Genusforskare offer för ”Brain drain”!

november 6, 2011
Elise Claeson - en sund röst i debatten

Elise Claeson - en sund röst i debatten

Först vill jag tipsa om Elise Claesons artikel i Aftonbladet, som utgör en slutreplik i en debatt. Här är den: Feminister – håll er borta från våra familjeliv!  och den utgör alltså en replik på Schymans Elise Claeson förstår inte vad jämställdhet innebär  samt Lisa Magnussons Varför ska kvinnors arbete vara gratis?  som i sin tur var reaktioner på Elise Cleasons ursprungliga artikel Svensk jämställdhet – en livsfara för kvinnor. Och läs även Elise Claessons artikel på svt.se: Befria de gröna hemmafru-feministerna från jämställdhetsutopin och hennes Newsmill från i maj: Regeringen och genuspedagogerna vill ha ett nytt folk.

Är detta genusforskarnas nya familjevänliga uppfinning?

Är detta genusforskarnas nya familjevänliga uppfinning?

Ni kanske inte tror att Genusmaffians förehavanden utgör någon risk för folkhälsan, men det gör den. För länge sedan skrev jag ett humorinlägg om genusvansinnets effekter på (dittills) normala människor, men om man läser om texten nu, så verkar det inte alls vara humor, utan skulle mycket väl kunna utspela sig i vilken stad som helst som berikats med en genuslobby som kör över allt i sin väg med en ångvält fulltankad med genuspropaganda. Och med normala människor menar jag samma sak som genusvetarna menar, nämligen människor som lever efter vissa normer, och följaktligen är de andra per definition, de genusupplysta, onormala, även om de faktiskt har normlösheten som norm vilket gör att de egentligen, mot sin vilja, i någon mening också är normala, men jag skulle aldrig lyfta fram detta för att inte såra deras känslor.

Här är min nya vithetsmätarmaskin

Här är min nya vithetsmätapparat

I förra inlägget  fick vi lära oss en del om forskningsområdet genus- och kritisk vithetsanalys, så jag hoppas verkligen att ni alla ägnat den senaste veckan åt att kritiskt granska er eventuella vithet. Själv har jag just utvecklat en helt ny spektroskopisk metod för att undersöka vithetsgraden genom att helt enkelt mäta hur mycket ljus huden absorberar när man står mitt i skuggan av genusvansinnet. Om man upplever skuggan som mycket mörk blir det inte mycket ljus, vilket innebär att det som genusforskarna kallar en ”vit kropp” alltså med mitt mätinstrument kan bli medelbrun, gul, svart eller lila om man samtidigt har högt blodtryck, vilket man ju ofta får i Genusland. Inte jag dock, eftersom jag har en avstressande bettskena jag kan tugga på, och det påminner mig om att jag ju skulle skicka tandläkarräkningen till Nationella Sekretariatet för genusforskning.

Drömmen är att få in mitt resultat i tidskriften Genus med tema Innovation

Drömmen är att få in mitt resultat i tidskriften Genus med tema Innovation

Jag kallar en sådan av genusforskarna klassificerad ”vit kropp” som varken absorberar eller utstrålar något ljus i genusskuggan och som därför rent mättekniskt är en svart kropp, för en ”ambivalent kropp”. Jag hoppas därmed kunna publicera mig i någon kritisk vithetsprofilerad genustidskrift som accepterar vetenskapliga belägg för något, och om ingen sådan finns, så hoppas jag på att min hypotes om att ambivalenta kroppar skapas i genusskuggan kan komma att accepteras vitt, svart och brett om jag bara upprepar den tillräckligt ofta och får framföra den i något debattprogram på TV. Den kommer också att bli sann om jag lyckas sälja den till någon politiker som sedan uttalar den på TV. Gärna tillsammans med några standardfloskler som ökar trovärdigheten:

Det gäller att nå ut med sina hypoteser

Det gäller att nå ut med sina hypoteser

”Hypotesen om ambivalenta kroppar i genusskuggan är något vi måste acceptera eftersom Sverige är en del av världen och eftersom vi lever i en demokrati, och ett öppet samhälle som vårt måste acceptera vissa hypoteser som sanningar eftersom vi strävar efter jämlikhet och jämställdhet och allas lika värde. Inte alla hypotesers lika värde givetvis, men alla andra lika värden, som exempelvis alla genusforskares lika värdering av en vetenskaplig utsaga, som därmed brister, precis som jämställdhetsarbetet skulle göra om inte vi politiker satt vid rodret och gav genusmaffian era skattepengar så att ni åtminstone kan bekosta er egen hjärntvätt, latmaskar.

cirkel

Här kan Patriarkatet få trampa runt

Vi däremot maskar inte, vi går istället i täten och har gått om alla andra länder med vår öppna toleranta inställning mot olikheter, så länge olikheterna inte hamnar utanför det tillåtna intervallet, som är en krympande mängd. Vi ska få ner det till noll. Det är vårt mål. Då möts ändarna, och vi vill alla skapa möten mellan folk från olika ändar av världen, för utan dessa möten kan inte hypotesen om de ambivalenta kropparna i genusskuggan vara ett led mot ökad rättvisa. När ändpunkterna sammanfaller, då är vi nöjda. Då är nämligen alla lika, och mer exakt identiska fast utan en fast identitet, och livet blir rättvist. För millimeterrättvisa är den enda vi kan tänka oss, när vi väl tänker, vilket inte är särskilt ofta när jag tänker efter. Men oj, nu tänkte jag visst – ja där ser man. Att tänka en millimeter i taget, det är bra för demokratin. En öppen linjal kan vikas ihop så att ändpunkterna sammanfaller och då har vi en sluten cirkel, för ni vet ju alla att cirklar också kan vara öppna, men vi vill gärna sluta cirkeln och stänga in er medborgare i den så att ni inte kommer ut. Världen ute är ju farlig och vi måste skydda er från den.

Möbiusband

Möbiusband

Om man vrider rättviselinjalen innan man sätter ihop ändarna får man ett Möbiusband och linjalens yta utgör samtidigt både in- och utsida, eller för att tala klarspråk, något vi politiker är välkända för – det finns ingen in- eller utsida, och det är så vi skapar ett öppet samhälle utan gränser, om ni inte faller av kanten givetvis då är ni illa ute. Och det är det här utanförskapet vi måste komma bort ifrån, utanförskapet som odlas av oliktänkande, som gör att alltfler hamnar utanför den sammanfallande ändpunkten. I en jämställd värld finns bara en demokratisk linjal och det är det vi alltid har i åtanke när vi fattar våra beslut – börjar folk tänka själva hotas rättvisan, demokratin, jämställdheten, sammanhållningen, klimatet, den hållbara utvecklingen och min riksdagsplats. Och då är vi verkligen ute på farligt vatten, eller i åtminstone jag, eftersom jag då inte längre har råd med båten som tar mig ut till min alldeles egna ö i skärgården.”

I vilket fall, med min ombyggda fotomultiplikator (se bild)  kan jag mäta hur många elektroner som slås ut som en följd av den fotoelektriska effekt som Einstein fick Nobelpriset för 1921, och ni får be om ursäkt att jag la in en allmänbildande bisats så här i genusvansinniga tider, och dessa elektroner accelereras sedan i ett högspänningsfält mot en genusartikel, så att ännu fler elektroner och bokstäver frigörs, tills jag har en tillräcklig elektronisk förstärkning som jag sedan kan rikta mot Patriarkatet, som i sann patriarkal anda, mäter den  (vi vet ju att det här att räkna och mäta saker är ett patriarkalt påfund – se tex Genusfysik och konsensuskultur eller Hur många aprilskämt? ).

Genusvetare på utflykt i verkligehen

Genusforskarna känns lätt igen, här flög en framför mitt fönster igår, och försökte spionera på min nya vithets-spektrometer.

Äsch, nu tappade jag tråden, som vanligt :-). Eller egentligen inte, det är bara det att tråden alltid förgrenar sig lite på vägen, vilket är helt normalt om man vill vara en kreativ matematiker som ser nya möjligheter och nya lösningar på uråldriga problem. Då måste man kunna associera fritt som en genusforskare och inte låta sig störas av triviala saker som verkligheten och världen utanför. Där har jag och genusforskarna faktiskt något gemensamt. Förutom att de tar sig ut i verkligheten när de ska implementera sina hypoteser, medan jag skickar in mina (dessutom bevisade) hypoteser till en vetenskaplig tidskrift och inte till DN debatt. Men det där inlägget jag skrev för två år sedan, och som var menat som ett skämt men som så här i efterhand framstår som helt normalt, jag får inte plats med det utan får ta det nästa gång. Ledsen att det blev så här :-).

Men glöm inte läsa debattartiklarna överst i inlägget! Det är ju faktiskt så, att många så kallade jämställdhetssträvanden faktiskt är, om jag får lov att använda ordet, kvinnofällor. Istället för mansfällor, som det var tänkt från början.

Det kostade bara 81 miljoner kronor att institutionalisera genusvansinnet inom akademin

Det kostade bara 81 miljoner kronor att institutionalisera genusvansinnet inom akademin

Missa nu inte senaste numret av Genusperspektiv! Under rubriken ”Framgångsrik satsning på excellenta genusmiljöer” kan vi läsa att de 27 miljoner som Vetenskapsrådet satsat på dessa tre genusexcellensmiljöer lett till att de vuxit sig starka – och att detta inte kunnat ske utan de där extra miljonerna. Alltså 27 miljoner till vardera excellenscentreum – totalt 81 miljoner kronor! Notera att genusforskarna gärna problematiserar elitisering inom akademin och excellenssatsningar inom andra områden (se om detta i inlägget Genusvetenskap – en krigsmaskin). De måste väl också snart undersöka sina egna excellenssatsningar ur ett genusperspektiv? Det blir väl 81 miljoner till då… Så där föder och göder vansinnet sig självt.  Excellensmiljöerna har följande intressanta teman:

Uppsala (Forskningsprogrammet GenNa): genus och fysik, genus och djurforskning, genus och didaktik, genus och neurovetenskap, genus och bioetik, genus och biosocialitet.

Umeå (Forskningsprogrammet ”Challenging gender”): genus och demokrati/social rättvia, genus och emotioner, genus och våld, genus och hälsa, genus och normalisering.

Linköping/Örebro (Övergripande tema ”Gendering excellence”): genus, sexualitet och global förändring; Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier; Skillander och sanktioner: sexuell hälsa, kropp och ”empowerment”.

På sidan 2 i nyhetsbrevet Genusperspektiv kan vi läsa:

Det pågår en oroväckande och omfattande "brain drain" av genusforskare till excellensmiljöerna, så att hela städer riskerar att ödeläggas.

Det pågår en oroväckande och omfattande "brain drain" av genusforskare till excellensmiljöerna, så att hela städer riskerar att ödeläggas.

”Utvärderingen pekar på att finansieringen använts för att höja kvaliteten på forskningen till en nivå som inte varit möjlig utan satsningen… Man kan se satsningen som ett bidrag till genusforskningens institutionalisering. Om man vill medverka till att etablera ett forskningsområde snabbare, vittnar det här om att det är möjligt. Då krävs den här typen av storsatsning…

Risk för ”brain drain”?

Utvärderarnas rapport nämner, men går inte djupare in på, den eventuella risken för att sasningarna har dränerat andra miljöer på forskare genom att de sökt sig till excellensmiljöerna.”

Ska det verkligen få vara så, att alla andra svenska städer dräneras på stora genusgenier? 😉 Låt mig gissa vilken lösning Vetenskapsrådet, och inte minst genusforskarna själva, har på detta problem: låt oss göra varje svensk stad till en excellensmiljö för genusforskning! Vi är ju redan på god väg.

Annonser

Den hotade mannen och den nya definitionen av svensk

juli 9, 2010
Testosteronmolekylen har visat sig vara avgörande för strävan efter status

Testosteronmolekylen har visat sig vara avgörande för strävan efter status

I dagarna visades två dokumentärer om män, dels den mindre intressanta, eftersom det mesta redan var känt: National Geographic-dokumentären ”Mannens vetenskap” (se här på SVT Play) om testosteron och könsroller, och sedan den väldigt intressanta dokumentären ”Den hotade mannen” som gick häromdagen på Kunskapskanalen, men som dessvärre inte tycks finnas tillgänglig någonstans att se i efterhand… Här är dock information om programinnehållet. Växtgifter och bekämpningsmedel leder till infertilitet, undermåliga sexualorgan och beteendestörningar. För en dryg månad sedan kunde vi dessutom läsa om ett samband mellan barn med den neurologiska störningen ADHD och mängden insektsgift i dessa barns urin (SVD) Om dokumentären:

Mänsklig aktivitet förstör djurlivet

Mänsklig aktivitet förstör djurlivet

”Under tidigt 90-tal började danska forskare undra om allt stod rätt till med mannens fortplantningsförmåga. Man såg en ökning av testikelcancer och sterilitet och upptäckte vid en genomgång av olika register att antalet spermatozoer hos män halverats på 50 år. Många var skeptiska, men andra studier visade liknande resultat. Professor Niels SkakkebaekFoto: ur filmen Professor Niels Skakkebaek som forskar inom reproduktionsbiologi, misstänkte att något hindrat utvecklingen i livmodern och att hormonella störningar kunde vara orsaken. Lou Guillette har studerat alligatorer i Florida i över 20 år och har upptäckt att nykläckta alligatorungar led av missbildningar och hannarna hade onormalt låga halter av testosteron. Rester av bekämpningsmedel fanns lagrade i djurens kroppar. Forskaren Tyrone Hayes såg liknande effekter på grodor som exponerades för växtgiftet Atrazine. Grodor blev hermafroditer, deras testiklar innehöll ägg. Giftet har ansetts ofarligt och vild debatt startade. Världen över ser forskare påverkan på vilda djur och sjunkande fertilitet, undermålig sexualorgan och beteendestörningar. Samma gifter som djuren utsätts för finns i den mänskliga miljön i mängder. I olika plastprodukter finns bisphenol A och nonylphenol i svaga doser som anses ofarliga, men forskare anser att hormonstörande ämnen är farligare även i så små doser. Ftalater finns också överallt och är omöjliga att undvika, vissa av dem är skadliga för fortplantningsförmågan, men trots olika studier vägrar kemiindustrin att godta rönen och fortsätter hävda medlens ofarlighet, både genom egna studier och lobbyverksamhet. I Danmark ser man hur målbrottsåldern sjunkit från 17-18 till 13-14 års ålder. Effekterna av hormonstörande ämnen är idag en viktig hälsofråga och debatten ligger nu på den politiska arenan. EU:s REACH-förordning är ett steg på vägen, men industrin fortsätter kämpa emot.”

Misstanken är stark om att flera riksdagsledamöter blivit impregnerade med paraben

Misstanken är stark om att flera riksdagsledamöter blivit impregnerade med paraben

Man tog också upp det faktum att flera kemikaliers som för var sig är helt ofarliga, i kombinationer visat sig bli starkt hormonstörande, något som man uttryckte som att noll plus noll plus noll blir tre”, och på så sätt kommer de ansvariga undan. Sedan tidigare är det känt att parabener är östrogena men finns fortfarande i nästan alla hudkrämer, något man också tog upp i dokumentären, där man kunde se forskarna smörja in nakna mäns kroppar med dessa krämer för att studera effekterna – väldigt intressant! ;-). Skämt åsido, dags att ta dessa studier på allvar. Jag har en egen teori om att värnplikten också avskaffats som en följd av östrogent verkande miljögifter som under lång tid reducerat mängden testosteron hos beslutsfattarna, och detta har troligen skett under alla SPA-vistelser och lyxsemestrar med tillhörande massage med krämer fulla av paraben. Därför måste de styrande snarast skickas på avgiftning, och under tiden kan jag och mina bloggläsare leda interrimsregeringen, om någon sådan skulle behövas. Vad gör man inte för Fosterlandet?

Genusvansinnet sprids i rasande fart i hela samhället och raserar allt i sin väg

Genusvansinnet sprids i rasande fart och utplånar allt annat i sin väg

Fosterlandet är dessutom i full färd med att utbilda alltfler genuskommissarier, något som också tyder på en mental rubbning, och dessa utbildas dessutom vid våra lärosäten. Södertörns högskola (med en numera rikskänd nytillsatt rektor: inlägg 1 , inlägg 2) har tex just utlyst en ”Högskolelektor i genusvetenskap med särskild inriktning mot lärarutbildning och didaktik”, alltså någon som ska se till att alla blivande lärare blir ”genusmedvetna” och sedan kan föra sina hormonstörande kunskaper vidare till den yngre generationen – väldigt effektivt, som ringar på vattnet kommer genuskunskaperna att spridas och utplåna allt potentiellt sunt förnuft som låg under ytan.

Hannar med ägg och honor med penis, mer könsneutralt, eller som det också kallas idag: jämställt, kan det inte bli

Hannar med ägg och honor med penis, mer könsneutralt, eller som det också kallas idag: jämställt, kan det inte bli!

Södertörn har på sin ”Institution för genus, kultur och historia” tre heltidsanställda, ”varav en särskild professor finansierad av Östersjöstiftelsen”, något som givetvis för tankarna till artikeln ”Hannar med ägg, honor med penis” och frågan är om inte Östersjön är mer intressant att studera för genusvetarna än mänskligheten (”Manliga könshormoner utsöndras i lika stor omfattning men bryts ner mycket lättare. Kvinnliga könshormoner är ämnen med kraftig verkan. Det räcker med miljarddelar av ett gram per liter (nanogram) för att effekter ska märkas”) – med en matematikers hjälp kan man räkna ut exakt vilken kompott av tvättmedel, plaster och p-piller som ska blandas ihop för att könsneutralisera (eller annorlunda uttryckt: utplåna) djurlivet. Detta förklarar varför man också forskar i genus och dykning eftersom de flesta genusvetare som dyker ner i haven är biologiska kvinnor, vilket är uppenbart utifrån könsfördelningen på de genusvetenskapliga institutionerna, men kommissarierna ska inte granskas, det viktiga är att alla andra institutioner har en jämn könsfördelning. Vi ska vara glada över den genusvetenskapliga kompetens som utvecklas för våra skattepengar eftersom vi aldrig själva skulle komma på idén att organisera en övervakning av all mänsklig aktivitet utifrån ett queerteoretiskt postkolonialt maktperspektiv.

Förställd vithet och husbygge - ett hett genusämne

Föreställd vithet och husbyggen - ett hett genustema

Tidskrift för genusperspektiv, TGV tar i sitt nya nummer upp vad som händer när alla fiskar i Östersjön tappar sin färg efter att ha förgiftats i könsneutraliseringssyfte, temat är nämligen ”vithet”:TGV lyfter med detta nummer fram vikten av kritisk vithetsanalys inom genusforskningen” med artiklar som

”Genus och vithet i den intersektionella vändningen”

– ”Transnationell vithet – Svenska migrantkvinnor i USA och Singapore”

– ”Vithetens fenomenologi”

– ”Satelliter: Rapport från vithetshavet, Ulrika Dahl, Hvidhed som vanearbejde – eller som mutationsprocess”

– ”Om föreställd vithet, systerligt medlidande och nya husbyggen”

– ””Jag har aldrig sett dig som svart””

– ”Mellan vita rum – Om väntan, vithet & maskulinitet i två berättelser om transsexuella patientskap”

– ”Kvinnor, vithet, och de andras litteratur”

– ”Mjölk förlänger livet”

– ””Framåt gubbar!” – Genus och militär praktik i ett internationellt insatsförbund”

Eftersom flertalet genusvetare än så länge också är har vit hudfärg så utgår jag ifrån att den kritiska maktanalysen också omfattar dem själva och deras verksamhet, allt annat vore ju hyckeri…

Och de genusaktiva är ärligheten och objektiviteten personifierad. Det är därför som det rådgivande organet ”Expertgrupp för genus” inom Vetenskapsrådet (det som förut hette Genuskommittén. Notera: ”Forskning om vetenskapens kunskapsprocesser är även det en central del av genusforskning.”) med gott samvete kan presentera den nya rapporten ”Kollegial bedömning av vetenskaplig kvalitet – en forskningsöversikt” skriven av genusforskaren Lena Gemzöe på uppdrag av Expertgruppen, och där lansera begreppet ”Old boy-ism” (sid 16 i rapporten) som syftar på att systemet för distribuering av forskningsanslag kontrolleras av en grupp äldre, etablerade manliga akademiker som är förbundna med varandra i kollegiala och/eller vänskapsnätverk. Detta till skillnad från Genusmaffian som varken premierar sina egna eller lägger sig i andras forskning.

En genusforskare

En genusforskare prioriterar alltid forskningens kvalitet, en sökandes egenskaper går ju alltid att ändra på med ett hormontillskott

Begreppet myntades ursprungligen i USA på 70-talet. På sidan 16-17 under rubrikerna ”Old boy-ism och normen om opartiskhet” samt ”Opartiskhet och kön” kan vi läsa att ”Det riktades misstankar mot kollegial bedömning som gick ut på att bedömarna istället för att främja vetenskaplig kvalitet gynnade andra ”old boys” eller forskare knutna till dem (Lamont och Mallard 2005). Syftet med de tidiga större empiriska studierna var att undersöka om det fanns fog för old-boyism-kritiken som formulerats i den allmänna debatten. Studierna var därför inriktade på att undersöka i vilken grad kollegiala bedömningsprocesser levde upp till normen om opartiskhet. En sådan norm ligger till grund för antagandet att systemet gynnar endast den forskning som har den högsta kvaliteten, utan att ta hänsyn till icke-vetenskapliga faktorer som den sökandes sociala karakteristika, politiska ståndpunkter, tillhörighet till institutionella- eller vänskapsnätverk etc. Bedömnings-systemet måste stå över sådan ”subjektivism” för att främja en öppen, fri vetenskaplig debatt och garantera att forskning med den högsta kvaliteten får finansiering (Merton 1973).Frågan om i vilken mån kollegial bedömning kan sägas vara partisk har fortsatt varit en huvudfråga i forskningsområdet. En rad studier påvisar olika slag av ”old-boyism” eller partiskhet i systemen… Även om kön inte var en av de sociala kategorier som behandlades i de tidiga studierna av eventuell partiskhet i bedömningssystemen, så är könskategorin implicit närvarande i uttrycket ”old-boyism”, där det är just manliga nätverk som antas utöva makt på ett partiskt sätt… Ett flertal studier av olika bedömningsprocesser påvisar partiskhet med avseende på kön.”

Genusvetarna har långa arbetsdagar, eftersom vi behöver dem så väl

Genusvetarna har långa hårda arbetsdagar, eftersom vi behöver dem så väl.

Idag kan vi se hur den upplysta och fördomsfria svenska Genusmaffian motverkar sådan ”subjektivism” genom att själv stå över sådana icke-vetenskapliga faktorer (såsom kön, etnicitet, funktionshinder, ålder, klass och sexuell läggning) både i teori och praktik. Man förespråkar ingen särbehandling, inga särrättigheter och tillskriver inte vissa kategorier kollektiva egenskaper eller positioner i en makthierarki,  och man bygger inga nätverk för att gynna sina egna, sätta dem på strategiska poster i diverse kommittéer, styrelser och expertgrupper. Inte heller klandrar man någon med avvikande åsikt utan det primära är alltid att främja en fri och öppen debatt baserad på vetenskaplighet (även om normen ”vetenskaplig objektivitet” är en norm och som sådan givetvis starkt ifrågasatt). Att ha särskilda expertgrupper som ska tillgodose Genusmaffians behov är istället det svenska folkets verk. Den vanlige svensken har som bekant genom åren i otaliga insändare, upprorskampanjer och demonstrationståg genom centrala Stockholm med stora plakat tydligt illustrerat att hen vill bli övervakad ur ett genusperspektiv av ett nätverk med genuskompetenta bedömare. Först efter starka och långvariga påtryckningar från den stora massan inrättades Nationella Sekretariatet för genusforskning 1998 (uppdrag formulerat i SFS).

Vad är en liten rymdfärd i jämförelse med Nationella Sekretariatets verksamhet?

Vad är en liten rymdfärd i jämförelse med Nationella Sekretariatets omstörtande verksamhet?

Men svensken är inte nöjd. Här krävs HBT-certifiering av tandvården, genuspiloter, demokratipiloter, jämställdhetscoacher, expertgrupper och könsambassadörer som ska tillgodose det svenska folkets omättliga behov av att vältra sig i genusfrågan dag och natt. Det är också först nu etnologerna lyckats enas om en definition av svenskhet: ”Svensk är per definition den som anser att genusperspektivet är överordnat all annan mänsklig aktivitet och att Nationella Sekretariatet är skapelsens krona. De första stegen på månen eller upptäckten av utomjordiskt liv kommer inte ens i närheten av inrättandet av Sekretariatet. En svensk vet att kunskap om kön spelar roll, men inte en könsroll utan en avgörande roll för var i makthierarkin man hamnar innan man dör, och den som inte är könsmedveten dör i förtid i ett interneringsläger upprättat av Sekretariatet. Svensk är också den som utan invändning gladeligen skänker halva sin månadsinkomst till den maktstruktur som motverkar andra maktstrukturer – ingen genusdetaljplan är för integritetskränkande när det handlar om att uppnå rättvisa, och rättvist är ett land som liksom Sverige brutit sig loss från den patriarkala jordmånen på planeten och inlett sin egen omloppsbana runt solen. Svensk är således även den som ifrågasätter normen om att hela planeten roterar som en sammanhängande enhet runt solen. Så är det inte – Sverige åker flera kilometer före resten av Jordklotet och har vid varje given tidpunkt kommit längre än resten av världen – mycket tack vare Sekretariatet och den fogliga tröga massan”.

En kritisk vithetsanalys till genusvetarna (tipstack till QED!):

Relaterat: gender-bending-kemikalier.

Lästips: Elitvänsterns dubbelmoral, Är Sverige en familjepolitisk Sovjetstat?, Vad ska vi göra åt männen?


Rothsteins genusbrev och genusforskningens dilemma

oktober 5, 2009
Rothstein

Att redogöra för en kontinerlig variabel som genus är ett dilemma

Det här genusbrevet (tipstack till QED) från Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, till forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap är förvisso ett år gammalt men ändå lika aktuellt som underhållande så därför måste jag bara lägga upp det! 🙂 Rothstein fick följande brev (min fetstil): ”Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) har i regleringsbrevet för budgetåret 2008 fått i uppdrag att bl.a.redovisa köns- och åldersfördelning för medarbetare inom pågående forskningsprojekt och program… Då du har beviljats ett projektbidrag eller programstöd av FAS och då bidrag till detta utbetalas under 2008, är vi angelägna om att du besvarar den enkät som nu finns i eKlara…. Med vänliga hälsningar Erland Hjelmquist Huvudsekreterare.”

Varpå Rothstein svarade (13 oktober 2008): ”Jag skulle gärna tillmötesgå er begäran nedan, dvs svara på hur många män och kvinnor som arbetar i mitt av FAS finansierade projekt. Problemet är att det faktiskt vetenskapligt inte längre låter sig göras. Enligt Vetenskapsrådets egen skriftserie och även enligt Nationella sekretariatet för genusforskning är nämligen numera kön och personers könstillhörighet att se som sociala konstruktioner. Enligt de nyare rönen inom genusforskningen som finansierats av VR och jag antar FAS (den sk. queer-teorin) är det nu inte längre förenligt med god vetenskap att bara prata om två könsidentiter utan socialkonstruktivistiskt måste vi ge utrymme både för många fler (Judith Butler lär vara uppe i åtta) samt också ge utrymme för att en och samma individ kan ändra sitt genus/kön då och då. Som det står på Genussekretariatets hemsida: ”Det är i praktiken omöjligt att dra en skarp gräns mellan det kroppsligt givna och det kulturellt skapade”.

Vidare anför man att kön formas ”inom ramen för kulturella och sociala maktordningar och skiljer sig från en tid och plats till en annan”. Den biologistiska kroppsräkning som ni vill att jag skall utföra är således vad jag kan se numera ett vetenskapligt sett passerat stadium. Mina medarbetare kan som framgår ovan ha en könstillhörighet/genus på morgonen, en annan till lunch och en tredje till kvällen och hur skall jag kunna hålla reda på detta? Med förlov sagt har jag en del annat att syssla med. Jag kan dessutom inte tro att ni vill att jag skall vidta okulära besiktningar av deras fysionomi, är detta kravet ber jag vänligt men bestämt att få avstå.

Även ålder är en kontinuerli variabel, som kan vara en social konstruktion - att tro något annat är förlegad biologism

Ålder är en kontinuerlig variabel som också är en social konstruktion - att tro något annat är bara förlegad biologism

Jag har dessutom numera (född 1954) kommit att anamma samma teori vad gäller ålder och kan därför inte heller svara på frågan om mina medarbetares ålder. Logiskt sett, om nu kön kan vara en social konstruktion måste väl också ålder vara det. Den positivistiska mätfetischism vad gäller tid, dvs bruket att exakt försöka räkna och jämföra tidsenheter som vore de något absolut, måste följande Foucault ses som ett utslag av ren och skär maktutövning och sådan har jag ingen anledning att medverka i. Sammantaget kan jag inte ta på mitt vetenskapliga ansvar att besvara enkäten nedan – ett sådant pre-vetenskapligt förhållningssätt till begreppen ”kön” och ”ålder” som FAS nu ägnar sig åt är dessvärre ett sedan länge passerat stadium inom forskningen.

Vänliga hälsningar Bo Rothstein ” Ha ha  – klockrent! 🙂

Debatten om biologisk kroppsräkning pågår visst fortarande – här tex i det näst senaste politiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 3/09 (sid 4) under Debatt: ”Varför bara kön” försöker Rothstein hjälpa genusvetarna att komma ur sitt dilemma om genus, kön och kroppar vad gäller vetenskapliga referenser:

”I Genusperspektiv nr 2/09 beklagar sig Åsa Kroon Lundell över det tvång hon känner att behöva publicera sin forskning i internationella tidskrifter. Problemet är, menar hon, att forskningen då måste anpassas till den etablerade forskningen inom området vilket i sin tur leder till att alltför många manliga forskare kommer med i referenslistan…. En lösning är ju att publicera sig i någon av det tjugofemtal internationellt vetenskapliga tidskrifter med genusvetenskaplig och/eller feministisk inriktning… En annan och mera radikal lösning är naturligtvis att överge den ”biologiska kroppsräkningen” som Kroon Lundell nu sysslar med och istället se forskarnas kön som en renodlat social konstruktion. I så fall kan man ju inte bara räkna kroppar (eller som i detta fall, förmodligen förnamn) utan måste förhålla sig till författarnas kön som en mera kontinuerlig variabel… En tredje typ av lösning är naturligtvis att tänka i termer av jämställdhet. Här finns det då två möjligheter. Det första är tanken att författare som är viktiga för ens forskning bör citeras alldeles oberoende deras (biologiska eller sociala) kön. Det är i detta tänkande vad man åstadkommit som forskare som skall vara avgörande och inte forskarens kön, etnicitet, religion, klass, nationalitet, ålder, sexuella läggning, utseende eller akademisk (eller annan) klantillhörighet. Det andra alternativet som bygger på kollektiva rättigheter och vilken resulterar i någon slags kvotering vilket tycks vara vad Kroon Lundell förespråkar. Men då uppstår naturligtvis frågan varför bara kön och inte någon av de ovan uppräknade kategorierna.”

Rothsteins debattartikel är alltså ett svar på en artikel här se sid 7 under rubriken ”Resurstilldelningens patriarkala struktur”, där Åsa Kroon Lundell, docent i medie och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet bland annat skriver: ”När jag författar en internationellt gångbar artikel är det viktigt att jag relaterar till etablerade forskningsområden och traditioner som jag ska kunna redogöra för på ett initierat och relevant vis. Jag konstruerar vetenskapliga ”rötter” till min studie för att sedan kunna argumentera för nya pigga (till)skott och förgreningar. Oavsett om jag vill det eller ej så tvingas jag därmed att reproducera en vetenskaplig kanon som bekräftar ett antal framstående män som bidragit med värdefulla resultat på mitt forskningsfält… När jag sedan synar min referenslista konstaterar jag missnöjt att minst 85 procent av författarna är män.Kvinnorna förekommer men ofta som medförfattare eller redaktörer. De enda tillfällena där kvinnor överväger i referenslistan är om studien har ett uttryckligt ”genusperspektiv”.”

Är detta Centrum för Genusforskning?

Satellitbild på Centrum för Genusforskning

Det är alltså på denna nivå vi befinner oss – i sandlådan. Kanske vore det bästa ur ett rättviseperspektiv att lägga ner all mänsklig aktivitet överhuvudtaget tills vidare? Tills vi löst det här problemet. Världen är full av orättvisor, och vi är alla medskyldiga i att upprätthålla strukturerna som möjliggör dessa orättvisor. Varför har tex inte jag fått Nobelpriset än? Mig veterligen har det fortfarande inte tillfallit någon som är matematiker, genusvansinnes-kritiker, kvinna och exakt 1.62 cm lång samtidigt. Inte ens de två första kriterierna finns uppfyllda någonstans i Nobelprisets icke-rättvisemärkta historia. Jag kräver att få Nobelpriset genast, annars vänder jag mig till DO och därefter tänker jag att söka (och kräver att få) 5 miljoner i skattemedel för att undersöka varför varken jag eller någon av mina bloggläsare som ju tillhör egna unika kategorier fortfarande inte fått Nobelpriset eller ens blivit kvotnominerade.

$latex p(x)=6x^n\Rightarrox p(1)=6$

Genusmatte i det sexualiserade polynomrummet

Det är inte konstigt att dagens ungdomar får psykiska problem när sådana här orättvisor kvarstår, och kanske förvärras tillståndet när man medvetenadegör dem om de här strukturerna, när de inser hur förtryckta och orättvist behandlade de egentligen är. Själv kommer jag inte att kunna sova förrän jag fått minst ett Nobelpris och minst ett förstapris i något olympiskt mästerskap, även om jag inte utövar någon sport –  för det är trots allt min mänskliga rättighet, vilket vem som helst som läser  FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna och tolkar dem ur ett genusperspektiv vid ett svenskt lärosäte inser. Och det var trots allt jag som redan 2005 insåg att om man betraktar polynomrummet av alla könsneutrala polynom där alla koefficienter är identiskt lika med noll utom högstagradskoefficienten, som man låter vara den multiplikativa inversen av 1/6, så är p(1) alltid ett perfekt tal relaterat till genus – nämligen 6 (perfektionen ligger i att talet är lika med summan av sina delare, bortsett från talet självt då: 1+2+3=6). För denna tvärvetenskapliga banbrytande forskningsinsats borde jag åtminstone beredas en helsida i nästa nummer av det politiska nyhetsbrevet Genusperspektiv, för att inte tala om att få Nobelpriset…


Låt oss vara lite ödmjuka nu

april 6, 2009
Man måste försöka förstå hur andra fungerar

Man måste försöka förstå hur andra fungerar...

OBS! Detta är ett humorinlägg!

Jag tänkte just sammanfatta innehållet i en av flera genusartiklar jag läst på sistone, när det slog mig att det som allra bäst skulle ge en sammanfattning av allt i genusforskarväg istället är en fullständig medicinsk diagnos. Först då kan man förstå innehållet i forskningsartiklarna på ett korrekt sätt, och jag tycker vi ska vara ödmjuka här och försöka förstå hur genusvetarna tänker – deras ”kulturella kontext” som samhällsvetare skulle kallar det, eller kanske snarare ”medicinska kontext” – som jag skulle kalla det.

Dock är den kulturella kontexten också viktig, vilket inte minst följande artikel jag fann på Newsmill visar där artikelförfattaren försvarar muslimska kvinnors rätt till sin egen feministiska kamp, utan inblandning från västerländska genusvetare som inte förstår deras kultur eller specifika situation. Hon citerar bland annat Islamisk Feministisk Front: ”Tydligen väntar vi ännu på den dagen västerländska och väst-wannabeefeminister yrvaket skall inse att det finns andra sätt att betrakta kvinnors rättigheter än deras eget! Kvinnan är, enligt IFF varken tvungen att bli mer manlig eller klä sig som det passar andra…” Artikelförfattaren frågar sig också ”Vem definierar vad som är den ”rätta” kvinnliga frigörelsen egentligen? Västvärldens roll som ”kvinnors befriare” är minst sagt tveeggad.”

...det gäller även genusvetarna

...det gäller även genusvetare

Som allvetande förståsigpåare borde genusvetarna känna till att det finns flera sätt att se på världen, även om de anser sitt eget totalitära system vara vida överlägset och fullständigt utomjordiskt förträffligt. Intressant, det är visst inte bara jag som tycker att genusmaskineriet ska ta det lite lugnt och lägga storhetsvansinnet åt sidan. Om man står vid avgrundens rand finns det nämligen bara en sak att göra – ta ett steg tillbaka, som någon klok filosof en gång sagt.

För att återgå till det jag nu skulle ta upp – genom att noggrant studera flera forskningsartiklar med genusinriktning har jag nu med min medicinska expertis lyckats ställa en omfattande diagnos på dem som står bakom dylika texter. Men liksom jag misstänkte handlar det om inte bara en, utan snarare om flera, allvarliga psykiska störningar som samexisterar och interfererar på ett ur forskningssynpunkt mycket fascinerande sätt i huvudet på dessa personer. Fast eftersom ett visst inslag av personlighetsklyvning inte kan uteslutas, kan man likväl säga att det handlar om ett par personer, den ena sjukare än den andra, som med sina telepatiska förmågor lyckats samkommunicera och producera artiklarna i det som banat vägen för det (som någon kommentator här på bloggen så vackert uttryckte det för någon dag sedan) politiskt korrekta genusindustriella komplexet!

Vad pågår egentligen här?

Vad pågår egentligen här?

Kära vänner och anti-pk eldsjälar, träden in i hjärnan på det kollektiva genusmaskineriet som snart tagit över ansvaret för alla statliga förvaltningar – och  där summan av de ingående delarna naturligtvis är mångdubbelt större än totalvansinnet som varje enskild komponent kan uppvisa var för sig under 30 minuter vid ett enda genusseminarium.

Diagnos:

* Påtaglig instabilitet i självbild samt allvarliga dissociativa symptom i form av upphävd identitetsupplevelse – det här är för övrigt också själva slutmålet!

* Uppluckrad associationsförmåga samt affektiv avflackning med apatiska tendenser, utom vid nationella genuskonferenser och dylika aktiviteter då deras självbild exciteras till ett ögonblick av inbillad handlingskraft och storhetsvansinne.

* Stressrelaterade paranoida tankegångar som ett resultat av medias heteronormativa rapportering samt det språkliga bruket av ”hon” och ”han” (istället för ”hen”) i lagtexter liksom som i vardagligt strukturellt förtryckande tal.

* Substansrelaterad akut störning till följd av intag av narkotiska preparat – huvudsakligen annan forskning utanför genusområdet.

Genus strålar över mänskligheten

Genus strålar över mänskligheten

* Riskbeteende i form av forskningmässig äventyrlighet med en tendens att gå utanför rationalitetens förtryckande ramar som ska krossas med en ångvält fulltankad med strimlade forskningsartiklar som tillkom innan Genus trädde ner på Jorden och lät en stråle av upplysthet träffa en utvald skara – genusvetarna, som därmed är ättlingar till Genus och hen (Genus var ju könsneutral) gav dem i uppdrag att sprida budskapet.

* Bipolär sjukdom med blandepisoder av samtidig mani och depression, sk mixed state. Inte att förväxlas med det mixed state som utgör en viss typ av odefinierbar gränsöverskridande identitet. Eller kanske är det samma sak? Jag vet inte….

* Förskjutet expansivt grundtillstånd åt vänster med stämningskongruenta psykotiska symptom.

* Schizoaffektivt syndrom av blandad typ med tydliga inslag av rösthallucinationer från Marx.

* Oikofobi – dvs abnorm rädsla för den egna grupptillhörighetens traditionella värdegrund.

* Biologiskt betingad förvirring samt kronisk tomhetskänsla som bottnar i tomma intet – samma mentala tomma inte som de aktivt arbetar för att skapa åt oss andra som vägledande för ett fromt och barmhärtigt liv som tjänare åt Genus.

* Saknar i normalfallet (hur normalt det nu är att vara så här sjuk) sjukdomsinsikt, självinsikt och framtidsutsikt.

* Schizoid personlighetsklyvning där varje varje personlighet uppfyller alla ovanstående punkter.

* Cyklisk suicidalitet – med topp under valår, eftersom även andra då får komma till tals – inte bara genusvetarna.

Med detta i åtanke är det inte konstigt att vi andra inte alltid förstår vad genusvetarna menar. Men jag hoppas att vi hädanefter kan försöka ta till oss budskapet vid nästa tillfälle som ges – vilket inte borde dröja så länge med tanke på det heliga tempel som planeras i form av ett europeiskt centrum för transnationell excellent genusforskning efter 2011.

Är det politiskt korrekta vattnet drickbart?

Är pk-vatten drickbart?

Men kom ihåg kära vänner, man föds inte till en genusvetare, man blir det, efter passage genom ett stort antal statliga indoktrineringsanstalter som växer exponentiellt med antalet röster ni lägger på politiker som finansierar centrat ovan.  Det är precis som Birger Schlaug sa – vattnet som mänkligheten dricker (även om han nu inte menade från kunskapens källa) förändras under sin passage genom alla filter…


Varifrån kommer genusvansinnet?

mars 20, 2009

Idag publicerades min slutreplik Vetenskapsrådets replik i trumpetfrågan på SVD Brännpunkt.

Jag antar att trumpethistorien i och med detta är över. Kvar finns dock andra intressanta projekt i Vetenskapsrådets projektdatabas (ligger med jämna mellanrum nere), som genusperspektiv på svenska landskap, genusperspektiv på distansundervisning (2,5 miljoner för att  undersöka om könets betydelse för hur man uppfattar en distanskurs, här kan inte läraren utöva öppet förtryck då student och lärare aldrig träffas, men kan det hända att förtrycket manifesterar sig ändå i kursupplägget?), genusperspektiv inom  akademin (5 miljoner för att undersöka könsfördelningen inom olika sfärer), 3 miljoner för att undersöka  huruvida fördomar om kön ärvs eller är sociala konstruktioner liksom könet självt, hur man kan anlägga ett genusperspektiv på genusperspektivet osv osv….

Jag värnar givetvis mina landsmäns mentala hälsa, men jag måste ändå väga den mot de fördelar det faktiskt på sikt kan innebära att upplysa folket i frågor man helst vill blunda för, och därför levererar jag följande horribla upplysning nu: Det planeras ett EUROPEISKT CENTRUM FÖR EXCELLENT TRANSNATIONELL GENUSFORSKNING I SVERIGE!!

Den svenska ångesten kommer att manifesteras i form av ett excellent transnationellt genuscentrum

Den svenska ångesten kommer att manifesteras i form av ett excellent transnationellt genuscentrum

Läs om Vetenskapsrådets ”excellenssatsning””starka svenska genusforskningsmiljöer” med det uttalade slutmålet från de involverade att skapa ett ”europeiskt centrum för excellent transnationell genusforskning i Sverige”. Läs och begrunda vad som pågår i tidningen Genusperspektiv 1/09.


Universiteten i Umeå, Uppsala och Linköping/Örebro, som numera alltså benämns ”excellensmiljöer”, omfattas just nu av Vetenskapsrådets stora femåriga satsning på ”excellent genusforskning”  (som inleddes 2007), och nu är planen alltså att ”göra arbetet bestående” även efter 2011.

Vem ger förresten ut det forskningspolitiska nyhetsbrevet (sic!) Genusperspektiv? Jo, Nationella Sekretariatet för Genusforskning, som invigdes 1998 efter att riksdagen år 1997 beslutat att ett nationellt sekretariat skulle inrättas som ett led i en större satsning på forskning med köns- och genusperspektiv. En politisk satsning på genusforskning skulle ”förändra stelnade kunskapssystem” hette det i förarbetena inför satsningen.

Sekretariatet har två olika regeringsuppdrag, dels det ursprungliga uppdraget att  sprida genusperspektiv i forskning, och dels det nyare uppdraget att ”bygga upp ett stöd för praktisk jämställdhetsintegrering” – Jämi, se regeringsbeslutet undertecknat av nuvarande regering.

Sekretariatets uppdrag är att överblicka genusforskningen i Sverige och aktivt sprida dess resultat både inom och utanför universitetet, att arbeta för ett ökat medvetande om genusperspektivets betydelse samt att analysera dess status och utvecklingsmöjligheter inom alla vetenskapsområden.

I sekretariatets förordning i Svensk författningssamling (SFS)
står att läsa:

Sekretariatet skall med ett rikstäckande perspektiv främja genusforskning i vid bemärkelse och verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning. Detta skall ske genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning samt på de andra sätt som sekretariatet finner lämpliga. I sekretariatets uppgifter ingår bl.a. att

– överblicka genusforskningen i Sverige och aktivt främja
spridningen av dess resultat,

– analysera behovet av genusforskning inom alla
vetenskapsområden, och

– arbeta för ett ökat medvetande om genusforskningens och
genusperspektivens betydelse.

Halva befolkningen ska jobba med att anlägga ett genusperspektiv på den andra halvan

Halva befolkningen ska jobba med att anlägga ett genusperspektiv på den andra halvans verksamhet

Och här står vi idag, drygt tio år senare efter ett regeringsbeslut om ett nationellt genussekretariat, med en enorm byråkratisk propagandaapparat med det statligt sanktionerade uppdraget att hjärntvätta folket inom alla sektorer. Genusperspektivet ska aktivt anläggas på hela svenska folkets verksamhet, på uppdrag av (den förra såväl som den nuvarande) regeringen. Halva befolkningen kommer att jobba med att anlägga ett  genusperspektiv på den andra halvans verksamhet. Vilken utomordentligt smart arbetsmarknadspolitisk åtgärd!

De tre universiteten i ”excellensmiljöerna” har följande respektive teman:


Uppsala (Forskningsprogrammet GenNa): genus och fysik, genus och djurforskning, genus och didaktik, genus och neurovetenskap, genus och bioetik, genus och biosocialitet.
Umeå (Forskningsprogrammet ”Challenging gender”): genus och demokrati/social rättvia, genus och emotioner, genus och våld, genus och hälsa, genus och normalisering.
Linköping/Örebro (Övergripande tema ”Gendering excellence”): genus, sexualitet och global förändring; Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier; Skillander och sanktioner: sexuell hälsa, kropp och ”empowerment”.

Den stora Sverigebaserade centrat för ”transdisciplinär och transnationell excellent genusforskning” är tänkt att förläggas i Linköping, och man förväntar sig en ordentlig uppbackning från genusforskarsamhället samt från nationella och internationella finansiärer.

Tillsammans har man också påbörjat ett mer aktivt arbete med forskningsansökningar till EU, och under hösten planerar de tre ”excellensmiljöerna” att resa till Bryssel för att visa upp och lobba för svensk genusforskning. Europa går mot sin undergång. Kommer övriga länder verkligen att köpa detta trams? Det kan jag på rak arm säga att de inte kommer att göra. I Östeuropa kommer man att ta sig för pannan men troligen ändå införa alla påbud från EU som innebär  någon form av ekonomiskt stöd. I Västeuropa lyckas man med hjärntvättsmetoden, och i Östeuropa med ekonomiska medel (de senare är nämligen numera immuna mot den typ av marxistisk hjärntvätt som genusvetarna levererar). Låt oss hoppas att östeuropéerna inte säljer sitt förnuft för pengar, och låt oss hoppas att västeuropéerna tar sitt eget tillfånga och kanske samlar mod (för många har förnuftet kvar) att protestera mot oegentligheter som blir katastrofala på sikt.

Genusvetarna eftersträvar ett amöbasamhälle även till priset av att evolutionen stannar av

Genusvetarna eftersträvar ett amöbasamhälle även om priset blir att evolutionen avstannar

Genusvetarna vill gärna avskaffa könet, det biologiska såväl som det sociala (det förra eftersom det  enligt vetenskapen har inflytande på det senare, även om genusvetarna sällan officiellt vill prata om detta), och när vi alla omvandlats till dessa ”könslösa” varelser så kommer vi blott att kunna föröka oss genom delning likt amöbor. En röst på de politiker som upprätthåller genusmaffians verksamhet är därför en röst på ett amöbasamhälle. Detta innebär förvisso att evolutionen avstannar, men vad har väl denna lilla detalj för betydelse när vi faktiskt pratar om att uppnå ”jämställdhet” a la 2009!


%d bloggare gillar detta: