Genusforskare offer för ”Brain drain”!

november 6, 2011
Elise Claeson - en sund röst i debatten

Elise Claeson - en sund röst i debatten

Först vill jag tipsa om Elise Claesons artikel i Aftonbladet, som utgör en slutreplik i en debatt. Här är den: Feminister – håll er borta från våra familjeliv!  och den utgör alltså en replik på Schymans Elise Claeson förstår inte vad jämställdhet innebär  samt Lisa Magnussons Varför ska kvinnors arbete vara gratis?  som i sin tur var reaktioner på Elise Cleasons ursprungliga artikel Svensk jämställdhet – en livsfara för kvinnor. Och läs även Elise Claessons artikel på svt.se: Befria de gröna hemmafru-feministerna från jämställdhetsutopin och hennes Newsmill från i maj: Regeringen och genuspedagogerna vill ha ett nytt folk.

Är detta genusforskarnas nya familjevänliga uppfinning?

Är detta genusforskarnas nya familjevänliga uppfinning?

Ni kanske inte tror att Genusmaffians förehavanden utgör någon risk för folkhälsan, men det gör den. För länge sedan skrev jag ett humorinlägg om genusvansinnets effekter på (dittills) normala människor, men om man läser om texten nu, så verkar det inte alls vara humor, utan skulle mycket väl kunna utspela sig i vilken stad som helst som berikats med en genuslobby som kör över allt i sin väg med en ångvält fulltankad med genuspropaganda. Och med normala människor menar jag samma sak som genusvetarna menar, nämligen människor som lever efter vissa normer, och följaktligen är de andra per definition, de genusupplysta, onormala, även om de faktiskt har normlösheten som norm vilket gör att de egentligen, mot sin vilja, i någon mening också är normala, men jag skulle aldrig lyfta fram detta för att inte såra deras känslor.

Här är min nya vithetsmätarmaskin

Här är min nya vithetsmätapparat

I förra inlägget  fick vi lära oss en del om forskningsområdet genus- och kritisk vithetsanalys, så jag hoppas verkligen att ni alla ägnat den senaste veckan åt att kritiskt granska er eventuella vithet. Själv har jag just utvecklat en helt ny spektroskopisk metod för att undersöka vithetsgraden genom att helt enkelt mäta hur mycket ljus huden absorberar när man står mitt i skuggan av genusvansinnet. Om man upplever skuggan som mycket mörk blir det inte mycket ljus, vilket innebär att det som genusforskarna kallar en ”vit kropp” alltså med mitt mätinstrument kan bli medelbrun, gul, svart eller lila om man samtidigt har högt blodtryck, vilket man ju ofta får i Genusland. Inte jag dock, eftersom jag har en avstressande bettskena jag kan tugga på, och det påminner mig om att jag ju skulle skicka tandläkarräkningen till Nationella Sekretariatet för genusforskning.

Drömmen är att få in mitt resultat i tidskriften Genus med tema Innovation

Drömmen är att få in mitt resultat i tidskriften Genus med tema Innovation

Jag kallar en sådan av genusforskarna klassificerad ”vit kropp” som varken absorberar eller utstrålar något ljus i genusskuggan och som därför rent mättekniskt är en svart kropp, för en ”ambivalent kropp”. Jag hoppas därmed kunna publicera mig i någon kritisk vithetsprofilerad genustidskrift som accepterar vetenskapliga belägg för något, och om ingen sådan finns, så hoppas jag på att min hypotes om att ambivalenta kroppar skapas i genusskuggan kan komma att accepteras vitt, svart och brett om jag bara upprepar den tillräckligt ofta och får framföra den i något debattprogram på TV. Den kommer också att bli sann om jag lyckas sälja den till någon politiker som sedan uttalar den på TV. Gärna tillsammans med några standardfloskler som ökar trovärdigheten:

Det gäller att nå ut med sina hypoteser

Det gäller att nå ut med sina hypoteser

”Hypotesen om ambivalenta kroppar i genusskuggan är något vi måste acceptera eftersom Sverige är en del av världen och eftersom vi lever i en demokrati, och ett öppet samhälle som vårt måste acceptera vissa hypoteser som sanningar eftersom vi strävar efter jämlikhet och jämställdhet och allas lika värde. Inte alla hypotesers lika värde givetvis, men alla andra lika värden, som exempelvis alla genusforskares lika värdering av en vetenskaplig utsaga, som därmed brister, precis som jämställdhetsarbetet skulle göra om inte vi politiker satt vid rodret och gav genusmaffian era skattepengar så att ni åtminstone kan bekosta er egen hjärntvätt, latmaskar.

cirkel

Här kan Patriarkatet få trampa runt

Vi däremot maskar inte, vi går istället i täten och har gått om alla andra länder med vår öppna toleranta inställning mot olikheter, så länge olikheterna inte hamnar utanför det tillåtna intervallet, som är en krympande mängd. Vi ska få ner det till noll. Det är vårt mål. Då möts ändarna, och vi vill alla skapa möten mellan folk från olika ändar av världen, för utan dessa möten kan inte hypotesen om de ambivalenta kropparna i genusskuggan vara ett led mot ökad rättvisa. När ändpunkterna sammanfaller, då är vi nöjda. Då är nämligen alla lika, och mer exakt identiska fast utan en fast identitet, och livet blir rättvist. För millimeterrättvisa är den enda vi kan tänka oss, när vi väl tänker, vilket inte är särskilt ofta när jag tänker efter. Men oj, nu tänkte jag visst – ja där ser man. Att tänka en millimeter i taget, det är bra för demokratin. En öppen linjal kan vikas ihop så att ändpunkterna sammanfaller och då har vi en sluten cirkel, för ni vet ju alla att cirklar också kan vara öppna, men vi vill gärna sluta cirkeln och stänga in er medborgare i den så att ni inte kommer ut. Världen ute är ju farlig och vi måste skydda er från den.

Möbiusband

Möbiusband

Om man vrider rättviselinjalen innan man sätter ihop ändarna får man ett Möbiusband och linjalens yta utgör samtidigt både in- och utsida, eller för att tala klarspråk, något vi politiker är välkända för – det finns ingen in- eller utsida, och det är så vi skapar ett öppet samhälle utan gränser, om ni inte faller av kanten givetvis då är ni illa ute. Och det är det här utanförskapet vi måste komma bort ifrån, utanförskapet som odlas av oliktänkande, som gör att alltfler hamnar utanför den sammanfallande ändpunkten. I en jämställd värld finns bara en demokratisk linjal och det är det vi alltid har i åtanke när vi fattar våra beslut – börjar folk tänka själva hotas rättvisan, demokratin, jämställdheten, sammanhållningen, klimatet, den hållbara utvecklingen och min riksdagsplats. Och då är vi verkligen ute på farligt vatten, eller i åtminstone jag, eftersom jag då inte längre har råd med båten som tar mig ut till min alldeles egna ö i skärgården.”

I vilket fall, med min ombyggda fotomultiplikator (se bild)  kan jag mäta hur många elektroner som slås ut som en följd av den fotoelektriska effekt som Einstein fick Nobelpriset för 1921, och ni får be om ursäkt att jag la in en allmänbildande bisats så här i genusvansinniga tider, och dessa elektroner accelereras sedan i ett högspänningsfält mot en genusartikel, så att ännu fler elektroner och bokstäver frigörs, tills jag har en tillräcklig elektronisk förstärkning som jag sedan kan rikta mot Patriarkatet, som i sann patriarkal anda, mäter den  (vi vet ju att det här att räkna och mäta saker är ett patriarkalt påfund – se tex Genusfysik och konsensuskultur eller Hur många aprilskämt? ).

Genusvetare på utflykt i verkligehen

Genusforskarna känns lätt igen, här flög en framför mitt fönster igår, och försökte spionera på min nya vithets-spektrometer.

Äsch, nu tappade jag tråden, som vanligt :-). Eller egentligen inte, det är bara det att tråden alltid förgrenar sig lite på vägen, vilket är helt normalt om man vill vara en kreativ matematiker som ser nya möjligheter och nya lösningar på uråldriga problem. Då måste man kunna associera fritt som en genusforskare och inte låta sig störas av triviala saker som verkligheten och världen utanför. Där har jag och genusforskarna faktiskt något gemensamt. Förutom att de tar sig ut i verkligheten när de ska implementera sina hypoteser, medan jag skickar in mina (dessutom bevisade) hypoteser till en vetenskaplig tidskrift och inte till DN debatt. Men det där inlägget jag skrev för två år sedan, och som var menat som ett skämt men som så här i efterhand framstår som helt normalt, jag får inte plats med det utan får ta det nästa gång. Ledsen att det blev så här :-).

Men glöm inte läsa debattartiklarna överst i inlägget! Det är ju faktiskt så, att många så kallade jämställdhetssträvanden faktiskt är, om jag får lov att använda ordet, kvinnofällor. Istället för mansfällor, som det var tänkt från början.

Det kostade bara 81 miljoner kronor att institutionalisera genusvansinnet inom akademin

Det kostade bara 81 miljoner kronor att institutionalisera genusvansinnet inom akademin

Missa nu inte senaste numret av Genusperspektiv! Under rubriken ”Framgångsrik satsning på excellenta genusmiljöer” kan vi läsa att de 27 miljoner som Vetenskapsrådet satsat på dessa tre genusexcellensmiljöer lett till att de vuxit sig starka – och att detta inte kunnat ske utan de där extra miljonerna. Alltså 27 miljoner till vardera excellenscentreum – totalt 81 miljoner kronor! Notera att genusforskarna gärna problematiserar elitisering inom akademin och excellenssatsningar inom andra områden (se om detta i inlägget Genusvetenskap – en krigsmaskin). De måste väl också snart undersöka sina egna excellenssatsningar ur ett genusperspektiv? Det blir väl 81 miljoner till då… Så där föder och göder vansinnet sig självt.  Excellensmiljöerna har följande intressanta teman:

Uppsala (Forskningsprogrammet GenNa): genus och fysik, genus och djurforskning, genus och didaktik, genus och neurovetenskap, genus och bioetik, genus och biosocialitet.

Umeå (Forskningsprogrammet ”Challenging gender”): genus och demokrati/social rättvia, genus och emotioner, genus och våld, genus och hälsa, genus och normalisering.

Linköping/Örebro (Övergripande tema ”Gendering excellence”): genus, sexualitet och global förändring; Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier; Skillander och sanktioner: sexuell hälsa, kropp och ”empowerment”.

På sidan 2 i nyhetsbrevet Genusperspektiv kan vi läsa:

Det pågår en oroväckande och omfattande "brain drain" av genusforskare till excellensmiljöerna, så att hela städer riskerar att ödeläggas.

Det pågår en oroväckande och omfattande "brain drain" av genusforskare till excellensmiljöerna, så att hela städer riskerar att ödeläggas.

”Utvärderingen pekar på att finansieringen använts för att höja kvaliteten på forskningen till en nivå som inte varit möjlig utan satsningen… Man kan se satsningen som ett bidrag till genusforskningens institutionalisering. Om man vill medverka till att etablera ett forskningsområde snabbare, vittnar det här om att det är möjligt. Då krävs den här typen av storsatsning…

Risk för ”brain drain”?

Utvärderarnas rapport nämner, men går inte djupare in på, den eventuella risken för att sasningarna har dränerat andra miljöer på forskare genom att de sökt sig till excellensmiljöerna.”

Ska det verkligen få vara så, att alla andra svenska städer dräneras på stora genusgenier? 😉 Låt mig gissa vilken lösning Vetenskapsrådet, och inte minst genusforskarna själva, har på detta problem: låt oss göra varje svensk stad till en excellensmiljö för genusforskning! Vi är ju redan på god väg.

Annonser

Genusvetarna – offer och slagträn?

mars 1, 2010
Finns det andra sätt att förbättra situationen för kvinnor i offentlig sektor än via en postmodern genusanalys?

Finns det andra sätt att förbättra situationen för kvinnor i offentlig sektor än via en postmodern genusanalys?

Jag ser till min glädje att tankesmedjan Timbro är aktiv i jämställdhetsdebatten. I seminariet ”Jämställdhet på norska” nu på onsdag 3 mars  diskuteras rapporten ”Kvotering – inte bara en kosmetisk reform” där effekterna av den norska kvoteringslagen granskas. Jag har dessvärre ingen möjlighet att närvara men kommer att se debatten på webben efteråt! Förra veckan kunde man i Världen Idag- artikeln ”Valfrihet ökar jämställdheten” läsa om Eva Westerbergs nyutkomna rapport ”Välfärdens hjältar”: ”Med fler arbetsgivare att välja mellan och möjligheter att starta egen verksamhet ökar såväl välbefinnandet som möjligheterna för de anställda inom vårdsektorn… I en undersökning bland Vårdförbundets medlemmar uppger de som arbetar i privata vårdföretag att de i större utsträckning känner uppskattning, har friheten att bestämma hur arbetet ska utföras och får gehör för sina idéer.” Något att tänka på för vänsterfeministerna… Dessutom fann jag följande rapport från 2005: ”Viljan att flyta medströms” av Susanna Hakelius Popova, med en granskning av svenska genusavhandlingar – denna rapport måste jag ju läsa! 🙂

I senaste numret av det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 1/2010 kan vi på sid 4 i denna pdf läsa att ””Genusvetarna” blir slagträn i debatten” bland annat som en reaktion på KDU-artikeln i SVD för ett tag sedan . Att ordet genusvetarna är skrivet med citationstecken tolkar jag som att något av följande gäller för genusvetare: 1) de finns egentligen inte eller 2) de är en social konstruktion. Jag antar att man syftar på alternativ 2, och framför allt är då genusvetarna en social konstruktion i huvudet på de kritiker som är trötta på att genusperspektivet måste implementeras överallt och att de som driver denna utveckling framåt kommit att kallas genusvetare eftersom de själva kallar sig för genusvetare. Bland annat skriver Malin Rönnblom, ordförande Sveriges genusforskarförbund i denna debattartikel följande:

”Inte minst är föreställningen om att det skulle finnas en enhetlig grupp genusvetare som alla företräder samma åsikter och som forskar om samma frågor problematisk.”

Hur görs kön i ICA:s grönsaksdisk?

Hur görs kön i ICA:s grönsaksdisk och hur påverkar det paprikakonsumtion, könsroller och vilken färg en given paprika antar?

Givetvis utgör inte genusvetarna en enhetlig grupp med exakt samma åsikter som alla forskar i samma frågor, utan de forskar i alla politiska liksom andra vetenskapliga områden – alltifrån medicin (nytt område: ”genusmedicin” – får genusvetarna nu forska om det som varit tabu för läkarkåren?) till frågor rörande brandmännens utrustning och görande av kön (senast för 10 miljoner), och hyser därmed flera tusen olika åsikter, den ena galnare än den andra, som samverkar på ett för befolkningen och samhällsutvecklingen skadligt sätt. Då alla grundläggande antaganden är identiska (könsmaktsordningen, patriarkatet, strukturerna, hegemonisk maskulinitet mm) så manifesterar sig dessa åsikter inom alla områden på ett tämligen förutsägbart sätt, så förutsägbart att jag själv borde söka 10 miljoner för att beskriva hur ”kön görs” i dubbel bemärkelse i matkön eller grönsaksdisken i den lokala ICA:n och därefter ta jobb som jämställdhetskonsult för alla stora matkedjor. Allt för att utvecklingen inte ska stanna av! Ja, kanske hela konsumtionen skulle stanna av för alltid om jag inte gjorde denna forskningsrapport, och det är väl sådana argument som fått även borgerliga partier på fall.

Visa mig gärna den genusforskare vid en genusvetenskaplig institution som fått doktorera och fortsätter att forska samtidigt som hon/han exempelvis vågar kalla sig för särartsfeminist eller inte har teorin om en könsmaktsordning som grundbult i sitt teoribygge utan förutsättningslöst inte antar existensen av det som ska bevisas. Att det förekommer så många olika åsikter beror på att genusvetarna just forskar inom så många olika områden – nämligen alla områden man kan tänka sig eftersom genusperspektivet anses vara nödvändig inom absolut alla sfärer för all framtida forskning och samhällsutveckling. Här har vi ett färskt exempel: ordföranden för genusforskarförbundet, Malin Rönnblom, som skrivit debattartikeln ovan har just tilldelats 3 miljoner kronor för ett forskningsprojekt om svenska universitets och högskolors jämställdhetsarbete:  ”Vår uppgift är att ställa kritiska frågor”:

”Jag vill studera vilka problem som universitetens jämställdhetsarbete avser att lösa, vilka lösningar som presenteras och hurvida problem och lösningar hänger ihop. Genom att studera hur jämställdhet ”görs” i akademin blir det förhoppningsvis möjligt att synliggöra jämställdhetsarbetets möjligheter och begränsningar… Genuforskingen är fortfarande, och bör kanske alltid vara, ett kritiskt fält som ifrågasätter självklarheter både inom och utom akademin.”

