Genusdocent om genuskritik i Corren: ”surrealistiskt.” Och lite om Insynsrådet

augusti 18, 2011

VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG IGEN

Jag förstår inte vad Klinth vill ha sagt. Vad är problemet?

Jag förstår inte vad Klinth vill ha sagt. Vad är problemet?

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion beskriver en docent vid Linköpings universitet känslan av att läsa genuskritiska synpunkter i Corren som ”surrealistisk”. Correns chefredaktör och ansvariga utgivare Charlotta Friborg har svarat direkt under brevet, och igår publicerades min replik, eftersom Klinth bland annat reagerat på intervjun med mig i Corren 1/8.  Det är lite svårt att förstå exakt var skon klämmer – Roger Klinth framför nämligen inte någon saklig kritik utan tycks snarare i brist på argument ägna den värdefulla plats han bereds på Corren till att leta efter SD-kopplingar hos både mig och ledarredaktionen. Istället för att försvara genussamfundets förehavanden och lyfta fram den enormt viktiga funktion detta fyller i Sverige (något exempel åtminstone?), inte minst eftersom han själv i allra högsta grad, ska det visa sig, har en aktiv roll i det genusindustriella komplexet, något han glömmer att nämna i sitt öppna brev.

Här är det öppna brevet (själva länkarna har dock jag lagt till) av docent Roger Klinth (12/8): ”Vilken genuspolitik driver Correns ledarredaktion?”:

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion ifrågasätter Roger Klinth hur tidningen argumenterar kring familje- och jämställdhetspolitik. Han tycker argumenten sammanfaller med Sverigedemokraternas synpunkter. Roger Klinth är docent vid Linköpings universitet med familje- och jämställdhetspolitik som forskningsområde.

Det senaste halvårets ledare i Corren reser en rad frågor om tidningens politiska hållning i jämställdhetsfrågor. I ledaren från 1 augusti ges till exempel bloggaren Tanja – beskriven som ”en av Sveriges tyngsta granskare av genuspolitiken och vad den leder till” – stort utrymme att framföra sitt budskap. Under rubriken ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket”  förekommer ord som ”genusvansinne”, ”galenskap”, ”fördumningsindustri” frekvent i såväl referaten som i ledarskribentens egna analyser. Artikeln avslutas med en förhoppning att Tanjas ”varnande röst” ska kunna hjälpa andra länder att inte ”styra ned i genusfällan”. Ledarskribenten skickar också med en uppmaning till Fredrik Reinfeldt att utse bloggaren till ny jämställdhetsminister.

Läsningen känns närmast surrealistisk. Har jag hamnat på insändarsidan eller råkat ratta in Ring P1? Är detta verkligen en ledarartikel i en välrenommerad svensk dagstidning? Några dagar senare  går Correns ledare i samma stil tillrätta med ”hippiepedagogerna” inom dagisvärlden och ”deras andliga arvtagare genuspedagoger och mångfaldskonsulenter” – som vill ”frigöra människan från hennes traditionella lojaliteter till nationen, familjen och religionen”. Uppenbarligen verkar Correns ledarskribenter ta avstånd från såväl vänsterblockets som alliansregeringens familje- och jämställdhetspolitik. Det enda parti som i sitt partiprogram kräver att genuspedagogik och mångfaldsarbete ska avskaffas och att familjen och nationen ska utgöra det svenska samhällets primära kollektiv är Sverigedemokraterna (SD).

Att den bloggare som Correns ledare ville utnämna till ny jämställdhetsminister i sin blogg hyllar SD:s jämställdhetspolitiska talesman Mattias Karlsson för att vara en av få folkvalda som stått upp mot ”genusvansinnet” [1 , 2 ] gör mig än mer betänksam. På sin hemsida riktar också SD i Uppsala ett varmt tack till bloggaren Tanja som varit en av huvudattraktionerna vid ett seminarium med rubriken ”Genusvetenskap – galenskap eller vetenskap?” [1 , 2 ] När jag tar del av en intervju på nätet med ledamoten i SD:s kvinnoförbund, Hanna Wigh, kan jag konstatera: Corren verkar med stor precision ha prickat in SD familje- och jämställdhetspolitik. Till och med ordval och formuleringar känns igen. Liksom Correns ledare efterlyser Wigh ”sann jämställdhet” i stället för det ”vansinne” som gäller i dagens politik.

Mot bakgrund av detta menar jag att Corren är svaret skyldig.Vilken politisk ståndpunkt har egentligen tidningen i frågor om jämställdhet och mångfald? Är det i själva verket SD:s familje- och jämställdhetspolitik man torgför i ledare efter ledare?”

ROGER KLINTH, DOCENT VID LINKÖPINGS UNIVERSITET

Svar från Chefredaktören

Corren har på ledarplats ifrågasatt att genusteori används som överordnad förklaringsmodell inom vitt skilda fält av samhällslivet. Vi välkomnar en nyanserad debatt i jämställdhetspolitik, liksom i de andra samhällsfrågor som berörs på ledarsidan.

När Roger Klinth sin debattartikel drar likhetstecken mellan Correns linje på ledarplats och SD:s politik ägnar han sig åt ”guilt by association”. Det kan knappast kallas en saklig argumentation och är därför svårt att bemöta. Intressantare – och mer konstruktivt – vore om Roger Klinth i stället klargjorde sin egen ståndpunkt.

Charlotta Friborg

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Min replik till Klinth (17/8): ”Självständig tankeverksamhet” 

Att undersöka och belysa vad genusforskning som ska genomsyra hela samhället innebär i praktiken, är både en medborgerlig rättighet och skyldighet. Det skriver Tanja Bergkvist i sitt svar till Roger Klinth.

Replik till Roger Klinth, Corren 12/8

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion ondgör sig genusforskaren Roger Klinth över att flera personer öppet vågat kritisera svensk genusverksamhet och i synnerhet att detta skett utanför en insändarsida eller Ring P1. Klinth beskriver känslan som ”surrealistisk”. Correns ledarskribenter ska, utöver att i minst ett halvårs tid ha ägnat sig åt självständig tankeverksamhet i öppen dager, dessutom ha använt sig av begreppet ”sann jämställdhet”, en ordkombination som enligt Klinth även en gång uttalats av en SD-politiker i en intervju på nätet.

Dessutom har ”bloggaren Tanja”, det vill säga undertecknad, i en intervju publicerad på Correns ledarsida (1/8) fått ”stort utrymme att framföra sitt budskap”. Istället för att formulera saklig kritik mot detta ”budskap” där jag framför konkret kritik mot flera inslag av genusindustrin, finner Klinth istället även här en SD-koppling. Den består dels i att SD på sin hemsida lyft fram en föreläsning jag höll för en borgerlig studentförening 2009, och dels i att jag lyft fram en interpellationsdebatt i Riksdagen där SD framförde kritik mot de inslag i program JÄMI som jag just hade bloggat om [12 ]

Själv är Klinth inte bara ordförande  i Forum för genusvetenskap och jämställdhet vid Linköpings Universitet utan även projektledare för den nya lärarutbildningen, där han troligtvis själv får ganska stort utrymme att framföra och implementera sitt eget budskap på kommande lärargeneration.

Klinth ingår även i styrelsen för Nationella sekretariatet för genusforskning, med uppdrag att ”verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning” samt att genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning ”aktivt främja spridningen av dess resultat” (Svensk Författningssamling). Att i ett sådant läge, som privatperson eller ledarskribent, undersöka och belysa vad denna genusforskning som ska genomsyra hela samhället innebär i praktiken är både en medborgerlig rättighet och skyldighet.

TANJA BERGKVIST, FIL DR MATEMATIK

Ni inser liksom jag att det var en stor prövning för mig att skriva en text på 1.800 tecken inkl blanks, liksom det brukar vara med Axess-krönikorna på 3.500 tecken, och därför är det ju tur att jag har en blogg att brodera ut allt på, så att den fullständiga bilden framträder. Låt mig först lyfta fram Nationella Sekreatriatet för genusforskning. Vi kan läsa om uppdraget i SFS 1997:61 Att forordningen är upphävd genom SFS 2009:1574. Vad detta innebär är inget annat än att Nationella Sekretariatet genomgår en organisatorisk förändring. Uppdraget förblir dock exakt detsamma, vilket ni kan försäkra er om i ”Uppdrag och anslag ligger fast när sekretariatet byter hemvist” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 5-6/09  (se överst sid 10, svarar mot sid 6 i pdf:en) som ges ut av Nationella Sekretariatet för Genusforskning. För att vara riktigt säker på att inte politikerna tagit sitt förnuft till fånga, kontrollerade jag detta en extra gång genom att ringa upp sekretariatet i samband med inlägget Det var ju på tiden!

Sekretariatet skall med ett rikstäckande perspektiv främja genusforskning i vid bemärkelse och verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning. Detta skall ske genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning samt på de andra sätt som sekretariatet finner lämpliga. I sekretariatets uppgifter ingår bl.a. att

– överblicka genusforskningen i Sverige och aktivt främja spridningen av dess resultat,

– analysera behovet av genusforskning inom alla vetenskapsområden, och

– arbeta för ett ökat medvetande om genusforskningens och genusperspektivens betydelse.

Naturvetare -  ovana vid vetenskapsteori- och kritik

Naturvetare - ovana vid vetenskapsteori- och kritik

Insynsrådets uppgift är att  ”fungera vägledande och rådgivande för sekretariatet i strategiskt viktiga frågor”. I insynsrådet har Klinth sällskap av både Margaretha Fahlgren och Tiina Rosenberg. Fahlgren minns vi från projektet ”Gränsöverskridande möten” som beviljades 10.8 miljoner av Vetenskapsrådet för följande:Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom naturvetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forskningsområdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar… Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”

Klinth har också under tre år (se intervju från 2010) varit styrelseledamot i NIKK (Nordiska Institutet för Kunskap om Kön), vars direktör Solveig Bergman på en genuskonferens 2009 (6th European conference on gender equality in higher education) gav uttryck för åsikten att ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhetssträvandena inom akademin” (se sid 4 i denna pdf  under Får jämställdhet plats på framtidens universitet?).  Själva har genusforskarna dock tre egna av Vetenskapsrådet finansierade excellenscentra – varav ett i Linköping, med övergripande tema ”Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier”. Läs mer om hur denna excellensmiljö vill skapa ett europeiskt centrum för excellent transnationell genusforskning i Linköping  – här!

Ju gulare desto högre genusvetardensitet

Ju gulare desto högre genusvetardensitet

Jag antar att man sedan kommer att få medel för att granska sin egen excellenssatsning ur ett genusperspektiv i vanlig ordning.  I vilket fall, Linköping kommer att bli ett Transnationellt Genuscentrum dit all världens genusforskare kommer att vallfärda, och de gemensamma galenskaperna, eller jag menar forskningsresultaten, kommer sedan att spridas ut till vår okunniga befolkning. Inte minst har Klinth en unik chans att göra en stor insats här som utbildningsledare för den nya lärarutbildning som startar hösten 2011, dvs nu. Jag har redan börjat räkna på utvecklingen, som ni kan se på kartan till vänster.

Det är lätt att normalisera det man finner lämpligt genom daglig propaganda

Det är lätt att normalisera det man finner lämpligt genom daglig propaganda

Men ojdå – även NIKK:s direktör Solveig Bergman som jag just nämnde är visst med i Nationella Sekretariatets insynsråd. Tänk vad liten världen är. Vi får via media ofta uppfattningen att genustänkandet är allmänt utbrett och omfattas av folkflertalet, även om vi själva, hur vi än letar med ljus och lykta, aldrig kan finna någon i just vår egen bekantskapskrets som omfamnar genusvansinnet. Men nu får man ju nästan känslan av att det är en liten krets genusfanatiker som styr och ställer i riket, det tycks intressant nog vara samma personer som återkommer i flertalet stora genusprojekt. Vad mer kan vi säga om NIKK? På hemsidan kan vi läsa om att genusforskarna använder Island som ett ”nordiskt laboratorium”  eftersom ”Den lilla mängden människor gör att det är enklare att identifiera pågående maktstrukturer”. Själv skulle jag vilja hävda att det av naturliga skäl då är bättre att använda Nationella Sekretariatets insynsråd som laboratorium. Låt mig formulera en projektansökan till Vetenskapsrådet genast:

Ansökt belopp: 12 miljarder men om möjligt hela statskassan

Titel: Makt och genus i Insynsrådet

Projektbeskrivning: För det första kan vi konstatera att insynsrådet inte är jämställt  – det finns 9 kvinnor men bara 3 män! Man borde sopa rent framför sitt eget hus innan man raserar andras med en ångvält fulltankad med genuspropaganda. Målet är alltid 50% av vardera könet, så här återstår mycket arbete. I synnerhet om man har ett regeringsuppdrag att pådyvla hela det omgivande samhället sin verklighetssyn och pröva sina idéer och projekt i den experimentverkstad som Sveriges medborgare utgör. För att inte tala om de olika disciplinerna inom akademin som genom att få sina patriarkala grundvalar raserade, ofta kamouflerade i ord som ”vetenskap”, måste göras ”jämställda” (läs om den nya genusfysiken här). Då måste man själv föregå med gott exempel.

En naturlig fråga (naturlig och naturlig, men fullt rimlig i genus-Sverige) som inställer sig är om detta går att åtgärda teoretiskt genom att tre av kvinnorna rekonstruerar sitt kön till manligt. Men då det handlar om biologiskt kön för 50/50-utopin så är detta tveksamt, om inte KI:s nya avdelning (som enda i världen) med ”biologisk genusmedicin”  ska ta sig an det här. Emedan det i andra länder är fullt lagligt att tala om biologiska skillnader i medicinska sammanhang, har detta länge varit tabu för den svenska läkarkåren, ändå tills man fick tillåtelse av Genusmaffian, men då genom att ta in genusforskarna, helt utan medicinsk utbildning, i verksamheten – man skapade det nya ”tvärvetenskapliga” området ”genusmedicin”. Utan genusvetarna skulle läkarna aldrig komma på, eller snarare våga, tala om biologiska skillnader som faktor vid sjukdom.

Vinnova har utbildat förändringspiloter

Vinnova har utbildat 15 "förändringspiloter" som ska vara genusmedvetna

Detta är ett sådant exempel på när Insynsrådet genomför något strategiskt viktigt, trots att det självt inte är jämställt, genom att uppfinna ”nya” forskningsområden som befolkas av genusforskare med fingrarna i syltburken. Vinnova har som bekant nyligen utbildat 15 ”förändringspiloter” som ska bli genusmedvetna i sin bedömning av projektmedel för tekniska innovationer (Vinnova är ett statligt verk under Näringsdepartementet som delar ut projekt för 2 miljarder kronor om året, Vinnova är Sveriges innovationsmyndighet med uppdrag att öka konkurrenskraften hos forskare och företag i Sverige). Genusforskaren Robert Hamrén som är ansvarig för genusperspektivet på Vinnova (!) anser att ”Genusvetenskapen utvecklas starkt och ställer nya frågor inom rådande paradigm. Det är det som behövs för innovativt nytänkande.”  (se sid 4 i nyhetsbrevet GP 5-6/09  under ”Förändrat Vinnova redo för nya genusfrågor”) Som exempel på innovativt nytänkande tar Vinnovaanställde genusforskaren Hamrén upp klimatfrågan: ”Om vi gör en utlysning om klimatfrågor utan genusperspektiv får vi inte reda på vem som far illa och vem som skitar ned”.

Mest skräp produceras på diverse festivaler

Hur mycket skräp produceras på en genusfestival?

Om man nu tittar på Nationella Sekretariatets Insynsråd  så ser man att även denne Robert Hamrén, som av en slump, ingår där! Med samma insiktsfullhet som Hamrén, hävdar jag att om man inte granskar Insynsrådet ur ett genusperspektiv, ser man inte vem som far illa, vem som skitar ner, och vem som drabbas av att rådet inte är jämställt. Detta projekt är också tänkt att utreda vilka genusstrukturer som reproduceras och upprätthålls av medlemmarna i insynsrådet liksom att utreda om råden de ger på sikt kan tänkas leda till samhällets (så som vi känt det hittills) slutliga kollaps. Vidare kan det finnas inslag av elitism. Några medlemmar av insynsrådet kan befinna sig högre i hierarkin genom att de tilldelats mer pengar än andra eller skrivit galnare forskningsartiklar som uppmärksammats mer än andra. Och hur påverkar det självbilden hos insynsrådets medlemmar när jag bara tagit upp ett par av namnen här på bloggen och i denna ansökan  medan jag utelämnat andra eftersom jag just nu inte orkade googla mer eftersom jag redan har 50 fönster öppna och datorn blivit lika seg som genusstrukturerna i insynsrådet.

Nat

Sekretariatet ligger i Göteborg, så genusvetartätheten är ganska stor där också (det gula).

Som sagt, genusvetare kan vara ovana vid logiskt tänkande och oförstående inför varför ett genusperspektiv inte behöver anläggas på en upplåst badboll eller en brödrost i Nationella Sekretariatets kök. Det kan också vara så att köket måste saneras från ohyra, inte minst för att flertalet mosade kackerlackor tycks vara av manligt kön, och KI:s institut för genusmedicin måste sättas att undersöka om det är en naturlig död eller om det kan vara så att det finns genusaggressioner som kanaliseras genom insynsrådet. Men inte minst – hur kommer det sig att det är samma nätverk av personer som sitter i alla genusstyrelser, får alla pengar och all makt även i det omgivande samhället? För att titta på den tredje och sista mannen i insynsrådet, Magnus Åberg (lektor i genusvetenskap) så har han tilldelats 1.6 miljoner för att genomföra en utbildning i jämställt akademiskt ledarskap”:

” Utbildningen kommer att drivas som ett samarbete mellan universiteten i Karlstad, Örebro och Mittuniversitetet samt högskolorna i Halmstad, Gävle och Försvarshögskolan.
– Tanken är att bidra till utvecklingen av ett jämställt akademiskt ledarskap inom lärosätena i samarbetet. Det ska baseras på en genusvetenskaplig grund, säger Magnus Åberg som är lektor i genusvetenskap… Utbildningen motsvarar 7,5 högskolepoäng och börjar nästa vår. Under ett år kommer sedan fyra till sex personer från varje lärosäte att gå utbildningen. Erfarenheterna från projektet ska följas upp och dokumenteras i en rapport som sprids till samtliga svenska högskolor och universitet.”

” Det andra projektet som beviljats pengar är ett samarbete med Maria Hedlin, doktor i pedagogiskt arbete, och Linnéuniversitetet. 835 000 kronor ska användas för att göra lärarutbildare mer medvetna om genusproblematik inom lärarutbildningen”

Blivande lärare blir begravda i en hög med genuslitteratur

Ska blivande lärare verkligen begravas i en hög med genuslitteratur?

Jag är också för ett jämställt ledarskap men tveksam till varför detta måste baseras på genusvetenskaplig grund (som jag skrivit om tidigare är genusforskarna själva störda av att just de måste syssla med praktiskt jämställdhetsarbete eftersom detta då kan sammanblandas med ren genusvetenskaplig forskning (man vill ju ha medel för båda…) , se tex sid 5 i denna pdf under ”Vad har genusforskning med jämställdhet att göra?”). Jag vill här också poängtera att den oändligt långa och tydligen ännu ofullständiga, lista på ”Genuslitteratur relevant för lärarutbildare”  uppenbarligen inte räcker. Lärarutbildare kan aldrig bli genusmedvetna nog. Jag undrar hur mina studenter som jag hade på lärarprogrammet 2005-2007 (som jag dessutom examinerade på normer) klarat sig i livet, då jag inte läst en enda bok på den där listan – utom Moira von Wrights ”Genus och text” – som är med! Men den läste jag ju först nyligen. Det var nog därför det gick så bra i höstas för för mina studenter på IT, Energisystem och Miljö- och vattenteknik som klarade tentan i flerdim.  Det var för att jag läst och bloggat om Genus och text (här och uppföljaren här).

Detta projekt vill slutligen undersöka hur samhället överlevde, och hur en civilisation överhuvudtaget kunnat uppstå, utan att genusvetare övervakat verksamheten i Världsalltet. Hur kunde vi utvecklas från grottstadiet utan genusforskare, och varför har vi inte längre en samlar- och jägarkultur, eller utgör genussamfundet ett exempel på ett sådant genom att det dammsuger myndigheter på skattepengar och jagar alla som inte låter sig kuvas? Detta är en öppen fråga som jag hoppas kunna besvara med 12 miljarder. Jag vill även passa på att slå ett slag för min senaste genusartikel (Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox) som jag hoppas belönas med ett guldregn och flera viktiga poster i alla myndigheter. Artikeln får inneha posterna tills vidare eftersom jag själv lär vara upptagen med att granska insynsrådet. Men ni kan sätta in alla ersättningar på mitt konto.

Vänligen och med könskodad hälsning,

Tanja Bergkvist

Fan! Jag kom på att jag ju nyligen tömde statkassan med min förra genusansökan! 🙂

Nåja, skattepengarna kommer att ha rullat in igen tills min aktuella ansökan är behandlad.

Aktuella länkar:  Intervju med mig på Correns ledarsida (1/8): ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket” , Docent Roger Klinth (12/8): ”Vilken genuspolitik driver Correns ledarredaktion?”, Replik till Klinth (17/8) ”Självständig tankeverksamhet”, Förskoleplikt och avskaffad fri lek, Homo Sovjeticus på dagis? 

Läs förresten ”Det är svårt att se skogen för alla genus”  av Anna Rennéus Guthrie (Gender and forestry är ju stort i Sverige). Namnet  låter bekant, det var hon som intervjuade mig för två år sedan till en artikel i Borås tidning: ”Hon är trött på genushysterin”. Se även läkaren och bloggaren Pelle Billings inlägg om Klinth. Det är för övrigt återigen dags för årets Heterohatets dag (Pelle B även på Newsmill: ”Genusvetare samarbetar med våldsbenägna revolutionärer ). Läs mer om detta på Axess-bloggen. Glöm inte följa Genusnytt: ”Gubbar skalade Simpsons för att stärka Patriarkatet”, och mer om genudebatten på Aktivarum-bloggen och Matte Matiks blogg.

Just det ja, någon person påpekade i förra inlägget att jag glömt nämna en av alla mina titlar – konstnär! 🙂  Det stämmer, jag är även konstnär så klart – se mitt bidrag till den moderna konsten! Jag samlade ihop flera titlar i min titel ”allvetare” men det kanske inte framgick. Nåväl, nästa konstverk kommer bli mer handgripligt – det kommer att bestå i en liten mental revolution som kommer att göra oss fria och lyckliga, med jämställdhet utan inslag av genusvansinne, ömsesidig respekt för allas fria val, och framförallt en utbildning i fysik baserad på naturlagar och inte abstrakta genusresonemang som anser att det inte är naturligt för kvinnor att tänka logiskt. Det är inte heller ”naturligt” att läsa eller skriva men vi gör det ändå. Eller i alla fall jag –  jag skriver och ni läser, något annat hinner ni ju inte göra när jag skriver så här långa inlägg. Ni måste dock förstå att det här är ett sätt att träna upp ert tålamod, endast utrustad med ett enormt sådant kan vi störta Genusväldet. Kan man läsa ett helt inlägg av mig kan man klara allt.

Annonser

Glad Nationaldag och intervju på Jyllandspostens blogg mm

juni 8, 2011

Mikael Jalving har publicerat en intervju med mig på sin blogg på Jyllandsposten – LÄS DEN HÄR!

”Hvad stiller man op imod idioterne? Spørgsmålet er ligeså gammelt som universelt, og løsningen, den blafrer i vinden. Ekstra svært bliver det naturligvis, hvis idioterne – som i H.C. Andersens eventyr – er klædt ud som de kloge. Så bliver det for alvor indviklet. I Sverige, som vedbliver at interessere mig, fordi meningsdannelsen derovre er så ekstremt konsensuspræget, bliver man nemt viklet ind i den ene søforklaring efter den anden. Søforklaringerne kommer som dovne dønninger skabt af de teorier, søforklaringerne er afhængige af. De kloge og indbildske skrider nemlig helst frem ved hjælp af en teori. Teorien skifter med moden, i hak, spring, mere eller mindre vilkårligt. Er man uopmærksom et kort øjeblik, så kan teorien, der før lyste alting op, være pist borte og afløst af en ny.” LÄS HELA!    (Den som har problem med danskan kan alltid klistra in texten i google translate danska-svenska 🙂 )

Jalvings bok

Jalvings bok

Mikael Jalving har som bekant skrivit boken Absolut Sverige – en resa i tystnadens rike (ännu inte översatt till svenska dock, köp på danska på Adlibris) och var nyligen aktuell i ett samtal  om nationella samförstånd och tabun artikeln I skuggan av framtiden  (läs den!)  i senaste numret av Axess Magasin, liksom i Axess konsensusseminarium  (Play, 38 min, se!). Jalving har också skrivit ett par artiklar på Newsmill för den som är intresserad (kan också klistras in i google translate). Och just det, hoppas ni alla hade en trevlig nationaldag! Själv var jag med familjen, men eftersom jag i tankarna ändå ofta är på bloggen, så tänkte jag att jag skulle göra något till den, och nu var det ju länge sedan jag gjorde ett konstverk, mitt senaste bidrag till den moderna konsten publicerade jag i december,  så den är ju inte längre modern. Och därför tänkte jag göra ett nytt konstverk, eller snarare ett socialt experiment, inspirerad som jag ju är av genusvetarna, och det experimentet bestod i att se vad som skulle hända om jag tågade fram och tillbaka med en svensk flagga, men det hände faktiskt ingenting särskilt – utom att jag trampade ner några blommor.

Intressant, jag återkommer med en analys av det som hände, eller snarare inte hände, längre fram. Eftersom alla andra var på Skansen och viftade med sina flaggor där så kanske ingen såg mig? Nä, nu ser jag var det beror på! GP har i en ledare gett klartecken att fira nationaldagen utan ängslan Det är dags att släppa den ängslighet som ifrågasätter att det skulle finnas någon svensk kultur. Den finns i allra högsta grad…. Att vara stolt över sitt lands historia är inte samma sak som att kränka andras. Så låt oss fira Sverige imorgon. Utan ängslighet. Det är hon värd, moder Svea.”  Nu är det alltså fastställt på en svensk ledarsida  – att vara stolt över sitt eget land betyder inte att man vill kränka andra människor eller andra länder. Var det någon som trodde det? Möjligtvis att hela den församlade pk-politikerkåren och media- och proffstyckareliten behövde ett klargörande så här inför nationaldagen, men var det någon vanlig normal dödlig människa som lever i verkligheten som trodde det? Själv har jag årligen kunnat fira både den svenska och den bulgariska nationaldagen utan att ha kränkt den andra halvan av mig själv, eller något av länderna. Mina morföräldrar traderade hela den bulgariska historian och överförde hela kulturarvet till mig och min lillebror under våra sommarlov där, det var också där vi lärde oss vikten av hårt arbete, disciplin och ansvarstagande, mitt i det kommunistiska Östeuropa, ingen kulturmarxism där inte.

Matematiskt induktionsbevis

Matematiskt induktionsbevis - det första jag såg

Det var även i Bulgarien jag stötte på mitt första matematiska bevis – ett induktionsbevis, i sanden, konstruerat med en pinne (och en logiskt tänkande hjärna) av ett av grannbarnen som gick i sjunde klass. Det var en del av den bulgariska jämlikhetstanken – alla skulle vara lika duktiga i matematik för att krossa Västeuropa i alla matteolympiader. I Väst innebar jämlikhetstanken istället att alla skulle vara lika dåliga i matematik för att inte kränka någon annan som kanske också ville delta i matematikolympiaden (nu är det dock på väg åt rätt håll på den fronten, om bara Genusmaffian håller sig ur vägen). Tänk så olika man kan tolka samma begrepp!

Både förtroendet och läsarna finns på bloggarna

Både förtroendet och läsarna finns på bloggarna

Som demokratibegreppet för att ta ett exempel, ingen missade väl artikeln på DN debatt: ”Ny omskakande studie: Mer än var fjärde ung svensk tycker att det vore ”ganska eller mycket bra” om Sverige var odemokratiskt och styrdes av en stark, diktatorisk ledare… Samtidigt finns det i denna grupp av unga medborgare en föreställning om att det inte spelar så stor roll om de lever i en demokrati eller inte. För nästan 23 procent av 18–29-åringarna är detta inte så viktigt. 26 procent tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en ”stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller val.”

”Exakt vad orsakerna är vet vi inte. Men låt mig spekulera i några möjligheter. Man kan till en början undra vilken demokratilära den yngre generationen fått sig till livs i grundskola och gymnasium? En historielös, mekanisk syn på demokratin (och marknadsekonomin) som inte tar upp dess normativa grundvalar, antagligen. Man måste då fråga sig vem som har utbildat dagens lärare i samhällskunskap och historia att servera en sådan demokratisyn. Det är bara att konstatera att vi på universitet, speciellt inom statsvetenskap, som utbildar de blivande lärarna i historia och samhällsvetenskap i så fall bär ett tungt ansvar.Vi kan också notera att den här gruppen unga har betydligt lägre förtroende för politiska partier och politiker och att de läser dagstidningar och ser nyheter på tv i betydligt mindre utsträckning än andra. I stället får de sin information främst från twitter och facebook. De politiska partierna från vänster till höger verkar alltså också ha misslyckats. Avsaknaden av politisk debatt baserad på tydliga ideologiska skillnader, där socialdemokratin talat om skattelättnader och högern fått utrymme att bli arbetarparti, kanske sänt budskapet att valet mellan partier inte spelar någon roll. Också tv och dagspressen, som ska informera medborgarna för att demokratin ska fungera, verkar ha misslyckats att nå dessa unga medborgare. Hur ser journalisterna och redaktörerna på sitt ansvar?”

har vi egentligen något val när det gäller gensuvansinnet?

Har vi egentligen något val när det gäller gensuvansinnet eller ingår det i de demokratiska värderingarna?

Tillåt mig att också spekulera: dagens unga likställer demokrati med ett knippe värderingar och åsikter man måste omfamna för att räknas som demokratisk? I skolan pratar man väl mer om ”demokratiska värderingar” än demokrati som styrelseskick. Och den ”demokratiska värdegrunden” innebär som bekant att man ska acceptera att folk har olika värdegrunder, vilket givetvis försvårar det av regeringen initierade arbetet med den ”gemensamma värdegrunden” – Betänkande 2009/10: KU 38 Dialog om samhällets värdegrund. Intressant också att man nämner att lärarutbildarna har ett tungt ansvar (se den blygsamma genuslitteraturlistan för lärarutbildare!), och lärarkåren som ju matas med genuspropaganda under hela lärarutbildningen och sedan måste integrera ett genusperspektiv i varje ämne när de undervisar (annars är undervisningen ju varken demokratisk eller jämställd) – är det konstigt att de unga inte förstått innebörden av demokrati? Demokratibegreppet har blivit urvattnat, och frågan är om de unga ens förstått att det handlar om ett styrelseskick?

Tillåt mig att spekulera vidare: även om man förstått innebörden av demokrati, så är frågan hur man uppfattar det när folkomröstningarna oftast går ut på att medborgarna ska rösta om tills de röstat rätt, om de nu röstat fel  (om de ens får rösta), och hur ska man som ung väljare tolka detta barnsliga, för att inte tala om just diktatoriska,  agerande från vuxenvärlden? Minns också att vår stora ledare Mona Sahlin den 28 dec 2003 uttalade orden ”Jag tror inte folkomröstningar är gynnsamma för demokratin” – där har vi åtminstone någon politiker som vågar tala klarspråk.

Genuspilot påväg att krascha svensk ekonomi

Genuspilot på väg att krascha svensk ekonomi

Tillåt mig slutligen att spekulera färdigt: det här är en unik chans för regeringen att få ner arbetslösheten, nu när Fas 3 blev ett fiasko, och när vi redan har så många genuscoacher, genuspiloter, gensuambassadörer, gensusstrateger, förändringspiloter och förändringsagenter  som vi kan ha plats med, så är det verkligen på tiden att vi inför ett nytt yrke förknippat med just demokrati – förslagsvis demokratipiloter, demokratiagenter och demokraticoacher, som ska lära ungdomarna (den fjärdedel av den andel av de utfrågade 1.208 medborgarna som är i åldern 18-29 – hur många det nu blir…) om vad demokrati egentligen innebär. Och oj, här kom ju reaktionen från regeringen, som på beställning, i ett pressmeddelande: ”Regeringen främjar ungas demokratiska värderingar”:

”Regeringen satsar åtta miljoner på insatser för att öka demokratisk medvetenhet hos unga i riskzonen. Forum för levande historia har fått i uppdrag att ta fram metodmaterial som kan användas i undervisningen. Ungdomsstyrelsen ska fördela medel till organisationer som förebygger att unga utvecklar ett antidemokratiskt agerande eller rekryteras till antidemokratiska rörelser. -Demokratin måste ständigt erövras. Ungdomar är en viktig målgrupp för regeringens satsningar på när det gäller demokrati, eftersom det är under ungdomsåren som en människas värderingar till stor del formas, avslutar Birgitta Ohlsson.”

Genusperspektivet ska genomsyra hela Jorden

Genusperspektivet ska genomsyra världsalltet

Vi kan också läsa att ”Det man värnar vårdar man, säger demokratiminister Birgitta Ohlsson.” och drar oss till minnes att Ohlsson skrev en uppmärksammad artikel med rubriken ”Avskaffa Sverige” i Expressen den 6 juni 2001, samtidigt som vi ställer oss frågan vilka demokratiska världsvärderingar som ska råda i Ohlssons ”demokratiskt valda världsparlament” (hela artikeln återgiven tex här) och hur hon ska få med alla på genuståget i en demokratisk värld där medborgarna sätter dagordningen. Ska hela Jordens samlade tillgångar gå till genuspropaganda? För att återgå till den andra delen av pressmeddelandet: metodmaterial till undervisningen och nya projekt, påminner ju väldigt mycket om genusvansinnet, nu senast (om det inte kommit nytt sedan dess, inte helt osannolikt) uppmärksammade media det nya metodmaterialet Machofabriken, som jag fick uttala mig om i P1 (se blogginlägg).

Evighetsmaskinen är uppfunnen i Sverige - genuspropaganda

Evighetsmaskinen är uppfunnen i Sverige - den drivs av och producerar genuspropaganda nonstop

Nya undersökningar som föranleder att man drar igång ett nytt maskineri. Man kan ju tycka att det redan pratas mycket om demokratiska värderingar och genusstrukturer i skolan, men det kan aldrig vara nog, det kan alltid finnas en person som inte delar de demokratiska värderingarna eller idén om genusstrukturer, och då måste hela indoktrineringskampanjen göras om – och alla måste ta del av den!  Det kan bli tjatigt och kontraproduktivt, centrala begrepp urvattnas och förlorar sin innebörd, som Skolverket konstaterade nyligen angående alla antimobbningsprogram –  se Vad var det jag sa?  – men det har inte regeringen tänkt på, och den har inte heller tänkt på att föregå med gott exempel och pedagogiskt illustrera vad demokrati innebär – tex genom att utlysa en folkomröstning. På så sätt skulle ungdomarna kunna se i handling hur ett demokratiskt medvetet folk kör över sin regering och visar den var skåpet ska stå. Det vore ju verkligen på tiden…

För att återgå till Östeuropa kort, glömde, passar på att lägga in videon från mitt inlägg Väst driver på fördumningen av Östeuropa igen, fortfarande lika aktuellt. Det hade varit intressant att se vad undersökningen i DN gett för resultat i Östeuropa, med tanke på att 44% (opinionsundersökning i Bulgarien nov-09) anser att det var bättre under kommunisttiden och bara 22% anser att det är bättre nu (resten svarade ”vet ej”), och vad detta kan tänkas bero på? Kanske behöver Östeuropa en svensk genuspilot – det tycks ju vara lösningen på de flesta problem idag…

Lästips! Christian Hägglund ironiserar över maktstrukturer och fixeringen av lika utfall, Birro i SVD om känslig frågaEn liten jämförelse (Axessbloggen) Nationaldagsdebatt på Newsmill, Till nationalkänslans försvar (SVD), Att dissa Sverige ger ingen integration (Corren), Och glöm inte Intervjun på Mikael Jalvings blogg – det var ju bara den jag tänkte blogga om, varför blir det alltid så här!? 🙂


%d bloggare gillar detta: