Det sunda förnuftet sänds över sundet – radio ”Danmarks röst” om genusvansinnet

juli 11, 2014

 

Inför dagens radioprogram  tog jag på mig mina genusglasögon

Inför dagens radioprogram tog jag på mig mina genusglasögon i hopp om att hitta något vettigt i träsket av genusvansinne – men fann inget… Är mina glasögon för stereotypt utformade?

DANMARKS RÖST  heter ett nytt radioprogram som i sommar sänder sunt förnuft en timme om dagen över sundet med svenska debattörer, författare, opinionsbildare, akademiker och journalister. Mikael Jalving, som är dansk journalist och författare till Absolut Sverige – en resa i tysthetens rike, är programledare. Idag tog jag på mig genusglasögonen och medverkade för att diskutera genusvansinnet. Sega strukturer går som bekant att förändra – från genusmaffians verksamhet vet vi att det går att rasera flera årtusenden av civilisationsbygge och kulturskapande, men att det tar tid. Det kan faktiskt ta flera decennier, men det går – bara man viger sitt liv åt lobbyarbete, infiltration, skuldbeläggande av meningsmotståndare, begreppsförvirring i den offentliga debatten och mental utpressning av sina medmänniskor och slutligen tömmer hela statskassan för sina blygsamma gensuprojekt, så kan man få en hel samhällsstruktur att kollapsa på nolltid.

Om dagens program: ”Vi tar upp genusfrågan ur olika perspektiv. Är det tabu att prata om kvinnors våld mot män? Har genusdebatten gått överstyr? Medverkande journalisten Ingrid Carlqvist, psykologen Eva Rusz och matematikern Tanja Bergkvist. Programledare: Mikael Jalving.”

Här kan ni lyssna på DAGENS PROGRAM  (lyssna direkt eller ”Hent” till vänster och gå ut i solen och lyssna på det) och här är arkivet med de tidigare programmen (eller se huvudsidan) – missa nu inget! 🙂

Ett ganska populärt yrke i Sverige idag är genuspilot

Ett ganska populärt yrke i Sverige idag är genuspilot

Genusexperterna och förändringspiloterna, som gjort sig en karriär på att undersöka andra (verkliga eller inbillade) maktstrukturer, har nu byggt upp och institutionaliserat en egen maktstruktur där de själva sitter på toppen av luftslottet och gnäller om hur förtryckta de är eftersom statskassan tagit slut – de är ju inte färdiga än. Genusvansinnet är nämligen den permanenta revolutionen i all sin prakt – det har man har sett till genom att få till stånd lagtexter som ger utrymme för minst flera seklers genusarbete, som tex proposition 2005/06:155 med det nya övergripande jämställdhetspolitiska målet där man fastslår att det är resultatet i form av utfallet (en 50/50-könsfördelning inom alla yrkeskategorier och på alla arbetsplatser) som avspeglar ett jämställt samhälle. I propositionen fastslås också att maktbegreppet är centralt och ska förstås som att kvinnor och män har samma rätt, möjlighet och förmåga att påverka samhället och sitt eget liv. För det första kan man inte lagstifta om ett på förhand givet utfall utan att offra den fria viljan (men den har man inte avskaffat i lagtexten, därav behovet att istället omdana människan), och för det andra kan man inte heller lagstifta om samma förmåga (man skiljer i klartext på möjlighet och förmåga). Jag vill gärna kunna lyfta lika tunga vikter som chefen för nationella insatsstyrkan, eller ännu hellre kunna lyfta hela Nationella Sekretariatet och kasta upp det med flykthastigheten på 11.2 km/s  så att det lämnar Jordens gravitationsfält, men ingen lagstiftning i världen kommer att ge mig den förmågan att ”påverka samhället och mitt eget liv” genom att utföra denna heroiska handling.

 

Trots att jag införskaffade nya ännu mer slipade genusmedvetna genusglasögon fann jag inget vett i vansinnet

Trots att jag införskaffade nya ännu mer genusmedvetna genusglasögon fann jag inget vett i vansinnet… Kan någon tipsa mig om en ny optiker?

Nationella Sekretariatet för Genusforskning är en central aktör och har som bekant ett regeringsuppdrag att ”med ett rikstäckande perspektiv främja genusforskning i vid bemärkelse och verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning. Detta skall ske genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning samt på de andra sätt som sekretariatet finner lämpliga.” Jag skulle gärna vilja se listan på ”lämpliga metoder” – men i Sverige behöver vi inga indoktrinerings-anstalter eller omskolningsläger eftersom man ju inhyst genuskommissarierna i alla redan befintliga myndigheter. Det finns program där man diskuterar djupa frågor som tex flanösstrategier i P1  där en lektor i genusvetenskap promenerar runt med radioproducenten för att undersöka ”flanösstrategier” – vad som driver gåendet, om en kvinna kan röra sig planlöst, när strosandet övergår till irrande, och vems utomhuset egentligen är, så lyder programförklaringen – se själva. 🙂

Go back, we fucked up everything"

”Go back, we fucked up everything” Talande. Genusmaffian driver evolutionen baklänges.

Men vad spelar det för roll, när även utomhuset övertagits av genusmaffian, när alla vägar leder till genusvansinne och strosandet bara är en illusion eftersom irrandet i Genusland bara för oss längre ner i det irrationella träsket? Varför förklarar man inte i programmet hur en annan flanösstrategi ser ut där man kan promenera ut ur den rikstäckande galenskapen? Det måste man väl kunna, allt går ju – eller det är just det som är frågan, går det att gå så att man kan gå ut ur P1-programmet och in i ett program utan genusperspektiv? Det är en intressant fråga, för om man inte kan gå ut ur genusvansinnet så måste man uppenbarligen simma över sundet, och vem har den fysiska förmågan, även om den är lagstadgad i proposition 2005/06:155? Kan man promenera in på P1:s redaktion utan sina genusglasögon, eller övergår strosandet då i ett irrande som för en in i ett madrasserat rum? Det finns fortfarande frågor som inte avhandlas i svensk media – vems är utomhuset om man glömt sina genusglasögon och vilken optiker ska man vända sig till om de befintliga genusglasögonen inte fungerar – när förnuftet inte lämnar en trots nya genusglasögon?

Glöm inte att lyssna på programmet nu  och sedan de föregående programmen i arkivet om ni missat dem!!

Lästips! En sammanfattning av genusvansinnet i Genusföredraget: Att rasera en nation med genusvansinne, normaliseringsprocesser, nya propositioner och förändringsagenter och -piloter.  Eller botanisera bland Alla inlägg.

Tillägg! Det här blev ju det kortaste inlägget jag skrivit på år och dag – erkänn att ni är chockade! Jag måste ha fått solsting av att ha bytt genusglasögon hela dagen… Dessutom börjar jag inte prata förrän 27 minuter in i programmet – kan ni tänka er att jag var tyst i hela 27 minuter!?  🙂 Ofattbart, jag måste byta optiker…

Uppdatering! När ni avverkat  Danmarks Röst arkiv (sänder under juli 2014) så finns annan radio, som Granskning Sverige (lyssna tex på Folkpartiet kan tvingas till namnbyte – får man verkligen marknadsföra sig som ett folkparti om man inte anser att det finns något folk? Westerberg försöker svara på frågor – underhållande 24 minuter) och så intressanta program från podcasten Radio Mises.


Birro, matematikerna och genusflanöser i P1

oktober 21, 2011
Axess nr 7/2011

Axess nr 7/2011

För några veckor sedan utkom det senaste numret av Axess Magasin med tema ”Det kulturella kapitalet”. Flera av artilklarna går att läsa på nätet: Konsten att göra goda affärer, Den goda smakens pris, Litteratur på utförsäljning, Att paketera kulturhistoria, Konsten och kapitalet sitter i samma båt, Attraktionsmakten, Ryska ikoner på väg till Sverige, Klarspråk om Churchill. Och glöm inte att följa Axessbloggen!  Min egen krönika återfinns på sidan 66, här är den:

Birro och matematikerna. Den 10 augusti lanserade Marcus Birro (vars alster jag annars väldigt ofta uppskattar), under rubriken ”Det som inte går att bevisa är en stor del av mitt liv”  en ny konspirationsteori i Expressen – världen styrs av matematiker. Dessa män och kvinnor ska enligt Birro med sina ”staplar, siffror och diagram” regelbundet ägna sig åt att ”förminska allt mänskligt så att det ryms i en uträkning”. Det skulle jag vilja se – det är i så fall ett resultat i Nobelprisklass. Dessutom befolkas tydligen svenska tidningars kultursidor av matematiker (om det ändå vore så väl…) som sönderdelar, krånglar till och silar allt genom genusfilter (!) vilket leder till ”exkludering”, som är ”en vanlig syn bland matematiker” (?). Birro skriver att han kom på kant med matematikerna dagen då hans högstadielärare introducerade ”matematik med bokstäver” och att han då inte fattade någonting, vilket kanske säger mer om svensk matematikundervisning än om Birro.

Hur står det till med matematikkunskaperna egentligen?

Hur står det till med matematikkunskaperna?

Låt mig säga ett par saker om matematik och oss matematiker. Medan andra (genusvetare och kanske de kulturskribenter Birro talar om?) ägnar sig åt att göra det enkla och uppenbara komplicerat och totalt obegripligt, arbetar man som matematiker istället hårt och målmedvetet för att göra det komplicerade och invecklade så enkelt och begripligt om möjligt. Och medan det i andra sammanhang (exempelvis på kultursidorna) ses som negativt att generalisera, är detta något som istället är både tillåtet och tillrådligt inom matematiken, och i matematiken kan man dessutom generalisera utan att dra förhastade slutsatser. Vidare, om man generaliserar sina resultat så att de täcker så många fall som möjligt så slipper man behandla varje specialfall, särfall och psykfall var för sig – det är där bokstäverna kommer in – och detta sparar en hel del tid, och skiljer sig alltså från hur man måste arbeta som opinionsbildare, vilket jag lärt mig den hårda vägen. Slutligen vill vi inget hellre än att inkludera så många som möjligt till att ta del av och förstå våra forskningsresultat, men dessvärre tillåts vi oftast inte publicera dem på kultursidorna.

Vad är det för matematiker som sitter på kultursidorna?

Vad är det för matematiker som sitter på kultursidorna?

Vidare, enligt Birro, låter sig matematiker inte svepas med av känslor, Christer Sturmark är en av matematikerna, och matematikerna försöker beskriva Birros förälskelser med formler! Men Sturmark är ingen matematiker, det är i hög grad känslor som driver matematiker att ägna åratal av sitt liv åt matematiska problem de fascineras av, och även om Birros val av partner skulle kunna förklaras med någon matematisk modell, så försöker (och kan) inte denna modell ersätta Birros känslor eller hans förälskelse – bara beskriva, förklara och förutspå processen.Att syssla med matematik är ren meditation, att befinna sig i ett konstant flow-tillstånd och definitivt en andlig verksamhet. Jag har ett passande lästips till Birro: den teoretiske fysikern Paul Davies böcker, tex ”Gud och den nya fysiken” eller ”I huvudet på Gud”. Annars finns det ett formellt gudsbevis att läsa av matematikern Kurt Gödel – men det innehåller bokstäver. Nä, Birro, det är inte ”matematikernas” fel att du inte orkar läsa kultursidorna, och Humanisternas ”Gud finns nog inte” är inte en ”matematisk slutsats”, som du skriver, (följt av ”tänk om Humanisterna och resten av matematikerna har fel”!). Dels finns mig veterligen inget matematiskt bevis, och funnes det skulle ”nog” inte förekomma i påståendet. Du måste helt enkelt prata om något annat än oss matematiker.

Läs Birros artikel i Expressen. Flera matematiker har reagerat på den, konstigt nog, jag trodde inte vi läste kvällstidningar. Men det är ju tur att Expressen finns, hur skulle vi annars få reda på saker som att MC Hammer håller på att utveckla en sökmotor som ska konkurrera ut Google?

” Det handlar om ett förhållande som går djupare än nyckelorden, sa han enligt CNN.com och hävdade också att den nya sökmotorn kommer att vara bättre än exempelvis Google. Tanken är WireDoo inte bara ska ge direkta resultat av det man eftersöker, utan även information om relaterade ämnen. Sökmotorn säljs in med de effektfulla orden: ”Search once and see what’s related”, rapporterar CNN.com.”

När jag är klar ska jag tömma dammsugaren

Det ska bli intressant att tömma dammsugaren

För den som har gmail låter inte det där som något nytt. Om jag tex skriver ett mail till en professor för att fråga om multipla rötter ingår i kursen så dyker det genast (och då menar jag verkligen genast – medan jag skriver mailet) upp en gardin i högermarginalen i min gmail med information om hur man får multipla orgasmer, hur man multiplicerar med Jalusimetoden, att de multinationella företagen drar ner lönerna och att multipel skleros oftare drabbar kvinnor – allt relaterat till de polynom med multipelrötter jag skrev om i mailet. Det ska bli intressant att se hur MC Hammers internetverktyg kommer att se ut. Expressen kunde istället skriva om något mer relevant ämne, som den sökmotor jag själv utvecklar just nu för att dammsuga nätet på likasinnade, och som jag kallar Den Virtuella Dammsugaren DVD. Men det kan ju inte Expressen känna till, eftersom projektet är hemligt och jag inte har släppt ut sökmotorn än, och det beror bland annat på att den är för bra. Den skulle till exempel kunna upptäcka att det är jag som ligger bakom den här bloggen, och den informationen kan kapas av grävande journalister och nå media, något som vore förödande för mig. Jag kan redan se rubrikerna framför mig: ”Expressen avslöjar: Tanja B ligger bakom Tanja B:s blogg!” Och vi vet ju redan hur ett drev kan se ut, och det har jag verkligen inte tid med nu.

Så här kan det se ut på Aftonbladets kultursidor när matematikerna varit framme

Så här kan det se ut på Aftonbladets kultursidor när matematikerna varit framme

För att återgå till Birros artikel, det finns mycket mer att säga om den, men jag orkar faktiskt inte, och jag förstår inte att så många matematiker reagerade på den, men här kommer ett till lästips till Birro: ” The Fifth Miracle: The Search for the Origin and Meaning of Life” och så glömde jag ju att rekommendera matematikern Ian Stewarts böcker.  Fast mest av allt skulle jag vilja rekommendera lite grundläggande Calculus och det vore bra om Birro kunde få med sig alla ”matematiker” på de svenska tidningarnas kultursidor, så skulle vi kunna bilda en liten studiecirkel. Det skulle iofs betyda att jag måste umgås med kulturnissar IRL – men vad gör man inte för kampen? 🙂

Andra matematiker som bloggat om Birros artikel: Elin Ottergren här och Olle Häggström här. Bloggen Susanna’s Crowbar om artikeln här. Jag hoppas ni hörde matematikern Gunnar Berg i Filosofiska rummet 25 september: ”Finns matematiken?” och för den som istället vill lyssna på ett genusprogram så kan jag rekommendera ett äldre filosofiskt rum: ”Genusperspektivet och forskningens frihet” där jag själv medverkade förra året och missa inte Filosofiska Rummet nu på söndag, som har titeln ”Makt och förtryck”  – gäster är kulturvetaren Petra Ragnerstam, kulturjournalisten Per Svensson, filosofen Jeanette Emt. Alltså en massa matematiker som tänker sönderdela världen i dess minsta beståndsdelar och lägga in de söndersmulade resterna i ett stapeldiagram.

Kan man som kvinna bara gå ut och gå utan stegräknare?

Kan man (eller jag menar kvinna) som kvinna helt enkelt bara gå ut och gå? Vem äger utomhuset, irrandet, flanerandet och vem äger egentligen P1:s Kulturradion?

Och på tal om radio så kom jag just på att jag ju glömt lyfta fram ett jätteintressant genusprogram jag råkade höra i somras (30 juni): 45 minuter värdefull programtid till ”Kulturradion på spaning – Vart ska jag gå? Ut?” Här kan vi höra framstående genusforskare granska flanösbegreppet. Kan man som kvinna verkligen bara gå ut och gå? Ja, det var faktiskt vad jag själv gjorde denna sommardag med radion på i mobilen i hopp om att få höra ett vettigt program. Istället blev det det här:

”Ordet flanör hör det förra sekelskiftet till, men det här programmet handlar nu inte om männen på gatan. Kan det paradoxalt nog ligga ett stråk av revolt i ordet flanös idag? En kvinna som flanerar avsiktslöst utan stegräknare. Är det över huvud taget möjligt att röra sig på det sättet längre? Vad är det som driver gåendet? Vems är utomhuset? När övergår strosandet till irrandet? Vad betyder gå av sig? Katarina Wikars promenerar en stund med författaren Maja Lundgren, diskuterar flanösstrategier med Ulrika Dahl, lektor i genusvetenskap medan radioproducenten Jenny Teleman vandrar i de fotspår hon som nioåring trampade upp på kyrkogården. Lars Hermansson går meditativt och Kristina Törnqvist läser Söndag mellan Odengatan, Birger Jarlsgatan och Roslagsgatan av Anne-Marie Berglund.”

Och jag funderade faktiskt på att förlänga min promenad till radiohuset för att delta i debatten, men innan jag hann ändra färdriktning hade de redan pratat klart om flanerandet, på 45 minuter, konstigt nog.  Man kan lyssna på det här (mp3).

Med dessa visdomsord inleds programmet:

Vilket håll ska jag gå?

Åt vilket håll ska man egentligen gå? Vad händer när stan tar slut? Var hamnar man om man tar fel buss? Detta dilemma undersöks av ledande genusforskare på spaning efter ett genusperspektiv på gåendet och irrandet.

”Man måste komma till en punkt liksom när stroset rinner ner från huvudet och tanken ner i axlarna genom magen och sätter sig i benen – då sätter det sig mellan knäet och foten. Det är där, som det sitter, och litegranna i blicken. Och efter någon stund så kommer du in i en rytm, som gör att… inte bara benen går av sig självt, det gör de litegrann liksom, de drar dig. Men att du också får de här korta impulserna: jag ska gå hitåt. Nej förresten! Jag gör inte det, jag går hit. Nej, jag vill gå dit mot det där ljuset, den där gatan har bättre ljus, det vill jag gå upp i! Näääe, här tog ljuset slut! Jag svänger här, och går vidare, det här blir mycket längre, men det gör ju ingenting för där borta ser jag en brandbil som jag vill se. Och så snurrar jag och så plötsligt kommer man till en busshållplats –det här var ju inte min buss! Ah, men det gör ingenting, jag tar den här bussen och åker till Södra Station, det blir ju helt bakvänt, men sen fortsätter jag, jag skulle egentligen in till Gamla Stan och fika, fast nu hamnade jag ju faktiskt nästan hemma, nä jag går hem istället.” * musiktrudilutt * och så tar nästa genus-gå-expert vid:”Ibland så går jag, tills stan tar slut, jag tror inte det är nyfikenheten, jag ser inte så mycket, lärde mig tidigt att inte se män rakt in i ögonen, så jag går inte runt på gatorna och flörtar, jag bara går, det är ganska likgiltigt åt vilket håll! Ibland kan jag bestämma en rutt och sedan, helt plötsligt, ta av åt ett annat håll. Det spelar ingen roll…. Jag går helt enkelt av mig – tills stan tar slut.” osv med mera ändlöst babbel. Lyssna själva. Flanösstrategier!?

Text

Jag har redan nött ner golvet framför tavlan flera millimeter

Låt mig informera dessa genus-gå-experter om hur vanligt folk flanerar och går – vanligt folk går till jobbet, jobbar, och går sedan hem. Möjligtvis går de till affären och handlar, eller går en promenad i skogen till helgen. De har inte tid att genus-gå utan mål och mening för att sedan tömma statskassan på pengar i sin analys av gåendet. Min egen flanösstretegi är att varje dag på väg hem gå runt på genusvetenskapliga institutionens tak medan jag grubblar på ett olösligt matteproblem. På så sätt hoppas jag kunna nöta ner eländet inom ett decennium. Måste ju jobba på alla fronter. 😉 OBS! Pär Ström (som bloggar på Genusnytt) är aktuell med en artikel på SVD Brännpunkt, en reaktion på denna artikel, och idag kom ytterligare en replik på samma artikel (Pär Ström är förresten även aktuell med rapporten ”Storebror på facebook” (gratis pdf ). Pelle Billing har bloggat om debatten i ”Politiskt förslag paketeras som kvinnofråga. där vi också får veta att strävan efter 50/50-könsfördelning på arbetsplatser finns inskrivet i Diskrimineringslagen. Pär Ström avslutar sin artikel i SVD med ”Problemets kärna är en missuppfattning av vad jämställdhet är. Många tror numera att jämställdhet är att det finns lika många personer av vardera könet i samhällets alla vinklar och vrår. Medan jämställdhet egentligen är samma rättigheter och skyldigheter för könen. Sedan får utfallet bli vad det blir.”

Det kan man ju tycka, men faktum är att prop 2005/06:155  (Nya mål i jämställdhetspolitiken) som klubbades igenom våren 2006 fastställde följande:

”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen [obs! Regeringen våren 2006] finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle” (jag har tidigare tagit upp detta i ”När lika möjligheter blev 50/50”)  så politikernas jämställdhetsbegrepp har uppenbarligen ett annat innehåll. Likaså är det lagstadgat att kvinnor och män ska fördela det obetalda hushållsarbete jämnt (ett av de fyra delmålen i samma prop 2005/06: 155 – även om flera remissinstanser ställde sig frågande till hur kontrollen ska ske): ”En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet”. Det är här värt att notera att man i all sin genusmedvetenhet glömt att lagstadga hur samkönade par ska fördela hushållsarbetet!

Att diska är en kvinnofälla. En man som diskar utvecklar däremot sin potential.

Att diska är en kvinnofälla. En man som diskar utvecklar däremot sin potential.

Igår valde tydligen moderatstämman att ta bort formuleringen ”jämn fördelning av oavlönat hushållsarbete” i förslaget till partiets nya idéprogram. Filippa Reinfedts uttalande ”Ärligt talat, människors värde definieras inte av hushållsarbete. Vi ska inte berätta för människor hur de ska fördela sitt hushållsarbete” har citerats flitigt i alla medier och är idag en riksnyhet. Ärligt talat, ska vi vara imponerade? Får jag steka pannkakorna helt själv i fortsättningen? Tack, tack snälla politiker – äntligen har ni gjort er förtjänta av skattepengarna! För en moderat röst får du frihet att diska i ditt eget kök – otroligt generöst! Förresten, så länge vi har de gällande jämställdhets-politiska målen, och så länge jag är ensamstående och måste göra allt hushållsarbete själv, så kräver och förväntar jag mig givetvis att få hit en skattefinansierad man som gör den andra hälften av mitt hushållsarbete. Minst en gång i veckan måste han komma och diska, dammsuga, byta kattsand, tvätta och röja bland mina postits-lappar! 🙂  Var finns formuläret för en ansökan? Ska man skicka den till Försäkringskassan eller direkt till Regeringskansliet?


%d bloggare gillar detta: