Nu har jag det!

september 21, 2009

Den svenske matematikern Helge von Kochs (1870-1924) snöflinga

Den svenske matematikern Helge von Kochs (1870-1924) fraktala snöflinga

Liksom man inte kan dra en kurva mellan två godtyckliga punkter på en yta som inte är sammanhängande så kan man heller inte få ett sammanhang i sitt liv om man inte noga betänker de val man gör som ung. Och vad jag pratar om är naturligtvis den matematiska verksamheten vid våra lärosäten. Matematik är grunden till er logiska förmåga, och om ni vill få era dendriter att växa så är det bäst för er att ni spenderar er värdefulla tid på intressanta matteföredrag innan ni i vinter tar första bästa jetplan till Thailand för att lata er i tron att logiken utvecklas av sig själv och i tron att vi matematiker helt ensamma kan bära upp hela verksamheten i det här landet utan ert moraliska stöd och aktiva deltagande!

I dessa tider av färgänglighet gäller det att ha förmågan att finna något beständigt och kontinuerligt som kan ledsaga en genom livets outgrundliga vägar, och därför kan man till exempel inte lämna jordelivet utan att ha en förståelse för kontinuerliga funktioner, där en funktion uttrycker ett (i positiv bemärkelse) beroende. Till exempel är genuseriets framtid beroende av mängden skattemedel man avdelar till detta vansinnesprojekt, liksom av folkets tålamod, politikernas beslut och medias prioritering – och detta kan man uttrycka som G(skatt, tålamod, beslut, media). Hur gör man rent matematiskt för att denna funktion ska störta in i origo och bli noll?

COBE-satelliten har letat patriarkala strukturer sedan 1989

COBE-satelliten har letat patriarkala strukturer sedan 1989

Vad gäller beständigheten så är det så att det som inom matematiken en gång är bevisat är för evigt sant – detta ska jämföras med den tragiska situationen i mer världslig forskning där exempelvis upptäckten av ett litet roterande femdimensionellt membran i universums utkant kan rasera fler decenniers grubblerier och forskningsartiklar kring universums uppbyggnad. Inom fysiken måste man givetvis kombinera matematiska modeller med experimentella resultat, och man får räkna med en del bakslag ibland. Även genusvetarna, som inte använder sig av matematik, tog som bekant hjälp av COBE-satelliten (Cosmic Background Explorer) som skjöts upp 1989 och till slut lyckades finna den anisotropi (små variationer) i den kosmiska bakgrunds-strålningen som sedermera under den inflationistiska fasen av universums utvidgning gav upphov till de universella patriarkala strukturer vi kan beskåda idag (är det kanske därför Tiina Rosenbergs projektgrupp inlett ett samarbete med Fysikum i Lund kring genuscertifieringen?)

För att komma till saken – jag vill härmed inbjuda intresserade läsare (sprid gärna till vänner och bakanta!) till en populärvetenskaplig
föreläsningsserie i matematik – nämligen MATEMATISK LUSTTUR,
som kommer att hållas nu i höst (med start 6 oktober) vid matematiska institutionen, Stockholms Universitet på tisdagskvällar kl 18-20. Den som är intresserad kan anmäla sig till kursansvarig  (det är inte jag, jag ska bara hålla ett av föredragen) till: orikurs@math.su.se eller rikard@math.su.se. Det går givetvis bra att anmäla sig till mig också så vidarebefordrar jag. Det krävs faktiskt inga förkunskaper alls utan bara nyfikenhet och intresse, och sk grundläggande behörighet dvs slutbetyg från gymnaium. Men den som inte är intresserad av att samla Ladok-poäng utan bara vill lyssna till ett eller annat föredrag är givetvis också varmt välkommen! Här är kursbeskrivningen till Matematisk Lusttur och här är ett preliminärt schema där ni kan se vilka föredrag som kommer att hållas under de första veckorna, den kommer att fyllas på inom kort.

Är det här genusartiklarna producerats?

Är det här alla genusartiklarna producerats?

Det finns ju hur mycket som helst att ta upp utöver det som redan är inbokat – alltifrån Benfords lag som kan användas för att enkelt upptäcka bokföringsbrott till The Infinite Monkey Theorem (eller på svenska: satsen om oändligt många apor) som hävdar att en odödlig apa som gör oändligt många tangenttryckningar förr eller senare kommer att skriva varje känd text (i sin ursprungliga form hävdade satsen dock ”alla böcker i det franska nationalbiblioteket”). Detta innebär även att alla genusflummerier kommer att reproduceras av apan. Frågan är om det inte är just denna apa som sitter i något labb och skriver alla genusartiklar? Trots allt formulerades ju satsen redan 1909 i en bok om sannolikhetslära av Émile Borel, så apan har ju redan hållt på i 100 år. Hur sannolikt är det att det är denna apa som är ansvarig för dagens genusartiklar, och varför råkade alla bli på just svenska? Mycket intressant forskningsproblem – jag tror jag måste ta tag i det – äntligen är jag vansinnet på spåren!

Här en en annan klassiker om sannolikheter, nämligen Tage Danielssons monolog om sannolikheter ang Harrisburgolyckan (tipstack till Josef för denna underhållande video):


%d bloggare gillar detta: