lantbruksuniversitet får 1.862.000 kronor för ”Ett jämställt SLU” och utöver detta  789.000 kronor för  ”Att ”relaskopera” jägmästarutbildningen ur ett jämställdhetsperspektiv”. Vad betyder relaskopera? En googling ger mig informationen ”att relaskopera är ett sätt att mäta grundytan av olika trädslag i fält”, men man kan notera att den första googleträffen ger ”DJ Beviljat stöd 2010” och resterande träffar handlar om relaskopering av skog och träd. Nya ord, eller gamla ord som används i ett nytt sammanhang (ett genussammanhang) betyder nya chanser till genuspengar. Nya ord som komplicerar och gör ansökan mer eller mindre obegriplig, eller intetsägande, tolkas som ett nytänkande, en tvärvetenskaplig approach till genusfrågan där man integrerar genus med godtyckligt ämne. Att de som delar ut projektmedel inte förstår ett jota av ansökan är en fördel, en kreativ rubrik måste ju betyda att personerna bakom ansökan kan tänka i nya nervbanor istället för att hålla sig inom de patriarkala mallarna. Man behöver ju inte veta vad projektet ska gå ut på innan man påbörjat det – är det inte det som är hela vitsen med forskning? Att man letar efter en ny galenskap som ingen i hela Sverige tänkt på att undersöka förut? Hur mycket det egentligen finns kvar att undersöka på detta sätt är också en relevant forskningsfråga, framförallt ur ett folkhälsoperspektiv.

Genusgalenskapen  - ett väldigt svenskt fenomen

Genusgalenskapen - ett svenskt fenomen som gått överstyr och hotar både välfärd, mental hälsa och målet om en kunskapsnation

Jag ska prova nästa år med ansökan ”Integration med avseende på könskodade variabler – ett nytt sätt att beräkna volymen av jämställdheten i en torus.” eller Trekropparsproblemet ur ett genusperspektiv – kärnfamiljen som ett oförutsägbart mekaniskt system.” Alla vet att man med elliptiska integraler kan lösa detta klassiska dilemma när två kroppar (föräldrarna) är fixerade (helst vid genus) medan den tredje kroppen (barnet) har oändlig frihet att röra sig utanför normerna och till och med sticka iväg till oändligheten – då är konstigt nog allt förutsägbart, vilket förvisso skulle kunna tolkas som att det finns något i den mänskliga naturen som gör att barnets beteende går att förutsäga även när föräldrarna är helt passiva, vilket skulle utgöra ett bevis för att det inte är föräldrarna som stänger in barnet i genusstrukturer. Utan matematikerna och fysikerna i maskopi med de elliptiska integralerna. För att återgå till det tvärvetenskapliga projektet jag ska söka medel för. Ni kanske tror att jag skojar men det går säkert vägen – inget är för galet för det här landet (egentligen borde jag ju skickat den här till Vetenskapsrådet istället för SVD – då hade jag varit rik nu). Galenskapen börjar i själva verket utkristalliseras som en del av svenskheten, ett karaktärsdrag som utvecklats på senare år och som hade varit ganska underhållande i sig, om det inte vore för att det sker till priset av att allt annat går åt helvete och trängs undan där galenskapen gör entré. Om jag hade satt på TV:n och någon i ledande position för en gångs skull sagt något vettigt hade jag inte riktigt känt mig hemma, och dessutom hade jag fått lägga ner bloggen.

Lunds Universitet får 2.300.000 kronor för ”Lunds universitets program för ”morgondagens” forskningsledare” och resterande kan ni själva se i länken medan jag grubblar över varför man satt ”morgondagens” i citationstecken, om detta i relativismens tidevarv ska tolkas som att morgondagen är en konstruktion som bygger på en linjär patriarkal tidsuppfattning och att det egentligen inte finns någon skillnad på nutid och dåtid, igår kan lika gärna ha varit i övermorgon och en två år gammal genusavhandling kan lika gärna inte ha skrivits än, vilket man ju kan hoppas. Det enda som verkar vettigt, men som talande nog får minst resurser, är ”Sommarkurs: teknik för flickor, fortsättningskurs”, 161.700 kronor till Högskolan Väst. En sådan sommarkurs per lärosäte och sommar istället för 2.3 genuskonsulter per kvadratmeter lärosäte hade sannerligen gett bättre resultat än de nu beviljade projekten.

SOU:s med tema genus produceras i en rasande fart

SOU:s med tema genus produceras i en rasande fart

Samtidigt har Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) i dagarna kommit med två nya verk i den aldrig sinande strömmen av SOU:s (statens offentliga utredningar). Här finns  ingen tid för sommarlov, genuskvarnen mal på, med eller utan medborgare utreds förhållandena vad avser genus i skolan, på landsbygden, på oljeplattformar långt ute i havet, i läroböckerna, på förskolor, i det intergalaktiska stoftet i Krabbnebulosan och i brandkårens fikarum. Och så en metautredning av alla äldre utredningar. Tillåt mig presentera de två senaste tillskotten: SOU 2010:35: ”Kunskap som befrielse? En metaanalys av svensk forskning om jämställdhet och skola 1969-2009” och SOU 2010:36 ”Svensk forskning om jämställdhet och skola – En bibliografi” som utgör rapport 3 resp 4 och är en fortsättning på serien som inleddes med SOU 2010:10 och SOU 2010:33  om genusperspektiv på läromedel i historia respektive samhällskunskap. DEJA:s rapporter är alltid intressanta, ni minns kanske den som jag senast bloggade om och som är DEJA:s första: SOU 2009:64 ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” (i fem delar: 1, 2, 3, 4, 5 eller se Skolgenus) och sedan fick jag tillfälle att diskutera de intressanta slutsatserna med den som var ansvarig för rapporten (SACO:s ordförande) i Riksdagen.

Bakverk med genus 1

Bakverk med genus 1

Det är lite lustigt att använda sig av förkortningen DEJA, då detta ord utgör benämning på en kvinnlig träl under järnåldern. Så här står det på wiki: ”Deja, benämning på en kvinnlig träl under den yngre järnåldern. Den manliga motsvarigheten var bryte. Senare, i början av nya tiden överfördes betydelsen till betrodd kvinnlig arbetare på lantgård. I gamla texter skrivs det deghia och anses komma från ordet deg. Därav har man dragit slutsatsen att det ursprungligen avsett bakerska.” Detta lustiga, eller kanske olustiga, sammanträffande anser jag måste utredas nu genast under sommaren för några miljoner kronor. Är delegationen medveten om det här? Har man smugit in genusstrukturer medvetet eller är det Patriarkatet som håller i trådarna bakom kulisserna? Hur kommer den här att påverka vårt förtroende för en delegation som säger sig förespråka jämställdhet. Träl och deg? Är det så man ser på kvinnor i högskolan? Eller kanske på alla i högskolan? När jag tänker på det så är vi ju alla trälar av formbar deg genusmaffians tjänst. En degklump i form av en klump utan hål har genus 0, en degklump i form av en munk (”ett friterat torusformat bakverk med socker ”) har genus 1, och en lussebulle med två hål istället för russin har genus 2 osv som ni ju alla redan känner till eller så gör ni inte det eftersom matematikundervisningen invaderades av konsulter som intalade er att bara ni är medvetna om maktförhållandena i klassrummet, om könets inverkan på undervisningens kvalitet, om er egen förmåga att tänka fritt utan att begränsas av gammal skåpmat och påtvingade kunskaper, om ert människovärde och era rättigheter så som de formulerats i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna, om de strukturer som förpestar tillvaron och om er egen inneboende potential som bara kan blomma ut om ni får lägga upp och planera hela skolarbetet själva, så kommer ni att lämna skolan fullärda och redo att erövra världen, och för detta ändamål behövs sannerligen varken någon multiplikationstabell eller annat trams, det är bara att kliva in på närmsta högre lärosäte och vandra runt tillräckligt länge där så kommer man förr eller senare ut som fullfjädrad kulturmarxist eller politiker, eller både och. Det gäller förvisso inte de naturvetenskapliga institutionerna. Eller vad säger ni om Hillevi Wahls kolumn i Metro ”Min tvååring försöker dubbelklicka i böcker”:

Användaren - smartare än tillverkaren enligt Wahl

Användaren - smartare än tillverkaren enligt Hillevi Wahl

”Vi har en ipad här hemma. Egentligen tillhör den oss vuxna, men det är ungarna som lägger beslag på den. Inte minst tvååringen. Hon dubbelklickar på skärmen, tar fram program, bläddrar bland bilder och kulspel och vinklar skärmen så kulan ska åka ner i hålet… De [ungdomarna] lever med sina mobiler och datorer, totalt orädda, i en slags symbios. Där har de mycket att lära oss… Vi lever i en tid när vi tror att det är vi vuxna som ska lära barnen allt. Vi tror att vi ska trycka in en sexåring i ena änden av ett skolsystem och få ut en välutbildad yngling i andra änden. Som en kunskapsfabrik.”Men det är som klockan”, säger Ken Robinson. Förlegat. Mossigt.  Barnen är mycket smartare än vi i dag. De vet mycket mer än vi tror. De törs tänka nytt. De törs testa sig fram. Om de bara får känna sig behövda, viktiga, så uppstår en korsbefruktning mellan vuxenvärlden och framtiden. Då uppstår verklig kunskapsmagi. Barn behöver också tagas i bruk. Annars tröttnar de. Tråkigt! Vad vi behöver – och det snabbt – är en skolrevolution. Ett helt nytt tänk. Det talas så mycket om att det behövs mer resurser i skolan. Men en stor del av de resurserna finns där redan. I barnen.”

Karnaughdiagram och Boolesk algebra  - en vettig sysselsättning för femtonåringar

Karnaughdiagram och Boolesk algebra - en vettig sysselsättning för femtonåringar

En skolrevolution á la Wahl: ”kunskapsmagi” (vad är det?) uppstår om barnen bara får känna sig ”behövda, viktiga”. Som om detta skulle stå i något slags motsatsförhållande till en ”kunskapsfabrik”, något som Wahl försöker använda nedsättande, men som låter som musik i mina öron, särskilt idag är det precis vad som behövs. Vem, tror Wahl, är det som utvecklar mjukvaran till alla prylar? Vem tänker ut hur alla elektriska komponenter ska kopplas ihop för att sakerna ska fungera? Att använda prylarna kan vem som helst lära sig,med lite tålamod. Men att tillverka och vidareutveckla dem kräver minst en civilingenjörsutbildning och gärna en doktorsexamen och i vissa fall en aktivt forskande professor som basar över ett helt forskarlag – där alla passerat genom något som skulle kunna liknas vid just en kunskapsfabrik. Jag minns med sentimental glädje min första kurs i digitalteknik som jag och mina plugghästkompisar gick på under några helger i nionde klass under ledning av en student i elektroteknik vid LTH (Lunds tekniska högskola) för 20 år sedan, precis innan vi bildade Lunds Gymnasieskolors Unga Forskareförening. Där satt vi och gjorde Karnaughdiagram på vår fritid medan våra klasskamrater var ute och rände eller satt hemma och spelade dataspel. Och det var bara början. Behöver jag säga att halva lokalavdelningen numera är disputerade forskare? Vi kände oss faktiskt både ”behövda” och ”viktiga”, och nu är vi det verkligen, för att Hillevi Wahl och hennes barn ska kunna nyttja de senaste tekniska prylarna utan att behöva sätta sig in i grunderna för deras funktion. Något för Hillevi Wahl att fundera över. Som ni ser i kolumnen har hon satt ett minus med kommentaren ”Roslagen är ett sorgligt u-land när det gäller mobilt bredband och telefonuppkoppling. Skärpning, 3!” Men herregud, prova dig fram, var fantasifull och ordna det själv, eller sätt din tvååring på det. Är det inte just det som är kärnan av det nya ”tänk” (vem introducerade detta som ett substantiv!?) som kolumnen propagerar för?

Här är fyra äldre inlägg där jag listat några intressanta genuskostnader. Dessa miljontals kronor är dock en droppe i havet, som ni nog alla förstår. Att skaffa sig en fullständig överblick är nästintill omöjligt… Kan slutligen bara påpeka att jag själv aldrig har haft en genuscoach, genuskonsult eller genusambassadör i närheten i något undervisningssammanhang, och för att se hur detta horribla faktum påverkat mig genom årens lopp genomförde jag Illustrerad Vetenskaps IQ-test, och som ni ser har det gått j-igt snett eftersom min IQ blev alldeles för hög (138 och ”bättre än 99% av populationen”). Detta hade kunnat åtgärdas om jag fått ta del av genusvansinnet tidigt istället för att slösa tid på att läsa själva skolämnena.


Mitt anförande i Riksdagen

mars 11, 2010
Hur skildras Sveriges historia

Hur skildras Sveriges historia?

I onsdags var jag i Uppsala och lyssnade på det intressanta Timbro-seminariet ”Finns det en officiell svensk historieskrivning” – för den intresserade går det att se videoinspelning i efterhand. Många kloka synpunkter framfördes, UNT har skrivit en artikel om seminariet. Jag hade tänkt ställa en fråga till Dick Harrison men dessvärre hade han ett flyg att passa och var tvungen att lämna seminariet innan frågestunden inleddes, så det blev inget av det. Med tanke på att fokus ska ligga på 1900-talet i det nya verket ”Sveriges historia” för vilket han är huvudredaktör så ville jag fråga hur det kommer sig att just Yvonne ”genussystemet” Hirdman ska ansvara för bandet 1920-1970 och Kjell ”Tidsignal” Östberg (för övrigt medlem i Socialistiska partiet) ska skriva historien från 1970-talet och framåt (något som inte alls nämndes under seminariet), och om inte detta riskerar att också ge en viss bild av historien som inte behöver bli mer objektiv än den förra bilden, vilket ju är det dilemma som diskuterades under seminariet. Här har jag skrivit ett blogginlägg om Harrisons intressanta teori om att Sverige och svenskar bara funnits i 100 år vilket ju innebär att det senaste stora standardverket från 60-talet om svensk historia då bara rymmer knappt halva den tidsrymd under vilken Sverige och svenskar existerat, och vilket land och vilket folk är det då som skildras i alla övriga band i Harrisons standardverk (med tanke på verkets titel) som kommer ut nu under 2010 och som sträcker sig från 1350-1921? Men jag fick aldrig tillfälle att ställa den frågan, däremot fick jag äran att samtala med moderatorn, Uppsalaprofessorn i vetenskapshistoria Tore Frängsmyr som agerat föredömligt genom att våga rikta offentlig kritik mot den planerade genusmärkningen vid Uppsala Universitet.

Camilla Lindberg var en av initiativtagarna till gårdagens seminarium

Camilla Lindberg: en av initiativtagarna till gårdagens seminarium

Igår den 10 mars anordnades ett seminarium i Riksdagen med titeln ”Genus – vägen till jämställdhet?” om genus och jämställdhet i utbildningsväsendet på initiativ av riksdagsledamöterna Camilla Lindberg (fp), Eva Johnsson (kd) och Betty Malmberg (m). I panelen satt jag, Carina Hägg (s) och SACO:s ordförande Anna Ekström som är regeringens utredare och leder DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan, som i somras (juli 2009) kom ut med sitt delbetänkande SOU 2009:64: ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” Moderator var Siewert Öholm som är redaktör för tidningen Världen Idags näringlivsbilaga. Den genuspedagog som var inbjuden till panelen meddelade dessvärre förhinder kvällen innan. I det 9-sidiga kommittédirektivet 2008:75 till Delegationen för jämställdhet i skolan framgår att uppdraget består bland annat i att ”utveckla kunskap om jämställdhet i skolan”, ”identifiera områden där ytterligare kunskap om jämställdhet och genus behövs” samt (sid 7-8) ”kartlägga flickors och pojkars studievanor och undersöka skolarbetets inverkan på deras psykosociala hälsa”, ”sammanställa en kunskapsöversikt om samt analysera orsakerna till skillnaderna mellan pojkars och flickors resultat och prestationer liksom deras attityder till studier och till skolan” och att ”ur ett könsperspektiv belysa hur resurserna i skolan fördelas och analysera effekterna av användningen av resurserna,” samt ”i samverkan med högskolor med relevant kompetens inom området sammanställa och utvärdera metoder för att bryta traditionella könsmönster och könsroller”. I slutbetänkandet, som kommer i slutet av 2010, ska man föreslå ”lämpliga åtgärder” baserade på den genusanalys man nu tagit fram.

Anna Ekström är ordförande i SACO och leder DEJA

Anna Ekström är ordförande i SACO och leder DEJA

Anna Ekström inledde med ett anförande om innehållet i delbetänkandet SOU 2009:64 i allmänna ordalag och betonade vikten av ett aktivt jämställdhetsarbete i skolorna och om att vara observant på vilka orsaker som kan tänkas ligga bakom skillnader mellan pojkars och flickors skolresultat och betyg (som bekant har pojkar i genomsnitt 10% lägre betyg än flickor) och hon nämnde brittiska studier där man djupdykt i fenomenet ”antipluggkultur” som enligt dessa formas som en försvar för den maskulina identiteten, och hon nämnde att den här antipluggkulturen och vissa andra yttringar är specifika för Västvärlden, i kontrast till Östeuropa och många asiatiska länder. Ekström tog även upp flickors stress och psykiska ohälsa samt hur vi trots att jämställdhetsarbetet är ett prioriterat område i Sverige kan se att de traditionella könsbundna valen till gymnasielinje kvarstår (detta gäller även elever som gått på förskolor med jämställdhetsprofil, sk ”genusdagis” , min anm) och hon påpekade också helt korrekt att undersökningar visar att pojkar tenderara att överskatta sina kunskaper och förmågor medan flickor tenderar att underskatta sina.

Mitt anförande

Mitt anförande om skolan och jämställdheten baserat på slutsatserna i SOU 2009:64

Efter Anna Ekström höll jag ett anförande innan paneldebatten tog vid, och som av en händelse har jag ju läst igenom SOU 2009:64 och bloggat om den i fem delar (se länkar nedan) så jag hade ju en del att säga om detta delbetänkande som Anna Ekström ansvarat för och enligt egen utsago stödjer genom att hon ”står för vartenda ord i rapporten” (yttrat under paneldebatten). Nu pratade jag, liksom Anna Ekström i 20 minuter, och på den tiden inser ju vem som helst att jag fick ganska mycket sagt 😉 men jag kan ta upp det jag nu minns på rak arm. Jag inledde med att ifrågasätta huruvida en jämställdhetsanalys verkligen är vad som behövs för att förklara de försämrade resultaten i svensk skola, även pojkars 10% lägre betyg, och om det faktum att pojkar stökar och därmed tar mer plats och tid inte kan åtgärdas genom att ge lärarna ökade befogenheter vad gäller att hålla ordning i klassen (jämför tex en japansk klass med 40 tysta och ordningssamma elever), detta skulle ju kunna resultera i att flickorna får mer undervisningstid och utrymme, men detta rimmar ju å andra sidan illa med den idétradition som många jämställdhetsforskare företräder där hierarkier och maktstrukturer ska plattas till vilket i skolsammanhang innebär att läraren inte ska betraktas som en auktoritet utan som en jämlik klasskamrat (jämför genuscertifieringen i Lund där universitetsläraren ska reflektera över sin maktsituation gentemot eleven).

En inverterad genusordning i klassrummet ska slå ut den manliga primaten och dra upp pojkarnas betyg

En inverterad genusordning i klassrummet ska slå ut den manliga primaten och dra upp pojkarnas betyg

sid 240 kan man exempelvis läsa: ”För det första så synes maskulinitet, i vart fall i den västerländska kulturen, formas i en viss motsättning till de ideal som gäller i skolan eller till och med i motsättning till skolan som institution.” – frågan är då om man inte ska undersöka vilka ideal som egentligen råder i västerländska skolor, utöver den obligatoriska granskningen av maskuliniteten? Är en genusanalys av svensk skola det som behövs? Och om man nu vill studera könsskillnader – är det klokt att utgå ifrån det ensidiga axiomet om ett försvar av hegemonisk maskulinitet som grunden för pojkars attityder till studier? Och varför problematiseras inte flickors attityder till studier – har vi inte ett allmänt problem gällande attityder till studier överhuvudtaget, eller ett problem gällande studierna i sig – jag påpekade att Sverige börjar hamna långt nere i de internationella undersökningarna gällande kunskaper i matematik och naturvetenskap – både flickor och pojkars resultat försämras, sedan att pojkar i Sverige presterar 10% sämre än de flickor som presterar sämre än för några decennier sedan är kanske inte det som bör vara prioriterat område för en skattefinansierad undersökning.

I DEJA:s rapport görs nämligen en analys av pojkars beteende samt ”antipluggkultur” baserad på pojkarnas behov av att skapa, upprätthålla och försvara en hegemonisk maskulinitet samt ett behov av att distansera sig från kvinnligt könskodat beteende (och ”dit hör att vara duktig i skolan”, se citat nedan)  – man ser genomgående det maskulina identitetsskapandet som ”boven i dramat” för de 10% lägre meritpoängen (se citat nedan) och detta återkommer genomgående i hela rapporten. Jag ifrågasatte att en ”dekonstruktion av maskuliniteten” utförd av våra jämställdhetsforskare vid universitet och lärosäten (som på de genusvetenskapliga institutionerna för övrigt till 70-100% utgörs av kvinnor – se själva här. Hur lever de själva upp till certifieringsmålet 50/50?) kan avhjälpa situationen i svensk skola både vad gäller prestationerna, attityder till studier och mental hälsa? Nu skulle ju jämställdhet studeras men även då, inte ett ord om att trycka på ordning och reda och krav på någon form av uppförande för att tex stökiga pojkar ska ta mindre plats, eftersom ju könet är en social konstruktion så kan könsskillnader i beteende endast avhjälpas genom att konstruera om den sociala konstruktion av kön som undervisande personal gjort sig skyldig till.

Låt mig citera de stycken från SOU 2009:64 som jag tog upp i mitt anförande och resonerade kring:

Sid 16:  ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna… Skolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.” (denna meningsbyggnad står rapportförfattarna för).

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet).

Pojkar underpresterar för att försvara sin maskulina identitet?

Pojkar underpresterar för att försvara sin maskulina identitet mot duktiga flickor?

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Och här kommer ett exempel på en helt fenomenal åtgärd mot genusordningen – genussensitiv undervisning (sid 221): ”Ett exempel på ett försök att utveckla en teoretisk modell över möjligheter att hantera genus i undervisning gör Sinnes (2006). Hon beskriver, ur feministiskt perspektiv, tre olika ansatser i undervisning i naturvetenskap som grundas på likhets- respektive särartsfeminism samt en som hon benämner genussensitiv. Genussensitiv undervisning innebär enligt Sinnes att variationer inom kön är lika viktiga som variationer mellan könen. Denna modell kan då sägas inte ha ett av könen, utan båda, i fokus för intresset.”

Låt mig tänka – båda könen i fokus för intresset, variationerna inom könskollektiven är lika viktiga (och stora också faktiskt vilket både Ekström tog upp och vilket också står i rapporten) som mellan dem – detta perspektiv har vi redan idag, och det tillämpas – det heter ”individanpassad undervisning”, påpekade jag inför den vakna publiken som nickade instämmande. Men nu kan man alltså med inspiration från annan genusforskning lansera det nya begreppet ”genussensitiv undervisning” och därmed få forskningsanslag och inrätta nya expertfunktioner. Smart. Jag vill råda politikerna att hålla ögonen öppna på befintliga metoder som förkläs i nya ord med epitetet ”genus”.

Från vänster: Anna Ekström, Siewert Öholm, Carina Hägg, Tanja Bergkvist

Fr vänster: Anna Ekström, Siewert Öholm, Carina Hägg, Tanja Bergkvist

Angående mina citat påpekade Ekström under paneldebatten att det finns stycken i rapporten som citerar annan genusforskning (dock citerar man den ju av ett skäl, och jag såg ingen kritik eller invändning mot den forskning man citerade) och det gäller exempelvis detta korta stycke om genussensitiv undervisning bland de 252 sidorna, men när jag tog upp de andra citaten jag radat upp ovan (sid 16, sid 46, sid 220, sid 237) så fick hon tillstå att det faktiskt var rapportförfattarnas egna ord och analys. Och detta kombinerat med uttalandet om att Ekström står för varje ord i rapporten samtidigt som hon ju lett hela arbetet får åtminstone mig att misstänka att denna analys delas av Ekström, vilket ju är helt i sin ordning. Den delas dock inte av mig.

Ang citatet ovan från sid 16 ovan tog jag under debatten upp det anmärkningsvärda i att man skuldbelägger lärarkår och skolledare och anser att deras bristande insikt i genusfrågan är en orsak till pojkars problem med flit och ansvarstagande. Man kan för övrigt fråga sig varpå denna (alltför generaliserande) uppfattning grundar sig vad gäller pojkars flit och ansvarstagande. Det faktum att studier visar på detta kan ju bero på att pojkar kanske inte vill ge intryck av att ha ansträngt sig, eftersom det ger högre status att visa att man klarar sig bra utan att ha lagt ner en massa tid, och detta gäller i större utsträckning för pojkar än för flickor, något som Ekström instämde i. Är det då ett allvarligt jämställdhetsproblem att (vissa) pojkar inte vill erkänna hur mycket de pluggat? Ekström nämnde att studier visar att pojkar faktiskt lägger ner precis 10% mindre tid på läxläsning än flickorna. Och föjldfrågan som då infinner sig för mig är om detta beror på ”görandet av kön” där pojkar försöker skapa sig en manlig identitet, och varför pojkarna tog skolarbetet på större allvar och lade ner mer tid på läxläsning för några decennier sedan, innan genusvetarna börjat dekonstruera maskuliniteten och i en tid när det maskulina beteendet var mindre kontroversiellt (eller ska jag säga mer tillåtet) än idag. Och återigen kan man fråga sig om det inte också har att göra med att andra ideal genomsyrar samhället idag och att detta inte alls har med genus att göra? Var förresten inte dessa beteenden med flit och ansvarstagande även ”manligt könskodade” för inte alltför länge sedan – och varför är de då inte längre det? Denna fråga berörs överhuvudtaget inte.

Kunskaper eller egenskaper - det är frågan

Kunskaper eller egenskaper - det är frågan

Så här sade etnologen Jonas Frykman redan 1998: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper. Skolan koncentrerar sig på att göra individen till Någon. Dagens skola har fastnat i Den Goda Viljans Tragik.” Carina Hägg (s) lät mig under paneldebatten få veta att man inte kan dra alla genusvetare över en kam, utan att genusforskningen håller på med många olika saker, och mitt svar på det var givetvis att jag enbart pratar om de rapporter jag läst och indirekt då om de genusvetare som ansvarar för just dessa rapporter och inget annat. I mitt anförande nämnde jag dock att genuspedagoger, genuspiloter, jämställdhetscoacher, genusstrateger, jämställdhetsutvecklare mfl tar allt större plats inom alla politiska områden. Carina Hägg lät mig under paneldebatten veta att genusvetare och genusforskare inte alls har ambitionen att ta sig in överallt, men detta kan man enkelt motbevisa genom att exempelvis studera det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv där vi ser att ”genusperspektivet” måste in i allt ifrån klimatfrågan till polisväsendet, skolan, vården, akademin, läromedlen osv  (jag kan rada upp hundra områden till, kontinuerligt genusnyhetsflöde vad gäller denna forsknings ambitioner återfinns här) liksom alla de statliga utredningar om jämställdhet som bedrivs inom alla tänkbara områden och som leds av just genusvetare, eftersom de anses vara experter på jämställdhet, men frågan är om det är sunt att alla jämställdhetsanalyser utgår ifrån en maktkamp mellan könen? Man har som bekant i det senaste numret av Genusperspektiv reagerat på genusvetarnas utsatthet bla som en reaktion på KDU:s utspel för ett tag sedan.

Tanja citerade ur vår rapport - var är närmsta sandhög?

Tanja citerade ur vår rapport - var är närmsta sandhög?!

Under slutet av paneldebatten vände sig moderatorn Siewert Öholm mot Anna Ekström och sa att det hon talat om under sitt inledande anförande gällande jämställdhet i skolan i allmänna ordalag ju lät bra, men att ”efter Tanjas citat från rapporten” så kändes det lite mer problematiskt, vilken också avspeglades i den efterföljande debatten. Detta påminner mig om Filosofiska Rummet från i Söndags (som jag måste lyssna på en gång till och skriva ner lite kring, har inte hunnit det ännu) där Lunds Universitets fd rektor Göran Bexell precis i inledningen av programmet kallade (min 2:53-2:56) slutrapporten för genuscertifiering för ”en mycket välskriven och välstrukturerad rapport” men när jag längre fram i programmet började citera från denna rapport och gå in på dess innehåll bla i form av de konkreta kriterier som ska tillämpas så fick jag höra från Bexell (min 31:50-32:14) att ”texten är inte att uppfattas på det sättet”, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att jag läste innantill och det ju är denna rapport som ligger till grund för Fysicums hela genuscertifieringsarbete (en delmängd av exakt dessa kriterier återkommer nämligen i denna enkät) samtidigt som den aktuella genusmärkningen vid Uppasla Universitet också hämtat sina kriterier från just denna slutrapport, vilket måste tyda på att man inte ändrat uppfattning gällande kriterierna.

Sammanfattningsvis: när man undersöker vad som rent konkret döljer sig bakom alla fagra ord om  jämställdhetsarbete och genusperspektiv så märker man en viss obekvämhet från de ansvarigas sida. Om man nu menade något helt annat än det man skrev – varför skrev man då inte det? Helt obegripligt för mig som matematiker, liksom för flertalet andra normalt fungerande människor.

Uppdatering: Världen Idag om genusdebatten i Riksdagen.

Relaterat:

Är genusvetarnas verksamhet laglig?

Skolgenus  (del 1 om SOU 2009:64)

Från DEJA till Rismodellen (del 2 om SOU 2009:64)

DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion (del 3 om SOU 2009:64)

Mattegenus i det Butlerska vektorrummet (del 4 om SOU 2009:64)

DEJA:s matteproblem (del 5 om SOU 2009:64)

Årets rebell enligt Ian Wachtmeister (Om DEJA:s konferens ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” i andra halvan av inlägget)

Projekt Implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om ”verkligheten”?

Grattis skattebetalare! (några statligt finansierade projekt för kartläggning av genusordning i skolan och manlighet som lärarproblem)

LÄSTIPS!

1) Bloggen Aktivarum har skrivit om debatten i Filosofiska Rummet: del 1, del 2.

2) ”Kvinnokamp har blivit blå och rosa kläder” (Felicia Sværen):

”I dag på internationella kvinnodagen bör vi uppmärksamma behovet av ett jämställdhets­arbete som myndigförklarar vuxna individers livsval och som har rättigheterna i fokus men tillåter varje människa att vara jämställd med utgångspunkt i individen och inte från en strukturell så kallad könsmaktsordning”

3) ”Vi är misstänksamt fördomsfria i Sverige” (Fredrik Lindström):

”I en färsk undersökning säger nästan hälften av svenskarna att de tror att deras åsikter överensstämmer med vad de flesta andra tycker.Det är en världsledande siffra. I landet som ligger vid individualismens frontlinjer tycker vi, till synes paradoxalt, alltmer som alla andra. Om udda och extrema åsikter någon gång dyker upp, brukar svenskarna anstränga sig att frysa ut dem, blixtsnabbt stämpla dem som ”osunda”. Yttrandefrihet? Nej, håll ihop! Vi försöker med våra anpassade åsikter forma en ny gemenskap som ersättning för den vi offrade när vi självförverkligade oss.Det är knappast förvånande att ju svagare gruppidentitet människor känner, desto mer ångestladdat blir det att uttrycka en egen åsikt. Det är allmänmänskligt.”

På tal om Fredrik Lindström och svensk skola:

Jag läste förresten att en vänsterpartist motionerat om att införa ett tredje kön och det må väl vara hänt om det finns människor som kommer att må bättre av detta och bli trygga i sin identitet, och det är betydligt bättre att bedriva politik genom att skriva motioner än att, som Lars Ohly gjorde för att locka väljare till (v) i valrörelsen 2006 – smygrunka (ursäkta språkbruket) framför valstugan: 


Projekt Implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om ”verkligheten”?

december 20, 2009

För den som bara vill göra eller se testet  – se längst ner i inlägget!

Flicka könskodar ett leksaksslott

Flicka könskodar sitt leksaksslott

Igår var det exakt ett år sedan min ”Genusvetare förvirrar barnen”-artikel publicerades i SVD (här om läsarreaktionerna) och som var en reaktion på en DN-artikel om hur genusforskare kommit fram till att ”klätterställningar, gungor, sandlådor och cyklar – den tillrättalagda miljön på förskolor kan förstärka könsroller och maktstrukturer hos barn.” Barnen agerar ”könspoliser” och ”könskodar” leksaker, och förskolepersonalens ”egna föreställningar om kön” påverkar barnen, och den enda räddningen är  ”genuspedagoger” och ”genuskonsulter”. Idag kan man vara professor i ”genus, människa och maskin” och i bokhandeln kan man köpa böcker som ”Skönheter och odjur : en feministisk kritik av djur-människa-relationen” där författaren resonerar kring ”normer, normalitet och makt i förhållandet mellan människor och djur” och med detta ”visar hur en feministisk kritik kan klarlägga samband mellan underordning av olika grupper.”

Genusvansinnet fortsätter att förfölja oss från vaggan till graven, eller åtminstone tills vi gått ut skolan, trots att  det i både skolans och förskolan läroplaner (Lpo94 resp Lpfö98) uttryckligen står:

”Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen”

Och just nu pågår faktiskt en debatt om just genuspedagogik på Newsmill. Pär Ström var först ut med Låt inte genusproffsen välja leksaker! Observera Moderatmännens inlägg:

örFör För Moderatmännen är självuppoffring och försakelse ett passerat stadium

För Moderatmännen är självuppoffring ett passerat stadium

”Krigsleksaker borde förvisso vara helt okej för små gossar att leka med, men tyvärr så anser vi att den bakomliggande strukturen – som reducerar män till något slags offerlamm som ska uppoffra sig för kung och fosterland och inte minst kvinnor – är lika skadlig som den är oacceptabel i ett jämställt samhälle. Ge därför inte krigsleksaker till era pojkar denna jul utan köp hellre en Barbiedocka eller en rosa prinsessklänning till dem… Gamla idéer om ridderlighet, gentlemannaskap och hur en ”riktig” man ska vara, har blivit mäns största fiender då de uppmuntrar till självuppoffring och försakelse. Här har män mycket att lära av feministers obstinata ovilja att låta sig reduceras till redskap för någon annans agenda.”

Hade det inte varit för att radikalfeministerna provocerat fram denna extrema själviskhet hade jag nästan klandrat Moderatmännen.

Låt mig citera ur statens offentliga utredning ”Jämställdhet i förskolan” (SOU 2006:75):

Sid 58: ”Den som har ”genusglasögonen” på sig behöver nog inte gå längre än till hallen för att upptäcka det……Barnen trivs, peronalen trivs och föräldrarna är nöjda. Men som vi redan konstaterat, behöver inte trivsel automatiskt betyda att en förskola är jämställd. De könsstrukturer som finns i förskolan speglar ofta de mönster som finns i samhället utanför. Som vuxen kan det vara svårt att upptäcka och förhålla sig kritiskt till detta eftersom man lever mitt upp i dem.”

Det viktiga är således inte att barn, föräldrar och personal trivs och är nöjda med förskolan, utan att ”jämställdhet” råder, och det är bra att det blir svart på vitt nu att genusvetarnas ”jämställdhet” står i motsatsförhållande till lycka och trivsel.

På sid 151 förklarar man det problematiska i att lära ut tolerans och acceptans bland barnen eftersom detta innebär att  det finns något ”avvikande” som måste tolereras och accepteras.  Citat:

”Det kan låta konstigt att tolerans och acceptans inte är den bästa vägen att gå, men problemet med detta synsätt är att det ofta saknar maktperspektiv”

På sid 54-55 under ”Män + förskola = jämställdhet” får vi höra den svenska genusmaffian uttala sig kritiskt om jämställdhetsarbetet i förskolor i Norge, Belgien och Skottland eftersom man där vill ha in fler män i förskolan av fel skäl, nämligen att män har något att tillföra i egenskap av män:

”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.”

Följdfråga: varför vill svenska genusvetare absolut ha in 50% män som anställda i förskolan?

Svensk förskolepersonal uppmanas "avkoda" det "könade materialet"

Förskolepersonal uppmanas att "avkoda" det "könade lekmaterialet"

På sid 110 får vi veta att personalen uppmanas ”avkoda” de ”könade” leksakerna på genusexperternas inrådan. På förskolan Kullegården i Partille har man istället för att plocka bort något valt att köpa in fler flickleksaker, samtidigt som personalen ”arbetar för att avkoda allt material och ge det samma status”. Det ”pojkkodade materialet kan” enligt statens utredare nämligen ”kopplas till hierarkin i genusordningen som ger det pojkar ägnar sig åt ett högre värde.” Hur i all fridens namn könsavkodar man en platsbil? Vad sysslar regering, riksdag och svenska myndigheter med egentligen som sanktionerar och finansierar denna fullständiga idioti!?

På sid 114 får vi från en utvärdering reda på det dilemma förskolepersonalen står inför då man dels ska förmedla ett kulturarv i form av sånger och sagor, och dels motverka traditionella könsroller, med pekpinnar från upplysta och allvetande ”gensupedagoger”:

”Vi har diskuterat fram och tillbaka hur vi ska förhålla oss till kulturarvet när det strider mot vårt uppdrag att motverka traditionella könsroller. Till slut har vi valt att lyfta bort vissa titlar från barnens hyllor eftersom vi inte känner att vi kan stå för det böckerna förmedlar. Vi kan komma att läsa dessa böcker i framtiden, tex i samband med teman om hur det var förr i tiden, men vi vill inte att barnen ska bläddra i böckerna där både bild och text förmedlar passivitet för flickor och aktivitet för pojkar”.

På sid 120 får vi från en utvärdering veta hur det går med ”föräldraproblemet”:

”Den vanligaste bilden många verkar ha är att jämställdhetsarbetet ofta motarbetas från föräldrahåll när frågan introduceras. Ett sådant exempel kommer från projektet ”Vidgade Vyer” i Östersund. En bit in i arbetet blev motreaktionen från några av pojkarna på den berörda förskolan starka. De motarbetade personalen och det blev mer eller mindre kaos i gruppen. Delar av föräldragruppen ville då att projektet skulle avbrytas och det var nära att personalgruppen gav upp, men med hjälp av handledare jobbade de vidare och till slut löste sig problemen.”

Löste sig problemen? Genom att kuva de föräldrar (troligen flertalet) med en avvikande åsikt i frågan? Och vad gäller det obligatoriska skolväsendet är det samma trend. I DEJA:s (Delegationen för jämställdhet i skolan) delbetänkande som kom i somras (slutbetänkandet kommer 2010) ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” SOU 2009:64 kan vi tex på sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” läsa följande:

Pojke

Pojkar underpresterar för att upprätthålla sin hegemoniska maskulinitet?

”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan”

Som en följd av denna insikt vill genusvetarna nu ägna kommande decennium åt att  ”dekonstruera maskuliniteten” för skattebetalarnas pengar.

På sid 46 ser vi att det inte spelar någon roll om lärarna behandlar eleverna lika eftersom:

”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

På sid 240 fortsätter det:

”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Från Maria Hjalmarssons doktorsavhandling (Göteborgs Universitet) om genusordningen inom lärarkåren (källa):

”I resonemang om genusordning avfärdar emellertid de yngre lärarna, och då främst de yngre kvinnorna, ett sådant resonemang och betonar istället den enskilda individens betydelse än betydelsen av en strukturell eller symbolisk genusordning.

–  Många inom skolan pekar på att man vill ha in ”det andra”, det manliga i grundskolan. Men det verkar finnas en uppfattning att kvinnor inte kan bidra med ”det manliga”. Faran är att detta förstärker könssegregeringen och könsstereotyperna inom grundskolan vilket gör skolan motsägelsefull, säger Maria Hjalmarsson som skrivit avhandlingen inom ramen för forskningsprojektet Förändrade köns-/genusordningar i skola och utbildning. Policy, perspektiv och praktik.

Intressant, ”det manliga” är inget unikt för män, men ”det kvinnliga” (perspektivet) måste in i bolagsstyrelserna och detta kan bara biologiska kvinnor bidra med – hyckleriet vet i vanlig ordning inga gränser.

Genusglasögonen måste på i tid!

Genusglasögonen måste på i tid!

Linköpings Universitetsportal ”Lika Villkor” erbjuder oss att göra ett test inom Harvardbaserade ”Project Implicit” om vi bär på omedvetna fördomar angående (välj test själv) sexuell läggning, hudfärg, ålder, etnicitet, kön, vikt, länder. Det senare testet ”erbjuder en ny metod för att studera nationalism.” För tänk om man år 2009 bär på ”fördomen” att den som är äldre faktiskt är äldre, eller att den som är kvinna verkligen är kvinna, eller om man anser att det finns olika länder, och tänk om man hellre vill bo i ett land än ett annat? Dessa ”föreställningar” om ”verkligheten” som man eventuellt bär på innebär att man livet ut lurar sig själv vilket påverkar ens välmående och hälsa i en tid när det är de intersektionella genus- och fördomsforskarna som bestämmer vad som är verkligt och inte.

Den svenska samarbetspartnern i Projekt Implicit utgörs av en forskningsgrupp vid Uppsala Universitet som leds av professor Bo Ekehammar (se här). Här är huvudsidan. Notera dock att ”IP-adresser registreras rutinmässigt men dessa är helt konfidentiella” (se info).

VARSÅGODA: VÄLJ DEMOTEST!

Uppdatering: forskare kritiska mot implicita associationstestet.

Efter utfört test kan det vara på sin plats att se Indoctrinate U (del 1):


%d bloggare gillar detta: