Tips till föräldrar som vill undkomma pk-flödet

Här finns en fantastisk sida, som flera skolor tydligen använder sig av: Mattemästaren. Klicka på en bok och låt barnet addera, subtrahera och multiplicera tal. Under tiden kan du själv laga mat, blogga eller förfasas över världens tillstånd. Den som lever ett jämställt liv med en partner kanske istället kan göra nästa veckas diskschema, medan den som är ensam slipper sådan tjafs.  Just nu är det tentatider och det betyder att jag är ganska upptagen med att tänka ut kluriga tentatal och förbereda de sista föreläsningarna som ska dra upp IQ:n i landet. Eftersom jag trots allt ändå håller på med annat, så ser min lägenhet för tillfället ut ungefär så här 🙂 : 

Varje morgon när man sätter sig vid frukostbordet med en kopp te, några omega3-kapslar och en burk valium tror man att man är fredad mot allehanda idioti, men hela ens psyke slås i spillror så fort man öppnar en godtycklig svensk dagstidning. Nu senast tipsade en kommentator om en artikel av Ulf Nilsson i Expressen med den föga uppmuntrande titeln ”Sverige är på väg åt helvete” där han förvånas över att en svensk journalist skrivit en ny bok under pseudonym av säkerhetsskäl! Av säkerhetsskäl måste han själv också avsluta sin artikel med: ”Alltså finns det bara en lösning: arbete åt alla, undervisning, jämlikhet och brödraskap. Ingen ska tro att det blir lätt. Så det är bäst att vi äntligen erkänner problemet. Och skyndar oss att fixa det.” Det låter ju fint, förutom att han glömde ”systerskap” då, och det är väl bara att fixa allt då, man har bara inte hunnit det på några decennier men nu när någon påtalat det så är saken snart ur världen. Bättre sent än aldrig. Det är synd att politiker och journalister inte har råd att bosätta sig i de delar av samhället som de hela tiden talar och skriver om. Till och med Ohlys barn måste gå i en privatskola och avskärma sig från paradiset – det måste verkligen vara hemskt. Hur ska det gå för barnen?

 

Skolan behöver en vitamininjektion

 

Det svenska utbildningsväsendet är den största utmaningen. Inte bara vad gäller de problem man ser på ytan med bristerna i kunskapsförmedlingen. Man ska förvisso vara glad om man kan skriva och läsa, eller både och,  efter tolv år i svensk skola. Kanske till och med addera tre tal – något Anders Borg misslyckades med under sin tid som finansminister. Men skolan har faktiskt viktigare uppgifter för sig än att korvstoppa elever med multiplikationstabeller och annat, bland annat är det via utbildningsväsendet man skapar och upprätthåller det som en blogg omskrev som ett ”politiskt korrekt kast” Det var förresten lite intressant (tipstack till W) så jag måste citera:

”För att administrera ett samhälle av Sveriges storlek och komplexitet krävs ett stort antal beslutsfattare, byråkrater, och så vidare. Det går inte att detaljkontrollera dem alla, då det skulle kräva ofattbara mängder tid och resurser, och frågan kring hur man garanterar att de åtminstone någorlunda följer den officiella linjen blir därför av intresse. Hur sköter systemet reproduktionen av sina mellanskikt? Hur ser man till att det hela tiden finns nya journalister, genuspedagoger, arbetsförmedlare, etcetera, som delar samma grundläggande värderingar?… Mekanismerna bakom reproduktionen av de sociala skikt som administrerar den politiskt korrekta politiken på lokal nivå är därför av stort värde för varje systemkritiker.”

”Ett sätt att garantera att systemets handgångna män och kvinnor kan vara relativt självgående är en lång utbildningsperiod… För de blivande makthavarna fortsätter dessutom denna ideologiska inskolning under många år efter gymnasiet… Denna långa studieperiod innebär också att den framtida medlemmen av den Nya klassen är så specialiserad i sin kompetens att han eller hon kommer att ha svårt att finna andra arbetsgivare än stat och media. Vilket också garanterar en viss lojalitet.”

 

Pk-inspektion av svenskt hushåll

 

Intressant.  Fast ”det går inte att detaljkontrollera dem alla” – jag är inte så säker på det… om man spränger in tillräckligt många från det politiskt korrekta kastet lite varstans så får man snart ett angiverisystem, där man anger en åsiktsavvikare innan man själv blir angiven, bara för säkerhets skull. Alla som inte regelbundet häver ur sig politiskt korrekta floskler är ju mer eller mindre misstänkta hela tiden. Dessutom får man en skjuts i karriären när man visar att man tar de officiellt påbjudna åsikterna på så pass allvar att man är beredd att offra sin kollegor. Har man tur så kan dock någon orädd kollega ställa upp som oberoende vittne när man ställs inför rätta.

 

Innan jag trädde in i det offentliga rummet bodde jag här vid matematiska institutionen, där jag under hela min doktorandtid var fredad från allt yttre vansinne

 

Nä, nu ska jag inte sväva iväg eller överdriva, jag tycker man kan säga ganska mycket i Sverige innan man blir mördad. Själv lever jag ju exempelvis fortfarande. Till och med Ungdom mot rasism påpekade ju nyligen på SVD Brännpunkt att Pk-maffians  (nåja, de använde inte det ordet, men det var det de menade) likriktningspolitik leder till splittring. Detta eftersom delar av Den Nya Värdegrunden kommer ovanifrån och inte underifrån. Den snickras ihop vid lärosätena och påtvingas sedan befolkningen som ett socialt experiment. Forskarna själva studerar sedan intresserat effekterna. För att undkomma vissa delar av den nya värdegrunden startar vissa kuvade medborgare friskolor, medan andra bara blir rotlösa och drar runt i gäng och vandaliserar de institutioner som pk-maffian och det politiskt korrekta kastets forskare byggt upp tillsammans. Rotlösheten skapar man genom att säga att det inte finns något som är rätt eller fel (det är därför jag råder alla att läsa matematik – så slipper man sådana identitetskriser) och man kan inte heller ha regler och annat förtryck  som hindrar den medfödda kreativiteten från att flöda ut i form av frustration och förvirring. På så sätt tror man sig få fram människans sanna innersta väsen, som annars, om det funnes en omgivande struktur (tex i form av ett fungerande samhälle),  manifesterar sig som en förrädisk social konstruktion med både  ålder, kön och annat artificiellt.

 

Här ligger uträkningen. Jag behövde ta hjälp av en dator, det handlar ju trots allt om svenskt flöde av vansinne så det blir stora uträkningar.

 

Nä, nu måste jag sluta, det var verkligen inte meningen att blogga idag, men så såg jag den där länken Mattemästaren som jag ju måste tipsa alla föräldrar om, måste återgå till matten nu. Just det, för en funktion   gäller att gradientvektorn   i form av de partiella derivatorna i en punkt är vinkelrät mot tangenten till varje kurva genom punkten som ligger på nivåytan , medan världen utanför min mattebok  fortfarande är upp- och ner, vilket man kan konstatera genom att med hjälp av Gauss sats beräkna den här flödesintegralen där är randen, eller rättare sagt ytan, av det kompakta område   fullt av vansinne som omsluter varje svensk medborgare, och där är ett vektorfält i form av en stationär (tidsoberoende)  strömning. Och att denna flödesintegral är större än noll (vilket jag just räknade ut) innebär att det sker en ständig produktion av det strömmande mediet någonstans i området (något som varje matematiker eller fysiker kan försäkra er om) och denna produktion är inget annat än det politiskt korrekta svammel som flödar ut ur det svenska offentliga rummet (K), och bästa sättet att undvika det är att uppehålla sig på Mattemästaren, som, just det – glömde ju det viktigaste, som ligger långt utanför K! 🙂

LYSSNINGSTIPS: 1. Varifrån kommer lusten att lära? (Filosofiska rummet). 2. Folkets röst – om demokrati och populism (Filosofiska Rummet).

Dags att söka anslag!

Nu är det snart dags att söka postdoc från VR. Som ni alla vet gjorde jag min förra ansökan via SVD eftersom jag utgick ifrån att VR:s ledamöter läser denna tidning. Jag fick som bekant svar , och fick tillfälle att förklara läget, men efter det har jag inte fått något besked i ärendet. Jag tänkte därför satsa på  den nya omgången utlysningar nu, och ämnet tänkte jag skulle vara ”Min blogg ur ett genusperspektiv”. Bloggar är ju senaste trenden och läses av många, så jag utgår ifrån att VR:s ledmöter läser min ansökan här så att jag inte behöver använda papper och bidra till miljöförstöringen och den globala uppvärmningen nu när koldioxidhalten redan överstiger det församlade genusetablissemangets IQ.

Min arbetsplats på institutionen

Denna gången ska jag vässa min ansökan med en nyinköpt knivslipare från Clas Ohlsson och dessutom köpa in ett extra kullager för lägsta möjliga friktionsförlust mot meningsmotståndarna för min blogg behöver verkligen granskas. Jag hoppas inte den hamnat i SÄPOs register utan att de meddelat mig, för i så fall gör de sig skyldiga till den tredje härskartekniken: undanhållande av information! Och jag behöver denna information till min blogg-genuspostdoc. Tanjas blogg ur ett genusperspektiv är nämligen det nya framtidsämnet – både tvärvetenskapligt och allomfattande. Jag gör inte anspråk på annat än att tillhandahålla den Yttersta Sanningen om Allt, där Allt utgör komplementmängden till tomma intet och där tomma intet utgörs av allt genusvetenskapligt svammel, skriftligt såväl som muntligt framfört, från 70-talet och framåt. Eftersom detta är exkluderat ur definitionen är det extra intressant att granska bloggen ur ett genusperspektiv eftersom detta då måste läggas på ovanifrån – på ca 20 kilometers höjd från Matematiska institutionen – min arbetsplats och andra hem i världen, och med en ännu okänd graders vinkel så att genusperspektivet inte reflekteras tillbaka upp genom hålet i ozonlagret och försvinner för alltid. Detta kräver experimentell utrustning som kostar 20 miljoner, men vad är väl denna struntsumma när vi talar om en äkta genusgranskning!? Vari ligger då den största utmaningen? För er som inte fattat så är alltså projektbeskrivningen påbörjad sedan länge. Enligt Heisenbergs osäkerhetsprincip kan man som bekant inte samtidigt med godtycklig precision bestämma min bloggs position q och dess rörelsemängd p, eller låt oss säga hastighet eftersom röreslemängden ju är produkten av massan och hastigheten, även om massfrågan är intressant eftersom den handlar om hur tung min blogg egentligen är.

Det reglerbara genusmotståndet i min dator

Exakt var befinner sig bloggen då, om vi känner till den hastighet med vilken genuskritiken kablas ut? Det kan man alltså inte veta av rent principiella skäl enligt kvantmekanikens fundamenta. Däremot kan man ge en ungefärlig uppskattning av läget, och denna uppskattning (tack!) kommer huvudsakligen från de svenska medborgarna, som alltså inte vill ha genusperspektivet på min blogg, utan snarare vill att bloggen ska avfärda det med hjälp av en fiberoptisk kabel med inbyggd reflektor i mitt bredband som jag ordnat med min tekniska kompetens. Det var för att gräva ut kablarna och fixa detta som jag var förbi min favoritaffär Clas Ohlsson för lämpligt utrustning. Den som är intresserad bör inhandla ett stetoskop, en mp3-spelare, en skruvmejsel, små glaskulor, en skärbräda i smält plast, en pyrograf, en brödrost, en röd picknikfilt och en printer – allt detta får plats i Clas Ohlssons egen ihopfällbara ryggsäck i trä så oroa er inte för transportfrågan. Jag kan av säkerhetsskäl inte gå in på hur ni genom att använda detta kan fixa till ert bredband men en teknisk användarmanual ligger på den krypterade containern på mitt USB-minne som jag klistat fast på mig själv med Clas Ohlssons dubbelhäftande tejp och kan tas fram vid behov. Jag har även lagt in en virtuell potentiometer, alltså en reglerbar resistor i den krypterade partitionen av hårddisken, som effektivt hindrar genusvansinnet från att ta sig fram, och som bekant beräknas detta motstånd som kvoten mellan spänningen och strömmen i enlighet med Ohms lag.

Hur granskar man då min blogg ur ett genusperspektiv när detta reflekteras bort i kablarna, inte låter sig pådyvlas ovanifrån pga ozonhålet, inte kan lägesbestämmas i det ögonblick ett nytt genuskritiskt inlägg dyker upp, och samtidigt har ett inbyggt motstånd och, vilket jag glömde att nämna, en strömförande spole som ger den genusfrälste besökaren en elektrisk stöt likt den man får av en strömförande perkulator som brygger det ovetande morgonkaffet. Och det är också en utmaning här, även om den ligger aningen i periferin: har morgonkaffet ett medvetande, i synnerhet ett genusmedvetande, och finns det gradskillnader av medvetande? Är min blogg medveten om sin egen existens, och är den då medveten om den utvidgade självdeklaration vad gäller genusperspektivet som den måste skriva under för att inte vara illegal?

Plattkondensatorn med ett lagrat genusperspektiv som ska urladdas på Patriarkatet

Jag vill också införa några helt nya och banbrytande begrepp i min forskning, till de viktigaste hör: ”Genuskapacitans”, men istället för att avse förmågan att lagra elektrisk laddning ska denna kapacitans ange förmågan att lagra genusperspektiv i en godtycklig komponent och i detta syfte måste jag konstruera en genuskondensator, en sorts plattkondensator där den relativa permittiviteten för materialet mellan plattorna helst ska var oändlig för att öka kapacitansen. Denna kondensator ska sedan kortslutas och urladdas på Patriarkatet. Möjligtvis kan denna del av mitt forskningsprojekt ses som en delmängd av det kreativa flödet på Konstfack. Och apropå flöden så vill jag även införa det nya begreppet ”Genusflödesintegral” – med denna som verktyg integreras alla genusperspektiv med hjälp av en liten modifiering av Navier-Stokes ekvationer, något som förvisso raserar hela den matematiska fysikens giltighet vad gäller övriga och mer triviala tillämpningar inom strömningsmekanik, men som på sikt trots allt leder till en sammansmältning av genusämnet och resten av alla andra vetenskaper, åtminstone ytligt sett för den oinsatte och hydrostatiske betraktaren vars hjärnsubstans alltså befinner sig i evig vila. Hur detta är kopplat till min blogg återstår att se, men jag inser nu att min projektbeskrivning börjar bli lite för lång, så jag får fortsätta den på ett nästa blogginlägg! 🙂

Jag har ett nytt banbrytande forskningsprojekt på gång! Här ger jag en kortfattad presentation.