Genusdocent om genuskritik i Corren: ”surrealistiskt.” Och lite om Insynsrådet

augusti 18, 2011

VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG IGEN

Jag förstår inte vad Klinth vill ha sagt. Vad är problemet?

Jag förstår inte vad Klinth vill ha sagt. Vad är problemet?

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion beskriver en docent vid Linköpings universitet känslan av att läsa genuskritiska synpunkter i Corren som ”surrealistisk”. Correns chefredaktör och ansvariga utgivare Charlotta Friborg har svarat direkt under brevet, och igår publicerades min replik, eftersom Klinth bland annat reagerat på intervjun med mig i Corren 1/8.  Det är lite svårt att förstå exakt var skon klämmer – Roger Klinth framför nämligen inte någon saklig kritik utan tycks snarare i brist på argument ägna den värdefulla plats han bereds på Corren till att leta efter SD-kopplingar hos både mig och ledarredaktionen. Istället för att försvara genussamfundets förehavanden och lyfta fram den enormt viktiga funktion detta fyller i Sverige (något exempel åtminstone?), inte minst eftersom han själv i allra högsta grad, ska det visa sig, har en aktiv roll i det genusindustriella komplexet, något han glömmer att nämna i sitt öppna brev.

Här är det öppna brevet (själva länkarna har dock jag lagt till) av docent Roger Klinth (12/8): ”Vilken genuspolitik driver Correns ledarredaktion?”:

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion ifrågasätter Roger Klinth hur tidningen argumenterar kring familje- och jämställdhetspolitik. Han tycker argumenten sammanfaller med Sverigedemokraternas synpunkter. Roger Klinth är docent vid Linköpings universitet med familje- och jämställdhetspolitik som forskningsområde.

Det senaste halvårets ledare i Corren reser en rad frågor om tidningens politiska hållning i jämställdhetsfrågor. I ledaren från 1 augusti ges till exempel bloggaren Tanja – beskriven som ”en av Sveriges tyngsta granskare av genuspolitiken och vad den leder till” – stort utrymme att framföra sitt budskap. Under rubriken ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket”  förekommer ord som ”genusvansinne”, ”galenskap”, ”fördumningsindustri” frekvent i såväl referaten som i ledarskribentens egna analyser. Artikeln avslutas med en förhoppning att Tanjas ”varnande röst” ska kunna hjälpa andra länder att inte ”styra ned i genusfällan”. Ledarskribenten skickar också med en uppmaning till Fredrik Reinfeldt att utse bloggaren till ny jämställdhetsminister.

Läsningen känns närmast surrealistisk. Har jag hamnat på insändarsidan eller råkat ratta in Ring P1? Är detta verkligen en ledarartikel i en välrenommerad svensk dagstidning? Några dagar senare  går Correns ledare i samma stil tillrätta med ”hippiepedagogerna” inom dagisvärlden och ”deras andliga arvtagare genuspedagoger och mångfaldskonsulenter” – som vill ”frigöra människan från hennes traditionella lojaliteter till nationen, familjen och religionen”. Uppenbarligen verkar Correns ledarskribenter ta avstånd från såväl vänsterblockets som alliansregeringens familje- och jämställdhetspolitik. Det enda parti som i sitt partiprogram kräver att genuspedagogik och mångfaldsarbete ska avskaffas och att familjen och nationen ska utgöra det svenska samhällets primära kollektiv är Sverigedemokraterna (SD).

Att den bloggare som Correns ledare ville utnämna till ny jämställdhetsminister i sin blogg hyllar SD:s jämställdhetspolitiska talesman Mattias Karlsson för att vara en av få folkvalda som stått upp mot ”genusvansinnet” [1 , 2 ] gör mig än mer betänksam. På sin hemsida riktar också SD i Uppsala ett varmt tack till bloggaren Tanja som varit en av huvudattraktionerna vid ett seminarium med rubriken ”Genusvetenskap – galenskap eller vetenskap?” [1 , 2 ] När jag tar del av en intervju på nätet med ledamoten i SD:s kvinnoförbund, Hanna Wigh, kan jag konstatera: Corren verkar med stor precision ha prickat in SD familje- och jämställdhetspolitik. Till och med ordval och formuleringar känns igen. Liksom Correns ledare efterlyser Wigh ”sann jämställdhet” i stället för det ”vansinne” som gäller i dagens politik.

Mot bakgrund av detta menar jag att Corren är svaret skyldig.Vilken politisk ståndpunkt har egentligen tidningen i frågor om jämställdhet och mångfald? Är det i själva verket SD:s familje- och jämställdhetspolitik man torgför i ledare efter ledare?”

ROGER KLINTH, DOCENT VID LINKÖPINGS UNIVERSITET

Svar från Chefredaktören

Corren har på ledarplats ifrågasatt att genusteori används som överordnad förklaringsmodell inom vitt skilda fält av samhällslivet. Vi välkomnar en nyanserad debatt i jämställdhetspolitik, liksom i de andra samhällsfrågor som berörs på ledarsidan.

När Roger Klinth sin debattartikel drar likhetstecken mellan Correns linje på ledarplats och SD:s politik ägnar han sig åt ”guilt by association”. Det kan knappast kallas en saklig argumentation och är därför svårt att bemöta. Intressantare – och mer konstruktivt – vore om Roger Klinth i stället klargjorde sin egen ståndpunkt.

Charlotta Friborg

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Min replik till Klinth (17/8): ”Självständig tankeverksamhet” 

Att undersöka och belysa vad genusforskning som ska genomsyra hela samhället innebär i praktiken, är både en medborgerlig rättighet och skyldighet. Det skriver Tanja Bergkvist i sitt svar till Roger Klinth.

Replik till Roger Klinth, Corren 12/8

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion ondgör sig genusforskaren Roger Klinth över att flera personer öppet vågat kritisera svensk genusverksamhet och i synnerhet att detta skett utanför en insändarsida eller Ring P1. Klinth beskriver känslan som ”surrealistisk”. Correns ledarskribenter ska, utöver att i minst ett halvårs tid ha ägnat sig åt självständig tankeverksamhet i öppen dager, dessutom ha använt sig av begreppet ”sann jämställdhet”, en ordkombination som enligt Klinth även en gång uttalats av en SD-politiker i en intervju på nätet.

Dessutom har ”bloggaren Tanja”, det vill säga undertecknad, i en intervju publicerad på Correns ledarsida (1/8) fått ”stort utrymme att framföra sitt budskap”. Istället för att formulera saklig kritik mot detta ”budskap” där jag framför konkret kritik mot flera inslag av genusindustrin, finner Klinth istället även här en SD-koppling. Den består dels i att SD på sin hemsida lyft fram en föreläsning jag höll för en borgerlig studentförening 2009, och dels i att jag lyft fram en interpellationsdebatt i Riksdagen där SD framförde kritik mot de inslag i program JÄMI som jag just hade bloggat om [12 ]

Själv är Klinth inte bara ordförande  i Forum för genusvetenskap och jämställdhet vid Linköpings Universitet utan även projektledare för den nya lärarutbildningen, där han troligtvis själv får ganska stort utrymme att framföra och implementera sitt eget budskap på kommande lärargeneration.

Klinth ingår även i styrelsen för Nationella sekretariatet för genusforskning, med uppdrag att ”verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning” samt att genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning ”aktivt främja spridningen av dess resultat” (Svensk Författningssamling). Att i ett sådant läge, som privatperson eller ledarskribent, undersöka och belysa vad denna genusforskning som ska genomsyra hela samhället innebär i praktiken är både en medborgerlig rättighet och skyldighet.

TANJA BERGKVIST, FIL DR MATEMATIK

Ni inser liksom jag att det var en stor prövning för mig att skriva en text på 1.800 tecken inkl blanks, liksom det brukar vara med Axess-krönikorna på 3.500 tecken, och därför är det ju tur att jag har en blogg att brodera ut allt på, så att den fullständiga bilden framträder. Låt mig först lyfta fram Nationella Sekreatriatet för genusforskning. Vi kan läsa om uppdraget i SFS 1997:61 Att forordningen är upphävd genom SFS 2009:1574. Vad detta innebär är inget annat än att Nationella Sekretariatet genomgår en organisatorisk förändring. Uppdraget förblir dock exakt detsamma, vilket ni kan försäkra er om i ”Uppdrag och anslag ligger fast när sekretariatet byter hemvist” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 5-6/09  (se överst sid 10, svarar mot sid 6 i pdf:en) som ges ut av Nationella Sekretariatet för Genusforskning. För att vara riktigt säker på att inte politikerna tagit sitt förnuft till fånga, kontrollerade jag detta en extra gång genom att ringa upp sekretariatet i samband med inlägget Det var ju på tiden!

Sekretariatet skall med ett rikstäckande perspektiv främja genusforskning i vid bemärkelse och verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning. Detta skall ske genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning samt på de andra sätt som sekretariatet finner lämpliga. I sekretariatets uppgifter ingår bl.a. att

– överblicka genusforskningen i Sverige och aktivt främja spridningen av dess resultat,

– analysera behovet av genusforskning inom alla vetenskapsområden, och

– arbeta för ett ökat medvetande om genusforskningens och genusperspektivens betydelse.

Naturvetare -  ovana vid vetenskapsteori- och kritik

Naturvetare - ovana vid vetenskapsteori- och kritik

Insynsrådets uppgift är att  ”fungera vägledande och rådgivande för sekretariatet i strategiskt viktiga frågor”. I insynsrådet har Klinth sällskap av både Margaretha Fahlgren och Tiina Rosenberg. Fahlgren minns vi från projektet ”Gränsöverskridande möten” som beviljades 10.8 miljoner av Vetenskapsrådet för följande:Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom naturvetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forskningsområdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar… Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”

Klinth har också under tre år (se intervju från 2010) varit styrelseledamot i NIKK (Nordiska Institutet för Kunskap om Kön), vars direktör Solveig Bergman på en genuskonferens 2009 (6th European conference on gender equality in higher education) gav uttryck för åsikten att ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhetssträvandena inom akademin” (se sid 4 i denna pdf  under Får jämställdhet plats på framtidens universitet?).  Själva har genusforskarna dock tre egna av Vetenskapsrådet finansierade excellenscentra – varav ett i Linköping, med övergripande tema ”Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier”. Läs mer om hur denna excellensmiljö vill skapa ett europeiskt centrum för excellent transnationell genusforskning i Linköping  – här!

Ju gulare desto högre genusvetardensitet

Ju gulare desto högre genusvetardensitet

Jag antar att man sedan kommer att få medel för att granska sin egen excellenssatsning ur ett genusperspektiv i vanlig ordning.  I vilket fall, Linköping kommer att bli ett Transnationellt Genuscentrum dit all världens genusforskare kommer att vallfärda, och de gemensamma galenskaperna, eller jag menar forskningsresultaten, kommer sedan att spridas ut till vår okunniga befolkning. Inte minst har Klinth en unik chans att göra en stor insats här som utbildningsledare för den nya lärarutbildning som startar hösten 2011, dvs nu. Jag har redan börjat räkna på utvecklingen, som ni kan se på kartan till vänster.

Det är lätt att normalisera det man finner lämpligt genom daglig propaganda

Det är lätt att normalisera det man finner lämpligt genom daglig propaganda

Men ojdå – även NIKK:s direktör Solveig Bergman som jag just nämnde är visst med i Nationella Sekretariatets insynsråd. Tänk vad liten världen är. Vi får via media ofta uppfattningen att genustänkandet är allmänt utbrett och omfattas av folkflertalet, även om vi själva, hur vi än letar med ljus och lykta, aldrig kan finna någon i just vår egen bekantskapskrets som omfamnar genusvansinnet. Men nu får man ju nästan känslan av att det är en liten krets genusfanatiker som styr och ställer i riket, det tycks intressant nog vara samma personer som återkommer i flertalet stora genusprojekt. Vad mer kan vi säga om NIKK? På hemsidan kan vi läsa om att genusforskarna använder Island som ett ”nordiskt laboratorium”  eftersom ”Den lilla mängden människor gör att det är enklare att identifiera pågående maktstrukturer”. Själv skulle jag vilja hävda att det av naturliga skäl då är bättre att använda Nationella Sekretariatets insynsråd som laboratorium. Låt mig formulera en projektansökan till Vetenskapsrådet genast:

Ansökt belopp: 12 miljarder men om möjligt hela statskassan

Titel: Makt och genus i Insynsrådet

Projektbeskrivning: För det första kan vi konstatera att insynsrådet inte är jämställt  – det finns 9 kvinnor men bara 3 män! Man borde sopa rent framför sitt eget hus innan man raserar andras med en ångvält fulltankad med genuspropaganda. Målet är alltid 50% av vardera könet, så här återstår mycket arbete. I synnerhet om man har ett regeringsuppdrag att pådyvla hela det omgivande samhället sin verklighetssyn och pröva sina idéer och projekt i den experimentverkstad som Sveriges medborgare utgör. För att inte tala om de olika disciplinerna inom akademin som genom att få sina patriarkala grundvalar raserade, ofta kamouflerade i ord som ”vetenskap”, måste göras ”jämställda” (läs om den nya genusfysiken här). Då måste man själv föregå med gott exempel.

En naturlig fråga (naturlig och naturlig, men fullt rimlig i genus-Sverige) som inställer sig är om detta går att åtgärda teoretiskt genom att tre av kvinnorna rekonstruerar sitt kön till manligt. Men då det handlar om biologiskt kön för 50/50-utopin så är detta tveksamt, om inte KI:s nya avdelning (som enda i världen) med ”biologisk genusmedicin”  ska ta sig an det här. Emedan det i andra länder är fullt lagligt att tala om biologiska skillnader i medicinska sammanhang, har detta länge varit tabu för den svenska läkarkåren, ändå tills man fick tillåtelse av Genusmaffian, men då genom att ta in genusforskarna, helt utan medicinsk utbildning, i verksamheten – man skapade det nya ”tvärvetenskapliga” området ”genusmedicin”. Utan genusvetarna skulle läkarna aldrig komma på, eller snarare våga, tala om biologiska skillnader som faktor vid sjukdom.

Vinnova har utbildat förändringspiloter

Vinnova har utbildat 15 "förändringspiloter" som ska vara genusmedvetna

Detta är ett sådant exempel på när Insynsrådet genomför något strategiskt viktigt, trots att det självt inte är jämställt, genom att uppfinna ”nya” forskningsområden som befolkas av genusforskare med fingrarna i syltburken. Vinnova har som bekant nyligen utbildat 15 ”förändringspiloter” som ska bli genusmedvetna i sin bedömning av projektmedel för tekniska innovationer (Vinnova är ett statligt verk under Näringsdepartementet som delar ut projekt för 2 miljarder kronor om året, Vinnova är Sveriges innovationsmyndighet med uppdrag att öka konkurrenskraften hos forskare och företag i Sverige). Genusforskaren Robert Hamrén som är ansvarig för genusperspektivet på Vinnova (!) anser att ”Genusvetenskapen utvecklas starkt och ställer nya frågor inom rådande paradigm. Det är det som behövs för innovativt nytänkande.”  (se sid 4 i nyhetsbrevet GP 5-6/09  under ”Förändrat Vinnova redo för nya genusfrågor”) Som exempel på innovativt nytänkande tar Vinnovaanställde genusforskaren Hamrén upp klimatfrågan: ”Om vi gör en utlysning om klimatfrågor utan genusperspektiv får vi inte reda på vem som far illa och vem som skitar ned”.

Mest skräp produceras på diverse festivaler

Hur mycket skräp produceras på en genusfestival?

Om man nu tittar på Nationella Sekretariatets Insynsråd  så ser man att även denne Robert Hamrén, som av en slump, ingår där! Med samma insiktsfullhet som Hamrén, hävdar jag att om man inte granskar Insynsrådet ur ett genusperspektiv, ser man inte vem som far illa, vem som skitar ner, och vem som drabbas av att rådet inte är jämställt. Detta projekt är också tänkt att utreda vilka genusstrukturer som reproduceras och upprätthålls av medlemmarna i insynsrådet liksom att utreda om råden de ger på sikt kan tänkas leda till samhällets (så som vi känt det hittills) slutliga kollaps. Vidare kan det finnas inslag av elitism. Några medlemmar av insynsrådet kan befinna sig högre i hierarkin genom att de tilldelats mer pengar än andra eller skrivit galnare forskningsartiklar som uppmärksammats mer än andra. Och hur påverkar det självbilden hos insynsrådets medlemmar när jag bara tagit upp ett par av namnen här på bloggen och i denna ansökan  medan jag utelämnat andra eftersom jag just nu inte orkade googla mer eftersom jag redan har 50 fönster öppna och datorn blivit lika seg som genusstrukturerna i insynsrådet.

Nat

Sekretariatet ligger i Göteborg, så genusvetartätheten är ganska stor där också (det gula).

Som sagt, genusvetare kan vara ovana vid logiskt tänkande och oförstående inför varför ett genusperspektiv inte behöver anläggas på en upplåst badboll eller en brödrost i Nationella Sekretariatets kök. Det kan också vara så att köket måste saneras från ohyra, inte minst för att flertalet mosade kackerlackor tycks vara av manligt kön, och KI:s institut för genusmedicin måste sättas att undersöka om det är en naturlig död eller om det kan vara så att det finns genusaggressioner som kanaliseras genom insynsrådet. Men inte minst – hur kommer det sig att det är samma nätverk av personer som sitter i alla genusstyrelser, får alla pengar och all makt även i det omgivande samhället? För att titta på den tredje och sista mannen i insynsrådet, Magnus Åberg (lektor i genusvetenskap) så har han tilldelats 1.6 miljoner för att genomföra en utbildning i jämställt akademiskt ledarskap”:

” Utbildningen kommer att drivas som ett samarbete mellan universiteten i Karlstad, Örebro och Mittuniversitetet samt högskolorna i Halmstad, Gävle och Försvarshögskolan.
– Tanken är att bidra till utvecklingen av ett jämställt akademiskt ledarskap inom lärosätena i samarbetet. Det ska baseras på en genusvetenskaplig grund, säger Magnus Åberg som är lektor i genusvetenskap… Utbildningen motsvarar 7,5 högskolepoäng och börjar nästa vår. Under ett år kommer sedan fyra till sex personer från varje lärosäte att gå utbildningen. Erfarenheterna från projektet ska följas upp och dokumenteras i en rapport som sprids till samtliga svenska högskolor och universitet.”

” Det andra projektet som beviljats pengar är ett samarbete med Maria Hedlin, doktor i pedagogiskt arbete, och Linnéuniversitetet. 835 000 kronor ska användas för att göra lärarutbildare mer medvetna om genusproblematik inom lärarutbildningen”

Blivande lärare blir begravda i en hög med genuslitteratur

Ska blivande lärare verkligen begravas i en hög med genuslitteratur?

Jag är också för ett jämställt ledarskap men tveksam till varför detta måste baseras på genusvetenskaplig grund (som jag skrivit om tidigare är genusforskarna själva störda av att just de måste syssla med praktiskt jämställdhetsarbete eftersom detta då kan sammanblandas med ren genusvetenskaplig forskning (man vill ju ha medel för båda…) , se tex sid 5 i denna pdf under ”Vad har genusforskning med jämställdhet att göra?”). Jag vill här också poängtera att den oändligt långa och tydligen ännu ofullständiga, lista på ”Genuslitteratur relevant för lärarutbildare”  uppenbarligen inte räcker. Lärarutbildare kan aldrig bli genusmedvetna nog. Jag undrar hur mina studenter som jag hade på lärarprogrammet 2005-2007 (som jag dessutom examinerade på normer) klarat sig i livet, då jag inte läst en enda bok på den där listan – utom Moira von Wrights ”Genus och text” – som är med! Men den läste jag ju först nyligen. Det var nog därför det gick så bra i höstas för för mina studenter på IT, Energisystem och Miljö- och vattenteknik som klarade tentan i flerdim.  Det var för att jag läst och bloggat om Genus och text (här och uppföljaren här).

Detta projekt vill slutligen undersöka hur samhället överlevde, och hur en civilisation överhuvudtaget kunnat uppstå, utan att genusvetare övervakat verksamheten i Världsalltet. Hur kunde vi utvecklas från grottstadiet utan genusforskare, och varför har vi inte längre en samlar- och jägarkultur, eller utgör genussamfundet ett exempel på ett sådant genom att det dammsuger myndigheter på skattepengar och jagar alla som inte låter sig kuvas? Detta är en öppen fråga som jag hoppas kunna besvara med 12 miljarder. Jag vill även passa på att slå ett slag för min senaste genusartikel (Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox) som jag hoppas belönas med ett guldregn och flera viktiga poster i alla myndigheter. Artikeln får inneha posterna tills vidare eftersom jag själv lär vara upptagen med att granska insynsrådet. Men ni kan sätta in alla ersättningar på mitt konto.

Vänligen och med könskodad hälsning,

Tanja Bergkvist

Fan! Jag kom på att jag ju nyligen tömde statkassan med min förra genusansökan! 🙂

Nåja, skattepengarna kommer att ha rullat in igen tills min aktuella ansökan är behandlad.

Aktuella länkar:  Intervju med mig på Correns ledarsida (1/8): ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket” , Docent Roger Klinth (12/8): ”Vilken genuspolitik driver Correns ledarredaktion?”, Replik till Klinth (17/8) ”Självständig tankeverksamhet”, Förskoleplikt och avskaffad fri lek, Homo Sovjeticus på dagis? 

Läs förresten ”Det är svårt att se skogen för alla genus”  av Anna Rennéus Guthrie (Gender and forestry är ju stort i Sverige). Namnet  låter bekant, det var hon som intervjuade mig för två år sedan till en artikel i Borås tidning: ”Hon är trött på genushysterin”. Se även läkaren och bloggaren Pelle Billings inlägg om Klinth. Det är för övrigt återigen dags för årets Heterohatets dag (Pelle B även på Newsmill: ”Genusvetare samarbetar med våldsbenägna revolutionärer ). Läs mer om detta på Axess-bloggen. Glöm inte följa Genusnytt: ”Gubbar skalade Simpsons för att stärka Patriarkatet”, och mer om genudebatten på Aktivarum-bloggen och Matte Matiks blogg.

Just det ja, någon person påpekade i förra inlägget att jag glömt nämna en av alla mina titlar – konstnär! 🙂  Det stämmer, jag är även konstnär så klart – se mitt bidrag till den moderna konsten! Jag samlade ihop flera titlar i min titel ”allvetare” men det kanske inte framgick. Nåväl, nästa konstverk kommer bli mer handgripligt – det kommer att bestå i en liten mental revolution som kommer att göra oss fria och lyckliga, med jämställdhet utan inslag av genusvansinne, ömsesidig respekt för allas fria val, och framförallt en utbildning i fysik baserad på naturlagar och inte abstrakta genusresonemang som anser att det inte är naturligt för kvinnor att tänka logiskt. Det är inte heller ”naturligt” att läsa eller skriva men vi gör det ändå. Eller i alla fall jag –  jag skriver och ni läser, något annat hinner ni ju inte göra när jag skriver så här långa inlägg. Ni måste dock förstå att det här är ett sätt att träna upp ert tålamod, endast utrustad med ett enormt sådant kan vi störta Genusväldet. Kan man läsa ett helt inlägg av mig kan man klara allt.

Annonser

23 MILJONER till ”GENUSFOKUS” och nya statliga utredningar!

juni 9, 2010
Det finns alltid pengar till nya genusanalyser

Det finns alltid pengar till nya genusanalyser

Under rubriken ”Mer fokus på genus” kan man (och kvinna) läsa att Högskolan i Halmstad får 2.4 miljoner till ett nytt jämställdhetsprojekt som syftar till att genusperspektivet ska bli tydligare i kursvärderingar och på så sätt få större genomslag i nya kursplaner (lyssna till en minuts radioinslag i länken ovan: problemet är alltså att studenterna inte lärt sig vad ”genusperspektiv” är och därför inte kan svara på frågorna som gäller genusperspektivet i kursvärderingarna. Därför måste man lägga in kunskap om genusperspektiv i de nya kursplanerna, så att studenterna efteråt kan svara på om kursen var tillräckligt genusmedveten). Delegationen för jämställdhet i högskolan (DJ) har just fördelat 23 miljoner till ett antal jämställdhetsprojekt (eller se meddelande här) vilket offentliggjordes i ett pressmeddelande den 27 maj. Delegationen har sammanlagt 60 miljoner kronor till sitt förfogande under 2009-2010, och ni minns kanske att jag bloggade om den förra utlysningen och de beviljade projekten  hösten 2009. Här är förteckningen på de senast beviljade projekten:

Hur relaskoperar man en utbildning?

Hur relaskoperar man en utbildning ur ett genusperspektiv!?

Högskolan i Halmstad får som vi redan vet 2.355.000 kronor för projektet ”Genusmedveten kursvärdering”. Stockholms universitet får 2.424.318 kronor för projektet ”Genusmedvetna chefer ett villkor för ett genusmedvetet universitet. Ett FoU-projekt med fokus på att synliggöra och förändra mellanchefers position”, Linköpings universitet får 1.510.000 kronor för ”Genuslabbet: över gränser för kön, universitet, disciplin & förväntan”, Sveriges lantbruksuniversitet får 1.862.000 kronor för ”Ett jämställt SLU” och utöver detta  789.000 kronor för  ”Att ”relaskopera” jägmästarutbildningen ur ett jämställdhetsperspektiv”. Vad betyder relaskopera? En googling ger mig informationen ”att relaskopera är ett sätt att mäta grundytan av olika trädslag i fält”, men man kan notera att den första googleträffen ger ”DJ Beviljat stöd 2010” och resterande träffar handlar om relaskopering av skog och träd. Nya ord, eller gamla ord som används i ett nytt sammanhang (ett genussammanhang) betyder nya chanser till genuspengar. Nya ord som komplicerar och gör ansökan mer eller mindre obegriplig, eller intetsägande, tolkas som ett nytänkande, en tvärvetenskaplig approach till genusfrågan där man integrerar genus med godtyckligt ämne. Att de som delar ut projektmedel inte förstår ett jota av ansökan är en fördel, en kreativ rubrik måste ju betyda att personerna bakom ansökan kan tänka i nya nervbanor istället för att hålla sig inom de patriarkala mallarna. Man behöver ju inte veta vad projektet ska gå ut på innan man påbörjat det – är det inte det som är hela vitsen med forskning? Att man letar efter en ny galenskap som ingen i hela Sverige tänkt på att undersöka förut? Hur mycket det egentligen finns kvar att undersöka på detta sätt är också en relevant forskningsfråga, framförallt ur ett folkhälsoperspektiv.

Genusgalenskapen  - ett väldigt svenskt fenomen

Genusgalenskapen - ett svenskt fenomen som gått överstyr och hotar både välfärd, mental hälsa och målet om en kunskapsnation

Jag ska prova nästa år med ansökan ”Integration med avseende på könskodade variabler – ett nytt sätt att beräkna volymen av jämställdheten i en torus.” eller Trekropparsproblemet ur ett genusperspektiv – kärnfamiljen som ett oförutsägbart mekaniskt system.” Alla vet att man med elliptiska integraler kan lösa detta klassiska dilemma när två kroppar (föräldrarna) är fixerade (helst vid genus) medan den tredje kroppen (barnet) har oändlig frihet att röra sig utanför normerna och till och med sticka iväg till oändligheten – då är konstigt nog allt förutsägbart, vilket förvisso skulle kunna tolkas som att det finns något i den mänskliga naturen som gör att barnets beteende går att förutsäga även när föräldrarna är helt passiva, vilket skulle utgöra ett bevis för att det inte är föräldrarna som stänger in barnet i genusstrukturer. Utan matematikerna och fysikerna i maskopi med de elliptiska integralerna. För att återgå till det tvärvetenskapliga projektet jag ska söka medel för. Ni kanske tror att jag skojar men det går säkert vägen – inget är för galet för det här landet (egentligen borde jag ju skickat den här till Vetenskapsrådet istället för SVD – då hade jag varit rik nu). Galenskapen börjar i själva verket utkristalliseras som en del av svenskheten, ett karaktärsdrag som utvecklats på senare år och som hade varit ganska underhållande i sig, om det inte vore för att det sker till priset av att allt annat går åt helvete och trängs undan där galenskapen gör entré. Om jag hade satt på TV:n och någon i ledande position för en gångs skull sagt något vettigt hade jag inte riktigt känt mig hemma, och dessutom hade jag fått lägga ner bloggen.

Lunds Universitet får 2.300.000 kronor för ”Lunds universitets program för ”morgondagens” forskningsledare” och resterande kan ni själva se i länken medan jag grubblar över varför man satt ”morgondagens” i citationstecken, om detta i relativismens tidevarv ska tolkas som att morgondagen är en konstruktion som bygger på en linjär patriarkal tidsuppfattning och att det egentligen inte finns någon skillnad på nutid och dåtid, igår kan lika gärna ha varit i övermorgon och en två år gammal genusavhandling kan lika gärna inte ha skrivits än, vilket man ju kan hoppas. Det enda som verkar vettigt, men som talande nog får minst resurser, är ”Sommarkurs: teknik för flickor, fortsättningskurs”, 161.700 kronor till Högskolan Väst. En sådan sommarkurs per lärosäte och sommar istället för 2.3 genuskonsulter per kvadratmeter lärosäte hade sannerligen gett bättre resultat än de nu beviljade projekten.

SOU:s med tema genus produceras i en rasande fart

SOU:s med tema genus produceras i en rasande fart

Samtidigt har Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) i dagarna kommit med två nya verk i den aldrig sinande strömmen av SOU:s (statens offentliga utredningar). Här finns  ingen tid för sommarlov, genuskvarnen mal på, med eller utan medborgare utreds förhållandena vad avser genus i skolan, på landsbygden, på oljeplattformar långt ute i havet, i läroböckerna, på förskolor, i det intergalaktiska stoftet i Krabbnebulosan och i brandkårens fikarum. Och så en metautredning av alla äldre utredningar. Tillåt mig presentera de två senaste tillskotten: SOU 2010:35: ”Kunskap som befrielse? En metaanalys av svensk forskning om jämställdhet och skola 1969-2009” och SOU 2010:36 ”Svensk forskning om jämställdhet och skola – En bibliografi” som utgör rapport 3 resp 4 och är en fortsättning på serien som inleddes med SOU 2010:10 och SOU 2010:33  om genusperspektiv på läromedel i historia respektive samhällskunskap. DEJA:s rapporter är alltid intressanta, ni minns kanske den som jag senast bloggade om och som är DEJA:s första: SOU 2009:64 ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” (i fem delar: 1, 2, 3, 4, 5 eller se Skolgenus) och sedan fick jag tillfälle att diskutera de intressanta slutsatserna med den som var ansvarig för rapporten (SACO:s ordförande) i Riksdagen.

Bakverk med genus 1

Bakverk med genus 1

Det är lite lustigt att använda sig av förkortningen DEJA, då detta ord utgör benämning på en kvinnlig träl under järnåldern. Så här står det på wiki: ”Deja, benämning på en kvinnlig träl under den yngre järnåldern. Den manliga motsvarigheten var bryte. Senare, i början av nya tiden överfördes betydelsen till betrodd kvinnlig arbetare på lantgård. I gamla texter skrivs det deghia och anses komma från ordet deg. Därav har man dragit slutsatsen att det ursprungligen avsett bakerska.” Detta lustiga, eller kanske olustiga, sammanträffande anser jag måste utredas nu genast under sommaren för några miljoner kronor. Är delegationen medveten om det här? Har man smugit in genusstrukturer medvetet eller är det Patriarkatet som håller i trådarna bakom kulisserna? Hur kommer den här att påverka vårt förtroende för en delegation som säger sig förespråka jämställdhet. Träl och deg? Är det så man ser på kvinnor i högskolan? Eller kanske på alla i högskolan? När jag tänker på det så är vi ju alla trälar av formbar deg genusmaffians tjänst. En degklump i form av en klump utan hål har genus 0, en degklump i form av en munk (”ett friterat torusformat bakverk med socker ”) har genus 1, och en lussebulle med två hål istället för russin har genus 2 osv som ni ju alla redan känner till eller så gör ni inte det eftersom matematikundervisningen invaderades av konsulter som intalade er att bara ni är medvetna om maktförhållandena i klassrummet, om könets inverkan på undervisningens kvalitet, om er egen förmåga att tänka fritt utan att begränsas av gammal skåpmat och påtvingade kunskaper, om ert människovärde och era rättigheter så som de formulerats i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna, om de strukturer som förpestar tillvaron och om er egen inneboende potential som bara kan blomma ut om ni får lägga upp och planera hela skolarbetet själva, så kommer ni att lämna skolan fullärda och redo att erövra världen, och för detta ändamål behövs sannerligen varken någon multiplikationstabell eller annat trams, det är bara att kliva in på närmsta högre lärosäte och vandra runt tillräckligt länge där så kommer man förr eller senare ut som fullfjädrad kulturmarxist eller politiker, eller både och. Det gäller förvisso inte de naturvetenskapliga institutionerna. Eller vad säger ni om Hillevi Wahls kolumn i Metro ”Min tvååring försöker dubbelklicka i böcker”:

Användaren - smartare än tillverkaren enligt Wahl

Användaren - smartare än tillverkaren enligt Hillevi Wahl

”Vi har en ipad här hemma. Egentligen tillhör den oss vuxna, men det är ungarna som lägger beslag på den. Inte minst tvååringen. Hon dubbelklickar på skärmen, tar fram program, bläddrar bland bilder och kulspel och vinklar skärmen så kulan ska åka ner i hålet… De [ungdomarna] lever med sina mobiler och datorer, totalt orädda, i en slags symbios. Där har de mycket att lära oss… Vi lever i en tid när vi tror att det är vi vuxna som ska lära barnen allt. Vi tror att vi ska trycka in en sexåring i ena änden av ett skolsystem och få ut en välutbildad yngling i andra änden. Som en kunskapsfabrik.”Men det är som klockan”, säger Ken Robinson. Förlegat. Mossigt.  Barnen är mycket smartare än vi i dag. De vet mycket mer än vi tror. De törs tänka nytt. De törs testa sig fram. Om de bara får känna sig behövda, viktiga, så uppstår en korsbefruktning mellan vuxenvärlden och framtiden. Då uppstår verklig kunskapsmagi. Barn behöver också tagas i bruk. Annars tröttnar de. Tråkigt! Vad vi behöver – och det snabbt – är en skolrevolution. Ett helt nytt tänk. Det talas så mycket om att det behövs mer resurser i skolan. Men en stor del av de resurserna finns där redan. I barnen.”

Karnaughdiagram och Boolesk algebra  - en vettig sysselsättning för femtonåringar

Karnaughdiagram och Boolesk algebra - en vettig sysselsättning för femtonåringar

En skolrevolution á la Wahl: ”kunskapsmagi” (vad är det?) uppstår om barnen bara får känna sig ”behövda, viktiga”. Som om detta skulle stå i något slags motsatsförhållande till en ”kunskapsfabrik”, något som Wahl försöker använda nedsättande, men som låter som musik i mina öron, särskilt idag är det precis vad som behövs. Vem, tror Wahl, är det som utvecklar mjukvaran till alla prylar? Vem tänker ut hur alla elektriska komponenter ska kopplas ihop för att sakerna ska fungera? Att använda prylarna kan vem som helst lära sig,med lite tålamod. Men att tillverka och vidareutveckla dem kräver minst en civilingenjörsutbildning och gärna en doktorsexamen och i vissa fall en aktivt forskande professor som basar över ett helt forskarlag – där alla passerat genom något som skulle kunna liknas vid just en kunskapsfabrik. Jag minns med sentimental glädje min första kurs i digitalteknik som jag och mina plugghästkompisar gick på under några helger i nionde klass under ledning av en student i elektroteknik vid LTH (Lunds tekniska högskola) för 20 år sedan, precis innan vi bildade Lunds Gymnasieskolors Unga Forskareförening. Där satt vi och gjorde Karnaughdiagram på vår fritid medan våra klasskamrater var ute och rände eller satt hemma och spelade dataspel. Och det var bara början. Behöver jag säga att halva lokalavdelningen numera är disputerade forskare? Vi kände oss faktiskt både ”behövda” och ”viktiga”, och nu är vi det verkligen, för att Hillevi Wahl och hennes barn ska kunna nyttja de senaste tekniska prylarna utan att behöva sätta sig in i grunderna för deras funktion. Något för Hillevi Wahl att fundera över. Som ni ser i kolumnen har hon satt ett minus med kommentaren ”Roslagen är ett sorgligt u-land när det gäller mobilt bredband och telefonuppkoppling. Skärpning, 3!” Men herregud, prova dig fram, var fantasifull och ordna det själv, eller sätt din tvååring på det. Är det inte just det som är kärnan av det nya ”tänk” (vem introducerade detta som ett substantiv!?) som kolumnen propagerar för?

Här är fyra äldre inlägg där jag listat några intressanta genuskostnader. Dessa miljontals kronor är dock en droppe i havet, som ni nog alla förstår. Att skaffa sig en fullständig överblick är nästintill omöjligt… Kan slutligen bara påpeka att jag själv aldrig har haft en genuscoach, genuskonsult eller genusambassadör i närheten i något undervisningssammanhang, och för att se hur detta horribla faktum påverkat mig genom årens lopp genomförde jag Illustrerad Vetenskaps IQ-test, och som ni ser har det gått j-igt snett eftersom min IQ blev alldeles för hög (138 och ”bättre än 99% av populationen”). Detta hade kunnat åtgärdas om jag fått ta del av genusvansinnet tidigt istället för att slösa tid på att läsa själva skolämnena.


%d bloggare gillar detta: