Vad var det jag sa?

januari 29, 2011
Aktuellt 28 januari

Ur SVT Aktuellt kl 21.00 den 28 januari

Det var ett intressant sammanträffande. I måndags nämnde jag i mitt inlägg att min 7-åring kommer hem från skolan och säger minst tre gånger i veckan att hon är ”trött på att vi bara pratar om att man ska vara snäll, man ska inte mobbas, man ska inte vara dum” osv. Att hålla på med detta på ett överdrivet och tvångsmässigt sätt en alldeles för stor andel av tiden verkar alltså leda till understimulering, enligt min egen privata observation. Och så igår,  när jag tittade på Aktuellt (min 17:52 och framåt – Aktuellt 28 jan, textat)  visar det sig att Skolverket kommit med en rapport på just det temat. Notera (min 19:36 och framåt) ”Skolverket har tittat på de åtta vanligaste programmen i skolan och dömer ut samtliga. Inget av programmen mot mobbning fungerar. Och allra sämst går det om man följer programmen till punkt och pricka. Då är utsikten att minska mobbningen minst. Några insatser leder till och med till att mobbningen ökar på skolorna. Det handlar om kamratstödjare, medling och schemalagd livskunskap. Exakt hur det leder till mer mobbning vet man inte, men när man har intervjuat lärare och elevr i studien säger de så här om tex livskunskap: Både lärare och elever vittnar om komplikationer med de här särskilda lektionerna schemalagt för alla klasser, att det blir tråkigt, tjatigt och konstgjort, att det känns artificiellt. Och tjatar man så tappar eleverna respekten för frågor som rör just värderingar, menar Skolverket.”

Minut 21:30 och framåt: ”[Undersökningen] involverar 10.000 elever. Men vad ska skolorna göra då?…Genom denna undersökning vet vi vad som fungerar. Ingen behöver köpa dyra program utan man kan följa Skolverkets egna rekommendationer. De går ut på att utbilda personal, kartlägga egna problem, analysera behoven och involvera eleverna. Det som hjälper är tex att ha rastvakter som patrullerar otrygga delar av skolan, att ha tydliga ordningsregler och disciplinåtgärder för mobbarna” osv. Se resten av inslaget, bla intervju med grundaren av en av de mest kritiserade metoderna: SET-metoden.

Ur pressmeddelandet på Skolverkets hemsida:

”Skolverket rekommenderar inget program mot mobbning

Skolverket har gjort en omfattande utvärdering av metoder som används mot mobbning och är kritiskt till att använda färdiga programkoncept. Alla åtta granskade program innehåller inslag som är såväl effektiva som ineffektiva eller rentav riskerar att öka mobbningen. Skolverket kan därför inte rekommendera att skolorna använder något av de granskade programmen fullt ut i arbetet mot mobbning.

10 000 elever i årskurs 4-9 vid totalt 39 skolor har deltagit i studien. De åtta program som undersökts är Friends, SET, Lions Quest, Olweusprogrammet, Farstametoden, Skolkomet, Skolmedling och StegVis. Studien bygger på enkätundersökningar och intervjuer. Den har pågått i tre år och har utförts av sju forskare under ledning av Skolverket. Studien är unik eftersom den omfattar stora mängder kvalitativa och kvantitativa data.

Vad sägs om lite vanlig hederlig undervsining?

Vad sägs om lite vanlig hederlig undervsining?

Alla program innehåller insatser som kan vara effektiva men också insatser som är ineffektiva och insatser som kan leda till att elever kränks. Två insatser riskerar att leda till ökad mobbning. Det handlar om schemalagda särskilda lektioner för alla klasser och elever som fungerar som observatörer eller rapportörer – till exempel kamratstödjare. I motsats till tidigare studier visar den här rapporten att flickor är lika utsatta som pojkar. En helt ny upptäckt är också att insatser fungerar olika för pojkar och flickor. Studien visar att det som hjälper för pojkar till och med kan ha negativ effekt för flickor och tvärtom. Det lär oss att mobbning är ett komplext problem som inte går att motverka bara genom en enda universalmetod. Inget av de utvärderade programmen tar hänsyn till pojkar och flickors olika behov av insatser.

– De manualbaserade programmen är ett trubbigt verktyg i kampen mot mobbning. Vi förespråkar istället att man utgår från Skolverkets allmänna råd och systematiskt skapar en strategi utifrån skolans unika förutsättningar, säger Annika Hjelm, undervisningsråd på Skolverket.”

Hur mycket ska vi slå vad om att genusforskarna ger sig in i detta och får några miljarder för att revidera och fullända programmen  genom att inkludera ett genusperspektiv? Rekommenderad läsning: Morgonsur om värdegrunder: del Idel II ,del III.

Jag och Roland

Jag och Roland, som nu ligger på sjukhus

Men egentligen var det inte det jag skulle skriva om, jag är ganska utmattad av att ha gråtit hela dagen ända sedan i morse och fram till nu. Vi just hem efter att ha spenderat hela dagen på djursjukhus, en av katterna har insjuknat och det var så pass allvarligt så han fick remitteras vidare och till slut läggas in. Det är inte roligt att hålla sitt älskade husdjur som alltid varit friskt, medan han får lugnande för att ens kunna undersökas, och känna honom bli som spaghetti i famnen, man får ju ganska obehagliga tankar, och sedan framåt kvällen fortfarande inte ha svar på vad det är och hur det kommer att gå. 😦 Nu har vi ju tre katter till, och de är friska och krya. Efter att ha förlorat den katt vi hade från jag var 7 till 16 så antar jag att det var mitt undermedvetna som talade till mig när det några år senare blev två katter, och sedan två till, för att aldrig mer bli utsatt för den smärta det innebär att förlora sitt enda husdjur. Iofs gör det lika ont ändå, ingen annan katt kan ersätta just honom, men förlusten blir inte total. Och det kan ju också ordna sig, veterinärerna är duktiga och jag litar på att de gör allt. Så därför är jag inte så upplagd att skriva nu i det här tillståndet, och då är det väl tur att någon annan  redan skrivit det jag tänkt säga, nämligen (på tal om den diskussion som uppstod i förra inlägget) Olle Häggström, som är professor i matematik vid Chalmers, i texten ”Lära sig att lära sig” är omöjligt utan ordentliga faktakunskaper” (2003):

Häggström

Professor Olle Häggström

”Vad bör skolundervisningen prioritera: faktakunskaper eller högre förståelse? Svaret verkar givet, ty vem vill väl idag försvara det tröstlösa tragglandet av utantilläxor framför träning i generella färdigheter som informationssökning, kritiskt tänkande, och övergripande analys? Den svenska pedagogikforskningens nestor Torsten Husén berömmer sig i essäsamlingen ”Bokslut” (2002) om att ha varit tidigt ute med att torgföra uppfattningen att ”förmågan att själv söka och finna kunskap [är] viktigare än att tillägna sig uppslagsboksmässiga data” I den parlamentariska Gymnasiekommitténs betänkande tidigare i år betonas (på specifika ämneskunskapers bekostnad) ”generella kunskaper [som exempelvis] kommunikativ förmåga, förmåga att lära om och nytt, och problemlösningsförmåga” och ”ett föränderligt arbetsliv där gymnasieskolan är en av byggbitarna i det livslånga lärandet”.

Jag vill emellertid ifrågasätta den kunskapssyn som citaten ovan ger uttryck för, och som utgör den idag förhärskande uppfattningen bland lärarutbildare och pedagoger. I det följande ämnar jag först visa att ryktena om faktakunskapernas snara sista förbrukningsdatum är starkt överdrivna, för att sedan diskutera förhållandet mellan fakta och mer generella färdigheter, och till sist försöka komma fram till några praktiska slutsatser.

Låt oss försöka tänka oss en undervisning där specifika fakta prioriterats bort till förmån för de ”högre ordningens kunskaper” som nämnts ovan. En sådan undervisning kommer att handla om att tillämpa ett antal generella strategier för sådant som informationssökning, problemlösning och kritiskt tänkande.

Strategin för kritisk textanalys kommer då att bestå av att ställa sig, och söka besvara, ett antal frågor om texten och dess innehåll, såsom ”Vad är orsak och vad är verkan?”, ”Rör det sig om en artskillnad eller bara en gradskillnad?” och ”Håller författaren isär normativa och deskriptiva utsagor?”. Den som ger sig i kast med att tillämpa ett sådant formulär på exempelvis en fackbok eller en tidningsartikel kommer emellertid snabbt att finna att detta båtar föga om man inte samtidigt har kunskaper att luta sig emot inom det specifika område som texten behandlar – analysen måste ha ett innehåll.

På liknande sätt förhåller det sig med informationssökning. Den som inte redan har grundläggande kunskaper inom ett område har mycket svårt att finna och tillgodogöra sig mer avancerad kunskap inom samma område – vad skall man leta efter, vad är relevant, och hur skall det man finner tolkas?

Ett kraftfullt verktyg då man skall tillgodogöra sig ny kunskap är att söka paralleller och analogier mellan det nya och något som redan är välbekant. För detta krävs naturligtvis att man bär på ett stort batteri av välbekanta förhållanden – faktakunskaper! Det är i sammanhanget värt att notera att det oftast (men inte alltid) är till störst nytta med kunskaper som hör till ungefär samma ämnesområde som de nya man stöter på. För den som för första gången har att ta ställning till Bohrs atommodell med elektroner som rör sig i banor runt atomkärnan, kan det vara till stor hjälp av att tänka på planeternas banor kring solen, medan exempelvis nationalekonomins konjunkturcykler eller hinduismens cykliska tidsuppfattning inte ger lika gott stöd för tanken.

Den allra viktigaste färdigheten när det gäller förmågan att hämta in ny kunskap är att kunna läsa. De första skolåren handlar läsinlärning om att tolka följder av bokstäver som i tur och ordning ljud, ord och meningar. Men för de elever som lämnat ”Mor ror”-stadiet för att ta itu med mer avancerade meningar som exempelvis ”Arbetarrörelsen tog åt sig hela äran av efterkrigstidens välfärdsbygge” är svårigheterna med att tillgodogöra sig texten på en helt annan nivå: Vad menas med välfärdsbygget? Vilket krig avses? Vilka grupperingar räknas till arbetarrörelsen? Här krävs återigen faktakunskaper.

(Matematikämnet kräver en delvis separat, men i hög grad parallell, diskussion. Här är de rena faktakunskaper som behövs avsevärt färre än i de flesta andra ämnen; lite tillspetsat kan man säga att utifrån ett litet antal axiom och definitioner kan det mesta annat härledas. De debattörer som förkastar faktainlärning i andra ämnen brukar istället angripa den repetitiva och ”själlösa” träning i basfärdigheter – främst de fyra räknesätten och bråkräkning – som präglar mycket av matematikundervisningen, och hävda att denna är onödig i och med dagens tillgång till elektroniska hjälpmedel. Vad de då förbiser är att endast idog träning i att räkna kan ge den känsla för räknesätten och för talen och deras decimalrepresentationer som behövs för att kunna använda dem i praktiken. Utan denna känsla, där talen upplevs som konkreta storheter, har eleven inte heller någon möjlighet att tillgodogöra sig nästa abstraktionsnivå: algebran.)

Googla själv och skit i andra

Googla själv och skit i andra

Självklart är alla de högre färdigheter som diskuterats ovan viktiga, och skolan bör göra vad den kan för att förse eleverna med dessa. Men vi har sett att detta inte är möjligt att åstadkomma om man skjuter förmedlandet av faktakunskaperna åt sidan – dessa utgör en nödvändig bas för de högre färdigheterna. Då det nu är fastslaget inställer sig nästa fråga – vilka faktakunskaper skall eleven lära sig?… De flesta håller nog med om att idealet är en mix av dessa nivåer, men om var tonvikten skall ligga föreligger en hel del meningsskiljaktigheter. Det finns sympatiska argument om demokrati, medbestämmande och lust att lära, för att eleven skall ha det största inflytandet över stoffet. Tyngre skäl väger emellertid emot detta. Ett uppenbart sådant är att den elev som ägnat alltför stor andel av sin skoltid åt att studera Tolkiens sagovärld eller Britney Spears, är illa rustad för arbetsliv och fortsatta studier…. Valet av lärostoff kan alltså inte huvudsakligen överlåtas på eleven. Läs hela artikeln HÄR . Fler läsvärda artiklar av Häggström: Skolans sak är vår! , Det är dags att göra upp räkningen , Mörk bild av den svenska skolan, Eleverna har mycket dåliga förkunskaper i matematik, Respektera elevers olikheter och differentiera undervisningen, Matematikbrev till ledarsidan, Kritiskt tänkande eller flum? Alla skolinlägg här.

Annat lästips: etnologen Jonas Frykman (1998): Från raka puckar till familjemys: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper. Skolan koncentrerar sig på att göra individen till Någon. Dagens skola har fastnat i Den Goda Viljans Tragik.”

Minns att det var Olle Häggström som startade den här viktiga debatten: Genusväldet intar Södertörns högskola, mer om vansinnet i von Wright och tekoppen. Ber om ursäkt för eventuella stavfel i detta inlägg, orkar inte korrläsa vad jag skrivit idag. Mina tankar är hos min katt Roland.

Annonser

%d bloggare gillar detta: