Axess nr 4 är ute nu
Nu är det nya numret av Axess Magasin är ute, temat är ”När staden har segrat”. I min krönika ”Varning för livet” drar jag mig till minnes min grundskoletid under 80-talet och den skrämselpropaganda som regelbundet smögs in, på gott och ont, mest ont tror jag. Vi fick lära oss att cancer var farligt, eller snarare dödligt, och kunde orsakas av allt från rostat bröd till stekt kött och apelsinskal (det senare förmedlades på hemkunskapen, där vår första övning i 6:e klass var att lära oss (!) att skala just en apelsin), att salt var farligt (för blodtrycket, och visst fick vi alla högt blodtryck men det berodde snarare på att vi blev uppskrämda hela tiden, inte på saltet), att man kunde bli förlamad om man råkade ut för en bilolycka och bröt ryggraden, och skolan såg till att vi redan i tredje klass verkligen insåg allvaret med bilolyckor genom att bjuda in en rullstolsbunden man som råkat ut för just detta. Vilken makt har en 9-åring att påverka sina föräldrars körvanor? När vi gick i andra klass bjöd man in en blind man som berättade om sitt livs olycka, och vi fick ge honom föremål att röra vid som han skulle känna igen och därefter skulle vi binda något för ögonen för att själva uppleva hur det skulle kännas att vara blind. Blindheten hade utvecklats successivt genom en sjukdom jag inte minns namnet på, och vi frågade läraren om också vi kunde få den sjukdomen, och det kunde vi givetvis – det kan man aldrig veta, löd svaret. Sedan var det kärnkraft, krig, säldöd och annat elände som vi absolut skulle känna till och inte bara känna till utan också själva känna ett ansvar för och helst må lika dåligt över som läraren gjorde. Det var på ett sådant sätt allt detta förmedlades och insprängt i undervisningen matades vi regelbundet med katastrofbilder från världens alla hörn, men frågan är hur bra det egentligen var att lära oss barn (gärna kompletterat med hemska bilder som man sent skulle glömma) om allt elände i världen, i den åldern?
Tänkvärt...
Maktlöshet måste ha varit den dominerande känsla som följde av denna pedagogiska metod. Utöver att bli ansvarstagande medborgare antar jag att ett syfte bakom allt detta varit att lära ut empati och förståelse för andra, men frågan är hur effektiv den här metoden egentligen var? Speciellt minns jag alla sjukdomar vi blev informerade om och gärna kompletterat med besök av någon som var personligen drabbad av de 0.01% av medborgarna som statistiskt skulle få just den ovanliga sjukdomen. Bara ett fåtal barn upplevde efteråt känslor av tacksamhet över att detta inte hänt just dem, flertalet av oss började istället fråga ut föräldrar och lärare efter fler detaljer i sökandet efter en lugnande garanti att det där aldrig skulle hända just oss. Och en sådan garanti fanns ju aldrig, utan världen var oförutsägbar och dessutom orättvis, och ju tidigare vi insåg detta desto bättre – kanske var syftet att få oss att kämpa för en bättre värld? Men då kan man inte gå runt uppskrämd och med en malande oro i kroppen. Som David Eberhard (här hans blogg) skriver i sin bok ”I trygghets-narkomanernas land – Sverige och det nationella paniksyndromet”: ”Någonting har hänt med generationerna födda på sjuttiotalet och framåt” (vad gäller oro- och ångesttillstånd, han är ju läkare). Eberhard skriver även att Västvärlden ägnat de senaste decennierna åt att ”skrämma vettet ur sina medborgare” och när jag tänker tillbaka på min skoltid så inser jag att det ligger något i det.
Men nu till något roligt, och ursäkta att jag tar en liten paus från genusvansinnet, mer ur Rickard Fuchs bok ”Visst är det härligt att vara svensk” (fortsättning på förra och förförra inlägget), nedan ett utdrag ur Fuchs kapitel om IKEA:
IKEA
Finns det verkligen en soffhylla som heter FETKNOPP?
”Någon (jag själv för att vara exakt) har sagt: ”Livet är som att sätta ihop en möbel från IKEA: det är svårt att förstå vad det går ut på, man får inte bitarna att passa ihop, någon väsentlig del saknas alltid och slutresultatet blir inte alls vad man hade hoppats på”. Somliga anser denna liknelse vara orättvis, men det framgår inte om de tycker att den är orättvis mot livet eller mot IKEA. Dock ska sägas att på IKEA har man bytesrätt, det har man sällan i livet.IKEA är något av det svenskaste som finns. Det finns ytterst få hem i Sverige som inte har någon möbel från IKEA. Förr var IKEA ett möbelvaruhus, nu säljer de allting, från matjord till strutsplymer, och är för många svenska familjer ett utflyktsmål på helgerna… En del av dem som kommer farande med sin vagn påminner mest av allt om självmordspiloter, medan de hysteriskt knuffar sig fram i letandet efter soffhyllan FETKNOPP. Möblerna på IKEA är alltid mindre i verkligheten än de verkar vara när man läser IKEA-katalogen och på en vagn kan man därför få plats med både soffgruppen GRÄSLIG och bokhyllan ABSURD. Med dessa attraktiva varor på vagnen kan man sedan plöja sig fram genom den massiva trängseln, skövlande allt i sin väg. På IKEA kan man också köpa krukväxter, en del av imponerande storlek. När någon lastar sin vagn full med jättelika krukväxter, så syns varken vagnen eller den som kör den, utan det ser ut som en rullande djungel är på väg mot en. Det känns lite oväntat att möta en mobil mini-djungel på ett möbelvaruhus, men på IKEA är allting möjligt.”
”Många av IKEA:s möbler går att kombinera med varandra på ett genomtänkt sätt. Så kan man till exempel kombinera bokhyllan DESPE med underskåpet RATION eller den mjuka sängbotten IMPO med den trevliga sänggaveln TENT. Det går också att kombinera det smäckert spröda glasbordet KATA med den gediget gjutjärnstunga bordshyllan STROF. Alla dessa möbler, liksom alla andra möbler på IKEA, är gjorda av spånplatta. Vad det än ser ut att vara gjort av så är det spånplatta. Det finns överklädd spånplatta, målad spånplatta, fanérbestänkt spånplatta, vitfolierad spånplatta. Det må se ut som ek, teak, björk, plast eller rostfritt stål, men när man tittar närmare efter och skrapar lite på det, så är det alltid spånplatta. Inget ont om spånplatta, det innehåller mycket fibrer och fibrer är nyttigt. Till och med IKEA:s stoppade skinnmöbler är gjorda av spånplatta. Stommen är gjord av förstelnad spånplatta och stoppningen består av mald spånplatta. Själva skinnet, av högsta kvalitet, kommer från småländska spånplatte-kor, som IKEAsjälv föder upp i Smålands bördiga hagar. Hade Karl-Oskar och Kristina haft tillgång till sådana kor så hade de sluppit utvandra till Amerika, utan kunnat starta möbelfabrik istället. Då hade de kunnat bli så rika att de varit tvungna att emigrera.”
Gjord på spånplatta?
”Att göra alla möbler, krukväxter, lampor och mattor av spånplatta är en del av IKEA:s filosofi… En annan del i IKEA:s filosofi är att bygga varuhusen långt utanför städerna. Genom att bygga affärerna långt ut i ödemarken sparar man pengar eftersom tomtmarken där är betydligt billigare än i bebodda trakter. Med småländsk uppfinningsrikedom och sparsamhet letar man rätt på någon plats långt bortom all ära och redlighet i någon gudsförgäten vildmark och där bygger man sedan ett IKEA-varuhus. Hela varuhuset byggs givetvis i spånplatta. Till detta varuhus letar sig sedan folk tappert ut. Genom öknar och över berg, över glaciärer och genom träsk stretar förhoppningsfulla IKEA-kunder för att handla.”
”Det finns nu också en annan ny avdelning på IKEA, där man gått ännu ett steg längre än tidigare. IKEA-filosofin bygger ju på att man säljer halvfärdiga och omonterade möbler, som kunden får ta hem och själv sätta ihop efter bästa förmåga. På den nya avdelningen IKEA TRAGEDI har man utvecklat denna filosofi ytterligare. Här säljer man virke, spik och järnrör och så får kunden ta hem det och bygga möblerna helt själv. Man får en bunt ohyvlat virke, en stor påse spik och en burk lim och sedan får man såga, slipa och spika så gott man kan. Man köper ett stort sjok spånplatta och går sedan hem och bygger vad fan man vill. ”På det sparar vi alla pengar”, säger IKEA i sin katalog och fortsätter: ”Är du bara utbildad möbelsnickare med något tiotal års yrkeserfarenhet så smäller du ihop ditt nya möblemang på mindre än ett halvår. Enklare och billigare kan det inte bli. Vi håller med spånplatta och du gör resten. Mot extra avgift kan du få några halvfärdiga ritningar på allmogeskåpet SKAVSÅR och minigarderoben KRIS”.”
Skriv din egen bok
”IKEA har också startat en bokavdelning, IKEA ANALFABET. Den är inrättad enligt IKEA-filosofin, dvs kunden får hjälpa till lite för att färdigställa produkten. Man köper en bunt vita papper (gjorda av skivad spånplatta) och en skrivmaskin och så får man gå hem och skriva boken själv. Till sin hjälp har man ett papper från IKEA där det står vad boken ska handla om och lite om hur handlingen är uppbyggd. I en särskild liten plastpåse ligger de figurer som ska vara med i boken och precis som med påsarna med skruvar och muttrar, så saknas ofta några figurer i persongalleripåsen. ”Vi talar om vad boken handlar om och vilka personer som är med i den och ni skriver den. På så sätt tjänar båda på det”, står det i IKEA-katalogen som fortsätter: ”Varför köpa färdiga böcker, när det blir billigare att skriva dem själv.” IKEA ANALFABET har blivit en stor succé bland bokälskare… Tyvärr är det inte ovanligt att det man vill ha på IKEA inte finns på lager. ”Det kommer vecka 43”, säger expediten. Ibland är det inte hela möbeln som saknas, utan bara vissa delar av den. Man köper en soffa, men får inte med sig dynorna, eftersom de inte finns i lager, ”men de kommer vecka 18. Eller vecka 51. Inte heller duntäcket TRASIG går att få med sig genast. Det går att få dunet nu, men själva täcket kommer först om 2-12 veckor.”
Jag har då aldrig sett någon tvångströja LUSTIG
”När man väl har fått hem sina möbler från IKEA, så ska man montera ihop dem. Det är grundstommen i IKEA:s filosofi, att kunden själv sätter ihop möblerna han köpt. Det är här i hemmets lugna vrå som de yttersta gränserna för mänskligt tålamod testas. Det är nu den mänskliga karaktären, den mänskliga själen, och även den mänskliga kroppen sätts på sitt hårdaste prov. Människor som bestigit Himalaya utan syrgas säger att det var en barnlek jämfört med att sätta ihop köksbyrån VANSINNIG. Stora, starka och hårda legosoldater gråter som barn efter att ha hållt på ett tag med bokhyllan OMÖJLIG. Ingen går omärkt ur striden med ett lass omonterade IKEA-möbler. Man skriker och svär över att det finns sju skruvar till åtta hål och hålen är för stora. Man tuggar fradga när bitar inte passar i varandra eller fastnar på snedden. Man lovar sig själv att aldrig mer handla på IKEA när gångjärnen är felplacerade på garderobsskåpet JÄVLIG, så att dörren öppnas inåt, vilket givetvis inte går eftersom hyllorna i skåpet tar emot… Påfrestningen blir för stor och förståndet sviker. Man blir fullkomligt galen. Vänliga herrar i vita rockar kommer då och knackar på och man avförs från sitt hem, iklädd tvångströjan LUSTIG.”
Lite överdrivet kanske, men Fuchs är ju Fuchs… Faktum är att jag lustigt nog senast igår själv (fast med två medhjälpare) monterade ihop en IKEA-säng, som skulle förlängas, men hålen passade inte, dvs man såg inget hål där skruven som skulle genom de tre brädorna skulle passera, men ändå gick det att skruva ihop det eftersom ”brädorna” egentligen var målade spånplattor som var lätta att genomborra med den platta skruven. Man behövde ju inte haft några hål alls egentligen, så hade man också sluppit paniken när man upptäckte att inget hål satt på rätt plats. Tacka vet jag spånplatta! 🙂 För att knyta an till innehållet i min Axesskrönika så kan jag passa på att nämna att spånplatta, eller snarare ämnet formaldehyd som utgör bindemedlet i spånplatta, visst orsakar cancer (SVD) …
PS! Missa inte programmet som gick om feminism i Nya Vågen!
”Maskulinitet som innebär att män inte tränas att kommunicera känslomässigt leder till att oron för brister i det tekniska kunnandet förläggs utanför den egna personen/den egna kroppen, medan kvinnor tränas i motsatsen nämligen att uttrycka och kommunicera oro över potentiell fara. Kvinnor tränas därmed till att internalisera maktordningen och värderingen av upplevd risk, där internaliseringen leder till att risk förläggs inom den egna personen/den egna kroppen. Den feminina träningen att internalisera och förlägga händelser som känslor i kroppen leder oöverskådlighet av konsekvenser av ett slutförvar för använt kärnbränsle. Den maskulina träningen i att förlägga händelser och känslor utanför det egna jaget, leder till att det som kan betraktas som oöverskådlighet kan kännas hanterbart. Det som, så att säga, riskerar att hända, händer någon annanstans än i den egna kroppen.” (Ja, det står verkligen ”… leder oöverskådlighet av konsekvenser…”)
Publicerat av Tanja Bergkvist 
och på så sätt kan vi använda matematiken för att kombinera olika samhällsideologier i trygg förvissning om att framtiden är vår bundsförvant medan genusvetarna inte är det.