För ingen annan forskare skulle väl kunna komma på den vansinniga idén att koppla en lösning till det problem man identifierat? Att lösning och problem kan och bör hänga ihop måste te sig oerhört fascinerande och vara en inkörsport till ett helt nytt och okänt paradigm för vissa genusforskare. Och hur ”görs jämställdhet” inom akademin? Det räcker inte att ge andra instruktioner om hur de ska jobba med jämställdhet utan denna process måste övervakas och observeras kontinuerligt som ett underlag för forskningen om att ”göra jämställdhet”.

En elit av genusforskare kan vara oförenlig med de egna jämställdhetssträvandena

En elit av genusforskare är oförenlig med de egna jämställdhets-strävandena

Låt mig även påminna om att genusvetare som byggt upp excellensmiljöer nu måste låta undersöka denna sin egen verksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv. Se Genusperspektiv 4/2009. På sid 4 i denna pdf under ”Får jämställdhet plats på framtidens universitet?” står att läsa följande: ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhets-strävandena inom akademin”. Man har alltså problem med sina egna excellenssatsningar och efterlyser nya feministiska metoder för att ”kritiskt belysa elit och excellens inom akademin”! Detta enligt Solveig Bergman, föreståndare för Nikk –  ett ”tvärnordiskt kunskapscentrum för könsforskning och jämställdhet” finansierat av Nordiska Ministerrådet. Läs HÄR om de tre excellenscentra för genusvetenskap som finns i Sverige. På sikt planeras som synes ett ”Europeiskt centrum för excellent transnationell genusforskning” i Sverige dit alla Europas genusforskare kommer att vallfärda i vansinne och extas. Detta centrum kan komma att förläggas i traken Linköping/Örebro för den som har flyttplaner, eller för den som vill söka genusjobb och tjäna storkovan genom att övervaka hur kön görs i detta excellenscentrum eller ”kritiskt belysa” denna elits verksamhet ur ett antielitistiskt jämställdhetsperspektiv.

För att återgå till Rönnbloms debattartikel om hur genusvetarna görs till slagträn i debatten. Så länge som alla statliga utredningar som handlar om jämställdhet uppdras åt just genusvetare så kommer genusvetarna att vara en utsatt grupp i debatten om jämställdhet. Därför rekommenderar jag regeringen att sluta uppdra dessa utredningar som syftar till politiskt jämställdhetsarbete åt genusvetare, utan att istället tillsätta en intersektionell grupp bestående av ett representativt tvärsnitt av befolkningen till att jobba med jämställdhetsutredningarna. Så var det problemet löst och gensuvetarna kan fortsätta att forska i lugn och ro utan att oroa sig för att hamna i den politiska hetluften. Då slipper Rönnblom beklaga sig över att ”Sammanblandningen mellan forskning och politik är ständigt återkommande” från kritikernas håll. Jag vill heller inget hellre än att genusforskningen håller sig borta från politiken – tänk att jag och ordföranden för Sveriges Genusforskarförbund har samma vision! 🙂

145 miljoner kostade det att under 2008-9 göra statligt anställda genusmedvetna

145 miljoner för att 2008-9 göra statligt anställda riktigt genusmedvetna

Nu kan man gå en distansutbildning i ”Jämställdhetsintegrering med intersektionellt perspektiv” 7.5 hp arrangerat av Forum för genusvetenskap och jämställdhet i Linköping och finansierat av JÄMI. Program JÄMI (”Jämställdhetsintegrering i staten”) har under 2008-2009 kostat skattebetalarna 145 miljoner, pengaflödet fortsätter uppenbarligen, och denna kurs vänder sig till alla statligt anställda som vill bli genusmedvetna. Min kurs i Härskarteknik 7.5 som jag bedriver helt ideellt är också fortfarande öppen för anmälan, för den som missat den. Glöm inte att antagningskravet är genomgånget politiskt korrekt IQ-test.

Slutligen en kommentar om genusmärkningen vid Uppsala Universitet. Utifrån vissa artiklar i media (tex ”Genusmärkning kan läggas i malpåse” eller detta SVT-inslag) skulle man kunna tro att någon har backat i frågan, men jag har tagit del av områdesnämndens skrivelse angående genusmärkningen efter att remissyttrandena inkommit, och faktum är att det bara är ”det belastade begreppet genusmärkning” (som ju skulle ersätta det andra belastade begreppet ”genuscertifiering” för att ”undvika mindre lämpliga associationer”)  som eventuellt ska skrotas. Av det 12-sidiga dokumentet som kom den 11 februari framgår att det man egentligen (?) avsett med genusmärkning var ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genus.” Enligt arbetsgruppen har institutionerna och fakultets-nämnderna  sammanblandat ovanstående två (?) och denna olyckliga sammanblandning anser man vara skälet till kritiken mot genusmärkningen och att  debatten blivit ”skev” av att man använt kortformen ”genusmärkning” om ”syften eller åtgärder som har en komplex karaktär” (sid 10):

”Arbetsgruppen var inte bekväm med begreppet [genuscertifiering] utan sökte istället andra formuleringar för verksamheten och menade i brist på bättre ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genusmedvetenhet”. Av och till i rapporten avsåg gruppen utnyttja termen ”genusmärkning” som en kortform av vad man menade. De remissinstanser som lämnat negativ kritik har nästan uteslutande valt kortformen och kritiserat begreppet. Arbetsgruppens diskussion och förslag till benämning av verksamheten och synpunkterna i yttrandena visar möjligen hur svår eller t.o.m. skev debatten kan bli när kortformer används om syften eller åtgärder som har en komplex karaktär.”

Genusvetarna - missförstådda genier och före sin tid

Genusvetarna - missförstådda genier före sin tid

Detta är helt i linje med genusfanatikernas sedvanliga sätt att resonera – de är missförstådda, denna gång till följd av komplexiteten i sitt förslag. Hur menar de att ”kortformen genusmärkning” skiljer sig ifrån det den är en förkortning av? Kanske lästes förslaget med alla sina uttryckliga detaljer inte med genusglasögonen på, och kanske är genusmärkningens fullskaliga genomförande för övrigt en förutsättning för att kunna förstå förslaget? I Genusland kan man givetvis även börja i den änden. Angående att tillsätta en arbetsgrupp för fortsatt utredning kring genusmärkningen (möjligtvis under annat namn) kommer detta att tas upp till avgörande vid områdesnämndens sammanträde den 24 mars. Remissinstansernas alla synpunkter och missuppfattningar gör att ett fortsatt arbete måste föregås av ytterligare utredningsarbete och (sid 11) ”Ett fortsatt utredningsarbete kan även tjäna som grund för att skapa en större samsyn inom vetenskapsområdet om vad arbetet med jämställdhets- och genusfrågor syftar till.” Borde man inte klargjort detta tydligt i ett tidigt skede, helst i samband med förslaget, om man nu ville ha gehör för sitt förslag? Eller kan först punkta upp åtgärder och ingripanden och sedan i efterhand och i samförstånd bestämma sig för vad syftet ska vara? Vidare skyller man genomgående på ”statsmakterna”, som exempelvis på sidan 9:

”Å ena sidan motsätter sig några remissinstanser vad de kalla ”hegemoni” för vissa teorier på politisk grund och hänvisar till argumentation från andra tidsperioder. Å andra sidan uppställer statsmakterna politiska mål för universitetens verksamhet, vilka i högskolelagen anges som främjande av: hållbar utveckling, jämställdhet, förståelse av internationella förhållanden, breddad rekrytering.” Men vem är det som tolkar begreppet jämställdhet? Och vem bestämmer vad som utmärker ett jämställt universitet och ett jämställt samhälle? Jag vill inte göra bördan tyngre för en utsatt grupp, men kan det vara genusvetarna…

Uppdatering! Roligt läsning av Bitte Assarmo (länk till hennnes artikel på Secong Opinion): ”Vem ska du rösta på i höst – Fredrik eller Ursula?”


Årets Rebell enligt Ian Wachtmeister

november 1, 2009

Jag har blivit utsedd till Årets Rebell av Ian Wachtmeiser, som för ett tag sedan utlyste tävligen ”Är du en Rebell? Var med och tävla!” på sin blogg! 🙂 Jag är väldigt glad över denna utmärkelse och ser fram emot att få ett signerat exemplar av Wachtmeisters bok Rebellerna. Andrapristagarna heter Gudrun Beims och Helena Palena – grattis till er! Detta är den finaste utmärkelse jag fått sedan en lektor vid universitetet i våras kallade mig för ”reaktionär talang”! 🙂 Nu kommer jag väl att bli kritiserad av genusmaffian för att vara en tävlingsmänniska som ”internaliserat den manliga maktordningen” eller så lär de hylla de mig för detta – vad som kan ske är lika godtyckligt och oförutsägbart som deras egna teorier, där begreppen ibland inte ens definieras entydigt eftersom detta anses vara ett manligt påfund. Det skulle vara intressant att se genusvetarna utveckla den matematik med genusperspektiv som kommer att bli nödvändig om genuscertifieringsplanerna blir verklighet. Själv har jag redan analyserat deras verksamhet ur ett matteperspektiv. Ekonomin har de förvisso redan tagit tag i – i handboken för Gender Budgeting (”Pengar nu” som finns här) kan vi på sidan 35 läsa (under ”En enkönad teori styr världen”): ”Feministiska ekonomer inom den internationella organisationen IAFFE menar att eftersom nationalekonomiska begrepp och modeller är utvecklade av män och för män brister de i vetenskaplig objektivitet” (!)

Jag tycker gott vi kan återgå till traditionell byteshandel. Man kan tex byta ut en halvskriven artikel i komplex analys mot en söndertuggad genusartikel som man kan strimla sönder med sin gräsklippare, eller så kan man byta ut en skalad banan (för detta konststycke krävs enligt Illustrerad Vetenskap en IQ på 26) mot en postmodernistisk genusanalys av gatubelysningen utanför ICA, eller så kan man byta ut politikerna i riksdagen mot en äkta slumpgenerator som slumpar ut statliga utredningar, propositioner och beslut – resultatet lär ju bli detsamma. Möjligheterna är som synes oändliga. Pengar är ju bedrägliga, vilket nyligen  påpekades av Miljöpartiets jämställdhetspolitiska talesperson, som konstaterade att Gustav Vasa (som återfinns på tusenlappen) är mer värd än Selma Lagerlöf (som återfinns på tjugan) och att ”detta speglar hur män fortfarande värderas högre än kvinnor”.

Röd tubsvamp i isolerad vänstermiljö

Den röda tubsvampen förekommer i isolerade vänstermiljöer

Mitt föredrag på Heimdal i torsdags gick bra! 🙂 Ungefär 70 personer kom, däribland några akademiker från Uppsala Universitet. Ingen från fiendesidan dök dock upp – så det blev ingen ägg- och tomatkastning på mig utan allt gick planenligt. Om någon genusvetare dök upp så höll hon/han (eller jag menar hen) i så fall väldigt låg profil, och inte heller någon vänsterextremist syntes till. Vänsterextremister känns ju som bekant lätt igen på de hårbollar de regelbundet spyr upp, och på sina ovårdade frisyrer i form av ogenomträngliga dreads som rymmer helt unika och hittills icke dokumenterade ekosystem med en enorm artrikedom av maskar, svampar och mögel som stormtrivs i denna röda vänstermiljö där evolutionen tagit en helt ny vändning i isolation från omgivningen. Varenda vänsterextremist skulle fungera som ett helt avhandlingsämne i både biologi, psykologi och socialantropologi, och det är väl därför man så ofta ser dem flanera runt här vid universitetet där de fungerar som forskningsobjekt för framstående forskare som fått stora anslag från politikerna för att dokumentera dreadsens unika fauna och lägga in den i databasen ArtDatabanken Sveriges Rödlista i vilken arter vars långsiktiga överlevnad i Sverige är hotad finns listade. Nä, nu ska jag inte dumma mig. Ingen sådan forskning pågår vad jag känner till. 😉

Och så har vi årets jämställdhetsbidrag från Skolverket (som fått i uppdrag av regeringen att genomföra en rad jämställdhetsinsatser i grund- och gymnasieskolan under 2008-2010, vilket också inkluderar ”fortbildning för skolpersonal” i jämställdhetsfrågan) : ”17 miljoner fördelades till de olika projekten, bland annat till arbete för att motverka traditionella yrkesval, förbättra sexualundervisningen, och motverka skolstress bland flickor.”

Jag trodde provrören var till för kemilabbarna...

Jag trodde att provrören var till för kemilabbarna...

Är det konstigt att flickor är stressade när de måste leva upp till radikalfeminismens idealiserade bild av kvinnan – nämligen mannen. Att vissa inom sig kan rymma flera kön (upp till åtta stycken enligt Judith Butler, samt ett kontinuum av diverse gränsöverskridande könsidentiteter däremellan) må vara hänt, men det ska inte vara ett krav att behöva bygga upp en sådan blandad identitet för att sedan kunna ”välja själv”, som det heter. Kanske är flickorna stressade (och pojkarna, även om flickornas självupplevda stress är större enligt undersökningarna) eftersom värdefull undervisningstid går till att träna sig på att trä på kondomer på kemisalens provrör. Ja, vi fick göra det i nian i varje fall, men det var länge sedan, nu har man säkert  utvidgat detta med pk-kursen (alltså påbyggnadskursen) ”kondom breddning” där man för skattebetalarnas pengar hyr in experter som ser till att allt utförs ur ett genusperspektiv. Senaste uppdateringen om vad som händer på området kunde vi se i Skolfront för någon vecka sedan, vilket ledde till en del debatt (P1, 10 minuter).

Några lärare som besökte Delegationen för jämställdhet i skolans (DEJA:s) konferens ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” intervjuas på Skolverkets hemsida om hur man jobbar med jämställdhet i skolan. Så här säger en lärare i grundskolans tidigare år i Luleå: ”Vi startade ett kompetensutvecklingsprojekt för ett tag sedan där vi lyssnade på föreläsningar och diskuterade mycket. Det är inte helt lätt att få ihop det, ska man jobba med det här bland eleverna gäller det att ha samma förhållningssätt. För ett år sedan började vi jobba med att diskutera frågorna i klasserna. I årskurs fyra till sex anordnade vi verkstäder där barnen fick en verklighet till begreppen kön, genus och stereotyper. I verkstäderna synade vi bland annat läromedlet, veckomagasin och dagstidningar för att se hur pojkar och flickor framställdes.  Jag höll i en verkstad med rörliga bilder, som Hannah Montana och disney-kanalerna. Könsrollerna är otroligt tydliga i barnfilmer, det finns hur mycket som helst att diskutera. Det handlar om att ge eleverna verktyg så de själva kan inta ett kritiskt förhållningssätt. Genus måste lyftas upp och det måste avsättas tid till det i början. Nu tar vi in det i lektionerna och eftersom alla har gått igenom kursen har vi fått upp ögonen och höjt nivån på diskussionerna. Det gäller att puffa eleverna lite åt rätt håll. Alla pedagoger har fått starka genusglasögon och de ska vara på hela tiden. Vi har fått positiva gensvar från elever och föräldrar. Jag kan hoppas att någonstans bryts de traditionella rollerna.”

Ett Feynmandiagram som beskriver kollisionen mellan genusvansinne och folkvett

Feynmandiagram som illustrerar växelverkan mellan genusvansinne och folkvett - värdet på kopplingskonstanten är ännu inte känt

Det finns alltså hur mycket som heeelst att diskutera, och så kan man ju hoppas att det finns lite tid till att förmedla ämneskunskaper också. Mina gymnasielärare på 90-talet hade inte några genusglasögon alls, däremot hade de gedigna ämneskunskaper och förmedlade dessa med könsblind entusiasm och det ledde till att flera tjejer i klassen gick vidare och läste till civilingenjörer. Men om nu genusvetarna tror att dagliga indoktrineringslektioner om genusordningen och patriarkatets upprätthållande av förtryckarstrukturer kommer att ge bättre utdelning i form av tjejer som exempelvis upptäcker matematikens skönhet, so be my guest… Projekt starta genusfri friskola nästa!!! Här är ett inlägg om DEJAS rapport SOU 2009:64 om jämställdhet i skolan som kom i somras (samt lite om min egen uppväxt) – observera videon där Göran Persson blir anklagad för att utöva härskarteknik 🙂  (resterande delar om DEJA här under det översta inlägget) och så vill jag passa på att tipsa om en SVD-ledare om könsmaktsordningen. Bra skrivet. Man ska inte glömma att det är radikalfeministerna som definierat traditionellt kvinnliga sysslor som underordning, och fast de beklagar sig över att ”manligt könskodat beteende” utgör normen så strävar de själva efter den.

För den som vill medverka till att genusindoktrinera befolkningen så kan jag tipsa om att Umeå Universitet söker en biträdande lektor inom genusforskning inom ramen för forskningsprogrammet Challenging Gender som av Vetenskapsrådet utsetts till ett så kallat Center of Gender Excellence. Forskningen ska undersöka följande: ”Hur sker kunskapsöverföring? Vilka mekanismer samspelar när genusforskningens resultat får direkt eller indirekt påverkan på exempelvis lagstiftning, ekonomiska utfall, hälsa och välfärd, social normproduktion, kulturella värderingskomplex eller medial opinionsbildning? Vad händer med genusforskningens kunskap när den nyttiggörs och används? Vilka hinder finns för genusforskningens potential för kunskapsöverföring? Vilka komparativa perspektiv kan anläggas vad gäller exempelvis jämförelse med andra forskningsfält eller andra geografiska områden?”

För den som är intresserad kan jag passa på att nämna att de tre universiteten i satsningen på genusexcellensmiljöer har följande respektive teman:

* Uppsala (Forskningsprogrammet GenNa): genus och fysik, genus och djurforskning, genus och didaktik, genus och neurovetenskap, genus och bioetik, genus och biosocialitet.

* Umeå (Forskningsprogrammet ”Challenging gender”): genus och demokrati/social rättvia, genus och emotioner, genus och våld, genus och hälsa, genus och normalisering.

* Linköping/Örebro (Övergripande tema ”Gendering excellence”): genus, sexualitet och global förändring; Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier; Skillander och sanktioner: sexuell hälsa, kropp och ”empowerment”.

I det könslösa amöbasamhället kommer Sverige att utgöra pilotprojekt

I framtidsprojektet "Det jämställda könslösa amöbasamhället" kommer Sverige att utgöra pilotprojekt - vi har nämligen kommit längst vad gäller jämställdhetsfrågan!

Dock har excellensmiljöerna redan börjat ”problematiseras” ur ett genusperspektiv, som jag nämnde i ett tidigare inlägg så påtalade föreståndaren för Nikk (ett ”tvärnordiskt kunskapscentrum för könsforskning och jämställdhet” finansierat av Nordiska Ministerrådet) att ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhetssträvandena inom akademin”. De tre excellensmiljöerna skall dock ses som ett förstadium till det som komma skall – nämligen ett ”Europeiskt Centrum för Excellent Transnationell Genusforskning” i Sverige (se här)  – det är inte dock klart var detta centrum ska ligga, men tanken är att all världens genusforskare ska vallfärda dit i syfte att dekonstruera könet. När vi alla förvandlats till könslösa varelser, med eller utan hjälp av dagliga hormoninjektioner, kommer vi bara att kunna föröka oss genom delning. Ett sådant könslöst amöbasamhälle får givetvis en del konsekvenser för mänskligheten, en sådan är exempelvis att evolutionen avstannar  – men man ska då ha i åtanke att vi faktiskt pratar om att uppnå reell jämställdhet (till skillnad från ”formell” sådan, som vi har idag) och då är inget pris för högt!!! Och för övrigt måste man ställa sig frågan om evolutionen i själva verket inte redan avstannat i det här landet?


Genuseriets tveksamma framtid

september 13, 2009

Matematikkunskaper i kris

Skolmatematik i kris?

Först ett viktigt lästips – min gode vän och kollega Paul Vaderlind vid Matematiska Institutionen SU har skrivit klokt om skolmatematik på SVD Brännpunkt. Citat från artikeln: ”Matematiken håller på att bli en ny klasskiljare i det svenska samhället… Dagens niondeklassare har studerat kanske en tredjedel av den matematik som presenterades i den gamla realskolan. Nedskärningarna har gjort att matematiken för eleverna förlorat sin grundläggande karaktär av systembyggande vetenskap. Bevisens ställning som det centrala byggelementet i matematiken har försvunnit. Förmågan att räkna är nu så svag att man t.o.m. måste börja med allmänna bråk på tekniska utbildningslinjer.”

”Svaga matematikkunskaper hotar även det politiska livet i vårt land. Hela det moderna kunskapssamhället, med dess starka beroende av IT, använder matematik. Utan förståelse för matematikens arbetssätt kommer svenska politiker och administratörer inte att kunna hävda folkets intressen mot snävt avgränsade professionella grupper. Till exempel kommer frågan om avlyssning av internet att avgöras av den matematiska forskningen – inte av politiska beslut. Ty alla dagens krypteringssystem bygger på modern algebra och kombinatorik. ”

Vad skådar mitt genuskritiska öga? Aftonbladet har visst haft en sommarskola i feminism med tio korta lektioner – här är alla tio lektionerna. Låt oss titta på några:

Det blev ingen socialistisk revolution av att koka kaffe

Den socialistiska revolutionen uteblev pga allt kaffekokande

Lektion 1:Idag ska vi prata om den andra vågens feminism. Den som, liksom flera andra radikala idéströmningar, väcktes till liv under 60- och 70-talen. Många kvinnoaktivister hade varit engagerade i socialistiska grupper, men tröttnat på att koka kaffe medan killarna gjorde revolution. I Sverige kom Grupp 8 igång runt 1970 och skrev i sin programförklaring: ”Samtidigt som den socialistiska revolutionen är en förutsättning för kvinnornas frigörelse är kvinnornas revolution en förutsättning för att den socialistiska revolutionen ska bli en frigörelse för alla människor.”

Alltså:
kvinnlig frigörelse förutsätter en socialistisk revolution medan en socialistisk revolution blir en frigörelse för alla människor (kvinnor + män) bara om den föregås av en kvinnornas revolution. Det innebär att männen bara kan frigöras genom kvinnornas revolution och inte enbart genom en socialistisk sådan. Intressant. Kvinnornas revolution måste väl dessutom rimligen föregå kvinnlig frigörelse, kan någon då förklara för mig i vilken ordning allt detta ska genomföras för att den där meningen från G8:s programförklaring ska bli logisk? Så här måste det gå till: först en halvdan socialistisk revolution som åtföljs av (enbart) kvinnlig frigörelse, sedan en kvinnornas revolution och därefter  en ny socialistisk revolution som frigör även männen. Varför behövs förresten en kvinnornas revolution efter den kvinnliga frigörelsen? Det kan man ju fråga sig, om man inte redan insett från programförklaringen att kvinnornas revolution är till för att via socialismen befria mannen.

Marieria är stadd i röresle

Marieria är föränderlig och stadd i rörelse

Lektion 10: ”Idag ska vi prata om feministiska visioner och pussytiva affirmationer…  Vi konstaterar att all materia är föränderlig och stadd i rörelse. Att det är skillnaden som gör skillnad, och att vi kan visa den för varandra. Tillsammans med den postkoloniala och feministiska tänkaren Chandra Mohanty vill vi föreställa oss ”en värld där våra val styrs av glädje och inte bara av plikttroget slit; där fria och fantasifulla intellektuella utforskningar är en fundamental rättighet. ” Alltså: all materia är föränderlig och stadd i förändring och skillnaden är det som gör skillnad. Detta har mänskligheten förvisso känt till sedan Aristoteles dagar. Men pussytiva affirmationer var något nytt. Och en värld där våra val styrs av glädje vore bra, men det jag ser i annalkande är en värld där våra val styrs av genusvetarna. Frågan är: Är dagens feminism i själva verket värdekonservativ?

Och så framtidens utmaningar då, enligt genusvetarna? Först ut i denna nya serie är Ewa Gunnarsson, professor i genus, människa och maskin (say what?) vid  Luleå universitet. Hon är också ledamot i Vetenskapsrådets genuskommitte. Så här säger hon:

Bro mellan samhället och Genusland

Bron mellan samhället och Genusland

”Att bygga broar mellan akademin och samhälleliga aktörer utan att förlora sig själv. Så vill jag sammanfatta den största utmaningen vi har framför oss… En lika stor utmaning är, lite paradoxalt, samtidigt frågan om hur den genus- och jämställdhetsvetenskapliga forskningen kommer att lyckas med att hantera elitismen inom så kallade excellensmiljöer där inte minst den kvalitativa forskningen är i farozonen genom omfattande nedvärderande rankingsystem. Hur hanterar vi dessa krafter som styr mot skapandet av ett ”excellent skråväsen” utan att förlora genus- och jämställdhets-vetenskapens radikala potentialer?”

Aha, genusvetarna som gör karriär på att analysera maktrelationer och platta till hierarkier håller på att bilda ett hierarkiskt system inom sitt eget gebit, där alltså vissa genusforskare – ve och fasa – kommer att åtnjuta högre status än andra i forskningssammanhang! Detta går givetvis inte ihop med genusvetenskapens inneboende likhetssträvan som innebär att all genusforskning måste vara lika bra, eller snarare lika dålig och vansinnig. Man ska dock betänka att den hierarki som gensuvetarna bygger upp med sina excellensmiljöer kommer att vara den omvända i allmänhetens ögon – den högst rankade av genusvetarna kommer att vara den lägst rankade i allmänhetens ögon i kraft av sin galenskap.

Behövs ännu ett transnationellt genuscentrum?

Behövs ännu ett transnationellt genuscentrum?

Hur samverkar då dessa diametralt olika subjektivt upplevda maktordningar med varandra i mötet mellan människa och maskin, där maskinen är genusvetaren?  För en professor i genus, människa och maskin borde intersektionalitetsperspektivet vara användbart här. I själva verket borde ytterligare ett gensucentrum inrättas, ett nytt och oberoende genuscentrum inriktat på att analysera de maktordningar som uppstår pga genusforskarnas nya (VR-finansierade) excellensmiljöer. Detta nya centrum får varken ingå i excellensmiljöerna eller vara underordnat dem, eftersom det förtryck som då skulle utövas av elitmiljöerna skulle förhindra en objektiv forskningsprocess och dessutom skulle centret vara sammanvävt med och inom sin egen analys – vilket är genuserat jäv. Således måste vi redan nu avdela minst halva statsbudgeten för att ur ett makt- och genuskritiskt postkolonialt perspektiv studera excellensmiljöerna. Gunnarsson frågar sig ”Hur hanterar vi dessa krafter som styr mot skapandet av ett ”excellent skråväsen” utan att förlora genus- och jämställdhetsvetenskapens radikala potentialer?” Mitt radikalfeminsitiska förslag är: avskaffa excellensmiljöerna! Även det nya centret (bilden ovan till vänster) inrättat för att granska detta fenomen ur ett genusperspektiv kommer att komma fram till denna slutsats – dock efter århundraden av skattefinansierad forskning.

Låt mig återge min egen framtidsvision rörande genuseriet med en liten dikt:

Om detta är vår sista dag
och kampen mot idiotin dör med oss till slut
men utan att ha utkämpat ett sista slag
i tron att det någonsin blir som förut

Så ska våra politiker höra undersåtar som gråter
deras förtvivlan drunknar i genuseriets hav
men fegheten skänker oss ingenting åter –
generationen som tog men som ingenting gav

Efter natt följer dag och efter genus följer normalitet
vi återupprättar snart vår heder
bort med genus och intersektionalitet
och återinför sunda intellektuella seder

Den genusfördummade nationens alster tynar bort,
den intersektionella analysen misslyckas än en gång
att utplåna strukturer av olika sort,
och vår glädje uttrycks i denna sång! 😉


%d bloggare gillar detta: