Genusdocent om genuskritik i Corren: ”surrealistiskt.” Och lite om Insynsrådet

augusti 18, 2011

VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG IGEN

Jag förstår inte vad Klinth vill ha sagt. Vad är problemet?

Jag förstår inte vad Klinth vill ha sagt. Vad är problemet?

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion beskriver en docent vid Linköpings universitet känslan av att läsa genuskritiska synpunkter i Corren som ”surrealistisk”. Correns chefredaktör och ansvariga utgivare Charlotta Friborg har svarat direkt under brevet, och igår publicerades min replik, eftersom Klinth bland annat reagerat på intervjun med mig i Corren 1/8.  Det är lite svårt att förstå exakt var skon klämmer – Roger Klinth framför nämligen inte någon saklig kritik utan tycks snarare i brist på argument ägna den värdefulla plats han bereds på Corren till att leta efter SD-kopplingar hos både mig och ledarredaktionen. Istället för att försvara genussamfundets förehavanden och lyfta fram den enormt viktiga funktion detta fyller i Sverige (något exempel åtminstone?), inte minst eftersom han själv i allra högsta grad, ska det visa sig, har en aktiv roll i det genusindustriella komplexet, något han glömmer att nämna i sitt öppna brev.

Här är det öppna brevet (själva länkarna har dock jag lagt till) av docent Roger Klinth (12/8): ”Vilken genuspolitik driver Correns ledarredaktion?”:

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion ifrågasätter Roger Klinth hur tidningen argumenterar kring familje- och jämställdhetspolitik. Han tycker argumenten sammanfaller med Sverigedemokraternas synpunkter. Roger Klinth är docent vid Linköpings universitet med familje- och jämställdhetspolitik som forskningsområde.

Det senaste halvårets ledare i Corren reser en rad frågor om tidningens politiska hållning i jämställdhetsfrågor. I ledaren från 1 augusti ges till exempel bloggaren Tanja – beskriven som ”en av Sveriges tyngsta granskare av genuspolitiken och vad den leder till” – stort utrymme att framföra sitt budskap. Under rubriken ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket”  förekommer ord som ”genusvansinne”, ”galenskap”, ”fördumningsindustri” frekvent i såväl referaten som i ledarskribentens egna analyser. Artikeln avslutas med en förhoppning att Tanjas ”varnande röst” ska kunna hjälpa andra länder att inte ”styra ned i genusfällan”. Ledarskribenten skickar också med en uppmaning till Fredrik Reinfeldt att utse bloggaren till ny jämställdhetsminister.

Läsningen känns närmast surrealistisk. Har jag hamnat på insändarsidan eller råkat ratta in Ring P1? Är detta verkligen en ledarartikel i en välrenommerad svensk dagstidning? Några dagar senare  går Correns ledare i samma stil tillrätta med ”hippiepedagogerna” inom dagisvärlden och ”deras andliga arvtagare genuspedagoger och mångfaldskonsulenter” – som vill ”frigöra människan från hennes traditionella lojaliteter till nationen, familjen och religionen”. Uppenbarligen verkar Correns ledarskribenter ta avstånd från såväl vänsterblockets som alliansregeringens familje- och jämställdhetspolitik. Det enda parti som i sitt partiprogram kräver att genuspedagogik och mångfaldsarbete ska avskaffas och att familjen och nationen ska utgöra det svenska samhällets primära kollektiv är Sverigedemokraterna (SD).

Att den bloggare som Correns ledare ville utnämna till ny jämställdhetsminister i sin blogg hyllar SD:s jämställdhetspolitiska talesman Mattias Karlsson för att vara en av få folkvalda som stått upp mot ”genusvansinnet” [1 , 2 ] gör mig än mer betänksam. På sin hemsida riktar också SD i Uppsala ett varmt tack till bloggaren Tanja som varit en av huvudattraktionerna vid ett seminarium med rubriken ”Genusvetenskap – galenskap eller vetenskap?” [1 , 2 ] När jag tar del av en intervju på nätet med ledamoten i SD:s kvinnoförbund, Hanna Wigh, kan jag konstatera: Corren verkar med stor precision ha prickat in SD familje- och jämställdhetspolitik. Till och med ordval och formuleringar känns igen. Liksom Correns ledare efterlyser Wigh ”sann jämställdhet” i stället för det ”vansinne” som gäller i dagens politik.

Mot bakgrund av detta menar jag att Corren är svaret skyldig.Vilken politisk ståndpunkt har egentligen tidningen i frågor om jämställdhet och mångfald? Är det i själva verket SD:s familje- och jämställdhetspolitik man torgför i ledare efter ledare?”

ROGER KLINTH, DOCENT VID LINKÖPINGS UNIVERSITET

Svar från Chefredaktören

Corren har på ledarplats ifrågasatt att genusteori används som överordnad förklaringsmodell inom vitt skilda fält av samhällslivet. Vi välkomnar en nyanserad debatt i jämställdhetspolitik, liksom i de andra samhällsfrågor som berörs på ledarsidan.

När Roger Klinth sin debattartikel drar likhetstecken mellan Correns linje på ledarplats och SD:s politik ägnar han sig åt ”guilt by association”. Det kan knappast kallas en saklig argumentation och är därför svårt att bemöta. Intressantare – och mer konstruktivt – vore om Roger Klinth i stället klargjorde sin egen ståndpunkt.

Charlotta Friborg

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Min replik till Klinth (17/8): ”Självständig tankeverksamhet” 

Att undersöka och belysa vad genusforskning som ska genomsyra hela samhället innebär i praktiken, är både en medborgerlig rättighet och skyldighet. Det skriver Tanja Bergkvist i sitt svar till Roger Klinth.

Replik till Roger Klinth, Corren 12/8

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion ondgör sig genusforskaren Roger Klinth över att flera personer öppet vågat kritisera svensk genusverksamhet och i synnerhet att detta skett utanför en insändarsida eller Ring P1. Klinth beskriver känslan som ”surrealistisk”. Correns ledarskribenter ska, utöver att i minst ett halvårs tid ha ägnat sig åt självständig tankeverksamhet i öppen dager, dessutom ha använt sig av begreppet ”sann jämställdhet”, en ordkombination som enligt Klinth även en gång uttalats av en SD-politiker i en intervju på nätet.

Dessutom har ”bloggaren Tanja”, det vill säga undertecknad, i en intervju publicerad på Correns ledarsida (1/8) fått ”stort utrymme att framföra sitt budskap”. Istället för att formulera saklig kritik mot detta ”budskap” där jag framför konkret kritik mot flera inslag av genusindustrin, finner Klinth istället även här en SD-koppling. Den består dels i att SD på sin hemsida lyft fram en föreläsning jag höll för en borgerlig studentförening 2009, och dels i att jag lyft fram en interpellationsdebatt i Riksdagen där SD framförde kritik mot de inslag i program JÄMI som jag just hade bloggat om [12 ]

Själv är Klinth inte bara ordförande  i Forum för genusvetenskap och jämställdhet vid Linköpings Universitet utan även projektledare för den nya lärarutbildningen, där han troligtvis själv får ganska stort utrymme att framföra och implementera sitt eget budskap på kommande lärargeneration.

Klinth ingår även i styrelsen för Nationella sekretariatet för genusforskning, med uppdrag att ”verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning” samt att genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning ”aktivt främja spridningen av dess resultat” (Svensk Författningssamling). Att i ett sådant läge, som privatperson eller ledarskribent, undersöka och belysa vad denna genusforskning som ska genomsyra hela samhället innebär i praktiken är både en medborgerlig rättighet och skyldighet.

TANJA BERGKVIST, FIL DR MATEMATIK

Ni inser liksom jag att det var en stor prövning för mig att skriva en text på 1.800 tecken inkl blanks, liksom det brukar vara med Axess-krönikorna på 3.500 tecken, och därför är det ju tur att jag har en blogg att brodera ut allt på, så att den fullständiga bilden framträder. Låt mig först lyfta fram Nationella Sekreatriatet för genusforskning. Vi kan läsa om uppdraget i SFS 1997:61 Att forordningen är upphävd genom SFS 2009:1574. Vad detta innebär är inget annat än att Nationella Sekretariatet genomgår en organisatorisk förändring. Uppdraget förblir dock exakt detsamma, vilket ni kan försäkra er om i ”Uppdrag och anslag ligger fast när sekretariatet byter hemvist” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 5-6/09  (se överst sid 10, svarar mot sid 6 i pdf:en) som ges ut av Nationella Sekretariatet för Genusforskning. För att vara riktigt säker på att inte politikerna tagit sitt förnuft till fånga, kontrollerade jag detta en extra gång genom att ringa upp sekretariatet i samband med inlägget Det var ju på tiden!

Sekretariatet skall med ett rikstäckande perspektiv främja genusforskning i vid bemärkelse och verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning. Detta skall ske genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning samt på de andra sätt som sekretariatet finner lämpliga. I sekretariatets uppgifter ingår bl.a. att

– överblicka genusforskningen i Sverige och aktivt främja spridningen av dess resultat,

– analysera behovet av genusforskning inom alla vetenskapsområden, och

– arbeta för ett ökat medvetande om genusforskningens och genusperspektivens betydelse.

Naturvetare -  ovana vid vetenskapsteori- och kritik

Naturvetare - ovana vid vetenskapsteori- och kritik

Insynsrådets uppgift är att  ”fungera vägledande och rådgivande för sekretariatet i strategiskt viktiga frågor”. I insynsrådet har Klinth sällskap av både Margaretha Fahlgren och Tiina Rosenberg. Fahlgren minns vi från projektet ”Gränsöverskridande möten” som beviljades 10.8 miljoner av Vetenskapsrådet för följande:Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom naturvetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forskningsområdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar… Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”

Klinth har också under tre år (se intervju från 2010) varit styrelseledamot i NIKK (Nordiska Institutet för Kunskap om Kön), vars direktör Solveig Bergman på en genuskonferens 2009 (6th European conference on gender equality in higher education) gav uttryck för åsikten att ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhetssträvandena inom akademin” (se sid 4 i denna pdf  under Får jämställdhet plats på framtidens universitet?).  Själva har genusforskarna dock tre egna av Vetenskapsrådet finansierade excellenscentra – varav ett i Linköping, med övergripande tema ”Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier”. Läs mer om hur denna excellensmiljö vill skapa ett europeiskt centrum för excellent transnationell genusforskning i Linköping  – här!

Ju gulare desto högre genusvetardensitet

Ju gulare desto högre genusvetardensitet

Jag antar att man sedan kommer att få medel för att granska sin egen excellenssatsning ur ett genusperspektiv i vanlig ordning.  I vilket fall, Linköping kommer att bli ett Transnationellt Genuscentrum dit all världens genusforskare kommer att vallfärda, och de gemensamma galenskaperna, eller jag menar forskningsresultaten, kommer sedan att spridas ut till vår okunniga befolkning. Inte minst har Klinth en unik chans att göra en stor insats här som utbildningsledare för den nya lärarutbildning som startar hösten 2011, dvs nu. Jag har redan börjat räkna på utvecklingen, som ni kan se på kartan till vänster.

Det är lätt att normalisera det man finner lämpligt genom daglig propaganda

Det är lätt att normalisera det man finner lämpligt genom daglig propaganda

Men ojdå – även NIKK:s direktör Solveig Bergman som jag just nämnde är visst med i Nationella Sekretariatets insynsråd. Tänk vad liten världen är. Vi får via media ofta uppfattningen att genustänkandet är allmänt utbrett och omfattas av folkflertalet, även om vi själva, hur vi än letar med ljus och lykta, aldrig kan finna någon i just vår egen bekantskapskrets som omfamnar genusvansinnet. Men nu får man ju nästan känslan av att det är en liten krets genusfanatiker som styr och ställer i riket, det tycks intressant nog vara samma personer som återkommer i flertalet stora genusprojekt. Vad mer kan vi säga om NIKK? På hemsidan kan vi läsa om att genusforskarna använder Island som ett ”nordiskt laboratorium”  eftersom ”Den lilla mängden människor gör att det är enklare att identifiera pågående maktstrukturer”. Själv skulle jag vilja hävda att det av naturliga skäl då är bättre att använda Nationella Sekretariatets insynsråd som laboratorium. Låt mig formulera en projektansökan till Vetenskapsrådet genast:

Ansökt belopp: 12 miljarder men om möjligt hela statskassan

Titel: Makt och genus i Insynsrådet

Projektbeskrivning: För det första kan vi konstatera att insynsrådet inte är jämställt  – det finns 9 kvinnor men bara 3 män! Man borde sopa rent framför sitt eget hus innan man raserar andras med en ångvält fulltankad med genuspropaganda. Målet är alltid 50% av vardera könet, så här återstår mycket arbete. I synnerhet om man har ett regeringsuppdrag att pådyvla hela det omgivande samhället sin verklighetssyn och pröva sina idéer och projekt i den experimentverkstad som Sveriges medborgare utgör. För att inte tala om de olika disciplinerna inom akademin som genom att få sina patriarkala grundvalar raserade, ofta kamouflerade i ord som ”vetenskap”, måste göras ”jämställda” (läs om den nya genusfysiken här). Då måste man själv föregå med gott exempel.

En naturlig fråga (naturlig och naturlig, men fullt rimlig i genus-Sverige) som inställer sig är om detta går att åtgärda teoretiskt genom att tre av kvinnorna rekonstruerar sitt kön till manligt. Men då det handlar om biologiskt kön för 50/50-utopin så är detta tveksamt, om inte KI:s nya avdelning (som enda i världen) med ”biologisk genusmedicin”  ska ta sig an det här. Emedan det i andra länder är fullt lagligt att tala om biologiska skillnader i medicinska sammanhang, har detta länge varit tabu för den svenska läkarkåren, ändå tills man fick tillåtelse av Genusmaffian, men då genom att ta in genusforskarna, helt utan medicinsk utbildning, i verksamheten – man skapade det nya ”tvärvetenskapliga” området ”genusmedicin”. Utan genusvetarna skulle läkarna aldrig komma på, eller snarare våga, tala om biologiska skillnader som faktor vid sjukdom.

Vinnova har utbildat förändringspiloter

Vinnova har utbildat 15 "förändringspiloter" som ska vara genusmedvetna

Detta är ett sådant exempel på när Insynsrådet genomför något strategiskt viktigt, trots att det självt inte är jämställt, genom att uppfinna ”nya” forskningsområden som befolkas av genusforskare med fingrarna i syltburken. Vinnova har som bekant nyligen utbildat 15 ”förändringspiloter” som ska bli genusmedvetna i sin bedömning av projektmedel för tekniska innovationer (Vinnova är ett statligt verk under Näringsdepartementet som delar ut projekt för 2 miljarder kronor om året, Vinnova är Sveriges innovationsmyndighet med uppdrag att öka konkurrenskraften hos forskare och företag i Sverige). Genusforskaren Robert Hamrén som är ansvarig för genusperspektivet på Vinnova (!) anser att ”Genusvetenskapen utvecklas starkt och ställer nya frågor inom rådande paradigm. Det är det som behövs för innovativt nytänkande.”  (se sid 4 i nyhetsbrevet GP 5-6/09  under ”Förändrat Vinnova redo för nya genusfrågor”) Som exempel på innovativt nytänkande tar Vinnovaanställde genusforskaren Hamrén upp klimatfrågan: ”Om vi gör en utlysning om klimatfrågor utan genusperspektiv får vi inte reda på vem som far illa och vem som skitar ned”.

Mest skräp produceras på diverse festivaler

Hur mycket skräp produceras på en genusfestival?

Om man nu tittar på Nationella Sekretariatets Insynsråd  så ser man att även denne Robert Hamrén, som av en slump, ingår där! Med samma insiktsfullhet som Hamrén, hävdar jag att om man inte granskar Insynsrådet ur ett genusperspektiv, ser man inte vem som far illa, vem som skitar ner, och vem som drabbas av att rådet inte är jämställt. Detta projekt är också tänkt att utreda vilka genusstrukturer som reproduceras och upprätthålls av medlemmarna i insynsrådet liksom att utreda om råden de ger på sikt kan tänkas leda till samhällets (så som vi känt det hittills) slutliga kollaps. Vidare kan det finnas inslag av elitism. Några medlemmar av insynsrådet kan befinna sig högre i hierarkin genom att de tilldelats mer pengar än andra eller skrivit galnare forskningsartiklar som uppmärksammats mer än andra. Och hur påverkar det självbilden hos insynsrådets medlemmar när jag bara tagit upp ett par av namnen här på bloggen och i denna ansökan  medan jag utelämnat andra eftersom jag just nu inte orkade googla mer eftersom jag redan har 50 fönster öppna och datorn blivit lika seg som genusstrukturerna i insynsrådet.

Nat

Sekretariatet ligger i Göteborg, så genusvetartätheten är ganska stor där också (det gula).

Som sagt, genusvetare kan vara ovana vid logiskt tänkande och oförstående inför varför ett genusperspektiv inte behöver anläggas på en upplåst badboll eller en brödrost i Nationella Sekretariatets kök. Det kan också vara så att köket måste saneras från ohyra, inte minst för att flertalet mosade kackerlackor tycks vara av manligt kön, och KI:s institut för genusmedicin måste sättas att undersöka om det är en naturlig död eller om det kan vara så att det finns genusaggressioner som kanaliseras genom insynsrådet. Men inte minst – hur kommer det sig att det är samma nätverk av personer som sitter i alla genusstyrelser, får alla pengar och all makt även i det omgivande samhället? För att titta på den tredje och sista mannen i insynsrådet, Magnus Åberg (lektor i genusvetenskap) så har han tilldelats 1.6 miljoner för att genomföra en utbildning i jämställt akademiskt ledarskap”:

” Utbildningen kommer att drivas som ett samarbete mellan universiteten i Karlstad, Örebro och Mittuniversitetet samt högskolorna i Halmstad, Gävle och Försvarshögskolan.
– Tanken är att bidra till utvecklingen av ett jämställt akademiskt ledarskap inom lärosätena i samarbetet. Det ska baseras på en genusvetenskaplig grund, säger Magnus Åberg som är lektor i genusvetenskap… Utbildningen motsvarar 7,5 högskolepoäng och börjar nästa vår. Under ett år kommer sedan fyra till sex personer från varje lärosäte att gå utbildningen. Erfarenheterna från projektet ska följas upp och dokumenteras i en rapport som sprids till samtliga svenska högskolor och universitet.”

” Det andra projektet som beviljats pengar är ett samarbete med Maria Hedlin, doktor i pedagogiskt arbete, och Linnéuniversitetet. 835 000 kronor ska användas för att göra lärarutbildare mer medvetna om genusproblematik inom lärarutbildningen”

Blivande lärare blir begravda i en hög med genuslitteratur

Ska blivande lärare verkligen begravas i en hög med genuslitteratur?

Jag är också för ett jämställt ledarskap men tveksam till varför detta måste baseras på genusvetenskaplig grund (som jag skrivit om tidigare är genusforskarna själva störda av att just de måste syssla med praktiskt jämställdhetsarbete eftersom detta då kan sammanblandas med ren genusvetenskaplig forskning (man vill ju ha medel för båda…) , se tex sid 5 i denna pdf under ”Vad har genusforskning med jämställdhet att göra?”). Jag vill här också poängtera att den oändligt långa och tydligen ännu ofullständiga, lista på ”Genuslitteratur relevant för lärarutbildare”  uppenbarligen inte räcker. Lärarutbildare kan aldrig bli genusmedvetna nog. Jag undrar hur mina studenter som jag hade på lärarprogrammet 2005-2007 (som jag dessutom examinerade på normer) klarat sig i livet, då jag inte läst en enda bok på den där listan – utom Moira von Wrights ”Genus och text” – som är med! Men den läste jag ju först nyligen. Det var nog därför det gick så bra i höstas för för mina studenter på IT, Energisystem och Miljö- och vattenteknik som klarade tentan i flerdim.  Det var för att jag läst och bloggat om Genus och text (här och uppföljaren här).

Detta projekt vill slutligen undersöka hur samhället överlevde, och hur en civilisation överhuvudtaget kunnat uppstå, utan att genusvetare övervakat verksamheten i Världsalltet. Hur kunde vi utvecklas från grottstadiet utan genusforskare, och varför har vi inte längre en samlar- och jägarkultur, eller utgör genussamfundet ett exempel på ett sådant genom att det dammsuger myndigheter på skattepengar och jagar alla som inte låter sig kuvas? Detta är en öppen fråga som jag hoppas kunna besvara med 12 miljarder. Jag vill även passa på att slå ett slag för min senaste genusartikel (Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox) som jag hoppas belönas med ett guldregn och flera viktiga poster i alla myndigheter. Artikeln får inneha posterna tills vidare eftersom jag själv lär vara upptagen med att granska insynsrådet. Men ni kan sätta in alla ersättningar på mitt konto.

Vänligen och med könskodad hälsning,

Tanja Bergkvist

Fan! Jag kom på att jag ju nyligen tömde statkassan med min förra genusansökan! 🙂

Nåja, skattepengarna kommer att ha rullat in igen tills min aktuella ansökan är behandlad.

Aktuella länkar:  Intervju med mig på Correns ledarsida (1/8): ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket” , Docent Roger Klinth (12/8): ”Vilken genuspolitik driver Correns ledarredaktion?”, Replik till Klinth (17/8) ”Självständig tankeverksamhet”, Förskoleplikt och avskaffad fri lek, Homo Sovjeticus på dagis? 

Läs förresten ”Det är svårt att se skogen för alla genus”  av Anna Rennéus Guthrie (Gender and forestry är ju stort i Sverige). Namnet  låter bekant, det var hon som intervjuade mig för två år sedan till en artikel i Borås tidning: ”Hon är trött på genushysterin”. Se även läkaren och bloggaren Pelle Billings inlägg om Klinth. Det är för övrigt återigen dags för årets Heterohatets dag (Pelle B även på Newsmill: ”Genusvetare samarbetar med våldsbenägna revolutionärer ). Läs mer om detta på Axess-bloggen. Glöm inte följa Genusnytt: ”Gubbar skalade Simpsons för att stärka Patriarkatet”, och mer om genudebatten på Aktivarum-bloggen och Matte Matiks blogg.

Just det ja, någon person påpekade i förra inlägget att jag glömt nämna en av alla mina titlar – konstnär! 🙂  Det stämmer, jag är även konstnär så klart – se mitt bidrag till den moderna konsten! Jag samlade ihop flera titlar i min titel ”allvetare” men det kanske inte framgick. Nåväl, nästa konstverk kommer bli mer handgripligt – det kommer att bestå i en liten mental revolution som kommer att göra oss fria och lyckliga, med jämställdhet utan inslag av genusvansinne, ömsesidig respekt för allas fria val, och framförallt en utbildning i fysik baserad på naturlagar och inte abstrakta genusresonemang som anser att det inte är naturligt för kvinnor att tänka logiskt. Det är inte heller ”naturligt” att läsa eller skriva men vi gör det ändå. Eller i alla fall jag –  jag skriver och ni läser, något annat hinner ni ju inte göra när jag skriver så här långa inlägg. Ni måste dock förstå att det här är ett sätt att träna upp ert tålamod, endast utrustad med ett enormt sådant kan vi störta Genusväldet. Kan man läsa ett helt inlägg av mig kan man klara allt.

Annonser

Genusvetarna – offer och slagträn?

mars 1, 2010
Finns det andra sätt att förbättra situationen för kvinnor i offentlig sektor än via en postmodern genusanalys?

Finns det andra sätt att förbättra situationen för kvinnor i offentlig sektor än via en postmodern genusanalys?

Jag ser till min glädje att tankesmedjan Timbro är aktiv i jämställdhetsdebatten. I seminariet ”Jämställdhet på norska” nu på onsdag 3 mars  diskuteras rapporten ”Kvotering – inte bara en kosmetisk reform” där effekterna av den norska kvoteringslagen granskas. Jag har dessvärre ingen möjlighet att närvara men kommer att se debatten på webben efteråt! Förra veckan kunde man i Världen Idag- artikeln ”Valfrihet ökar jämställdheten” läsa om Eva Westerbergs nyutkomna rapport ”Välfärdens hjältar”: ”Med fler arbetsgivare att välja mellan och möjligheter att starta egen verksamhet ökar såväl välbefinnandet som möjligheterna för de anställda inom vårdsektorn… I en undersökning bland Vårdförbundets medlemmar uppger de som arbetar i privata vårdföretag att de i större utsträckning känner uppskattning, har friheten att bestämma hur arbetet ska utföras och får gehör för sina idéer.” Något att tänka på för vänsterfeministerna… Dessutom fann jag följande rapport från 2005: ”Viljan att flyta medströms” av Susanna Hakelius Popova, med en granskning av svenska genusavhandlingar – denna rapport måste jag ju läsa! 🙂

I senaste numret av det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 1/2010 kan vi på sid 4 i denna pdf läsa att ””Genusvetarna” blir slagträn i debatten” bland annat som en reaktion på KDU-artikeln i SVD för ett tag sedan . Att ordet genusvetarna är skrivet med citationstecken tolkar jag som att något av följande gäller för genusvetare: 1) de finns egentligen inte eller 2) de är en social konstruktion. Jag antar att man syftar på alternativ 2, och framför allt är då genusvetarna en social konstruktion i huvudet på de kritiker som är trötta på att genusperspektivet måste implementeras överallt och att de som driver denna utveckling framåt kommit att kallas genusvetare eftersom de själva kallar sig för genusvetare. Bland annat skriver Malin Rönnblom, ordförande Sveriges genusforskarförbund i denna debattartikel följande:

”Inte minst är föreställningen om att det skulle finnas en enhetlig grupp genusvetare som alla företräder samma åsikter och som forskar om samma frågor problematisk.”

Hur görs kön i ICA:s grönsaksdisk?

Hur görs kön i ICA:s grönsaksdisk och hur påverkar det paprikakonsumtion, könsroller och vilken färg en given paprika antar?

Givetvis utgör inte genusvetarna en enhetlig grupp med exakt samma åsikter som alla forskar i samma frågor, utan de forskar i alla politiska liksom andra vetenskapliga områden – alltifrån medicin (nytt område: ”genusmedicin” – får genusvetarna nu forska om det som varit tabu för läkarkåren?) till frågor rörande brandmännens utrustning och görande av kön (senast för 10 miljoner), och hyser därmed flera tusen olika åsikter, den ena galnare än den andra, som samverkar på ett för befolkningen och samhällsutvecklingen skadligt sätt. Då alla grundläggande antaganden är identiska (könsmaktsordningen, patriarkatet, strukturerna, hegemonisk maskulinitet mm) så manifesterar sig dessa åsikter inom alla områden på ett tämligen förutsägbart sätt, så förutsägbart att jag själv borde söka 10 miljoner för att beskriva hur ”kön görs” i dubbel bemärkelse i matkön eller grönsaksdisken i den lokala ICA:n och därefter ta jobb som jämställdhetskonsult för alla stora matkedjor. Allt för att utvecklingen inte ska stanna av! Ja, kanske hela konsumtionen skulle stanna av för alltid om jag inte gjorde denna forskningsrapport, och det är väl sådana argument som fått även borgerliga partier på fall.

Visa mig gärna den genusforskare vid en genusvetenskaplig institution som fått doktorera och fortsätter att forska samtidigt som hon/han exempelvis vågar kalla sig för särartsfeminist eller inte har teorin om en könsmaktsordning som grundbult i sitt teoribygge utan förutsättningslöst inte antar existensen av det som ska bevisas. Att det förekommer så många olika åsikter beror på att genusvetarna just forskar inom så många olika områden – nämligen alla områden man kan tänka sig eftersom genusperspektivet anses vara nödvändig inom absolut alla sfärer för all framtida forskning och samhällsutveckling. Här har vi ett färskt exempel: ordföranden för genusforskarförbundet, Malin Rönnblom, som skrivit debattartikeln ovan har just tilldelats 3 miljoner kronor för ett forskningsprojekt om svenska universitets och högskolors jämställdhetsarbete:  ”Vår uppgift är att ställa kritiska frågor”:

”Jag vill studera vilka problem som universitetens jämställdhetsarbete avser att lösa, vilka lösningar som presenteras och hurvida problem och lösningar hänger ihop. Genom att studera hur jämställdhet ”görs” i akademin blir det förhoppningsvis möjligt att synliggöra jämställdhetsarbetets möjligheter och begränsningar… Genuforskingen är fortfarande, och bör kanske alltid vara, ett kritiskt fält som ifrågasätter självklarheter både inom och utom akademin.”

För ingen annan forskare skulle väl kunna komma på den vansinniga idén att koppla en lösning till det problem man identifierat? Att lösning och problem kan och bör hänga ihop måste te sig oerhört fascinerande och vara en inkörsport till ett helt nytt och okänt paradigm för vissa genusforskare. Och hur ”görs jämställdhet” inom akademin? Det räcker inte att ge andra instruktioner om hur de ska jobba med jämställdhet utan denna process måste övervakas och observeras kontinuerligt som ett underlag för forskningen om att ”göra jämställdhet”.

En elit av genusforskare kan vara oförenlig med de egna jämställdhetssträvandena

En elit av genusforskare är oförenlig med de egna jämställdhets-strävandena

Låt mig även påminna om att genusvetare som byggt upp excellensmiljöer nu måste låta undersöka denna sin egen verksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv. Se Genusperspektiv 4/2009. På sid 4 i denna pdf under ”Får jämställdhet plats på framtidens universitet?” står att läsa följande: ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhets-strävandena inom akademin”. Man har alltså problem med sina egna excellenssatsningar och efterlyser nya feministiska metoder för att ”kritiskt belysa elit och excellens inom akademin”! Detta enligt Solveig Bergman, föreståndare för Nikk –  ett ”tvärnordiskt kunskapscentrum för könsforskning och jämställdhet” finansierat av Nordiska Ministerrådet. Läs HÄR om de tre excellenscentra för genusvetenskap som finns i Sverige. På sikt planeras som synes ett ”Europeiskt centrum för excellent transnationell genusforskning” i Sverige dit alla Europas genusforskare kommer att vallfärda i vansinne och extas. Detta centrum kan komma att förläggas i traken Linköping/Örebro för den som har flyttplaner, eller för den som vill söka genusjobb och tjäna storkovan genom att övervaka hur kön görs i detta excellenscentrum eller ”kritiskt belysa” denna elits verksamhet ur ett antielitistiskt jämställdhetsperspektiv.

För att återgå till Rönnbloms debattartikel om hur genusvetarna görs till slagträn i debatten. Så länge som alla statliga utredningar som handlar om jämställdhet uppdras åt just genusvetare så kommer genusvetarna att vara en utsatt grupp i debatten om jämställdhet. Därför rekommenderar jag regeringen att sluta uppdra dessa utredningar som syftar till politiskt jämställdhetsarbete åt genusvetare, utan att istället tillsätta en intersektionell grupp bestående av ett representativt tvärsnitt av befolkningen till att jobba med jämställdhetsutredningarna. Så var det problemet löst och gensuvetarna kan fortsätta att forska i lugn och ro utan att oroa sig för att hamna i den politiska hetluften. Då slipper Rönnblom beklaga sig över att ”Sammanblandningen mellan forskning och politik är ständigt återkommande” från kritikernas håll. Jag vill heller inget hellre än att genusforskningen håller sig borta från politiken – tänk att jag och ordföranden för Sveriges Genusforskarförbund har samma vision! 🙂

145 miljoner kostade det att under 2008-9 göra statligt anställda genusmedvetna

145 miljoner för att 2008-9 göra statligt anställda riktigt genusmedvetna

Nu kan man gå en distansutbildning i ”Jämställdhetsintegrering med intersektionellt perspektiv” 7.5 hp arrangerat av Forum för genusvetenskap och jämställdhet i Linköping och finansierat av JÄMI. Program JÄMI (”Jämställdhetsintegrering i staten”) har under 2008-2009 kostat skattebetalarna 145 miljoner, pengaflödet fortsätter uppenbarligen, och denna kurs vänder sig till alla statligt anställda som vill bli genusmedvetna. Min kurs i Härskarteknik 7.5 som jag bedriver helt ideellt är också fortfarande öppen för anmälan, för den som missat den. Glöm inte att antagningskravet är genomgånget politiskt korrekt IQ-test.

Slutligen en kommentar om genusmärkningen vid Uppsala Universitet. Utifrån vissa artiklar i media (tex ”Genusmärkning kan läggas i malpåse” eller detta SVT-inslag) skulle man kunna tro att någon har backat i frågan, men jag har tagit del av områdesnämndens skrivelse angående genusmärkningen efter att remissyttrandena inkommit, och faktum är att det bara är ”det belastade begreppet genusmärkning” (som ju skulle ersätta det andra belastade begreppet ”genuscertifiering” för att ”undvika mindre lämpliga associationer”)  som eventuellt ska skrotas. Av det 12-sidiga dokumentet som kom den 11 februari framgår att det man egentligen (?) avsett med genusmärkning var ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genus.” Enligt arbetsgruppen har institutionerna och fakultets-nämnderna  sammanblandat ovanstående två (?) och denna olyckliga sammanblandning anser man vara skälet till kritiken mot genusmärkningen och att  debatten blivit ”skev” av att man använt kortformen ”genusmärkning” om ”syften eller åtgärder som har en komplex karaktär” (sid 10):

”Arbetsgruppen var inte bekväm med begreppet [genuscertifiering] utan sökte istället andra formuleringar för verksamheten och menade i brist på bättre ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genusmedvetenhet”. Av och till i rapporten avsåg gruppen utnyttja termen ”genusmärkning” som en kortform av vad man menade. De remissinstanser som lämnat negativ kritik har nästan uteslutande valt kortformen och kritiserat begreppet. Arbetsgruppens diskussion och förslag till benämning av verksamheten och synpunkterna i yttrandena visar möjligen hur svår eller t.o.m. skev debatten kan bli när kortformer används om syften eller åtgärder som har en komplex karaktär.”

Genusvetarna - missförstådda genier och före sin tid

Genusvetarna - missförstådda genier före sin tid

Detta är helt i linje med genusfanatikernas sedvanliga sätt att resonera – de är missförstådda, denna gång till följd av komplexiteten i sitt förslag. Hur menar de att ”kortformen genusmärkning” skiljer sig ifrån det den är en förkortning av? Kanske lästes förslaget med alla sina uttryckliga detaljer inte med genusglasögonen på, och kanske är genusmärkningens fullskaliga genomförande för övrigt en förutsättning för att kunna förstå förslaget? I Genusland kan man givetvis även börja i den änden. Angående att tillsätta en arbetsgrupp för fortsatt utredning kring genusmärkningen (möjligtvis under annat namn) kommer detta att tas upp till avgörande vid områdesnämndens sammanträde den 24 mars. Remissinstansernas alla synpunkter och missuppfattningar gör att ett fortsatt arbete måste föregås av ytterligare utredningsarbete och (sid 11) ”Ett fortsatt utredningsarbete kan även tjäna som grund för att skapa en större samsyn inom vetenskapsområdet om vad arbetet med jämställdhets- och genusfrågor syftar till.” Borde man inte klargjort detta tydligt i ett tidigt skede, helst i samband med förslaget, om man nu ville ha gehör för sitt förslag? Eller kan först punkta upp åtgärder och ingripanden och sedan i efterhand och i samförstånd bestämma sig för vad syftet ska vara? Vidare skyller man genomgående på ”statsmakterna”, som exempelvis på sidan 9:

”Å ena sidan motsätter sig några remissinstanser vad de kalla ”hegemoni” för vissa teorier på politisk grund och hänvisar till argumentation från andra tidsperioder. Å andra sidan uppställer statsmakterna politiska mål för universitetens verksamhet, vilka i högskolelagen anges som främjande av: hållbar utveckling, jämställdhet, förståelse av internationella förhållanden, breddad rekrytering.” Men vem är det som tolkar begreppet jämställdhet? Och vem bestämmer vad som utmärker ett jämställt universitet och ett jämställt samhälle? Jag vill inte göra bördan tyngre för en utsatt grupp, men kan det vara genusvetarna…

Uppdatering! Roligt läsning av Bitte Assarmo (länk till hennnes artikel på Secong Opinion): ”Vem ska du rösta på i höst – Fredrik eller Ursula?”


%d bloggare gillar detta: