Radiodebatt och varning för att ”råka” förmedla något till sina barn

Min ögonsten Tommy är ok nu

Pär Ström som driver Genusnytt kommer snart ut med sin bok ”De sex myterna om feminism” och i samband med detta deltog han i en debatt i Radio1 . Programmet (1  tim 29 min) går att LYSSNA PÅ HÄR! Erik på sAktivarumbloggen (se hans inlägg här)  ringde in till programmet (min 55 och framåt). Igår höll jag ett föredrag på FreedomFest  om genusvansinnet och alla föreläsningar spelades in så när det är klart lägger jag upp det på bloggen, det var en väldigt lyckad tillställning med en medveten publik! Vill passa på att tacka arrangörerna, de andra föredragshållarna och publiken. Men jag återkommer till det här när inspelningarna är tillgängliga. Jag trodde för övrigt inte jag skulle hinna sammanfatta all genusgalenskap på 40 minuter men det lyckades jag med :-). Och detta efter en vecka med både halsfluss och min andra perser på operation (men det var en rutinsak, så det är ok med honom). Men nu har jag iaf ett nytt fräscht föredrag om genusgalenskaperna (med fokus på utbildningsväsendet och dess eventuellt förestående kollaps) så den som är intresserad av att ha mig som föredragshållare är välkommen att kontakta mig, jag gör detta helt ideellt och i mån av tid. Skicka ett mail.

Vad kan man "råka" förmedla till sina barn? Sunt förnuft? Kunskaper?

En läsare tipsade mig förresten om det här  och skickade med ett bildbevis: ”Vad kan jag ”råka” förmedla till mina barn? Inbjudan till föräldrar med förskolebarn i Solna!” Det är ju som bekant (genusaspekter på slutförvar av kärnbränsle ) ett stort genusvetenskapligt problem detta med vad som är en kvinnas äkta fria vilja och tankar, och vad som är en internalisering av patriarkatets värderingar (från Svensk Kärnbränslehantering AB:s genusbilaga till årsboken 2008):

”Internalisering kan sägas innebära en inkorporering av externa värden – att kvinnan som individ tar in någon annans värderingar i sitt eget värdesystem och ersätter sina egna värderingar med någon annans. Hur detta empiriskt beläggs och teoretiseras kring, är en av de stora utmaningarna för kvalitativ genusteoretisk och feministisk forskning. Är ett handlingsmönster ett ”sant” handlingsmönster hos en individ eller är det internaliserat?”

Vi får också veta att:

”Maskulinitet som innebär att män inte tränas att kommunicera känslomässigt leder till att oron för brister i det tekniska kunnandet förläggs utanför den egna personen/den egna kroppen, medan kvinnor tränas i motsatsen nämligen att uttrycka och kommunicera oro över potentiell fara. Kvinnor tränas därmed till att internalisera maktordningen och värderingen av upplevd risk, där internaliseringen leder till att risk förläggs inom den egna personen/den egna kroppen. Den feminina träningen att internalisera och förlägga händelser som känslor i kroppen leder oöverskådlighet av konsekvenser av ett slutförvar för använt kärnbränsle. Den maskulina träningen i att förlägga händelser och känslor utanför det egna jaget, leder till att det som kan betraktas som oöverskådlighet kan kännas hanterbart. Det som, så att säga, riskerar att hända, händer någon annanstans än i den egna kroppen.” (Ja, det står verkligen ”… leder oöverskådlighet av konsekvenser…”)

Frågan är om inte denna genusbilaga kan som ett bevis för att företagsledningen på SKB exponerats för det använda kärnbränslet och fått ett radioaktivt psyke? Eller att de själva internaliserat genusvansinnet med hjälp av de inhyrda genuspiloterna. ”Råkar” inte alla genuscoacher, genusstrateger, genuspiloter, genusambassadörer och förändringsagenter förmedla sina idéer till landets medborgare?  Jag menar med tanke på att alla arbetsplatser och skolor har minst en sådan person som är medvetet utsänd för att hjärntvätta folk? Eller de ”råkar” ju inte göra det – det hela är högst ju medvetet, ber om ursäkt att jag nästan misstänkte dem för någon oegentlighet.

Genuspilot på väg in i kärnreaktor

Vidare är riskerna är undersökta ur ett ”manligt perspektiv”. Inte ett vetenskapligt? Vad vet genusvetarna som författade rapporten om det? Har de en examen i fysik? Oöverskådlighet kan kännas hanterbart eftersom män inte kan hantera sina känslor inuti kroppen utan förlägger dem utanför, möjligtvis i kärnreaktorn. Kärnreaktorn sprängs av de obearbetade känslor det maskulina genuset förlagt dit och risken för en kärnkraftsolycka ökar, vilket kan leda till att hela Nationella Sekretariatet för genusforskning blir radioaktivt. Om det nu inte redan är det… I kärnreaktorn bombarderas uran 235-kärnor med neutroner, som, om de inte är helt könsneutrala, inte blir klyvningsbenägna utan istället utvecklar en egen fast könsidentitet och går sin egen väg, vilket riskerar att sabotera hela kedjereaktionen och den genuspräglade härdsmältan uteblir. För att styra processen kan man också föra in styrstavar i form av fallossymboler, men man kan också skicka in så många  genuspiloter som möjligt i reaktorn, vilket hade lett till att det omgivande samhället successivt kunnat återgå till ett normaltillstånd.

Lästips: Universitetets rektor bör avgå. Läs även den underhållande Metrokolumnen ”Politiker vågar bara rabbla fakta” av Stephan Mendel-Enk. Och glöm inte att lyssna till radiodebatten överst! Måste avsluta med två låtar av HEL som fastnat i mitt huvud idag.

Annonser

Paolo Roberto chockerar reporter i P3

Här är en gammal favorit i repris. Jag kom att tänka på den och Paolo Roberto då jag just läste Morgonsurs funderingar kring Berlusconi. Enjoy! 🙂

En annan favorit i repris:

Och en till:

Lusttur på IKEA

Axess nr 4 är ute nu

Nu är det nya numret av Axess Magasin är ute, temat är ”När staden har segrat”. I min krönika ”Varning för livet” drar jag mig till minnes min grundskoletid under 80-talet och den skrämselpropaganda som regelbundet smögs in, på gott och ont, mest ont tror jag. Vi fick lära oss att cancer var farligt, eller snarare dödligt, och kunde orsakas av allt från rostat bröd till stekt kött och apelsinskal (det senare förmedlades på hemkunskapen, där vår första övning i 6:e klass var att lära oss (!) att skala just en apelsin), att salt var farligt (för blodtrycket, och visst fick vi alla högt blodtryck men det berodde snarare på att vi blev uppskrämda hela tiden, inte på saltet), att man kunde bli förlamad om man råkade ut för en bilolycka och bröt ryggraden, och skolan såg till att vi redan i tredje klass verkligen insåg allvaret med bilolyckor genom att bjuda in en rullstolsbunden man som råkat ut för just detta. Vilken makt har en 9-åring att påverka sina föräldrars körvanor? När vi gick i andra klass bjöd man in en blind man som berättade om sitt livs olycka, och vi fick ge honom föremål att röra vid som han skulle känna igen och därefter skulle vi binda något för ögonen för att själva uppleva hur det skulle kännas att vara blind. Blindheten hade utvecklats successivt genom en sjukdom jag inte minns namnet på, och vi frågade läraren om också vi kunde få den sjukdomen, och det kunde vi givetvis – det kan man aldrig veta, löd svaret. Sedan var det kärnkraft, krig, säldöd och annat elände som vi absolut skulle känna till och inte bara känna till utan också själva känna ett ansvar för och helst må lika dåligt över som läraren gjorde. Det var på ett sådant sätt allt detta förmedlades och insprängt i undervisningen matades vi regelbundet med katastrofbilder från världens alla hörn, men frågan är hur bra det egentligen var att lära oss barn (gärna kompletterat med hemska bilder som man sent skulle glömma) om allt elände i världen, i den åldern?

Tänkvärt...

Maktlöshet måste ha varit den dominerande känsla som följde av denna pedagogiska metod. Utöver att bli ansvarstagande medborgare antar jag att ett syfte bakom allt detta varit att lära ut empati och förståelse för andra, men frågan är hur effektiv den här metoden egentligen var? Speciellt minns jag alla sjukdomar vi blev informerade om och gärna kompletterat med besök av någon som var personligen drabbad av de 0.01% av medborgarna som statistiskt skulle få just den ovanliga sjukdomen. Bara ett fåtal barn upplevde efteråt känslor av tacksamhet över att detta inte hänt just dem, flertalet av oss började istället fråga ut föräldrar och lärare efter fler detaljer i sökandet efter en lugnande garanti att det där aldrig skulle hända just oss. Och en sådan garanti fanns ju aldrig, utan världen var oförutsägbar och dessutom orättvis, och ju tidigare vi insåg detta desto bättre – kanske var syftet att få oss att kämpa för en bättre värld? Men då kan man inte gå runt uppskrämd och med en malande oro i kroppen. Som David Eberhard (här hans blogg) skriver i sin bok ”I trygghets-narkomanernas land – Sverige och det nationella paniksyndromet”: ”Någonting har hänt med generationerna födda på sjuttiotalet och framåt” (vad gäller oro- och ångesttillstånd, han är ju läkare). Eberhard skriver även att Västvärlden ägnat de senaste decennierna åt att ”skrämma vettet ur sina medborgare” och när jag tänker tillbaka på min skoltid så inser jag att det ligger något i det.

Men nu till något roligt, och ursäkta att jag tar en liten paus från genusvansinnet, mer ur Rickard Fuchs bok ”Visst är det härligt att vara svensk” (fortsättning på förra och förförra inlägget), nedan ett utdrag ur Fuchs kapitel om IKEA:

IKEA

Finns det verkligen en soffhylla som heter FETKNOPP?

”Någon (jag själv för att vara exakt) har sagt: ”Livet är som att sätta ihop en möbel från IKEA: det är svårt att förstå  vad det går ut på, man får inte bitarna att passa ihop, någon väsentlig del saknas alltid och slutresultatet blir inte alls vad man hade hoppats på”. Somliga anser denna liknelse vara orättvis, men det framgår inte om de tycker att den är orättvis mot livet eller mot IKEA. Dock ska sägas att på IKEA har man bytesrätt, det har man sällan i livet.IKEA är något av det svenskaste som finns. Det finns ytterst få hem i Sverige som inte har någon möbel från IKEA. Förr var IKEA ett möbelvaruhus, nu säljer de allting, från matjord till strutsplymer, och är för många svenska familjer ett utflyktsmål på helgerna… En del av dem som kommer farande med sin vagn påminner mest av allt om självmordspiloter, medan de hysteriskt knuffar sig fram i letandet efter soffhyllan FETKNOPP. Möblerna på IKEA är alltid mindre i verkligheten än de verkar vara när man läser IKEA-katalogen och på en vagn kan man därför få plats med både soffgruppen GRÄSLIG och bokhyllan ABSURD. Med dessa attraktiva varor på vagnen kan man sedan plöja sig fram genom den massiva trängseln, skövlande allt i sin väg. På IKEA kan man också köpa krukväxter, en del av imponerande storlek. När någon lastar sin vagn full med jättelika krukväxter, så syns varken vagnen eller den som kör den, utan det ser ut som en rullande djungel är på väg mot en. Det känns lite oväntat att möta en mobil mini-djungel på ett möbelvaruhus, men på IKEA är allting möjligt.”

”Många av IKEA:s möbler går att kombinera med varandra på ett genomtänkt sätt. Så kan man till exempel kombinera bokhyllan DESPE med underskåpet RATION eller den mjuka sängbotten IMPO med den trevliga sänggaveln TENT. Det går också att kombinera det smäckert spröda glasbordet KATA med den gediget gjutjärnstunga bordshyllan STROF. Alla dessa möbler, liksom alla andra möbler på IKEA, är gjorda av spånplatta. Vad det än ser ut att vara gjort av så är det spånplatta. Det finns överklädd spånplatta, målad spånplatta, fanérbestänkt spånplatta, vitfolierad spånplatta. Det må se ut som ek, teak, björk, plast eller rostfritt stål, men när man tittar närmare efter och skrapar lite på det, så är det alltid spånplatta. Inget ont om spånplatta, det innehåller mycket fibrer och fibrer är nyttigt. Till och med IKEA:s stoppade skinnmöbler är gjorda av spånplatta. Stommen är gjord av förstelnad spånplatta och stoppningen består av mald spånplatta. Själva skinnet, av högsta kvalitet, kommer från småländska spånplatte-kor, som IKEAsjälv föder upp i Smålands bördiga hagar. Hade Karl-Oskar och Kristina haft tillgång till sådana kor så hade de sluppit utvandra till Amerika, utan kunnat starta möbelfabrik istället. Då hade de kunnat bli så rika att de varit tvungna att emigrera.”

Gjord på spånplatta?

”Att göra alla möbler, krukväxter, lampor och mattor av spånplatta är en del av IKEA:s filosofi… En annan del i IKEA:s filosofi är att bygga varuhusen långt utanför städerna. Genom att bygga affärerna långt ut i ödemarken sparar man pengar eftersom tomtmarken där är betydligt billigare än i bebodda trakter. Med småländsk uppfinningsrikedom och sparsamhet letar man rätt på någon plats långt bortom all ära och redlighet i någon gudsförgäten vildmark och där bygger man sedan ett IKEA-varuhus. Hela varuhuset byggs givetvis i spånplatta. Till detta varuhus letar sig sedan folk tappert ut. Genom öknar och över berg, över glaciärer och genom träsk stretar förhoppningsfulla IKEA-kunder för att handla.”

”Det finns nu också en annan ny avdelning på IKEA, där man gått ännu ett steg längre än tidigare. IKEA-filosofin bygger ju på att man säljer halvfärdiga och omonterade möbler, som kunden får ta hem och själv sätta ihop efter bästa förmåga. På den nya avdelningen IKEA TRAGEDI har man utvecklat denna filosofi ytterligare. Här säljer man virke, spik och järnrör och så får kunden ta hem det och bygga möblerna helt själv. Man får en bunt ohyvlat virke, en stor påse spik och en burk lim och sedan får man såga, slipa och spika så gott man kan. Man köper ett stort sjok spånplatta och går sedan hem och bygger vad fan man vill. ”På det sparar vi alla pengar”, säger IKEA i sin katalog och fortsätter: ”Är du bara utbildad möbelsnickare med något tiotal års yrkeserfarenhet så smäller du ihop ditt nya möblemang på mindre än ett halvår. Enklare och billigare kan det inte bli. Vi håller med spånplatta och du gör resten. Mot extra avgift kan du få några halvfärdiga ritningar på allmogeskåpet SKAVSÅR och minigarderoben KRIS”.”

Skriv din egen bok

”IKEA har också startat en bokavdelning, IKEA ANALFABET. Den är inrättad enligt IKEA-filosofin, dvs kunden får hjälpa till lite för att färdigställa produkten. Man köper en bunt vita papper (gjorda av skivad spånplatta) och en skrivmaskin och så får man gå hem och skriva boken själv. Till sin hjälp har man ett papper från IKEA där det står vad boken ska handla om och lite om hur handlingen är uppbyggd. I en särskild liten plastpåse ligger de figurer som ska vara med i boken och precis som med påsarna med skruvar och muttrar, så saknas ofta några figurer i persongalleripåsen. ”Vi talar om vad boken handlar om och vilka personer som är med i den och ni skriver den. På så sätt tjänar båda på det”, står det i IKEA-katalogen som fortsätter: ”Varför köpa färdiga böcker, när det blir billigare att skriva dem själv.” IKEA ANALFABET har blivit en stor succé bland bokälskare… Tyvärr är det inte ovanligt att det man vill ha på IKEA inte finns på lager. ”Det kommer vecka 43”, säger expediten. Ibland är det inte hela möbeln som saknas, utan bara vissa delar av den. Man köper en soffa, men får inte med sig dynorna, eftersom de inte finns i lager, ”men de kommer vecka 18. Eller vecka 51. Inte heller duntäcket TRASIG går att få med sig genast. Det går att få dunet nu, men själva täcket kommer först om 2-12 veckor.”

Jag har då aldrig sett någon tvångströja LUSTIG

”När man väl har fått hem sina möbler från IKEA, så ska man montera ihop dem. Det är grundstommen i IKEA:s filosofi, att kunden själv sätter ihop möblerna han köpt. Det är här i hemmets lugna vrå som de yttersta gränserna för mänskligt tålamod testas. Det är nu den mänskliga karaktären, den mänskliga själen, och även den mänskliga kroppen sätts på sitt hårdaste prov. Människor som bestigit Himalaya utan syrgas säger att det var en barnlek jämfört med att sätta ihop köksbyrån VANSINNIG. Stora, starka och hårda legosoldater gråter som barn efter att ha hållt på ett tag med bokhyllan OMÖJLIG. Ingen går omärkt ur striden med ett lass omonterade IKEA-möbler. Man skriker och svär över att det finns sju skruvar till åtta hål och hålen är för stora. Man tuggar fradga när bitar inte passar i varandra eller fastnar på snedden. Man lovar sig själv att aldrig mer handla på IKEA när gångjärnen är felplacerade på garderobsskåpet JÄVLIG, så att dörren öppnas inåt, vilket givetvis inte går eftersom hyllorna i skåpet tar emot… Påfrestningen blir för stor och förståndet sviker. Man blir fullkomligt galen. Vänliga herrar i vita rockar kommer då och knackar på och man avförs från sitt hem, iklädd tvångströjan LUSTIG.”

Lite överdrivet kanske, men Fuchs är ju Fuchs… Faktum är att jag lustigt nog senast igår själv (fast med två medhjälpare) monterade ihop en IKEA-säng, som skulle förlängas, men hålen passade inte, dvs man såg inget hål där skruven som skulle genom de tre brädorna skulle passera, men ändå gick det att skruva ihop det eftersom ”brädorna” egentligen var målade spånplattor som var lätta att genomborra med den platta skruven. Man behövde ju inte haft några hål alls egentligen, så hade man också sluppit paniken när man upptäckte att inget hål satt på rätt plats. Tacka vet jag spånplatta! 🙂 För att knyta an till innehållet i min Axesskrönika så kan jag passa på att nämna att spånplatta, eller snarare ämnet formaldehyd som utgör bindemedlet i spånplatta, visst orsakar cancer (SVD) …

PS! Missa inte programmet som gick om feminism i Nya Vågen!

Världsberömd kosmolog varnar oss!

Varifrån kommer alla Sveriges genusevetare egentligen?

Jag ser att den världsberömde kosmologi-professorn Steven Hawking nu varnar oss för att sända ut radiosignaler i rymden som avslöjar vår existens: ”THE aliens are out there and Earth had better watch out, at least according to Stephen Hawking. He has suggested that extraterrestrials are almost certain to exist — but that instead of seeking them out, humanity should be doing all it that can to avoid any contact….He suggests that aliens might simply raid Earth for its resources and then move on: “We only have to look at ourselves to see how intelligent life might develop into something we wouldn’t want to meet. I imagine they might exist in massive ships, having used up all the resources from their home planet. Such advanced aliens would perhaps become nomads, looking to conquer and colonise whatever planets they can reach.”” Den teoretiske fysikern Ulf Danielsson skriver på Newsmill att de flesta andra civilisationer rent statistiskt förmodligen ligger miljoner eller kanske miljarder år före oss i utvecklingen. Jag hoppas att man nu snart kan utröna varifrån genusvetarna kommer och vilket deras egentliga uppsåt är och varför just Sverige blivit utvalt som experimentellt centrum.

Jag trasslade in mig i de patriarkala strukturerna under min resa till Jorden

Vi kanske redan lever i det scenario som Hawking målar upp i sin kommande dokumentär och där utomjordingarna är ute efter att tömma  oss på mental energi och sunt förnuft eftersom de kommit så långt i sin utveckling att de tappat bort sitt eget – vem vet? Ibland känner jag mig för övrigt själv som en utomjording som kommit långväga ifrån till detta genusvansinne som känns så främmande för min natur, och det var i själva verket under denna min kosmiska resa till Jorden jag som bekant upptäckte de patriarkala förtryckar-strukturer som genomsyrar universum och som bekräftades mer vetenskapligt med traditionell patriarkal metod i och med COBE-satellitens mätningar av den kosmiska bakgrunds-strålningen vilket ledde till det Nobelpris i fysik 2006 som, om inte objektiv patriarkal vetenskaplig förtryckarmetod rådde, hade tilldelats mig flera år tidigare. De universella strukturerna är allestädes närvarande, just nu hittade jag exempelvis en intressant struktur i min upptinade lussebulle, och det är helt uppenbart att russinen är förtryckta, eller snarare intryckta, i degen. Folkvettet väller ut över gränserna i samma takt som genusvetarna väller in från främmande solsystem och det är hög tid att åtgärda de vänsterextrema termodynamiska förhållanden som råder i den underkylda samhällsdebatten genom att stoppa det olagliga inflöde av genusvetare i statsapparaten som höjer toleransnivån hos folket. Varje dag utan kamp mot vansinnet är en dag där det kollektiva dissociativa symptomet i form av upphävd identitetsupplevelse gör sig alltmer påmint. Genom att inte blogga i hela nio dagar tappade jag nästan själv hela min identitet. Ber om ursäkt för detta.

Matematiken rymmer inom sig lösningen på alla problem!

Tillsammans ska vi locka ungdomen bort från fördärvet och in i vetenskapen  där den hör hemma, och helst in i matematikens värld eftersom alla vägar ändå leder dit. Även de samhällsintresserade borde studera matematik för att lära sig att så länge man bara integrerar över ett konservativt fält så kan man i sann liberalistisk anda välja vilken (integrations)väg man vill mellan två godtyckliga punkter, som ni alla givetvis redan känner till: och på så sätt kan vi använda matematiken för att kombinera olika samhällsideologier i trygg förvissning om att framtiden är vår bundsförvant medan genusvetarna inte är det.

Jag fann en debatt i jämställdhetsfrågan från i januari i år på Svensk Tidskrift.  Det började med Magnus Nilssons (riksdagskandidat för (m)) artikel ”Biologin styr över jämställdheten” som kritiserar innehållet i en SVD-artikel som vi alla minns från i höstas där de moderata riksdagsledamöterna Hillevi Engström och Mats Johansson bla skriver ”Men ännu återstår många enkönade reservat. Statistiken antyder att det skulle finnas en sekreterargen och en vårdgen (kvinnlig), samt en byggnadsgen och en motorgen (manlig). Ett sådant antagande saknar dock vetenskapligt stöd… Könsskillnader grundläggs underifrån och förs med från förskolan och uppåt.” Så här kommenterar Nilsson (8/1) detta: ”Frågan är vad Engström/Johanssons genetikargument egentligen fyller för syfte? Det är en märklig tanke att en viss samhällsordning skulle vara oacceptabel bara för att den saknar genetisk grund. Det finns inte heller någon demokratigen, marknadsekonomigen eller frihetsgen. Skulle man därför ifrågasätta demokrati, marknadsekonomi eller frihet?”

Elise Claeson - en klok kvinna

Elise Claeson ger sig in i debatten (15/1) med en mycket läsvärd artikel: ”Sverige ska ”vara världens mest jämställda land”, slår partisekreterare Schlingmann (M) fast i bästa Gudrun Schyman-anda i ett avstamp inför valet 2010 (Aftonbladet 7/1). Han tycks inte ha uppfattat att Schymans parti, Fi, bara fick promille av rösterna 2006. Schlingmann ångar på i bästa Fi-stil: Jämställdhetsarbetet ”måste börja redan när ettåringarna börjar på förskolan och sträcka sig ända till sammansättningen i ledningsgrupper och bolagsstyrelser”… Det enda som skiljer Schlingmanns jämställdhet från Schymans är att Schlingmann inte nämner ordet genus en enda gång. Genussamhället blev en pinsamhet och saknar folkligt stöd… Skillnaden mellan Birgitta Ohlsson/Per Schlingmann och Gudrun Schyman/Mona Sahlin är hårfin. Det är mera grad- än artsskillnader mellan utspelen från kvinnoförbunden. Både höger och vänster tycker lika – det finns inga könsskillnader i grunden; olika utfall är orättvist och ska åtgärdas. Därför ska det helst köras varannan damernas. Jämställdheten har förvandlats till ren och skär matematik och – kvotering. Men eftersom ordet kvotering fått en negativ klang (luktar socialistiskt tvång) föredrar både vänstern och liberaler att kalla kvotering för ”individualisering”. I debatten om delad föräldraförsäkring är kvoteringsanhängarnas främsta argument liberalismens favoritord: individen. Hur blev det så? Statsindividualismen är den svenska jämställdhetens ideologi, sa jag vid jämställdhetsseminariet. Det är den svenska modellens innersta väsen och det är en syntes mellan socialistiska och liberala värden: statens och indvidens ömsesidiga beroende av varandra. Däremellan ska inget finnas som kan skilja dem åt. Det ska vara raka rör mellan individen och välfärdsstaten, mellan bidragstagare och bidragsgivare. Varken kvinnor eller män ska vara beroende av varandra i omoderna konstruktioner som familjen. Då hotas den fria jämställda statsindividen. Bara staten kan garantera individernas frihet och jämställdhet. Därför pratar socialister numera om individualism och jämställdhet och nästan inte alls om klass.”

Bild på välkänd förtryckarstruktur

”Det är därför Gudrun Schyman kunde utropa ”död åt familjen” och räkna med stöd inte bara av socialister utan också ett tyst stöd från liberaler… Individens frihet går också före allt annat i det klassiskt liberala tänkemönstret. Och då är vi där igen. Eftersom vi inte kan välja våra föräldrar, barn och släktingar blir denna grupp av människor ett hinder för individens fria val. Och den åtråvärda liberala jämställdheten bygger ju på att vi ska kunna välja… Eftersom höga individuella skatter gör barnfamiljerna beroende av föräldrapenningen, kan staten bestämma att bara de familjer som lever på ett visst sätt, får maximal utdelning. Pappamånader, jämställdhetsbonus och ”individualisering” av föräldraledigheten är exempel på hur staten vill härska genom könssöndring. Alla dessa jämställdhetsåtgärder, där staten ska ”befria” individen från biologin och kulturella normer, stöds inte bara av socialister, utan kanske mest av liberaler. Genom att individualisera samhället tror liberaler att människan blir stark, fri och jämställd. Det är fel. Vi behöver inte mer liberal jämställdhet. Den förstärkar bara ett vänster-mitten-samhälle där staten alltid vinner. Jämställdheten har blivit vår tids socialism, den enda godtagbara ursäkten för politiker att detaljstyra våra liv. Individualisering i ett högskattesamhälle ger en illusion av frihet och jämställdhet – särskilt för kvinnor.”

”På papperet är vi världsledande i jämställdhet och individualism; svenska kvinnor jobbar mest i världen och vi kan ägna oss åt att utveckla oss själva, vi behöver ju inte ta hand om våra barn och våra gamla föräldrar – det fixar staten så gärna (därav de höga skatterna). Men i verkligheten är vi likriktade, svaga ögontjänare, som är helt beroende av staten: om Försäkringskassans utbetalningar försenas, minskas eller uteblir (för att vi inte uppfört oss rätt), kraschar svenska familjers ekonomi. Därför röstar svenska kvinnor vänster, trots att de flesta lever ett borgerligt liv. Det är inte vänsterns jämställdhet som lockar; den skiljer sig ju inte nämnvärt från Alliansens. Nej, det handlar om att kunna betala hyran och köpa mat och kläder till barnen. I brist på ett tydligt borgerligt högeralternativ, accepterar kvinnor intuitivt att det är staten som bestämmer över deras liv via föräldra-försäkringen och maxtaxan – i jämställdhetens namn. Sådan är statsindividualismen.”

Anne-Marie Pålsson har också noterat det problematiska med den sk jämställdhets-politiken

I sin artikel på nätet länkar Cleason till en artikel från förra året på temat jämställdhet, också den mycket läsvärd, skriven av Anne-Marie Pålsson: ”Debatten om jämställdhet har länge dominerats av vänstern – inte i kraft av egen överlägsenhet utan mera som en följd av borgerlighetens tystnad. Resultatet har blivit därefter – statlig styrning, kontroll och likriktning av våra liv. Det är lätt att se varför det blivit så. Vänsterns sätt att se på jämställdhet innebär likhet: att män och kvinnor skall göra samma saker på marknaden och i hemmet. Helst skall det finnas lika många män och kvinnor på varje befattning och i varje bransch för att vänsterfeministerna skall vara nöjda. Detta stärker statens grepp om oss eftersom det bara är staten som förfogar över tillräckliga maktmedel för att genomdriva vänsterns likhet. Och sådana har verkligen använts…. Trots denna omfattande överföring av makt till den politiska sfären har vi långt kvar till jämställdhet [i betydelsen 50/50-fördelning inom alla yrken och på alla nivåer]… Vänsterfeministerna har tolkat detta som att den politiska styrningen inte är tillräcklig och de kräver därför mera åtgärder… En kritik mot detta förhållningssätt har uppfattats som ett angrepp mot själva idén om jämställdhet. Men vänstern har inte ensamrätt till denna fråga och det finns andra sätt att uppnå jämställdhet på än de som vänstern förespråkar. Fast det förutsätter att vänsterns definition av jämställdhet överges till förmån för den mera liberalt inriktade – att män och kvinnor skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter att forma sin tillvaro.”

En man i ett heterohushåll ska enligt lag utföra exakt hälften av hemarbetet

Men som bekant (När lika möjligheter blev 50/50) övergavs det övergripande jämställdhetspolitiska målet att män och kvinnor ska ha lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter så sent som våren 2006 (prop 2005/06:155) till förmån för det enligt flera remissinstanser mer svårtolkade målet att ”kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sitt eget liv” där ”ordet makt skall förstås i betydelsen att kvinnor och män skall ha samma rätt, förmåga och möjlighet att forma samhället och sina egna liv.” För hur lagstiftar man om samma förmåga? I denna proposition, som bifölls slogs även fast som ett av fyra delmål att kvinnor och män ska dela lika på det obetalda hemarbetet (!) något som också flera remissinstanser ställde sig frågande till (hur detta skulle uppnås med politisk styrning), dessutom kan man notera att någon 50/50-uppdelning av hushållsarbetet inte tas upp i hushåll med samkönade relationer utan det är just när en kvinna och en man lever ihop det måste lagstiftas om hushållsarbetet.

Pålsson fortsätter:

”Vänsterns lösning på ”reproduktionsdilemmat” består av offentlig barnomsorg, lika arbetstid för alla och delad omsorg om barnen och hemmet. Ett förverkligande av individuella drömmar genom att ta hand om sina egna barn tillåts däremot inte av vänsterfeministerna. Det är bara när kvinnor tar till sig den manliga livsstilen som en jämställd värld kan råda. Men skulle en ordning där kvinnor ges möjlighet att ta hand om sina barn reducera kvinnornas möjligheter, rättigheter och skyldigheter? Ja, om detta är påtvingat. Men med en subvention som följer barnen och inte omsorgsformen skulle egen omsorg av barnen ge en hygglig ekonomisk utdelning. För mig är det stötande att skattebetalarna satsar cirka 100 000 kronor årligen på varje barn som inordnas den kommunala omsorgen, medan de barn som tas om sina egna föräldrar inte kostas på något alls. På arbetsmarknaden har kvinnor kritiserats för att fastna i lågbetalda arbeten inom vård och omsorg. Men vad är det för fel med att arbeta inom vården? Om det är arbetssituationen som är undermålig, är det bättre att verka för att den förbättras, än att hindra kvinnor från att välja detta yrkesval… Är det inte dags att kvinnor myndigförklaras?”

Jag ser att det även pågår en aktuell jämställdhetsdebatt på Newsmill. Och en ny avhandling från Linnéuniversitetet visar att kvinnor inte lämnar akademin i högre utsträckning än män:

Teorin om det svarta hålet inom akademin är motbevisad

”Än värre är det ställt med metaforen om ”akademins svarta hål”, som används för att illustrera den vedertagna uppfattningen att kvinnor i avsevärt mycket högre utsträckning än män lämnar akademin direkt efter sin disputation. Men metaforen ger en direkt felaktig bild. Silanders undersökning av i vilken utsträckning och vid vilken tidpunkt män och kvinnor lämnar akademin visar att det överlag är män som i högre utsträckning lämnar akademin, både direkt och en längre tid efter att de har disputerat. ‘Jag blev själv väldigt förvånad när jag såg vad mina data visade, men det svarta hålet finns över huvudtaget inte. Sannolikt är det resultatet av en misstolkning av tvärsnittsdata där man sett att det är en massa kvinnor på doktorandnivå och väldigt på bland professorerna, men då är det inte samma grupp man mäter... Vad det egentligen handlar om är sannolikt fördröjt avancemang, att kvinnor gör långsammare karriär än män… Att man lämnar akademin kan ju också innebära att man gör ett karriärssteg uppåt. Och man får inte glömma att målet med utbildning också är att förbereda för arbetsmarknaden, inte att alla ska sluta som professorer”, säger statsvetaren Charlotte Silander som skrivit avhandlingen. Låt mig avsluta med något lättsamt:

Det var ju på tiden!

Äntligen har politikerna tagit tag i detta med genusvansinnet - kan jag få återgå till min forskning nu?

Idag finns en mycket läsvärd artikel på SVD Brännpunkt: ”KD måste forma en borgerlig jämställdhetspolitik.” ”KD måste lämna det genuskonsensus alla partier nu anslutit sig till och forma en borgerlig jämställdhetspolitik”, skriver KDU:s förbundsordförande Charlie Weimers, som anser att det för KDU självklara alternativet ”är att formulera en jämställdhetspolitik som utmanar radikalfeminismen. I sådana fall är ambitionen att låta jämställdheten komma ut ur genusgarderoben. Detta kan ske genom ett ifrågasättande av 50/50 som ett absolut villkor för jämställdhet till förmån för principen om lika möjligheter, ett avvisande av varje form av kvotering samtidigt som kunskap och meriter framhålls och genom en analys av kvinnors lägre löner där det individuella perspektivet ersatt genusglasögonen.”

50/50-fixeringen är absurd anser Weimers.

”Kristdemokraterna skulle kunna formulera en borgerlig jämställdhetspolitik som bygger på alla människors lika värde och möjligheter snarare än på tanken om 50/50, som handlar om att jämställdhet endast kan uppnås när exempelvis föräldrarna delar exakt lika på föräldraförsäkringen eller när statsvetenskapskursen har precis lika många kvinnliga och manliga studenter. När all fördelning är 50/50 inom varje yrkeskategori och på varje arbetsplats, så kallas detta av genusvetarna för ”reell jämställdhet” medan en politik som innebär lika möjligheter och rättigheter kallas för ”formell jämställdhet”. Den formella jämställdheten duger förstås inte för genusvetarna, utan de anser att ”reell jämställdhet” bara kan råda då fördelningen är 50/50.”

För distinktionen mellan formell och reell jämställdhet se exempelvis rapporten ”Regeringsformen ur ett könsperspektiv” utförd på Grundlagsutredningens uppdrag, avsnitt 4.1 sid 20:

”Begreppet formell jämställdhet – de jure jämställdhet – innebär att alla individer har samma medborgerliga fri- och rättigheter och att dessa följer individen, inte den grupp individen tillhör. Målsättningen är likhet i behandling, men har i övrigt inget materiellt innehåll… Begreppet reell (eller materiell) jämställdhet – de facto jämställdhet – innebär att alla har samma ställning och inflytande. Till skillnad från den formella jämställdheten är utgångspunkten vilka materiella villkor som omgärdar individen. Målsättningen är inte likhet i behandling, utan likhet i resultat.”

Även i andra genustexter stöter man på denna distinktion som man använder som förevändning för nya utredningar och nya anslag. Formell jämställdhet har vi redan på pappret men det räcker inte, åtgärder måste vidtas för att jämställdheten ska bli ”reell” vilket innebär ett blint fokus på utfallet som i just könsfrågan svarar mot en 50/50-fördelning. I en utvidgad intersektionell analys kan man (likt Sahlins utredare Masoud Kamali i SOU 2006:79)  föreslå en exakt avspegling av det omgivande samhället i varje myndighet och på varje arbetsplats baserad på etnicitet. Politiken bakom 50/50 strävan har också sin bakgrund i att det övergripande jämställdhetspolitiska målet ändrades i mars 2006 i och med prop 2005/06:155 (jag har tidigare tagit upp detta här) Det tidigare ”samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter” blev ”samma makt att forma samhället och sitt eget liv”, där ”ordet makt skall förstås i betydelsen att kvinnor och män skall ha samma rätt, förmåga och möjlighet att forma samhället och sina egna liv.” Observera att man skiljer mellan möjlighet och förmåga – kvinnor och män ska ha samma förmåga! Kan man lagstifta om det?

Mer från dagens SVD Brännpunktsartikel:

Weimers ifrågasätter Nationella Sekretariatets uppdrag

”En borgerlig jämställdhetspolitik accepterar att det finns kvinnligt och manligt, men fokuserar på varje människas rätt att göra sina egna livsval. Det handlar inte om att tvinga människor att anamma stereotypt kvinnliga eller manliga beteenden, utan istället om att acceptera att det inte är patriarkatet som bestämt att tjejer i regel leker med dockor medan killarna oftast föredrar bilar.Om en ung kvinna väljer att läsa modevetenskap är det inte ett problem så länge det bygger på ett fritt val, och det är inte försvarbart att genuspoliser på skattebetalarnas bekostnad ska förklara henne ”hjärntvättad”. Det är anmärkningsvärt att den svenska förskolan enligt statliga utredningar förklarats som ”ett könspolitiskt projekt” där dagisbarn tvingas att sluta leka med dockor eller innebandyklubbor. Det är inte med den akademiska friheten som utgångspunkt som Uppsala universitet nu utreder en genusmärkning av sina utbildningar. En kristdemokratisk jämställdhetspolitik som vill vrida mittpunkten åt rätt håll kapitulerar inte inför genusindustrin utan bevakar istället varje students lika möjligheter oavsett kön, och avskaffar den skattefinansierade och radikalfeministiska tankesmedja som går under namnet Nationella sekretariatet för genusforskning.”

Den som inte tror på att ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som könspolitiskt projekt” kan ta sig en titt på sid 19 i statens offentliga utredning SOU 2006:75 första raden.

Här på Rapport från igår (28/1) finns ett inslag om KD
som pågår minut 16:09 – 18:50. KDU-ordföranden Charlie Weimers föreslår att Hägglund kräver att Nationella Sekretariatet för Genusforskning avskaffas, detta uttalande löper under minut 18:20-18:33. Hägglund tror dock inte på några ”tvära kast”. Men hur tvärt var inte kastet att inrätta Nationella Sekretariatet för Genusforskning år 1998 (regeringsbeslut 1997), vars regeringsuppdrag finns formulerat i Svensk Författningssamling SFS 1997:61:

Sekretariatet granskar oss alla

2 § Sekretariatet skall med ett rikstäckande perspektiv främja genusforskning i vid bemärkelse och verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning. Detta skall ske genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning samt på de andra sätt som sekretariatetfinner lämpliga. I sekretariatets uppgifter ingår bl.a. att

– överblicka genusforskningen i Sverige och aktivt främja
spridningen av dess resultat,

– analysera behovet av genusforskning inom alla
vetenskapsområden, och

– arbeta för ett ökat medvetande om genusforskningens och
genusperspektivens betydelse.

Om man tittar noga ser man i länken ovan (SFS 1997:61) att följande har inträffat: ”Upphävd: 2010-01-01 00:00:00. Författningen har upphävts genom: SFS 2009:1574” Vad detta innebär är inget annat än att Nationella Sekretariatets styrelse inte längre ska utses av Utbildningsdepartementet, utan hela uppdraget från och med 2010-01-01 riktas direkt till Göteborgs Universitet. Uppdraget förblir dock exakt detsamma (se ovan) – jag ringde just upp Sekretariatet för att försäkra mig om detta, och det bekräftas även av artikeln ”Uppdrag och anslag ligger fast när sekretariatet byter hemvist” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 5-6/09 (se överst sid 10, svarar mot sid 6 i pdf:en) som ges ut av Nationella Sekretariatet för Genusforskning.

”Sekretariatet har sedan starten 1998 styrts av en regeringsutsedd styrelse. Några förändringar för verksamhetens resurser eller inriktning kommer den förändrade organisationen inte att innebära. Såväl budget som nationellt uppdrag ligger fast.”

Pär Ströms läsvärda bok

I dagens SVD Brännpunkt finns också en artikel från moderat håll (”Jämställdhet är en fråga om frihet”) på temat jämställdhet underskriven Per Schlingmann och Hillevi Engström (ingen har väl missat de tidigare artiklarna 1, 2, 3, 4 samt intern kritik liksom extern) där man försöker få stöd för moderaternas nya  jämställdhetspolitiska plattform som partistyrelsen nyligen antagit. Jag undrar vad ”jämställdhetsmärkning av skolor och förskolor” ska innebära i praktiken? Men ska inte kommentera då jag inte hunnit läsa hela dokumentet än. Apropå lönekartläggningarna (som idag görs vart tredje år) – för en kartläggning av löneskillnader 2007 (statligt anställda) se Arbetsgivarverkets sammanfattande information från 2008: ”Den löneskillnad som slutligen blir kvar, den s.k. oförklarade löneskillnaden, som inte kan förklaras av den mätbara information som finns tillgänglig i den partsgemensamma statistiken var i september 2007, 1,3 procent.” År 2002 var den oförklarade löneskillnaden 1,8 procent – se Pär Ströms bok ”Mansförtryck och kvinnovälde” (sid 153-157, svarar mot 154-158 i pdf:en) Men det gäller väl numera för (m) att ”förändra de strukturer” som gör att människor gör de val de gör?

Jag är lite upptagen så jag kan inte hinna läsa allt, imorgon ska jag hålla ett föredrag på KD:s kommundagar i Jönköping där KDU lanserar sin jämställdhetskampanj och arrangerar seminariet ”Jämställdheten kommer ut ur genusgarderoben.” Föredragets titel är ”Genus i utbildningssystemet: Historien om en statsideologi”. Jag funderar på att inleda en liten föreläsningsturné. Liksom genusvetarna påtvingar oss sina upplysningskampanjer skulle jag vilja driva en liten upplysningskampanj på de genusvetenskapliga instititionerna, och fördomsfria som de ju alla är, kommer de säkert inte att ha något emot att jag föreläser i den genusspecifika utstyrseln i översta bilden – jag är faktiskt inte riktigt säker på mitt genus än, det finns ju 258 att välja bland, eller var det 2580? Jag hinner inte med i den snabba utvecklingen…

Relaterat:

När lika möjligheter blev 50/50

Höstens genusmotioner

Hur Borgström sköt sig själv i foten

Dagens musikvideo + jämställdhetsdebatt i SVD

(m)er genus?

Genushysteri i praktiken

Folkpartister vill ha genus i förskolan

Fp-politiker uttalarsig om genusvansinnet

Leijonborg och genusforskarna

Vem har tid att invänta opinionen?

De farliga olikheterna

Varifrån kommer genusvansinnet?

Mer genusvansinne åt folket

Bland politikers förvirrande tal

Grattis skattebetalare!

Segelbåtarna i Vänern i mars 1978

Nu var det ett tag sedan jag tog en titt i Vetenskapsrådets projektdatabas. Som ni vet är det hård konkurrens om pengarna och endast de bästa och i särklass viktigaste projekten, som tex det treåriga projeketet genustrumpeten, beviljas bidrag efter hård granskning. Själv har jag aldrig haft tid att söka något från VR eftersom det ryktas att det tar två veckor bara att sätta ihop en komplett ansökan, men den dagen kanske kommer, om jag inte istället startar ett genuskritiskt parti som med en anti-intersektionell postkolonial feministisk analys ska krossa genusväldet och ur spillrorna av denna könade poststrukturalistiska skräphög återinrätta ett sunt mentalt klimat vid våra lärosäten som förhoppningsvis kan spridas till resten av samhället likt ringarna på en vattenyta efter att man från en brygga kastat i den senaste könsmaktsanalysen av röda båtar med ett exakt 3.4 meter högt segel som seglade runt i Vänern mellan den  23 och 24 mars år 1978. Hur interfererar förresten manligt respektive kvinnligt könskodade vågtoppar och vågdalar efter att man slängt i denna 4 kilo tunga analys i havet?

Jag fruktar dock att efter den kartläggning Skolverket nyligen gjort (12 minuter på Studio ett här) kommer man att ge just genus-experterna i uppdrag att ur ett könsmaktsperspektiv analysera, analysera och analysera vaaaaad det kan bero på att allt i det här landet går åt helvete trots att vi är världsbäst på genusvetenskap och har alla de feministiska verktyg som krävs för att lösa alla problem. Kan man analysera denna paradox med hjälp av samma verktyg som skapat den eller kommer genusverktygen att rosta efter att man kastat båtgenusavhandlingen i havet, och vad säger detta i så fall om vattnets patriarkala ytspänning och hur kommer det sig att ett könsmarkerat rosa gem som låg i luntan ligger kvar på vattenytan medan genusavhandlingen sjunker likt en sten till botten? Kan Centrum för Genusvetenskap i ett tvärvetenskapligt projekt tillsammans med Kemicentrum forska fram de ytaktiva ämnen som modifierar ytspänningen på ett sådant sätt att allt manligt könkodat åker ner till botten för evigt där det hör hemma bland amöbor och bläckfiskar medan det kvinnliga flyter runt på vattenytan i minst 150 år även om det maktfullkomliga Patriarkatet iscensätter en tsunami genom att utöva makt i luftrummet ovanför Genuscentrum?

Vi har ett problem...

Hur ska då skolfrågan lösas? Här har vi tex det VR-finansierade projektet från 2005: ”Manlighet som lärarproblem. En studie av läraridentiteter” där man bland annat undersökte ”Om män som arbetar i skolan möjligen trotsar, är gränsöverskridare gentemot rådande manliga hegemonier och skolans feminina könskodning och möjligen därmed skapar andra och nya manliga identiteter som både kan vara i linje med förändringar men också på tvärs mot rådande hegemoniska ideal” och ”Hur olika lärarkategorier, dvs inom vissa stadier och vissa ämnen skapar olika könade läraridentiteter och hur detta kan relateras till olika former av makt och hegemoniska maskuliniteter…. Det handlar inte om att utröna en generell manlig läraridentitet eller att ur subjektsfilosofiska utgångspunkter förstå detta. Istället ses identiteter och subjekt, i enlighet med feministisk poststrukturalism, som något subjekt plockar upp ur olika diskurser, diskurser som produceras och materialiseras i praktik. Lärares professionella identiteter kan därför bara studeras lokalt och empiriskt – bundet till olika situationer där subjekten genomkorsas av diskurser. På så vis blir läraridentiteter också inte helt stabila utan tvärtom föränderliga och motsägelsefulla men också i ett forskningsprojekt beroende av forskarens medverkan i att skapa diskurser.”

Det är sådana här analyser vi kan se fram emot – tro inget annat! Det nya framtidsyrket är uppenbarligen gensusvetare! Låt oss se vilka intressanta projekt som beviljats medel från VR, och glöm inte då att skulden ligger hos politikerna som öronmärkt 10 miljoner om året för just genusforskning och att det finns en särskild Genuskommitté inom VR, men minns också att genustrumpeten inte granskades av denna särskilda kommitté utan föll under Musikvetenskap, vilket visar att genuseriets tentakler sträcker sig långt utanför den öronmärkta delen, och att VR dessutom försvarade genustrumpeten med att Genuskommittén inte var inblandad vilket faktiskt bara gör saken mycket värre.

490 genusprojekt ger en riktig huvudvärk

Om man går in i VR:s projektdatabas (som tycks ligga nere med jämna mellanrum) så hittar man en massa intressant. Sökordet ”genus” ger inte mindre än 490 träffar – och detta är alltså de projekt som beviljats bidrag i hård konkurrens med andra projekt, som jag verkligen velat läsa om VR bara lagt ut dem på sin hemsida, vilket de tyvärr inte har. 🙂 Projekten i databasen (orkade inte öppna alla 490, men hälften) tycks sträcka sig från 2001 och framåt. Bara för att ta några beviljade bidrag kopplade till just skola och utbildning:

”Förändrade köns-/genusordningar i skola och utbildning? Policy, perspektiv, praktik” fick 6 miljoner för att under 2003-2006 studera vad ”sociala mönster som kopplas till kön (köns-/genusordningen) betyder för lärare och elever i skolan…   Fem delstudier skall ligga till grund för en nationell kartläggning där elever och lärare i förskola och skola tillfrågas om hur de upplever och uppfattar sig själva och sin situation i skolan ur köns-/genusperspektiv.”

”Maskulinitet på schemat: En studie av pojkar, maskulinitets-formeringar och pojkars distansering från skolarbete i olika skolformer” har fått 3.2 miljoner för att under 2007-2011 studera följande: ”I detta projekt riktas intresset mot pojkar i olika åldrar och skolformer med fokus på vilka manlighetspositioner som skapas, normaliseras och förkroppsligas i dessa skilda miljöer. Uppmärksamhet riktas även mot hur olika sätt att organisera undervisningen underbygger respektive underminerar de manlighetsföreställningar och praktiker som distanserar pojkar från ”läsämnen” och högre utbildning… Speciell uppmärksamhet riktas mot hur lärare och elever reproducerar, förhandlar och utmanar könssterotyper och vilka identifikationer och motidentifikationer som skapas och formas i olika situationer… Målgrupper är lärarutbildningen, politiker, tjänstmän, forskarsamhället och de lärare och elever som är verksamma på utbildningarna.”

Bygg genus-excellenscentret på månen istället!

”Att Genusifiera EXcellens – GEXcel: Mot ett europeiskt excellenscentrum i transnationella och transdisciplinära studier av föränderliga köns-/genusrelationer, intersektionalitet och kroppsliggörande” får 19 miljoner för att under  2008-2011 studera något som inte står med i databasens dokument (beställ projektet från VR med diarienr 2008-7457) men det är ett ”bidrag till starka forskningsmiljöer”.

”Genusperspektiv på barn- och ungdomslitteratur i skolan” fick 2.1 miljoner för att 2002-2004 studera ”I vilken utsträckning har gränserna för vad som kan anses tillåtet och lämpligt för respektive kön förändrats? Projektet kan vidare öka vår kunskap om hur barn och ungdomar uppfattar litteratur. Det kan få stor betydelse för att utveckla och stimulera forskningen inom lärarutbildningen. Det kan dessutom bidra till att utveckla metoder för hur litteraturens roll i skolundervisningen skall kunna förbättras.”

”Kön och etnicitet i högre utbildning” fick 3.1 miljoner för att 2002-2003 undersöka följande: ”I fokus för studien står frågor som handlar om hur de olika utbildningarna präglas av inneboende mönster och strukturer som kan sägas vara laddade med föreställningar om kvinnlighet, manlighet och olika uttryck för etnicitet. Inför detta projekt har en förstudie gjorts där fyra utbildningar jämfördes. På alla dessa visade det sig att köns- och etnicitetsmönster både upprätthålls och bryts på mer eller mindre medvetna sätt och att dessa mönster även präglar kunskaps- och lärandeprocesser… Genom en längre tids deltagande observation kommer vi att få en djupare förståelse för processer där kunskap och förhållningssätt till kunskap skapas.”

Forskarnas kunskap är förlegad - de har inte förstått genusdiskursens enorma betydelse

”Genusperspektiv i praktiknära forskning inom högskoleutbildning” fick  4.5 miljoner för att under 2003-2005 ”öka kunskapen och förståelsen kring hur olika erfarenheter kan tas tillvara och utvecklas inom högskolan. Tillsammans vill vi utmana en traditionell, hierarkisk vetenskapssyn där forskare sätter sig på eller blir satta på en piedestal, och verka för en deltagarorienterad och erfarenhetsbaserad praktiknära forskning. Det betyder att vi vill sätta fokus på de studerandes och lärarnas/forskarnas egna erfarenheter och bryta dem mot teoretiska utgångspunkter i de skilda utbildningssammanhang som vi i forskargruppen representerar. Vårt gemensamma intresse är att förstå, synliggöra och problematisera frågor som kunskap, kön, klass och etnicitet inom utbildningen och i den yrkesverksamhet som flera av de studerande vistas i parallellt med sin utbildning… Gemensamt kan vi bättre beskriva, förklara och förstå hur en hierarkiskt dominerad utbildningskultur kan motverkas och utjämnas.”

”Feministisk pedagogik i olika lärandemiljöer. Ett aktionsforskningsprojekt i förskola, folkhögskola och högskola” fick 840.000 under 2007-2008 för följande: ”Feministisk pedagogik är jämte kritisk pedagogik en given referenspunkt för senare tids pedagogiska diskussioner om genus, mångfald, kritik och förändring av olika former av normativitet i det svenska utbildningslandskapet. Men kunskaper om feministisk pedagogik i Sverige saknar alltjämt en tydlig teoretisk förankring… Samtidigt finns forskning som tydligt visar på genus som ett strukturerande fenomen i lärandesituationer, särskilt ifråga om talutrymme, bekräftelsestruktur, perspektiv på lärande, etc. En rad frågor dyker upp när det feministiska pedagogiska fältets aktörer, begrepp, historia, kontext och praktik hamnar i blickfånget: Hur ser möjligheterna ut för att utveckla en feministisk pedagogisk praktik i olika lärandemiljöer, vilka likheter och skillnader finns dem emellan, och vad kan de lära av varandra? Hur skapas och/eller återskapas lärarens praktik och lärandemiljön som sådan under ett aktionsforskningsprojekt med feministiska inslag som detta? Vilka specifika problem och motståndsformer möter en feministisk pedagogik teoretiskt, praktiskt, kollegialt, i elev-/studentgrupper, från läraren själv, och hur är dessa kopplade till frågor om genus, makt och förändring?”

Under skolgympan "görs kön"

”Konstruktionen av kön och synen på kroppen i skolans idrottsundervisning” fick 2.9 miljoner för att under 2002-2004 ”belysa konstruktionen av kön och synen på kroppen i skolans idrottsundervisning... Tre vanligt förekommande praktiker, nämligen tävling och rangordning, lek och rekreation samt friluftsliv belyses. I dessa praktiker finns dominerande kollektiva föreställningar om hur verksamheten ska utföras och hur den ska regleras, vad som är möjligt att göra och vad som förväntas respektive vad som inte är ett möjligt eller förväntat beteende. Praktikerna är speciellt intressanta ur ett genusperspektiv då manligt och kvinnligt konstrueras genom de handlingar som praktiken bjuder. Centrala frågeställningar är hur, men också varför, elever och lärare laddar dessa praktiker med kön. Andra viktiga frågor att belysa i sammanhanget är: Vad är styrande för utvecklingen av det som anses vara normalt kvinnligt och manligt i praktiken? Hur verkar praktiken som förvaltare av kvinnligt och manligt? Hur talar vi om kön? Vilken symbolproduktion om kön pågår inom praktiken och vad förkroppsligas i praktisk handling?”

”Kön på scen: Genusperspektiv i skådespelarundervisning” beviljades 2.5 miljoner för att under 2002-2004 göra en ”kartläggning av könsrollsmönstren så som de manifesterar sig i undervisningen. Målsättningen är dubbel: dels ska undervisningen analyseras ur ett genusperspektiv, dels ska de vunna insikterna omsättas och prövas i nya undervisningsmoment… Syftet med etydarbetet är att låta studenterna byta kön i relation till rollens kön och på så sätt utveckla den egna personligheten och medvetenheten… Projektet har också stor internationell betydelse, eftersom inget liknande någonsin redovisats, trots att problematiken är global.”

”Att utmana genus. Ett forskningsprogram inom Umeå Advanced Gender Studies” som fått 10.8 miljoner för att under 2006-2008 ”utmana och vidareutveckla tvärvetenskaplig genusforskning i internationellt samarbete…. Deltemat normalisering undersöker hur olika genusregimer samverkar och påverkar varandra inom socialtjänst, skola och akademi. Målet är att utmana de normaliserande diskurser och praktiker som skapas genom samverkande maktrelationer som genus, etnicitet, klass och ålder.”

Och lägg till detta alla statliga utredningar på jämställdhetsområdet inom alla samhällssektorersektorer som också bekostas av skattebetalarna.

För övrigt är det så här det kan se ut när man låter vissa falanger ta över inom högskolan: Hägglund får skäll efter Debatt 2008. Så här blir det när man utbildar människor vid lärosäten belägrade av poststrukturalist-genusvetare utan verklighetsförankring. Som ni ser så finns inga ”vanliga svenskar” och därmed förblir det ett öppet problem vem som egentligen förtrycker ”de andra” – som ju otvivelaktigt existerar och är förtryckta och dessutom står i kontrast mot de svenskar som inte finns.  Det är så här framtidens valdebatter kommer att se ut, vilket gör att man inte kommer att kunna använda sig av något begrepp över huvud taget, eftersom det i TV-sändnings-ögonblicket genast måste dekonstrueras in absurdum med postkolonial feminism av den andra sidan.

Kommentarer om Skolverkets kritik här SVD, DN.

DEJA:s matteproblem

Med klassiska postkoloniala feministiska verktyg ska genusvetarna dekonstruera manligheten

Det här blir det sista inlägget (fortsättning på 0, 1, 2, 3, 4) om DEJA:s delbetänkande SOU 2009:64, men var inte ledsna – vi har ju själva SLUTRAPPORTEN att se fram emot, den kommer den 30 augusti 2010! Det är då (ve och fasa) ”åtgärderna” ska presenteras! Som vi redan vet gäller (sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan”) att ”En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.” och det är i all välvilja som genusvetarna därför ägnar sig åt att dekonstruera manligheten vid våra lärosäten på skattebetalarnas bekostnad. Kan inte den som vill få sin manlighet dekonstruerad vända sig till en genusspecialist och betala ur egen ficka!? Var tog valfriheten vägen, hörni – Alliansen!? Apropå Alliansen, så har en ung kvinnlig moderat (Sophia Ljungberg) lagt ner sin röst angående ett beslut om jämställdhetsplan, och i intervjun i länken ovan kan man läsa följande kloka ord: ”Jag är stolt över feminismen och det är tack vare den framfart feminismen har haft under 1800- och 1900-talet som min generation inte behöver kalla sig feminister. Jag är ganska säker på att målet med feminismen från början var, att kvinnor någon gång i framtiden inte skulle behöva använda begreppet feminism mer än på historielektionerna.”

Jag funderar faktiskt själv på att sätta ihop en bok om allt vansinne redan nu när jag ändå har det aktuellt i huvudet, och som kan utgöra denna framtida historiebok som Sophia talar om. Medan genusvetarna är i full färd med att dekonstruera alla manligt könskodade objekt i universum så ska jag skriva den och samtidigt försöka tänka ut hur vi kan dekonstruera genusvetarna så att boken verkligen blir en historiebok och inte nutidsbok. En nutidsbok är däremot s-kvinnornas Makthandboken där följande står att läsa: ”Kvinnor måste därför ta ansvar för minst halva makten i alla beslutande församlingar. Ett beslut som fattas av enbart män är dessutom ett icke-beslut. Sådana beslut borde ogiltigförklaras i lag.”

I DEJA:s rapport sidan 237 läser vi vidare: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism… Exakt vad som blir manligt respektive kvinnligt är delvis godtyckligt, men en övergripande och etablerad maktordning ger maskulinitet högre värde och tillskriver pojkar/män sådant som värderas högt.” Jaha, det var ju intressant – hur finner då genusvetarna det godtycke som ska dekonstrueras och vem gör värderingen? Och vad menar de med maskulint? Det finns ju inget sådant – maskulint och feminint är ju flytande abstraktioner som Patriarkatet uppfunnit för att kunna förtrycka! Har genusvetarna också fallit i Patriarkatets fälla? De skapar ju det maskulina genom att påtala det – har de inte läst sin egen forskning? Bedrövligt!

Genuseriet påminner om en vrickad mental rotation

Vad har rapportförfattarna att säga om skolprestationer inom matematiken då? Sid 212-213: ”Den stora mängden resultat [Könsskillnader i kognitiva förmågor] har dock kunnat föras samman i omfattande metastudier… Endast tre kognitiva förmågor uppvisade könsskillnader: verbal förmåga, visuell-spatial förmåga och matematisk förmåga. Därtill fann man stabila skillnader endast avseende aggressivitet… Avseende kognitiva förmågor rapporterar Hyde negligerbara skillnader avseende verbal och matematisk förmåga. För spatial förmåga förefaller en viss skillnad finnas, men den varierar mellan olika aspekter inom detta kognitiva område – störst skillnader till mäns fördel finns för mental rotation.” Mental rotation! Det är precis vad min kommande historiebok om genusvetarnas verksamhet ska heta! 🙂

Sid 214-215: ”Rosén fann en betydande skillnad mellan könsskillnader/ -likheter i de observerade prestationerna… Flickorna förefaller, i Roséns studie, använda mer generella intellektuella förmågor för alla uppgifter, medan pojkarna framstår som mer specialiserade då de använder smalare förmågedimensioner. Rosén skriver, med exempel från matematikområdet: ”Females seem to nurture their general intellectual abilities, while males seem to nurture their numerical achievement skills. (1998, s. 44)”. ”

Pojkars "smalare förmågedimension" syns på en brainscanning

Vad menas med ”generell intellektuell förmåga” i matematiska sammanhang, och hur kommer pojkarnas smalare förmågedimension till uttryck rent konkret? Kan någon genusvetare förklara för mig som matematiker hur det ligger till här? Har jag använt min kvinnliga generella intellektuella förmåga i min doktorsavhandling eller har en mörkare manlig sida hos mig i form av en smalare förmågedimension satt sitt spår i resultaten? Eller i bevisen? Vidare: ”Eftersom studien inte visar på några könsskillnader i begåvnings-strukturen som sådan skulle resultaten peka på att flickor och pojkar använder sina förmågor olika snarare än har olika förmågor. Och, som sagt, resultaten i form av lösningsfrekvens på test blir mycket likartade. Liknande resultat, som alltså pekar på att flickor i högre grad använder generell förmåga och pojkar avgränsad förmåga, har även framkommit i senare studier… Samtidigt skulle det kunna vara så att pojkar och flickor använder olika aspekter av sin förmåga för att lösa samma uppgifter… Rosén (1998) sätter emellertid resultaten i sin studie i relation till skillnaderna i könsmönster i klassrummet där pojkar tenderar att ta större plats och får mer uppmärksamhet. Hon skriver: ”However, male dominance may have a cognitive price, if males due to the fact that they receive more educational resources, are able to develop specialised skills, whereas girls in their subordinate position does (sic!) not get that opportunity. Their different cognitive profile may also interact with the fact that boys are more visible in the classroom. It could be that females’ broad and even cognitive profile makes them perceived as (too) “all-round” and broad in their interests; they either lack exotic specialised knowledge or it becomes inseparable from their high general level, and thus becomes harder to recognise. If broad and narrow ability dimensions can develop more or less independently from each other, then, perhaps the male price for their higher degree of visibility and unique competence is an uneven cognitive profile and weak spots. (s. 66)” Samma genomsnittliga prestationsnivå och övergripande kognitiva strukturer kan alltså dölja skillnader i hur uppgifter angrips och löses.”

I ett jämställt samhälle tänker ingen utanför genusvetarnas påbjudna ramar

Ve och fasa, vilken katastrof – eleverna tänker på olika sätt för att komma fram till samma resultat! I dessa tider av tankelikriktning måste detta ses som ett grovt övertramp mot värdegrunden och likhetsideologin, detta är en strukturell orättvisa och de tankebrott som den tar sig uttryck i kan bara åtgärdas med en postkolonial feministisk massvaccination! För hjärnforskarna, som redan kände till att det finns genomsnittliga skillnader i strukturen mellan mäns och kvinnors hjärnor – dem vill genusvetarna inte kommunicera med. Nej nej – skillnader i spatial förmåga beror givetvis på könsmaktsordningen! Bryter vi bara könsmaktsordningen så kommer de geometriska figurerna att falla på plats på rätt sätt. Som en första övning för att förstå vilka olika metoder som finns för att vrida geometriska figurer i huvudet föreslår jag att genusvetarna/rapportförfattarna gör mensatestet HÄR – det ska bli intressant att se hur de ska standardisera lösandet av dessa problem och sedan utfärda påbud om tankelikriktning i jämställdhetens namn, och vi får se om Mensas styrelse kan klura ut hur man kan verifiera exakt hur varje testpersonen tänkte när han/hon utförde testet. Kanske finns någon feministisk telepatisk metod? Men ännu mer intressant blir det givetvis att se vilket resultat genusvetarna själva får på detta test! 😉