DNV i DN idag, journalister som inte kan skriva, testikelätande pacufiskar och några kommentarer om ett land i kris och för att inte krascha era datorer igen…

Detta är veckans nya träningsredskap 🙂

… som jag gjorde för inte så länge sedan  så lägger jag här upp ett inlägg innan jag snart ska in på operationsbordet igen för att åtgärda axeln. 🙂 Som bekant blev problemet inte åtgärdat efter förra operationen, som jag ju meddelat tidigare och vilket är orsaken till att jag inte skrivit på ett tag, troligtvis släppte förra lagningen redan dagen efter, men som vanligt har livet gått vidare i kommentarsfältet och jag ska inte klaga, men att axeln går ur led av att man snubblar över en trottoarkant är inget vidare, inte heller att rörelseförmågan i armen är kraftigt nedsatt och man undrar ju om jag någonsin kommer att kunna skruva in en skruv i väggen igen, något jag behöver göra ofta då politiker och journalister tenderar att ha en massa lösa skruvar som de går runt och tappar på stan och som jag samlar upp, men också eftersom jag gillar att bygga saker – senast igår byggde jag tex ett sjukgymnastikredskap som bestod i att jag lät skruva in en krok högst upp i dörrkarmen för att sedan hänga ett elastiskt gummirep från min favoritaffär Clas Ohlsson över för att kunna lyfta den ena armen genom att dra i linan med den andra – och som ni ser på bilden så är min uppfinning fenomenal, en förenklad variant av en apparat på sjukhuset, och jag kommer till det här med innovationer snart längre ner. Allt har sin tid i livet och just nu är det alltså att bygga sjukgymnastikredskap som är mitt nya intresse, ty som ni ser har armen stelnat till ordentligt av fyra månaders inaktivitet och det är väldigt svårt att få upp rörligheten men jag vill optimera situationen eftersom förutsättningarna att kunna använda armen normalt efter nästa operation ju nu är ännu mindre då förfallet redan är ett faktum – men skam den som ger sig, snart kanske jag kan öppna en burk med skruvlock utan att axeln går ur led. 🙂

Innan jag glömmer det så tänkte jag bara säga att 1) Genusdebatten pågår dagligen på GENUSDEBATTEN.SE och 2) De inspelade föredragen från årets Freedomfest i maj är fortfarande inte tillgängliga, men jag lägger upp dem när de gjorts tillgängliga så ni behöver inte oroa er för någonting – Tanja ordnar allt när tiden är mogen, som vanligt. 🙂 Låt mig på tal om detta citera Klaus Bernpaintner (som anordnar Freedomfest i Sverige) i ett mail där han svarade på någon genusgalenskap jag mailat om och där vi diskuterade den kommande ekonomiska kollapsen: ”Vi kan inte vända förstörelsens trend. Den måste få ha sin gång, mogna, falla av och ruttna. Men vi kan håna den och ha roligt åt den. Och förbereda mänskligheten för vad som kommer efter. ” Kloka ord. Den ekonomiska galenskapen (som jag bla tagit upp här ) måste kanske mogna i sin egen (eller snarare bankväsendets) takt – även om vi egentligen borde kunna ignorera bankerna, jag menar – alla makroekonomiska modeller har ju i decennier ignorerat bankerna (!) och enkom inkluderat dem i modellerna såsom varandes passiva mellanhänder, inte centrala aktörer, vilket är rena galenskapen (se inlägget i länken ovan) – och sedan, fullt medvetna om sin egen galenskap (något de ändå ska ha cred för, alla är inte det…) så skyller de på oss matematiker!!! The mathematical equation that caused the banks to crash. Notera dock:

“The formula was fine if you used it sensibly and abandoned it when market conditions weren’t appropriate. The trouble was its potential for abuse…The early success of Black-Scholes encouraged the financial sector to develop a host of related equations aimed at different financial instruments… Any mathematical model of reality relies on simplifications and assumptions. The Black-Scholes equation was based on arbitrage pricing theory, in which both drift and volatility are constant. This assumption is common in financial theory, but it is often false for real markets. The equation also assumes that there are no transaction costs, no limits on short-selling and that money can always be lent and borrowed at a known, fixed, risk-free interest rate. Again, reality is often very different… so as time passed and confidence grew, many bankers and traders forgot the model had limitations… They used the equation as a kind of talisman, a bit of mathematical magic to protect them against criticism if anything went wrong .”

Svensk forskning visar att det bästa knepet för att bli matematiker inte är tio års intensiva studier utan att åka snowboard med genusmaffian.

Just så här går det när kunskapsnivån faller – när ekonomer inte kan tolka en matematisk ekvation så är förfallet ett faktum. Jag minns min förvåning när jag en gång för femton år sedan följde med en bulgarisk tjejkompis till en föreläsning vid Sofias universitet på ekonomiprogrammet och de läste matematik motsvarande det en civilingenjör eller blivande matematiker eller fysiker läser under hela sitt första år i Sverige om man väljer att läsa bara matematikkurser – den nivån läste de blivande ekonomerna på, medan de som bodde i min korridor i Lund kom till mig för att reda ut det här med räta linjens ekvation (alltså högstadiestoff i Bulgarien och för inte så länge sedan också i Sverige). Förvirring hade uppstått på ekonomprogrammet då konstanten i räta linjens ekvation hamnat på andra sidan likhetstecknet. Är vi ett land i förfall eller skämtar Herren med mig? 🙂 Ni vet ju att man kan bli matematker i Sverige genom att åka snowboard med en genusvetare. Vilket påminner mig om att det är dags att komma till saken.

DNV:s tidning för 2013 ligger som bilaga i DN idag.

Den Nya Välfärden är en opinionsbildande tankesmedja som arbetar för demokrati, välfärd och företagande. Detta är min krönika i  Den Nya Välfärdens tidning 2013 (som speglar arbetet för ett bättre företagar-klimat och en ny samhällsmodell), som utkommer i 850.000 exemplar som medföljer dagens DN och som ni därför borde åka ut och köpa idag för att få tillgång till i original – annars direktlänk till DNV:s tidning för 2013  SOM E-VIEWER HÄR  – min krönika är på sidan 16 men bläddra igenom och läs alla artiklar! 🙂 Jag ska själv läsa alla artiklar imorgon, övriga krönikörer i år är Johan Hakelius, Lotta Gröning, Thomas Gür, Göran Skytte, Peter Santesson, Henry Bronett, Paulina Neuding och Peter Elmlund. Här är mitt bidrag – och även om ni som följer bloggen känner igen dessa tankar så måste ni plöja den för att sedan komma till resten av inlägget, som är lika blygsamt kort som vanligt 😉 (här som PDF – sid 16):

Fördumningsindustrin hindrar innovation och företagande

Om ett förfall sker kontinuerligt och successivt under en längre tid kanske det är svårt att upptäcka. Dock är kunskapsförfallet uppenbart för oss som i många år undervisat studenter och för alltfler föräldrar som upptäcker att man inte längre lär barnen rättstavning på ett systematiskt sätt. Det kan ju hämma elevernas kreativitet, och stavningen ”kommer av sig själv” (det är oklart exakt när rättstavningsgenen aktiveras) liksom tioåringarnas förväntade spontana rekonstruktion av matematiska problemlösningsmetoder som det tagit mänskligheten årtusenden att uppfinna genom enskilda individers unika insatser, personer som ofta investerat decennier av sitt liv åt hårt arbete i vetenskapens tjänst.

Alla vi som forskat i naturvetenskap och matematik vet att det utöver fantasi och intuition krävs en enorm faktabank för att kunna vara kreativ. Faktum är att man helst ska inneha hela det specifika områdets (och gärna även andra områdens) totala upp till dags dato samlade kunskap för att kunna göra nya genombrott – en idé uppstår inte ur ett vakuum (även om man kan tro det när man går igenom diverse politiska beslut) och intuition inom ett specifikt område är något som utvecklas i takt med att man samlar på sig, och baserat på det själv utvecklar, alltmer kunskap.

Professorer och lektorer i historia har uppmärksammat problem med bristande språkkunskaper i UNT (”Våra studenter kan inte svenska” 2/1 2013) – studenter förstår inte litteraturen, tentafrågorna eller vad föreläsarna säger. Jag ser själv nyhetsartiklar där man inte kan skilja på ”sin” och ”deras”, och här kan man inte hänvisa till att språket förändras genom en nyutexaminerad kreativ journalistkår – eftersom det handlar om grundläggande syftningsfel – hade mannen trakasserat ”sin kollega” eller ”hans kollega”? I det senare fallet är det ju någon annans kollega. Å andra sidan finns det väl ingen objektiv sanning idag, detta vet vi inte minst genom Skolverkets rapport ”Genus och text” (som används i flera lärarutbildningar!) där en pedagogikprofessor (nu rektor för Södertörns högskola) granskat svenska FYSIKLÄROMEDEL ur ett genusperspektiv. Här kan vi läsa att

* Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden (s 64)

* En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan (s 7)

* Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet (s 59).

Och i SOU 2009:64 som nuvarande generaldirektören för Skolverket ansvarat för kan vi läsa under ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” om ”förklaringar till pojkars underprestationer som alla utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat” (s 237).

Med dessa analyser och åtgärdspaket så kan jag bara önska Sverige lycka till med att åtgärda kunskapsförfallet. Det vi bevittnar idag är kulmen på en fördumningsindustri som dessvärre blivit institutionaliserad (och inte på ett mentalsjukhus där den hör hemma utan i myndigheter och hos politiker). Talet om Sverige som en kunskapsnation känns inte trovärdigt. Men företagsamhet och innovation kräver både kunskaper och hårt arbete, inte bortförklaringsmodeller för att slippa anstränga sig eller idéer om att rasera hela den moderna fysikens grundvalar för att skolresultaten sjunkit. Sverige ska vara världsledande – men inte i galenskap.

Är det konstigt att vissa till och med vill bryta sig ut ur svenska staten (OFUSS  – organisationen för frihetligt utträde ur svenska staten)!? Jag har ännu inte satt mig in i detaljerna men det är på min lista att läsa om detta.

Det här med syftningsfel börjar verkligen gå mig på nerverna. Det pågår dagligen, och här kan man inte argumentera med att ”språket förändras. Varje dag kan man se detta i såväl tal som skrift på nyheterna och i tidningar – och då läser jag bara lite här och där ibland just nu, vilket betyder att mörkertalet är stort. Här är några exempel bland hundratals (!) jag samlat på mig under ett år innan jag lagt tidningarna under kattlådan: Jenny Madestam, disputerad statsvetare (dvs doktor) och universitetslektor vid Stockholms universitet samt flitigt förekommande kommentator i SVT och sedan ett tag kolumnist i Expressen, skriver i sin artikel ”Vi måste prata om mångkultur”  i Expressen följande: ”Barn är blanka blad som skrivs, av bland annat deras föräldrar. Om jag och min man skrattat bort händelsen och förmedlat att det där är inget att bry sig om…” osv. Nej, bladen skrivs inte av ”deras” föräldrar utan av ”sina” föräldrar. Om det nu ens är så. Eller hon kanske syftade på att bladen skrivs av andras föräldrar – tex propagandister i massmedia osv – i så fall vore det korrekt att skriva ”deras” – även om det av sammanhanget framgår att de påstått tomma bladen skrivs av de egna föräldrarna. Då artikeln legat okorrigerad i över en månad så får man anta att Expressen själv inte noterat felet, eller ännu mer sannolikt inte förstått det. Skärmdump:

Samma sak ser man ofta i de andra stora tidningarna, som tex i SvD här på kultursidan, ”Gulligt kan också vara stereotypt” av Elise Karlsson, författare och litteraturkritiker i SvD, och här har vi ett exempel på det omvända. Citat: ”Morrison gör en klarsynt läsning av Huckleberry Finn, utan att för den delen ha som syfte att ta ifrån boken sin klassikerstatus. ” Nej, kära litteraturkritiker, det ska vara ”dess klassikerstatus”, inte ”sin”. Skärmdump:

Och här tar jag ett exempel från DN Kultur: I artikeln”Anna Odell: Vad är det egentligen alla är så rädda för?” skriven av Nicholas Wennö (nöjesreporter och återkommande skribent på DN Kultur) står: ”Idén till att göra filmen kom när hon fick veta att hon var den enda som inte var bjuden på återträffen för hennes gamla niondeklass från Enskede. ” Det ska vara ”sin” gamla niondeklass…. suck… Skärmdump: 

I Resumé kan vi i den aktuella artikeln ”Hanne Kjöller i öppen strid mot Janne Josefsson” kan vi läsa redan i första meningen att ”Resumé kunde tidigare idag berätta att UG:s Janne Josefsson anklagar DN:s ledarskribent Hanne Kjöller för att fara med osanningar i hennes bok ”En halv sanning är också en lögn.”” Nej, hon anklagas för att fara med osanningar i ”sin” bok! (Sammanhanget är klart då det är Kjöllers bok det handlar om, och om ni vill kan ni prova med att byta ut ”fara med osanning” till ”trampa på” så blir det än tydligare, om det nu inte redan var det) samt längre ner att ”I hennes bok framför hon att Oskarshamn-paret fick sin baby omhändertagen för att de inte kunde namnet på Australiens huvudstad….”Nej, det heter: I ”sin” bok framför hon att…” osv. Suck…. Skärmdumpar:

Som ni förstår skärmdumpar jag eftersom de ju kan komma på tanken att ta en kurs i svenska (SFI?) och sedan redigera sina misstag – dock väller dylika felaktigheter ut dagligen så det kommer inte att finnas brist på exempel, dessvärre, för att inte tala om SVT:s text-TV där jag läser nyheterna varje kväll, vem skriver de där texterna egentligen… ?

Man menar på fullaste allvar att det är idrotten som skapar de könade kropparna.

Och nu till allmän galenskap. Se följande program om ”Jämställd idrott” (UR SAMTIDEN PLAY)  – där kan vi höra en genuslektor, också vid UU, som ”forskat fram” att det på en inbjudan till en tjejkväll för någon sport varit en *tada* man på bilden. Och för att få reda på detta intressanta förkastliga faktum betalar vi denna genuslektor tiotusentals kronor i månaden – där en mer avancerad aktivitet vore att bygga en sandkaka i sandlådan utanför UU. Den andra genusexperten, eller snarare den förste som talar, säger på fullaste allvar att idrotten skapar kroppar och kön, eftersom man utformar 1 kg diskusar för kvinnor och 2 kg för män, och liknande ang höjden på hindren vid häcklöpning. Det är alltså inte så att idrotten anpassats efter de kroppar naturen givit oss, utan idrotten skapar kroppar och kön genom att utforma ojämställt material. Är det konstigt att västerlänningar lider av högt blodtryck?

Den testikelätande pacufisken har synts till i svenska vattendrag – troligen är den specialimporterad av genusmaffian.

Jag har en liten konspirationsteori här som jag tänkte konsultera er läsare om. Det handlar om en testikelätande fisk – och svenska män varnas för att bada. Tror ni att det kan vara Genusmaffian som släppt ut denna varelse (pacufisk) i våra vattendrag? ”Beware the testicle-biting fish, Swedish men are told after relative of the piranha appears in Nordic waters“ Pacu fish found in the Oresund Sound off Sweden’s south coast… Swedish men are being warned against any inclination for nude swimming after a new species of fish has been discovered in their waters which enjoys biting testicles. Jag tänkte på det aktuella @Kvinnolobbyn-twittrandet inför Feministiskt Forum, med uppmaningen att rasera könsrollerna samt “Dags att klippa kuken” som man kan läsa om på En stilla undran och här skärmdump och även här då man tog bort denna uppmaning till manlig könsstympning efter visst uppmärksammande – om det då kunde vara Sveriges kvinnolobby som släppt ut pacufisken i havet?

Vi minns ju Sveriges kvinnolobby från Gender budgeting och postautistisk ekonomi  där jag skrev om Sveriges Kvinnolobbys analys av regeringens vårbudget 2009 och boken ”Pengar nu! En handbok i gender budgeting” där man på fullaste allvar menade att ”eftersom nationalekonomiska begrepp och modeller är utvecklade av män och för män brister de i vetenskaplig objektivitet”. Jaså – plötsligt var det välkommet med vetenskaplig objektivitet?? Eller menar man att kvinnor och män tänker olika, och hur rimmar det i så fall med antagandet att vi föds lika? Men om nu kvinnor yrkesarbetar och också betalar skatt nu till skillnad från då, vilket man tar upp som ett exempel på varför hela nationalekonomin måste göras om utifrån ett feministiskt perspektiv – hur ska modellerna ändras? Betalar kvinnor lägre skatt? Än finns ju ingen mansskatt och med pacufisken lös och möjligheter till dagligt könsbyte efter humör så förstår jag inte vad man överhuvudtaget menar med “utvecklade av män och för män” när vi alla är könslösa och kan välja kön efter humör från dag till dag. Eller inte välja, om pacufisken anfaller.

Etnisk mångfald på Aftonbladets redaktion?

 Costly signalling  – tror ni det är förklaringen till varför ett samhälle väljer att självdestruera? Utåt sett och i propaganda-sammanhang en godhetstanke och idén om omsorg om andra, men bakom fasaden döljer sig den (troligen omedvetna) egentliga drivkraften: vi har så bra och starka gener att vi kan kosta på oss att skada medlemmar ur vår egen grupp. Tror ni att exempelvis Aftonbladets agenda egentligen handlar om högmod och en inre övertygelse om genetisk överlägsenhet? Hur vet vi att raserandet av skolväsendet och annan samhällsskadlig verksamhet (där vi nu ser att både journalister och statsvetare inte längre kan sitt eget språks grammatik) egentligen inte handlar om en gruppevolutionär strategi kopplad till rasbiologi? Ras eftersom om vi exempelvis studerar Aftonbladets redaktion så ser vi på bilden här att den är helvit. Ser ni en enda person här som inte har helt vit hudfärg? Jag ser inte en enda. Om jag inte tar mina socialt konstruerade solglasögon på mig givetvis – då blir ju alla istället mörkhyade. Som vi ser är ju allt verkligen en social konstruktion, en konstruktion av föreställningar om kroppar, solljus och solglasögon som samverkar intersektionellt med pacufiskar och normer som ligger över oss som en våt filt – en filt som kanske kan värma upp hela PK-maffian när den kastats ut i vinterkylan för att göra plats för lite folkvett.

Men även vinterkylan är ju liksom hela evolutionen en social konstruktion (det betyder väl att man tror att Gud skapat allt – har vänstern blivit den nya kristna högern?) så den inbillade kylan lär inte skada utan kan snarare ses som det experiment som ska bevisa att alla de här teserna stämmer – om man sitter ute i vinterkylan och mörkret under några veckor inlindad i en våt filt och kommer in igen solbränd och uppvärmd utan att ha tagit med sig solarium eller element (som genusmaffian tror att de kan koppla på där ute eftersom vägguttaget ju är en manlig konstruktion som bygger på antaganden om ström och elektroner och annat patriarkalt snömos) – då lovar jag att jag köper hela genusmaffians teoribygge! 🙂

Aktuell forskning i form av skallmätning som visar på tendens till fördomsfullhet.

Förresten, ni kanske tror att rasbiologin är förpassad till historiens skräphög men faktum är att den pågår för fullt – nu vet man tex hur man ska skallmäta folk för att se om de är potentiella rasister. I en artikel från februari 2013 publicerad i Psychological Science kan vi läsa att ”Facial Structure May Predict Endorsement of Racial Prejudice… Looking at the photos from the first study, a new group of participants evaluated men with wider, shorter faces as more prejudiced, and they were able to accurately estimate the target’s self-reported prejudicial beliefs just by looking at an image of his face. The results were confirmed in a third study. The results revealed that men who have higher fWHR [(fWHR = facial width-to-height ratio] (determined from photos of their faces) are more likely to express racist remarks and are less concerned about how others perceive those remarks. ” 

Blir det snart nya rubriker i kvällstidningarna?

Med dessa rykande färska forskningsresultat är det bara för myndigheterna att ge sig ut på jakt och med passfotons hjälp kan fWHR enkelt läggas in i folkbokförings-registret. Snart får vi se kvällstidningarnas nya rubriker: ”Hela listan med skallindex i din kommun” istället för ”De tjänar mest i din kommun” och på anställnings-intervjun tas dina skallmått så att företagsledningen kan försäkra sig om att du inte kan utveckla fördomar mot chefen, mot lönesänkningar, obekväma arbetstider, matsalens dagliga nudelsoppa kryddad med kadmium och natriumglutamat, kollegors vredesutbrott eller politikernas fallskärmar på 49.555 kronor i månaden under flera år efter att de lämnat sina uppdrag – alltmedan de förespråkar arbetslinjer åt alla andra. Budgettåget kommer att krascha i utgiftstaket och det är då Klaus profetia kommer att slå in – när pengarna tar slut.

Notera hur medierna rapporterar om detta tex här, eller snarare hur politikerna själva kommenterar det hela  Citat: ”Dagens riksdagsledamöter får behålla den inkomstgaranti som finns i dag efter att de har lämnat riksdagen, om de väljs in i valet nästa år eller om de kommer in senare som ersättare för någon.De som är mellan 40 och 50 år när de lämnar riksdagen får även i framtiden rätt till inkomstgarantin i fem år. Har de fyllt 50 år kan de behålla ersättningen tills de fyller 65 år.

Ett hållbart val – för den som gör politisk karriär.

Men de ledamöter som kommer in i riksdagen för första gången i och med valet i september 2014 kommer att omfattas av ett betydligt strängare system, ett så kallat omställningsstöd, den dag då de lämnar riksdagen. Alla ledamöter som slutar får ett ekonomiskt stöd i högst två år. Det kan förlängas ett år i taget, som en lägre ersättning, för dem som suttit i riksdagen i minst åtta år. –Alla som sitter i riksdagen ska omfattas av samma villkor oavsett om man väljs in för första gången eller väljs om. Majoriteten skapar ett A-lag och B-lag av ledamöter. Detta kommer att bli oerhört svårt att förklara för väljarna, sade Anders W Jonsson (C) i debatten inför beslutet. ”

Här pratar man alltså om A- och B-lag av ledamöter, när det egentligen handlar om huruvida politikerna överhuvudtaget ska ha nära 50.000 i månaden i flera år efter att de lämnat sina uppdrag!? De kan väl inställa sig hos Arbetsförmedlingen eller söka arbete på egen hand som alla andra människor? Snacka om att flytta fokus från det det handlar om till något helt annat. Var inte oroliga, vi delar inte in er i A eller B-lag kära politiker, vi placerar er alla i kategorin ”hycklare” tills ni gjort er förtjänta av annat.

Ja ja, jag ska erkänna att jag har pms nu men jag har ändå, som vanligt, rätt i sak. 🙂 Man kan inte heller motivera det hela med att de är i händerna på väljarna (det var vad som sades förra gången detta var på tapeten, som om det inte är tvärtom…) eftersom varje arbetstagare i någon mening är i händerna på andra, ty om jag är en outbildad latmask som inte kan något så kommer inte ett företag att välja mig till en viss tjänst, och på samma sätt kommer inte väljarna att välja någon de inte vill se i riksdagen – så med samma logik tänker jag kräva några miljoner i fallskärm nästa gång jag inte blir vald till ett jobb som jag sökt – för jag är ju maktlös eftersom arbetsgivaren bestämmer vem han eller hon vill anställa och denna oförutsägbarhet gör att jag måste ha 49.555 kronor i månaden tills jag känner att jag orkar gå på nästa arbetsintervju några år senare. Eller är det något jag missuppfattat här?

Harrison försökte slå hål på myten om Sverige men det gick visst inte så bra.

Ibland kan dock medierna inte helt förutse utfallet av sina reportage. Ett sådant exempel som slog mig nu när frågan om registren över romer varit på tapeten är P1:s Filosofiska Rummet på temat ”Nation, identitet och mänskliga rättigheter”  (direktlänk till ljudfil) från den 8 april 2012 – romernas nationaldag (och för övrigt även min namnsdag – varför även jag firar denna dag 🙂 ) med filosofen Lena Halldenius, historikern Dick Harrison och Monica Caldaras – grundare av det romska kulturcentret i Malmö. Dick Harrisson har jag skrivit om tidigare i inlägget Genusforskare delar gener med brödlimpa och svenskar har bara funnits i 100 år  när han var aktuell med att ”slå hål på myten om Sverige” genom att hävda  att ”Sverige och svenskarna, så som vi definierar dem i dag, har bara funnits i 100 år” Men i artikeln utelämnas vilken definition som avses. Om man avser ”den som idag verkar och bor i Sverige” som politiker brukar säga så är det ju inte konstigt – vem blir mer än 100 år gammal? Dessutom finns enligt Harrison ”ett enormt tomrum som behöver fyllas” eftersom Carlssons och Roséns ”Den svenska historien” gavs ut på 60-talet och bygger på 50 år gammal forskning, och det är ju halva den tid som Sverige och svenskar existerat!! Då är det givetvis motiverat att skriva ett nytt historieverk. Halva vår historia finns inte nedskriven och det har hänt mycket sedan 60-talet så det var ju på tiden. Med denna agenda/motivering sålde Harrison in sitt eget historieverk.

Historikern Harrison fick en chock i P1 när en kvinna sa att programledaren inte kan bli rom. Men här ser vi hur man visst kan bli rom om man bara åker iväg med häst och vagn – tur att våra välutbildade historiker har svar på tal.

Men åter till Filosofiska Rummet. Notera vad som sägs efter lite inledande prat (främst från Dick) om hur svårt det här med svenskhet är, om definition och avgränsning, för alla kan ju, och förutsätts även vilja, bli svenskar (åter detta paradoxala självförtroende mitt i självförnekelsen – hur kan man inte tro att alla vill bli just svenskar?) men plötsligt, minut 10:10 när Caldaras tillfrågas av programledaren om han kan bli rom, så svarar hon: ”Du kan inte bli rom, men du kan lära dig vårt levnadssätt och du kan lära dig vårt språk, men att bli rom, det måste man vara född till.” Dick Harrison försöker rädda situationen: ”Det är så IDAG, skulle jag vilja säga, historiskt har man varit livrädd för att många ”vanliga” européer ska bli romer. Man har alltså sett det som en fara att dra iväg med häst och vagn och strunta i bondesamhället och lämna de gamla normerna. ” Men hörde mannen inte vad kvinnan just sa?! Man FÖDS till rom sa hon. Då kan man inte bli rom av att åka iväg med häst och vagn. Och på denna nivå förs samtalet i medierna, som förtvivlat försöker hålla samtal i schack och där man räknar med att läsarna och lyssnarna ska gå på desperat trams med floskler, och det är här fördumningsindustrin kommer in – det funkar, hur komisk och galen situationen än är – ett påstående som upprepas tusen gånger blir en sanning och varje invändning bemöts med samma gamla vanliga floskler. Uppfriskande i alla fall att Caldaras inte vek sig för åsiktsmaffians agenda (hör förresten mig  i Filosofiska Rummet om genusvanperspektivet och forskningen frihet från 2010 HÄR).

Och nu när ämnet ändå är uppe om hur medier rapporterar så kom jag på att jag tänkte tipsa om Gillbergs nya bok ”Den Svenska Mediacensuren” som man kan beställa genom att skicka ett mail till order@dsm.nu (180 kr) – den ska jag själv läsa efter operationen. Under tiden är jag väl  medveten om att Agendajournalisterna  (alla krönikor av Julia Ceasar längst ner HÄR) kommer att fortsätta som vanligt, och likaså krigspropagandan (citat Wolodarski: “Återstår att USA, EU och en koalition av grannländer bortser från låsningarna i FN och gemensamt flygbombar regimens anläggningar”) medan den som på riktigt förespråkar fred mellan folken och varnar för utvecklingen stämplas som antidemokrat, foliehatt, galning, konspirationsteoretiker, högerextremist, vänsterextremist osv. Dessa epitet ska ses för vad de är – ett bevis på att makteliten har slut på argument! Således ett gott tecken. 🙂 När flosklerna blivit substanslösa och till och med pinsamma, där krig är fred, demokrati är diktatur, frihet är övervakning och godhet är ondska – vad har de då kvar, annat än att smutskasta oliktänkande med diverse epitet? Ren desperation ju. Förresten, måste tipsa om denna video (tipstack till Galne Gunnar) The Road to World War 3 av Youtubekanalen StormCloudsGathering (eller denna länk) – ta 13 minuter till detta:

Får jag citera en artikel jag fann på en pizzeria i stan häromdagen? Eller varför frågar jag er det – det är ju min blogg och jag gör vad jag vill. 🙂 Det var ett reportage från bokmässan och bestod av en intervju i DN med en inbjuden rumänsk författare.  Citat:

“Idag råder full yttrandefrihet och pressfrihet i landet. Men landets mest kända nu levande författare Mircea Cartarescu, hyllad bland annat för sin ”Orbitor”-trilogi, ger ändå en svart bild av den aktuella, politiska situationen för författare och intellektuella.

Man kan säga vad man vill, säger en rumänsk författare till DN, men det får obehagliga konsekvenser i form av drev mot ens person. Detta skulle dock aldrig kunna hända i toleranta Sverige.

– Vi går igenom en bekymmersam period. Konstnärer och intellektuella har övergetts av medierna och blir mer och mer anonyma i den offentliga sfären. Medierna har övertagits av korrupta och partiska journalister. Vi upplever en verklig skymning för de intellektuellas makt i Rumänien, säger han i en mejlintervju med DN.

Menar du att det inte råder obegränsad yttrandefrihet i Rumänien?

– Det finns yttrandefrihet i Rumänien, man kan säga vad man vill på Twitter eller Facebook. Men när ens röst verkligen betyder något drabbas man av de mest ohyggliga konsekvenser. Ens offentliga person blir automatiskt måltavla för de smutsigaste kampanjer man kan föreställa sig. Alla tänkbara lögner, förtal och andra skamligheter riktas mot dig dag efter dag, timme efter timme av tv-kanaler och dagstidningar som specialiserat sig på sådant smutsigt arbete, skriver han.”

Vavra Suk, chefredaktör för papperstidningen Nya Tider som beviljades presstöd igår.

Vi får väl se hur det utvecklas i Sverige. Igår beviljades tidningen Nya Tider presstöd – det är alltså en papperstidning som utkommer en gång i veckan. Inför beslutet skrev kultur- och medieminister Lena Adelsohn Liljeroth en artikel på SVT Debatt, som bemöttes av Vavra Suk,  chefredaktör för Nya Tider, med artikeln Tidningar som Nya Tider stärker demokrati på Svt Debatt. Citat:

“Kultur- och medieminister Lena Adelsohn Liljeroth skriver på SVT Debatt att ”antidemokratiska” tidningar inte bör få presstöd. Kärnan i hennes argumentation lyder: ”Frågan handlar om huruvida du och jag som skattebetalare ska främja spridningen av åsikter som strider mot det demokratiska samhällets grundläggande värden.” Detta handlar naturligtvis inte om demokratiska värderingar, utan om politiskt korrekta värderingar. Vi betraktar det som djupt oroande att den politiska korrektheten tillåts inkräkta på demokratins roll som överideologi. Nya Tider ställer sig bakom fri debatt, yttrandefrihet, öppen diskussion och respekt för politiska motståndares åsikter. Vi tror på yttrandefrihet – även för Proletären, Internationalen och Arbetaren, tre öppet kommunistiska tidningar som uppbär presstöd sedan många år tillbaka.

Politisk korrekthet har däremot inget med demokrati att skaffa. Den är i själva verket demokratins dödgrävare med tomma floskler som en metod för politisk likriktning, vilket bland annat dokumenterats av professor Jonathan Friedman i boken PC Worlds och John Järvenpää i Politisk korrekthet – Likriktning, åsiktsförtryck och dikotomisering. Vi kan rekommendera båda böckerna till ministern. Vi anar dock att det i stället är vår granskning av makten, som alternativ media står för idag, som är det egentliga skälet till önskan att tysta oss.

Jan Milld, en återkommande debattör i Nya Tider, konstaterade på sin blogg att han under de senaste årtiondena har gått från att beskrivas som ”vänsterradikal” till att beskrivas som ”högerextrem” – utan att politiskt ha rört sig ur fläcken. Han var emot globalism, imperialism, krig och orättvisor då, och han är emot exakt samma saker idag. Denna extrema begreppsförskjutning beror också den på politisk korrekthet i media, och botemedlet är att våga bryta mot densamma. Vad Nya Tider beträffar är vår ambition, utöver att förmedla objektiva och ocensurerade nyheter, också att erbjuda en plattform fri från åsiktsförtryck där debattörer från olika politiska läger kan komma till tals. Att Liljeroth anser detta antidemokratiskt säger betydligt mer om henne än det gör om oss.”

Läs hela repliken och teckna en prenumeration på tidningen HÄR ty i toleransens, mångfaldens och pluralismens namn skadar det inte att ta in information från andra källor än de få vi har som i princip kopierar varandras texter och sällan producerar något som går utanför agendasättarnas mentala fängelse. Jag skrev förresten själv en gång om demokratiska värderingar här i Glad nationaldag och intervju på Jyllandspostens blogg vill jag minnas.

Inför beslutet skrev Mats Dagerlind en läsvärd och underhållande krönika, jag citerar några delar:

“Presstödskommittén beslöt tidigare att inte förorda en bedrägligt benämnd så kallad “demokratiparagraf” i presstödsreglerna, med vilken man på godtyckliga grunder skulle kunna diskvalificera tidningar som Presstödsnämnden anser förmedlar “fel” åsikter… Kulturministern, som är den som å regeringens vägnar har tillsatt presstödsutredningen, deklarerar nu att hon anser att kommittén missförstått sitt uppdrag – meningen var inte att man på allvar skulle utvärdera för- och nackdelarna med en demokratiparagraf, bara att man skulle ge sken av detta så att den kunde införas med en illusion av legitimitet.

Diskussionen om att nagelfara tidningsredaktionernas politiska ståndpunkter kom igång på allvar då den Nationaldemokraterna närstående tidningen Nationell Idag för ett antal år sedan beviljades presstöd. Nu aktualiseras frågan återigen efter en ansökan från nystartade tidningen Nya Tider som hävdas vara högerextrem. Att en mer allmän demokratiparagraf inte redan finns på plats beror främst på att starka publicistiska vänsterkrafter motsatt sig en sådan. Man har varit orolig för att själva drabbas av den, att det inte längre skulle vara möjligt att få statliga medel för att propagera för att störta det svenska demokratiska styresskicket med blodig revolution och ersätta det med proletariatets diktatur. Inriktningen på kulturministerns utspel kan inte tolkas på annat sätt än att regeringen vägleds mer av politisk egennytta och rädsla än av uppriktig omsorg om demokratin.

Lena Adelson Liljeroth ville införa en demokratiparagraf  – för att motverka tidningar där skribenterna förespråkar folkomröstningar, decentralisering och utökad demokrati (!)

Adelsohn Liljeroth hävdar i sin artikel att hon hyllar det fria ordet – hon vill bara inte ge det de ekonomiska resurser som erfordras för att det ska nå ut till folket. Det är en beprövad totalitär taktik. Efter det kommunistiska maktövertagandet på Kuba 1959 tillät Fidel Castro formellt oberoende och regimkritiska tidningar att verka i landet. De fick bara inte köpa tidningspapper och trycksvärta.Det är minst sagt illavarslande att en minister i en svensk borgerlig regering går i en kubansk diktators fotspår.”

Jag hoppas inte att ni slutat läsa redan, för jag är verkligen inte klar. 🙂 Yale University med flera ger en kurs som heter “Storma wikipedia” där man uppmanas storma i synnerhet tekniska artiklar på wikipedia och föra in feministiskt stoff i dem – oklart hur detta ska gå till, men von Wright skulle ju säkert kunna vara en inspiratör här. Gruppen som driver detta heter FemTechNet och om projektet lutar det minsta åt den galenskap som produceras i Sverige så kanske man inte kommer att kunna använda wikipedia som en trovärdig källa längre. Dessutom erhåller man alltså universitetspoäng för att delta. Här rapporteras om detta på tre minuter:

Vi ses efter min nästa operation! 🙂

Jag måste avsluta inlägget nu, bara en sak till: på tal om företagande och innovationer, som ju är temat i DNV:s tidning (har ni fortfarande inte gått ut och köpt den, latmaskar? 🙂 Ni sitter bara och jäser framför datorn och äter lösgodis och försöker plöja mitt inlägg, så om ni inte hinner ut så läs den online här) så har den statliga myndigheten Vinnova (som jag tidigare skrivit om här när de satsade på att utbilda genusmedvetna “förändringspiloter.” Vinnovas ansvarsområde är ”innovationer kopplade till forskning och utveckling, det vill säga nyskapande, framgångsrika produkter, tjänster eller processer med vetenskaplig bas.” Fram till 1 januari 2010 var Ulla Göransson ansvarig för genusperspektivet på Vinnova. Hon sammanfattar: ”Grunden för vårt arbete är att det finns en tillväxtpotential i att ifrågasätta normer om kön.”) nu utdelat jämställdhetsmiljoner till tio olika projekt  och medan miljonerna rullar på till att granska machoattityder i skogsbruket så förfaller utbildningsväsendet. Här är ett inte helt osannolikt framtidsscenario – komik idag – verklighet imorgon?

Relaterat:

Vetenskap eller galenskap – genusperspektiv på trumpeter (SVD)

Vetenskapsrådets replik i trumpetfrågan!

Genusvetare förvirrar barnen (SVD)

Filosofiska Rummet imorgon klockan 17

Mitt anförande i Riksdagen

2-årsdagen sedan Nyhetsmorgon!

Iiiinte 80 miljoner till!!!!

Axess, DSM, dikt och lite banbrytande genussvammel

Genusväldet intar Södertörn

von Wright och tekoppen

Akademikerna och det sunda förnuftet – finns verkligheten på riktigt?

Genusdocent om genuskritik i Corren: ”surrealistiskt.” Och lite om Insynsrådet

Freedomfest – alla föredrag!

Väst driver på fördumningen av Östeuropa

Metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer!

Vad var det jag sa?

Har någon kapat min blogg?

Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket

145 miljoner för könsbyten på bestick och ”genusbanker” i svenska skolor

”Forskning saknas” på genusvansinne för 225 miljoner

Nytt genusprojekt: ”Jag kan inte tänka abstrakt!”

Repris på genusperspektiv, svensk skola och snälla apor

När lika möjligheter blev 50/50

Grattis skattebetalare!

Grattis skattebetalare – del 2

DEJA:s matteproblem

Projekt Implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om ”verkligheten”?

Gender budgeting och postautistisk ekonomi

Genuspedagogik i förskolan – del 4

Är genusvetarnas verksamhet laglig?

Varifrån kommer genusvansinnet?

Transportgenus

Genusaspekter på slutförvaring av använt kärnbränsle

Ingen panik i kärnbränslegenusfrågan

En vetenskaplig ansats till förståelse

Vad i h-ete pågår? åka snowboard med genusvetare gör dig till matematiker!

Annons

Glad Nationaldag och intervju på Jyllandspostens blogg mm

Mikael Jalving har publicerat en intervju med mig på sin blogg på Jyllandsposten – LÄS DEN HÄR!

”Hvad stiller man op imod idioterne? Spørgsmålet er ligeså gammelt som universelt, og løsningen, den blafrer i vinden. Ekstra svært bliver det naturligvis, hvis idioterne – som i H.C. Andersens eventyr – er klædt ud som de kloge. Så bliver det for alvor indviklet. I Sverige, som vedbliver at interessere mig, fordi meningsdannelsen derovre er så ekstremt konsensuspræget, bliver man nemt viklet ind i den ene søforklaring efter den anden. Søforklaringerne kommer som dovne dønninger skabt af de teorier, søforklaringerne er afhængige af. De kloge og indbildske skrider nemlig helst frem ved hjælp af en teori. Teorien skifter med moden, i hak, spring, mere eller mindre vilkårligt. Er man uopmærksom et kort øjeblik, så kan teorien, der før lyste alting op, være pist borte og afløst af en ny.” LÄS HELA!    (Den som har problem med danskan kan alltid klistra in texten i google translate danska-svenska 🙂 )

Jalvings bok

Mikael Jalving har som bekant skrivit boken Absolut Sverige – en resa i tystnadens rike (ännu inte översatt till svenska dock, köp på danska på Adlibris) och var nyligen aktuell i ett samtal  om nationella samförstånd och tabun artikeln I skuggan av framtiden  (läs den!)  i senaste numret av Axess Magasin, liksom i Axess konsensusseminarium  (Play, 38 min, se!). Jalving har också skrivit ett par artiklar på Newsmill för den som är intresserad (kan också klistras in i google translate). Och just det, hoppas ni alla hade en trevlig nationaldag! Själv var jag med familjen, men eftersom jag i tankarna ändå ofta är på bloggen, så tänkte jag att jag skulle göra något till den, och nu var det ju länge sedan jag gjorde ett konstverk, mitt senaste bidrag till den moderna konsten publicerade jag i december,  så den är ju inte längre modern. Och därför tänkte jag göra ett nytt konstverk, eller snarare ett socialt experiment, inspirerad som jag ju är av genusvetarna, och det experimentet bestod i att se vad som skulle hända om jag tågade fram och tillbaka med en svensk flagga, men det hände faktiskt ingenting särskilt – utom att jag trampade ner några blommor.

Intressant, jag återkommer med en analys av det som hände, eller snarare inte hände, längre fram. Eftersom alla andra var på Skansen och viftade med sina flaggor där så kanske ingen såg mig? Nä, nu ser jag var det beror på! GP har i en ledare gett klartecken att fira nationaldagen utan ängslan ”Det är dags att släppa den ängslighet som ifrågasätter att det skulle finnas någon svensk kultur. Den finns i allra högsta grad…. Att vara stolt över sitt lands historia är inte samma sak som att kränka andras. Så låt oss fira Sverige imorgon. Utan ängslighet. Det är hon värd, moder Svea.”  Nu är det alltså fastställt på en svensk ledarsida  – att vara stolt över sitt eget land betyder inte att man vill kränka andra människor eller andra länder. Var det någon som trodde det? Möjligtvis att hela den församlade pk-politikerkåren och media- och proffstyckareliten behövde ett klargörande så här inför nationaldagen, men var det någon vanlig normal dödlig människa som lever i verkligheten som trodde det? Själv har jag årligen kunnat fira både den svenska och den bulgariska nationaldagen utan att ha kränkt den andra halvan av mig själv, eller något av länderna. Mina morföräldrar traderade hela den bulgariska historian och överförde hela kulturarvet till mig och min lillebror under våra sommarlov där, det var också där vi lärde oss vikten av hårt arbete, disciplin och ansvarstagande, mitt i det kommunistiska Östeuropa, ingen kulturmarxism där inte.

Matematiskt induktionsbevis - det första jag såg

Det var även i Bulgarien jag stötte på mitt första matematiska bevis – ett induktionsbevis, i sanden, konstruerat med en pinne (och en logiskt tänkande hjärna) av ett av grannbarnen som gick i sjunde klass. Det var en del av den bulgariska jämlikhetstanken – alla skulle vara lika duktiga i matematik för att krossa Västeuropa i alla matteolympiader. I Väst innebar jämlikhetstanken istället att alla skulle vara lika dåliga i matematik för att inte kränka någon annan som kanske också ville delta i matematikolympiaden (nu är det dock på väg åt rätt håll på den fronten, om bara Genusmaffian håller sig ur vägen). Tänk så olika man kan tolka samma begrepp!

Både förtroendet och läsarna finns på bloggarna

Som demokratibegreppet för att ta ett exempel, ingen missade väl artikeln på DN debatt: ”Ny omskakande studie: Mer än var fjärde ung svensk tycker att det vore ”ganska eller mycket bra” om Sverige var odemokratiskt och styrdes av en stark, diktatorisk ledare… Samtidigt finns det i denna grupp av unga medborgare en föreställning om att det inte spelar så stor roll om de lever i en demokrati eller inte. För nästan 23 procent av 18–29-åringarna är detta inte så viktigt. 26 procent tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en ”stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller val.”

”Exakt vad orsakerna är vet vi inte. Men låt mig spekulera i några möjligheter. Man kan till en början undra vilken demokratilära den yngre generationen fått sig till livs i grundskola och gymnasium? En historielös, mekanisk syn på demokratin (och marknadsekonomin) som inte tar upp dess normativa grundvalar, antagligen. Man måste då fråga sig vem som har utbildat dagens lärare i samhällskunskap och historia att servera en sådan demokratisyn. Det är bara att konstatera att vi på universitet, speciellt inom statsvetenskap, som utbildar de blivande lärarna i historia och samhällsvetenskap i så fall bär ett tungt ansvar.Vi kan också notera att den här gruppen unga har betydligt lägre förtroende för politiska partier och politiker och att de läser dagstidningar och ser nyheter på tv i betydligt mindre utsträckning än andra. I stället får de sin information främst från twitter och facebook. De politiska partierna från vänster till höger verkar alltså också ha misslyckats. Avsaknaden av politisk debatt baserad på tydliga ideologiska skillnader, där socialdemokratin talat om skattelättnader och högern fått utrymme att bli arbetarparti, kanske sänt budskapet att valet mellan partier inte spelar någon roll. Också tv och dagspressen, som ska informera medborgarna för att demokratin ska fungera, verkar ha misslyckats att nå dessa unga medborgare. Hur ser journalisterna och redaktörerna på sitt ansvar?”

Har vi egentligen något val när det gäller gensuvansinnet eller ingår det i de demokratiska värderingarna?

Tillåt mig att också spekulera: dagens unga likställer demokrati med ett knippe värderingar och åsikter man måste omfamna för att räknas som demokratisk? I skolan pratar man väl mer om ”demokratiska värderingar” än demokrati som styrelseskick. Och den ”demokratiska värdegrunden” innebär som bekant att man ska acceptera att folk har olika värdegrunder, vilket givetvis försvårar det av regeringen initierade arbetet med den ”gemensamma värdegrunden” – Betänkande 2009/10: KU 38 Dialog om samhällets värdegrund. Intressant också att man nämner att lärarutbildarna har ett tungt ansvar (se den blygsamma genuslitteraturlistan för lärarutbildare!), och lärarkåren som ju matas med genuspropaganda under hela lärarutbildningen och sedan måste integrera ett genusperspektiv i varje ämne när de undervisar (annars är undervisningen ju varken demokratisk eller jämställd) – är det konstigt att de unga inte förstått innebörden av demokrati? Demokratibegreppet har blivit urvattnat, och frågan är om de unga ens förstått att det handlar om ett styrelseskick?

Tillåt mig att spekulera vidare: även om man förstått innebörden av demokrati, så är frågan hur man uppfattar det när folkomröstningarna oftast går ut på att medborgarna ska rösta om tills de röstat rätt, om de nu röstat fel  (om de ens får rösta), och hur ska man som ung väljare tolka detta barnsliga, för att inte tala om just diktatoriska,  agerande från vuxenvärlden? Minns också att vår stora ledare Mona Sahlin den 28 dec 2003 uttalade orden ”Jag tror inte folkomröstningar är gynnsamma för demokratin” – där har vi åtminstone någon politiker som vågar tala klarspråk.

Genuspilot på väg att krascha svensk ekonomi

Tillåt mig slutligen att spekulera färdigt: det här är en unik chans för regeringen att få ner arbetslösheten, nu när Fas 3 blev ett fiasko, och när vi redan har så många genuscoacher, genuspiloter, gensuambassadörer, gensusstrateger, förändringspiloter och förändringsagenter  som vi kan ha plats med, så är det verkligen på tiden att vi inför ett nytt yrke förknippat med just demokrati – förslagsvis demokratipiloter, demokratiagenter och demokraticoacher, som ska lära ungdomarna (den fjärdedel av den andel av de utfrågade 1.208 medborgarna som är i åldern 18-29 – hur många det nu blir…) om vad demokrati egentligen innebär. Och oj, här kom ju reaktionen från regeringen, som på beställning, i ett pressmeddelande: ”Regeringen främjar ungas demokratiska värderingar”:

”Regeringen satsar åtta miljoner på insatser för att öka demokratisk medvetenhet hos unga i riskzonen. Forum för levande historia har fått i uppdrag att ta fram metodmaterial som kan användas i undervisningen. Ungdomsstyrelsen ska fördela medel till organisationer som förebygger att unga utvecklar ett antidemokratiskt agerande eller rekryteras till antidemokratiska rörelser. -Demokratin måste ständigt erövras. Ungdomar är en viktig målgrupp för regeringens satsningar på när det gäller demokrati, eftersom det är under ungdomsåren som en människas värderingar till stor del formas, avslutar Birgitta Ohlsson.”

Genusperspektivet ska genomsyra världsalltet

Vi kan också läsa att ”Det man värnar vårdar man, säger demokratiminister Birgitta Ohlsson.” och drar oss till minnes att Ohlsson skrev en uppmärksammad artikel med rubriken ”Avskaffa Sverige” i Expressen den 6 juni 2001, samtidigt som vi ställer oss frågan vilka demokratiska världsvärderingar som ska råda i Ohlssons ”demokratiskt valda världsparlament” (hela artikeln återgiven tex här) och hur hon ska få med alla på genuståget i en demokratisk värld där medborgarna sätter dagordningen. Ska hela Jordens samlade tillgångar gå till genuspropaganda? För att återgå till den andra delen av pressmeddelandet: metodmaterial till undervisningen och nya projekt, påminner ju väldigt mycket om genusvansinnet, nu senast (om det inte kommit nytt sedan dess, inte helt osannolikt) uppmärksammade media det nya metodmaterialet Machofabriken, som jag fick uttala mig om i P1 (se blogginlägg).

Evighetsmaskinen är uppfunnen i Sverige - den drivs av och producerar genuspropaganda nonstop

Nya undersökningar som föranleder att man drar igång ett nytt maskineri. Man kan ju tycka att det redan pratas mycket om demokratiska värderingar och genusstrukturer i skolan, men det kan aldrig vara nog, det kan alltid finnas en person som inte delar de demokratiska värderingarna eller idén om genusstrukturer, och då måste hela indoktrineringskampanjen göras om – och alla måste ta del av den!  Det kan bli tjatigt och kontraproduktivt, centrala begrepp urvattnas och förlorar sin innebörd, som Skolverket konstaterade nyligen angående alla antimobbningsprogram –  se Vad var det jag sa?  – men det har inte regeringen tänkt på, och den har inte heller tänkt på att föregå med gott exempel och pedagogiskt illustrera vad demokrati innebär – tex genom att utlysa en folkomröstning. På så sätt skulle ungdomarna kunna se i handling hur ett demokratiskt medvetet folk kör över sin regering och visar den var skåpet ska stå. Det vore ju verkligen på tiden…

För att återgå till Östeuropa kort, glömde, passar på att lägga in videon från mitt inlägg Väst driver på fördumningen av Östeuropa igen, fortfarande lika aktuellt. Det hade varit intressant att se vad undersökningen i DN gett för resultat i Östeuropa, med tanke på att 44% (opinionsundersökning i Bulgarien nov-09) anser att det var bättre under kommunisttiden och bara 22% anser att det är bättre nu (resten svarade ”vet ej”), och vad detta kan tänkas bero på? Kanske behöver Östeuropa en svensk genuspilot – det tycks ju vara lösningen på de flesta problem idag…

Lästips! Christian Hägglund ironiserar över maktstrukturer och fixeringen av lika utfall, Birro i SVD om känslig fråga,  En liten jämförelse (Axessbloggen),  Nationaldagsdebatt på Newsmill, Till nationalkänslans försvar (SVD), Att dissa Sverige ger ingen integration (Corren), Och glöm inte Intervjun på Mikael Jalvings blogg – det var ju bara den jag tänkte blogga om, varför blir det alltid så här!? 🙂

Värdegrundsproblematiken

Axess nr 9/09

Nu har det nya numret (nr 9) av Axess Magasin kommit ut. Numret heter ”I väntan på framtiden” och handlar om ”modernitetens komplicerade förhållande till den klassiska traditionen och demokratin”. Min krönika ”Grunt om värdegrund” finns på sidan 60. År 2008 initierade regeringen som bekant en tre år lång värdegrundsdialog för att ”skapa en förstärkt gemensam värdegrund” eftersom diskussionen ”inte gått i takt med samhällets utveckling” (här Sabunis anförande på temat 2008).  Dialogen ska handla om vilka de universella värdena och de mänskliga rättigheterna är och lyfta fram hur dessa ibland krockar. Det är tveksamt om det går att sätta sig vid skrivbordet och snickra ihop en gemensam värdegrund som alla förväntas omfamna utan invändning, men syftet är gott – att stärka demokrati och mänskliga rättigheter. Läser man diverse styrdokument som exempelvis det obligatoriska skolväsendets läroplan får man intrycket att den demokratiska värdegrunden innebär att man ska respektera olikheter i människors uppfattningar, synsätt och värderingar  – dvs människors olika värdegrunder. Så en konkretisering av innebörden av såväl den demokratiska som den gemensamma värdegrunden med de grundläggande värderingar som det är skolans demokratiska uppdrag att förmedla är välkommen. Tills vidare tolkar jag den demokratiska värdegrunden som att man ska acceptera att människor har skilda värdegrunder. Kommer förresten inte projektet med en gemensam värdegrund att krocka med den demokratiska värdegrunden?

Arbetet med den gemensamma värdegrunden pågår 2008-2010

År 2010 ska man sammanställa alla erfarenheter och möjliggöra för involverade parter (representanter från riksdag, kommuner, landsting, organisationer, fackföreningar och forskare) att arbeta fram rekommendationer för det fortsatta arbetet. I pressmeddelandet från regeringen underskrivet Sabuni ovan uppges att ”Vi kommer också att genomföra en ny studie där svenska folket får ta ställning till ett antal dilemmafrågor om exempelvis yttrandefrihet, jämställdhet och politisk jämlikhet”. Ska dessa ställningstaganden utgöra ett aktivt bidrag till konkretiseringen av värdegrunden eller bara hanteras som en opinionsundersökning för att kunna bedöma hur pass långt avståndet är mellan befolkningen och visionen om en (redan inofficiellt antagen?) gemensam värdegrund? På tal om att stärka demokratin, som ju är en uttalad del i arbetet med den gemensamma värdegrunden – kommer vi att få folkomrösta om denna värdegrund och blir det i så fall innan eller efter valet 2010? Hur hade man tänkt förankra värdegrunden en gång för alla, och kommer en eventuell ny regering att börja snickra ihop en ny och annorlunda värdegrund? Jag vill helst redan nu veta hur jag ska tolka demokratibegreppet och vilka värderingar som kommer att vara universella under nästa och helst också nästnästa mandatperiod. Och kommer det att ingå i yttrandefriheten att få kritisera värdegrunden?

Detta kan vara ännu viktigare för forskare inom humaniora och samhällsvetenskap att få veta. Mina matematiska bevis kan inte krocka med någon värdegrund och gör de det så är det fel på värdegrunden och inte på matematiken. Då den logiska förmåga jag förvärvat genom matematiken råkat smitta av sig även på andra områden i min hjärna så föreslår jag mig själv som konsult åt regeringen för att utarbeta ett logiskt motsägelsefritt värdegrundssystem för att förhindra sådana här problem i framtiden. Frågan varför just jag ska få utarbeta den gemensamma värdegrunden är inte konstigare än frågan om varför någon annan ska göra det. Jag kan initiera en dialog här på bloggen och sammanställa detta som underlag. För någon ursvensk värdegrund finns ju inte och i den mån den finns är den som vår käre statsminister påpekat barbarisk. Därför borde värdegrunden, likt allt annat gott, komma utifrån, och inte inifrån Regeringskansliet. Vad sägs om att hämta in värdegrunden från Saudiarabien? Själv skulle jag iofs föredra Bulgarien om jag måste välja utifrån. Vad menas för övrigt med utifrån?

Bor vi på ett Möbiusband?

Finns det verkligen någon skarp gräns mellan in- och utsida eller ska jag tolka regeringens allmänna hållning som att jordklotet är ett Möbiusband? Med stöd i ett citat från en annan insiktsfull politiker: ”Det var faktiskt inte vi svenskar som byggde Sverige. Det var människor som kom utifrån.” (Maud Olofsson, 2007 sid 6 här) så föreslår jag att vi fortsätter denna uråldriga tradition och i toleransens namn låter någon annan komma hit och bygga värdegrunden. Och då gälls inte att svenska politiker åker på konferens till Teneriffa och sedan kommer tillbaka över gränsen, tio kilo tyngre och en erfarenhet klokare, där den senare innebär att de insett hur smart det var att bli politiker så att man kan åka på semester för skattebetalarnas pengar. Eller semester och semester, det var antagligen en seriös genuskonferens, och de tio kilona är tyngden av de härskartekniker de fått med sig hem, som boken: ”Den andra och femte härskartekniken – metoder för förlöljligande och påförande av skuld och skam som metod för att gender-mainstreama och legitimera sin extrema hållning och få den cementerad som ett faktum i samhällsdebatten för all överskådlig framtid.” Bara den boken väger tre kilo och resten väger sju – det är tufft att vara svensk politiker.

För att återgå till verkligheten, eller jag var ju i verkligheten, men för att återgå till värdegrundsdialogen då. Jag har personligen fortfarande inte blivit tillfrågad om något, och jag antar att om medborgarna tillåts ta ställning i exempelvis genusfrågan så kommer flertalet inte att instämma i att ”den nordiska synen är dock att könet är en konstruktion” eller att svensk förskola ska representera ”såväl ett barnpedagogiskt som könspolitiskt projekt” (såsom fastslagits i SOU 2006:75 sid 55 resp 19). Genusfrågan visar hur svårt det är att få alla medborgare i ett land att enas kring en enda uppifrån pådyvlad åsikt som snickrats ihop vid våra lärosäten och sedan basunerats ut via statens megafoner i decennier nu utan att man lyckats ena befolkningen i frågan. Där kan man tala om social konstruktion och enkelriktad ”dialog”.

Detta förfarande är för övrigt ett utmärkt exempel på utövandet av den första härskartekniken ”Osynliggörande” vilket som ni ser innebär ”Att tysta eller marginalisera oppositionella personer genom att ignorera dem.” Det leder mig förresten till frågan om hur de ”involverade parterna” är utvalda. För värdegrunsdialogens webbplattform som är framtagen av regeringen ser mest ut som en enkelriktad kommunikationskanal för redan befintliga organisationer. Pågår själva dialogen ”experterna” och organisationerna emellan medan jag är på jobbet och betalar skatt för att de ska utöva den tredje härskartekniken ”Undanhållande av information” mot mig? Det ska bli intressant att se värdegrunden när den är klar. Här är ett exempel på ett liknande projekt som pågick 2006-2008  där man i projektansökan kan läsa om syftet, som är att kartlägga olika värderingsmönster utifrån kategorierna traditionalism, modernism och postmodernism vad gäller familjens roll och tankar kring jämlikhet och demokrati, och utifrån detta utarbetat en ”värdegrundskarta för professionellt bruk” i Uppsala med syftet att olika grupper ska ”bli mer medvetna om sin värdegrund och kunna förhålla sig till andra värdegrunder på ett medvetet sätt”. Men regeringens projekt är alltså nu att skapa en enda gemensam värdegrund som så många som möjligt ska omfatta. Inte konstigt att det tar tre långa år – nästan lika länge som Sverige existerat ju. Eller har mina lärare lurat mig?

Maskulinitet är föränderlig - det är dags att tänka om!

Apropå skolan så har den visst en egen värdegrundsportal. Där kan man beställa Värdegrundshandboken online (flik överst). Materialet vänder sig till personal inom grundskola och gymnasiet. Under ”lektionexempel” kan man läsa gratis. Här är tex ett lektionsexempel för gymnasiet om ”genus, jämställdhet och fördomar”:  ”Genus är vårt sociala kön, och handlar om de föreställningar om och förväntningar vi har på hur kvinnor och män bör vara: gester, kläder, språk, vad vi gör eller inte gör. Till vardags tänker vi inte så mycket på det – inte förrän någonting bryter mot det vi förväntar oss. Exempelvis när killar sminkar sig – och ännu mer om en 50-årig man skulle göra det. Eller om en tioårig kille skulle komma i kjol till skolan, eller en tjej som jämt har skrap- och blåmärken på knäna. Kanske är det särskilt viktigt att diskutera våra föreställningar om män och maskulinitet, eftersom det diskuteras mindre, och en förändring av hur vi ser på maskulinitet – inte minst hur män ser på maskulinitet – främjar jämställdhet. Lektionen syftar till att låta eleverna reflektera över hur vi bekönar egenskaper och uttryck. Eleverna ges även möjlighet att ifrågasätta och vidga de ramar könen tillåts röra sig inom.”

Får man ifrågasätta själva lektionsexemplet? Eller vad det har i svensk skola att göra överhuvudtaget när svenska niondeklassare inte ens kan lösa en andragradsekvation, medan kineser och östeuropéer lär sig avancerad bevisföring i den åldern utan en enda genusvetare i sikte! Och där andelen kvinnor på tekniska utbildningar är långt högre än i Sverige. Är denna andel möjligtvis omvänt proportionell mot genusvetartätheten? Man kan ju nästan misstänka det.

Alla ska vi kasta oss nerför (s)tupet

Jag trodde att det var var och ens rätt i detta liberala lyckorike att sätta upp sina egna tio gudomliga budord. Eller är det frihet under ansvar som gäller? Ungefär som när dagens skolelever själva ska ta ansvar för sin utbildning och sin fostran, bortsett från den obligatoriska genuspropagandan då? Genuspropagandan ska fostra barnen till demokratiska medborgare som ska kunna ta aktiv del i en demokratisk debatt där utgången redan är given och där det demokratiska samtalet redan från början följer en given mall, och det är skolans demokratiska uppdrag att se till att ingen rör sig utanför denna mall, eller järntriangel, och ve den olycksalige dåre som självständigt rör sig mot hypotenusans utkant och avviker från grundmängden när det är dags för oss alla att tillsammans och i en gemensam kraftansträngning kasta oss utför det propagandakantade stupet och förgås. Det är för övrigt just detta som avsågs i förra valrörelsen med (s)-slogan ”Alla ska med” vilket jag insåg efter att ha tagit del av några interna (s)-mail om det genusindustriella komplexet – alla ska vi följa med sossarna ner i avgrunden och det är då och endast då det gäller att vara solidarisk med sina medmänniskor. Ingen ska nämligen lämnas ensam kvar i ett övergivet tillstånd av förnuft och klarsynthet, ett sådant utanförskap måste motarbetas till varje pris och det är däri den framtida politiska utmaningen ligger: att fördumma alla samtidigt med en och samma funktion.

På tal om funktioner har jag just beräknat att utifrån dagens negativa utgångsläge på så gäller att integrationen med en gemensam värdegrund som de naturliga logaritmernas bas går mot noll efter en oändlig gränsövergång –  se själva:

För samhällsutvecklingen som helhet gäller fortfarande min gamla vetenskapliga ansats till förståelse:

som ni kan läsa mer om här i mitt förslag på Theory of Everything men jag har konstigt nog glömt att ta med genusvansinnet explicit, men jag antar att jag då tänkte att det ingick i pk-funktionen, fast nu vet jag bättre. Genusvansinnet står i en kategori för sig – läs mer om kategoriteori här: Ha ha 🙂 ”A term dating from the 1940s, ”general abstract nonsense” refers to its high level of abstraction, compared to more classical branches of mathematics.”

Avslutningsvis en video med Mark Steyn (tipstack till Erik & Dogdylan):

”Our core value is that we have no core values”

Uppdatering: den bloggande journalisten Ingrid Carlqvist har fått sparken som chefredaktör för Villaliv (Journalisten, Resumé)  efter att meningsmotståndare utövat påtryckningar. Flera bloggar har uppmärksammat saken (Pelle Billing, Pär Ström, Dick Erixon, Ann Helena Rudberg, Medborgarperspektiv, Erik med flera).  Yttrande- och åsiktsfriheten har sitt pris. Hur kommer den nya värdegrunden att ställa sig till detta?

Timbro och EU-bördan

Timbro ger EU en känga

I DN Debatt den 26 juli under rubriken ”Skattemedel för miljarder går till EU:s propaganda” presenterar Timbros vd Maria Rankka tillsammans med utredarna Philip Thomasson-Lerulf och Hannes Kataja den färska Timbro-rapporten ”Den europeiska unionens börda – information och kommunikation till ett motvilligt folk”. EU-institutionernas skattefinansierade opinionsbildning är ett problem och det är dags att dra en tydlig linje mellan information och propaganda. Några stycken ur artikeln:

* EU spenderar varje år åtskilliga miljarder kronor på tevekanaler, radiostationer, tankesmedjor, trycksaker, kampanjer och resor för journalister. Kommunikationsinsatsen propagerar för en stark och enhetlig europeisk union. En utveckling som flera folkomröstningar har sagt nej till.

* I vår undersökning visar vi upp exempel på hur EU-institutionerna med stor uppfinningsrikedom använder offentliga medel till att flytta fram sina egna positioner och föra i hamn en utveckling som medborgarna och skattebetalarna ställer sig kritiska till. Med demokratin och anständigheten för ögonen är detta oacceptabelt.

* Europeiska unionen har på kort tid bytt ansikte. Från att i huvudsak ha varit ett frihandelssamarbete antar den alltmer konturerna av en politisk union inom vilken fler och fler frågor hanteras.

* När de i folkomröstningar under de senaste tio åren har fått chansen att säga sitt om ytterligare politisk integration i Europa har svaret varje gång blivit detsamma: nej till införandet av den gemensamma valutan euron, i Danmark 2000 och Sverige 2003, nej till Nicefördraget på Irland 2001, nej till EU-konstitutionen i Frankrike och Nederländerna 2005 och nu senast, nej till Lissabonfördraget på Irland 2008. Det finns därmed ingen tydlig uppslutning kring visionen om en stark och enhetlig europeisk union.

* Varje år plöjs stora summor ned i en hord av tankesmedjor och idéinstitut runt om i Europa, som alla har det gemensamt att de aktivt förespråkar att alltmer ska beslutas av EU. Det är inte ovanligt att dessa organisationer leds eller har grundats av tidigare högt uppsatta politiker och tjänstemän i EU-institutionerna.

* I Sverige har vi fört en omfattande debatt om att statliga myndigheter och offentligt ägda bolag för fram politiskt färgade budskap. Men om EU:s opinionsbildning är det tyst, trots att den är mer långtgående och dessutom drivs av dunklare motiv. Att det dessutom är vår svenska kommissionär Margot Wallström som är huvudansvarig för Europeiska unionens kommunikationsarbete gör tystnaden än märkligare.

En dag senare kan man i DN läsa Margot Wallströms replik: ”Målet är inte att få folk att älska EU”.

Snälla rösta inte nej - jag vill ha en fin EU-karriär!

Först bara en liten påminnelse om vad Margot Wallström gjorde våren 2005 precis innan Frankrike och Nederländerna skulle rösta (nej till) en ny EU-konstitution. Wallström höll ett tal vid det forna koncentrationslägret Theresienstadt (Terezin) i Tjeckien. Talet hade i förväg lagts upp på EU-kommissionens hemsida och delats ut till journalister, och i detta tal stod att läsa ”Ändå finns det de som i dag vill skrota idén om överstatlighet. De vill att EU ska återgå till sitt gamla, strikt mellanstatliga sätt att verka. Jag menar att dessa människor borde komma till Terezin och se vart den gamla vägen leder”. Under framförandet av talet hoppade hon dock över detta stycke vars syfte var att anklaga dem som röstade emot det nya fördraget om överstatlighet för att på något intressant och obegripligt sätt vara förespråkare för nazistiska koncentrationsläger! I samband med detta krävde  flera brittiska konservativa liksom vänsterpartisten Jonas Sjöstedt hennes avgång (källa).

Var kan man eftertidsrösta då?

Och majoriteten av medborgarna i de båda länder som tillåtits folkomrösta om detta fördrag röstade nej. Fördraget modifierades åren efteråt till det som kom att kallas Lissabonfördraget och som var skrivet på ett sådant sätt att man denna gång kunde kringgå folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna. Dock inte i Irland, där majoriteten som bekant röstade nej. Och nu har EU dragit igång en massiv propagandakampanj för att få irländarna att rösta ja snarast möjligt. Det vore en intressant tanke om vi kunde göra så i andra val också. Om någon känner att medborgarna faktiskt röstade fel – kan vi inte ta om valet några månader efteråt då?

Och så till Margot Wallströms replik då. 

”Jag hoppas vi är eniga om att allmänheten har inte bara rätt att bli informerad om vad EU gör, vilka förslag som läggs fram och vilka beslut som fattas. Den har också rätt att göra sin röst hörd om vad den vill att EU ska göra och hur.” Ha ha – jaså, det var därför vi fick rösta om Lissabonfördraget då, och de tidigare fördragen??

”Sedan 2004 har vi reformerat, moderniserat och decentraliserat kommunikationen i EU-kommissionen, ett arbete som är långt ifrån avslutat. Vi har skiftat fokus från Bryssel till enskilda medborgare i medlemsländerna. Medborgarna står i centrum och vi använder oss nu också av de medieformer som medborgarna föredrar: tv, radio, internet, bloggar, Facebook och lokaltidningar.” Skiftat fokus för propagandan till de enskilda medborgarna ja, för regeringarna är som bekant redan avklarade.

EU-demokrati 2009: att få lov att uttrycka sin åsikt på nätet i något EU-forum.

”Vi har skapat en tvåvägskommunikation. I stället för monolog för vi i dag en dialog med medborgarna bland annat på Debate Europe, diskussionsforum på internet, och medborgarråd på nationell och europeisk nivå. Det handlar om att lyssna, inte om att propagera. Åsikter bryts mot varandra och gapet mellan beslutsfattare i Bryssel och medborgarna minskar.” Ett diskussionsforum på nätet!? Vad ger det för politiskt inflytande – hon måste skämta!?

”Åsikter bryts mot varandra”, ”gapet mellan beslutsfattare i Bryssel och medborgarna minskar” – är hon påverkad av något olagligt preparat eller tror hon att medel-IQ:n i landet understiger 80?

”EU blir vad medlemsländerna gör det till… Min filosofi är att det blir bättre politiska beslut om vi först frågar medborgarna till råds.” (!) Jaså, det är därför man medvetet tar fram nya fördrag som inte kräver besvärande folkomröstningar från besvärliga medborgare? Denna ”replik” var något av det pinsammaste jag läst på länge.

Ett intressant stycke ur Timbrorapporten:

”I boken Utmaning Europa (Prisma, 2005) skriver den brittiska tänkaren och Europavännen Mark Leonard följande om varför Europas befolkningar flera folkomröstningar i rad har valt att rösta nej till fortsatt integration: ”Problemet är att Europas demokratiska revolution i stort sett inte har uppmärksammats av dess medborgare.” Citatet är hårresande eftersom Leonard uppenbart blundar för att demokratiska framsteg per definition måste involvera medborgarna, och det sammanfattar mycket väl det slags idéer som genomsyrar EU:s hela kommunikationsverksamhet.”

EU-regler om den tillåtna storleken på en tomat

”Men hur kommer det sig då egentligen att EU i stort sett utan att möta kritik har kunnat bygga upp en enorm kommunikationsapparat som uppför sig på ett sätt som knappast skulle accepteras i de enskilda medlemsländerna?… En del av förklaringen har att göra med EU som institution. EU är till sin form och beslutsstruktur sinnebilden av en organisation som på engelska skulle beskrivas som ”top-down”. Strävan att centralisera, vare sig det gäller lagstiftning, regeluppföljning eller tillsyn, är till och med fördragsfäst. Det är knappt möjligt att finna något exempel på när EU-institutionerna har fört tillbaka maktbefogenheter som EU en gång tagit över från de enskilda medlemsländerna. EU-institutionerna fortsätter att växa och lägga allt fler politiska områden under sin kompetens, trots att medborgarna alltså inte nödvändigtvis delar detta mål.”

Dick Erixon har helt rätt när han i sitt blogginlägg om rapporten skriver: ”Europavalet skulle kunna vara det val som ger EU-ledningen dess legitimitet, men också det valet är konstruerat så att hur medborgarna i Europa än röstar kan man inte rösta bort de ansvariga. Den verkställande makten är skyddad från folkets dom. Det är inte demokratiskt.”

Måste allt offentligt vansinne utgå ifrån Sverige?

Förresten, är Sveriges nationalsång förlegad och ett politiskt inkorrekt musikstycke som bör bytas ut mot en ny låt som enligt förslag till kulturministern ska skrivas av en anhängare och (ekonomisk) donator till Feministiskt initiativ? Och missa inte att vi efter nästa val kanske får en ”normkritisk myndighet” som kommer att ge dekonstruktionsfilosofin en helt ny legitimitet. ”Varför gör de på detta viset”-rumpnissarna kommer att garanteras arbete och sysselsättning för all framtid! Det genusindustriella komplexet kommer att expandera i takt med och troligtvis gå hand i hand med EU-byråkratin. Du sköna nya värld! 🙂

(Tidigare inlägg om EU: 1 , 2)

Hyckleri på hög nivå

Vad pågår egentligen bakom kulisserna?

Inte sällan kommer frågor upp till offentlig debatt i Sverige först långt efter att beslut redan fattats i ministerrådet och EU-parlamentet. Som om detta inte vore illa nog vågade den svenska regeringen aldrig hålla en folkomröstning om Lissabonfördraget – ett fördrag som innebär att Sverige förlorar vetorätt på ca 60 områden. Att regeringen sedan talar sig varm för demokrati och vikten av att vallfärda till valurnorna i juni när de själva ska väljas in i EU-parlamentet är inget annat än rent hyckleri!

Det svenska folket och de flesta andra européer tycks inte dela den
politiska elitens syn på vad EU-projektet egentligen ska vara. Det som började som ett fredsprojekt har förvandlats till ett projekt med målet att skapa en ny politisk stormakt. Ett samarbete mellan självständiga nationer är något som flertalet medborgare är positivt inställda till. Majoriteten verkar dock inte intresserad av att skapa en stor politisk union med stark maktkoncentration och ett ständigt växande byråkratvälde. Detta innebär inte bara en ekonomisk belastning utan även i förlängningen en begränsning av medborgarnas medbestämmande och frihet. Folken vill fatta demokratiska beslut i sina egna länder, i frågor som rör den egna befolkningen. Det samarbete vissa länder har behöver inte nödvändigtvis pådyvlas övriga medlemsländer – mellanstatligt samarbete ska bygga på frivillighet.

Aja baja - inte rösta fel nu!!!

Att befolkningarna kanske skulle vara ovilliga att släppa ifrån sig beslutanderätt var något som förutsågs av EU:s ”fader” Jean Monnet, som därför förespråkade en strategi där små steg togs på vägen mot en federation. Dessa steg har oftast varit förklädda till lösningar på praktiska, huvudsakligen ekonomiskt motiverade, problem. Hittills har bland annat Holland och Frankrike (2005) och Irland (2008) sagt nej till utökade befogenheter åt EU i folkomröstningar. Monnet hade rätt, och de för eliten nedslående resultaten har lett till att regeringarna i övriga länder valt att inte utlysa folkomröstning om inte grundlagen krävt det (som i Irland), eftersom de befarat att folken kommer att rösta ”fel”. Att de sedan talar sig varma för demokrati och vikten av att vallfärda till valurnorna i juni när de själva ska väljas in i EU-parlamentet är som sagt inget annat än rent hyckleri.

Det är för övrigt ett ödets ironi att Bryssel ligger just i Belgien, ett exempel på en artificiellt konstruerad stat från 1830 där spänningen mellan flamländare och valloner blir allt mer påtaglig och där flamländarna sedan länge kräver självständighet. Bryssel skulle kunna börja med att försöka förena dessa två befolkningar i första hand, innan man påbörjar ett försök med ett överstatligt EU med gemensam nationalsång, diplomatkår, ”hög representant” och fastställd ”gemensam historiesyn”. Andra områden i Europa som går tvärsemot den europeiska maktelitens strävan och som istället vill ha utökad självständighet är till exempel Skottland, Grönland, Åland, Baskien och Katalonien, och tendensen var som bekant densamma i de f d kommunistiska länderna i Östeuropa efter 1989.

Det går att samarbeta över nationsgränserna i allt från handel,
klimatfrågor, forskning och fredsfrågor utan att förflytta makten från de nationella parlamenten till Bryssel. Varför nöjer sig då inte politikerna med det? En stor fördel för dagens makthavare med Lissabonfördraget är att vi inte kommer att kunna utkräva ansvar, en av demokratins grundpelare. Vetorätten avskaffas nämligen i det svenska fallet på ungefär 60 områden till förmån för så kallad kvalificerad majoritet, vilket innebär att en svensk EU-kommissionär som röstat i enlighet med folkviljan men ändå förlorar i Bryssel kan skylla på EU. Vad bekvämt då….

Det gäller att hålla koll på sina undersåtar

Folken har inte röstat ”fel” om senare års fördrag (de folk som tillåtits rösta dvs) på grund av okunskap, som politikerna låter påskina, utan just för att de varit välinformerade. Med Lissabonfördaget kommer vissa länder i praktiken att kunna fatta beslut som går emot folkviljan i andra länder – något som säkert skulle öka risken för konflikt snarare än minska den. (Någon som tror att Syd-och Östeuropa skulle köpa det svenska genusvansinnet? :-)) Att man samarbetar i ekonomiska frågor är en sak, med det EU kommit att syssla med idag liknar inget annat än ett nytt statsbygge – en ”superstat” skapad på bekostnad av de befintliga nationalstaterna genom ett byråkratiskt EU-regelverk som spänner över alla samhällsområden, för att inte tala om den övervakningsapparat som är under uppbyggnad.

Missförstå mig rätt: det går givetvis att bygga en sådan EU-stat om det är vad vi vill – men uppenbarligen är den svenska motviljan så pass stor att regeringen inte ens vågar hålla en folkomröstning om saken. Det är visserligen inte Alliansen ensam om, över hela Europa missunnar regeringarna sina egna väljare möjligheten att säga sitt om maktförskjutningen till Bryssel.

Svenska politiker försöker nu frammana en klassisk blockpolitik och vill att väljarna ska ta ställning utifrån en höger-vänsterskala till den politik de ämnar föra i EU-parlamentet. I verkligheten är Alliansen och socialdemokratin sedan länge överens om att successivt förflytta den verkliga makten till Bryssel (utöver att de röstar likadant i över 90% av fallen som numera är allmänt känt). Den begränsning av staten och tillit till individen som de borgerliga partierna står för (?) i Sverige har de plötsligt ”glömt” när det gäller EU. Tvärtom väljer man att omyndigförklara sina egna medborgare och förflyttar undan för undan makten längre bort från medborgarna.

Och hur kommer det att gå för den svenska genusindustrin i det nya EU?

Dagens EU-projekt är inte det EU som svenska folket röstade för 1994. Även om man talar om subsidiaritetsprincipen så saknar den praktisk betydelse när uppskattningsvis 70-80% av våra lagar redan idag är underställda direktiv från Bryssel. Idag krävs 25 mandat från 7 länder för att skapa en partigrupp, detta ändrades nyligen från 20 mandat och 6 länder – allt för att förhindra att ”radikala” grupper (tex kritiker mot EU-bygget så som det på senare gestaltat sig) ska få något inflytande. Tanken är antagligen att man i framtiden ska kunna rösta på europeiska konservativa, europeiska liberala, europeiska socialister osv istället för de enskilda ländernas partier. Behöver man påpeka att avståndet mellan svenska konservativa och exempelvis italienska konservativa är ganska stort? Och hur skulle detta i så fall påverka det svenska genusmaskineriet? Kommer svensk genusindustri att ta Europa med storm, eller innebär EU-staten slutet för vansinnet? Och är det i så fall värt att offra flera av våra lagstadgade rättigheter och vårt demokratiska inflytande för att bli av med det? 😉